Page 1 Tema: Trygghet 1 Länsmannen 1/2009 ...

Länsmannen 1/2009 

Tema: Trygghet 

Länsmannen 

POLISMYNDIGHETEN I VÄSTRA GÖTALAND NR 1 APRIL 2009 ÅRGÅNG 15 

” 

Det övergripande målet för 

Polisen handlar om att öka 

tryggheten hos allmänheten. 

” 

Lisa Pedersen, analytiker på länspolismästarens stab sidan 8 

Tema: Trygghet 1

Ledare 

Se tryggheten som en mänsklig rättighet! 

ATT KÄNNA TRYGGHET är för mig en 

mänsklig rättighet. Vi har förmånen 

att leva i ett land där vi alla borde få 

vakna upp på morgonen och känna 

oss lugna och säkra. Tyvärr är det inte 

så för alla i dag. 

DET VORE GIVETVIS naivt att tro att 

enbart Polisen skulle få medborgarna 

att känna sig trygga, men vi 

kan åtminstone se till att ta vår del 

av ansvaret. Tillsammans med andra 

samhällsaktörer kan vi dra vårt strå 

till stacken för att Sverige och Västra 

Götaland ska upplevas som en tryggare 

plats att leva på. Vi kan göra allt 

som står i vår makt för att förhindra 

att brott begås. Det gör vi genom att 

försöka att ligga steget före, att helt 

enkelt arbeta för att det ska vara besvärligt 

att begå brott. När brott ändå 

begås ska vi se till att sätta in alla 

resurser för att klara upp dem. När 

vi löser ett ungdomsbrott eller 

ett relationsbrott bidrar det till att 

öka tryggheten för några, precis som 

att ett gripande – och så småningom 

en fällande dom – i ett stort och uppmärksammat 

bombdåd ökar tryggheten 

för många. De ser att vi kommer 

när de behöver hjälp och att Polisen 

och rättssystemet i övrigt är att räkna 

FOTO ROGER LUNDSTEN 

med. De ser att det kostar att begå 

brott, och det har en avskräckande 

effekt, det vet vi. 

VI VET OCKSÅ att den enskilde medarbetaren 

är vår viktigaste resurs. Det 

som han eller hon gör och det som 

han eller hon signalerar i jobbet är 

lika viktigt som all statistik i världen. 

Ett dåligt bemötande från en polisanställd 

kan vara lika förödande som 

ett brott som inte klaras upp. Därför 

önskar jag att alla medarbetare ser 

sig själva i ett större sammanhang. 

Det som du eller jag gör påverkar 

Polisen i sin helhet, det påverkar hur 

politikerna beslutar om medelstilldelning 

och det i sin tur påverkar vilken 

polisverksamhet vi kan utföra och hur 

vi kan samarbeta med andra aktörer. 

Det leder till slut till vilken trygghet 

vi som medborgare känner i det 

samhälle vi lever i. 

SOM CHEF HAR man ett extra ansvar 

för den bild den egna enheten eller 

roteln förmedlar utåt till allmänheten, 

men det är viktigt att också fundera 

på de interna budskapen som gruppen 

sänder. Vad betyder det om man har 

medarbetare som klagar, som tycker 

att allt var bättre förr och att det går 

utför med Polisen? Går det att istället 

vända de tankarna till något positivt, 

att tänka att vi kan leverera riktigt 

bra polisverksamhet trots att vi måste 

spara pengar? Att nu har vi chansen 

att se över de verktyg och metoder vi 

har och att försöka förfi na dem och 

effektivisera dem för att skapa något 

ännu bättre? 

JAG VET ATT det inte är enkelt, men jag 

sätter min tilltro till varje enskild chef 

och medarbetare att åtminstone försöka. 

Det gäller att ge varandra positiv 

energi istället för negativ, även om 

det stundtals känns oroligt eller tungt. 

Om man som chef inte ens orkar 

försöka sprida positiva budskap och 

leverera bra verksamhet ska man nog 

fundera på om man är på rätt plats. 

För, som jag sa i början, att känna 

trygghet ska vara en rättighet och den 

rättigheten ska vi se till att värna. 

Ingemar Johansson 

Länspolismästare 

2 Tema: Trygghet Länsmannen 1/2009

I detta nummer 

Ingemar bygger för framtiden 4 

Uppföljning: Rånet mot vapenhandlaren 6 

Tema: Vad är trygghet? 8 

Tema: Ett extra öga på Essunga 10 

Tema: Säkert? – Det angår oss alla12 

Tema: Vem där? 14 

Tema: Brottsofferstöd16 

Polisen minskar antalet fordon17 

En dag med Rakel 18 

LÖPSEDEL: Polis 20 

Sjöpolisen på Båtmässan 22 

Poliser kidnappar ung fl icka 23 

Från stjälpt till (själv)hjälpt 24 

Krönika: Är det trygghet vi utstrålar? 26 

NAG – Nationell aktionsgrupp 27 

Notiser och Hälsa med Lotta 28 

Profi len: Therese Torgersson 30 

Baksidan: Vad betyder värdegrundsorden för dig? 32 

Redaktör: Sophia Sånglöf (031-739 21 19). Ansvarig utgivare: Malin Sahlström. Omslagsbild: Fotot är taget en natt 

i Oxled i Sävedalen, Partille Foto: Anna Andreasson Redigering/form: Sophia Sånglöf E-post: informationsenheten. 

vastragotaland@polisen.se. GroupWise: Informationsenheten Västra Götaland Tryck: Elanders Sverige AB. 

Nästa nummer utkommer i juni. Material ska vara redaktionen tillhanda senast den 18 maj. Redaktionen ansvarar inte för obeställt 

material. Vi förbehåller oss rätten att redigera och korta insända texter. Adressändringar: Vill du göra en adressändring 

hör du enklast av dig till personalstodsenheten.vastragotaland@polisen.se 


FOTO MARIA HÄLLQVIST 

Redaktören har ordet 

JAG SKULLE GISSA att det är många 

med mig som känner sig otrygga 

med jämna mellanrum. 

Det kan vara på väg hem från 

krogen då du går ”den där vägen” 

du instinktivt känner att du inte 

borde gå sent på kvällen. Kanske 

är det i tvättstugan som ligger i 

en källare som är allt annat än 

upplyst. Eller kan det till och med 

vara så att du känner dig otrygg i 

ditt eget hem? 

Så kan jag känna utan att jag 

direkt varit utsatt för något som 

skulle ligga bakom alla dessa 

känslor. Varför? Irrationellt eller 

tvärtom ytterst logiskt? 

DETTA NUMMER TAR upp olika aspekter 

av motpolerna trygghet och 

otrygghet. Varför känner vi som vi 

gör – och hur kan vi hjälpa varandra 

och oss själva för att uppleva 

en större trygghet? 

Sophia Sånglöf 



Ingemar bygger för framtiden 

TEXT MALIN SAHLSTRÖM / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Det har bara gått några timmar sedan 

Ingemar Johansson fick besked om att 

regeringen har förordnat honom som 

länspolismästare i Västra Götaland 

till och med 31 juli 2011. Ändå är han 

förhållandevis samlad och betydligt 

coolare än medarbetarna runt honom 

som mest verkar befinna sig i något 

slags glädjerus. 

– Detta är ju inte nytt för mig, men 

det känns ändå väldigt bra att det har 

blivit klart, säger han och ser nöjd ut. 

Oklanderligt bemötande 

Han har just blivit intervjuad och 

fotograferad av olika mediarepresentanter 

och firad av sina närmaste 

medarbetare: 

– Det viktigaste just nu är att tydligare 

fokusera på kärnverksamheten. 

Det är viktigt att medborgarna känner 

att vi kommer när de behöver hjälp, 

att vi är duktiga på att utreda brott 

och att vi är tillgängliga. 

– Jag vill att vi jobbar för att hålla 

fanan högt när det gäller vår professionella 

roll i samhället. Vårt bemötande 

ska vara oklanderligt, för vi 

får aldrig glömma bort vem vi finns 

till för. 

Vill jobba med feedback 

Ingemar tar över myndigheten i en tid 


Västra Götalands nya länspolismästare är en resultatinriktad man med 

höga ambitioner. Han tycker att verksamheten är viktigare än organisationen 

och tror att duktiga och välmotiverade medarbetare, som får 

återkoppling på sina insatser, är nyckeln till framgång. 

– Därför kommer jag inte att genomföra några stora organisationsförändringar, 

lovar han. 

då ekonomiska åtstramningar är ett 

måste, samtidigt som vi ska bygga för 

framtiden genom att ta emot ett stort 

antal nya poliser, effektivisera verksamheten 

och redovisa bra resultat. 

Storgöteborg håller på med ett 

omställningsarbete, liknande det som 

redan har genomförts i Älvsborg, 

Skaraborg och Fyrbodal, och på flera 

av länsordningspolisens enheter har 

en översyn just genomförts, men i 

övrigt vill Ingemar inte sätta igång 

några stora organisationsförändringar. 

Han anser att organisationen egentligen 

är ointressant, det handlar istället 

om att se 

medarbetarna 

och få dem att 

känna arbetsglädje 

och 

motivation. 

– Generellt 

sett behöver 

vi jobba mer 

med feedback, 

säger Ingemar 

En naturmänniska 

ÅLDER: 62 år 

FAMILJ: gift med Ingrid 

BOR: centralt i Göteborg 

FRITID: intresserad av historia, läser 

mycket och tycker om att vara i 

sommarhuset i Bohuslän. ”Jag är 

nog en naturmänniska”. 

och sticker inte under stol med att 

det är ett förbättringsområde även för 

honom. 

– Vi har så många som gör bra 

jobb utan att få uppskattning för det. 

Dessutom finns det en och annan som 

skulle behöva få reda på att det han 

eller hon gör inte är helt rätt, och då 

krävs det återkoppling även där. 

Dialog med unga 

Ingemar vill skapa en tydligare dialog 

med övriga samhället och framför 

allt de unga. Hur ser de på polisen? 

Vad efterfrågar de? Hur kan vi på ett 

snabbare sätt följa utvecklingen och 

anpassa oss till den? 

Ett annat område som ligger honom 

varmt om hjärtat är ledningskommunikation. 

Han vill att chefer på alla 

nivåer tar ansvar för att kommunikationen 

når hela vägen 

fram, från medarbetaren 

på fältet till 

ledningen och vice 

versa. 

Han vill visa sig 

mer ute i myndigheten 

och träffa fler 

medarbetare än vad 

han hittills har gjort. 

Han ser gärna att alla 

som har synpunkter eller idéer om 

verksamheten framför dem till honom 

eller till sin närmaste chef för att på 

det sättet tillsammans kunna göra vårt 

arbete ännu bättre. 


