Eldsjälar som möts på distans - Pedagogiska Resurser ...

folkbildning.net 02-03-25 20.31 Sida 115 

Eldsjälar 

som möts på distans 

av Ronny Schueler 

IUtbildning på distans med stöd av modern informationsteknologi 

har bara några få år på nacken inom folkbildningen. I 

vanliga fall är fyra års erfarenheter av en kurs i folkbildningssammanhang 

inte mycket att luta sig mot. Men med fyra års erfarenhet av it-stödd 

utbildning på distans, tillhör man genast ”veteranerna” på området. 

Tollare folkhögskola kom med i folkbildningens satsning på att utveckla 

det it-stödda lärandet i mitten av 90-talet. Här vill jag försöka teckna 

de erfarenheter som vi 1 hittills har gjort i vårt arbete med it-stödd 

distansutbildning. Den viktigaste källan är kursen ”Förortspedagogik för 

eldsjälar”, men även annan it-stödd distansutbildning som jag direkt 

eller indirekt varit involverad i spelar också en roll. 

En positionsbestämning 

Tollare har ambitionen att verka som ett kunskapscentrum för lokalt 

förändringsarbete och samhällsarbete 2 . Underifrånperspektiv, gräsrotsnivå, 

eldsjäl, mitt i verkligheten och av egen kraft är några av de honnörsord 

som bestämmer inriktningen på vår verksamhet och på de 

1. Arbetet med att utveckla och leda kursen Förortspedagogik för eldsjälar har gjorts 

tillsammans med min kollega Staffan Hübinette. 

2. För en bra definition av samhällsarbete se Nationalencyklopedins webbupplaga 

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=299690 

folkbildning.net 115


Eldsjälar som möts på distans 

Faktaruta 

”Förortspedagogik för eldsjälar” är en halvfartskurs under ett läsår 

som riktar sig till eldsjälar, samhällsarbetare som är verksamma i förändringsarbete 

i lokalsamhället. Kursen bygger på process- och problembaserat 

lärarande. Deltagarnas egen verksamhet är utgångspunkten 

för studierna. Kursen är en mötesplats för erfarenhetsutbyte, processutveckling 

och nätverksbygge. Det öppna och flexibla lärandet 

som möjliggörs genom den elektroniska kommunikationen innebär 

bland annat att deltagarna är oberoende av tid och rum för sitt aktiva 

deltagande i utbildningen. 

Kursen, som är en praktisk-pedagogisk projekt- och processledarutbildning, 

bedrivs på distans med sammanlagt 20 internatdagar fördelade 

på fem tillfällen. Folkbildningsnätet används som kommunikationsplattform. 

Kursen innehåller följande teman: projektmetodik, nätverksbyggande, 

ekonomi och pedagogik, organisationsutveckling och eldsjälsrollen. 

Kursanordnare är Tollare folkhögskola. 

samarbetspartners vi arbetar tillsammans med. Fryshuset i Stockholm, 

Lugna Gatan, Urkraft i Skellefteå, Boo Folkets Hus i Nacka, Pannhuset 

i Göteborg, Bryggeriet, Teater X, Sofielunds Folkets Hus i Malmö, 

cesam i Örebro är några exempel på organisationer som betyder mycket 

för att driva och utveckla den nya sociala och pedagogiska rörelse som 

stavas: utveckling, framtid och motstånd mot utarmningen av välfärdsstaten. 

Förortspedagogik för eldsjälar 

I mitten av 90-talet ställde vi oss frågan om det inte fanns ett behov av 

en utbildning för alla dem som verkade lokalt både ideellt och i form av 

projekt i främst storstädernas förorter. Den sociala välfärden monterades 

ned alltmer, rapporterna om fattiga och utsatta miljonprogramsområden 

med stora segregationsproblem duggade tätt. Tollare hade varit 

116 folkbildning.net



delaktig i avslutningen av den stora plus-projektsatsningen där samverkan 

mellan föreningsliv och kommunal verksamhet utvecklats kring socialt 

ungdomsarbete. Redan här uttrycktes ett behov av utbildningsinsatser 

kring lokalt förändringsarbete. Erfarenheterna från den egna kursen 

Socialpedagogiskt ungdomsarbete visade också på ett behov. Vi såg framför oss 

en ny utbildning som handlade om att utveckla kompetensen kring det 

lokala arbetet i förorten, om vikten av att bygga nätverk, om att utveckla 

ledaregenskaper och grupprocesser samt om hur man kan jobba långsiktigt 

i de korta projektens tidevarv. Begreppet eldsjäl diskuterades mycket 

under 90-talet och det ville vi granska. De människor vi vill nå, vår 

målgrupp, står mitt uppe i verksamhet; en utbildning som handlar om 

att utveckla den lokala verksamheten går inte att bedriva någon annanstans 

än ”på plats”. 

