Studiehandledning - Pedagogiska Resurser - Folkbildningsnätet

More documents

Recommendations

Info

Program 1: En dramatisk historia URs TV-program nr 1 tar bland annat upp följande: kampanjerna Stora språnget och Kulturrevolutionen, det moderna Kinas snabba ekonomiska utveckling, Himmelska fridens torg 1989 samt arvet efter Mao Zedong. Kina har varit utsatt för många omvälvande förändringar under historiens gång, särskilt under de senaste hundra åren. Trots det finns det stora likheter mellan Folkrepubliken Kina av idag och det Kina som i mer än två tusen år styrdes av kejsare. Bland det historiska arvet kan nämnas balansen mellan det privata och det kollektiva samt konfucianismen. Det privata och det kollektiva Den kinesiska civilisationen uppstod i den norra delen av det inre Kina. Det är den del av landet som ligger norr om Långa floden (Yangtze-floden), med centrum på de bördiga jordarna runt Gula floden. Senare spreds denna civilisation söderut från Långa floden ner mot Sydkinesiska havet. Fram till modern tid var Kina framför allt ett jordbrukssamhälle. Förhållandena på landsbygden har naturligtvis skiftat en del under tidens gång. Men framför allt har det varit påfallande stabilt. Det typiska för det kinesiska jordbruket har nästan alltid varit små jordlotter, privat ägda eller arrenderade. Dessa lotter har odlats intensivt och effektivt. De kan närmast jämföras med trädgårdsodling i Europa. Detta småskaliga jordbruk har sedan civilisationens begynnelse varit möjlig tack vare en storskalig och kollektiv infrastruktur i form av kanaler, fördämningar, skyddsvallar, slussar, beredskapsförråd etc. Syftet var att tillförsäkra en effektiv fördelning av vatten. Syftet var också att ha en beredskap mot de återkommande perioderna av för lite eller för mycket vatten. Det var framför allt kejsarens och hans ämbetsmäns ansvar att se till att dessa vittförgrenade system fungerade och underhölls. Och det var dessa system som gjorde det möjligt för Kina att ha ett så effektivt jordbruk samt att få en befolkning som i storlek vida överglänste alla andra civilisationer. För att denna stora befolkning skulle kunna överleva, även under torka eller översvämningar, krävdes ett nära samarbete under en stark ledning. Det är bakgrunden till att kinesiska tänkare sedan två och ett halvt tusen år ägnat sig åt två frågor: – Hur kan människor samarbeta och leva i harmoni med varandra? – Hur ska riken styras på ett effektivt och långsiktigt sätt? Konfucianismen Medan Sverige under ett halvt årtusende hade en statsreligion, 4 kristendomen, hade Kina under två tusen år en statsfilosofi, konfucianismen. Upphovsmannen till denna tankeskola var Konfucius (Kong-zi) som levde ungefär fem hundra år före vår tideräknings början. Det var under en period då Kina var splittrat mellan rivaliserande små kungadömen och då moraliska normer var under upplösning. I likhet med Jesus finns det inga bevarade texter som man vet var skrivna av Konfucius. Istället har hans tankar blivit kända genom vad hans lärjungar skrev. Efter Konfucius har dessa texter utökats med mängder av andra skrifter, författade av filosofer som ansett sig verka i hans anda. Som man kan förvänta sig finns det många olika tolkningar och utvikningar. Men det finns en kärna som i stort bevarats genom århundradena. Konfucius ansåg att människor var födda goda och att det var omständigheterna som gjorde dem onda. Det som kunde få människor att bli egoistiska var till exempel fattigdom. Därför hade härskaren en skyldighet att värna om alla familjers välfärd. Ett annat grundläggande fundament inom konfucianismen är övertygelsem om att alla män har förmåga att utöka deras kunskap och vishet, bara de studerar. Det innebär också att varje man, oavsett bakgrund, skulle kunna göra karriär och till exempel bli rådgivare till fursten. Liksom i andra länder ansåg man i Kina under denna tid att kvinnans plats var i hemmet och inte ute i samhället. Därför var det aldrig aktuellt att ens tänka sig möjligheten att kvinnor