Uppföljning 

 

Rånet mot 

vapenhandlaren 

TEXT MARIA HÄLLQVIST / FOTO THOMAS KLASSON, TEKNISKA ROTELN OCH MARIA HÄLLQVIST 

Den 17 juli 2008 rånas och misshandlas en vapenhandlare 

i Trollhättan. Hans hustru och en vän till honom misshandlas också 

svårt. Inom loppet av ett dygn har Polisen fått upp ett spår och 

griper de misstänkta när de precis är på väg att lämna landet. 

Larmet kommer in till Polisen vid 

halv ett på natten. När patrullen åker 

till platsen finner man målsäganden 

sittandes blodig på trottoaren. Han 

berättar att han varit hos en kompis 

som har en vapenhandel i sitt garage. 

Någon har knackat på dörren, trängt 

sig in och överfallit dem. 

Några andetag från döden 

Patrullen hittar vapenhandlaren 

i garaget, sönderslagen men vid 

medvetande. Sedan hittar man även 

hans hustru i bostaden intill. Hon är 

medvetslös och tejpad över munnen, 

runt nacken. Bådas ansikten är svårt 

misshandlade. 

– Vi har förstått efteråt att kvinnan 

bara var några andetag från döden, 

säger Thord Haraldsson, kriminalkommissarie 

i Trollhättan. 

Morgonen efter inleds den tekniska 

undersökningen och man säkrar 

DNA-spår, fingeravtryck och skoavtryck 

i vapenhandeln. Målsäganden 

har ingen aning om vem det var som 

överföll dem och kan inte beskriva 

händelseförloppet. Bytet för rånarna 

blev 111 vapen men också en del 

andra föremål och kontanter från 

bostaden. 

Snabbt underrättelsearbete 

– Det pratas alltid i den undre världen 

när det händer större brott. På det 

viset förstod vi att det rörde sig om 

utländska medborgare och att det var 

bråttom eftersom de var på väg att 

lämna landet, förklarar Thord Haraldsson. 

Kriminalinspektör Jörgen Rasmusson, 

som också arbetar i Trollhättan, 

berättar att man via underrättelsear- 

Fotot till vänster: Jörgen Rasmusson och Sten-Rune Tim 

bete snabbt kunde konstatera att de 

misstänkta gärningsmännen befann 

sig i en lägenhet i Göteborg. 

Spaningsgruppen i Göteborg bevakade 

de aktuella adresserna och när de 

misstänkta lämnar Göteborg, på väg 

mot flygplatsen, griper man dem. 

I samband med gripandet hittar 

Polisen ett antal föremål som snabbt 

kan knytas till rånet. Bland annat en 

Rolexklocka med ett ID-nummer 

kopplat till vapenhandlaren, men 

även kläder med målsägarens blod på 

och vapenetiketter från vapenhandeln. 

– Utifrån det kunde vi jobba vidare 

med förhör och ytterligare teknisk 

bevisning, säger Jörgen Rasmusson. 


m 

Ett beställningsjobb 

De fyra misstänkta männen är polacker. 

En av dem har bott i Sverige i tio 

år och har dömts för ett liknande brott 

i Skåne. De tre andra har anlitats för 

att komma till Sverige, utföra brottet 

och sedan åka tillbaka till Polen. 

– Männen hade på sig ungefär 

femton tusen kronor vardera och det 

fanns blod från en av målsägarna på 

sedlarna, berättar Sten-Rune 

Timmersjö, även han kriminalinspektör 

i Trollhättan. 

Den som anlitat männen, som poliserna 

i Trollhättan kallar ”huvudmannen”, 

har erbjudit männen en fast 

summa pengar i utbyte mot de stulna 


vapnen. Det visar sig att huvudmannen 

har varit i vapenhandeln i Trollhättan 

vid ett tidigare tillfälle, då han 

också misstänks ha stulit en pistol. 

Polisen lyckas spåra huvudmannen 

till Libanon, men ett par månader 

senare får man information om att 

han är på väg till Danmark. Genom 

ett gott samarbete med dansk polis 

lyckas man gripa honom där. 

Mordförsök och grovt rån 

Samtliga gärningsmän dömdes 

i Tingsrätten i januari 2009 och fick 

mellan två och ett halv till åtta års 

fängelse för mordförsök och 

grovt rån. 

– Det var intressant att rubriceringen 

mordförsök höll, vilket nog 

var mycket tack vare rättsläkarens 

vittnesmål. Det känns som en viktig 

markering gentemot målsägaren, 

säger Jörgen Rasmusson. 

Framgången med utredningen förklarar 

Trollhättepoliserna med ett bra 

lagarbete och stark bevisning. 

Hittills har man lyckats spåra 41 

av de 111 stulna vapnen. Domen har 

överklagats till Hovrätten och den faller 

i mitten av april. 

Tema: Trygghet 7 

Uppföljning

Tema 

Vad är trygghet? 

TEXT OCH FOTO MARIA HÄLLQVIST 

Ett av Polisens övergripande mål är att människor ska känna sig 

trygga. För många är Polisen en symbol för det trygga samhället. 

Men vad är egentligen trygghet och vilka faktorer är det 

som påverkar oss? 

Lisa Pedersen är analytiker på länspolismästarens 

stab. Hon berättar hur 

man på staben arbetar med Polisens 

trygghetsmål. 

– Det övergripande målet för oss 

handlar om att öka tryggheten hos 

allmänheten, och de tre huvuddelarna 

vi jobbar med är att öka faktisk trygghet, 

upplevd trygghet och förtroendet 

för Polisen. 

Tolkas olika 

Trygghet är ett begrepp som tolkas 

olika, beroende på vad vi bär med 

oss för erfarenheter och hur vi är 

vana att hantera vardagens händelser 

och problem. Tryggare mänskligare 

Göteborg är ett råd som samverkar 

för invånarnas trygghet. Här ingår 

bland annat Polisen tillsammans med 

en mängd myndigheter, föreningar 

och företag. 

När de ställde frågan ”Vad betyder 

trygghet för dig?” till ett antal personer 

i Göteborg, var svaren blandade. 

En person tyckte att det var att kunna 

gå ut utan att vara rädd. En annan 

svarade att trygghet handlar om att 

kunna vara med och påverka vad som 

händer i samhället. En tredje svarade 

att det handlar om familj och arbete. 

– Det handlar i första hand om att 

känna att man kan hantera oväntade 

saker som händer. Det 

handlar kanske inte främst 

om rädslan att det ska 

hända saker, utan snarare 

om rädslan för konsekvenserna, 

kommenterar Lisa 

Pedersen. 

Hon säger att befolkningen 

i Västra Götaland 

generellt sett är trygg. Statistik 

visar att man i vårt län 

är mer orolig för samhällsutvecklingen 

än vad man 

är i andra län. Oron för att 

vistas ute ensam på kvällen 

är däremot mindre i vårt län 

om man jämför med Skåne 

och Stockholm. 

Rädsla för brott 

Just detta har kriminologen Anita 

Haber tittat närmare på i sin avhandling. 

Hur beskrivs och förklaras rädslan 

för brott i forskningen, tidningarna 

och av en grupp intervjupersoner? 

Hennes slutsats är att rädsla för brott 

ofta beror på annat än den faktiska 

risken att utsättas för det: 

– Vi ser i statistiken att det är många 

Mer att läsa på 

Intrapolis/Länsmannen. 

som är rädda utan att ha blivit utsatta 

för brott och att alla som utsatts inte 

automatiskt blir rädda, menar hon. 

Faktorer som påverkar vår rädsla för 

brott är, enligt Anita Haber, okontrollerbara 

situationer, sårbarhet och 

medias beskrivning av brott. När hon 

undersökte hur rädsla för brott beskrivs 

i bland annat Aftonbladet och 

Dagens Nyheter 

under ett års tid, 

kom hon fram 

till att tidningarna 

ofta förklarar 

allmänhetens 

rädsla för brott 

med att det saknas 

poliser. 

– Som poliser 

jobbar vi för att 

skapa trygghet, 

medan jag 

tycker att media 

ofta urholkar 

allmänhetens 

trygghet med sina löpsedlar, säger 

Per Gottschalk som är polisassistent 

i Alingsås sedan fyra år tillbaka. 

– I undersökningar uppger nästan 

hälften av befolkningen att de tror 

att brottsligheten i samhället ökar, 

när den i själva verket ligger kvar på 

samma nivå, säger Lisa Pedersen. 

Den kunskapen sitter vi på inom Polisen 

och vi behöver bli bättre på att 

förmedla detta. 

Lisa Pedersen, analytiker. 


Trygghet för en polis 

För att kunna vara en trygghetsskapande 

polis ute bland allmänheten 

behöver man vara trygg i sin roll. 

För Per Gottschalk är det en trygghet 

i jobbet att han och hans kollegor 

har den utbildning som krävs och att 

man har samma kompetensnivå. 

– Det är viktigt att alla strävar åt 

samma håll och har samma slags värderingar. 

Man känner sig trygg som 

polis när man vet att man är ute och 

gör ”rätt” saker, säger han. 

Kan han någon gång känna sig 

otrygg i sin roll som polis? 

– Om jag och min kollega är ute 

någonstans ensamma och har 40 minuter 

till närmaste backup, då kan jag 

känna att det brister lite, säger han. 

Lisa Pedersen tror att det är viktigt 

att poliser känner att de har den rätta 

kunskapen och de rätta förutsättningarna 

för det arbete de utför. 

– Det är väldigt viktigt med poliser 

som känner sig trygga och som signalerar 

trygghet till andra människor, 

säger hon. 

Mental träning i bastaktiken 

Efter EU-toppmötet 2001 mötte 

Anette Blomgren, som är personalkonsulent 

i Göteborg, många poliser 

som hade upplevt en stor otrygghet 

under kommenderingen. Det var 

också efter erfarenheterna från EUtoppmötet 

som man införde mental 

träning som en del av bastaktiken för 

alla poliser i yttre tjänst. Där pratar 

man bland annat om stresshantering, 

mental förberedelse och konflikthantering. 

– Min generella upplevelse är att 

man som polis känner trygghet i 

gruppen. Man känner ett ansvar för 

allmänhetens trygghet men även för 

sina kollegors, säger Anette Blomgren. 

– Att samhället i dag sätter ett väldigt 

stort fokus på trygghet kanske får 

människor att fundera mer på om de 

verkligen är trygga, summerar 

Lisa Pedersen. 



Tema


Polisen Torbjörn Walthersson och en av Nattpatrullens grundare, Ulf Stiernstrand. 

Ett extra 

TEXT OCH FOTO CARIN FHYR 

För fem år sedan tog ett antal ortsbor in 

att värna tryggheten i Essunga. Nattpat 

Länsmannen har träffat en av Nattpat 

och polisen Torbjörn Walthersson för att 

och Nattpatrullen. 