Vår grundläggande pedagogiska idé var därför att de lokalt verksamma 

eldsjälarna tar med sig sin verksamhet in i kursen, processar, bearbetar 

och utvecklar den där. Samspelet mellan det dagliga arbetet och 

reflektionerna, en process som också kopplas till litteratur i en dialog 

mellan kursdeltagarna sinsemellan och med oss lärare, var själva grundfundamentet. 

Kursen tar form 

Därför var valet av form givet. Kursen skulle bedrivas på distans med tät 

kommunikation och dialog över nätet. Även om distansstudierna utgjorde 

grunden såg vi också att dessa eldsjälar, som inte sällan är lite av 

ensamvargar, också har ett stort behov av att träffas i det fysiska rummet. 

En viktig del i kursen är att inspireras. Det gör man dels av varandra 

men vår tanke var också att vi skulle ge kursdeltagarna en bred och konkret 

inblick i vad som händer och om hur arbetet bedrivs runt om i landet. 

Detta skulle göra sig bäst i det fysiska mötet. Att arbeta med människor 

för att påverka och ändra attityder kräver också träning i det fysiska 

rummet. Detta var skälen för att vid fem tillfällen mötas i närundervisning. 

Fyra intensiva internatdagar per gång. Kursen skulle vara ettårig 

och bedrivas på halvfart. Ett litet lärarlag på två lärare bildades. Kursdeltagarna 

antal maximerades till cirka femton. 




Folkbildningsnätet erbjöd en bra plattform för distanskommunikationen. 

Dessutom gick Folkbildningsrådet ut med en inbjudan att delta 

i it-projekt inom folkbildningen. it-projektinbjudan matchade våra planer 

perfekt, vi sökte och blev antagna som ett av 35 it-projekt. 

Kursen marknadsfördes till kommuner, organisationer, till alla våra 

kontakter och vi fick ihop en grupp som i verksamhetsinriktning representerade 

områdesarbete i miljonprogramsområden, fritidsgård, ungdomshem, 

brottsförebyggande ungdomsverksamhet, och andra verksamheter 

inriktade på att arbeta socialpedagogiskt med ungdomar. På ungefär 

samma sätt har också de senare kursernas deltagarsammansättning 

sett ut. 

Integration arbete-studier 

Den distansstuderande väljer ofta studieformen för att kunna fortsätta 

att arbeta som vanligt, kanske med viss del som tjänstledig eller annan 

form av nedsättning av sin tjänst. Vår kurs, som redan tidigare nämnts, 

stannar inte vid att deltagarna ska fortsätta med sitt värv, utan utgår från 

varje deltagares eget arbete för att genom kursen utveckla kunskaperna 

och kompetensen kring sin verksamhet. Det kan då tyckas att integrationen 

mellan arbete och studier både skulle vara enkelt och självklart. 

Det var vår förväntning. Den har inte infriats. 

Ett exempel: Du arbetar med ett projekt i ett miljonprogramsområde, 

t.ex. att utveckla ett allaktivitetshus i lokalområdet. Du använder de 

resurser som ingår i kursen för att uppnå detta mål genom att ta del 

av andras erfarenheter, diskutera med kurskamraterna över nätet, skriva 

och reflektera och bolla dina tankar i en dialog och process i kursen. 

Görs detta på arbetstid? Nästan aldrig, trots att det egentligen 

borde vara en självklarhet. Du har både fått tillåtelse att gå kursen 

som ett led i din fortbildning och arbetsgivaren ser fördelar med att 

få ny kompetens in i verksamheten och de nätverk som byggs genom 

kursen. Lika fullt ska detta göras på annan tid. Och det är inte endast 

arbetsgivarens krav utan lika ofta ett uttryck för deltagarens eget förhållningssätt. 




Den gamla skolstrukturen med arbete-utbildning-fritid som tre från 

varandra helt skilda områden är djupt präglat hos oss. Erfarenheten är 

alltså att åtminstone vår målgrupp i för liten utsträckning förmår integrera 

utbildningen med arbetet. Därmed skapas svårigheter att hinna 

med kursens pensum. 

