September - Skogsbruket

Skogsbruket 

9-2011 

Hur mycket virke finns i ett träd? 

Naturvårdsträd är viktiga 

Vad är Rotstop?


Obunden specialtidning för skOgsägare i finlands svenskbygd 

nr 9 2011. ÅrgÅng 81 

4 

6 

8 

14 

20 

22 

28 

Medvind för flisvärme i Österbotten 

Uppvärmning med flis blir allt vanligare i Österbotten. För ett år 

sedan bildades ett anskaffningsbolag för värmeproducenterna i 

Kronoby och Pedersöre, PK-Bioenergi Ab. 

Kubik och euron 

Har du funderat på hur mycket virke det finns i ett träd? Du 

behöver inga dyra mätredskap för att ta reda på det. 

Naturvårdsträd – stor nytta med små 

uppoffringar 

Våra ekonomiskogar behöver mera död ved. Ett sätt att bejaka 

naturvården är att i samband med avverkningar kvarlämna grupper 

av naturvårdsträd. 

Tallspinnarstekels framfart stoppades 

I våras spreds närmare 210 miljarder nematoder ut på ett 80 hektar 

stort område i Ytterö vid Björneborg. Det var tallspinnarstekeln som 

blev utsatt för biologisk bekämpning. 

Skogsägarna positiva till skogscentralens 

kampanj 

I våras skickade Kustens skogscentral åt hundratals skogsägare 

förslag till åtgärder som borde utföras i deras skogar. 

Så tillverkas ett biologiskt bekämpningsmedel 

Rotstop är ett av de två preparat som finns för bekämpning av 

rotröta, som orsakas av svampen rotticka. 

Skyddet av vitryggig hackspett och havsörn 

är solskenshistorier 28 

På omslaget: Kim Stagnäs 

Foto: Foto: Nina Jungell 

2 SkogSbruket 9/2011 

4 

6 

8 

14 

22


SkogSbruket 9/2011 

www.skogsbruket.fi 

Utgivare Föreningen för 

Skogskultur rf 

Orrspelsgränden 4 

00700 HELSINGFORS 

tfn 020 772 9000 

fax 020 772 9008 

fornamn.efternamn@tapio.fi 

Redaktion 

Chefredaktör Johnny Sved 

tfn 020-772 9205 

Redaktionschef Gerd Mattsson-Turku 

tfn 020-772 9059 

Redaktionssekreterare Margita Törnroth 

tfn 020-772 9088 

Redaktör Maria Lindén 

tfn 020-772 9192 

Medarbetare Bjarne Andersson 

tfn 050-591 2880 

bjarne@bjarneandersson.com 

Helena Forsgård 

tfn 018-155 50 

helena@vikan.ax 

Marianne Palmgren 

marianne.palmgren@pp.inet.fi 

Christoffer Thomasfolk 

tfn 050-353 2018 

Siv Vesterlund 

siv.vesterlund@kitnet.fi 

tfn 0400-880 253 

Bertel Widjeskog 

tfn 0500-888 530 

bergine@multi.fi 

Annonsförsäljning 

Oy Adving Ab, Ingmar Qvist 

tfn 040-505 5446 

ingmar.qvist@elisanet.fi 

Adressförändringar 

och prenumerationer Margita Törnroth 

tfn 020-772 9088 

skogsbruket@tapio.fi 

Prenumerationspriser 

Helårsprenumeration (11 nr) 

39 euro i Finland 

370 SEK i Sverige 

46 euro i övriga länder 

Halvårsprenumeration (6 nr) 

24 euro i Finland 

230 SEK i Sverige 

28 euro i övriga länder 

ISSN 0037-6434 

Ombrytning 

Margita Lindgren, 

Ekenäs Tryckeri Ab 

Tryckeri Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs 

Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper. 

Ledaren 15.9.2011 

Fabriker och 

pappersmaskiner 

stängs 

Hösten Har inletts i molltoner för skogsindustrins del. Lönsamheten sviktar 

igen och den närmaste framtiden är mycket osäker för både pappersindustrin 

och sågindustrin. Det finns ett överutbud av flera papperskvaliteter i 

Europa och det är svårt att höja priserna i samma takt som produktionskostnaderna 

stiger. Prognoserna på både kort och lång sikt är dystra för de här 

papperskvaliteterna och för att råda bot på överutbudet måste flera maskiner 

stängas för gott. Det första bolaget som kommit ut med klara besked 

om nedskärningar är UPM. 

Efter att UPM i juli fick grönt ljus för sitt köp av Myllykoski meddelade 

bolaget omedelbart att det kommer att se över hela sin verksamhet för att 

göra en bedömning av enheternas konkurrenskraft på lång sikt. Redan i 

slutet av augusti kunde vd Jussi Pesonen presentera resultatet av bolagets 

analyser. UPM skär permanent ner koncernens pappersproduktion med 

1,3 miljoner ton. Nedskärningen motsvarar nästan 10 procent av UPM:s 

totala kapacitet. I och med beslutet körs Myllykoskis fabrik i Kouvola ner 

helt och hållet och ännu en anrik fabrik i Kymmenedalen får lägga lapp 

på luckan. 

Det är förstås inte bara på UPM som man sitter med pannorna i djupa 

veck och funderar på olika framtidsstrategier. Stora Ensos vd Jouko Karvinen 

har konstaterat att återhämtningen efter finanskrisen ännu inte fört upp 

efterfrågan på papper till samma nivå som före krisen och att vi antagligen 

aldrig kommer att nå toppnivån igen. Delvis håller Europas affärsliv andan 

och följer med hur skuldkriserna i Grekland, Portugal och Italien utvecklas, 

delvis har digitala media vunnit allt mer terräng under de senaste åren. 

Karvinens slutsats är att flera pappersmaskiner kommer att tas ur produktion 

i Europa under den närmaste framtiden. Investerarna förbereds på fler 

nedläggningsnyheter. 

På sågvarusidan förbereder man sig också för kortare produktionsstopp. 

Versowood införde köpstopp för en tid sedan för att avvakta utvecklingen 

på marknaden. Motiveringen är att bolaget i det här läget inte vill lägga upp 

ett stort lager med dåliga rotposter, hellre tar man paus på inköpssidan för 

att komma igen när läget klarnat. Den här gången har de finska sågarna 

ändå en liten valutafördel jämfört med konkurrenterna i Sverige. Euron har 

försvagats och det ger bättre möjligheter till export utanför euroländerna. 

En sektor som fortsätter dra är energisektorn. Förbrukningen av energived 

stiger som planerat och oberoende av vilken konjunktur vi har lär det bli 

kallt i vinter också. Det finns alltså avsättning för klenvirke och allt bättre 

möjligheter att få ekonomi i röjningsgallringar och förstagallringar. Om 

sågindustrin skär ner ökar behovet av klenvirke ytterligare då mängden grot 

och stubbar som kan skördas beror på slutavverkningarna. På energisidan 

står vi inför utmaningen att bevisa att skogen kan stå för säkra leveranser 

av energived. m 

JOHNNY SVED 

johnny.sved@tapio.fi 

3

Bioenergi 

Medvind för flisvärme i 

Österbotten 

uppvärmning med flis blir allt vanligare i Österbotten, särskilt i norra svenska Österbotten 

där skogsvårdsföreningarna i många år varit aktiva inom energisektorn. 

För ett år sedan bildades 

ett anskaffningsbolag 

för värmeproducenterna 

i Kronoby 

och Pedersöre, PK-Bioenergi 

Ab. Bolaget köper i år ca 

15 000 fastkubikmeter energived. 

Stefan Högnabba i Terjärv 

fungerar som verkställande 

direktör för bolaget, och han 

berättar att tio olika flisvärmeanläggningar 

får råvara från 

PK-Bioenergi. 

– Bolaget bildades av Kronoby 

energiandelslag och 

Pedersöre värme Ab, det 

förstnämnda ett skogsägarandelslag, 

det senare ett kommunalt 

bolag. Anskaffnings- 

bolaget har således att bevaka 

både skogsägarnas och värmeproducenternas 

intressen. 

Anskaffningsbolaget anlitar i 

hög grad Skogsvårdsföreningen 

Österbottens sakkunskap 

och logistik för anskaffning 

och flisning av energiveden. 

Prisutvecklingen har 

varit gynnsam 

– Vi köper energiveden vid 

vägkant, på samma sätt som 

skogsägarna också säljer annat 

virke. Prisutvecklingen 

har också varit gynnsam för 

skogsägarna. Prisuppgången 

har varit cirka 40 procent på 

några år. 

– Det handlar om såväl 

klenare massaved som giljotinavverkat 

klenvirke. I våra 

anläggningar fungerar inte flis 

av kvistar och toppar särskilt 

bra. 

utbyggnadsplaner 

finns 

– Än så länge klarar vi konkurrensen 

mot oljan bra, 

men däremot finns det andra 

alternativ för uppvärmning 

som gör att råvarupriserna 

inte kan höjas i samma takt 

som tidigare. Ändå är det nog 

kunderna som gör största förtjänsten 

på vår verksamhet, i 

synnerhet de som får ersätta 

oljan med vår värme, påpekar 

Stefan Högnabba. 

Anskaffningsbolaget betjänar 

värmecentraler i Kronoby 

centrum, Sandbacka, Nedervetil, 

Terjärv, Bennäs, Esse, 

Lillby och Edsevö. Totalt levererar 

dessa ca 26 000 megawattimmar 

energi detta år. 

– Utbyggnadsplaner finns 

både i Kronoby och i Pedersöre. 

Förverkligas planerna 

krävs ungefär en tredjedel 

mera råvara än i dagsläget, 

konstaterar Stefan Högnabba. 

m 

Text och foto: 


Stefan Högnabba kombinerar sitt jordbruk med att fungera som vd på deltid för det anskaffningsbolag som värmeproducenter i 

Kronoby och Pedersöre bildat. 

4 SkogSbruket 9/2011

Bioenergi 

Tomtträd och park 

skogar ger flisråvara 

Satsa inhemskt, uppmanar Fredrik Hemgård i Staraby utanför Jakobstad alla fastighetsägare. 

Han är entreprenör i flis- och vedbranschen och konstaterar att kalla 

vintrar nu också syns i efterfrågan. 

– Det märks att vedeldande 

fastighetsägare har lärt sig att 

köpa sin ved redan på våren. 

Då är veden förmånlig och då 

kan de själva sköta lagringen 

så att veden verkligen är torr 

och finns till hands när den 

ska användas. 

Fredrik Hemgård är tredje 

generationens vedhandlare 

och väl inarbetad på den 

marknaden. Sedan tre år tillbaka 

är han också flisleverantör 

och pannskötare för en 

värmecentral i Larsmo på 300 

kW. 

Flisråvara från stan 

Som entreprenör är han också 

tämligen unik, eftersom en 

kännbar del av råvaran “hämtas 

från stan”. 

– Tomt- och parkträd i Jakobstad 

ger rätt mycket råvara, 

kanske hälften av mitt 

behov. Resten tar jag ur egen 

skog, berättar han. 

En sensommardag var han 

tillsammans med sin enda 

anställda medarbetare i färd 

med att fälla några tomtträd i 

Vestermalm i Jakobstad, och 

på köpet genomförde de också 

beskärning av några andra 

tomtträd. Stege och släpvagnens 

griplastare är de vanligaste 

hjälpmedlen när han 

Visste du att… 

Virkesmängden i våra skogar 

under de senaste fyrtio 

åren har ökat med 40 procent. 

Sammanlagt finns det 

i våra skogar 2 200 miljoner 


fäller träd också på trånga och 

utsatta platser. 

– En hel del råvara fås också 

då jag samarbetar med stadsträdgården 

i Jakobstad och 

tar till vara träd ur parker och 

parkskogar. 