Under ett möte 2003 pratade ett 

hundratal personer som slutit upp från 

orten bland annat om den inbrottsvåg 

som drabbat bygden kring Nossebro 

den senaste tiden, och vad de kunde 

göra åt detta. Både industrier och 

privatbostäder hade blivit utsatta för 

inbrott och nu var man trött. Brottsstatistiken 

talade sitt tydliga språk. 

Ett ungdomsgäng i åldrarna 15-20 år 

härjade i samhället och bidrog till en 

omfattande skadegörelse och otrygghet. 

Mitt i detta mörker föddes en idé 

hos ett antal eldsjälar om att återställa 

ordningen och tryggheten i trakten. 

Några dagar senare träffades de på 

kommunen och utvecklade idén. 

Patrullerar varje natt 

Sedan den 13 december 2003 patrullerar 

Nattpatrullen området enligt ett 

löpande schema och rapporterar in till 

Polisen om de ser något misstänkt. 

En patrull består av minst två 

essungabor. 

– I inledningsskedet tänkte jag 

”vad har de där att tillföra?”, berättar 

Torbjörn Walthersson, platschef för 

Polisen i Vara. Vad kunde Nattpatrullen 

hjälpa oss inom Polisen med? Var 

det någon form av medborgargarde? 

Vi insåg snabbt att det var seriösa 

personer som hade som mål att göra 

något gott för sin hembygd och återställa 

tryggheten på orten. 

Observerar och rapporterar 

Ulf Stiernstrand berättar att det är 

ungefär 200 personer som turas om 


öga på Essunga 

itiativet till en ideell organisation för 

rullen hade bildats. 

rullens grundare, Ulf Stiernstrand, 

tala om samarbetet mellan Polisen 

att hålla ett öga på Essunga kommun 

nattetid. Grundidén är att Nattpatrullen 

ska observera och rapportera. 

Inför varje pass ringer Nattpatrullen 

in till LKC och anger vilket fordon de 

färdas i samt vilka de är som jobbar 

Känns det tryggt att bo i Essunga? 

Christer Aronsson 

Kommunstyrelsens ordförande i 

Essunga och en av de frivilliga 

i Nattpatrullen. 

– Var åttonde vecka kör jag ett pass 

i Nattpatrullen tillsammans med 

en kompis. Ställer inte jag upp och 

arbetar med Nattpatrullen kan jag inte 

begära att andra kommuninvånare ska 

göra det heller. 


i natt. Under varje arbetspass förs en 

logg som rapporteras in till länskriminalpolisen 

i Lidköping två gånger per 

vecka. Vid flera tillfällen har observationer 

från Nattpatrullens logg blivit 

viktiga pusselbitar i Polisens brottsutredningar. 

Brotten har minskat 

Man skulle kanske kunna tro att Nattpatrullen, 

som ofta kan vara på plats 

före Polisen, skulle kunna förstöra 

bevismaterial om de klampar in på en 

brottsplats eller liknande. 

Lars Göran Andersson 

Lokal företagare i Nossebro. 

– Jag driver Hemköp här i Nossebro 

och jag kan säga att det känns tryggt 

här i Essunga kommun. 

Men, bekräftar Torbjörn Walthersson, 

det har aldrig hänt, och han fortsätter: 

– Vi är så samkörda nu och vårt 

samarbete fungerar mycket bra. 

Så här fem år efter att Nattpatrullen 

påbörjat sitt samarbete med Polisen 

kan man se att antalet bilinbrott, 

inbrott i bostad och våldsbrott har 

minskat i området. Om det beror på 

Polisen eller Nattpatrullens insatser 

berättar inte statistiken, men röster på 

stan säger att de upplever att Essunga 

kommun känns trygg. 

Valentina Kuzmanovic 

Kom från Kosovo för två år sedan. 

– Det är väldigt bra att bo här i Nossebro. 

Det känns tryggt här! 

Vi är ett gäng på tio personer med 

olika nationalitet som hittat ett nytt 

hem här i Nossebro. Vi ska förresten 

på studiebesök hos Polisen i deras 

husbil som är här i dag, eftersom det 

är marknadsdag. 




 

– Alla som är anställda inom Polisen 

ska vara medvetna om att arbetet här i 

vissa avseenden innebär att man som 

medarbetare kan ställas inför svårigheter 

som inte finns för dem som 

arbetar inom andra verksamheter, 

förklarar Marc Blegel, som fram till 

mars var chef för säkerhetsenheten. 



Säkert? 

– Det angår oss alla 

TEXT MARIE ÅHMAN / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Säkerhet handlar mycket om trygghet, etik, moral och 

mjuka värden. Det handlar däremot väldigt lite om lås 

och galler. De hot myndighetens anställda utsätts för 

handlar mer om den information vi hanterar än om 

gisslantagande eller skottlossningar. 

Den enskilde medarbetaren kan ställas 

inför dilemman som att bli erbjuden 

en trevlig lägenhet på en attraktiv 

adress. Fastigheten den ligger i visar 

sig ha anknytning till en kriminell 

organisation. 

– I ett sådant läge bör du fundera 

igenom vad detta innebär för din egen 

säkerhet och om det har någon betydelse 

för vilken påverkansgrund du 

har, menar Marc Blegel. När du tänkt 

igenom det kan det visa sig att du inte 

alls behöver tacka nej till lägenheten, 

men att du måste vara mer vaksam än 

tidigare så att du inte hamnar i beroendeställning 

gentemot till exempel 

hyresvärden. 

Hot mot informationssystem 

Skyddet av medarbetarna blir allt 

mer aktuellt. Den största risken vi 

som medarbetare riskerar att utsättas 

för är utan tvekan så kallad oönskad 

påverkan. 

– Detta innebär inte att det har skett 

någon dramatisk ökning av oönskad 

påvekan gentemot våra medarbetare, 

men säkerhetsenheten kan skönja en 

liten ökning av antalet incidenter, 

berättar Marc Blegel. 

Hemma och på arbetet 

Säkerhetsarbetet handlar inte bara 

om medarbetarens säkerhet på själva 

arbetsplatsen utan även om säkerheten 

i hemmet och under resan till och 

från arbetet. Hur det ser ut skiljer sig 

från medarbetare till medarbetare och 

ansvaret för säkerheten delas mellan 

individen och arbetsgivaren. 

– Vi som arbetar inom Polisen ska 

inte behöva vara rädda för att berätta 

var vi arbetar, men vi ska göra det 

med omdöme och var och en av oss 

Marc Blegel, tidigare chef för säkerhetsenheten. 

måste vara medveten om att arbetet 

innebär en viss risk eftersom vi hanterar 

information som är intressant för 

utomstående, förklarar Marc Blegel. 

Han understryker att det inte finns 

någon skillnad på civilanställda och 

poliser ur ett säkerhetsperspektiv: 

– Alla har samma hotbild riktad mot 

sig. Hoten i dag riktar sig snarare mot 

våra informationssystem än mot den 

fysiska arbetsmiljön. Alla bör därför 

fundera över hur de till exempel 

hanterar sina usb-minnen, datorkort, 

utskrifter, lösenord med mera. 

Han understryker även att den personliga 

säkerheten är varje medarbetares 

eget ansvar och alla har möjligheten 

att påverka den till det bättre. 

Det handlar om att gemensamt skapa 

en god arbetsmiljö. En sådan är både 

säker och trygg. 

Diskussion för ökad säkerhet 

Marc Blegel vill uppmana alla arbetsgrupper 

att gemensamt diskutera igenom 

frågor om säkerhet och trygghet 


på sina arbetsplatsträffar: Hur hanterar 

vi frågor om säkerhet i vår grupp 

och på vår enhet? Vilken medvetenhet 

har vi? Hur hanterar vi dokument 

som till exempel förundersökningsprotokoll 

och mötesanteckningar? 

– För ett tag sedan gick jag förbi ett 

sammanträdesrum här i Polishuset 

i Göteborg, berättar han. Rummet 

var bokat för ett ledningsmöte och 

på bordet låg alla dokument och 

pärmar obevakade. Dörrarna stod på 

vid gavel, rummet var tomt och hela 

gruppen var ute på lunch. Detta är ett 

typiskt exempel på ett område där det 

behövs ett ökat säkerhetstänkande. 

Informationssäkerheten är, vågar jag 

nog säga, vårt största säkerhetsproblem. 

Det är vardagen och det vardagliga 

beteendet som är det viktiga 

i sammanhanget. 

Snabbt agerande vid nya hot 

I säkerhetsenhetens ansvarsområde 

ingår att analysera hotbilden och att 

göra bedömningar av risk och sårbar- 


heten. Man går kontinuerligt igenom 

de förmågor och oförmågor myndigheten 

har när det gäller att klara olika 

typer av situationer. 

– Vi ansvarar för allt från övergripande 

strategiska frågor till 

skruv- och mutterfrågor. Det ger ett 

intressant perspektiv, understryker 

Marc Blegel. 

Kontroll i registren 

Alla som börjar arbeta vid myndigheten 

genomgår en registerkontroll. 

Kontrollen är olika ingående för olika 

grupper av medarbetare och innebär 

att man söker igenom alla existerande 

register som Polisen har tillgång till 

för att se om den tilltänkta medarbetaren 

förekommer i dem. 

Därefter kontrolleras samtliga 

medarbetare mot registren varje dygn. 

Detta gör det möjligt för säkerhetsenheten 

att snabbt upptäcka eventuella 

problem och agera utifrån det. Dessa 

kontroller har bland annat resulterat i 

att man har avvisat byggnadsarbetare 

från bygget av Polishuset vid Ernst 

Fontells Plats i Göteborg. 

Det är viktigt att tänka igenom vår 

fysiska säkerhet i till exempel receptioner 

och ställa det mot ett medborgarperspektiv 

vad gäller sådant som 

upplevd trygghet och integritetsskydd 

för de besökande. 

Angående den fysiska miljön måste 

vi ha uppsyn över vem som rör sig 

i lokalerna och fråga dem man inte 

känner igen vilka de är. Det är också 

viktigt att alltid följa besökande hela 

vägen ut efter möten. 

– Rent generellt tycker jag att vi 

hetsar upp oss lite i onödan. Det är 

inte farligt att arbeta inom Polisen. 

Faran ligger snarare i att vi inte utför 

vårt arbete på ett bra sätt om vi känner 

en sådan rädsla. Säkerhet handlar 

om etik och värdegrund och ett juste 

förhållningssätt. Är vi trygga inåt gör 

vi även ett bra jobb utåt, mot allmänheten 

– det är grunden för allt säkerhetsarbete. 




Vem där? 

TEXT OCH FOTO TOMAS CAHIER 




På samma sätt som du följer dina barn till lekplatsen när de är 

små ska du följa med när de ger sig ut på Internet. 

Gromaren kan vara från alla skikt, alltifrån tonårskillar till äldre 

män. Men det handlar i stort sett alltid om just män. 