Här krävs insatser, har vi lärt oss, från kursledningens sida, att både 

innan kursstart och under kursens gång tillsammans med deltagaren ha 

en nära kontakt med arbetsgivare/uppdragsgivare för att öka förståelsen 

för vad som krävs för att genomföra utbildningen på bästa sätt och med 

hänsyn tagen till de krav som arbetet ställer. Detta kan också vara ett värdefullt 

sätt för deltagaren att få hjälp med att sprida information kring 

det arbete som görs i och genom kursen och kanske ge lite extra tyngd 

åt studierna. Dessutom kan det föra in ytterligare kunskap om verksamheterna 

och dess komplexitet i kursens arbete. 

Den distansstuderandes skolsamhälle 

Ett närbesläktat område till integrationen mellan studier och arbete/ 

verksamhet är förståelsen för vad man kan kalla den distansstuderandes 

skolsamhälle. Deras ”skolsamhälle”är köksbordet hemma, eller datorn i 

vardagsrummet i en trång lägenhet. Eller så är ”skolsamhället” den 

distansstuderandes arbetsplats. Finns det förståelse för den distansstuderandes 

behov av studiero i dessa skolsamhällen? Finns det viktiga stödjande 

lärklimatet kring den distansstuderande? Eller är det så som en 

folkhögskolelärare som nyligen gick en fortbildning på distans berättade: 

– Efter att ha blivit störd så många gånger när jag satt vid mitt skrivbord 

och studerade blev jag tvungen att sätta upp en skylt som jag skrivit 

”Obs jag studerar” på. 

Vad jag vill peka på är att vi som driver distanskurser inom folkbildningen 

måste bli mycket bättre på att hitta metoder för att stödja 

distanseleverna så att också deras ”skolsamhälle” blir så stödjande och 

lärande som det bara går att uppnå utanför en skolas trygga väggar. En 

bra dialog och kommunikation på nätet bland kursdeltagarna minskar 




naturligtvis den ensamhet i sina studier som distanseleven kan känna 

men eliminerar den inte helt. 

Närhet – distans 

Fysiska träffar, närundervisning, är en viktig del i folkbildning på 

distans. Att mötas fysiskt, få ett ansikte, starta en gruppdynamisk utveckling 

på, så att säga, armlängds avstånd påverkar kommunikationen 

på nätet på ett positivt sätt. Detta torde gälla all distansutbildning, därmed 

inte sagt att det är avgörande. Det tror jag inte alls, men i en 

distansutbildning där kursen handlar om samhällsarbete och socialt 

arbete är fysiska möten en väsentlig del av utbildningen. De fysiska 

mötena med kursdeltagarna, och med dem vi möter på studiebesök, tillför 

utbildningen viktiga dimensioner. Dessa tillfällen är också en viktig 

del i eldsjälarnas/kursdeltagarnas nätverksbygge. 

Vårt pedagogiska förhållningssätt i synen på närundervisning-distansundervisning 

är att vi i närundervisningssituationerna gör sådant vi inte 

kan göra i distansundervisningen och att vi i distansundervisningen gör 

sådant vi inte behöver göra vid närundervisning. Detta betyder, mer konkret, 

att närundervisningstillfällena domineras av studiebesök och möten 

med människor som på olika sätt tillför kursen viktiga delar. Vid tre 

närundervisningstillfällen besöker kursen olika städer eller regioner i 

landet för att studera verksamheter på plats. Detta upplever våra deltagare 

som oerhört värdefullt. 

En viktig del i kursen är därför att få spegla sina egna erfarenheter, 

jämföra sin egen verksamhet med andra verksamheter, inte bara inom 

närmaste geografiska område utan över hela landet. Tillsammans med de 

processer kursdeltagarna går igenom på distans – som handlar om att 

beskriva, analysera och reflektera över sin egen verksamhet och sin egen 

roll i denna verksamhet – formar dessa delar tillsammans en helhet som 

är nödvändig för att skapa den lärprocess som kursen syftar till. Dvs. att 

deltagarna skall komma vidare i sin eldsjälsroll och som samhällsarbetare 

– på en högre medvetandenivå och med ny kompetens i bagaget. 

Dessutom med ett förstärkt nätverk. 

Numera har vi också lärt oss att det är klokt att vid de fysiska träf- 




farna introducera nya teman och moment. Därmed kan en första process 

startas när alla är samlade och en del osäkerhet och oklarhet kan reduceras. 

Det tjänar syftet att på nätet kunna koncentrera krafterna kring 

uppgifterna och dialogen. 