– I den här branschen är det 

rusning sommartid. Då vill 

folk städa upp på sina tomter, 

och då är också vedköparna 

ute för att täcka vinterns behov. 

– Vintertid sköter jag pannan 

i Larsmo, samt kompletterar 

vedförrådet. 

Fredrik Hemgård har byggt 

ett eget lager med rum för ca 

350 kubikmeter flis. I övrigt 

täcker han energiveden och 

lagrar den en sommar och 

en vinter innan han låter flisa 

den. Flisningen köper han av 

en lokal entreprenör. 

– För att få bra flis krävs det 

stora specialmaskiner. Jag har 

inte för avsikt att satsa i sådana 

utan köper tjänsterna. 

– Det finns kapacitet och 

råvara för att leverera mera 

flis. Jag försöker vara aktiv när 

marknaden fortsätter att växa, 

och visst är det sunt att satsa 

på inhemsk energiråvara, 

konstaterar Fredrik Hemgård. 

m 



kubikmeter virke. Med den 

mängden skulle vi fylla 2 200 

miljarder en liters mjölkförpackningar. 

m 

Fredrik Hemgård syns ofta i stadsbilden i Jakobstad med sin 

traktor. Tomt- och parkträd avverkas som flisråvara. Här har han 

fällt några träd på en egnahemstomt i Vestermalm. 


Det per år utförs förnyelseavverkningar 

på mindre än en 

procent av Finlands skogsareal. 

På 2/3 av förnyelsearealen 

fås den nya skogen genom 

plantering och på 1/3 genom 

naturlig förnyelse med fröträd 

eller genom sådd. m 

5

Kubik och euron 

Har du funderat på hur mycket virke det finns i ett träd? eller hur höga träden i skogen 

är? Du behöver inga dyra mätredskap för att ta reda på det. 

Hur ser ett träd ut 

som innehåller en 

kubikmeter virke 

och vad är ett sådant 

träd värt? Revirinstruktör 

Ove Simosas på Södra skogsreviret, 

som också har tagit 

hem många segrar i skogsfärdighetstävlingar, 

ger Skogsbrukets 

läsare en snabbkurs i 

skogsvärdering. 

– Ett gran som du kan omfamna 

innehåller ungefär en 

kubikmeter virke, säger Ove 

Simosas. Den är värd omkring 

50 euro. En gran som du 

inte kan innesluta i din famn 

innehåller omkring två kubik- 

meter virke och är värd dubbelt 

så mycket, närmare 100 

euro. Då krävs det att den är 

frisk och rak, så att virket duger 

till stock. 

trädets grovlek 

När du vet hur grovt ett träd 

är på brösthöjd och hur högt 

det är, får du trädets volym 

från tabell, säger Ove Simosas. 

Med brösthöjd avses att 

trädets diameter mäts på 1,3 

meters höjd från marken. 

Skogsfackmän mäter trädens 

grovlek eller diameter 

med klave eller talmeter. En 

talmeter är ett måttband med 

vilken man mäter trädets omkrets 

och från måttskalan kan 

man direkt avläsa trädets diameter. 

Men ett vanligt måttband 

räcker bra. Omkretsen dividerad 

med 3,14 är det samma 

som diametern. 

Omkrets, cm Diameter, cm 

30 9,6 

40 12,7 

50 15,9 

60 19,1 

70 22,3 

... 

– Ett A4-papper är också bra 

som måttstock, säger Ove. 

Den kortare sidan är 21 cm 

och den längre sidan 30 cm. 

Genom att placera pappret 

mot stammen får man ett 

jämförelsemått. Det här brukar 

jag själv använda ibland. 

Det räcker med en käpp 

som är omkring en meter lång 

för att mäta trädets höjd. 

trädets höjd 

– Håll käppen så att den klenare 

ändan är strax intill ögat. 

Ta ett stadigt grepp om käppen 

med tummen och pekfingret 

med rak arm. Vänd 

käppen i lodrät riktning med 

En gran som en vuxen kan 

omfamna innehåller ungefär 

en kubikmeter virke. 

den klenare ändan uppåt. 

Men håll kvar greppet och armen 

rak. Det är bra med en 

medhjälpare som kan kontrollera 

att käppen verkligen 

är lodrätt uppåt, säger Ove. 

– Gå bakåt eller framåt från 

trädet tills du kommer till den 

plats där trädtoppen sammanfaller 

med den övre ändan på 

käppen och rotändan med 

ditt grepp om käppen. Försök 

hålla käppen så rak som 

möjligt. Mät upp avståndet 

från det ställe där du står till 

trädet. Det avstånd du får är 

det samma som trädets höjd. 

– Med en käpp som är exakt 

en meter lång är det lätt 

att mäta avståndet. Det går 

också att stega upp avståndet, 

men stegen i ojämn skogsterräng 

med stenar och stubbar 

blir sällan lika långa som på 

slät mark. 

Snabb genväg 

– Trädets grovlek korrelerar 

bra med trädets höjd i yngre 

skogar, säger Ove. Ett träd 

som är 14 centimeter grovt är 

omkring 14 meter högt. När 

träden är fullvuxna och mogna 

för slutavverkning stämmer 

det inte längre. Ett träd 

som är 25 centimeter grovt är 

vanligen 21–22 meter högt. 

Virkesvolymen i ett 

träd 

– Med kännedom om trädets 

diameter och höjd, får man 

från tabeller volyminnehållet 

i en trädstam, säger Ove. 

– På större träd som är över 

25 meter höga brukar jag tilllämpa 

formeln diametern 

x diametern dividerat med 

1 000 för att få trädets volym. 


OBS! 

De penningvärden som 

anges i texten gäller vid 

skogsavverkning. Träd på 

tomter har ett helt annat 

värde och tomtägaren får 

räkna med en utgift för att 

få dem fällda och virket 

bortransporterat. 

Orsakerna är bl.a. liten 

virkesmängd och besvärlig 

avverkning. m 


Stamvolymen i literS 

Granens stamvolym i dm3 d 1,3 cm längd, m 

Ett träd som är 35 centimeter 

grovt på brösthöjd innehåller 

1,22 m³ virke. 

Penningvärdet i ett 

träd 

En gran som är 15 centimeter 

grov och 13 meter hög, har en 

volym på 0,114 kubikmeter. I 

dagsläget är den inte mycket 

värd: granmassavedens rotpris 

är cirka 15 euro och granens 

värde blir 1,7 euro. 

En gran som är 25 centimeter 

grov och 22 meter hög, har 

en volym på 0,532 kubikmeter. 

Av volymen är omkring 80 

procent stock och 20 procent 

massaved. Med ett stockpris 

på 55 euro/m³ är granstammen 

värd 25 euro. m 


Gerd Mattsson-Turku 

En gran som en vuxen inte kan innesluta i sin famn innehåller 

omkring två kubikmeter virke. 

Med en talmeter går det direkt att avläsa trädets diameter, när 

måttbandet dras runt trädstammen. 

7

naturhänsyn 

Naturvårdsträden är 

viktiga för sådana 

arter som inte annars 

skulle klara 

sig i ekonomiskogar. Största 

delen av dessa arter är beroende 

av död ved. En grupp av 

naturvårdsträd utgör också ett 

fint blickfång på förnyelseytan. 

evighetsträd 

– I Sverige används ett begrepp 

som jag tycker att väldigt 

bra beskriver vad det 

handlar om – evighetsträd. 

Naturvårdsträden ska med 

andra ord lämnas kvar i evig- 

Naturvårdsträd 

– stor nytta med små uppoffringar 

Våra ekonomiskogar behöver mera död ved. ett sätt att bejaka naturvården är att 

i samband med avverkningar kvarlämna grupper av naturvårdsträd. ekonomi och 

naturvård går hand i hand, säger skogsvårdschef Annikka Selander. 

het, säger Annikka Selander, 

skogsvårdschef på Kustens 

skogscentral. 

Det är den utgångspunkten 

som Selander vill att varje 

skogsbruksplanerare, maskinentreprenör, 

skogsägare och 

skogsfackman ska ha när det 

talas om naturvårdsträd. Naturvårdsträden 

är viktig miljöhänsyn 

som bidrar till att 

bevara den biologiska mångfalden. 

– Skogsägarna har en positiv 

inställning till naturvård 

och de har i alla tider sparat 

gamla och speciella träd. 

Men det har också hänt att 

markägare har huggit ner na- 

turvårdsträd till bastuved och 

då handlar det om okunskap 

och brister i rådgivningen. 

– Om naturvårdsträden faller 

omkull, låt dem då ligga 

och bli död ved. De här träden 

fyller en viktig funktion 

och lämnas kvar för att efterlikna 

skogens naturliga utveckling, 

förklarar Selander. 

bevarar värdefulla 

inslag 

Naturvård handlar alltså om 

att beakta skogens ekologiskt 

värdefulla strukturdrag på 

lång sikt. Men vilken inverkan 

har naturvårdsträden när 

den nya skogen växer efter en 

förnyelseavverkning? 

– Naturvårdsträden representerar 

den föregående 

trädgenerationen och i en 

större grupp bevaras också 

den slutna skogens mikroklimat. 

En kontinuerlig tillgång 

på död ved skapar förutsättningar 

för hela ekosystemet. 

Många rödlistade arter som är 

hänsynskrävande och hotade 

är beroende av död ved och 

vi talar om allt från skalbaggar 

till mossor och lavar samt 

även djur som ögat inte kan 

se, säger hon. 

Stora grupper bäst 

Men vilka träd lämpar sig bäst 

som naturvårdsträd som ska 

bevaras i evighet? Selander 

förklarar att det bästa alternativet 

är en grupp bestående av 

olika trädslag och olika storlek. 

Det är viktigt att lämna 

buskskiktet oröjt. 

– Ädla lövträd, som lind 

och ek, och trädartade sälgar 

är mycket värdefulla. Likaså 

grova aspar, rönn och klibbal. 

Grundregeln är att spara 

stora grupper med träd, säger 

Selander. Endast när det gäller 

ädla lövträd, sälgar, rönnar 


Foto: Björn Stenmark 

Koncentrera naturhänsynen 

genom att lämna naturvårdsträden 

i grupper med flera 

olika trädslag och flera olika 

kronskikt och buskar. Här 

finns nu en blivande dödvedsresurs. 

En väl vald grupp av 

naturvårdsträd är dessutom 

en fröjd för ögat.

och stora aspar kan det vara 

motiverat att lämna dem som 

enskilda träd. 

Vi uppfyller certifieringskraven 

för antalet naturvårdsträd, 

vilket i praktiken innebär 

att 5–10 träd per hektar 

kvarlämnas. Men Selander 

understryker att kvaliteten på 

naturvårdsträden också bör 

beaktas. 

– Här syftar jag både på 

valet av träd och på valet av 

plats. 

Att planera naturvården rätt 

har otroligt stor betydelse för 

resultatet. Utgångspunkten är 

att naturhänsynen koncentreras 

till större helheter. Det 

innebär i praktiken att naturvårdsträden 

ska lämnas intill 

viktiga livsmiljöer och andra 

naturobjekt. Man bör leta 


efter en fästpunkt på avverkningsytan. 

Det kan vara ett 

sumpigt område, ett bergigt 

parti eller ett bryn mot en åker 

eller vattendrag. 

– Redan när avverkningen 

planeras ska drivningsplaneraren 

ta hänsyn till naturvården. 

Ett bra sätt är att märka 

ut områdena med fiberband 

så att både förhandsröjaren 

och skogsmaskinföraren vet 

vad som ska kvarlämnas. 