Mats Isakson är IT-forensiker på spaningsroteln 

och en av dem som kommer 

i kontakt med groomingärenden, 

eller gromning som lagrådet valt att 

kalla det på svenska. 

– Definitionen av gromning är att 

en vuxen människa tar kontakt med 

ett barn i avsikt att avsluta med en 

sexuell förbindelse. 

Internet har möjliggjort 

gromnig då 

brottslingen behöver 

ha kontakt med 

ett stort antal barn, 

oftast flickor, för 

att komma fram. I 

ett fall har brottslingen 

haft kontakt 

med över 700 

flickor via Internet. 

– För att verkligen 

komma in under 

skinnet på flickorna 

så måste de oftast 

jobba länge och 

väldigt noggrant 

hålla koll på varje individ. Då behöver 

de ha många att jobba mot för att 

få napp, berättar Mats Isakson. 

Hur går de tillväga? 

Gromaren utnyttjar att det ofta är lätt 

att förleda barn. I snitt krävs endast 

tre kontakter på Internet för att ett 

barn ska kalla någon för kompis. 

– Då har du ju kommit ganska långt. 

För det är inte svårt för en kompis att 

be en annan kompis att skicka en bild, 

säger Mats Isakson. Sedan försöker 

gromaren gå vidare. Det klassiska 

tricket är att erbjuda barnet sprit men 

kräva sexuella tjänster i gengäld. 

Förutom att locka med alkohol 

eller pengar försöker gromaren ofta 


Mats Isakson, IT-forensiker. 

komma åt offret genom att verka 

stödjande, att ge barnet bekräftelse 

och utnyttja deras behov av att bli 

hörda. 

Offren kan vara olika men tenderar 

att vara kontaktsökande och ibland ha 

relationsproblem i familjen. 

– Gromaren kan bekräfta problemen 

barnet tar upp och 

närma sig som en 

lyssnade vän, säger 

Mats Isakson. 

Tips till föräldrar 

Hur ska då föräldrar 

agera för att 

skydda sina barn 

mot gromare? Mats 

Isakson ger fyra 

tips: 

– Förälderns relation 

till barnet är 

nummer ett, säger 

Mats Isakson. Att 

kunna ha en sådan 

öppenhet att man 

har full insyn i vad barnet gör på 

Internet. 

–Vad gromaren vill göra ganska fort, 

är att förmå barnet att träffas enskilt 

på nätet, säger han. 

Konversationerna på nätets mötesrum, 

så kallade communities, kan 

registreras (loggas) och det är brottslingen 

ofta medveten om. Därför vill 

de gärna chatta i fristående program 

som till exempel MSN. Här skriver 

man meddelanden enskilt och i realtid 

till personer som man lagt till i en 

kompislista. Mats Isakson tar därför 

upp kontaktlistan i MSN som sitt 

andra råd. 

– Gå igenom listan och se till att de 

bara har personer på listan som de 

träffat fysiskt och känner som vänner, 

säger Mats Isakson. Nummer tre, i 

och med att det här är med MSN är 

en så vital del för gromaren, slå på 

loggfunktionen och berätta det för 

barnen. 

Ett fjärde råd är att aldrig ha en webbkamera 

i barnets sovrum. 

– Har de förmått ett barn att klä av 

sig inför en webbkamera så är steget 

inte lika långt för barnet att göra det 

i verkligheten. Används webbkamera 

bör man ha datorn i ett rum där barnet 

aldrig sitter ensamt. 

Mats Isakson talar om reglerna för 

Internetanvändning som vanlig uppfostran. 

De som råkar illa ut saknar 

ofta en god kontakt med föräldrarna 

– Om det är en förälder som inte frågar 

vad barnet gjort om det kommer 

hem klockan tre på natten så kommer 

föräldern inte heller fråga vad barnet 

gör på nätet. 

Fällande domar 

Trots avsaknaden av en gromningslag 

har Polisen lyckats utreda brott som 

lett till fällande domar. 

– Vi har lyckats köra gromningsärenden 

enligt ofredande och sexuellt 

utnyttjande av barn, säger Mats Isakson, 

och berättar om ett fall från våren 

2008 då en man blev dömd för att 

ha fått barn att klä av sig framför en 

webbkamera. Han dömdes alltså utan 

att ha träffat barnet i verkligheten. 

– Problematiken är att hitta ett sätt 

att komma åt det här på ett förberedelseplan, 

innan det har lett till en 

sexuell handling. 

Ny lag 2010? 

En ny lag har diskuterats men kommer, 

som det ser ut nu, troligen inte 

bli aktuell förrän efter att 2008 års 

sexualbrottsutredning är klar 2010. 




Brottsofferjourens polisiära kontakt 

i Frölunda är Niklas Brehm, brottsoffersamordnare, 

som har fått uppdraget 

att utveckla det brottsofferstödjande 

arbetet vid polisenheten. 

– Allra roligast är att få jobba med 

något med en positiv effekt. Det är 

fantastiskt kul att gå ner till en utsättning 

och berätta för en patrull att de 

har fått beröm, säger Niklas Brehm. 

Informera målsägare om stöd 

Vad det handlar om är helt enkelt att 

informera målsägaren om möjligheten 

till stöd, vid anmälningsupptagningen. 

Den som tar upp anmälan frågar 

om Brottsofferjouren eller någon 

annan stödorganisation ska ta kontakt. 

Vill målsägaren det så fylls en ruta i 

anmälningssystemet RAR i. Sedan är 

det bara för brottsoffersamordnaren 

att sammanställa och vidarebefordra 

ärendet till stödorganisationen som 

hör av sig till brottsoffret. 

– Polisens del av det brottstödjande 

arbetet är enkelt, menar Niklas 

Brehm. Det handlar mest om att 

känna till hur det fungerar. 

Problemet är bara att för få anmäl- 

Brottsofferstöd 

– stora effekter med små medel 

TEXT TOMAS CAHIER / FOTO TOMAS CAHIER OCH SOPHIA SÅNGLÖF 

Genom enkla åtgärder från Polisens sida kan vi bidra till ett 

arbete som ger stor hjälp till utsatta människor. Brottsofferjouren 

är verksam i hela länet och på Frölundas polisstation finns en 

handläggare på plats en dag i veckan sedan början av 2009. 

ningsupptagare känner till vilken 

nytta den lilla åtgärden vid anmälningstillfället 

gör, och att det är just 

han eller hon som ska göra det. När 

Niklas Brehm utbildar kollegorna i 

ämnet möts han ibland av förvåning. 

– Många säger ”det här är det aldrig 

någon som 

har berättat 

för mig innan”, 

berättar 

Niklas Brehm. 

Brottsofferjourens 

stipendium 

Utbildning av 

kollegorna, 

brottsofferjourensnärvaro 

en dag i 

veckan, och 

att ledningen 

gett tid och 

resurser till en brottsoffersamordnare, 

har dock gett resultat. 

Niklas Brehm, brottsoffersamordnare. 

Brottsofferjouren har fått ett klart 

ökat inflöde av ärenden. Så stort att 

Niklas Brehm tillsammans med Jan 

Nilsson, samordnare i Göteborg City, 

fick dela på Brottsofferjourens årliga 

stipendium för sina insatser. 

– Antalet ärenden som har kommit 

till Brottsofferjouren har ökat 

dramatiskt, säger Hans Hellberg, den 

brottsofferassistent från Brottoffer- 

jouren som kommer till Frölunda en 

dag i veckan. 

Hans Hellberg ser bara fördelar med 

att finnas på plats på polisstationen. 

– Det blir lättillgängligt för de som 

bor i området, vilket är viktigt i sådana 

här sammanhang, 

säger Hans Hellberg. 

Han tycker också att 

det blir effektivare för 

både honom och Polisen 

att finnas på plats 

och kunna stämma av 

med varandra. 

Positiv respons 

Som brottsoffersamordnare 

går Niklas 

Brehm även igenom 

anmälningar för att 

höra av sig till de som 

inte fått erbjudandet 

som brottsofferstöd. 

– Jag vet att de tycker det är väldigt 

positivt, säger Niklas Brehm. Många 

målsägare uppskattar att Polisen tar 

kontakt och frågar hur de mår och 

om de skulle vilja bli kontaktade av 

Brottsofferjouren. Vill de inte det tar 

de ofta ändå emot en lista på stödorganisationer 

som de själva kan ringa 

om de känner behovet senare. 

Läs mer på notissidorna om det 

stipendium Niklas Brehm och Jan 

Nilsson fick av Brottsofferjouren. 


Polisen minskar antalet fordon 

TEXT CARIN FHYR / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Ett beslut som har fattats för att minska myndighetens underskott 

är att dra ner på antalet fordon. Beslutet verkställs omedelbart 

och försäljningen har påbörjats. 

Arbetsutskottet för fordonsfrågor fick 

i uppgift att minska antalet helägda 

fordon med 10 procent och antalet 

leasade och hyrda fordon med 25 

procent. I dagsläget rör det sig om 

55 fordon. Det är främst fordon som 

ändå skulle bytas ut eller säljas av 

som nu i första hand avyttras. Men 

man kommer inte att ersätta dessa, 

utan får istället använda de fordon 

som finns på ett mer effektivt sätt. 

– Hittills har vi inte haft någon 

modell för hur fordon ska fördelas 

mellan olika verksamheter, berättar 

Linda Ottosson, en av ledarna för 

arbetsutskottet för fordonsfrågor som 

arbetar med besparingsåtgärderna. 

Hon fortsätter: 

– Nu när vi har inventerat myndighetens 

fordonspark kan vi konstatera 

att vi inte utnyttjar våra fordon så 

effektivt som vi skulle kunna göra. 


Bättre mix av fordon 

Linda Ottosson menar att man 

måste se sunt på fordonsfrågan. Olika 

verksamheter har olika behov och vi 

behöver en väl genomtänkt mix av 

fordon. 

– När det handlar om att ta sig till 

och från möten eller utbildning, kan 

man 

i större utsträckning kombinera 

samåkning, kollektivtrafik eller varför 

inte en intern bilpool på de större 

orterna. Förutsättningarna för detta 

varierar naturligtvis på olika orter i 

länet. 

Planerar för framtidens fordon 

Kommissarie Marcus Sundberg arbetar 

med att ta fram ett antal nyckeltal 

som ska visa på hur behovet och 

fördelningen av fordon kommer att se 

ut i framtiden. Arbetet ska resultera i 

en strategisk plan för fordon. Planen 



ska peka på behovet av fordon samt 

hur de ska fördelas och nyttjas. 

Linda Ottosson menar att det är viktigt 

att alla medarbetare tar ett ansvar 

i besparingsarbetet. Vi måste bli mer 

medvetna och tänka ekonomiskt. 

