Studiehandledning - Pedagogiska Resurser - Folkbildningsnätet

Folkrepubliken Kina 

Studiehandledning till Utbildningsradions programserie om Kina 2012 

Grunden för Kina som ett sammmanhållet rike lades drygt två 

hundra år f.Kr, under den förste kejsarens tid. Det var då som 

andra puniska kriget pågick i Europa, mellan republiken Rom 

och Kartago. Det var då som Kartagos överbefälhavare, Hannibal 

Barca, var nära att krossa den blivande stormakten Rom. 

Varken Kartago eller Rom, eller för övrigt några av dåtidens 

andra stormakter, existerar idag – med undantag för Kina. Stora 

förändringar har skett sedan förste kejsarens tid, men i stort är 

dagens Kina samma rike som då. Och fortfarande kämpar man 

med samma avgörande fråga: hur få resurserna att räcka till 

den stora befolkningen? 

• Kina är världens folkrikaste land – men större delen av landet 

är mycket glest bebott eller helt obebott. 

• Kina har 20 procent av jordens befolkning – men bara sju 

procent av den odlingsbara marken i världen. 

• Kina har femtio tusen floder – men bara sju procent av jordens 

samlade tillgångar på sötvatten. I Sverige har vi mer än 

åtta gånger så mycket sötvatten per invånare som i Kina. 

1 

• Idag är Kina världens näst största ekonomi – men medelinkomsten 

per invånare är fortfarande bara en femtedel av den i 

Sverige. 

• Kina är det mest luftförorenande landet i världen – men en 

stor del av utsläppen kommer från fabriker som tillverkar varor 

för den europeiska och amerikanska marknaden. 

• Kina är en enpartistat, en parti-diktatur – men Kina är också 

en decentraliserad stat och den centrala partiledningen har 

begränsade möjligheter att i praktiken styra över lokala och 

regionala enheter. 

• Kina styrs av ett kommunistiskt parti med jämlikhetsideal 

– men de ekonomiska klyftorna är större än i de flesta andra 

länder. 

• Den egna familjen spelar i Kina en stor roll idag liksom förr 

– men kineserna har för deras överlevnad under tusentals år 

varit beroende av stora kollektiva arbetsinsatser för att tämja 

floderna m.m.

Under 2012 gör Utbildningsradion (UR) en större satsning på radio- och TV-program om Kina. Sammanlagt 36 radioprogram sänds 

från början av mars 2012 till årets slut. Under november och december sänds åtta TV-program. 

I ett samarbete mellan Utbildningsradion och Folkbildningsnätet erbjuds cirkeldeltagare, folkhögskoleelever och andra denna 

studiehandledning. Den utgår från de åtta TV-programmen, med radioprogrammen som fördjupningsmaterial. I slutet av handledningen 

hittar du också några tips på aktuella böcker om Kina. 

Läs de olika avsnitten i den här handledningen innan du tittar på de åtta TV-programmen. Då får du en kort bakgrund som gör det 

lättare att förstå det som tas upp i intervjuer etc. Lyssna på radioprogrammen som fördjupning. 

PROGRAMMEN 

INNEHÅLL 

Landet Kina 3 

Program 1: En dramatisk historia 4 

Program 2: Allting har ett pris 6 

Program 3: Partiet, makten och folket 8 

Program 4: Mer än halva himlen 9 

Program 5: En ny generation 11 

Program 6: Kultur för miljarder 12 

Program 7: Sol och vind men inget vatten 13 

Program 8: Återkomsten 14 

Avslutning 15 

Lästips 16 

URs TV- och radio-program, vardera på 30 minuter, hittar du på: www.ur.se (sök efter Kina). 

UR sänder även andra program om Kina, varav en del är inköpta och producerade utomlands, som till exempel Drakens Rättvisa 

(The Law of the Dragon), som preliminärt sänds den 14 november. Programmet handlar om vardagen för en lokal domare ute på 

landsbygden – ganska olikt hur det går till i Sverige, men desto mer likt de lokala ämbetsmännens arbete i det traditionella Kina. 

Om du har ett konto på Folkbildningsnätet har du även tillgång till URs program på Pedagogiska Resurser: www.resurs.folkbildning.net 

(du loggar in för att kunna se och lyssna på UR-programmen). 

Du hittar även information om UR-programmen på en temasida om Kina på Pedagogiska Resurser samt på www.folkbildning. 

net/kina > Studie-tips. 

Text & design: Tore Persson 

Folkbildningsrådet 2012 

Box 380 74, 100 64 Stockholm (Rosenlundsgatan 50) 

www.folkbildning.se 

2

Folkrepubliken Kina är världens till ytan fjärde största land. 

Kina är drygt 20 gånger större än Sverige och ungefär lika stort 

som Europa. Kina har den största befolkningen av alla länder, 

drygt 1 320 miljoner (ca 140 gånger större än Sveriges befolkning). 

Nästan var femte världsmedborgare är bosatt i Kina. 

Större delen av landet är obebott eller glest bebott därför 

att de områdena antingen ligger alltför högt över havsytan (ex: 

Tibet), är alltför torra (ex: Gobiöknen) eller är alltför bergiga. 

Dessa glest befolkade områden ligger främst i väst (provinserna 

Tibet, Qinghai och Xinjiang) och i norr (Inre Mongoliet). 

Dessa områden har historiskt utgjort en mäktig barriär mot mer 

omfattande landkontakter med folk och riken västerut. 

I kontrast till dessa mindre gästvänliga områden är de 

centrala och östra delarna av landet desto mer befolkade. Det 

gäller framför allt det område som sträcker sig från Inre Mongoliet 

i norr ner till Sydkinesiska sjön i söder. Stora områden av 

norra delen är nästan helt uppodlade jordbruksslätter kring 

Gula floden (Huang he) ner mot Långa floden (Yangtze). Söder 

om Långa floden, ner mot Sydkinesiska sjön, hittar man mer 

omväxlande landskap med dels slättmarker genomkorsade av 

otaliga kanaler, dels kuperade områden med mindre bergskedjor 

mellan otaliga dalgångar. 

Kina har sedan länge ett intensivt jordbruk för att försörja 

den stora befolkningen – men bara femton procent av landets 

yta är odlingsbar. 

De högst belägna delarna av Kina ligger i väster och därifrån 

sluttar landet ner österut och åt sydöst mot havet. De flesta 

större floder flyter därför i samma riktning. 

Hela Kina ligger på sydligare breddgrader än Sverige. Den 

nordligaste ändan av Kina, i nordöst, ligger på samma breddgrad 

som Hamburg i Tyskland. Beijing ligger på samma breddgrad 

som Madrid i Spanien. Shanghai, vid Långa flodens utlopp 

i Östkinesiska havet, ligger på samma höjd som Jerusalem. 

Södra spetsen av ön Hainan ligger på samma breddgrad som 

det inre av Sahara, ungefär i höjd med nordspetsen av Eritrea. 

Kina är en stor landmassa med relativt kort kustlinje. Kinas 

kustgräns är bara två tredjedelar så lång som dess landsgräns; 

för Sveriges del är det nästan tvärtom. Detta innebär, tillsam- 

3 

mans med landets storlek, att sjöfart och utrikeshandel i historisk 

tid inte varit lika viktig för Kina som för Sverige. Å andra 

sidan har den inre trafiken på floder och kanaler varit desto 

livligare. Idag är utrikeshandeln däremot viktigare än någonsin 

för detta land som bland annt kallas ”världens verkstad”. 

Större delen av landet har ett typiskt inlandsklimat med stora 

temperaturskillnader mellan sommar och vinter. Klimatet varierar 

från subarktiskt längst i norr till tropiskt längst söderut. 

Monsunvindar dominerar med milda och fuktiga vindar från 

havet som sveper in över landet under sommartid. De kommer 

från söder och sydost och passerar först över det kuperade 

sydöstra Kina som får merparten av regnet. Provinserna norr 

och väster därom får det regn som blir över – och vissa år blir 

det inte mycket över. 

Vintertid, och stora delar av våren och hösten, kommer kalla 

och torra vindar från det inre av Asien. De flesta områden i Kina 

får minst hälften av den årliga mängden regn under sommarmånaderna 

(juni, juli och augusti). 

Folkrepubliken Kina domineras av han-kineser, vilka utgör ca 

92 procent av landets befolkning. Övriga åtta procent består av 

55 officiellt erkända etniska minoriteter (tibetaner, mongoler 

m.fl.). Dessutom finns ca en miljon medlemmar i ett otal andra 

små minoriteter. 

Under historiens gång har det varit åtskilliga konflikter 

mellan han-kineserna och olika minoritetsfolk. Idag är det 

framför allt ett i par minoriteter – tibetaner och uighurer – där 

stora grupper vill ha antingen betydande självstyre eller total 

självständighet. 

Nästan alla minoriteter har sina egna språk och i flera fall 

även egna skriftsystem. Men även han-kineserna är språkligt 

splittrade. Ca 70 procent av han-kineserna talar någon dialekt 

av mandarin, medan övriga talar andra kinesiska språk som skiljer 

sig lika mycket åt som till exempel svenska och tyska. Alla 

han-kineser använder dock samma skriftspråk, de kinesiska 

tecknen. Skriften är därför det kanske viktigaste sammanhållande 

kittet i den kinesiska civilisationen.

Program 1: En dramatisk historia 

URs TV-program nr 1 tar bland annat upp följande: kampanjerna 

Stora språnget och Kulturrevolutionen, det moderna 

Kinas snabba ekonomiska utveckling, Himmelska fridens 

torg 1989 samt arvet efter Mao Zedong. 

Kina har varit utsatt för många omvälvande förändringar under 

historiens gång, särskilt under de senaste hundra åren. Trots 

det finns det stora likheter mellan Folkrepubliken Kina av idag 

och det Kina som i mer än två tusen år styrdes av kejsare. 

Bland det historiska arvet kan nämnas balansen mellan det 

privata och det kollektiva samt konfucianismen. 

Det privata och det kollektiva 

Den kinesiska civilisationen uppstod i den norra delen av det 

inre Kina. Det är den del av landet som ligger norr om Långa 

floden (Yangtze-floden), med centrum på de bördiga jordarna 

runt Gula floden. Senare spreds denna civilisation söderut från 

Långa floden ner mot Sydkinesiska havet. 