Läs skogen rätt 

Kedjan av aktörer inom det 

skogliga är lång och Selander 

understryker vikten av att alla 

läser skogen på rätt sätt. Hon 

konstaterar att det redan i röjningsskedet 

går att börja märka 

ut viktiga livsmiljöer och 

grupper av naturvårdsträd. 

– Härom veckan besökte 

jag ett skifte där man gjort en 

maskinell första gallring i ett 

tallbestånd och där maskinföraren 

hade lämnat ett sumpigt 

område orört. Ett utmärkt exempel 

på hur det går att koncentrera 

naturhänsynen. Den 

ekonomiska uppoffringen blir 

liten, för största delen av träden 

är glasbjörk och annat 

löv, säger hon. 

Och fortsätter: 

– Men värdet för naturen är 

stort, inte minst för skogsfåglarna. 

I det här fallet var det 

skogsägaren som i röjningsskedet 

hade sparat området. 

Då såg skogsmaskinsföraren 

att området var tänkt att kvarlämnas. 

Och ännu tydligare 

syns det i fortsättningen, när 

Foto: Gerd Mattsson-Turku 

Lämna grova aspar som naturvårdsträd. 

Aspen är livsviktig för 

hålbyggande fåglar och hundratals 

arter av svampar, lavar och 

skalbaggar. Grova aspar har skårad 

bark som erbjuder mat och 

husrum även åt fjärilar. 

det är dags för andragallring 

och förnyelseavverkning. 

Det förekommer ibland 

åsikter som hävdar att naturvårdsträden 

enbart innebär 

en kostnad för markägaren. 

Enligt Selander är så inte fallet. 

– Huvudregeln är att ekonomi 

och naturhänsyn går 

hand i hand. De för naturen 

värdefullaste naturvårdsträden 

är i allmänhet ekonomiskt 

minst värda och den 

ekonomiska uppoffringen är 

således liten. De växer också 

vanligen på oländiga ställen. 

God planering och bra arbete 

resulterar i effektiv virkesproduktion 

kombinerad med utmärkt 

naturhänsyn. m 

Text: Christoffer Thomasfolk 

9

Plantskola med många 

järn i elden 

Nyligen har ett treårigt forskningsprojekt kört i gång för att få bukt på ogräs som 

invaderar Mellanå Plant. 

I 

början av juni blev det i 

stort sett privatägda bolaget 

West Plant Ab ny 

ägare till Mellanå Plant i 

Kristinestad då Kustens skogscentral 

sålde sitt aktieinnehav 

i plantskolan. Vilken respons 

har ni fått efter ägarbytet? 

– Från kundhåll har feedbacken 

varit enbart positiv. 

Folk tycker det är bra att ett 

plantbolag i den här storleksklassen 

kommit i privat ägo, 

säger vd Rainer Bodman. Det 

har också uppskattats att bolaget 

West Plant är en neutral 

ägare. 

Mellanå Plant hör till de 

större plantproducenterna 

och står för över tio procent 

av plantproduktionen i Finland. 

Det lönsamma bolaget 

producerar 16–18 miljoner 

plantor per år. 

– Framgångskonceptet beror 

på att Mellanå Plant är en stor 

enhet som går att skötas rationellt 

och så har rätta investeringsval 

fattats. Dessutom har 

vi ett stabilt kundunderlag och 

ser till att driva verksamheten i 

samarbete med kunderna, blir 

det bekymmer utreder vi dem 

direkt, tillägger Bodman. 

ogräsbekymmer 

Mellanå Plant har nu börjat 

ett treårigt forskningsprojekt 

i samarbete med Skogsforskningsinstitutets 

enhet i 

Suonenjoki samt med Åbo 

Universitet. Plantskolan finansierar 

en del av forskningen 

och största finansiär 

för projektet är stiftelsen för 

Marjatta och Eino Kolli. 

– Ogräs kan vara mycket 

problematiska i en plantskola. 

Längs med åren har 

vide och mjölkört blivit ett 

allt större bekymmer hos oss. 

Det här är en kostnadsfråga 

då ogräsen sysselsätter en hel 

del, och måste plockas bort 

vid rätt tidpunkt för att inte 

skada plantorna. 

– Nu vill vi reda ut varifrån 

alla ogräs kommer; via bevattningen, 

växttorven eller 

Mjölkörten (duntrav) är ett 

stort problem för Mellanå 

Plant Ab. 

via luften och vad vi kan göra 

för att bli av med ogräsen, förklarar 

Bodman. 

Plantagefrö överglänser 

beståndsfrö 

Att satsa på förädlat frö- och 

plantmaterial betyder klirr 

i kassan då framtidens skogar 

får en högre produktion. 

Förädlade frön kommer från 

fröplantagen som sedan används 

i plantskolorna. 

– Förädlingsvinsten blir 

större om man jämför plantagefrö 

med beståndsfrö. Enligt 

forskningen har beståndsfrö 

sämre tillväxt. Man märker 

skillnaden redan på de små 

plantorna, förädlat frö har 

bättre groningsprocent och 

-energi och plantorna har 

jämnare tillväxt och mindre 

höjdvariationer. Det gäller 

hela omloppstiden, säger 

Bodman. 

För tillfället råder brist på 

förädlat granfrö i Finland. 

– Det finns inget behov för 

skogsägaren att istället för 

gran plantera tall på grund av 

fröbrist. Beståndsfrö av gran 

finns på lager så skogsägarna 

behöver inte bekymra sig. 

Bodman tillägger att en orsak 

till bristen på granfrö är 

att det finns alltför få fröplantager 

i Finland. Det tar 15–20 

Granfrön är ungefär 4 millimeter 

långa och 2 millimeter 

breda. En grankotte innehåller 

omkring trettio frön. 

år innan fröproduktionen 

kommer igång på en plantage 

och ingen kunde ana att efterfrågan 

på granfrö skulle öka 

så som det nu har skett. 

– Sedan år 2006 har vi inte 

haft ett bra fröår i naturskogarna. 

Hela 2000-talet har 

egentligen varit en ovanlig tid 

i skogen med såväl svamp- 

som insektangrepp i fröplantagerna. 

Skogsforskningsinstitutet 

har samarbetat med Skogforsk 

i Sverige för att råda bot 

på bekymren i fröplantagerna 

men än så länge har bekämpningen 

inte lyckats. m 

Text: Marianne Palmgren 


Foto: Wikimedia

Kampen om returpapper 

hårdnar 

returpapper är en viktig råvara för pappersindustrin. På den globala pappersmarknaden 

är det stor brist på returpapper och papperstillverkarna slåss om den eftertraktade 

råvaran. Följden är att priserna har skjutit i höjden. 

Den främsta orsaken 

till att priset 

på returpapper 

stigit så snabbt är 

den kinesiska pappersindustrins 

snabba expandering. 

Den kinesiska returpappersimporten 

från Europa har 

under de senaste tio åren tiofaldigats, 

från 2,5 till 25 miljoner 

ton. 

Priserna i Finland 

närmar sig de 

europeiska 

Priset på returpapper har stigit 

även i Finland och ligger nu 

närmare prisnivån i Europa. 

Det säger Merja Helander, 

vd för Suomen Keräystuote 

Oy som är den näst största 

pappersinsamlaren med 20 

procent av den finska marknaden. 

– Vårt mål är och har alltid 

varit att förse den inhemska 

pappersindustrin med råvara, 

säger Merja Helander. Om 

den finska industrin inte höjt 


priserna och priset på returpapper 

fortsättningsvis skulle 

ha legat långt under marknadspriserna 

i Europa, hade 

vi troligen övervägt att börja 

exportera vårt returpapper. 

Priserna är inte ännu på samma 

nivå som i Europa, men 

de har stigit. 

Gällande export säger Helander 

vidare att det inte är 

ekonomiskt att börja exportera 

papper som insamlas exempelvis 

i trakten av Joensuu. 

Avståndet till närmaste hamn 

är för långt i förhållande till 

de små mängder det trots allt 

är fråga om. 

Naturligt att göra 

papper av nyfiber i 

Finland 

Av det papper som används 

i Europa är omkring hälften 

tillverkat av returpapper. Om 

pappret görs av returpapper 

eller av nyfiber beror långt på 

vilken tillgången är. I länder 

med mycket skog och liten 

Pappersfabriker i Finland i som använder returpapper: 

Företag Ort Tillverkning där 

returpapper ingår 

UPM Kaipola Tidningspapper, 

katalogpapper 

Metsä-Tissue Mänttä Mjukpapper 

Georgia-Pacific Nordic Nokia Mjukpapper 

Kotka Mills Kotka Laminatpapper 

Stora Enso Heinola Kartong 

Stora Enso Varkaus Kartong 

Stora Enso Björneborg Kartong 

Sonoco-Alcore Karhula Kartong 

Savon Sellu Kuopio Kartong 

Det papper som insamlas i Finland används bl.a. för tillverkning 

av dagstidningspapper, toalettpapper, hushållspapper och 

värmeisoleringsmaterial. 

befolkningsmängd, som till 

exempel Finland, är nyfiber 

vanligast som råmaterial. 

I Finland utgör returpapper 

ungefär fem procent av den 

råvara som pappersindustrin 

använder. Så mycket högre 

siffra kan vi inte komma upp 

till, då över 90 procent av 

det papper som produceras i 

hemlandet går på export. 

Men vi är duktiga på att 

samla in papper. Över sjuttio 

procent av det papper vi 

använder återanvänds, på årsnivå 

750 000 ton. 

enbart returpapper 

går inte i längden 

Enligt uppskattningar skulle 

papperstillverkningen i Europa 

ta slut på några månader 

om enbart returpapper skulle 

användas som råmaterial, 

då pappersfibrerna inte kan 

återvinnas i det oändliga. 

Returpapper kan återvinnas 

6–7 gånger, därefter är pappersfibrerna 

utslitna. Därför 

blandas starka nyfibrer med 

returpappersfibrer. 

Det papper som insamlas i 

Finland används som råmaterial 

för tillverkning av dagstidningspapper, 

kartong av olika 

slag, toalettpapper, hushållspapper, 

kuvertpapper och 

värmeisoleringsmaterial. m 

Text: Gerd Mattsson-Turku 


• Ett ton returpapper motsvarar 

ungefär 14 träd. 

• Genom att tillverka 1 kg 

tidningspapper av returpapper 

minskar energiåtgången 

med 65 procent. 

• Både Sverige och Norge 

är bättre på att samla in 

papper än Finland m 

11

Fabriken har producerat korvskinn sedan den grundades 

år 1952 och för tillfället går fabriken i tre 

skift. Fabriken i Hangö sysselsätter cirka 160 arbetstagare 

men totalt sysselsätter företaget 800 personer 

i fem länder. Huvudkontoret finns på Åland. 

bananpalmens fibrer är urstarka 

Råvaran för den syntetiska tarmen eller korvskinnet består 

av papper av Abacafiber som importeras från Filippinerna 

och Ecuador. I tillverkningsprocessen stryks pappersremsan 

med viskos. Därefter behandlas skinnet med syra och 

neutraliseras med lut. 

Abacan som används i korvskinnsproduktionen anses 

vara en av världens starkaste fibrer. Den utvinns ur bladfibrerna 

i bananpalmen Musa textilis. Ibland kallas fibern 

missvisande nog för Manillahampa utgående från att Manilla 

i Filippinerna är en av de största exporthamnarna av 

abacan. Växten tillhör ändå inte hampsläktet. 

Eftersom korvskinnet är ett förpackningsmaterial för livsmedel 

är det viktigt att materialet är hållbart. Kunderna för 

korvskinnen finns inom livsmedelsindustrin runtom i hela 

världen. 

Vad är viskos? 