– Ställ dig frågan ”vad kan jag 

bidra med”? Själv tar jag till exempel 

tåg till möten då det passar. Det 

är också viktigt att vi tänker på att 

vara mer aktsamma om våra tjänstebilar. 

Reparationer av fordon kostar 

årligen drygt 2 miljoner kronor och 

det innefattar såväl parkeringsskador, 

skrapskador som krockskador. 

Här finns det också pengar att spara, 

avslutar Linda Ottosson. 

För att läsa mer om besparingsarbetet 

i myndigheten, gå till Besparing 2009 

på Intrapolis. 


En dag med Rakel 

TEXT OCH FOTO PIA GOKSÖYR 

Att känna sig trygg på sin arbetsplats är viktigt, och ett fungerande radiosystem med klar och 

tydlig kontakt med sina kollegor och med LKC kan vara en del i den tryggheten. 

Införandet av RAKEL har börjat på prov i vissa delar av Västra Götaland, och då Länsmannen var 

nyfi ken på hur de som använder RAKEL upplever att det fungerar, åkte vi med Lina Carlshamre 

och Borgar Ingolfsson under en dag i Stenungsund. 

06.55 Stenungsunds polisstation 

De som ska jobba dagen samlas 

i yttre befälsrummet på Stenungsunds 

polisstation. Dagens yttre 

befäl, Kent Halldin, lägger in 

patrullerna i Rakel. Han använder 

sig av en liten fusklapp. 

– Det går inte att komma ihåg 

alla siffror utan att fuska. Många 

siffror är det, säger han och ler. 

Kent visar lite senare sin bärbara 

Rakel-apparat och säger att den 

är bra men att materialet inte är 

speciellt tåligt. 

07.30 Överkörd katt i Stora Höga 

Lina och Borgar får dagens första jobb. De ska åka och identifi era 

en överkörd katt i ett bostadsområde i Stora Höga. Rakel fungerar 

bra. Klart, tydligt och utan sprak hörs LKC-operatörens röst. Lina 

säger att det alltid hörs lika tydligt, oavsett avstånd, vilket inte 

varit fallet tidigare. 

Framme i Stora Höga hittar vi katten och Lina scannar den men 

hittar ingen identitetsmärkning. Katten fl yttas till sidan av vägen. 

08.30 Tjörnbron, följer efter en bil 

Vi möter en bil utan registreringsskylt fram. 

Borgar vänder runt och vi följer efter bilen 

över Tjörnbron och stoppar den. 

Allt visar sig vara okej med bilen, förutom 

att registreringsskylten hade lossnat. 


08.45 Patrullering på Tjörn och Orust 

Vi fortsätter vår färd runt öarna Tjörn och Orust. Över Rakel hörs de andra 

patrullerna klart och tydligt, de har trafi kkontroll i Stenungsund. Tidigare 

erfarenheter av S70-systemets bärbara radioapparater är att man ibland kunnat 

se men inte höra varandra. 

På frågan hur det fungerar med Rakels bärbara radioapparater, svarar både 

Lina och Borgar att Rakels bärbara har jättebra täckning och att man hör varandra. 

– Däremot, berättar Lina, kan knapparna på den bärbara radion tryckas till av 

bilbältesfästet när man sitter i bilen. Detta trots att man låst tangenterna, och 

då kan inställningarna på apparaten ändras utan att man är medveten om det. 

Lina och Borgar berättar vidare att de aldrig har varit med om att inte få kontakt 

med LKC när de behövt. 

– Man hör också, om de inte tar det på individanrop, vad de andra får för 

jobb, vilket är en stor trygghet och en säkerhet när man som vi jobbar på landet. 

Det är ibland långt att köra om man behöver hjälp, säger Lina. 

14.00 Trafi kkontroll i Stenungsund 

Lina och Borgar har en trafi kkontroll i centrala Stenungsund. Den andra bilföraren 

som kontrolleras blåser positivt i Linas Dräger (alkoholmätare). 

Mannen får åka med in på polisstationen. Inne på polisstationen får mannen 

blåsa igen i Evidenzern. Resultatet blir 0,00 milliliter alkohol per liter utandningsluft 

och det visar sig att Linas Dräger inte fungerar som den ska. Den 

visar, felaktigt, att det är alkohol i luften överallt inne på polisstationen. Mannen 

lämnar lättad och leende polisstationen efter att ha fått motta ursäkter från 

Lina och Borgar. 

Klockan 15.00 blir vi avlösta och vi avslutar dagen i styrketräningshallen. 


12.30 Mot Ucklum och Ödsmål 

10.30 Lunch följt av fotpatrullering 

Efter lunchen på polisstationen är 

det dags att fotpatrullera på Stenungs 

Torg. Det blir en bra promenad och vi 

går in i olika butiker för att prata lite 

med butikspersonalen. 

Vi åker ut i polisbilen igen. Denna gång mot Ucklum och Ödsmål. Lina ställer 

frågor till LKC om bilar som vi ser på vår väg. 

Lina och Borgar upplever att väntetiden på frågor till LKC via Rakel är något 

längre än på S70. När de tycker att det tar lång tid, brukar de trycka på S70-radions 

frågeknapp också, och då brukar det gå snabbt. 

Både Lina och Borgar tycker att de kan de fl esta funktionerna på Rakelapparaterna 

och att det var lätt att lära sig. 

– Vi är ju uppvuxna med mobiltelefoner, säger Borgar, så det är enkelt att leta 

sig fram i menyn. 


LÖPSEDEL: Polis 

TEXT OCH FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

”Ni ska veta detta: Polis är ett ord på fem bokstäver. 

Det är ett ord som tveklöst får plats på en 

löpsedel och ni kommer att möta denna löpsedel 

många gånger.” 

Orden är sagda av en före detta rektor vid 

Polishögskolan. Torbjörn Hansson, inre befäl i 

Strömstad, var en av eleverna orden riktades till. 

Myndigheten har sina presstalesmän 

som är utbildade i att möta media och 

som dagligen har kontakt med tidningar, 

radio och tv. Men media har 

även andra kontaktytor inom Polisen, 

bland andra de inre befälen som jobbar 

i länet. 

Länsmannen har träffat två inre 

befäl och två journalister för att prata 

om relationen mellan media och 

Polisen. 

De inre befälen 

Torbjörn Hansson och Lennart 

Stenquist är inre befäl. De är luttrade 

i kontakten med journalister och 

förhåller sig dagligen till det faktum 

att myndigheten har en informationsskyldighet 

gentemot allmänheten, 

men de känner att det är en balansgång 

i att lämna all information de 

kan, utan att gå ut med för mycket 

detaljer under ett känsligt läge i utredningsarbetet. 

– Kontakten med media är en naturlig 

och värdefull del av mitt arbete, 

menar Torbjörn Hansson, inre befäl 

i Strömstad. Jag ser det som en del av 

demokratin att journalisterna skriver 

om oss. Men visst kan det kännas 

jobbigt att till exempel inte ha grepp 

om en händelse och att därför inte 

kunna svara på journalisternas frågor. 

Lennart Stenquist, inre befäl i Borås, 

berättar att han kan tycka att det är 

obehagligt att ge intervjuer i tv eller 

radio: 

– Journalisterna förväntar sig att 

jag ska kunna svara på allt, och jag 

upplever dem ibland som lite ”fula” 

genom att de ställer andra frågor än 

de sagt de ska göra. Det får mig att 

tveka under intervjun, och tvekar jag 

framstår jag som osäker – och det är 

ju inte så trygghetsskapande. Därför 

försöker jag hålla mig till fakta och 

hålla det kort. 

Olika relationer till olika medier 

Lennart Stenquist berättar att han 

överlag har en positiv bild av media, 

men att han upplever att de tidningar 

som är beroende av lösnummerförsäljning 

rent generellt är jobbigare att 

ha att göra med än de lokala tidningarna 

i länet: 

– De lokala tidningarna nöjer sig 

med att jag säger att vi inte vet något 

mer om det de frågar om, medan de 

andra är hetsigare. Man kan tyvärr 

bli förbannad till sist på att de tjatar 

– och det förlorar de på i slutänden. 

Torbjörn Hansson berättar att han tror 

att det finns de inom Polisen som får 

betalt för att lämna ut information. 

– Jag har förstått att vissa journalister 

har egna upparbetade kontakter 

inom Polisen som ger honom eller 

henne kvalificerad information. Jag 

har respekt för yttrandefriheten men 



inte för folk som läcker information 

från en utredning. 

Öppenhet baserad på förståelse 

De båda inre befälen menar att de vill 

ha ett gott samarbete med media och 

att de vill kunna vara så öppna som 

möjligt baserat på en förståelse i att 

Polisen inte kan berätta vissa saker. 

– Min chef har talat om att bjuda in 

media eftersom vissa av oss inre befäl 

har svårare för media än andra. Om 

vi träffar varandra kan vi förhoppningsvis 

öka förståelsen för varandras 

jobb och få ett bättre samarbete, säger 

Lennart Stenquist. 

Journalisterna 

Bernhard Öhrstedt är programledare 

och reporter på Västnytt på SVT och 

hans kollega Jan Sprangers skriver 

för GT. De är två journalister som har 

nästintill daglig kontakt med Polisen. 

Vad säger de om relationen mellan 

dem och polisen? 

Jan Sprangers menar att eftersom 

polisen och journalisten vill ha svar 

på samma frågor, men har olika mål, 

kan det uppstå en intressekonflikt: 

– Både polisen och journalisten 

vill veta vad och hur något hänt. Vi 

journalister vill veta för att berätta för 

en nyfiken allmänhet och polisen vill 

veta för att lösa ett brott. 


Såväl journalisterna som de inre befälen 

vittnar om den balansgång som 

poliserna går i mötet med media. Hur 

mycket information kan och vågar 

man gå ut med till en journalist? 

Bernhard Öhrstedt och Jan Sprangers 

vill att vi på Polisen ska ha en öppnare 

attityd till dem och till hur mycket 

information vi går ut med. De menar 

att de behöver informationen för att 

få en helhetsbild av en händelse, inte 

nödvändigtvis för att skriva om allt. 

– Jag önskar att polisen skulle våga 

lita lite mer på oss, säger Bernhard 

Öhrstedt. Du kan inte bunta ihop alla 

journalister om du vill förstå hur vi 

jobbar. I dag finns det så många olika 

medier och även många som kallar 

sig journalister utan att ha en examen. 

Du måste tänka på vem det är som 

kontaktar dig. Vet du vem det är och 

vilket medium det handlar om? 

Journalistens ansvar 

och förhållningsregler 

Bernhard Öhrstedt upplever att det 

finns en grundläggande missuppfattning 

om att ”allt som en journalist får 

veta berättar han”: 

– Vi har lagar att följa och pressetiska 

regler som tar hänsyn till mediets 

genomslagskraft. Bortsett från det gör 

vi ju egna moraliska avvägningar. 