Gruppdynamisk utveckling och färdigheter 

Kursintroduktionen ska svetsa samman deltagarna och ge de färdigheter 

som behövs för att kunna genomföra kursen. Trygghet och tillit bland 

de distansstuderande är A och O för en väl genomförd kurs. 

Grupputvecklingsarbetet vid introduktionen är viktig. På Tollare har 

vi byggt upp en anläggning där vi med enkla medel tränar samarbete, 

kommunikation och tillit. Den spegling deltagarna får redan här har stor 

betydelse för gruppens fortsatta arbete. Detta har också en dubbel betydelse 

eftersom deltagarna får ett tillskott till sin verktygslåda av medel 

och metoder som kan användas i deras eget arbete med grupper. 

Vi lägger också stor vikt vid utbildning i Folkbildningsnätet och 

FirstClass vid introduktionsträffen. Det är väl investerad tid. Men det 

måste också följas upp med support och handledning, även på hemmaplan 

om det är nödvändigt, så att ingen hamnar på efterkälken. Den 

inledande utbildningen i FirstClass tjänar också syftet att svetsa ihop 

gruppen. Det är i sig en del av den gruppdynamiska utvecklingen. 

Övningar i att skicka meddelanden i mailbox och konferenser och 

direktsamtal leder ofta till många skratt som river barriärer. Här ges 

också på ett naturligt sätt en första vink om hur den textbaserade kommunikationen 

kommer att utvecklas. 

Inför kursstarten skickar vi ut – per post – en enkät om datavana, tillgänglighet 

och programvaror för att skapa oss en bild av läget. Efter 

introduktionsträffen är det mycket viktigt att vi som lärare följer upp 

hur det går med uppkoppling och hur datortillgängligheten fungerar i 

praktiken. Att lägga ut en mycket enkel uppgift som ska redovisas på 

nätet inom en till en och en halv vecka, eller genomföra ett kort onlineseminarium, 

med reflektioner och lärdomar från introduktionsträffen i 

slutet på första distansveckan, gör att kursen får en bra start. Då får man 

klart besked om det är några deltagare som har teknikproblem. Det är 




inte endast den av teknikproblem drabbade deltagaren som hamnar efter, 

sådant skapar problem och förvirring för hela gruppen och kursen tappar 

fart. 

Deltagarens eget ansvar 

Många är de som vittnar om att det är svårt att studera på distans. Vi har 

inga andra erfarenheter. Särskilt krävande är det för distansstuderande 

som i sin verksamhet arbetar socialt med andra människor. Därför är det 

många komponenter som måste stämma för att studierna ska lyckas. En 

viktig komponent är givetvis deltagarens egenansvar och självdisciplin. 

Det finns inga enkla svar och lösningar på hur man ska göra. När det 

blir problem i deltagarnas verksamhet som kräver en akut insats så är 

prioriteringen för den studerande självklar, man rycker ut oaktat eventuella 

kursdeadlines. Men det är viktigt att lägga upp problemet på bordet 

redan på ett tidigt stadium kanske redan i en intervjusituation med den 

sökande till kursen. När kursdeltagarna träffas på introduktionsträffen 

måste frågan uppmärksammas och göras så konkret som möjligt när 

kursprogrammet behandlas. Metoden med deltagarkontrakt, där man på 

ett enkelt sätt enas om minsta gemensamma nivå i insatserna som t.ex. 

hur ofta deltagarna respektive lärarna ska koppla upp sig, är bra. Vi 

använder oss av den men den kräver också kontinuerlig uppföljning för 

att bli verkningsfull. Vi har också provat att ha utvecklingssamtal över 

nätet. 

Graden av aktivitet i kursen hos den enskilda deltagaren handlar inte 

bara om problemet med tid och att hinna med utan också med vad deltagaren 

känner att han får ut av kursen och i vilken grad han ges respons 

och uppmärksamhet från lärarna/handledarna och de övriga kurskamraterna. 

Nästan vid varje utvärdering har vi lärare fått kritik från deltagarna 

att vi inte ligger på och ställer krav på de studerande att de ska 

hålla tider och överenskomna mål. Det ser jag som ett uttryck för just de 

svårigheter med distansstudier som beskrivs här. Det är också en delikat 

fråga för läraren/handledaren att jobba med så att respekten för de studerande 

och vårt folkbildningsmässiga förhållningssätt till vuxenstudier 




upprätthålls samtidigt som stödet för våra studerande blir så fullgott 

som möjligt. Här finns mycket att göra. 