Fram till modern tid var Kina framför allt ett jordbrukssamhälle. 

Förhållandena på landsbygden har naturligtvis skiftat en 

del under tidens gång. Men framför allt har det varit påfallande 

stabilt. Det typiska för det kinesiska jordbruket har nästan alltid 

varit små jordlotter, privat ägda eller arrenderade. Dessa lotter 

har odlats intensivt och effektivt. De kan närmast jämföras 

med trädgårdsodling i Europa. 

Detta småskaliga jordbruk har sedan civilisationens begynnelse 

varit möjlig tack vare en storskalig och kollektiv infrastruktur 

i form av kanaler, fördämningar, skyddsvallar, slussar, 

beredskapsförråd etc. Syftet var att tillförsäkra en effektiv 

fördelning av vatten. Syftet var också att ha en beredskap mot 

de återkommande perioderna av för lite eller för mycket vatten. 

Det var framför allt kejsarens och hans ämbetsmäns ansvar 

att se till att dessa vittförgrenade system fungerade och underhölls. 

Och det var dessa system som gjorde det möjligt för 

Kina att ha ett så effektivt jordbruk samt att få en befolkning 

som i storlek vida överglänste alla andra civilisationer. 

För att denna stora befolkning skulle kunna överleva, även 

under torka eller översvämningar, krävdes ett nära samarbete 

under en stark ledning. Det är bakgrunden till att kinesiska tänkare 

sedan två och ett halvt tusen år ägnat sig åt två frågor: 

– Hur kan människor samarbeta och leva i harmoni med 

varandra? 

– Hur ska riken styras på ett effektivt och långsiktigt sätt? 

Konfucianismen 

Medan Sverige under ett halvt årtusende hade en statsreligion, 

4 

kristendomen, hade Kina under två tusen år en statsfilosofi, 

konfucianismen. Upphovsmannen till denna tankeskola var 

Konfucius (Kong-zi) som levde ungefär fem hundra år före vår 

tideräknings början. Det var under en period då Kina var splittrat 

mellan rivaliserande små kungadömen och då moraliska 

normer var under upplösning. 

I likhet med Jesus finns det inga bevarade texter som man 

vet var skrivna av Konfucius. Istället har hans tankar blivit 

kända genom vad hans lärjungar skrev. Efter Konfucius har 

dessa texter utökats med mängder av andra skrifter, författade 

av filosofer som ansett sig verka i hans anda. Som man kan förvänta 

sig finns det många olika tolkningar och utvikningar. Men 

det finns en kärna som i stort bevarats genom århundradena. 

Konfucius ansåg att människor var födda goda och att det 

var omständigheterna som gjorde dem onda. Det som kunde 

få människor att bli egoistiska var till exempel fattigdom. 

Därför hade härskaren en skyldighet att värna om alla familjers 

välfärd. 

Ett annat grundläggande fundament inom konfucianismen 

är övertygelsem om att alla män har förmåga att utöka deras 

kunskap och vishet, bara de studerar. Det innebär också att 

varje man, oavsett bakgrund, skulle kunna göra karriär och till 

exempel bli rådgivare till fursten. Liksom i andra länder ansåg 

man i Kina under denna tid att kvinnans plats var i hemmet och 

inte ute i samhället. Därför var det aldrig aktuellt att ens tänka 

sig möjligheten att kvinnor skulle kunna göra karriär. 

Konfucianismen – tillsammans med examinationssystemet 

och förvaltningen (se avslutningens-kapitlet) – utgjorde 

det kinesiska kejsardömets ryggrad fram till dess fall 1912. 

Orsaken till sammanbrottet var en kombination av ökande 

sociala motsättningar inom landet och attacker från europeiska 

kolonialmakter, vilket bland annat ledde till de två så kallade 

opiumkrigen i mitten av 1800-talet. 

Kina blev istället en republik. Därefter följde nästan fyrtio 

år av krig och inbördeskrig innan kommunisterna slutligen stod 

som segrare 1949 och Mao Zedong utropade Folkrepubliken 

Kina. 

Maostiska tiden med politiska kampanjer 

Tiden sedan 1949 kan delas in i två huvudperioder, den maoistiska 

tiden, då Mao Zedong var Kinas ledare (1949-76), och 

reformperioden (från 1978). Den maoistiska perioden karakteriserades 

bland annat av ett antal landsomfattande politiska 

kampanjer. De syftade dels till en snabb omvandling av Kina 

till ett kommunistiskt samhälle, dels till att forcera fram en 

snabb ekonomisk utveckling. De två mest kända kampanjerna

lev Stora språnget (1958-62) och Kulturrevolutionen (Stora 

proletära kulturrevolutionen, 1966-76). 

Stora språnget syftade till att inom några få år drastiskt öka 

produktionen av livsmedel och stål. På landsbygden organiserades 

stora folkkommuner där i stort sett allt ägdes gemensamt 

och där allt arbete genomfördes i arbetslag. Pådrivna uppifrån 

tvingade lokala partiledare, utan kunskaper om jordbruk eller 

metallurgi, bönderna att till exempel plantera grödor mycket 

tätare än brukligt samt att smälta ner järnredskap i enkla ugnar 

för att framställa stål. Resultatet blev att folk svalt på grund av 

missväxt och blev fattigare på grund av alla de kastruller och 

andra järnföremål som de till ingen nytta hade låtit smälta ned. 

Efter misslyckandet med Stora språnget tvingades Mao 

Zedong att dra sig tillbaka från det dagliga regeringsarbetet. 

Andra, som förespråkade en resultatinriktad politik baserad på 

erfarenheter, trädde istället i förgrunden. En av dem var Deng 

Xiaoping. Det som följde var vissa lättnader i kollektiviseringen. 

Bönder fick igen rätt att privat bruka små odlingslotter, vid 

sidan av det gemensamma arbetet i folkkommunerna. 

Samtidigt visade det sig att partiledare på olika nivåer gärna 

gynnade sina egna familjer och släktingar när det gällde att 

få tillträde till skolor m.m. Kina var ett fattigt land och antalet 

gymnasieplatser var till exempel mycket begränsat. 

Mao Zedong gillade inte vad han såg och satte 1966 igång 

Kulturrevolutionen. Syftet var att avslöja de partiledare som 

han ansåg vara på väg att förråda revolutionen. Eftersom han 

inte litade på partiledningen lät han mobilisera ungdomar som 

bildade s.k. röda garden, vilka angrep dels de i partiet som anklagades 

för att gå den ”kapitalistiska vägen”, dels symbolerna 

för gammalt tänkande. Röda gardenas angrepp begränsades 

inte bara till ord utan många partiledare, lärare, intellektuella 

och andra mördades eller fick sina liv förstörda. Angreppen 

mot gammalt tänkande ledde bland annat till att en stor del 

av Kinas historiska kulturarv – tempel, statyer etc – förstördes. 

Mängder av böcker brändes, de enda som man utan risk kunde 

visa upp var Mao Zedongs skrifter, speciellt Maos lilla röda, en 

samling citat ur Maos artiklar och tal. 

Upptakten till kulturrevolutionen blev för övrigt en opera 

som skildrade en händelse för fyra hundra år sedan. Den 

handlade om den historiske ämbetsmannen Hai Rui (1514-87) 

under Ming-dynastin. Hai Rui var känd som en av de konfucianska 

ämbetsmän som vågade kritisera till och med kejsaren. Han 

tjänade under tre Ming-kejsare och blev avsatt två gånger och 

dömd till döden en gång (men kejsaren avled innan dödsdomen 

hann verkställas). Mao tolkade operan som en indirekt kritik av 

honom själv eftersom han hade sett till att partiveteranen och 

militärbefälhavaren Peng Dehuai (1898-1974) blev avsatt som 

försvarsminister efter att han 1959 kritiserat Mao för misslyckandena 

med kampanjen Stora språnget. Operan gav Mao 

anledning att genom villiga ombud angripa dess upphovsmän 

för att vara kontrarevolutionära. 

Reformtiden med snabb ekonomisk utveckling 

Mao Zedong dog 1976 och därmed upphörde slutligen Kulturrevolutionen. 

Ett par år senare inleddes den s.k. reformperioden 

under ledning av Deng Xiaoping, som lyckades överleva de 

första våldsamma åren av Kulturrevolutionen (till skillnad från 

5 

exempelvis Kinas president 1959-68, Liu Shaoqi). Reformerna 

innebar att Kinas ekonomi under 1980- och 1990-talen radikalt 

förändrades, steg för steg, till att bli en kapitalistisk marknadsekonomi 

under ledning av kommunistpartiet. Folkkommunerna 

upplöstes, bönder fick arrendera egna jordbruk, privata 

företag tilläts (till en början med högst sju anställda) etc. Utländska 

investeringar välkomnades och kineser uppmuntrades 

att starta eget. Det kommunistiska jämlikhetssidealet tycktes 

slutligen ha hamnat på skräphögen när Deng Xiaoping 1992 lär 

ha sagt att ”det är ärorikt att bli rik” och att ”om alla ska bli rika 

måste några gå före”. 

Detta ledde till en snabb ekonomisk utveckling, med mängder 

av nya privata företag och snabbt ökande inkomster för allt 

fler. Det ledde också till att de gamla sociala skyddsnäten, som 

folkkommunerna och de stora statliga företagen garanterat, 

löstes upp. De tidigare livstidsgaranterade anställningarna, 

med minimala hyror och andra förmåner försvann. Skolor började 

kräva terminsavgifter etc. Och de blygsamma pensionerna 

kom inte att räcka långt efter den inflation som följde på den 

ekonomiska tillväxten. 

Följden blev ett allt mer utbrett missnöje, vid sidan av den 

tillfredsställelse som de som tjänade på utvecklingen kände. 

De som tog steget att protestera offentligt var universitetsstudenter 

i de större städerna. 

Torget vid Himmelska fridens port 1989 

I Beijing samlades demonstranterna våren 1989 på torget vid 

Himmelska fridens port (Tiananmen) framför Förbjudna staden, 

det gamla kejsarpalatset. Man krävde demokratiska reformer 

och ett slut på korruptionen. Efter drygt en och en halv månad 

beordrade partiledningen under Deng Xiaoping armén att driva 

bort demonstranterna och arrestera deras ledare. 