Och det är detta som han önskar att 

polisen ska kunna känna att han eller 

hon kan lita på. Han poängterar också 

vikten av att ha en god relation för att 

detta ska fungera. 

Jan Sprangers menar att om journalister 

omedelbart skrev allt de fick till 

sig skulle det dels bli många felaktigheter, 

men det skulle även innebära 

att de gjorde en del etiska övertramp, 

som exempelvis skriva om ett mord 

innan anhörig underrättats. 

Vilka konsekvenser skulle det få? 

– Det skulle innebära att du som 

journalist kunde pensionera dig nästa 

dag för att du hade kasserat ett förtroende 

hos polisen – som du i bästa fall 

hade tidigare. 

(fortsätter på nästa sida) 


 

Ovan: De inre befälen Torbjörn Hansson, Strömstad, och Lennart Stenquist, Borås. 

Nedan: Journalisterna Jan Sprangers på GT och Bernhard Öhrstedt på Västnytt. 


On the record? 

Han berättar att det finns kollegor till 

honom som menar att allt som sägs 

är ”on the record” – men att han själv 

inte anser att det behöver fungera på 

det sättet: 

– De kan berätta saker för mig och 

säga att jag inte ska skriva det för att 

det kan sabba en förundersökning 

– och då märker de att de kan lita på 

mig, och vi bygger upp ett successivt 

förtroende. 

Jan Sprangers har byggt upp just 

dessa personliga kontakter på olika 

nivåer inom såväl Polisen som bland 

åklagare, advokater – och kriminella. 

Han nämner återigen vikten av ett 

ömsesidigt förtroende, men i samma 

andetag säger han också att om en 

annan journalist fått upp samma spår 

hjälper det inte att vi hos Polisen 

säger att det ligger i vårt intresse att 

avvakta. För hur det än är så tillhör 

Jan Sprangers på GT en konkurrensutsatt 

yrkeskår som ska se till att 

sälja lösnummer – och han ser gärna 

att just hans artiklar är det som läses 

först av allt. 

Sjöpolisen Jan Brage och en liten besökare. 

 

Relationen har blivit bättre 

Bernhard Öhrstedt menar att relationen 

med Polisen har blivit bättre 

under de nio år han jobbat som journalist. 

– En av förbättringarna är att ni har 

presstalesmän som jag kontaktar för 

att få en snabb uppdatering av en händelse 

– och de är bra att ha att göra 

med. I dag finns en större förståelse 

för vad vi journalister gör och att 

det är viktigt. Sedan upplever jag att 

kulturen har blivit öppnare, och det 

är lättare att få prata direkt med de 

poliser som är experter på ett område 

eller fall. 

Konkurrens 

Och åter till balansgången. Båda journalisterna 

vill att polisen ska känna 

sig trygga med dem och kunna lita på 

dem. Hur ser de själva på sin kollega 

och det medium denne jobbar för? 

Bernhard Öhrstedt säger att han är 

glad att han ringer från SVT och 

Västnytt och inte från Aftonbladet 

eller GT. 

Lagom till Båtmässan lanserade sjöpolisen 

ett nytt grepp för att återbörda 

upphittade båtar till sina rätta ägare. 

Genom att publicera bilder på sjöfynden 

på www.polisen.se/vastragotaland 

hoppas man komma i kontakt 

med ägarna till de förlorade båtarna. 

– Vi har ungefär 150 sjöfynd varje 

år och tyvärr är det många båtar som 

aldrig kommer tillbaka till sina ägare, 

berättar Hans Tillman, utredare på 

sjöpolisen. Med hjälp av den nya 

sidan på Internet hoppas vi att fler 

– Jag har aldrig jobbat på en kvällstidning 

men kan ändå säga att de 

journalisterna har sämst rykte, menar 

han. Det finns en tydlig svårighet i att 

göra en löpsedel. De ska sammanfatta 

nyheten i en mening. 

Han berättar att Västnytt har ett 

större utrymme för nyheten och att de 

därför lättare kan undvika de förenklingar 

som gör att nyheten blir fel. 

Jan Sprangers tycker att Västnytt är 

som ett slags eterns faxmaskin där de 

trummar ut pressmeddelanden. Han 

bekräftar att GT lever i en extremt 

konkurrensutsatt värld och att de 

måste kämpa för sin överlevnad och 

vinst varje dag, till skillnad mot de 

medium som inte konkurrerar genom 

lösnummerförsäljning. 

– Vi måste vara bäst. Vi måste ha 

bäst information och vara först med 

stora nyheter. Men samtidigt har vi 

samma etiska krav på oss som andra 

och jag är rätt säker på att vi, till skillnad 

från vad många tror, är väldigt 

medvetna om hur spelplanen ser ut 

och inte i onödan går utanför den. 

Sjöpolisen på Båtmässan 

TEXT OCH FOTO JAN STRANNEGÅRD 

Båtmässan i Göteborg brukar räknas som ett säkert tecken på 

att våren äntligen är på väg. Sjöpolisen i Västra Götaland var 

som vanligt på plats för att besvara frågor från allmänheten och 

berätta om sin verksamhet. 

båtägare ska höra av sig till Polisen. 

I sjöpolisens monter informerade 

poliserna bland annat om fiskeregler 

och sjötrafikregler. Många besökare 

intresserade sig för de beslagtagna 

fiskeredskap som fanns att beskåda i 

Polisens monter. 

– Båtägare är ofta mycket engagerade 

och vi har fått svara på många 

frågor om regler kring nykterhet 

till sjöss och vad som gäller vid till 

exempel hummerfiske, berättar Rune 

Karlsson från sjöpolisen. 


Poliser kidnappar ung flicka 

TEXT SOPHIA SÅNGLÖF / FOTO TOMAS CAHIER 

Håkan Jarnewall 


 

Hur skulle statsmakten och hela konstitutionen fungera om poliser 

började begå grova brott? Vilka jagar dem med tanke på deras 

specialkunskaper? Allt ställs på sin spets och hela rättsapparaten 

ifrågasätts. 

Om detta handlar Frölundapolisen Håkan Jarnewalls deckare. 

Håkan Jarnewall har jobbat som 

polis i 22 år och är i dag spanare och 

utredare hos Frölundapolisen. Han 

har även varit inom piketpolisen och i 

Göteborgs city, om vi håller oss till de 

tjänster han haft i Västra Götaland. 

– Jag tänkte att jag kunde skriva en 

deckare eftersom jag har god insikt 

i olika delar av det polisiära arbetet. 

Men jag ville skriva en bok med en 

annorlunda historia. 

Han tog fram ett persongalleri till sin 

historia som var tvärtemot mot vad 

man kanske förväntar sig i en deckare 

skriven av en polis. Han berättar hur 

han levde med historien i huvudet 

och hur personerna blev levande. 

– Det tog mig åtta månader att bli 

klar med boken, men på den tiden 

jobbade jag treskift på dåvarande 

kriminaljouren och det var lättare att 

ta sig tid för att skriva mellan passen. 

Hans bok Dilemma kom ut hösten 

2008. 

Nedskärningar 

och tvivelaktiga val 

Det är valår och valspurt i Sverige. 

Den sittande regeringen har skurit 

ned ramarna för hela rättsväsendet 

– och Polisen i synnerhet. Detta medför 

att poliser blir skadade i tjänsten 

på grund av ensampatrullering, polisstationer 

stängs och i slutändan blir 

allmänheten lidande. Två piketpoliser 

i Stockholm känner att de måste ta 

tag i detta och manifestera hur fel det 

är. Av en slump träffar de en Umeåpolis, 

och med deras gemensamma 

upplevelser av nedskärningarna och 

dess konsekvenser planerar de en kidnappning 

som ska få upp politikernas 

ögon för den situation rättsväsendet 

befinner sig i. 

För att knyta an till verkligheten: 

Såväl i media som internt har diskussionerna 

gått höga vad gäller polisens 

moral och värderingar, men även det 

kärva ekonomiska läge som gäller för 

myndigheten. Läser man boken i dag 

kan man inte låta bli att sätta den i 

detta sammanhang. 

Håkan Jarnewall berättar att boken 

är skriven ur ett oskyldigt perspektiv 

och att han inte hade någon politisk 

baktanke. 

Okej med polisen 

i rollen som brottsling? 

Hur gick Håkan Jarnewalls egna 

tankar kring den bild han eventuellt 

målade upp av Polisen? 

– Visst slog tanken mig. Jag funderade 

på hur långt jag kunde låta det gå 

– vad kunde jag låta poliserna göra? 

Dels för historiens trovärdighet men 

även för risken att det skulle framstå 

som att jag medvetet stämplar min 

egen arbetskår negativt. Jag tycker att 

jag håller den balansen bra. 

En ny deckare är på gång som handlar 

om rättshaverister. 


Från stjälpt til 

TEXT OCH FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Emma Höglund, gruppchef för rekryteringsgruppen, 

berättar att du som 

söker en utlyst tjänst från och med i 

början av detta år har större möjlighet 

att ge en bild av vem du är och 

varför du är den bäst lämpade för 

jobbet. 

Hur ska då detta gå till? 

Bedömning och 

prognos subjektivt 

En första åtgärd för att ändra rekryteringsförfarandet 

är att urvalsmetoden 

”bedömning och prognos” försvinner. 

– Den urvalsmetoden var väldigt 

subjektiv och det var svårt att veta 

orsakerna till varför en chef lämnat 

det betyg den gjort, menar Emma 

Sedan den 1 januari i år har vi 

ningsrutiner för rekryteringsären 

Personalrekryteringsprojekt som 

Hur påverkar de nya rutinerna 

Höglund. Ville man bli av 

med en person och gav den 

ett bättre betyg baserat på 

det – eller fick personen ett 

dåligt betyg för att chefen 

inte ville bli av med 

personen? 

Nu kan myndigheten 

istället ta referenser från 

tidigare chefer genom att de som rekryterar 

tar kontakt med de referenser 

den sökande angett. 

Som en andra åtgärd har det personliga 

brevet och meritförteckning (även 

kallat CV) införts. 

Du som sökande skriver ett personligt 

brev där du har möjlighet att 

beskriva vem du är och varför dina 

meriter är de rätta för jobbet. Meritförteckningen 

är en lista där den 

sökande anger tidigare arbetslivserfarenheter, 

utbildningar och annan 

övrig information som kan vara 

meriterande. 

– Diskussionerna kring denna 

förändring har främst gällt det faktum 

att ansökningarna är offentliga 

handlingar som man kan begära 


l (själv)hjälpt 

inom myndigheten nya handläggden. 

Dessa är ett delresultat av det 

startade 2004. 

dig som tänker söka en ny befattning? 

ut och man har varit rädd att man 

genom dessa dokument lämnar ut sig, 

berättar Emma Höglund. En annan 

sökande har nämligen rätt att begära 

ut andra sökandes handlingar, vilket 

främst händer om man vill överklaga 

tillsättningen. Men vi får inte glömma 

att det alltid är upp till den personen 

som skriver brevet att känna efter hur 

personlig man vill vara. 