Dock, en bra och stimulerande dialog, upplevelsen av att det är spännande 

att knäppa på datorn och gå in på Folkbildningsnätet för att se 

om det finns några röda flaggor, dvs. olästa meddelanden, spelar givetvis 

stor roll, för det ansvar som deltagaren tar för sina studier. 

Struktur och deltagarinflytande 

Styrning kontra deltagarinflytande är alltid ett dilemma och en demokratisk 

fråga för folkbildningen. Det gäller kanske i än högre grad i 

distansundervisning. I närundervisning är det relativt lätt för läraren att 

känna in när undervisningsmoment inte ligger rätt. Med deltagarna i 

rummet känner man lättare stämningar och en fortgående dialog kan 

föras om var man befinner sig. Detta låter sig inte göras i en distanssituation. 

Det kan finnas många skäl till tystnad i konferenserna. Därför måste 

man vara mycket planerad och strukturerad i kursarbetet. Erfarenhetsmässigt 

kan vi se att vi har gått från en lösare till en allt fastare struktur. 

Det har samtidigt, paradoxalt nog, skapat möjlighet för ett större deltagarinflytande. 

En god struktur för oss innebär inte rigida studiehandledningar där 

kursen är planerad in i minsta detalj, men det har betytt att vi har varit 

noga med att tala om vilka uppgifter vi planerat, hur de kan genomföras 

och när de ska vara klara. Samtidigt har vi strävat efter att noga diskutera 

igenom planerna med deltagarna för att stämma av planens realism 

och förankring i deltagarnas behov. Vi har sett att alltefter kursen 

framskridit har deltagarna bidragit med fler och fler synpunkter. 

Sägas kan också att kursplanen vi arbetar med är ganska generell i sin 

form. Kursåret delas sedan in i olika distansperioder som hos oss sammanfaller 

ganska väl med tiden mellan de fysiska träffarna. 

Distansperiodens planer är mer konkreta och fastställs först efter diskussion 

med kursens deltagare. 

Varje seriös distansutbildare känner ett stort ansvar för att den 

distansstuderande ska få ut så mycket som möjligt av sina studier. Vi vet 




ju att studierna för en deltagare som samtidigt är yrkesverksam är en stor 

satsning och kraftansträngning. Det finns därför en tendens hos kursansvariga 

att göra kursinnehållet alltför omfattande. Tidsoptimism är en 

ganska vanlig åkomma, också hos distansutbildare. 

Även vi brottas med det problemet i ”Förortspedagogik för eldsjälar”. 

Jag har upplevt samma dilemma, både i andra kurser som jag haft ansvar 

för och i kurser som jag deltagit i som distansstuderande. Risken blir att 

ambitionen fungerar kontraproduktivt. Det stora omfånget gör att den 

distansstuderande kan tappa sugen och inget blir gjort istället. Det är ju 

poänglöst att ha en tjusig kursplan vars innehåll inte anpassas till de 

distansstuderandes behov och möjligheter. Det är i detta sammanhang 

som frågan om deltagarnas delaktighet är så viktig. Från kursledningen 

måste det finnas strukturer som öppnar för det, men här krävs också 

både fingertoppskänsla och en stämning i gruppen som bejakar kritik 

och att var och en lätt kan föra fram sin uppfattning. 

Det skrivna ordet 

Den huvudsakliga kommunikationen i nätbaserade kurser bygger på det 

skrivna ordet. 

Det råder nog inget tvivel om att den textbaserade kommunikationen 

försvårar dialogen på nätet. Samtidigt åstadkommer man en positiv bieffekt 

i deltagarnas lärande genom den faktiska träning i att formulera 

sig skriftligt som deltagarna får, så att säga, på köpet. Vår målgrupp av 

eldsjälar och samhällsarbetare har det talade ordet som sitt främsta 

arbetsredskap och använder det oftast på ett mycket skickligt sätt. Kan 

distansutbildning med huvudsakligen textbaserad kommunikation bidra 

till att utveckla eldsjälens skriftliga vana och kompetens är det ett viktigt 

bidrag. 

Vår kurs är en praktisk-pedagogiskt utbildning där kommunikationen 

och den levande dialogen måste underlättas så långt det bara är möjligt. 

Vi strävar efter att tillämpa följande regler för den textbaserade kommunikationen: 

❦ Skriv som du talar. Hellre ett stort antal stavfel och andra grammatiska 

fel än att du inte säger något alls. 




❦ Lägg vikt vid kursens inledande fas både kring kommunikationsprogramutbildningen 

och genom att tala öppet om förhållningssättet till 

den textbaserade kommunikationen 

❦ Det är viktigt att deltagarnas första uppgifter ligger mycket nära 

dem själva. 

