Nr 3 2010 - Karlstads Hembygdsförening
Nr 3 2010 - Karlstads Hembygdsförening
Nr 3 2010 - Karlstads Hembygdsförening
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ÅRGÅNG 17 NUMMER 3<br />
Ett intryck som är bestående var<br />
Högtidstalet av Harry Martinsson<br />
från Gunneruds stora stentrappa.<br />
Martinsson inledde med att han<br />
vid ankomstfärden ner genom<br />
björkallén till Gunnerud tog in<br />
intryck som fick honom att ändra<br />
sitt högtidstal. Han höll sedan det<br />
lysande talet med inledningen som<br />
jag aldrig glömmer;<br />
(Talet något avkortat är hämtat<br />
från VF:s reportage måndagen den<br />
22 aug. 1960).<br />
Stora folkskalder blir med tiden<br />
till Landskap - de ingår i själva<br />
det livslandskap vi upplever här<br />
på jorden. Detta gäller i särskild<br />
grad Gustaf Fröding. Vi har vant<br />
oss vid hans gestalter och vi har<br />
läst honom så mycket att han<br />
ibland kan tyckas nött. Det senare<br />
gäller naturligtvis speciellt de<br />
dikter, som blivit särskilt populära.<br />
Men det gäller inte för huvudparten<br />
av hans arbete, som har<br />
bevarat sig nytt och fräscht genom<br />
tiderna. Det är i själva verket<br />
så med skalder av hans betydelse<br />
att om de förändras, är det<br />
egentligen en förändring inom<br />
vår egen själ! Att vara folklig betyder<br />
inte att man håller sig enbart<br />
till det provinsiella. Folkskalderna<br />
har ofta tagit intryck<br />
från andra länders folkdiktare.<br />
Fröding hämtade till exempel<br />
intryck av både Burns och Heine.<br />
Det folkliga har förbundits med<br />
virtuositet, det är något oundvikligt<br />
i det sammanhanget. Ett annat<br />
drag är tafattheten. Båda dessa<br />
fanns inom Fröding, men han<br />
lyckades lägga kapson på det virtuosa<br />
till förmån för det äkta.<br />
Men han var inte folklig bara i<br />
denna mening utan också på ett<br />
djupare sätt i sin strävan att finna<br />
det allmänmänskliga. Han var<br />
allmänmänsklig inte endast genom<br />
sin äkthet och sin förmåga<br />
att välja de ord, som inte förändras<br />
så mycket, utan även i sin<br />
problematik; i kampen mellan det<br />
onda och goda, det ljusa och<br />
mörka.<br />
När Fröding gick bort kunde han<br />
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD<br />
- om det legat för honom yttra.<br />
Jag har kämpat som en man för<br />
rätten att vara sann!<br />
Efter Martinssons tal minns jag<br />
också hur Birgitta Valberg, Dramaten-skådespelerskan<br />
som ännu<br />
finns i livet, läste Skogsrån. Hon<br />
läste också Jägarstamp, ”14 dagar<br />
efter”, ”Prins Aladdin av Lampa”,<br />
En Ghasel” och ”Det borde varit<br />
stjärnor”. Värmlänningen, kyrkoherden<br />
och den suveräne uppläsaren,<br />
Karl Björklund deklamerade<br />
”Nypenrosa” med hyllning till<br />
sångmön Anna Lek. Han läste<br />
också ”Når jag fridd till Anna<br />
Lek”och ”Rammelbuljången i<br />
Backa”.<br />
Så har nationen och värmlänningarna<br />
genom tiden stannat upp och<br />
samlats till”födelsedagar” för Gustaf<br />
Fröding. Då är orden av Harry<br />
Martinsson värda att minnas.<br />
SIDA 5<br />
”Vi har vant oss vid hans gestalter<br />
och vi har läst honom så mycket<br />
att han ibland kan tyckas nött.<br />
Det senare gäller naturligtvis speciellt<br />
de dikter, som blivit särskilt<br />
populära. Men det gäller inte för<br />
huvudparten av hans arbete, som<br />
har bevarat sig nytt och fräscht<br />
genom tiderna. Det är i själva verket<br />
så med skalder av hans betydelse<br />
att om de förändras, är det<br />
egentligen en förändring inom vår<br />
egen själ !<br />
Text : Karl Axel Hjerdt<br />
Foto; Lennart Fernqvist<br />
Till minnesutställningen 1960 kom från Oslo 77-årige fd. rallaren och journalisten Alfred Nilsson.<br />
När en arbetskamrat vid ett järnvägsbygge läste Fröding väcktes intresset för skalden När minnesutgåvan<br />
kom 1911 köpte Alfred den och har nu gått igenom skaldens hela produktion på originalspråket.<br />
Hans älsklingsdikter är ”Jägare Malms hustru och En fattig munk från Skara.” Hemma i Oslo<br />
har Alfred ett klipparkiv om Gustav Fröding.