Enhetliga intervjuer 

Emma Höglund berättar att intervjuer 

för arbetsledare har funnits ganska 

länge inom myndigheten i någon 

form, men att det för många andra 

är en ny företeelse. Intervjuerna ska 

även vara enhetliga genom hela polisorganisationen, 

det vill säga de ska 

genomföras på liknande sätt för alla 

med stöd av en framtagen intervjuguide. 

Allt detta sammantaget ger den mottagande 

chefen möjlighet att engagera 

sig i större utsträckning vid en 

rekrytering. Personalstödsenheten är 

behjälplig vid intervjun om chefen 

vill ha stöd eller om denne kanske 




står den sökande nära. 

– Handläggarna ställer gärna upp 

som intervjuledare eller tar referenser 

som en oberoende part, säger Emma 

Höglund. Det kan även vara så att 

man ska kalla ett så stort antal till intervju 

att chef och personalsamordnare 

inte klarar av mängden intervjuer 

som ska göras på egen hand. 

Skriftlig dokumentation 

Allt som framkommer i ett rekryteringsärende 

– referenser, intervjuanteckningar 

med mera – ska 

dokumenteras skriftligen. Detta för 

att säkerställa att myndigheten har allt 

material tillgängligt vid ett eventuellt 

överklagande. 

Personalsamordnarna ute i myndigheten 

är ansvariga för att informera om 

de nya handläggningsrutinerna för 

rekryteringsärenden på sin arbetsplats, 

och att det ska nå ut i alla led så 

att alla vet hur de nya rutinerna ser ut 

då man vill söka en tjänst. Har du inte 

fått informationen – fråga efter den. 

På Länsmannens sida på Intrapolis 

kan du läsa mer om handläggningsrutinerna 

och de tips Emma Höglund 

ger i samband med att du ska söka en 

tjänst. Här finns även länkar till personalstödsenhetens 

sida där du bland 

annat finner mallar för referenstagning 

och intervjuguide. 


Krönika 

Petra Widén, polisinspektör i Fyrbodal Väst. 

KRIMINALKOMMISSARIE BEATRICE BIDÉN 

hade nästan glömt hur mycket vapen 

och annan utrustning som man måste 

bära i yttre tjänst. Kopplet skavde 

på höfterna efter bara några minuter, 

men hon behöver bara stå ut i kväll 

tröstade hon sig med, i morgon sitter 

hon i tunika och vänder papper igen 

som vanligt. Den nya kollegan Endra, 

som just skulle gå av sitt pass, märkte 

Beatrices belägenhet och erbjöd sig; 

”Du kan låna mitt benhölster om 

du vill, det avlastar höfterna och så 

slipper du ha saker som skaver mot 

ryggen”. Beatrice tog tacksamt emot 

hölstret och kände sig i full mundering 

som en tvättäkta legosoldat. 

DET DRÖJDE INTE länge förrän det första 

larmet kom. Det var en äldre kvinna 

som hade ringt om att hon hade en 

inbrottstjuv på sin vind. När Bosse 

hade kollat upp vad damen hette 

suckade han: ”Förra gången var hon 

säker på att hon skulle bli rånad av 

brevbäraren”. 

”Du är bra på radion va? Jag betraktar 

mig lite som en prao i dag”, sa 

Beatrice uppriktigt till Bosse när hon 

hoppade in på passagerarsidan. 

Är det trygghet 

vi utstrålar? 

TEXT PETRA WIDÉN / FOTO RICHARD WIDÉN / ILLUSTRATION MARIA HÄLLQVIST 

PÅ VÄG TILL Underby lät Beatrice fantasin 

skena iväg och hon tänkte på hur 

en ny polisuniform kunde se ut. Tänk 

om alla manliga poliser skulle bära 

en rosa uniform och alla kvinnliga en 

ljusblå. Hur skulle det tas emot av allmänheten? 

Skulle de tycka att polisen 

utstrålar humor, eller att vi lyckats 

med jämställdheten? 

ELLER VAD SKULLE 

en viss gruppering 

göra om 

polisklädseln i 

det föregående 

exemplet kompletterades 

med 

en värmande och 

solidariskt palestinaschal 

som accessoar? 

Hade de droppat 

gatstenen, slutat 

maratonfika och skaffat 

sig ett riktigt jobb 

istället – ett yrke med 

inflytande kanske? 

Eller hur hade de kriminella gängen 

reagerat om de möttes av en kärleksfull 

polisman i en blommig 

DiLeva-kaftan? Hade de i ren förvir- 

ring slängt sina vapen, knäböjt och 

utropat: ”Vi blir religiösa, slutar svära 

och erkänner Palmemordet, bara allt 

blir som det var förr!”? 

NÄR DE VÄL var framme vid Ester Larssons 

vindpinade eternithus besannades 

Bosses aningar ganska snabbt. Efter 

ett noggrant genomsök 

i bostaden stod det klart 

att den farliga inkräktaren 

egentligen hette Vanlig 

svensk husmus. 

Menig Bidén stod avslutningsvis 

på trappen 

med skyddsväst, vapen 

kring både höft och 

lår och sa: ”Du förstår 

Ester, du behöver inte 

vara rädd, det är inte 

så mycket våldsbrott 

i samhället som man 

kan tro när man läser 

tidningarna”. 

MEN ESTER LARSSON synade bara Beatrice 

kritiskt uppifrån och ner och sa: 

”Varför är du beväpnad till tänderna 

då?”. 


Nationell AktionsGrupp 

– nya krafttag mot den grova organiserade brottsligheten 

TEXT FRANS DAHLÉN / FOTO NINA LINDHE TELL 

Polisen i Västra Götaland får 30 tjänster som en del i mobiliseringen 

mot den grova organiserade brottsligheten i landet. De ingår 

i en nationell aktionsgrupp, bestående av totalt 200 tjänster, som 

kallas NAG. 

Aktionsgrupperna kommer att bestå 

av kvalificerade utredare, spanare 

och analytiker. Utöver dessa kommer 

en aktionsgruppschef samt två 

aktionsgruppsledare att tillsättas. Går 

man in i arbetet i en aktionsgrupp får 

man vara beredd på att, under kortare 

eller längre tid, arbeta på annan ort 

än ordinarie, beroende på var behovet 

finns. Kungörelser för tjänsterna 

i Västra Götaland beräknas komma 

ut i början av april (vecka 14). Målet 

är att tillsätta tjänsterna snabbt och 

komma igång med arbetet i aktionsgruppen 

till hösten 2009. 

Tjänsterna kommer att vara sökbara 

nationellt men man anställs i en aktionsgrupp 

vid en lokal polismyndighet. 

Det kommer även att vara de lokala 

villkoren för löner och så vidare 

som gäller. Den lokala polismyndigheten 

ska däremot att få täckning för 

kostnaderna från centralt håll. 

Vid länskriminalpolisen 

Den nationella aktionsgruppen kommer 

att placeras vid länskriminalpo- 


lisen, och bland annat med anledning 

av införandet av NAG pågår ett 

arbete med en organisationsförändring 

av länskriminalpolisen i Västra 

Götaland. 

Verksamheten vid spaningsroteln, 

utredningsroteln och särskilda utredningsroteln 

kommer att delas upp i en 

händelsestyrd och en underrättelseledd 

rotel. De nationella aktionsgrupperna 

kommer att rymmas inom den 

underrättelseledda roteln. Arbetet vid 

narkotikaroteln, tekniska roteln samt 

kriminalunderrättelseroteln kommer 

inte att beröras utan dessa kommer 

att finns kvar parallellt med de nya 

rotlarna. 

– Det kommer inte att bli någon 

praktisk skillnad mot hur vi arbetar i 

nuläget. Utredningen ska handläggas 

där den bäst hör hemma och vi kommer 

att använda vår kompetens där 

den bäst behövs, säger Sven Alhbin, 

operativ chef på länskriminalpolisen. 

Resurs för hela landet 

Aktionsgruppen kommer i första hand 

att styras av Operativa rådet som leds 

av chefen för rikskriminalpolisen och 

kommer i övrigt bestå av ledamöter 

från ”aktionsgruppsmyndigheterna”. 

När det inte finns något uppdrag från 

operativa rådet kommer gruppen att 

styras av den regionala operativa 

ledningsgruppen för Västra Götaland 

och Halland. 

– Den nationella aktionsgruppen är 

en resurs som kan tas i anspråk för 

uppdrag i hela landet, säger Sven 

Alhbin. 

Läs mer om organisationsförändringen 

på länskriminalpolisens hemsida 

där anteckningar och utredningsdirektiv 

finns samlade. 

Fördelning nationellt 



• Aktionsgrupperna vid rikskriminalpolisen 

och polismyndigheterna 

i Stockholms län, Västra Götaland 

och Skåne får vardera en aktionsgrupp 

med 30 tjänster. 

• Aktionsgrupperna vid polismyndigheterna 

i Östergötlands, Uppsala 

och Örebro län får vardera en 

aktionsgrupp med 20 tjänster. 

• Aktionsgruppernas vid polismyndigheterna 

i Västernorrlands och 

Västerbottens län får vardera en 

aktionsgrupp med 10 tjänster. 


Notiser 



Insändarsida! 

SEDAN I MARS har du möjligheten 

att skicka insändare till vår nya 

insändarsida på Intrapolis. Här får 

du möjlighet att uttrycka det som 

är viktigt för just dig. 

PÅ DEN NYA Intrapolissidan, som 

lanserades för ett tag sedan, hittar 

du insändarsidan under Nyheter 

och press/Tidningar/Länsmannen 

och insändare. 

MEJLA DIN INSÄNDARE till: 

insandare.vastragotaland@ 

polisen.se 

Boktips 

SUSANNE PETTERSSON ÄR journalist och 

barnboksförfattare. Polisen är en 

faktabok som visar att polisens 

jobb är mer än bara blåljus. 

I BOKEN KAN man läsa om och se 

bilder från de ridande poliserna, 

hundpoliserna, kriminalteknikerna 

och många fler. 

PÅ BOKENS BAKSIDA kan vi läsa att polisyrket 

innebär ”att ha flera jobb 

samtidigt – allt från att patrullera 

på våra gator till att jaga bovar 

och ta emot upphittade djur. Polisen 

ska också hjälpa, skydda och 

ställa tillrätta sådant som är fel”. 

BLIR MAN RIKTIGT sugen på att bli 

polis efter att ha läst boken står 

det i slutet hur man gör för att bli 

polis. 

Brottsoffersamordnare fick stipendium 

JAN NILSSON OCH Niklas Brehm har tilldelats Brottsofferjourens 

årliga stipendium på 10 000 kronor. 