Aktionen ägde rum natten till den 4 juni, då ett antal demonstranter 

sköts; uppskattningarna över antalet döda varierar 

från några hundra till några tusen. Ett antal av de som sågs 

som ledare fängslades, medan några lyckades fly till väst. 

Tusentals lokala folkliga protester äger idag rum varje 

vecka runt om i landet. Men de handlar om korruption bland 

lokala ledare o.dyl. och inte om krav på demokratiska reformer. 

Tiananmen-massakern är tabu och bland unga kineser är det 

många som inte känner till den. Det kanske kommer en dag då 

partiledningen beslutar sig för att göra upp med den historien 

– men det lär knappast ske innan hela ledningen består av 

personer som inte haft någon del i vad som hände 1989. 

Arvet efter Mao? 

Efter Mao Zedongs död 1976 deklarerade ledningen för 

kommunistpartiet att Mao var den högste ansvarige för de 

övergrepp som skedde under Kulturrevolutionen. Men Mao var 

också en av grundarna av partiet och dess ledare efter Långa 

marschen 1934-35 och det var under Maos ledning som partiet 

lyckades erövra makten och grunda Folkrepubliken Kina 1949. 

Partiledningen konstaterade att Mao Zedong hade till 70 procent 

haft rätt och till 30 procent haft fel och med det eftermälet 

vilar han i mausoléet på torget vid Himmelska fridens port. 

Mao är inte glömd, långt därifrån, men under senare år har 

arvet efter honom fått viss konkurrens med arvet efter Konfu-

cius. Under lång tid förtalades och förtrycktes det konfucianska 

arvet i folkrepubliken, men sedan några år har kommunistpartiet 

gjort vissa trevande försök att rehabilitera denna lära – i 

alla fall valda delar av den. Man har till exempel inte påmint 

det kinesiska folket om den konfucianska definitionen på en 

lojal minister som den ”...som konsekvent kritiserar härskaren” 

(bland annat enligt en grav i Guodian, provinsen Hubei, från 

trehundratalet f.Kr.). 

I det konfucianska Kina betonades den enskildes skyldigheter 

mer än hans rättigheter. Det gällde skyldigheterna dels 

mot det lilla kollektivet (familjen), dels mot det stora kollektivet 

(kejsardömet). Följaktligen betraktades ämbetsmännens plikt 

att vid behov kritisera kejsaren som en skyldighet och inte som 

en rättighet. 

Försöken att återuppliva Konfucius har dock icke skett utan 

viss förvirring. Femtio år av anti-konfuciansk propaganda i 

skolorna har inte gått obemärkt förbi. 

ATT REFLEKTERA ÖVER: 

• Stora språnget blev ett fatalt misslyckande. Hur kunde det 

Program 2: Allting har ett pris 

URs TV-program nr 2 tar bland annat upp följande: de 

ekonomiska klyftorna mellan människor, migrantarbetare, 

klassresor. 

Kinas ekonomiska utveckling under de senaste decennierna har 

varit sensationell, jämfört med hur Kinas ekonomiska ställning 

var före åttiotalet. Kinas ekonomi är nu den andra största i 

världen och Kina har en stor och växande medelklass. Men om 

man ser på bruttonationalprodukten per invånare har Kina en 

lång väg att gå innan man är ikapp Europa. 

Före 1800-talet var Kina världens rikaste land, med en 

statskontrollerad marknadsekonomi utan kapitalism, då en del 

av handeln till exempelvis reglerades genom statliga monopol. 

Efter två hundra år av ekonomisk tillbakagång, krig och inbördeskrig, 

en begynnande kapitalism samt maoistisk kollektivism 

blev Kina på 1980-talet igen en statskontrollerad marknadsekonomi 

utan kapitalism. Därefter, i början av 1990-talet, tog 

man det slutliga steget över till dagens statskontrollerade 

kapitalistiska system. 

Med denna förändring har folkrepubliken Kina också fått ett 

stort klassiskt proletariat, dvs en egendomslös samhällsklass 

som utför kroppsarbete. Före kommunisternas seger 1949 

6 

hända och varför dröjde det innan de fulla konsekvenserna blev 

uppenbara? 

• Kulturrevolutionen var en annan kampanj. Vad handlade den 

om? Hur och varför startade den? Vilka följder fick den? 

• Deng Xiaoping lanserade ett reformprogram 1978 som kom 

att innebära en radikal förändring för Kina. På vilka sätt skiljde 

sig reformprogrammet från Mao Zedongs idéer? 

• Vad hände på torget vid Himmelska fridens port (Tiananmen) 

i Beijing 1989 och vad ledde det till? 

• Hur har de senaste tjugo årens snabba ekonomiska utveckling 

varit möjlig? 

• Vad är arvet efter Mao Zedong? Vad var bra respektive dåligt 

av det han åstadkom? 

• Vad är det historiska arvet efter det kejserliga och konfucianska 

Kina? 

• Etc… 

Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: 

Konfucius, Rapport från kinesisk by – 50 år senare, Shanghais 

historia... 

var de kinesiska industriarbetarna alltför få för att kunna bära 

upp en kommunistisk revolution. Det insåg Mao Zedong och 

därför vände han sig istället till de många småjordbrukarna och 

lantarbetarna på Kinas landsbygd. Efter revolutionen satsade 

den kommunistiska ledningen på att bygga upp en omfattande 

tung industri – vars arbetare visserligen arbetade för mycket 

låga löner men som samtidigt garanterades livstids anställning 

på tilldelade arbetsplatser, minimala hyror, bashälsovård, 

pensioner etc. 

Världens verkstad? 

Världens verkstad brukar Folkrepubliken Kina kallas. Idag är 

denna verkstad inne i en övergångsperiod, från produktion av 

enkla och billiga varor till produktion av högteknologiska produkter. 

Den enkla produktionen – med dess låglönejobb – har 

börjat söka sig bort från de moderna storstäderna vid kusten. 

En del söker sig till mindre utvecklade områden i det inre av 

Kina. Andra flyttar till länder i sydöstra Asien eller Afrika med 

ännu lägre löner än i Kina. 

Samtidigt är inte Kina lika beroende av utländskt kapital 

som tidigare. Man har gott om kapital själv och gott om 

tekniskt kunnande – men fortfarande är det andra länder, som

USA, vilka dominerar när det gäller innovationsrikedom. Det är 

dessutom de länderna som köper en stor del av Kinas billiga 

och massproducerade varor. Om den industrin flyttar till andra 

länder förlorar Kina en del av dess exportinkomster samtidigt 

som man förlorar ett antal arbetstillfällen. 

Vidgade klyftor 

Med privatiseringen, kapitaliseringen, proletariseringen och 

den snabba tillväxten har inkomstklyftorna vidgats allt mer under 

de senaste decennierna. Medan Kinas snabba ekonomiska 

utveckling har bidragit till en utjämning mellan de rika länderna 

och de fattiga, har den samtidigt skapat allt större samhällsklyftor 

inom landet. 

Det finns i huvudsak fem slags ekonomiska klyftor: mellan 

städerna och landsbygden, mellan det mer utvecklade östra 

och södra Kinas kustregioner och det mindre utvecklade västra 

inlandet, mellan de rika och de fattiga inom framför allt städerna, 

mellan fast bosatta och migrantarbetare samt mellan de 

som har sådana positioner i samhället att de kan låta sig mutas 

och alla andra. 

Man kan till exempel jämföra skillnaderna mellan den rikaste 

femtedelen och den fattigaste femtedelen av hushållen i städerna. 

Enligt Kinas statistiska byrå var den rikaste delen 1985 

tre gånger så rik som den fattigaste; år 2006 var den rikaste 

delen tio gånger så rik som den fattigaste. 

Dessutom är det så att statistiken anger löner och andra 

mätbara inkomster och därmed ser det ut som om de fattigaste 

trots allt ändå fått det bättre. Men vad statistiken inte tar med 

är de förmåner som de tidigare statligt anställda hade i form 

av billiga bostäder m.m. Vad statistiken inte heller tar med är 

okända inkomster, såsom mutor. 

Mot den bakgrunden är det inte självklart att alla fått det 

bättre. Och mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt 

att en del kineser nostalgiskt ser tillbaka till Mao Zedongs tid. 

Migrantarbetarna 

Omkring 200 miljoner utgör den stora gruppen migrantarbetare. 

Det är lågutbildade och fattiga unga från landsbygden som 

tar sig till storstäderna för att arbeta. Många av dessa unga 

män jobbar på byggen av olika slag medan många av kvinnorna 

arbetar på sammansättningsfabriker som förser västerlandet 

med mängder av billiga konsumtionsvaror. 

Till skillnad mot hur det var före åttiotalet är det numera 

tillåtet att flytta och arbeta på annan plats än på hemorten. 

Däremot är det inte lika enkelt att folkbokföra sig på annan 

plats. Det innebär att dessa unga har svårt att till exempel få 

in sina barn på skolor. Därför väljer många unga par med barn 

att lämna barnet kvar i hembyn hos dess mor- eller farföräldrar. 

Som regel kommer de att ses bara under det kinesiska nyåret. 

Ett annat skäl att lämna kvar barnet i hembyn är att föräldrarna 

då kan jobba långa dagar i förhoppning om att tjäna 

tillräckligt för att senare kunna ge barnet en god utbildning. 

En annan aspekt av migrantarbetarnas situation är att de 

vid arbetslöshet kan återvända till sina hembyar. Detta är 

möjligt tack vare att Kinas jordbruk i stort består av en mängd 

små familje-jordbruk. Där blir de visserligen en del av den stora 

7 

gruppen ”undersysselsatta” – men de blir vanligen inte helt 

blottställda och kan överleva tills situationen på arbetsmarknaden 

lättar. 

Vilka hot finns? 

Kinas kommunistiska parti är beroende av en både snabb och 

stadig ekonomiska tillväxt. Det ingår så att säga i det underförstådda 

”samhällskontrakt” som partiets maktposition grundas 

på. Så länge som folket gradvis får det materiellt bättre, och 

så länge som drömmen att bli rik överskuggar de uppenbara 

orättvisorna – så länge accepteras partiets roll i samhället. 