Foto: ViskoTeepack 

Korvskinn av 

papper och viskos 

På Viskoteepack i Hangö produceras 

årligen mellan 150 och 160 miljoner 

meter korvskinn av papper och viskos. 

Viskos är fibern som kan användas till allt från aftonklänningar 

till korvskinn. Viskosfibern kan utvinnas ur bomull 

eller cellulosa och har ett mycket brett användningsområde. 

Genom att behandla fibern på olika sätt kan man åstadkomma 

allt från tygliknande produkter utan vävning, så 

kallade ”non-woven” material, till cellofan och korvskinn. 

För att tillverka vävda material av fibern spinner man först 

trådar av cellulosan som sedan sprutas genom ett munstycke. 

För att tillverka till exempel korvskinn behövs förutom 

viskosen också papper som råvara. m 

Text: Maria Lindén 

GTK 

Många hävdar att de finländska 

torvreserverna är på väg att ta slut. 

Men enligt geologiska forskningscentralen, 

som nu kartlägger torvförekomsterna, 

saknar påståendet 

grund. torvproduktionen kan öka 

utan att lagren sinar, säger geolog 

Samu Valpola. 

Under sommaren 

har personal från 

Geologiska forskningscentralen 

(GTK) vandrat omkring i skogarna 

i bland annat norra och 

södra Österbotten. Där har 

de noggrant undersökt varje 

torvområde på över tjugo 

hektar och mätt torvdjupet. 

– Sedan 1970-talet har vi 

hunnit kartlägga cirka 16 000 

kärr och årligen karterar vi 

cirka 35 000 hektar. Informationen 

som vi tar fram kommer 

att föras in i en databas 

som är öppen för allmänheten, 

säger Samu Valpola, geolog 

vid GTK i Karleby. 

Det är Arbets- och näringsministeriet 

som har gett GTK 

i uppgift att genomföra karteringen. 

Syftet är att utreda 

var torvfyndigheter finns och 

hur stora mängder det handlar 

om. 

– Orsaken till att ministeriet 

utreder situationen är att efterfrågan 

på torv kommer att 

öka i framtiden när Finland 

ska uppnå klimatmålen fram 

till 2020. Enligt beräkningar 

behövs nya områden på cirka 

58 000 hektar för torvproduktion 

och därför tar vi fram 

fakta, förklarar Valpola. 

Het politisk fråga 

Torvproduktion har varit en 

het miljöpolitisk fråga ända 

sedan den kom igång på allvar 

under 1970-talet och energikrisen 

som rådde då. Nu 

är diskussionen om torven, 

som ifrågasätts som förnybar 

energikälla för att det tar över 

tusen år för den att bildas, aktuell 

igen. 

– GTK är ingen torvproducent 

som tar ställning i debatten. 

Hur och om torven ska 

utnyttjas för produktion är en 

politisk fråga som vi inte har 

att göra med. Det enda vi gör 

är att ta fram fakta och information, 

understryker Valpola. 

Totalt finns det cirka 9,3 

miljoner hektar torvmarker 

i Finland. Fakta i dagsläget 

är att endast en procent av 

landets torvmarker är i torvproduktion, 

vilket i praktiken 

omfattar cirka 70 000 hektar. 

En stor del av dessa marker 

håller efter flera år i produktion 

på att torka ut och därför 

behövs nya områden. 

Däremot är över 1,2 miljoner 

hektar torvmark i naturtillstånd 

skyddad. 

– Skillnaden är dramatiskt 

stor och visar att torven i Fin- 


kartlägger Finlands 

torvreserver 

land inte håller på att ta slut. 

Det är mycket stora mängder 

torv som är skyddad så den tar 

inte slut trots att produktionen 

skulle utökas, hävdar Valpola. 

Dikade torvmarker 

intressanta 

Det som GTK också utreder 

är var torvproduktionen kan 

utövas. 

– Det finns stora torvreserver 

på dikade torvmarker. Vi 

utreder också, i linje med den 

nationella strategin hur torvmarkerna 

kan utnyttjas, vilka 

områden som lämpar sig för 

produktion av torv. 

– Torvmängden är naturligtvis 

viktig, likaså olika miljöfrågor 

i området. Transportsträckorna 

ska vara så korta 

som möjligt samtidigt som 

kvaliteten på råvaran också 

ska vara hög. Det är några 

viktiga frågor som vi tar hänsyn 

till, förklarar Valpola. 

Torvproduktion, i praktiken 

torvbrytning, kan innebära 

mervärde för de markägare 

som har fyndigheter på sina 

marker. Enligt Valpola kan 

torven värderas och höja värdet 

på skogen. 

– Informationen som GTK 

tar fram bidrar till att markägare 

har klara argument för 

värdet på skogen. Värdet på 

torven kan beräknas på samma 

sätt som kubikmeter virke 

i skogen, menar han. 

Valpola understryker att 

GTK endast kartlägger torvområden 

på minst tjugo hektar. 

Geologiska forskningscentralen 

har bland annat inventerat 

torvområden i Vörå, mätt 

torvdjupet och faställt kvaliteten 

på torven. 


Foto: GTK 

– Men markägare som har 

mindre ytor med marker med 

potentiella torvreserver kan 

be GTK komma ut och mäta 

och göra värdering. 

Inga ”snabba pengar” 

Skogsägare som vet att de har 

torvlager i skogen kan, om 

de vill, förbereda området för 

produktion. Det fungerar oftast 

så att en torvproducent hyr 

eller köper området och bryter 

torven. Men Valpola påminner 

om att det inte handlar om 

snabba pengar för någon. 

– Tillståndsprocessen är 

mycket lång och tar flera år 

och berör flera olika myndigheter. 

När den processen är 

klar ska vattnet pumpas bort 

och området torkas, vilket 

också tar några år. Så det kan 

ta närmare tio år innan torvproduktionen 

kan inledas. 

Att markägare ser försäljning 

av torvmarker som en 

möjlighet är en förutsättning 

för att produktionen ska kunna 

öka effektivt. 

– Det är inte svårt att hitta 

lämpliga områden för torvproduktion. 

Problemet är att 

det ofta finns många markägare 

i området. Att få alla 

överens om att börja bryta 

torv är en utmaning. m 


13

skogsskador 

Tallspinnarstekelns 

framfart stoppades 

I våras spreds närmare 210 miljarder nematoder eller rundmaskar ut på ett 80 hektar 

stort område i Ytterö vid björneborg. Det var tallspinnarstekeln som blev utsatt för 

biologisk bekämpning. 

Tallspinnarsteklarnas 

angrepp i området 

hade lett till att närmare 

200 hektar tallskog 

måste avverkas i förtid, 

och risken var överhängande 

att insekten under sommaren 

skulle sprida sig ytterligare 

tiotals hektar. 

Sydvästra Finlands skogscentral 

skötte besprutningen, 

som var den första i sitt slag 

i världen. 

– Vi följer nu noga med hur 

stekelpopulationen utvecklas. 

Bekämpningen lyckades mer 

än väl och skadegöraren har 

inte spridit sig till nya områden, 

säger forskare Antti 

Pouttu på Skogsforskningsinstitutet. 

Larverna äter barren 

Stekelns larver lever i marken 

i 2–3 år innan de förpuppar 

sig och kläcks. Efter det fly- 

På Ytterö spreds 210 miljarder 

nematoder ut med 

traktorspruta i ett försök att 

biologiskt bekämpa tallspinnarstekeln. 

ger de upp till tallarnas toppar 

och lägger ägg i barren. 

Larverna som kläcks ur äggen 

äter sedan upp barren. 

– Senare i höst tas prov som 

visar om besprutningen tog 

kål på de larver som ännu 

finns i marken. Då fattas beslutet 

om eventuella nya besprutningar, 

tillägger Pouttu. 

Tallspinnarstekeln hör till 

Finlands naturliga fauna och 

finns överallt där det växer 

tallar. Angreppet i Ytterö är 

den första massattacken i 

Finland. I Mellaneuropa och 

Baltikum gör insekten stor 

skada. Attackerna har i värsta 

fall pågått i tiotals år och förstört 

upp till hundratusentals 

hektar skog. 

Tallspinnarstekelns larver lever 2–3 år i marken innan de förpuppar 

sig och kläcks. 

– I Svenskfinland ligger 

främst Hangö med dess vidsträckta 

tallskogar och moiga 

jordmån i riskzonen. Tallspinnarstekelns 

förekomst är beroende 

av en varm sommar 

och jordmånens beskaffenhet, 

avslutar Pouttu. m 


Foto: Hannu Heikkilä 

Begränsad allemansrätt 

i Sverige? 

Miljöminister Andreas Carlgren säger att han 

kan tänka sig att införa inskränkningar i allemansrätten. 

Han menar att företag som nyttjar 

privat mark i kommersiellt syfte ska betala för sig. 

Allt eftersom naturturismföretagandet i Sverige ökar har 

allemansrätten blivit ett hett ämne, skriver tidningen 

Skogsland. Bör markägarna kompenseras för det slitage 

och de skador som eventuellt kan bli? Markägarna säger 

ja och får medhåll av miljöministern. 

Enligt Carlgren är det sunt företagande att den som bedriver 

kommersiell verksamhet också ska vara beredd att betala 

en avgift. 

Naturvårdsverket arbetar med en utredning kring allemansrätten. 

Markägarna och Lantbrukarnas Riksförbund 

LRF har länge velat göra ett tillägg till allemansrätten: organiserad 

kommersiell verksamhet på annans mark bör inte 

omfattas. Naturvårdsverkets utredning beräknas vara klar i 

höst. m 


Foto: Åke Lindelöw, SLU 

skogsskador 

Döda granar betyder inte auto 

matiskt granbarkborreangrepp 

– granbarkborreangreppen ökade i somras, säger forskare Antti Pouttu. Nu gäller det 

för skogsägaren att kunna identifiera när det är granbarkborren som varit framme. 

Lokalt sett finns det 

stora skillnader på hur 

omfattande granbarkborreangreppen 

var i 

somras. 

– Läget för norra Sibbos 

del är inte alls som i fjol. Då 

märkte jag redan i augusti att 

något var på tok. På nyligen 

avverkat virke fanns bruna 

borrmjölshögar då andra generationens 

granbarkborrar 

gick till attack. För tillfället ser 

det mycket bättre ut i skogarna. 

Jag saknar inte fjolåret, säger 

revirinstruktör Rolf Wickström 

på Södra skogsreviret. 

Övervintrade inte 

– På granbarkborredrabbade 

områden söder om Salpausselkäåsen 

har granbarkborren 

fortsatt sin framfart. Skogscentralerna 

kommer under 

senhösten att skicka rapporter 

till oss så vi får en helhetsbild 

av situationen, säger äldre 

forskare Antti Pouttu från 

Skogsforskningsinstitutet. 

– I fjol kom vintern snabbt. 

Det verkar som om en stor del 

av den andra generationens 

granbarkborrar inte hann bli 


fullvuxna innan kylan kom. 

Endast fullvuxna individer 

övervintrar, som larv eller 

puppa klarar de inte vintern. 

Det är nu av största betydelse 

hur vädret blir i oktober. 

Om det blir en varm och lång 

höst hinner den andra generationen 

barkborrar bli fullvuxna 

innan kölden sveper över 

Finland. 

Allt är inte granbarkborrens 

fel 

Alla döda eller döende granar 

i skogen har inte angripits av 

granbarkborren. Den större 

dubbelögade bastborren orsakar 

liknande skador på granen. 

– Typiskt för granbarkborreangrepp 

är att barken lossnar 

i stora flagor och flagorna 

är större än handflatan. Vid 

angrepp av bastborren hålls 

barken kvar på stammen, 

barkflagorna som lossnar är 

inte större än nageln, förklarar 

Pouttu. 