❦ De första uppgifterna ska vara enkla, därmed inte sagt banala. I vår 

kurs handlar det om att deltagarna börjar beskriva den verksamhet de 

bedriver. 

❦ Skriv kort, är ytterligare en uppmaning som vi går ut med. Det viktiga 

är att deltagarna kommer igång med sitt skrivande även om det inte 

blir uttömmande. Det är alltid enklare att be någon komplettera eller 

ställa följdfrågor. Då är processen redan igång. 

❦ Läraren/handledaren måste vara en förebild vilket i detta sammanhang 

innebär att även vi måste fatta oss kort och enkelt och sträva 

efter att komma till kärnfrågan snabbt. Läraren sätter ribban på var nivån 

ska ligga. 

Lärprocessen och tidsproblematiken – kursens dramaturgi 

Vår ambition har sedan starten av ”Förortspedagogik för eldsjälar” varit 

att samtliga deltagare ska ta del av varandras arbeten och föra en reflekterande 

dialog kring gemensamma frågeställningar. Många gånger har en 

sådan lärprocess genomförts men vi har också haft svårigheter med att 

få igång och stimulera denna viktiga form av utbyte. 

Orsakerna till detta är säkert flera. En är att deltagarna ibland inte 

upplever att de problem kurskamraterna beskriver är relevanta eller 

intressanta för dem själva och därför har svårt att ge respons och föra en 

dialog. En annan kan vara svårigheten att uttrycka sin uppfattning i 

skrift. Men den orsak som vi upplever ändå dominerar är bristen på tid. 

Det finns alltid andra viktiga uppgifter som måste prioriteras. Det är 

mycket påtagligt hos vår grupp av eldsjälar vars verksamhet handlar om 

att jobba med andra, ofta utsatta människor. Därför prioriteras de egna 

uppgifterna och tiden och orken räcker inte till för att ägna kraft åt 

kurskamraternas arbete. Istället läggs ofta ansvaret för återkoppling nästan 

helt på lärarlaget vilket varken var eller är avsikten. 




Ett annat problem med distansutbildning är, som tidigare konstaterats, 

att man inte kan se hur kursens deltagare spontant reagerar och det är 

inte heller enkelt att kasta om i planeringen så som man kan göra vid 

närundervisning. Därför är det särskilt viktigt att planera kursens dramaturgi 

med vilket vi menar att det ska hända olika saker under kursens 

gång för att studierna ska bli omväxlande och spännande. I takt med teknikens 

utveckling, och i takt med att vi på bredare front kommer att 

kunna använda både tal och rörlig bild, kommer det dramaturgiska 

registret bli mycket större. Men innan bredbandet är utbyggt så kan man 

ändå metodiskt sträva efter att hitta former och metoder för att studierna 

ska bli spännande, roliga och utmanande. 

All denna problematik får man som distansutbildare, med en målgrupp 

som vår, lära sig att leva med. Men, som jag tror, är detta också 

ett generellt problem. Det finns dock metoder för att stärka och främja 

dialogen och mötet på nätet. Här är några som vi tagit fasta på och 

använder oss av: 

❦ Lås inte fast processen i en och samma metod. Variera mellan storgrupp och 

mindre grupper, prova gärna olika gruppstorlekar. Låt deltagarna arbeta 

två och två ibland, skifta gärna grupper under hand så att deltagarna får 

prova på att arbeta ihop med olika kamrater i gruppen. 

❦ Använd online-seminarie-metoden emellanåt. Ett online-seminarium, så 

som vi använder metoden, innebär att en eller ett par förutbestämda frågeställningar 

behandlas av gruppen på i förväg bestämd och begränsad 

tid, ofta en vecka. Det innebär fokus och koncentration under en begränsad 

tid. När den utsatta tiden är slut avslutas diskussionen, en sammanfattning 

görs och diskussionen läggs upp i ett arkiv i konferensen. Ett bra 

onlineseminarium leder sannolikt till ytterligare diskussioner av olika 

slag som man tillsammans kommer fram till hur dessa ska föras vidare. 

Det sker dock i annan form än själva onlineseminariet. 

❦ Fokusera på en deltagares verksamhet eller frågeställning i taget. Vi har provat, 

med gott resultat, att välja ut en deltagares verksamhetsområde som först 

redovisats och problematiserats och därefter har hela kursen i ett veckolångt 

onlineseminarium diskuterat denna deltagares verksamhet. 