Det som kan hota denna balans är bland annat: 

• om inflationen stiger snabbare än inkomsterna eller tär för 

mycket på besparingarna för vanligt folk, 

• om fastighetsbubblan brister och leder till personliga 

ruiner för alltför många inom den nya medelklassen, 

• om låglönejobben försvinner till andra länder och leder till 

väsentligt ökad arbetslöshet och om västvärlden i allt högre 

utsträckning väljer att importera billiga massproducerade varor 

från andra länder än Kina innan Kina hunnit bygga upp en 

tillräckligt stor högteknologisk industri, 

• om det sociala skyddsnätet (pensioner m.m.) inte förstärks 

tillräckligt för att förmå folk i allmänhet att börja satsa mer på 

konsumtion än på sparande, 

• om de allra rikaste börjar tro att det kommer att gå bakåt 

för Kina och därför beslutar sig för att med deras förmögenheter 

lämna landet, 

• om korruptionen tillåts växa än mer och leda till ännu fler 

protester från exempelvis bönder som förlorar både mark och 

utlovade ersättningar eller att dessa lokala protester sprider 

sig och blir regionala. 


• Arbetsförhållandena i Kinas stora sammansättningsfabriker 

är allt annat än avundsvärda. Det förekommer protester, men 

ändå ganska sällan med tanke på antalet sådana fabriker. Vad 

kan det bero på? 

• De som flyttar från landsbygden till storstäderna för att 

arbeta är diskriminerade och har till exempel svårt att få sina 

barn i skolor. För- och nackdelar med detta system? 

• Vad kan det innebära för migrantarbetarnas barn att bara 

träffa föräldrarna under en eller ett par veckor per år? Dessa 

barn växer således upp på landsbygden och uppfostras av äldre 

som inte bara geografiskt utan också mentalt befinner sig 

långt från de dynamiska storstäder där föräldrarna arbetar. 

• Hur länge kommer den snabbt växande gruppen av välutbildade 

kineser med efter kinesiska förhållanden goda löner att 

nöja sig med giriga företag och korrupta politiska ledare? 

• Hur kan ett av de mest ojämlika länderna i världen styras av 

ett kommunistiskt parti, som borde ha just jämlikheten som 

högsta mål? 

• Hur stor ojämlikhet klarar ett samhälle av innan det kollapsar? 

• Etc… 


Växtvärk, Mellan höghus och soptipp, Strumpstaden...

Program 3: Partiet, makten och folket 

URs TV-program nr 3 tar bland annat upp följande: folkkongressen 

och makten, massprotester, korruptionen, internet 

och censuren. 

Mycket har hänt i Folkrepubliken Kina sedan Mao Zedongs dagar. 

Något envälde för kommunistpartiets högsta ledare råder 

inte längre. Istället är det politbyråns ständiga utskott i kommunistpartiet 

som är det högsta beslutande organet. Bytet av 

de högsta posterna – såsom partiledare, president och premiärminister 

– ska numera ske genom en långsiktig och planerad 

urvalsprocess. Dock, fortfarande är det en sluten process som 

bara den högsta partiledningen har insyn i och inflytande över. 

Kommunistpartiet makt utövas främst genom: 

– att partiet godkänner alla viktiga utnämningar på alla 

nivåer i den offentliga förvaltningen, inklusive i de statliga 

företagen och institutionerna, såsom universitet m.fl., 

– att partiet är uppbyggt som en parallellorganisation till den 

offentliga förvaltningen och att det är partiinstansen på varje 

nivå som har sista ordet. 

Reformer 

Trots att kommunistpartiet fortfarande har den absoluta makten 

i Folkrepubliken Kina har stora förändringar skett under de 

senaste decennierna, som exempelvis: 

Decentralisering: Reformpolitiken har inneburit en decentralisering 

av främst ekonomiska beslut, vilket bland annat 

innebär att den centrala regeringen och partiledningen idag har 

mycket mindre koll på vad som dagligen sker i samhället. Men 

partiet är fortfarande involverat i alla strategiska beslut. 

Privatisering: Ett stort antal tidigare statligt ägda bolag har 

privatiserats. Idag kan kineser utan större besvär ”starta eget”. 

Liberaliseringen av ekonomin har åtföljts av en liberalisering 

på andra områden. Till exempel kan kineser nu resa omkring i 

landet som de vill. Mängder av kineser utnyttjar också möjligheterna 

att resa utomlands på studieresor och på semester. 

Det är också lättare att bosätta sig var man vill, men det finns 

fortfarande begränsningar för att förhindra en okontrollerad 

inflyttning till de stora och ekonomiskt expansiva städerna. 

Därför hittar man i Kina inga vidsträckta slumområden av det 

slag som är så vanliga i andra utvecklingsländer. 

Yttrandefriheten är betydligt större än för några decennier 

sedan, men långt från total. Det är idag accepterat att kritisera 

kommunistpartiet och enskilda ledare för hanteringen av enskilda 

ärenden – men inte att ifrågasätta partiets ställning. 

Lagen: En gradvis förstärkning av lagen sker också. Till 

exempel har Nationella folkkongressen (Kinas ”parlament”) fått 

8 

en starkare roll i lagstiftningen. Rättssäkerheten förbättras, 

men det är en långsam process och den praktiska tillämpningen 

släpar efter lagstiftningen. Men när tillämpningen av lagarna 

kommer i konflikt med partiets intressen då anpassar man 

tillämpningen. Något självständigt domstolsväsende som i 

västländerna existerar inte. 

Beroende rättsväsende 

En grundbult i alla länder som anses demokratiska är ett 

oberoende rättsväsende, att domstolar ska följa lagen och 

inget annat. Regeringen ska till exempel inte kunna styra hur 

domstolar dömer. 

I Folkrepubliken Kina fungerar det inte så. Alla offentliga 

institutioner, inklusive rättsväsendet, ska följa politiken. Det 

innebär att Kinas kommunistiska parti alltid har sista ordet, 

dels genom att det är partiet som godkänner alla tillsättningar 

till högre tjänster, dels genom att partiet har representanter på 

plats för att se till att beslut och domslut blir de ”rätta”. 

Partiet lägger sig inte i alla rättsfall, som till exempel trafikolyckor, 

men partiets ständiga närvaro, dess inflytande över 

alla viktiga tillsättningar och över juristutbildningarna innebär 

i praktiken en garanti för att åklagare och domstolar verkar för 

partiets intressen. Det gäller också polisen. 

Massprotester 

Däremot innebär det inte att lokala domstolar alltid agerar 

enligt den högsta partiledningens önskemål. Som man sade i 

det gamla Kina: ”Himlen är hög och kejsaren långt borta”. Det 

är normalt viktigare att hålla sig väl med lokala partipampar än 

med politbyrån i Beijing – och de lokala pamparna har ofta egna 

intressen att bevaka och skydda. 

En vanlig lokal konflikt är att ledningen för kommunen säljer 

mark till ett företag som vill sätta upp en fabrik; det är en viktig 

inkomstkälla för kommunerna. De bönder som tidigare odlade 

marken ska få ersättning. Men de är ofta mycket låga och det 

är inte ovanligt att de som ansvarar för att dela ut ersättningen 

passar på att stoppa en del av den i sina egna fickor. 

Om de drabbade bönderna går till domstol för att få rätt har 

ledningen olika sätt att stoppa dem: genom trakasserier från 

polisens sida, genom arresteringar för påstådda brott, genom 

påtryckningar på den lokala domaren, hot etc. Ofta leder detta 

till demonstrationer mot lokala partipampar. Det beräknas att 

ungefär fem hundra sådana massprotester äger rum varje dag. 

Det kan vara lätt för ledningens anhängare att provocera de 

protesterande att ta till våld, varpå polisen får en anledning att 

arrestera dem. Räcker inte det finns det andra medel. Ett exem-

pel är Qian Yunhui, en vald ledare i byn Zhaiqiao i Zhejiang-provinsen. 

Qian Yunhui protesterade mot ett kraftverksbygge på 

byns traditionella marker. Trots påtryckningar gav han inte upp. 

På morgon den 25 december 2010 fick han ett telefonsamtal 

och gick ut från hemmet för att möta någon. Strax efter fann 

några byinvånare honom ligga på vägen, med huvudet krossat 

av en truck. De lokala myndigheterna slog fast att han omkommit 

i en trafikolycka, men omständigheterna, bland annat 

vittnen som arresterats, tyder på att Qian Yunhui mördats. 

Korruption 

Korruptionen leder inte bara till rättsövergrepp utan också till 

att övergripande planer inte följs och till sämre effektivitet. 

Korruptionen förvärrar dessutom de redan tidigare skrämmande 

sociala klyftorna i landet och den leder till rovdrift av natur 

och människor. 

Korruptionen är också självgenererande. Om en person 

genom mutor fått en åtråvärd tjänst har han intresse av att få 

tillbaka sin ”investering” så snart som möjligt, gärna med ränta. 

Det enklaste sättet blir då att själv kräva mutor för tillsättningar, 

tillstånd m.m. 

Censur 

Internet är populärt i Kina och anses som en viktig resurs i 

Kinas ekonomiska utveckling. Men alla försök att använda 

Internet för att sprida tabubelagda uppgifter eller tvivel på 

partiets överhöghet motas av en armé av kontrollanter. Inlägg 

som på ett av de många diskussionsforumena tar upp någon 

förbjuden fråga raderas till exempel snabbt. 

Till och med premiärministern, Wen Jiaobao, har censurerats i 

kinesiska media, när han för utländska medier mer öppenhjärtligt 

har påtalat behovet av demokratisering i Kina. 

Partiet utfärdar regelbundet nya instruktioner till dessa 

Program 4: Mer än halva himlen 

URs TV-program nr 4 tar bland annat upp följande: framgångsrika 

kvinnor och kvinnor som begår självmord, ettbarns-politiken 

och en ovanlig yrkesskola för unga kvinnor. 

Kvinnan i det traditionella Kina hade ingen avundsvärd ställning. 

Hon skulle lyda fadern så länge hon var kvar i föräldrahemmet, 

mannen när hon gift sig, äldste sonen om hon blev 

änka samt svärmodern så länge som hon levde. Detta var i alla 

fall den norm man förväntades följa. 