Den sextandade barkborren 

kan också blandas ihop 

med granbarkborren. 

– Den sextandade granbark- 

Bruna borrmjölshögar, som påminner om kanel, är ett tecken på 

att garnbarkborrar har gått till attack. 

borrens gångsystem liknar en 

stjärna i jämförelse med granbarkborrens 

gångsystem. För 

skogsägaren lönar det sig att 

kunna identifiera granbarkborrens 

gångsystem med parningskammare, 

modergångar 

och larvgångar. Det är det 

allra säkraste kännetecknet, 

tillägger Pouttu. 

Vid angrepp – fatta 

snabba beslut 

Det lönar sig att kolla granskogarna 

ännu i höst. 

– Om skogsägaren märker i 

oktober att granbeståndet angripits 

lönar det sig att till exempel 

planera avverkningen 

till vårvintern. 

– Arbeta också upp färska 

vindfällen och använd fångstvirke. 

Det är en bekämpningsmetod 

som betyder att 

man låter en del stammar bli 

angripna av granbarkborren 

och sedan forslar man bort 

stammarna innan borrarna 

lämnar fångstvirket i juli. 

Bekämpar man granbarkborren 

på fel sätt gör man 

mer skada än nytta i sin skog. 

Det är viktigt att inte ringakta 

Foto: Marianne Palmgren 

– Den här granen är full av 

granbarkborrar, på stammen 

syns hålen med borrmjöl där 

de borrat in sig, säger forskare 

Antti Pouttu. 

granbarkborrens naturliga 

fiender som hackspettar, myrbaggen 

och rovlevande vedflugelarver. 

– Spara helt barkfallna granar. 

De är fulla av rovdjur 

som för sin del minskar på ➜ 

Granbarkborrens gångsystem med en bredare modergång och 

smala larvgångar som går ut från den. 

15 

Foto: Jaana Kankaanpää

Foto: Margita Törnroth 

➜ 

skogsskador 

Massinvasionen av tall 

steklar är nu över 

tallstekelangreppen sker i cykler. Sannolikt kommer vi om 15–40 år att få uppleva 

nästa svåra massförekomst, säger gunnar Salingre, föredragande på kustens skogscentral. 

De angripna tallarna har repat sig bra, men det blir tillväxtförluster. 

Inom Kustens område 

skedde de allvarligaste 

angreppen i Österbotten 

där 250 000–300 000 

hektar tallskog angreps. I 

Karleby, Kronoby, Nedervetil 

och Terjärv fortsatte massförekomsten 

i två år och på vissa 

ställen var tallarna så gott som 

kalätna. 

Sydkusten klarade sig nästan 

helt utan tallstekelangrepp 

– Träden överlever angrepp 

av röda tallstekeln och repar 

sig fort, säger Gunnar Salingre 

på Kustens skogscentral. 

granbarkborrepopulationen, 

säger Pouttu. 

granbarkborrar i 

Österbotten 

Det har rapporterats om granbarkborreangrepp 

i Norrland 

i Sverige. Är Österbotten i 

riskzonen? 

– I teorin är det möjligt att 

med undantag för Åboland. 

Kimitoön drabbades svårt 

sommaren 2008. 

Drabbade skogar ser dramatiska 

ut, men tallarna dör 

sällan eftersom tallstekelns 

larver undviker att äta upp 

årsskotten. Vid hårda angrepp 

dör ungefär fyra procent av 

tallarna i beståndet. De tallar 

som dukar under är vanligen 

de svagaste exemplaren. 

Barrförlusten betyder ungefär 

40 procents tillväxtförlust under 

en tioårsperiod och dessutom 

blir träden en måltavla 

för andra skadegörare. 

granbarkborrarna kommer 

över från Sverige till Finland. 

I praktiken är det onödigt att 

bekymra sig ifall svenskarnas 

granbarkborrar kommer 

till Österbotten då där redan 

finns en granbarkborrepopulation 

på plats. 

– I Österbotten handlar det 

i främsta hand om att väderleksförhållandena 

blir gynn- 

Larverna äter till dominerande del på fjolårsbarren. 

biologisk bekämpning 

– Massinvasionen drabbade 

tallar i alla åldrar. Kulmen 

nåddes sommaren 2009 varefter 

tallstekelstammen kollapsade 

på grund av naturliga 

fiender, alltså av parasiter och 

sjukdomar, säger Salingre. 

Effektivast bekämpas tallstekeln 

genom att sprida ett 

polyedervirus, ett virus som 

dödar stekelns larver och är 

ofarligt för såväl människan 

som naturen. En enda flygbesprutning 

utfördes och det 

var 2007 i Nystadstrakten på 

initiativ av Sydvästra Finlands 

skogscentral. 

samma så att borrarna också 

där kan börja massföröka sig, 

säger Pouttu. 

Lugn sommar 

Om man bortser från granbarkborrarna 

har sommaren 

varit relativt stillsam på skadefronten. 

– En del angrepp på löv- 

Mitt under tallstekelinvasionen 

kom en ändring i insektlagen 

för att underlätta byråkratin 

med flygbesprutning. 

– Flygbesprutning är hos 

oss förbjuden enligt lag och 

därför ändrades lagen så att 

skogsägare på egen bekostnad 

kan utföra besprutningar. 

Men det är ingen idé att bespruta 

den röda tallstekeln, 

eftersom vi nu har svart på 

vitt att träden överlever angreppen 

och repar sig fort, 

avslutar Salingre. m 


träd har skett i sommar. Det 

är främst frostfjärilen och 

björkfrostmätaren som varit 

i farten, men skadorna har 

inte varit omfattande, avslutar 

Pouttu. m 



Foto: Gunnar Salingre

Med sikte på skogs 

brukets naturvårdskort 

Att känna igen växter är svårt, det är gruppen jag träffar överens om. De deltar i en 

förberedande kurs inför färdighetsprovet för skogsbrukets naturvårdskort. Målet är 

att avlägga en examen som visar att de bland annat känner igen viktiga livsmiljöer 

i skogen samt principerna för vattenvård. 

Det är drygt 30 

personer med på 

kursen som förbereder 

deltagarna 

inför färdighetsprovet. I dag 

står växtartkännedom på programmet 

och biolog Anita 

Storm håller i trådarna. Yrkesakademin 

i Vasa arrangerar 

kursen medan Kustens skogscentral 

ordnar färdighetsprovet. 

Efter avklarat prov får 

deltagarna ett kort som bevis 

på att de känner till skogsnaturvårdens 

grunder. Gruppen 

utgörs främst av skogsmaskinförarstuderanden,skogsmaskinentreprenörer 

och deras 

anställda men även en del 

skogsfackmän har passat på 

att delta. Intresserade skogsägare 

är också välkomna. 

Pernilla Kvist, utbildare på 

Yrkesakademin, berättar att 

man siktar på att framöver 

hålla en utbildning med efterföljande 

examenstillfälle 

per år. 

– Än så länge kräver inte 

skogscertifieringen att maskinförarna 

skall ha ett naturvårdskort 

i bakfickan, men 

det kan i framtiden bli ett allmänt 

krav för anställning, säger 

Pernilla Kvist. 

”Det är viktigt 

att känna igen 

livs miljöer” 

Stefan Westerlund jobbar 

enligt läroavtal för Sebastian 

Smått i Pörtom, Närpes. Efter 

att ha jobbat inom verkstadsindustrin 

och därefter med 


röjning är det nu maskinföraryrket 

som kallar. 

– Jag tror nog att jag kommer 

att ha nytta av det jag 

lär mig och med tanke på 

arbete är det bra om jag får 

naturvårdskortet, säger Stefan 

Westerlund. 

Kim Stagnäs berättar att 

han faktiskt redan gått den 

förberedande utbildningen 

en gång. Han avlade aldrig 

färdighetsprovet eftersom 

arbetsgivaren inte krävde 

det. Nu kräver Stora Enso att 

entreprenörer ska ha naturvårdskortet, 

så Kim har satt 

sig på skolbänken igen med 

sikte på att avlägga examen. 

– Växtartkännedomen känns 

aningen onödig, men jag tycker 

det är viktigt att känna igen 

livsmiljöer och principerna för 

god vattenvård. De kunska- 

Biolog Anita Storm förklarar och deltagarna funderar. 

perna får jag använda nästan 

dagligen i mitt arbete, säger 

Kim. 

Kim är skogsmaskinentreprenör 

och har alla Maxforest 

förare med på kursen. 

– Visst blir det dyrt då maskinerna 

står stilla flera dagar 

men vi har nog nytta av naturvårdskortet, 

säger han. m 

Text och foto: Nina Jungell 

17

Skogsvårdsföreningen 

förbättrar vägar 

Det är inte längre enbart skogscentralen som utför vägförbättringar och rensar diken 

i Österbotten. Skogsvårdsföreningen är sedan fusionen också ett alternativ. Vi har 

flera projekt på gång, men kan ta emot fler, säger skogsvårdsinstruktör John berg. 

En skogsväg 

bör hålla för 

trafik drygt 

elva månader 

om året. 

När SkogsvårdsföreningenÖsterbotten 

bildades vid 

årsskiftet 2008– 

2009 var ett syfte med fusionen 

att stärka och bredda serviceutbudet. 

Och så blev det 

också. I dagens läge har den 

nya föreningen flera skogsvägbyggen 

på gång. 

konkurrens ger 

bättre service 

– Att vi numera konkurrerar 

med Kustens skogscentral 

ser jag bara som positivt för 

markägarna. När det uppstår 

konkurrens ökar kvaliteten 

på servicen, säger John Berg, 

skogsvårdsinstruktör med ansvar 

för skogsförbättring vid 

Skogsvårdsföreningen Österbottens 

södra distrikt. 

Enligt honom finns det 

många fördelar för skogsägare 

som väljer att anlita Österbottens 

skogsvårdsförening. 

– För det första är det deras 

egen organisation som 

utför arbetet och för det andra 

har föreningen ifråga en 

nära kontakt till markägarna 

genom de lokala områdesansvariga 

fackmännen, förklarar 

Berg. 

kostnaderna är lika 

Kostnaden för ett vägbygge, 

en ny skogsväg eller grundförbättring 

av en gammal, är 

ganska lika oavsett vem som 

anlitas för ett projekt. Fordringarna 

för de statliga stöden 

bör uppfyllas av alla aktörer. 


– Väntetiden för ett projekt 

är också kortare för föreningen 

eftersom vi inte har många 

äldre projekt som ligger och 

väntar, säger Berg. 

Stora vägprojekt 

tar tid 

Stora projekt, med många 

markägare inblandade, tar 

lång tid att planera och förverkliga. 

Först ska väglagets 

styrelse besluta om till exempel 

grundförbättring av en 

väg. Därefter kontaktas aktören, 

skogsvårdsföreningen eller 

skogscentralen, som kommer 

ut och informerar om 

stödmöjligheter och praktiska 

frågor, oftast på ett allmänt 

vägmöte. 

Därefter beslutar väglaget 

vem som får arbetet. 

– För att projektet sedan 

ska komma igång krävs fullmakter 

av åtminstone sjuttio 

procent av markägarna som 

ingår i väglaget. Därefter kan 

planeringen starta, förklarar 

Berg. Arbetet med att samla 

in fullmakter tar mest tid. 

Ett bevis för att processen 

är rätt långsam är de fem 

vägprojekt som Berg har på 

bordet, tre grundförbättringar 

och två nybyggen. Grävarbetet 

på den första vägen inleds 

i höst. 

Berg beskriver efterfrågan 

på skogsvårdsföreningens 

tjänster som relativt bra. 

– Men vi har kapacitet att ta 

emot fler projekt med tanke 

på att processerna är långsamma. 

