Studiehandledning - Pedagogiska Resurser - Folkbildningsnätet

Program 3: Partiet, makten och folket
URs TV-program nr 3 tar bland annat upp följande: folkkongressen
och makten, massprotester, korruptionen, internet
och censuren.
Mycket har hänt i Folkrepubliken Kina sedan Mao Zedongs dagar.
Något envälde för kommunistpartiets högsta ledare råder
inte längre. Istället är det politbyråns ständiga utskott i kommunistpartiet
som är det högsta beslutande organet. Bytet av
de högsta posterna – såsom partiledare, president och premiärminister
– ska numera ske genom en långsiktig och planerad
urvalsprocess. Dock, fortfarande är det en sluten process som
bara den högsta partiledningen har insyn i och inflytande över.
Kommunistpartiet makt utövas främst genom:
– att partiet godkänner alla viktiga utnämningar på alla
nivåer i den offentliga förvaltningen, inklusive i de statliga
företagen och institutionerna, såsom universitet m.fl.,
– att partiet är uppbyggt som en parallellorganisation till den
offentliga förvaltningen och att det är partiinstansen på varje
nivå som har sista ordet.
Reformer
Trots att kommunistpartiet fortfarande har den absoluta makten
i Folkrepubliken Kina har stora förändringar skett under de
senaste decennierna, som exempelvis:
Decentralisering: Reformpolitiken har inneburit en decentralisering
av främst ekonomiska beslut, vilket bland annat
innebär att den centrala regeringen och partiledningen idag har
mycket mindre koll på vad som dagligen sker i samhället. Men
partiet är fortfarande involverat i alla strategiska beslut.
Privatisering: Ett stort antal tidigare statligt ägda bolag har
privatiserats. Idag kan kineser utan större besvär ”starta eget”.
Liberaliseringen av ekonomin har åtföljts av en liberalisering
på andra områden. Till exempel kan kineser nu resa omkring i
landet som de vill. Mängder av kineser utnyttjar också möjligheterna
att resa utomlands på studieresor och på semester.
Det är också lättare att bosätta sig var man vill, men det finns
fortfarande begränsningar för att förhindra en okontrollerad
inflyttning till de stora och ekonomiskt expansiva städerna.
Därför hittar man i Kina inga vidsträckta slumområden av det
slag som är så vanliga i andra utvecklingsländer.
Yttrandefriheten är betydligt större än för några decennier
sedan, men långt från total. Det är idag accepterat att kritisera
kommunistpartiet och enskilda ledare för hanteringen av enskilda
ärenden – men inte att ifrågasätta partiets ställning.
Lagen: En gradvis förstärkning av lagen sker också. Till
exempel har Nationella folkkongressen (Kinas ”parlament”) fått
8
en starkare roll i lagstiftningen. Rättssäkerheten förbättras,
men det är en långsam process och den praktiska tillämpningen
släpar efter lagstiftningen. Men när tillämpningen av lagarna
kommer i konflikt med partiets intressen då anpassar man
tillämpningen. Något självständigt domstolsväsende som i
västländerna existerar inte.
Beroende rättsväsende
En grundbult i alla länder som anses demokratiska är ett
oberoende rättsväsende, att domstolar ska följa lagen och
inget annat. Regeringen ska till exempel inte kunna styra hur
domstolar dömer.
I Folkrepubliken Kina fungerar det inte så. Alla offentliga
institutioner, inklusive rättsväsendet, ska följa politiken. Det
innebär att Kinas kommunistiska parti alltid har sista ordet,
dels genom att det är partiet som godkänner alla tillsättningar
till högre tjänster, dels genom att partiet har representanter på
plats för att se till att beslut och domslut blir de ”rätta”.
Partiet lägger sig inte i alla rättsfall, som till exempel trafikolyckor,
men partiets ständiga närvaro, dess inflytande över
alla viktiga tillsättningar och över juristutbildningarna innebär
i praktiken en garanti för att åklagare och domstolar verkar för
partiets intressen. Det gäller också polisen.
Massprotester
Däremot innebär det inte att lokala domstolar alltid agerar
enligt den högsta partiledningens önskemål. Som man sade i
det gamla Kina: ”Himlen är hög och kejsaren långt borta”. Det
är normalt viktigare att hålla sig väl med lokala partipampar än
med politbyrån i Beijing – och de lokala pamparna har ofta egna
intressen att bevaka och skydda.
En vanlig lokal konflikt är att ledningen för kommunen säljer
mark till ett företag som vill sätta upp en fabrik; det är en viktig
inkomstkälla för kommunerna. De bönder som tidigare odlade
marken ska få ersättning. Men de är ofta mycket låga och det
är inte ovanligt att de som ansvarar för att dela ut ersättningen
passar på att stoppa en del av den i sina egna fickor.
Om de drabbade bönderna går till domstol för att få rätt har
ledningen olika sätt att stoppa dem: genom trakasserier från
polisens sida, genom arresteringar för påstådda brott, genom
påtryckningar på den lokala domaren, hot etc. Ofta leder detta
till demonstrationer mot lokala partipampar. Det beräknas att
ungefär fem hundra sådana massprotester äger rum varje dag.
Det kan vara lätt för ledningens anhängare att provocera de
protesterande att ta till våld, varpå polisen får en anledning att
arrestera dem. Räcker inte det finns det andra medel. Ett exem-