Kvinnor arbetade förr vanligen hemma, där svärmodern 

regerade. Relationerna mellan dem var naturligtvis ofta goda, 

men det finns en hel del berättelser om elaka svärmödrar som 

9 

kontrollanter och till medierna om vad som inte får omnämnas. 

Omvälvande händelser i världen, som den arabiska våren, leder 

ofelbart till nya order om förbjudna ord. 

I början av år 2010 skrev kinesiska media om en buddhistisk 

nunna som upptäckt en oansenlig vit blomma under hennes 

tvättmaskin. Blomman troddes vara den mytiska youtan poluo, 

som enligt en buddhistisk legend bara blommar en gång på 

tre tusen år. Enligt New York Times (21 mars 2010) utfärdade 

kinesiska regeringen i mars 2010 ett antal riktlinjer för censuren 

inför den Nationella folkkongressens möte. Bland annat 

beordrades media i punkt sju att radera nyheter relaterade 

till youtan poluo, med motiveringen att ”...myndigheterna är 

bekymrade över spridandet av vidskepligheter”. 

Att censuren oroar sig för en liten vit blomma kan verka 

märkligt. Men vad som inte nämndes i dessa direktiv var att 

den blommande youtan poluo enligt legenden ska förebåda 

ankomsten av en ny kung... 


• Xie Chuntao från partiskolan talar i programmet om partiets 

styrka i att kunna förändra sig och anpassa sig till nya förhållanden. 

Hur har partiets förändrats sedan Mao Zedongs tid? 

• Varför tycks inte partiet oroa sig för att det sker kanske fem 

hundra massprotester varje dag? 

• Kommunistpartiet har den absoluta makten, men trots det 

verkar man inte kunna begränsa korruptionen. Hur kan detta 

hänga ihop? 

• Vore det möjligt med ett oberoende rättsväsende och rättssäkerhet 

i en diktatur? 

• Etc… 


Den kinesiska muren... 

drev unga hustrur till att begå självmord eller söka skydd i 

något buddhistiskt kloster. 

Men det fanns kvinnor som tog ansvar för familjens ekonomi 

och till och med gjorde livet surt för ogina svärmödrar. Det 

fanns även kvinnor som blev sektledare eller rövarhövdingar. 

Ett exempel är Madame Ching, som förmodligen var den mäktigaste 

sjörövarhövdingen någonsin. På höjden av sin karriär, 

i början av 1800-talet, kommenderade hon en flotta på två 

tusen fartyg och minst femtio tusen män. 

Fotbindningen 

Fotbindningen var ett särskilt uttryck för kvinnornas underord-

nade ställning. Mödrarna band sina döttrars fötter för att de 

skulle bli så små som möjligt. Det var en smärtsam och deformerande 

sedvänja som började spridas inom överklassen under 

Song-dynastin för tusen år sedan och som efterhand spreds 

till allt vidare kretsar. Den allmänna moralen krävde dessutom 

att kvinnor skulle hålla sig hemma och inomhus och syssla med 

hushållsarbete. Bara de fattigaste syntes utomhus. Det var 

också de som bara har lätt bundna eller helt obundna fötter. 

I en bok av Anna Magdalena Johannsen, Everlasting Pearl 

(1913), berättas till exempel om den sex-åriga Eviga pärlan. 

Någon gång i mitten av 1800-talet såg hon sin mor tillverka ett 

par små skor och undrade för vem de gjordes. Modern svarade 

att de var för henne och att det var dags att binda hennes fötter, 

därför att de började bli för stora och klumpiga. Dessutom 

sprang hon omkring alldeles för mycket för att vara en flicka. 

Eviga pärlan protesterade inte, hon visste att alla flickor måste 

få fötterna bundna och hon kunde inte vara annorlunda. Efter 

flera smärtsamma år blev hon beundrad för sina små fötter, 

som var ett tecken på hur mycket hennes mor brydde sig om 

henne och planerade för ett gott giftermål. 

Seglivade traditioner 

Efter kejsardömets fall 1912 ifrågasattes många av de gamla 

traditionerna. En verklig kulturrevolution började gradvis att 

förändra samhället. Fotbindningen förbjöds och 1930 fick kvinnor 

rätt att själva välja äktenskapspartners, att äga egendomar 

och de fick arvsrätt. Men första hälften av 1900-talet var en 

orolig tid på grund av inre och yttre motsättningar, krig och 

inbördeskrig. De nya lagarna trängde därför bara långsamt ut i 

landet. 

Efter kommunisternas seger 1949 förbjöds tvångsgifte 

igen och Kinas kvinnor blev formellt jämställda med männen. 

Åren 1950-53 genomfördes en nationell kampanj för att driva 

igenom den nya äktenskapslagen, som inte bara förbjöd arrangerade 

äktenskap utan också gjorde det lättare för kvinnor 

att begära skiljsmässa. Men kampanjen blev ett misslyckande 

och avbröts efter tre år. Kampanjen möttes av våldsamma protester 

som framför allt gick ut över de kvinnor som ville skiljas. 

Ett stort antal mördades eller tvingades till självmord. Lagen 

förverkligades så småningom, men det tog längre tid än bara 

några få år. 

Ett-barns-politiken 

Ett-barns-politiken genomfördes omkring 1980 som en tillfällig 

lag för att begränsa befolkningstillväxten. Regeln om högst 

ett barn per familj gäller främst i städerna. Bland bönderna 

kan man få tillåtelse att skaffa ett barn till om det första är en 

dotter – vilket för övrigt lett till att många bönder önskar att 

första barnet blir en flicka. Bland de etniska minoriteterna är 

det också tillåtet med fler än ett barn, vilket har inneburit att 

minoriteternas andel av Kinas totala befolkning har ökat något 

under de senaste decennierna. 

Man kan också skaffa fler barn om man är villig att betala 

särskilda böter. Å andra sidan har det blivit så dyrt att ha barn 

att många familjer ändå avstår från att skaffa fler. Det gäller 

framför allt skolor och universitet – och utbildning är högprioterat 

för nästan alla föräldrar. 

10 

Tillämpningen av lagen skiftar en del från område till 

område, därför dyker det då och då upp fall på till exempel 

tvångsaborter som sprids via Internet. 

Trots ett-barns-politiken fortsätter Kinas befolkning att öka. 

Anledningen är att det finns en högre andel unga familjer i jämförelse 

med exempelvis Sverige och att medellivslängden ökar. 

Befolkningstillväxten avtar gradvis men kommer att fortsätta 

ytterligare femton, tjugo år innan det vänder och Kinas befolkning 

börjar minska. 

Det påstås ibland att ett-barns-politiken lett till att Kina 

idag har fyra hundra miljoner färre invånare än vad man annars 

hade haft. Det är tveksamt, eftersom ett-barns-politiken inte 

var den första åtgärden för att begränsa barnafödandet. Redan 

1971 genomfördes en kampanj som kallades ”Sent – Glest 

– Få” och som syftade till att man skulle gifta sig senare, dröja 

längre innan man skaffade nästa barn och få totalt färre barn. 

Den kampanjen ledde till att antalet barn per kvinna minskade 

drastiskt under sjuttiotalet. Vad ett-barns-politiken åstadkom 

var att ytterligare förstärka en trend som redan startat. 

Favoriserade söner 

I det traditionella jordbrukande Kina var söner favoriserade, 

vilket ledde till att fler pojkar överlevde de riskabla första åren. 

Man fick ett underskott av kvinnor, vilket gjorde det svårt för 

många föräldrar att hitta äktenskapspartners till sina omhuldade 

söner. 

Kina är fortfarande till stor del ett jordbrukande samhälle 

och även idag favoriseras söner på bekostnad av döttrar – i alla 

fall på landsbygden. Därför har Kina också idag ett underskott 

av kvinnor – och många män har fortfarande svårt att hitta en 

livskamrat. Visserligen är det enligt lag förbjudet att genom 

fosterdiagnostik ta reda på fostrets kön, men lagar spelar i 

praktiken inte så stor roll. 

Å andra sidan är det en hel del flickebarn som inte registreras 

när de föds och därför inte kommer med i statistiken. När 

det sju år senare är dags att börja skolan kan de plötsligt dyka 

upp. 


• Emancipationen av de kinesiska kvinnorna gick inte lätt, motståndet 

var stort bland män, speciellt på landsbygden. Hur gick 

det till i till exempel Sverige? 

• Självmord blev en utväg för många kvinnor i hopplösa situationer 

i det traditionella Kina. Så verkar det också vara idag. 

Vad kan det bero på? 

• Är underskottet på kvinnor en fördel eller en nackdel för kvinnor? 

Vad kan det leda till? 

• Ett-barns-politiken, för- och nackdelar? 

• Wu Qing, rektorn för yrkesskolan för unga kvinnor, säger i 

programmet: ”Om man vill förändra landsbygden, börja med 

kvinnorna. Då förändrar man hela familjen och kommande 

generationer. Man måste förändra deras tänkesätt. Först och 

främst kommer utbildning.” Hur tänker hon? 

• Etc… 


Bli vuxen och känna sig fri, Drömmar med förhinder...

Program 5: En ny generation 

URs TV-program nr 5 tar bland annat upp följande: unga 

företagare, migrantarbetare och universitetsstuderande. 

I Kina pågår en folkomflyttning, urbanisering, som är utan dess 

like i världshistorien. Flera hundra miljoner väntas flytta in 

till städerna under de närmaste decennierna. De som lämnar 

landsbygden är framför allt de unga som lockas av möjligheterna 

att tjäna mångdubbelt mer i städerna än inom jordbruket. 

Många av dem tar sig till storstäderna för att snabbt få 

ihop tillräckligt med pengar för att kosta på deras barn en bra 

utbildning och kanske ett nytt hus till familjen. De jobbar gärna 

dubbla skift för att snabbare spara ihop det de behöver. 

Många unga startar eget och i det dynamiska Kina är möjligheterna 

att lyckas relativt stora. 

Inträdesprov 

I juni varje år deltar miljontals unga kineser i de årliga inträdesproven 

till universiteten (gao kao). Det är en nervös tid för 

kandidaterna och deras familjer. Under två dagar avgörs om 

de ska kunna komma in på något universitet och om de till och 

med får möjlighet att söka till något av prestige-universiteten. 