I GÖTEBORGSPOSTEN KUNDE man läsa att det var för att de båda 

”arbetar oförtrutet för att förbättra stödet till människor som 

utsatts för brott”. 

Jan Nilsson kommenterar detta i artikeln: 

”Jag ringer upp personer som utsatts för brott och talar om 

vilken hjälp som står till buds. Även de som säger att de inte 

behöver något stöd blir ofta tacksamma över att en polis 

ringer.” 

LÄS OM NIKLAS Brehms arbete som brottsoffersamordnare i 

artikeln på sidan 16. 

Brottsofferjourens riksnummer 

BROTTSOFFERJOURERNAS TELEFONCENTRAL 0200-212019 är 

brottsofferjourernas nationella hjälptelefon dit man kan 

ringa kontorstid. Alla brottsoffer, anhöriga och vittnen 

får stöd, råd och hjälp. 

Telefoncentralen kan ge stöd på eget språk till de 

som talar; arabiska, persiska, bosniska, kroatiska, 

serbiska, ryska, spanska, franska, sydkurdiska samt 

ungerska. Ring 08-642 00 44 för hjälp på eget språk. 


Hälsa 

med 

Lotta 

Myndighetens hälsokoordinator Lotta 

Lövdahl skriver i varje nummer av tidningen 

om hälsa och friskvård. 

Får du inte 

Länsmannen? 

HÖR AV DIG till personalstödsenheten. 

Bäst är att mejla 

till personalstodsenheten. 

vastragotaland@polisen.se 


Använd din friskvårdstimme! 

TEXT LOTTA LÖVDAHL / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF OCH TEKNISKA ROTELN 

PÅ GRUND AV myndighetens ekonomiska 

situation drogs friskvårdsubventionen 

på träningskort in 

i början av detta år – men vi får 

inte glömma att vi forfarande har 

många möjligheter till träning. Alla 

anställda får varje vecka använda 

en timme av ordinarie arbetstid 

till fysisk aktivitet. Tiden ska dock 

utnyttjas så att verksamheten 

fungerar tillfredsställande. 

I DEFINITIONEN AV friskvårdstimmen 

står det att syftet är ”att förbättra 

fysisk förmåga i fråga om kondition/ork 

och/eller styrka”. Den kan 

även användas till avspänning 

som exempelvis yoga eller qigong. 

Om du använder din friskvårdstimme 

i myndighetens lokaler eller på 

annan träningsanläggning/plats 

avgör du själv, men ta gärna vara 

på de möjligheter som finns i din 

närhet! 

PÅ MÅNGA POLISSTATIONER/ARBETSPLATSER 

finns det i dag en styrketräningslokal 

som du kan nyttja. Polishuset 

i Göteborg har till exempel fått en 

ny fräsch lokal för konditions- och 

”Borttappade” pensionärer 


Notiser 



styrketräning. 

All utrustning är 

begagnad men i gott skick. 

Många polisstationer/arbetsplatser 

har även en motionslokal där 

du till exempel kan spela innebandy 

eller badminton. På några 

arbetsplatser har man även anlitat 

någon som leder gruppträning i 

form av motionsgympa och yoga. 

OM DU VILL veta vad det finns för 

möjlighet till träning på din arbetsplats 

eller på ett närliggande 

ställe, tar du kontakt med din hälsoinspiratör. 

Vet du inte vem som 

är hälsoinspiratör på din arbetsplats 

kan du gå in på Intrapolis 

”Hälsa & friskvård”. 

På hemsidan hittar du även definitionen 

av friskvårdstimmen. 

Kollegor som gått i pension januari – februari 2009 

Kjell Jonsson, Lennart Eriksson, Jaan Espe, Tomas Gustavsson, 

Birgitta Simonsson, Roland Olsson, Kerstin Svensson, Lars Brask, 

Sven-Olof Larsson, Valter Björk, Lars Wireklev 

LÄNSMANNEN BER DE pensionärer som inte kom med i förra numret om ursäkt. 

Här är de som gick i pension förra året och inte stod med sitt namn i tidningen: 

Lennart Hermansson, Bengt Pettersson, Johan Backstad, Roland Låstberg, Claes 

Dahlin, Jan Skarning, Marita Waldenstedt, Peter Ranemark, Anders Magnér, Lars 

Gårdehall, Ralf Culldal, Leif Granath, Sven Petersson, Leif Emanuelsson, Inger Spiik 

Svensson, Ulf Olsson, Sven Lindgren, Ingemar Gräns, Lars-Erik Hagman, Thomas Hoff

Profilen 

Therese hade funderat på att läsa till 

polis sedan hon var 15 år. Sitt intresse 

för psykologi och människors beteende 

tror hon blir en tillgång i det nya 

jobbet. 

– Det verkar också vara ett yrke där 

man inte stagnerar utan hela tiden 

kan utvecklas och lära sig nya saker, 

säger hon. 

Passion för segling 

Segling har alltid varit Thereses stora 

intresse. Som sexåring började hon 

segla optimistjolle i seglarskolan 

hemma i viken i Hällsvik. Vid 15 års 

ålder gick hon över till att segla 

e-jolle och det var även då hon började 

satsa mer internationellt. Karriären 

ledde fram till OS i Sydney 

år 2000, vilket inte skulle bli hennes 

första OS. 

– Sedan 2001 har jag seglat 470, som 

är en tvåmansjolle. Tillsammans med 

Vendela Santén har jag deltagit i två 

OS. Första gången var i Aten 2004, 

där vi lyckades ta en bronsmedalj, 

berättar Therese. 

De två lagkamraterna deltog även i 

OS i Peking, där de slutade på en 

15:e plats. 

Therese Torgersson 

– OS-seglaren som blev polis 

TEXT OCH FOTO MARIA HÄLLQVIST 

Det är en brokig skara aspiranter som den 20 januari sitter 

framför länspolismästaren i Polishuset i Göteborg, redo att ta 

emot sina polislegitimationer. Den tidigare OS-medaljören 

i segling, Therese Torgersson, är en av dem. 

En fantastisk känsla 

Hon berättar om känslan att vinna en 

OS-medalj: 

– Det var naturligtvis en fantastisk 

känsla. Inför sista dagen av OS låg 

vi på tredje plats men det var tätt i 

resultatlistan och vi var tre besättningar 

som slogs om silver, brons 

och den fruktade fjärdeplatsen. Efter 

ett mycket nervpirrande race gick vi 

i mål som bronsmedaljörer, och då 

kom alla känslor som vi försökt hålla 

under kontroll under den tio dagar 

långa regattan. Mycket glädje men 

också en lättnad över att det var klart. 

Riktar fokus på något nytt 

Nu har hon dock lagt OS-seglingen 

på hyllan och ser fram emot att satsa 

på polisyrket. Efter några veckor in 

på aspiranttiden tycker hon att yrket 

är precis så roligt som hon trodde att 

det skulle vara. 

– Det känns bra att nu få rikta fokus 

på att hjälpa andra människor istället. 

Förhoppningsvis kan jag göra det 

som polis, både nu och i framtiden, 

menar Therese. 

En utmaning att inte tappa tron 

Jag frågar henne vad hon ser som den 

största utmaningen i polisyrket. Hon 

berättar att aspiranterna fick ett gott 

råd under introduktionsveckan: Att 

alltid se det unika i varje situation. 

– Även om jag varit i samma situation 

flera gånger förut, kan det vara 

den personens första möte med en 

polis. Det tror jag kan vara en utmaning 

efter några år i yrket. 

Hon tror också att det kan bli en 

utmaning att inte tappa tron på att det 

hon gör trots allt gör en skillnad. 

När Thereses namn ropas upp, och 

hon går fram och tar emot brickan, 

är hon rak i ryggen och det lyser 

om henne. Hon har äntligen nått sin 

dröm! 

NAMN: Therese Torgersson 

ARBETAR SOM: aspirant i Göteborg 

ÅLDER: 32 

FAMILJ: pojkvän 

BOR: Sandarna i Göteborg 

FRITID: segla, läsa och träna 

TRE ORD SOM BESKRIVER THERESE: glad, 

lugn, positiv 

KURIOSA: Therese har varit med i tre 

OS, senast i Peking. 2004 vann hon 

brons i Aten. 




Profilen

Vad betyder värdegrundsorden 

engagerad, effektiv och tillgänglig för dig? 

TEXT INGRID ADETUN / FOTO INGRID ADETUN OCH MARIA HÄLLQVIST 



Joaquin Lopes Munoz, polisaspirant 

Sofi a Dammström, polisaspirant 

 

 

Victoria Stridh, polisaspirant 

– Som ny i det här yrket så är allting spännande och roligt, och jag har inte 

upplevt några problem med att känna engagemang i det jag gör. 

För mig ligger utmaningen i att hitta balansen mellan engagemang och 

effektivitet. För stort engagemang kan leda till tappad effektivitet och om 

effektiviteten får ta överhanden så är risken stor att det sker på bekostnad 

av engagemanget. 

När det gäller tillgängligheten så ska det bli intressant att se vad effekten 

blir av neddragning och besparingar med stängda polisstationer å ena 

sidan och ett ökat antal poliser å andra sidan. 

Posttidning B 

Returadress: Polisen/Länsmannen 

Box 429, 401 26 Göteborg 

– För mig ligger de orden till grund för att göra ett så bra polisarbete 

som möjligt. 

Att vara engagerad och trivas med det man håller på med syns utåt 

och smittar även av sig. 

Att vara effektiv, genom att arbeta snabbt men ändå professionellt för 

att minska utredningstiden. 

Att vara tillgänglig, genom att visa för allmänheten att det går att nå 

polisen både personligen och via telefon. Jag tror att fotpatrullering är 

viktigt, vilket även skapar trygghet för många människor. Ett gott bemötande, 

att vara ödmjuk och professionell är viktigt för mig. 

– För mig som ny aspirant betyder orden att man ska vara 

en hungrig och kunnig polis som inte är rädd för att stiga ut 

ur bilen och ta kontakt med våra medmänniskor. 

Det är viktigt att allmänheten får en bild av oss poliser som 

professionella med mycket kunskap, ödmjukhet och att de 

vet att saker och ting blir gjorda på bästa möjliga sätt. 

 

Stanley Linnerborg, polisaspirant 

– För mig som polisaspirant är ledorden något som genomsyrar all 

polisiär verksamhet. Jag vill vara en polis som fi nns på plats när det 

behövs. Tillgängligheten kommer att bli bättre framöver då vi blir fl er 

poliser. Engagemanget tror jag kommer på köpet hos oss nyblivna 

aspiranter. 

Jag känner personligen att det ska bli riktigt roligt att komma ut och 

arbeta och känna att jag gör nytta och att folk känner trygghet och 

förtroende för oss poliser.

Page 1 Tema: Trygghet 1 Länsmannen 1/2009 ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?