Nr 3 2010 - Karlstads Hembygdsförening

More documents

Recommendations

Info

SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 Minnesåret <strong>2010</strong>, 150 år sedan Gustaf Fröding föddes på Alsters herrgård 22 aug.1860 Fr.v. Frödingsällskapets ordf. Kjell Fredriksson tillsammans med fem Frödinggestalter Gottfried Grafström. Barbro Järliden (systern Cecilia) Tomas Sköld, Olle Roberg, Kjell Kvarnevik och Herman Reyers staty av Gustaf Fröding. Under året har Gustaf Frödings liv och verk fått förnyad stor uppmärksamhet. Sen årsskiftet har ett stort antal Frödingprogram genomförts runt om i Värmland och i vårens tid har vi fått njuta av de mycket förnämliga skrifterna ”Frödings Landskap” från Gustaf Fröding-sällskapet och ”Jubileúmsutgåvan om Gustaf Fröding” från föreningen Värmländsk kultur. I sommar har vi kunnat ta del av ett rikt utbud av möten och gestaltningar av Frödings verk i ord, bild och ton. När vi på många sätt nu fått ta del av ”minnesåret”, Fröding 150 år, erinrar vi här i Hembygdsbladet om hur Fröding hyllades inför sin 50-årsdag 1910 och minnesåret Fröding 100 år. Vi gör ”En vandring i tid och rum med Frödings liv och verk”. Gustaf Fröding fyller 50 år 1910. Frödingstenen kommer till, som hyllning till skalden. Ett upprop till hyllning gjordes av Värmländska ungdomsmötet inför Gustaf Frödings 50-årsdag. Det blev Harald Wadman, Mauritz Hellberg och Helge Kjellin som undertecknade uppropet. Bildhuggaren Christian Eriksson gavs uppdraget att i ett stort tungt stenblock hugga ut tre utvalda motiv. Dessa var - ”De lyckliga barnaåren”. - ”Här är dungen där göken gol.” - Resignation och svårmod ”Ett gammalt bergtroll”. - Drömmen om den erotiska renlevnaden ”Motivet ur fjärde sången i en morgondröm”. I november 1910 besökte Helge Kjellin skalden i hans hem på Djurgården. Ärendet var att meddela att Gustaf Fröding valts till Hedersledamot i Värmlands nation i Uppsala. Kjellin hade fått uppdraget som förste kurator. Kjellin berättade senare i en artikel om besöket. Jag citerar ett utdrag; ”mottagandet var varmt och välkomsthälsningen äkta”. När talet så föll på den av Christian Eriksson planerade Frödingsstenen i hans hembygd, så kom åter hans förra blygsamhet fram. Det var alldeles för stor ära för honom detta att resa en sten till hans diktningsminne. Man vill ju också sätta dit mig själv i relief på stenen”,sa han, ”men då tycker jag, att man också borde ta med mina föräldrar och de andra, som bodde där vid Byn vid Alstern - de äro ju ändå inte så många, och jag tycker, att de är lika mycket värda detta som jag själv, om jag nu är det. Men det är en underbar plats den där - tänk bara på stranden och säven och stillheten. Frödings-stenen kom på plats först 11 år senare, och då nära riksvägen vid Alster. Ett antal skäl bl.a. stenens stora tyngd hindrade transport och uppsättning nära Byn. Mera offentliga hyllningar till Gustaf Fröding på hans 50-årsdag för 100 år sen kan man läsa om i artiklar i tidningen IDUN. Där skriver Selma Lagerlöf den inledande artikeln och den unge 29årige John Landqvist skriver en uttömmande och mycket intressant artikel om det Frödingska författarskapet. Det skulle ju betydligt senare komma en av de stora Fröding-biografierna från Landqvist grundad på hans livslånga intresse av Frödings liv och diktning. En tredje IDUN- artikel skriver Oscar Stjerne, själsfrände med Fröding i flera avseende. Hans artikel har rubriken, ”ett besök i Frödings barndomsbygd”. Så minnen som artikelförfattaren har från förra Frödingsjubiléet år 1960. För 50 år sedan firades 100årsminnet av skaldens födelse vid Gunnerud den 21 augusti, alltså dagen innan födelsedagen, och från den dagen har jag några underbara minnen. Per båt färdades vår familj och några grannar genom Alstern och ner till Gunnerud. Jubileumsfirandet skedde vid Gunneruds Gård i närvaro av en stor publik och många litterärt kända personer. Just denna möjlighet att kunna komma till Gunnerud per båt kändes så fint och förväntansfullt.
ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 Ett intryck som är bestående var Högtidstalet av Harry Martinsson från Gunneruds stora stentrappa. Martinsson inledde med att han vid ankomstfärden ner genom björkallén till Gunnerud tog in intryck som fick honom att ändra sitt högtidstal. Han höll sedan det lysande talet med inledningen som jag aldrig glömmer; (Talet något avkortat är hämtat från VF:s reportage måndagen den 22 aug. 1960). Stora folkskalder blir med tiden till Landskap - de ingår i själva det livslandskap vi upplever här på jorden. Detta gäller i särskild grad Gustaf Fröding. Vi har vant oss vid hans gestalter och vi har läst honom så mycket att han ibland kan tyckas nött. Det senare gäller naturligtvis speciellt de dikter, som blivit särskilt populära. Men det gäller inte för huvudparten av hans arbete, som har bevarat sig nytt och fräscht genom tiderna. Det är i själva verket så med skalder av hans betydelse att om de förändras, är det egentligen en förändring inom vår egen själ! Att vara folklig betyder inte att man håller sig enbart till det provinsiella. Folkskalderna har ofta tagit intryck från andra länders folkdiktare. Fröding hämtade till exempel intryck av både Burns och Heine. Det folkliga har förbundits med virtuositet, det är något oundvikligt i det sammanhanget. Ett annat drag är tafattheten. Båda dessa fanns inom Fröding, men han lyckades lägga kapson på det virtuosa till förmån för det äkta. Men han var inte folklig bara i denna mening utan också på ett djupare sätt i sin strävan att finna det allmänmänskliga. Han var allmänmänsklig inte endast genom sin äkthet och sin förmåga att välja de ord, som inte förändras så mycket, utan även i sin problematik; i kampen mellan det onda och goda, det ljusa och mörka. När Fröding gick bort kunde han KARLSTADS HEMBYGDSBLAD - om det legat för honom yttra. Jag har kämpat som en man för rätten att vara sann! Efter Martinssons tal minns jag också hur Birgitta Valberg, Dramaten-skådespelerskan som ännu finns i livet, läste Skogsrån. Hon läste också Jägarstamp, ”14 dagar efter”, ”Prins Aladdin av Lampa”, En Ghasel” och ”Det borde varit stjärnor”. Värmlänningen, kyrkoherden och den suveräne uppläsaren, Karl Björklund deklamerade ”Nypenrosa” med hyllning till sångmön Anna Lek. Han läste också ”Når jag fridd till Anna Lek”och ”Rammelbuljången i Backa”. Så har nationen och värmlänningarna genom tiden stannat upp och samlats till”födelsedagar” för Gustaf Fröding. Då är orden av Harry Martinsson värda att minnas. SIDA 5 ”Vi har vant oss vid hans gestalter och vi har läst honom så mycket att han ibland kan tyckas nött. Det senare gäller naturligtvis speciellt de dikter, som blivit särskilt populära. Men det gäller inte för huvudparten av hans arbete, som har bevarat sig nytt och fräscht genom tiderna. Det är i själva verket så med skalder av hans betydelse att om de förändras, är det egentligen en förändring inom vår egen själ ! Text : Karl Axel Hjerdt Foto; Lennart Fernqvist Till minnesutställningen 1960 kom från Oslo 77-årige fd. rallaren och journalisten Alfred Nilsson. När en arbetskamrat vid ett järnvägsbygge läste Fröding väcktes intresset för skalden När minnesutgåvan kom 1911 köpte Alfred den och har nu gått igenom skaldens hela produktion på originalspråket. Hans älsklingsdikter är ”Jägare Malms hustru och En fattig munk från Skara.” Hemma i Oslo har Alfred ett klipparkiv om Gustav Fröding.
Page 1 and 2: Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 17
Page 3: ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 KARLSTADS HEMB
Page 7 and 8: ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 Kyrkskeppen i
Page 9 and 10: ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 Torsdagsträff
Page 11 and 12: ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 stadsrättighe
Page 13 and 14: ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 Känner Du Din
Page 15 and 16: ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 Berit Kärrman

Nr 3 2010 - Karlstads Hembygdsförening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?