Det är under detta prov som varje kandidat förväntar sig att få 

utdelning av de långa skoldagarna i gymnasieskolan, läxor som 

skulle få svenska elever att baxna och dessutom extra stödkurser 

under kvällar, helger och sommarlov. 

Det är inte bara kandidaternas familjer som engagerar 

sig. Byggarbetsplatser i närheten av examinationsplatserna 

tar paus de dagarna för att inte störa koncentrationen och 

flygavgångar omdirigeras för att inte störa proven i engelsk 

hörförståelse. 

Konkurrensen är hård. Visserligen bygger Kina allt fler 

universitet, men efterfrågan tycks man inte komma ikapp. 

Idag studerar ungefär 23 miljoner kineser på universitet och 

högskolor, vilket är ca 1,7 procent av den totala befolkningen (i 

Sverige är motsvarande andel ca 4,5 procent). 

Studiearvet 

Studier står högt i kurs i Kina – och har gjort så åtminstone 

sedan 900-talet. Det var då som statliga examinationer blev 

obligatoriska för alla som strävade efter att göra karriär som 

kejserliga ämbetsmän – och den drömmen var det många som 

hade. De examinationerna var ännu mer krävande än dagens 

och förutsatte många års studier. Det finns åtskilliga historier 

om flitiga studenter, som den om han som band fast sitt hår i 

en takbjälke för att förhindra att han föll i sömn över böckerna. 

I boken Ancestors skriver Frank Ching om Qin Guan som tret- 

11 

tio år gammal år 1078 deltog i examensprovet på provinsnivå. 

Examineringen ägde rum i ett särskilt inhägnat område; bestod 

av tre sessioner och pågick under åtta dagar. 

När alla kandidater samlats i anläggningen stängdes portarna 

och förseglades så att de inte skulle kunna öppnas förrän 

efter varje session. Kandidaterna kroppsvisiterades för att 

garantera att inget otillåtet smugglades in. 

Tidigt nästa dag fick kandidaterna första sessionens frågor. 

Under hela dagen och större delen av påföljande natt jobbade 

Qin Guan och de andra med uppgifterna, som handlade dels om 

att utveckla avsnitt ur klassiska texter, dels om att kommentera 

regeringspolitiken. Nästa morgon lämnade Qin Guan in sina 

papper och fick lämna området. Första sessionen var över. 

Efter en dags vila återkom Qin Guan för andra sessionen, 

som också varade en dag och en natt, liksom tredje sessionen. 

Åtta dagar efter att han anlänt var prövningen över och nu 

återstod bara att vänta på resultatet, vilket tog en månad. 

Det var få som klarade ämbetsmannaexamen, men man 

kunde prova hur många gånger som helst. I sin bok skriver 

Frank Ching också om Li Changning som år 1088, efter trettio 

års fruktlösa försök, inte bara blev godkänd i examen utan till 

och med blev den bäste av alla i hela landet. Han blev genast 

utnämnd till assisterande sekreterare i den littetära akademin 

och även till en hög militär position – bara för att avlida några 

månader senare. 


• Vad kan anledningen vara att just unga kvinnor ofta startar 

eget? 

• Idag gäller ett-barns-politiken, vilket innebär att det enda 

barnet – pojke eller flicka – är favoriserat och föremål för en 

uppmärksamhet som aldrig förr, från föräldrarna och från far- 

och morföräldrar. Hur ska det gå för dessa barn i framtiden? 

• Hur ska det gå för de barn till migrantfamiljer som växer upp i 

byar hos deras mor- eller farföräldrar? 

• Unga kineser får allt mer av intryck och personliga erfarenheter 

av andra länder – genom resor, studier utomlands, Internet 

etc. Vad kan detta betyda för deras syn på samhället, politiken 

etc? 

• Etc… 


Bli vuxen och känna sig fri, Drömmar med förhinder, Ett annat 

liv, Den unga och mycket rika generationen, Ingen lek i den 

kinesiska skolan, Skola i förändring, Den unga och mycket rika 

generationen...

Program 6: Kultur för miljarder 

URs TV-program nr 6 tar bland annat upp följande: Kinas 

filmindustri, moderna författare, bokhandeln etc. 

Inom loppet av hundra år har Kina, sedan 1912, gått igenom 

inte bara en utan fyra ”kulturrevolutioner”. Den första startade 

direkt efter kejsardömets fall 1912 då man ifrågasatte många 

gamla traditioner. Man ville modernisera Kina och befria folket 

från vissa traditioner, bland annat fotbindning och tvångsäktenskap. 

Det var framför allt unga studenter och andra intellektuella 

i de större städerna som var de drivande i den revolutionen 

och de inspirerades även av västerländsk kultur. 

Andra kulturrevolutionen genomfördes av kommunistpartiet 

i de områden som man kontrollerade före 1949 och därefter i 

hela folkrepubliken. Mao Zedong var den ledande kraften och 

syftet var att använda kulturen som ett verktyg i den politiska 

propagandan. Det fanns visst utrymme för traditionell kultur, 

men all masskultur ställdes i partiets tjänst. Författaren Lu Xun 

(1881-1936) hyllades till exempel av Mao Zedong för hans 

progressiva texter, men Mao sa också att om Lu Xun hade levat 

efter 1949 hade han fått välja mellan tystnad eller fängelse. 

Tredje kulturrevolutionen, Stora proletära kulturrevolutionen, 

sattes igång 1966 av Mao Zedong och pågick under tio år, 

men mest intensivt under de första åren (se s. 5). 

Fjärde kulturrevolutionen har lett fram till det kulturliv Kina 

har idag och är en följd av den ekonomiska reformpolitiken. 

Den har frigjort intern kreativitet och öppnat Kina gentemot 

omvärlden. Det har lett till ett öppet och livligt kulturliv, som 

Kina aldrig haft (utom en ansats åt det hållet i städerna mellan 

1912 och 1949). Det har också lett till en viss ”invasion” av 

global masskultur, som i andra länder. 

Pressfrihet? 

Kulturlivet, liksom medierna, är idag avsevärt mycket mer öppet 

och fritt jämfört med hur det var under Mao Zedongs dagar. 

Men det finns gränser och censuren har inte avskaffats. Ofta 

går det att kritisera enskilda ärenden, men även det kan vara 

riskabelt. År 2003 rapporterade till exempel en sydkinesisk 

dagstidning om ett flagrant fall av rättsövergrepp då en man 

misshandlats till döds av polisen. Fallet uppmärksammades 

även på Internet och ledde till en snabb lagändring om hur 

häktade ska behandlas. Det ledde också till att tidningens 

chefredaktör arresterades för påstådd korruption. 

Utbudet av medier har ökat dramatiskt sedan 1978. Då 

fanns det i hela landet 69 nyhetstidningar och 38 TV-kanaler. 

Trettio år senare, 2008, fanns det 1 938 nyhetstidningar och 3 

700 TV-kanaler. Dessutom har Internet m.m. tillkommit. 

12 

I dagens Kina kontrolleras inte innehållet i medierna innan 

de produceras eller sänds – utom för en handfull medier av officiell 

karaktär. Alla medier får emellertid regelbundet instruktioner 

av den centrala censurmyndigheten om vilka nyheter 

som inte får rapporteras – och om vilka som ska rapporteras. I 

utrymmet mellan dessa ytterligheter är medierna i princip fria 

att ta upp vad de vill. 

Hur står sig då censuren i Kina i internationell jämförelse? 

”Journalister utan gränser” har sammanställt ett pressfrihetsindex 

och enligt det ligger Kina av 179 länder på sjätte plats 

– från botten. De länder som har ännu sämre pressfrihet är Iran, 

Syrien, Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea. 

Oberoende kultur 

Det finns en hel del oberoende kultur som ofta rör sig nära 

censurens gränser. Den utanför Kina mest kände företrädaren 

för denna kritiska kultur är konstnären Ai Weiwei. Det görs 

även kritisk film. Vid sidan av den storskaliga filmproduktionen 

i Kina, den som jämförs med Hollywood, finns oberoende 

regissörer och producenter. Den i väst förmodligen mest kände 

av de regissörerna är Jia Zhangke, som bland annat kallats ”den 

mest betydande aktiva filmskaparen i världen idag”. Hans kanske 

mest kända film är den som på engelska heter Still Life. 

En annan oberoende regissör är Lou Ye, som kan skryta med 

att han av Kinas censur fått yrkes-förbud två gånger – första 

gången på två år efter att han gjort filmen Suzhou-floden 

(2000), andra gången på fem år efter att han utan tillstånd 

anmälde filmen Sommarpalatset till Cannes filmfestival 2006. 


• Vad kan de fyra kulturrevolutionerna under 1900-talet ha 

betytt för Kina och för kineserna? 

• Fyra kulturrevolutioner på hundra år är ett mått på hur Kina 

förändrats. Hur har svenskt kulturliv förändrats sedan 1900? 

• Kinas kulturliv är idag mycket mer öppet och tillåtande än 

före reformperioden. Man kan till exempel producera filmer 

och skriva böcker utan att fråga om lov. Däremot kan censuren 

förbjuda filmer och böcker när de getts ut. Vad innebär det för 

de som abetar inom den kulturella sektorn? 

• Yttrandefrihet och kontroll i dagens IT-värld? Är det möjligt 

att kontrollera tillgången till information? 


Innanför konstnären Ai Weiweis höga mur, Den kinesiska 

muren, Konstdistrikt 798, Både innanför och utanför, Poesin i 

blodet...

Program 7: Sol och vind men inget vatten 

URs TV-program nr 7 tar bland annat upp följande: den ekonomiska 

tillväxtens baksida i form av miljöförstöring, lokala 

protester mot luft- och vattenföroreningar, miljöaktivister, 

vattenbristen samt solstads-projektet i staden Dezhou. 

Före den ekonomiska reformperioden dominerades Folkrepubliken 

Kina av tung industri. Det typiska var stora, omoderna 

fabriker som generöst släppte ut alla slags föroreningar i luft 

och vatten. Å andra sidan hade de ett ansvar för arbetarnas 

grundläggande välfärd. Industrierna var stora, men totalt sett 

inte så många att de hade någon nämnvärd global påverkan. 

