Studiehandledning - Pedagogiska Resurser - Folkbildningsnätet

Program 7: Sol och vind men inget vatten
URs TV-program nr 7 tar bland annat upp följande: den ekonomiska
tillväxtens baksida i form av miljöförstöring, lokala
protester mot luft- och vattenföroreningar, miljöaktivister,
vattenbristen samt solstads-projektet i staden Dezhou.
Före den ekonomiska reformperioden dominerades Folkrepubliken
Kina av tung industri. Det typiska var stora, omoderna
fabriker som generöst släppte ut alla slags föroreningar i luft
och vatten. Å andra sidan hade de ett ansvar för arbetarnas
grundläggande välfärd. Industrierna var stora, men totalt sett
inte så många att de hade någon nämnvärd global påverkan.
Med den snabba ekonomiska utvecklingen har flertalet
gamla industrier ersatts av betydligt modernare, men samtidigt
har antalet ökat så mycket att Kina nu svarar för en stor del
av världens samlade utsläpp av luft- och vattenföroreningar,
inklusive rena gifter. Man släpper till exempel ut mer koldioxid
än något annat land, med Förenta Staterna som god tvåa.
En stor del av dessa utsläpp sker från fabriker som tillverkar
produkter som säljs i Västeuropa och Nordamerika. Tidigare tillverkades
dessa produkter av otaliga fabriker i den rika världen,
som där släppte ut stora mängder föroreningar. Nu har produktionen
flyttat till Kina och varorna transporteras till västvärlden
på mängder av oljedrivna lastfartyg. Dessutom, eftersom lönerna
i Kina är så låga, har dessa varor blivit så mycket billigare
att vi här kan köpa många fler av dem.
Och vi i väst kan skryta med att vi har minskat våra utsläpp
av koldioxid och andra föroreningar. Kina tjänar stort på att ha
blivit ”världens verkstad”, men Kinas befolkning får också ta
kostnaderna.
Miljö-tryck
Kinas inhemska ekonomiska utveckling utgör ett starkt tryck
på miljön. Framför allt hungrar Kina efter energi i alla dess former
– för att driva alla nya industrier, bygga all ny infrastruktur
och alla nya bostäder för de hundratals miljoner kineser som
har flyttat in eller kommer att flytta in till städerna, för alla nya
bilar som dessa hundratals miljoner planerar att köpa etc, etc.
Man har energikällor inom landets gränser, framför allt
mängder av kol som är jämförelsevis billigt att ta fram och
använda – om man slipper ta hand om den koldioxid som
kolförbränningen genererar. Och det har man hittills sluppit och
lär fortsätta med att slippa ett bra tag till. Den ekonomiska utvecklingen
är viktig för landet – och för kommunistpartiet som
får sin legitimitet av förmågan att se till att allt fler kineser
ständigt får det allt bättre materiellt sett.
Samtidigt satsar Kina mer än något annat land på förnyelse-
13
bara energikällor. Exempelvis har man sedan flera år elektriska
mopeder som ljudlöst och smidigt transporterar ägarna mellan
bostäder och arbetsplatser. Samtidigt som mängden bensindrivna
bilar ökar i rasande takt.
Riskabelt att försvara miljön
Den lokala konkurrensen om att erbjuda företag goda villkor
att etablera sig är förödande. När kommuner desperat behöver
intäkter och arbetstillfällen är det få som försvarar naturen. De
som ändå gör det löper stor risk att råka illa ut.
År 2007 drabbades till exempel sjön Taihu, nordväst om
Shanghai, av en algblomning som fick hela sjön att stinka av
förruttnelse. Sjön förser runt trettio miljoner människor med
dricksvatten. Regeringen beordrade stängning av drygt 1 300
fabriker runt sjön. Det visade sig att föroreningen pågått under
flera år, men att de lokala bolagen trots det fått tillstånd av de
lokala myndigheterna att fortsätta med utsläppen.
I denna konkurrens om företag får även miljölagstiftningar,
arbetarskydd, lagar om arbetstid etc komma i andra hand. Om
ett företag anses viktigt för kommunen lär ingen domstol stoppa
det, oavsett vilka lagar det bryter mot. Som då en advokat,
specialiserad på industri-fall, av en domare fick följande besked
efter en rättegångsförhandling:
”Advokat Zhou, om en domstol troget följer alla lagar och
regleringar från provinsregeringen då kommer alla dessa
fabriker att flytta till något annat ställe och den lokala ekonomin
skulle kollapsa” (Ching Kwan Lee (red.), Working in China,
2007).
Det är oklart hur många av företagen runt sjön Taihu som
tvingades slå igen. Vad som däremot hände var att en miljöaktivist,
Wu Lihong, som under flera år varnat för vad som var på
väg att hända, blev dömd till tre års fängelse i augusti 2007 för
påstådd utpressning av ett av de förorenande företagen.
Vattnet?
Färskvattnet är Kinas verkligt stora problem. Kina har tillgång
till lite vatten per invånare, bara en fjärdedel av genomsnittet
för hela världen. Man har 20 procent av jordens befolkning,
men bara sju procent av dess tillgångar på sötvatten.
Slöseriet med vatten är anmärkningsvärt. Trots den dåliga
tillgången är förbrukningen av vatten hög per invånare i Kina,
nästan hälften till så stor som i Sverige. En stor del av vattnet
slösas på grund av låga avgifter, dåligt underhållna rör etc.
Bara omkring hälften av det vatten som ska gå till jordbruket
når enligt Världsbanken ut till åkrarna. Resten försvinner genom
läckage, avdunstning etc.