Vi talar om 3–4 år 

innan de har slutförts så därför 

kan vi ta emot fler. 

under hundra euro 

per hektar 

Grundförbättring av en skogsväg 

är en långsiktig investering 

för markägarna, men 

stödmöjligheter finns. För en 

grundförbättring betalar staten 

femtio procent i stöd och 

för byggandet av en ny väg 

trettio procent i Österbotten. 

Räknar man priset per hektar 

inklusive det statliga stödet 


Vid grundförbättring 

av skogsvägar byts 

betongtrummor ut 

mot plasttrummor. 

handlar det om 60–100 euro 

netto, enligt Berg. 

– Är det fråga om att bygga 

en ny skogsväg kan markägarna 

räkna med det dubbla, 

det vill säga cirka 200 euro 

per hektar. 

En stor del av det finländska 

skogsvägnätet har varit i 

bruk i över trettio år. Vägarna 

byggdes inte heller för dagens 

stora virkestransportbilar och 

det gör att det till slut är nödvändigt 

med en grundförbättring 

för att vägen skall hålla 

för dagens transporter. 

– När man får bekymmer 

att ta sig fram med personbilen 

börjar det vara dags för 

en grundförbättring. Ju mera 

vägkroppen körs sönder desto 

dyrare blir det att grundförbättra 

vägen. 

körbara elva 

månader om året 

En grundförbättring består 

av en hel del olika moment. 

Vägkanten rensas på sly, 

gamla trummor byts ut, diken 

rensas, vägkroppen formas 

att vara högst på mitten och 

därefter läggs nya gruslager. 

Målet är att den förbättrade 

skogsvägen ska kunna hållas 

öppen under så lång tid av 

året som möjligt. 

– En grundförbättrad väg 

ska hålla för trafik drygt elva 

månader om året. Men vid 

menförestider, i huvudsak under 

våren, rekommenderar vi 

att vägen ska hållas stängd. 

När markägarna fått det statliga 

stödet är det också de 

som ska se till att vägen hålls 

i farbart skick så länge som 

möjligt. 

Flis kan försämra 

vägarna 

Ifråga om att hålla vägen i 

skick har energivedshanteringen 

börjat skapa huvudbry 

för väglagen. Orsaken är att 

det ofta blir avfall på vägen 

när virket flisas eller när stubbar 

och grot körs bort. 

– När skräpet lämnas kvar 

blir vägytan blöt och slipprig 

om det inte läggs grus ovanpå. 

Det här har blivit ett litet problem 

och det bör understrykas 

att den som utför arbetet, 

det vill säga entreprenörerna, 

ska städa efter sig. m 


Foto: Gerd Mattsson-Turku 

19

Skogsägarna positiva till 

skogscentralens kampanj 

I våras skickade kustens skogscentral åt hundratals skogsägare förslag till åtgärder 

som borde utföras i deras skogar. en av de som fick brevet med en skogsvårdskarta 

var Johan Hägglund. 

– Jag tycker att det är att bra att man som 

skogsägare får en puff så att man vet vad som 

bör göras i skogen. 

Så kommenterar Johan Hägglund, skogsägare 

från Pedersöre, Kustens skogscentrals 

brevkampanj som genomfördes i våras. Då 

skickades sammanlagt 700 skogsvårds- och 

avverkningskartor ut. Hägglund var en av de 

hundratals skogsägare som fick ett brev på 

posten. 

– Jag var faktiskt inte medveten om att jag 

hade åtgärder som behövdes vidtas i min 

skog. Jag ställer mig mycket positiv till att 

skogscentralen tar kontakt och man ska också 

komma ihåg att det inte är något tvång, 

utan åtgärdsförslagen är frivilliga, säger han. 

Hägglund är inte ensam om omedvetenheten. 

Den största orsaken till att viktiga skogsvårdsåtgärder 

lämnas ogjorda i de finländska 

skogarna är att många skogsägare inte vet 

vad som bör göras i deras skogar. 

– Det är faktiskt ganska vanligt att skogsägarna 

inte vet att det finns skiften som behöver 

åtgärdas. Anledningarna till det är bland 

annat att skogsägarna inte har samma kontakt 

till skogen som tidigare, förklarar Martin 

Sjölind, skogsvårdsrådgivare vid Kustens 

skogscentral. 

tydliga kartor 

Utgående från skogsbruksplaneringens områdesdata 

plockar skogscentralen ut de figurer 

som har åtgärdsförslag inom de närmaste 

fem åren. Kartorna över var figurerna finns 

skickas sedan ut till skogsägaren. 

– Med kartan följer ett brev där vi förklarar 

kartans innehåll och vad de olika benämningarna 

betyder. Olika skogsskötselarbeten 

och gallringar finns med på kartorna, säger 

Sjölind. 

Hägglund visar brevet som han fick från 

Kustens skogscentral. På kartan finns tydligt 

inritat figurerna och i hans fall finns handlar 

det om en liten gallring och en röjning. 

– Det var inte alls svårt att förstå informationen 

utan åtgärderna är tydliga, säger han. 

I brevet uppmanas de skogsägare som är 

Johan Hägglund var en av många 

skogsägare på Kustens skogscentrals 

område som fick åtgärdsförslag på 

posten i våras. Nu ska han gallra ett 

skifte och utföra röjning med egen 

kraft. 


edo att utföra de förslagna 

åtgärderna att ta kontakt med 

skogscentralen. Hägglund berättar 

att det inte tog lång tid 

innan skogscentralens fackman 

tog kontakt efter att han 

hade skickat in svarsblanketten. 

– Med mitt tillstånd kunde 

skogscentralen meddela åt 

olika aktörer att jag har en 

gallring. Skogsbolagen kommer 

att ta kontakt med mig 

och jag får själv välja bland 

offerterna och bestämma vem 

som ska få köpa virket. 

– I och med att jag har bara 

en liten gallring på 1,4 hektar 

är skiftet inte så värst intressant, 

men jag räknar med att 

få några bud, säger Hägglund. 

Röjningen däremot tänker 

han göra på egen hand. 

– Jag fick tips av en skogsfackman 

hur jag ska göra 

så det ska inte vara så svårt. 

Men jag kunde också ha haft 

en aktör i branschen att utföra 

röjningsarbetet. 

gratis förmedlingstjänst 

Sjölind berättar att de arbeten 

som skogsägarna vill ha 

utomstående hjälp med förs 

vidare till skogscentralens 

arbetsförmedlingstjänst ”Min 

Skog Ägor och jobb”. Enligt 

honom har bara seriösa aktörer 

tillgång till tjänsten med 

kartor på vilka arbetsobjekt 

som finns till buds. 

– Aktörerna, däribland 

skogsvårdsföreningar, virkesköpare 

och en mängd mindre 

skogsserviceföretag kan då 

ta direkt kontakt med skogsägaren 

och ge en offert. De 

har tillgång endast till den 

information om skogen som 

skogsägaren ger oss tillstånd 

att ge vidare. 

– Förmedlingstjänsten är 

helt gratis för skogsägaren 

och på det här sättet skapar 

skogscentralen kontakter som 

skogsägaren inte alltid själv 

visste var möjliga och skogen 

sätts i skick, säger Sjölind. m 


Christoffer Thomasfolk 


Stefan Borgman som är utvecklingschef på Södra skogsreviret deltog i allmänna klassen. Han 

placerade sig på 18:e plats. 

Skogsfackmän 

tävlade 

Över 100 skogsfackmän som jobbar på skogscentraler, i 

skogsvårdsföreningar och skogsreviret deltog i slutet av augusti 

i mästerskap i skogsfärdighet för tapio som i år avgjordes 

i Sjundeå. Svenskfinland var bra representerat med fem deltagare 

från Åland och elva från fastlandet. 

Svante Nilsson som 

jobbar som skogsförbättringsförman 

på 

Kustens skogscentral 

var tävlingsledare. 

– Banan med uppgifterna 

fick bra respons av deltagarna, 

säger Svante Nilsson. Den 

var 2,1 kilometer lång. Av de 

tävlande deltog knappt hälften 

i den allmänna klassen 

som innebär att de förutom 

uppgiftsbanan även orienterade. 

Orienteringsbanan var 

4,8 kilometer för herrar och 

3,8 kilometer för damer. 

– I de här tävlingarna deltar 

också många pensionärer och 

privata skogsbruksföretagare. 

Sex damer ställde upp. 

Längs uppgiftsbanan fanns 

13 uppgifter. Enligt Nilsson 

var de två uppgifterna med 

artkännedom svårast. 

– Druvfläder och brakved 

var de två växter som deltagarna 

skulle namnge och 

många fick noll poäng på de 

här två uppgifterna. Stämplingsytan 

var också svår. Deltagarna 

hade värderat kubikmetrarna 

i underkant. 

Det blev inga medaljer för 

deltagare från Svenskfinland. 

Den bästa placeringen nådde 

Roger Nygård, som blev femma 

i uppgiftsklassen. I samma 

klass kom Göran Furu på tionde 

plats och Kaj Borgmästars 

på tolfte plats. 

I allmänna klassen som 

också innefattar orientering 

blev Lars-Erik Östman trettonde, 

Ove Simosas fjortonde 

och Johan Byggningsbacka 

sextonde. m 


21 

Foto: Martin Sjölind

Så tillverkas ett bio logiskt 

bekämpningsmedel 

rotstop är ett av de två preparat som finns för bekämpning av rotröta, som orsakas 

av svampen rotticka. Det är ett biologiskt preparat som innehåller sporer av pergamentsvamp, 

som är rottickans naturliga fiende. rotstop är en finländsk produkt, 

framtagen av Verdera oy. Här får du följa med framställningen av preparatet steg 

för steg. 

Pergamentsvampen växer 

mera aggressivt än rottickan 

på en stubbyta. När man får 

pergamentsvampen först på 

stubbytan har rottickan inte längre någon 

chans att etablera sig. Pergamentsvampen 

får bara dött trä att förmultna 

och utgör ingen fara för levande träd. 

Preparatet med sporer av pergamentsvamp 

sprids ut på stubbarna 

då avverkningsmaskinens svärd kapar 

stammarna. 

OBS! Stubbehandling gör inte granar 

som är angripna av rotröta friska, 

men den hindrar rottickan att sprida 

sig till friska skogar. Rottickan lever 

kvar i marken i rötter från gamla stubbar 

upp till 50 år efter avverkningen. 

Sporer finns i luften under sommarhalvåret, 

från morsdag till farsdag. m 

1. Sporer av pergamentsvamp lagras hos Verdera i -80 grader i 

små ampuller och väcks till liv. Det är fråga om svampstammar 

av den pergamentsvamp som naturligt växer i våra skogar. Sporerna 

är verkligt små, omkring 0,015 millimeter. 

Pergamentsvampen lever naturligt i våra skogar. 

Den är en rötsvamp, som bara angriper död ved. 

Här har den etablerat sig på en massavedsklamp 

i en virkestrave. 

2. Svampens sporer överförs till en flaska som innehåller en näringslösning 

av maltextrakt och odlas där en tid. Svampen växer 

som mycelbollar i lösningen. 


3. Från näringslösningen överförs pergamentsvampen till ett fast 

växtunderlag som består av silikatpartiklar och näringslösning, 

där svampen odlas vidare. Redan efter några dagar syns pergamentsvampen 

som ett ljust ludd på ytan av växtunderlaget. 

I laboratoriet känns en svag svampdoft som kommer från ventilationsslangen 

i odlingsskåpet. Det skvallrar om att pergamentsvampen 

har börjat växa bra. 

Det biologiska bekämpningsmedlet är klart omkring tre veckor 

efter att odlingen startade. 