Med den snabba ekonomiska utvecklingen har flertalet 

gamla industrier ersatts av betydligt modernare, men samtidigt 

har antalet ökat så mycket att Kina nu svarar för en stor del 

av världens samlade utsläpp av luft- och vattenföroreningar, 

inklusive rena gifter. Man släpper till exempel ut mer koldioxid 

än något annat land, med Förenta Staterna som god tvåa. 

En stor del av dessa utsläpp sker från fabriker som tillverkar 

produkter som säljs i Västeuropa och Nordamerika. Tidigare tillverkades 

dessa produkter av otaliga fabriker i den rika världen, 

som där släppte ut stora mängder föroreningar. Nu har produktionen 

flyttat till Kina och varorna transporteras till västvärlden 

på mängder av oljedrivna lastfartyg. Dessutom, eftersom lönerna 

i Kina är så låga, har dessa varor blivit så mycket billigare 

att vi här kan köpa många fler av dem. 

Och vi i väst kan skryta med att vi har minskat våra utsläpp 

av koldioxid och andra föroreningar. Kina tjänar stort på att ha 

blivit ”världens verkstad”, men Kinas befolkning får också ta 

kostnaderna. 

Miljö-tryck 

Kinas inhemska ekonomiska utveckling utgör ett starkt tryck 

på miljön. Framför allt hungrar Kina efter energi i alla dess former 

– för att driva alla nya industrier, bygga all ny infrastruktur 

och alla nya bostäder för de hundratals miljoner kineser som 

har flyttat in eller kommer att flytta in till städerna, för alla nya 

bilar som dessa hundratals miljoner planerar att köpa etc, etc. 

Man har energikällor inom landets gränser, framför allt 

mängder av kol som är jämförelsevis billigt att ta fram och 

använda – om man slipper ta hand om den koldioxid som 

kolförbränningen genererar. Och det har man hittills sluppit och 

lär fortsätta med att slippa ett bra tag till. Den ekonomiska utvecklingen 

är viktig för landet – och för kommunistpartiet som 

får sin legitimitet av förmågan att se till att allt fler kineser 

ständigt får det allt bättre materiellt sett. 

Samtidigt satsar Kina mer än något annat land på förnyelse- 

13 

bara energikällor. Exempelvis har man sedan flera år elektriska 

mopeder som ljudlöst och smidigt transporterar ägarna mellan 

bostäder och arbetsplatser. Samtidigt som mängden bensindrivna 

bilar ökar i rasande takt. 

Riskabelt att försvara miljön 

Den lokala konkurrensen om att erbjuda företag goda villkor 

att etablera sig är förödande. När kommuner desperat behöver 

intäkter och arbetstillfällen är det få som försvarar naturen. De 

som ändå gör det löper stor risk att råka illa ut. 

År 2007 drabbades till exempel sjön Taihu, nordväst om 

Shanghai, av en algblomning som fick hela sjön att stinka av 

förruttnelse. Sjön förser runt trettio miljoner människor med 

dricksvatten. Regeringen beordrade stängning av drygt 1 300 

fabriker runt sjön. Det visade sig att föroreningen pågått under 

flera år, men att de lokala bolagen trots det fått tillstånd av de 

lokala myndigheterna att fortsätta med utsläppen. 

I denna konkurrens om företag får även miljölagstiftningar, 

arbetarskydd, lagar om arbetstid etc komma i andra hand. Om 

ett företag anses viktigt för kommunen lär ingen domstol stoppa 

det, oavsett vilka lagar det bryter mot. Som då en advokat, 

specialiserad på industri-fall, av en domare fick följande besked 

efter en rättegångsförhandling: 

”Advokat Zhou, om en domstol troget följer alla lagar och 

regleringar från provinsregeringen då kommer alla dessa 

fabriker att flytta till något annat ställe och den lokala ekonomin 

skulle kollapsa” (Ching Kwan Lee (red.), Working in China, 

2007). 

Det är oklart hur många av företagen runt sjön Taihu som 

tvingades slå igen. Vad som däremot hände var att en miljöaktivist, 

Wu Lihong, som under flera år varnat för vad som var på 

väg att hända, blev dömd till tre års fängelse i augusti 2007 för 

påstådd utpressning av ett av de förorenande företagen. 

Vattnet? 

Färskvattnet är Kinas verkligt stora problem. Kina har tillgång 

till lite vatten per invånare, bara en fjärdedel av genomsnittet 

för hela världen. Man har 20 procent av jordens befolkning, 

men bara sju procent av dess tillgångar på sötvatten. 

Slöseriet med vatten är anmärkningsvärt. Trots den dåliga 

tillgången är förbrukningen av vatten hög per invånare i Kina, 

nästan hälften till så stor som i Sverige. En stor del av vattnet 

slösas på grund av låga avgifter, dåligt underhållna rör etc. 

Bara omkring hälften av det vatten som ska gå till jordbruket 

når enligt Världsbanken ut till åkrarna. Resten försvinner genom 

läckage, avdunstning etc.

Av den fjärdedel av vattnet som går till industrin återvinns 

bara en mindre del, medan ca 85 procent av industrins vatten 

återvinns i Europa. Ett annat mått på ineffektiviteten är hur 

mycket vatten som konsumeras i förhållande till BNP. Under 

2003 använde Kina fyra gånger så mycket vatten som världsgenomsnittet 

för att producera en viss mängd av BNP. 

På grund av den stora folkmängden, som fortfarande ökar, 

och den snabba ekonomiska tillväxten ligger uttaget av vatten 

per år långt över det årliga tillskottet av vatten. Resultatet blir 

framför allt en ständigt sjunkande grundvattennivå. År 1950 

låg grundvattennivån i Beijing fem meter under markytan. 

Drygt fyrtio år senare låg den femtio meter under och nivån 

sjunker med en halv till en meter per år. I andra delar av landet 

kan nivån sjunka ännu snabbare. I norra Hebei-provinsen, dvs i 

området runt det snabbt växande Stor-Beijing, måste man idag 

borra brunnar på upp till 200 meters djup för att få rent vatten. 

För tio år sedan räckte det med att borra 30-40 meter (The 

World’s Water 2008-2009, publicerad av Pacific Institute). 

Storskaliga lösningar 

I Kina finns en tendens till storskaliga lösningar, som till exempel 

byggandet av världens största dammbyggnad över Långa 

floden (Yangtze-floden), där den bryter fram genom Sichuans 

berg. Dammen, Tre Raviner, stod klar för några år sedan. Utöver 

kostnaderna för själva bygget och för förflyttningen av minst 

fyra miljoner människor har dammen haft ett antal oförutsedda 

konsekvenser. Det handlar bland annat om förstörelsen av 

ekosystemet i den dalgång som nu täcks av vatten och om ett 

Program 8: Återkomsten 

URs TV-program nr 8 tar bland annat upp följande: Kinas 

investeringar i Afrika och andra världsdelar, Kinas betydelse 

för Europa och USA – och oron över vad Kina kan göra, Kinas 

försvarsmakt, det planerade maktskiftet i Kina etc. 

Napoleon, den franske kejsaren, lär ha sagt att ”...den dagen 

Kina vaknar kommer världen att darra”. 

Under nästan ett och ett halvt årtusende, fram till för två 

hundra år sedan, var Kina inte bara den folkrikaste utan även 

den ekonomiskt starkaste makten i världen. Kina hade en 

stabil och avancerad administration, baserad på en välutbildad 

ämbetsmannakår samt ett rikt kulturliv. 

Kina bedrev en del handel med omgivande folk och ibland 

även med fjärran länder som med Romarriket längs Sidenvägen. 

Men i stort var Kina ett inåtvänt rike som hade allt det behövde 

inom dess gränser. 

14 

antal jordskred på de branta bergväggarna runt magasinet. 

För att avhjälpa bristen på vatten i norra delen av landet har 

man påbörjat bygget av den första av sammanlagt tre planerade 

kanaler för att förse norra Kina med vatten från Långa 

floden. Varningarna för oförutsedda miljökonsekvenser är 

många och projektet har försenats ett antal år. Men liksom när 

det gällde Tre raviner tycks inget kunna stoppa planerna. 

Miljöförstöringen är för övrigt en av de vanligaste anledningarna 

till lokala s.k. massprotester. Det är också en av anledningarna 

till bildandet av lokala aktionsgrupper. 


• Om lokala myndigheter i Kina ökar kraven på lokala industrier 

riskerar de att företagen flyttar till andra delar av Kina. Om Kina 

ökar kraven på utländska företag riskerar man att de flyttar till 

andra länder. Hur löser man detta dilemma? 

• Hur skulle vardagen vara här i Sverige om vi hade lika ont 

om färskvatten som Kina och det vattnet dessutom var lika 

förorenat som där? 

• Vad kan anledningen vara till att miljöaktivister ofta fängslas 

trots att de uppenbarligen haft rätt i deras kritik? 

• Hur kan man lösa vattenbristen i norra Kina? 

• Vad kan det finnas för risker med att avleda vatten från 

Långa floden till storstäderna i norr? 

• Etc… 


Peking på hjul, Sopor – en miljöbov och resurs... 

Med länderna runt Kina hade kejsardynastierna under långa 

perioder en relation som innebar att Kinas kejsare symboliskt 

erkändes som kejsare över ”allt under himlen”. Detta bekräftades 

formellt årligen genom särskilda ceremonier i den kinesiska 

huvudstaden, då sändebud för dessa länder – Japan, Korea, 

Vietnam m.fl. – högtidligen överlämnade tributer till Kinas 

kejsaren. I gengäld fick de gåvor som vanligen vida översteg 

tributerna i värde plus rätt att bedriva handel med Kina. 

I övrigt skötte dessa folk sig själva – utan någon erövring, 

kolonisering eller exploatering från Kinas sida. Istället påtog sig 

den kinesiske kejsaren ett beskyddaransvar för dessa riken, så 

som en storebror enligt konfuciansk tradition tar hand om och 

skyddar de mindre bröderna och i gengäld får deras respekt 

och lojalitet. 

Denna världsordning varade fram till 1800-talet då Kina 

konfronterades med aggressiva västmakter, med England i

spetsen, som varken var intresserade av gamla spelregler eller 

av Konfucius. 

Dessa konfrontationer – med bland annat de så kallade opiumkrigen 

i mitten av 1800-talet – ledde för Kinas del till militär 

och politisk förödmjukelse, till ekonomisk tillbakagång och kris 

samt till två revolutioner under 1900-talet. 