skulle kunna göra karriär. Konfucianismen – tillsammans med examinationssystemet och förvaltningen (se avslutningens-kapitlet) – utgjorde det kinesiska kejsardömets ryggrad fram till dess fall 1912. Orsaken till sammanbrottet var en kombination av ökande sociala motsättningar inom landet och attacker från europeiska kolonialmakter, vilket bland annat ledde till de två så kallade opiumkrigen i mitten av 1800-talet. Kina blev istället en republik. Därefter följde nästan fyrtio år av krig och inbördeskrig innan kommunisterna slutligen stod som segrare 1949 och Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina. Maostiska tiden med politiska kampanjer Tiden sedan 1949 kan delas in i två huvudperioder, den maoistiska tiden, då Mao Zedong var Kinas ledare (1949-76), och reformperioden (från 1978). Den maoistiska perioden karakteriserades bland annat av ett antal landsomfattande politiska kampanjer. De syftade dels till en snabb omvandling av Kina till ett kommunistiskt samhälle, dels till att forcera fram en snabb ekonomisk utveckling. De två mest kända kampanjerna
lev Stora språnget (1958-62) och Kulturrevolutionen (Stora proletära kulturrevolutionen, 1966-76). Stora språnget syftade till att inom några få år drastiskt öka produktionen av livsmedel och stål. På landsbygden organiserades stora folkkommuner där i stort sett allt ägdes gemensamt och där allt arbete genomfördes i arbetslag. Pådrivna uppifrån tvingade lokala partiledare, utan kunskaper om jordbruk eller metallurgi, bönderna att till exempel plantera grödor mycket tätare än brukligt samt att smälta ner järnredskap i enkla ugnar för att framställa stål. Resultatet blev att folk svalt på grund av missväxt och blev fattigare på grund av alla de kastruller och andra järnföremål som de till ingen nytta hade låtit smälta ned. Efter misslyckandet med Stora språnget tvingades Mao Zedong att dra sig tillbaka från det dagliga regeringsarbetet. Andra, som förespråkade en resultatinriktad politik baserad på erfarenheter, trädde istället i förgrunden. En av dem var Deng Xiaoping. Det som följde var vissa lättnader i kollektiviseringen. Bönder fick igen rätt att privat bruka små odlingslotter, vid sidan av det gemensamma arbetet i folkkommunerna. Samtidigt visade det sig att partiledare på olika nivåer gärna gynnade sina egna familjer och släktingar när det gällde att få tillträde till skolor m.m. Kina var ett fattigt land och antalet gymnasieplatser var till exempel mycket begränsat. Mao Zedong gillade inte vad han såg och satte 1966 igång Kulturrevolutionen. Syftet var att avslöja de partiledare som han ansåg vara på väg att förråda revolutionen. Eftersom han inte litade på partiledningen lät han mobilisera ungdomar som bildade s.k. röda garden, vilka angrep dels de i partiet som anklagades för att gå den ”kapitalistiska vägen”, dels symbolerna för gammalt tänkande. Röda gardenas angrepp begränsades inte bara till ord utan många partiledare, lärare, intellektuella och andra mördades eller fick sina liv förstörda. Angreppen mot gammalt tänkande ledde bland annat till att en stor del av Kinas historiska kulturarv – tempel, statyer etc – förstördes. Mängder av böcker brändes, de enda som man utan risk kunde visa upp var Mao Zedongs skrifter, speciellt Maos lilla röda, en samling citat ur Maos artiklar och tal. Upptakten till kulturrevolutionen blev för övrigt en opera som skildrade en händelse för fyra hundra år sedan. Den handlade om den historiske ämbetsmannen Hai Rui (1514-87) under Ming-dynastin. Hai Rui var känd som en av de konfucianska ämbetsmän som vågade kritisera till och med kejsaren. Han tjänade under tre Ming-kejsare och blev avsatt två gånger och dömd till döden en gång (men kejsaren avled innan dödsdomen hann verkställas). Mao tolkade operan som en indirekt kritik av honom själv eftersom han hade sett till att partiveteranen och militärbefälhavaren Peng Dehuai (1898-1974) blev avsatt som försvarsminister efter att han 1959 kritiserat Mao för misslyckandena med kampanjen Stora