4. Rotstop finns som flytande preparat från 2007. Tidigare fanns 

det bara i pulverform och det upplevde skogsmaskinförarna 

som besvärligt. Det är lättare att blanda ut ett flytande preparat 

i vatten. 

Flaskorna innehåller 0,5 deciliter Rotstop och i den vätskemängden 

finns det 100–500 miljoner svampsporer. Före användningen 

späds preparatet ut med vatten. En flaska utblandas 

i 50 liter vatten. Den mängden räcker till stubbehandling i 

1–2 hektar gallringsskog och 0,5–1 hektar slutavverkningsskog. 

5. Efter att Rotstop blandats med vatten tillsätts en färgtablett, 

som gör brukslösningen blå. Det görs för att den som utför stubbehandlingen 

ska kunna kontrollera att aggregatet som sprider 

ut preparatet fungerar. Minst 90 procent av stubbytan ska vara 

blåfärgad. 

Färgen försvinner inom några dagar, men om det är mycket 

torrt och varmt väder kan preparatet sugas in i splintveden ganska 

snabbt efter behandlingen och syns då bara i kärnveden. 



Foto: Verdera Oy 

Italien har förbjudit 

plastkassar i butikerna 

Från och med i år har det varit förbjudet att använda 

plastkassar i butikerna i Italien. eu utreder 

som bäst möjligheten att begränsa användningen 

av plastkassar i övriga eu-länder. 

Italien har en lag som förpliktar 

butikskedjor att i 

stället för plastkassar erbjuda 

kunderna kassar som 

är biologiskt nerbrytbara 

och tillverkade av tyg eller 

papper. 

Efterfrågan på papperskassar 

har ökat betydligt efter 

förbudet. Elektronikaffärer, 

klädbutiker och apotek gynnar 

papperskassar av vitt 

papper, då de är ett bra underlag 

för reklamtryck. Livsmedelskedjor 

använder bruna eller vita papperskassar. 

EU-kommissionen utreder som bäst effekterna av ett totalförbud 

mot plastkassar inom hela EU-området. Tre alternativ 

diskuteras. Plast används nästan i samma utsträckning som 

nu eller också begränsas användningen genom beskattning 

och andra avgifter. Det mest radikala alternativet är att helt 

och hållet förbjuda användningen av engångskassar av plast 

inom EU-området. m 

info 

från 

Föreningen 

för 

Skogskultur 

Föreningen för Skogskultur vill 

befrämja skogsbruk och skogskultur 

i svenskbygderna i Finland. 

Föreningen ger bland annat 

ut tidningen Skogsbruket, som du 

nu håller i din hand, samt delar 

ut reseunderstöd till skolor och 

övriga stipendier. 

Genom att bli medlem kan du 

stöda vår verksamhet. Medlemsavgiften 

är endast 9 euro per år. 

Kontakta då föreningens sekreterare. 

m 

Föreningen för 

Skogskultur r.f., 

sekreterare Nina Jungell, 

c/o Kustens skogscentral, 

Kvarngatan 15, 65100 VASA, 

nina.jungell@skogscentralen.fi, 

tfn 040-5321165 

23

Kyrkan som skogsägare 

Nio av tio församlingar äger skog. Skogsinnehavet varierar från några hektar till 

närmare 5 000 hektar. Skogarna sköts enligt en skogsbruksplan. 

Med 170 000 

hektar skog är 

den lutherska 

kyrkan en stor 

skogsägare. Skogsinkomsterna 

spelar dock en mycket 

blygsam roll i de enskilda församlingarnas 

ekonomi. I snitt 

utgör nettoinkomsterna från 

skogen under en procent av 

inkomsterna. 

Skogen är bank för 

många församlingar 

En församling äger i medeltal 

400 hektar skog. Mest skog 

äger församlingarna i östra 

och norra Finland. Minst skog 

äger församlingarna i sydvästra 

Finland. 

Skogen utgör en bank för 

många församlingar som 

de tar pengar från för olika 

byggprojekt. Numera kan församlingarna 

också använda 

skogsinkomster för den löpande 

verksamheten. 

Församlingarna har mycket 

stränga regler för sitt skogsbruk. 

De ska ha en skogsbruksplan 

som uppdateras 

vart tionde år. De äldsta 

skogsbruksplanerna härstammar 

från 1850-talet. 

Många församlingar har 

fredat skog och även frivilligt 

lämnat skog orörd, främst 

gammelskogar. 

Skötseln konkurrensutsätts 

I Svenskfinland är de kyrkliga 

samfälligheterna* ) stora 

skogsägare. 

• Kronoby kyrkliga samfällighet, 

1 248 hektar 

• Närpes kyrkliga samfällighet, 

1 130 hektar 

• Nykarleby kyrkliga samfällighet, 

1 095 hektar 

Kronoby kyrkliga samfällighet 

har bildats av Kronoby, Nedervetil 

och Terjärv församlingar. 

Enligt ekonomichef 

Kari Harju på samfälligheten 

utgör inkomsterna från skogen 

5 procent av församlingarnas 

inkomster. 

– I fjol var skogsinkomsterna 

131 000 euro och utgifterna 

5 600 euro, säger Harju. 

Inkomsterna var större än 

vanligt och utgifterna mindre 

än vanligt. Skogsinkomsterna 

fördelas på samma sätt som 

skatteinkomsterna, dvs. ett 

likställt grundbelopp till de 

tre församlingarna och resten 

enligt medlemsantal. 

– Skogarna förvaltas av samfälligheten 

och skogsbruksplanen 

är ett mycket viktigt arbetsredskap. 

Ekonomichefen 

ansvarar för skötseln i samarbete 

med Österbottens skogsvårdsförening. 

Nuvarande avtal 

med skogsvårdsföreningen 

går ut 2017. En liten samfällig- 

het har ingen möjlighet att anställa 

en egen fastighetschef. 

– Enligt upphandlingslagen 

ska vi konkurrensutsätta alla 

upphandlingar över 30 000 

euro och skogsbruksplanen 

utgör inget undantag. m 


* ) Enligt kyrkolagen ska församlingar 

som är belägna inom samma kommun 

bilda en kyrklig samfällighet. En 

kyrklig samfällighet kan även bildas 

av församlingar som är belägna inom 

två eller flera kommuner. Samfälligheten 

har hand om alla fastigheter och 

stödfunktioner, som t.ex. begravningsväsende, 

centralregister, köksfunktioner 

och städfunktoner. Primärförsamlingarna 

ansvarar för den andliga 

verksamheten. 

Så blev kyrkan skogsägare 

Kyrkan och församlingarna är ingen ny skogsägare. På 

1200-talet började personer som omvänt sig till kristendom 

donera gamla offerplatser och heliga lundar till kyrkan. 

På 1300-talet blev det tvång på att det till varje kyrka som 

byggdes skulle höra ett jordbruk med tillhörande byggnader 

som prästen fick disponera över. 

Till prästgården skulle också höra åker, betesmark, äng, 

skog och fiskevatten. 

Som kuriositet kan nämnas att klockaren hade rätt att ha 

djur på bete på gravgården och därför påbjöd kyrkolagen att 

gravgården måste vara ingärdad. m 


SKOGSMARK PÅ ÅLAND 

Många vill köpa men färre säljer 

efterfrågan på skogmark är större än utbudet på Åland och när något bjuds ut går 

det i regel lätt att sälja – ofta till ett pris som överstiger skogens avkastningsvärde. 

Två fastighetsmäklare 

på Åland, Sven-Olof 

Karlsson vid Fastighetsbyrå 

Karlsson och 

Markus Fellman vid Fastighetskonsult, 

säger samma sak 

om marknaden för skogsmark 

på Åland. Många vill köpa 

men färre vill sälja och köparna 

har olika motiv. En del 

är ”riktiga skogsmänniskor” 

som har skogsbruk som biinkomst 

och som vill utöka sina 

ägor medan andra vill ha ett 

mindre skifte där de kan idka 

”hobbyskogsbruk” och kanske 

hugga den ved de behöver för 

eget bruk. Det finns också en 

del som vill köpa skogsmark 

för att få möjlighet att jaga. 

– Dessutom finns en grupp 

köpare som tror på markens 

bestående värde och som 

vill plöja ner sina överloppsslantar 

i något handfast, säger 

Sven-Olof Karlsson. 

Rågrannar brukar också 

vara på alerten om ett område 

bjuds ut. 

– Just nu är utbudet av 

skogskiften något bättre än 

det varit under de tio-femton 

senaste åren. Det kan vara en 

slump eller det kan bero på 

att markägare noterat att priserna 

är höga och tycker att 

det är läge att bjuda ut sina 

områden, säger Karlsson. 

Drömskifte 

Markus Fellman säger att 

trenden varit den samma så 

länge han varit i branschen 

eller från 1986. Skogsskiften 

blir sällan osålda, oavsett hur 

de är beskaffade, och de säljs 

oftast mot anbud. 

– Ett drömskifte för mig som 

mäklare är ett rejält område, 

på Åland räknas allt över 


tio hektar dit, som består av 

växtlig skogsmark, inte enbart 

berg. 

Sven-Olof Karlsson håller 

med. Det är sällan några 

problem att sälja rejäla skiften. 

För en tid sedan ville en 

säljare testa marknaden och 

delade upp ett skifte på 50 

hektar på tre delar som köparna 

fick bjuda skilt på. Men 

området såldes senare som en 

helhet. 

Bland säljarna finns jordbrukare, 

som avvecklar, och 

dödsbon, vissa av dem med 

arvingar spridda över värl- 

den som inte vill eller kan bry 

sig om skogsmark på Åland. 

Också i samband med arvskiften, 

då kontanta medel 

kan behövas, kan ett skifte 

bjudas ut. 

Priset varierar givetvis beroende 

på områdets karaktär 

och mäklarna nämner summor 

från 1 000 upp till 7 000 

euro per hektar. 

tar ansvar 

Vid Ålands skogsvårdsförening 

följer man noga med händelserna 

på fastighetsmarkna- 

Foto: Margita Törnroth 

den och verksamhetsledaren 

Torbjörn Björkman säger att 

de som köpt ett skogskifte ofta 

hör av sig och undrar vilka åtgärder 

de ska vidta. Han säger 

som mäklarna – det finns 

alla sorter bland köparna, 

även helt gröna skogsägare 

som köpt ett skifte mest som 

terapi eller för jaktens skull. 

– Men de tar absolut sitt 

ansvar som skogsägare, de 

lämnar inte marken vind för 

våg när de väl köpt den, säger 

han. m 

Text: Helena Forsgård 

25

Översikt Över virkesmarknaden 

Början på höstens virkeshandel 

har överraskat. 

De senaste 

veckorna har skogsägarna 

bjudit ut mera virke än 

vad skogsindustrin har kunnat 

köpa. Några virkesköpare har 

begränsat inköpsaktiviteten 

och det har lett till överutbud 

och även vänt virkespriserna 

nedåt. Enligt inköpsstatistiken 

borde skogsindustrins behov 

av virke vara stort resten av 

året. Det är en självklarhet 

att skogsindustrin är försiktig 

med sin råvirkesanskaffning 

på grund av osäkerheten på 

marknaderna för skogsindustriprodukter. 

En jämnare virkeshandel 

skulle ändå vara 

bättre för såväl säljare som 

köpare. 

Tillfälligt minskad 

efterfrågan på virke 

Under första halvåret har 

massa- och pappersindustrins 

virkesförbrukning i stort sett 

stannat på fjolårets nivå. I 

jämförelse med samma period 

i fjol har marknadsavverkningarna 

ökat med 2,5 

miljoner kubikmeter och importen 

av massaved och flis 

med 0,5 miljoner kubikmeter. 