Till sist, efter en omvälvande reformperiod efter 1978, är 

Kina numera åter en världsmakt. 

Har världen nu anledning att darra eller...? Kommer Kina att 

välja den politik som man under den kejserliga tiden ofta valde, 

dvs att prioritera harmoniska relationer med omgivande länder? 

Eller kommer Kina att uppträda som en självsvåldig översittare 

som behandlar de små grannländerna med arrogans och enbart 

med egna kortsiktiga ekonomiska intressen för ögonen? De 

länder som Kina befinner sig i konflikt med om de små öarna i 

Sydkinesiska havet har til exempel anledning att om inte darra 

så i alla fall att oroa sig. 

Sedan åttiotalet har allt fler västerländska företag investerat 

allt mer i Kina eller helt flyttat produktionen dit. Men under det 

senaste decenniet har också allt fler kinesiska företag investerat 

i andra länder. Man har till exempel satsat stort i Afrika 

som lockar med dess naturresurser. Det har bland annat lett till 

en snabbare ekonomisk utveckling i stora delar av Afrika. Det 

finns en del misstro mot Kinas avsikter, men den misstron tycks 

vara mer spridd bland de tidigare kolonialmakterna i Europa än 

i Afrika. 

Avslutning 

Det finns en tendens i väst att betrakta Kina som exotiskt. Som 

regel skiljer sig dock inte kinesiska traditioner i grunden från 

till exempel svenska. Som det står i inledningen till Tre Teckens 

Klassiker (En läsebok för barn om det konfucianska tänkandet. 

Den skrevs på 1200-talet och användes fram till slutet av 

1800-talet. Texten är uppställd i rader om tre tecken för att 

lätt kunna memoreras): 

Människor vid födseln 

är naturligen goda, 

deras natur är liknande 

deras vanor gör dem olika. 

Det finns förstås skillnader, men i flera fall är det inte Kina som 

skiljer ut sig från mängden utan Sverige eller Västeuropa. Dock, 

det finns några företeelser som varit om inte unika så i alla fall 

speciella för Kina, som exempelvis: 

• Arvsreglerna, som innebar att alla söner delade på arvet. 

En familj som levde gott på den mark de ägde, kunde efter 

föräldrarnas död förvandlas till två eller fler fattiga familjer. 

Därför hade man till exempel inte några stora gods som intakta 

stannade i familjens ägo, generation efter generation. 

• Konfucianismen som en grundläggande morallära både 

för relationerna inom familjens ram och för relationerna mellan 

kejsaren och folket.. Enligt konfucianerna skulle riket styras av 

15 

I Europa och Nordamerika finns det också en hel del misstro 

mot Kinas avsikter i västvärlden – samtidigt som beroendet 

av Kina ökar. Det är, som det sägs i åttonde programmet, som 

relationen mellan missbrukaren och langaren. Den rika världen 

har blivit allt mer beroende av en ständigt ökad konsumtion 

och Kina tillhandahåller villigt varorna till ett överkomligt pris. 


• Sedan landet enades under förste kejsarens tid, för mer än 

två tusen år sedan, har Kina dominerat och varit ett föredöme i 

östra Asien – genom kulturen, filosofin, den kejserliga administrationen 

etc. Trots denna dominans har Kina under långa 

perioder strävat efter att lösa eventuella konflikter med omgivande 

länder utan att använda våld. Hur kan man förklara det? 

• Vad kan Kinas stora investeringar utomlands innebära för 

afrikanerna – och för européerna? 

• Vilka vägar kan Kina gå när det gäller relationerna till övriga 

världen? 

• Vad kan Kina bidra med för att skapa en värld byggd på harmoniska 

relationer? 

• Hur skulle situationen vara här i Europa om vi inte haft 

tillgång till alla de billiga varor – från leksaker till datorer – som 

tillverkas i Kina? 

• Har världen anledning att darra inför ett allt starkare Kina? 

• Etc… 

Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien. 

upplysta, välvilliga och oegennyttiga furstar och ämbetsmän. 

Fursten skulle vara det främsta moraliska föredömet för allt 

folk, speciellt för hans ämbetsmän. 

• Examinationer: Under en tid, då europeiska riken vanligen 

styrdes av en ärftlig aristokrati, var tanken att vem som helst 

skulle kunna avancera och bli en del av eliten en revolutionerande 

idé. För ca tusen år sedan utformades ett obligatoriskt 

examinationssystem, som var öppet för nästan alla män. Den 

som ville bli kejserlig ämbetsman måste bli godkänd i en serie 

av ytterst krävande examinationer. Det som testades var kandidaternas 

kunskaper om de konfucianska skrifterna och den 

konfucianska etiken (se s. 11). 

• Den kejserliga förvaltningen, baserad på examinationer. 

Det innebar bland annat att i stort sett vilken man som helst, 

oavsett hur fattig han var, hade möjlighet att göra karriär som 

ämbetsman. Det innebar också att inga obegåvade eller lata 

söner kunde bli ämbetsmän, oavsett hur rika deras föräldrar 

än var. Dessa ämbetsmän hade privilegier, men de hade inte 

fått dem genom födsel utan förtjänat dem genom mångåriga 

studier och krävande examinationer. Tack vare den respekt som 

dessa ämbetsmän åtnjöt kunde Kina styras av en relativt liten 

förvaltning. En av de främsta Kina-kännarna, John King Fairbank, 

skrev till exempel: ”Aldrig har så få styrt så länge över så 

många” (China – A New History).

Lästips 

Några fakta-böcker på svenska: 

• Johan Björkstén: I mittens rike – det historiska och moderna 

Kina (2011). Ca 200 sidor. Lättläst och insiktsfull, bra nybörjarbok 

om Kinas historia, kultur, traditioner etc. 

• Klas Eklund: Kina – den nygamla supermakten (2011). 

Knappt 300 sidor. Författaren, ekonom, skriver framför allt om 

Kinas ekonomiska utveckling och dess växande globala ekonomiska 

betydelse. 

• Marcus Haraldsson. En linje över Kina (2007). Drygt 300 

sidor med många fotografier. 1999 gjorde författaren en 

cykeltur tvärs över Kina, från Tibets högplatå till Hongkong. Sju 

år senare gör han om samma tur – med bättre cykel – och söker 

upp personer och platser som han mött på den första turen. 

• Hans Hägerdal: Kinas historia (2008). Ca 400 sidor. En 

grundligare skildring av den kinesiska historien. Knappt hälften 

av boken handlar om Kinas moderna och turbulenta historia, 

som tog sin början 1912 med kejsardömets fall och utropandet 

av den nya republiken. 

• Hans Hägerdal: Kinas ledare 1912-2012 (2012). Drygt 300 

sidor. De senaste hundra årens historia, sedan kejsardömets 

fall 1912, med särskilt fokus på de främsta ledarna: Sun 

Zhongshan (Sun Yat-sen), Jiang Jieshi (Chiang Kai-shek), Mao 

Zedong och Deng Xiaoping. 

• Björn Kjellgren: Kinakunskap (2000). Knappt 300 sidor. En 

bred och insiktsfull grundbok om historia, statssystem, ekonomi, 

minoritetsfolk, filosofi och religion, det kinesiska språket 

och skrivtecknen etc. 

• Cecilia Lindqvist: Tecknens rike (1989), drygt 400 sidor. 

En klassiker om kinesisk kultur och om de kinesiska tecknens 

uppkomst och utveckling under historiens gång. 

• Cecilia Lindqvist: Qin (2006). Knappt 300 sidor. En vacker bok 

om det kinesiska musikinstrumentet qin och dess betydelse i 

den bildade klassens liv. 

• Börje Ljunggren: Kina – vår tids drama (2008). Knappt 400 

sidor. En grundlig genomgång av historia, ekonomi, miljö, 

välstånd och växande klyftor, lagar och mänskliga rättigheter, 

politiskt system etc. 

• Torbjörn Lodén: Kinas vägval – från himmelskt imperium till 

global stormakt (2012), Ca 200 sidor. Boken fokuserar 

16 

framför allt på kinesisk kultur och historia och leder fram till 

fyra av de avgörande vägval som författaren anser att Kina 

står inför, såsom frågan om fortsatt diktatur eller en övergång 

till demokrati.. 

• Xiao Rundcrantz: Röd åklagare – En kvinnas berättelse om 

brott, makt och korruption i Kina (2006). Ca 300 sidor. Författaren 

har varit anställd vid åklagarämbetet i Kina och ger en 

bild inifrån systemet om hur lagar och rättsskipning i praktiken 

tillämpas. 

• Liu Xiaobo: Jag har inga fiender, jag hyser inget hat – valda 

texter och dikter (2011). Ca 400 sidor. Liu Xiaobo är den idag 

mest kände kinesiske dissidenten, i alla fall utanför Kina. 2008 

var han en av undertecknarna av Charta 08, ett politiskt manifest 

för demokrati och rättssäkerhet, och 2010 fick han Nobels 

fredspris. 

Några självbiografiska skildringar och romaner på svenska: 

• Gao Anhua: Till kanten av himlen – en berättelse om kärlek, 

svek, umbäranden och mod (2000). En självbiografisk bok av 

författaren som föddes 1949, samma år som kommunisterna 

tog makten i Kina. 

• Dai Sijie: Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan 

(2001). En pärla om två tonårspojkar, klassade som intellektuella, 

vilka under kulturrevolutionen skickas ut till en avlägsen 

by på den kinesiska landsbygden för att omskolas. De överlever 

denna vistelse tack vare deras goda humör, Mozart och Balzac... 

• Ming Wang-Sonnerup: Rött land, röd jord – En flickas uppväxt 

i Maos Kina (2008), drygt 600 sidor. Om författarens liv 

i Kina, hon föddes samma år som kommunisterna tog makten, 

1949, och hon levde genom alla förändringar och alla kampanjer. 

Hon kände personligen av konsekvenserna av ”Mao 

Zedongs tänkande”. 

Internet: 

• www.folkbildning.net/kina – en webbplats speciellt utformad 

med tanke på studiecirklar och andra Kina-studier. Här 

finns även fler tips på litteratur, webbplatser etc om Kina.

Studiehandledning - Pedagogiska Resurser - Folkbildningsnätet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?