❦ Hitta former för enkla men kontinuerliga uppgifter som redovisas på nätet. 




Första kursåret kunde vi konstatera att vid halvtid blev det ganska tyst 

på nätet. Oroligt undrade vi om det inte hände något i deltagarnas verksamheter. 

Men när vi kom till nästa fysiska träff visade det sig att det, 

naturligtvis, sprudlade av aktivitet. Då startade vi en konferens som kallades 

Veckobrev. Samtliga deltagare, också vi lärare, fick i uppgift att 

varje vecka berätta om vad som hände i verksamheten. På så sätt skapades 

ett enkelt redskap för rapportering och erfarenhetsutbyte. Se till att 

det inte går slentrian i metoden. Om det gör det, avbryt och finn ett 

annat sätt att understödja dialogen. 

Ett konkret exempel på en process över nätet som vi har arbetat med kan 

se ut på följande sätt: 

Genom Ishak Adizes paei-test testas ledaregenskaper. Vi använder oss 

av testet som en del i kursmomentet eldsjälsrollen, ledaregenskaper, 

teambildning och organisation. Testet är individuellt och genomförs 

över nätet. På det organisatoriska området utgår vi bla från Ishak 

Adizes teorier om organisationsutveckling och de roller som kännetecknar 

olika egenskaper som behövs i organisationsutveckling. 

Genom ett antal frågor/påståenden i ett formulär ringar deltagaren in 

de egenskaper som bäst överensstämmer med honom/henne själv. Ett 

antal poäng räknas ihop och sammantaget ger det en bild av deltagarens 

egenskaper formulerade av Adize. Vi arbetar med testet över 

nätet på följande sätt: 

1. Deltagarna studerar en text om Adizes organisationsteori och roller. 

3 

2. Testet presenteras på nätet och deltagarna fyller i ett formulär, räknar 

ut sina poäng, för ner dessa i ett protokoll som skickas elektroniskt 

tillbaks till oss lärare. I detta läge vet inte deltagaren om vad 

poängen ger för resultat. 

3. Var och en ska nu i en gemensam konferens reflektera över sin egen 

roll och utmärkande egenskaper och vad de tror att testet pekar på. 

3. Ur Aronsson, Ericsson, Ungdomarna på Ekeby. 




De ska också göra en sådan reflektion på en förutbestämd kamrat i 

kursen. 

4. Resultatet delges alla deltagare och en diskussion förs om resultatet. 

Kursen som nätverksbygge 

Ett centralt tema i kursen är nätverksbygge. Deltagarnas nätverk byggs 

ut genom övriga kurskamrater och genom alla de möten på våra fysiska 

träffar som sker med människor som arbetar med lokalt förändringsarbete. 

Det är en av tankarna med kursen. Men grunden i deltagarnas nätverk 

är naturligtvis de människor och funktioner som finns runt 

omkring dem i deras dagliga verksamhet. 

Alla människor har ett nätverk, i kursen vill vi medvetandegöra nätverken. 

Som ett första steg i denna process får deltagarna beskriva sina 

nätverk efter en enkel fyrfältsmodell som utökats med tre cirklar i olika 

storlek för att markera nätverksrelationernas omfattning. De fyra fälten 

representerar relationerna till myndigheter, organisationer, privata 

näringslivet samt enskilda kontakter. 

I detta skede värderas inte relationerna; i den inre cirkeln skrivs de 

relationer som är oftast förekommande, i den yttre cirkeln de som är mer 

perifera. 

I steg två i processen handlar det om att värdera sitt nätverk; vilka är 

de goda nätverksrelationerna och vilka är mindre bra. 

Det tredje steget är sedan att reflektera över hur deltagaren önskar att 

hans/hennes nätverk ska se ut och vilka strategier som behövs för att nå 

dit. 

Erfarenheterna av att jobba på detta sätt är mycket positiva, bara detta 

att så konkret medvetandegöra sitt faktiska nätverk blir oftast som en 

aha-upplevelse. 

Denna process, att bygga nätverk, avslutas inte i kursen. I själva verket 

påbörjas den knappt, men deltagaren har fått redskap för att gå vidare 

i sitt nödvändiga nätverksbygge. 