språnget. Operan gav Mao anledning att genom villiga ombud angripa dess upphovsmän för att vara kontrarevolutionära. Reformtiden med snabb ekonomisk utveckling Mao Zedong dog 1976 och därmed upphörde slutligen Kulturrevolutionen. Ett par år senare inleddes den s.k. reformperioden under ledning av Deng Xiaoping, som lyckades överleva de första våldsamma åren av Kulturrevolutionen (till skillnad från 5 exempelvis Kinas president 1959-68, Liu Shaoqi). Reformerna innebar att Kinas ekonomi under 1980- och 1990-talen radikalt förändrades, steg för steg, till att bli en kapitalistisk marknadsekonomi under ledning av kommunistpartiet. Folkkommunerna upplöstes, bönder fick arrendera egna jordbruk, privata företag tilläts (till en början med högst sju anställda) etc. Utländska investeringar välkomnades och kineser uppmuntrades att starta eget. Det kommunistiska jämlikhetssidealet tycktes slutligen ha hamnat på skräphögen när Deng Xiaoping 1992 lär ha sagt att ”det är ärorikt att bli rik” och att ”om alla ska bli rika måste några gå före”. Detta ledde till en snabb ekonomisk utveckling, med mängder av nya privata företag och snabbt ökande inkomster för allt fler. Det ledde också till att de gamla sociala skyddsnäten, som folkkommunerna och de stora statliga företagen garanterat, löstes upp. De tidigare livstidsgaranterade anställningarna, med minimala hyror och andra förmåner försvann. Skolor började kräva terminsavgifter etc. Och de blygsamma pensionerna kom inte att räcka långt efter den inflation som följde på den ekonomiska tillväxten. Följden blev ett allt mer utbrett missnöje, vid sidan av den tillfredsställelse som de som tjänade på utvecklingen kände. De som tog steget att protestera offentligt var universitetsstudenter i de större städerna. Torget vid Himmelska fridens port 1989 I Beijing samlades demonstranterna våren 1989 på torget vid Himmelska fridens port (Tiananmen) framför Förbjudna staden, det gamla kejsarpalatset. Man krävde demokratiska reformer och ett slut på korruptionen. Efter drygt en och en halv månad beordrade partiledningen under Deng Xiaoping armén att driva bort demonstranterna och arrestera deras ledare. Aktionen ägde rum natten till den 4 juni, då ett antal demonstranter sköts; uppskattningarna över antalet döda varierar från några hundra till några tusen. Ett antal av de som sågs som ledare fängslades, medan några lyckades fly till väst. Tusentals lokala folkliga protester äger idag rum varje vecka runt om i landet. Men de handlar om korruption bland lokala ledare o.dyl. och inte om krav på demokratiska reformer. Tiananmen-massakern är tabu och bland unga kineser är det många som inte känner till den. Det kanske kommer en dag då partiledningen beslutar sig för att göra upp med den historien – men det lär knappast ske innan hela ledningen består av personer som inte haft någon del i vad som hände 1989. Arvet efter Mao? Efter Mao Zedongs död 1976 deklarerade ledningen för kommunistpartiet att Mao var den högste ansvarige för de övergrepp som skedde under Kulturrevolutionen. Men Mao var också en av grundarna av partiet och dess ledare efter Långa marschen 1934-35 och det var under Maos ledning som partiet lyckades erövra makten och grunda Folkrepubliken Kina 1949. Partiledningen konstaterade att Mao Zedong hade till 70 procent haft rätt och till 30 procent haft fel och med det eftermälet vilar han i mausoléet på torget vid Himmelska fridens port. Mao är inte glömd, långt därifrån, men under senare år har arvet efter honom fått viss konkurrens med arvet efter Konfu-
Page 1 and 2: Folkrepubliken Kina Studiehandledni
Page 3: Folkrepubliken Kina är världens t
Page 7 and 8: USA, vilka dominerar när det gäll
Page 9 and 10: pel är Qian Yunhui, en vald ledare
Page 11 and 12: Program 5: En ny generation URs TV-
Page 13 and 14: Program 7: Sol och vind men inget v
Page 15 and 16: spetsen, som varken var intresserad

Studiehandledning - Pedagogiska Resurser - Folkbildningsnätet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?