”Drivkraft” 

I strävan efter att fylla rollen som ett kunskapscenter för lokalt förändringsarbete 

har Tollare folkhögskola skapat nättidningen ”Drivkraft” 

(www.drivkraft.org). I Drivkraft skildras, belyses och diskuteras det 

lokala förändringsarbetet runt om i landet. Därmed blir givetvis 

Drivkraft en viktig del av kursen. Där kursen ”drar fram” följer Drivkraft 

i fotspåren. Tidningen har gjort reportage om flertalet av alla de 

studiebesök vi gjort i kursen. Och omvänt, Drivkraft ger inspiration till 

både studiebesök och lärdomar för våra deltagares verksamhet. Inför 

varje närträff går vi igenom vad nättidningen har skrivit om våra kommande 

besök. I växande utsträckning arbetar vi också med artiklar som 

skrivs av eller om våra deltagares verksamhet. 

Förändringsarbetare möts och utvecklas på distans 

Ett gemensamt drag för många eldsjälar och projektmakare är att de jobbar 

ensamma, ibland lite isolerade. De tvingas ofta att ”uppfinna” hjulet 

gång på gång, de är besjälade av sin idé och kan ha svårt att ta till sig 

andras syn och behov, de stångar sig ofta blodiga gentemot bidragsgivare 

och okänslig kommunal byråkrati. De brottas med problematiken att 

förändringsarbete tar lång tid men de har bara en begränsad (projekt-) 

tid till sitt förfogande. 

Vår idé att rikta oss till denna målgrupp av förändringsarbetare och 

eldsjälar och samla dem i ett utbildningssammanhang förutsätter distansstudieformen. 

En studieform där deltagarna står mitt i sin viktiga verksamhet 

och oberoende av tid och rum bedriver sina studier, lär av varandra, 

tar hjälp av varandra och bygger sina nätverk. Avslutningsvis vill jag 

belysa detta genom ett konkret exempel från den senaste kursen som 

avslutade under maj månad 2001: 

En av våra deltagare, hade länge haft en idé om att starta och utveckla 

ett projekt med områdesvärdar i utsatta bostadsområden. Värdar 

som bor och är verksamma och kända inom bostadsområdet. Deras 

uppgift ska vara att skapa trygghet och gemenskap inom bostadsom- 




rådet och arbeta förebyggande för att minska kriminalitet och droger. 

Kursen använde han för att utveckla sin idé. 

En annan av våra deltagare arbetar centralt inom kommunal fritid 

och brottsförebyggande verksamhet. I hans kommun finns ett 

bostadsområde som är segregerat, utsatt för skadegörelse och där de 

boende upplever otrygghet. Här fanns ett akut behov av att göra 

något. När detta skrivs är arbetet i full gång med att utveckla områdesvärdsprojektet 

i detta bostadsområde, med våra två deltagare som 

huvudpersoner i arbetet understött av kommunen och bostadsföretaget 

i området. 

De goda erfarenheterna av distansstudier och nätverksbygge på distans 

gör att Tollare nu går vidare och startar ett par nya kurser på distans, 

också praktiskt-pedagogiska och med grunden i deltagarnas arbete. Den 

ena är en drogförebyggarkurs, den andra är kursen i socialpedagogiskt 

ungdomsarbete som nu får också en distansupplaga. 4 

Litteratur vi använt oss av i kursen genom åren: 

Aronsson, Håkan, Ericsson Margareta, Ungdomarna på Ekeby, Uppsala kommun, 

Uppsala 1996: utdrag om Ishak Adizes ledarskapsteorier. 

Brännberg, Tore, Plus för unga i Göteborg. En studie av projekt, samverkan och 

eldsjälar, från plus-gruppen inom Civildepatementet. Ds 1995:54. Bilaga 1. 

Lundberg, Bengt, Mattsson, Matts, red., Landet Lagom – Folkhemmet på lokalplanet, 

Byggforskningsrådet, Stockholm 1979. 

Nygren, Sven, Projektmakaren – om konsten att skapa utrymme för eldsjälar, 

Ledarinstitutet, Stockholm 1998 

Sahlin, Ingrid, red., Projektets paradoxer, Studentlitteratur, Lund 1996. 

Schueler, Ronny, Introduktion till Folkbildningsnätet och FirstClass, Stencil, 

årlig uppgradering. 

Sundh, Kenneth, Turunen, Päivi (red); Social mobilisering. Om samhällsarbete i 

Sverige. Publica, Falköping 1995. 

Att arbeta med förebyggande projekt. En kritisk betraktelse, brå-pm 1997:2, 

Brottsförebyggande rådet, Stockholm 1997. 

4. För vidare information om Tollares distanskurser se skolans hemsida www.tollare.org

Eldsjälar som möts på distans - Pedagogiska Resurser ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?