Dessutom har sågindustrins 

halvårsproduktion ökat med 

en tiondedel. Därför har ungefär 

0,4 miljoner kubikmeter 

mera sågverksflis kunnat 

levereras till massa- och pappersindustrin. 

I sin helhet har 

massa- och pappersindustrins 

råvarureserver ökat med cirka 

3,5 miljoner kubikmeter i 

år. Det är också sannolikt att 

förra årets stormstämplingar 

Larsmobo finsk 

mästare i 

skogsfärdighet 

Larsmobon Tore Sandström tog första platsen vid 

skogsfärdighets-FM för skogsägare som avgjordes 

i Tuulos i Tavastehus den 27 augusti. Sandström 

blev etta bland 389 deltagare i den allmänna 

klassen. 

Från Skogsvårdsföreningen Österbotten deltog 18 

tävlande som bildade sex lag. Av Skogsvårdsföreningen 

Österbottens lag placerade sig lag II bäst med 

en 36:e plats bland 133 lag. m 

har vuxit med flera miljoner 

kubikmeter från Skogsforskningsinstitutets 

uppskattning, 

som var 8,1 miljoner kubikmeter. 

Massa- och pappersindustrins 

framtid innehåller 

många frågetecken. Massalagren 

har ökat med flera dagar 

och skriv- och tryckpappersindustrins 

lönsamhet är 

svag. Vid sidan av utökade 

virkesreserver avspeglar sig 

naturligtvis marknadsrealiteterna 

på inköpsaktiviteten. 

Sågindustrins marknadsutsikter 

är också svåra att förutspå 

för en längre tid framåt. 

Produktionsvolymerna har 

stigit inte bara i Finland utan 

också i flera andra länder. På 

grund av detta vill inköparna 

av trävaror inte öka sina lager. 

Byggnationen och därigenom 

efterfrågan på olika träförädlingsprodukter 

är svag i 

många länder och inköparna 

vet att producenterna kan fylla 

deras lager med kort varsel. 

I framtiden får skogsägarna 

vänja sig vid större fluktuationer 

i efterfrågan på virke. Under 

hösten bör skogsägarna 

kontrollera att alla virkesförsäljningsinkomster 

från förra 

årets skattelättnadsperiod redovisas 

innan året tar slut. m 

Text: Erno Järvinen, 

forskningschef för 

MTK:s skogslinje. 


virkespriser 

Rotpriser vecka 36 

p stigande 

q sjunkande 


Slutavverkning 

Hela landet 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 58,69 q 47,90 q 50,97 q 

Granstock 59,19 q 48,64 q 50,83 q 

Björkstock 45,15 q 35,86 q 39,10 q 

Tallmv*) 18,88 q 15,31 q 15,82 q 

Granmv 21,28 q 16,77 q 17,04 q 

Björkmv 18,62 q 14,66 p 14,56 q 

Tallsmåstock 26,61 q 21,29 q 22,56 q 

Gransmåstock 

*) mv=massaved 

28,99 q 22,66 q 24,20 q 

p stigande 

q sjunkande 


Södra Finland 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 59,87 q 49,04 q 52,67 q 

Granstock 59,86 q 49,20 q 52,17 q 

Björkstock 43,02 q 31,89 p 38,37 q 

Tallmv 17,98 q 15,71 q 15,41 p 

Granmv 21,47 q 17,04 q 17,50 q 

Björkmv 18,18 p 14,88 p 14,59 p 

Tallsmåstock 24,63 p … – 

Gransmåstock 29,67 q – 25,32 q 

p stigande 

q sjunkande 


Södra Österbotten 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 58,01 q 47,41 q 48,00 p 

Granstock 58,03 q 48,18 p … 

Björkstock 38,84 q … … 

Tallmv 19,30 p 15,55 q 15,77 q 

Granmv 20,61 q … 16,59 p 

Björkmv 18,90 q 15,65 q 15,27 q 

Tallsmåstock 26,90 q 22,80 p 22,22 p 

Gransmåstock 28,32 p … … 

Leveranspriser vecka 36 

p stigande 

q sjunkande 

Hela 

landet 

Södra 

Finland 

Södra 

Österbotten 

Tallstock 60,10 p 62,86 p 57,67 q 

Granstock 59,21 q 61,20 q 57,86 q 

Björkstock 47,52 p 45,98 p … 

Tallmv*) 31,00 q 31,52 p 30,98 q 

Granmv 32,23 p 33,37 p 30,90 q 

Björkmv 31,42 p 31,90 p 31,25 q 

Tallsmåstock 37,71 q 40,91 36,29 q 

Gransmåstock 37,78 q … … 

*) mv=massaved 

I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. 

Med småstock avses stockar med 

toppdiametern 12–13 centimeter. 

Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs 

i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare 

och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar 

som överenskommits med avtalskunder ingår 

inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. 

Priserna är utan moms. 

Prisuppgifterna baserar på den information 

som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer 

Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder 

från privatägda skogar samt virkespriser. 

Med privatägda skogar avses skogar som ägs 

av privatpersoner, samägda och samfällda skogar 

samt skogar som ägs av städer och kommuner. 

I statistiken ingår inte mängder och priser som 

berör skogsbolagens egna skogar och inte heller 

Forststyrelsens skogar. 

I statistiken ingår inköpta virkesmängder och 

priser från ca 84 procent av alla virkesaffärer i 

privatägda skogar. Utanför materialet är små och 

medelstora sågar. 

De virkespriser som anges per område och för 

hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det 

virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om 

virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under 

500 m³ anges inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges (–) som pris. 

På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna 

varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar 

du på din faktura. m 

Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa 

i Europa de senaste 52 veckorna 

Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna 

27

naturhänsyn 

Skyddet av vitryggig 

hackspett och havsörn 

är solskenshistorier 

Ännu i slutet av 1980-talet var man i publikationer tvungen att uppge havsörnarnas 

häckningsplatser med 30 kilometers noggrannhet av skyddsskäl. Vid samma tid 

hade antalet vitryggiga hackspettar sjunkit till 20–30 par och arten förekom huvudsakligen 

endast i tavastland och södra Savolax. Idag ringmärks uppemot 200 ungar 

av havsörn årligen och inom skogsbruket tar man systematiskt hänsyn till kända 

boträds omgivning. Över hundra häckande par av den vitryggiga hackspetten noterades 

i år och artens skyddsstatus kunde sänkas med en klass. 

Under de två senaste 

decennierna har 

havsörnen spridit 

sig till nästan hela 

vårt kustområde. Förutom i 

kustskogarna finns havsörnen 

idag också i Kuusamo i form 

av en helt ny förekomst. Havsörnen 

har flyttat rätt långt in 

i inlandet också i södra och 

mellersta Finland. Tecken på 

det här finns i form av lyckade 

häckningar i både Tavastland 

och Norra Karelen. 

Havsörnens boträd är fre- 

dat enligt naturskyddslagen 

och i samband med anmälan 

om användning av skog uppger 

skogsägarna ifall det finns 

ett känt boträd på ett område 

som ska avverkas. Genom att 

göra avverkningar och skogsvårdsåtgärder 

kring boträden 

utanför häckningstiden 

(1.8–31.1.) tryggar man havsörnens 

häckningsfrid. Om 

skogsägaren vill gå in för fredning 

kan också ELY-centralen 

kontaktas för ett tidsbundet 

METSO-avtal för boträdets 

omgivning. Skogscentralerna 

sluter inte METSO-avtal med 

artskydd som grund, berättar 

skogsnaturrådgivare Sirke 

Kajava vid Sydvästra Finlands 

skogscentral. 

Havsörnsstammen reducerades 

kraftigt på 1800-talet 

och i början av 1900-talet 

genom jakt. Det utbetalades 

skottpeng på örnar och bon 

förstördes systematiskt. Orsaken 

var att rovfåglarna sågs 

som ett hot mot sjöfågelstammarna 

och fisket. Ironiskt nog 

är det just beskattningen av 

sjöfågel som gör havsörnen 

populär i skärgården idag. 

En del skärgårdsbor är glada 

över att den omdiskuterade 

skarven äntligen har mött sin 

överman i kustområdena. 

I takt med att jakten på havsörn 

minskade på 1940-talet 

gjorde miljögifterna sitt intåg. 

Havsörnsstammen sjönk på 

grund av reproduktionssvårigheter 

som lägst till ett antal 

på 45–50 i början av 1970-talet. 

Då inleddes en systematisk 

uppföljning av stammen. 

Ett lyckat artskydd har lett till 

att stammen idag ökar. I Östersjöområdet 

häckar nu mer 

än 1500 havsörnspar. Artens 

framtid är ljus och samexistensen 

med människan är 

också i balans för tillfället. 

Den vitryggiga 

hackspetten blev 

skogsskyddets 

symbol 

Den systematiska satsningen 

som privatskogsbruket gör 

Havsörnens byte är oftast fisk 

men även en hel del däggdjur, 

inklusive kadaver, och gärna 

sjöfågel. 


Foto: Wikimedia

Den vitryggiga hackspettens 

föda består i huvudsak av insektlarver. 

Här ses hanen invid 

sitt bo. 

på naturvården är hemligheten 

bakom framgången för 

den vitryggiga hackspetten. 

Det slår Juha-Matti Valonen 

som är miljöexpert vid UPM 

fast. Inom de områden i Finland 

där arten har gått framåt 

mest finns det mycket få lagstadgade 

skyddsområden, 

berättar han. Det är främst i 

privata ekonomiskogar som 

den vitryggiga hackspetten 

har ökat. 

Den vitryggiga hackspetten 

trivs i ljusa löv- och blandskogar 

och är betydligt mer kräsen 

gällande livsmiljö än våra 

andra hackspettar. Den vill 

ha död ved, eftersom den äter 

insektlarver som trivs i veden. 

Förekomsten av föda, speciellt 

vintertid är avgörande. 

Skogsmiljöer som hackspetten 

trivs i är svedje- och hagmarker 

som minskat kraftigt 

de senaste femtio åren. Valonen 

förklarar att hackspetten 

trivs vid vattendrag och i 

strandskogar för att den dras 

till öppna ytor. 

Den vitryggiga hackspettens 

förekomst har tidigare 

förknippats med gamla och 

vidsträckta björkskogar. På 

2000-talet märkte man att arten 

också trivs bra i grå- och 

klibbalsbestånd och i strandskogar. 

Efter det har man också 

hittat allt fler häckningar av 

arten i sydöstra Finland. 

Juha-Matti Valonen menar 

att vi kan vara mycket stolta 

över den vitryggiga hackspettens 

utveckling inom 

privatskogsbruket. Speciellt 

i landets sydöstra delar och 

i Savolax är det främst i privata 

ekonomiskogar som de 

nya häckningsområdena har 

uppkommit under de senaste 

tio åren. Häckningar och observationer 

har ökat också i 

södra Finlands mellersta och 

västra delar. 

Arten har nu gått från 

skyddsklassen akut hotad till 


Foto: Lassi Kujala 

bara utrotningshotad på tio 

år. Skyddsstatusen för arten 

har alltså sänkts med en klass 

i och med att man denna sommar 

noterade över hundra 

häckningar av arten. I många 

fall av naturskydd kan skyddsklassen 

ändra bara på grund 

av att arten blir känd och efter 

det ökar observationerna. Det 

här menar experterna att inte 

är fallet gällande den vitryggiga 

hackspetten. Orsakerna 

till artens uppgång är en kombination 

av goda häckningsresultat, 

skyddet och skötseln av 

livsmiljöerna samt inflyttningen 

av nya individer från öster. 

Naturvården som en självklar 

del av ekonomiskogsbruket 

är banbrytande, säger Valonen. 

Från och med medlet 

av 1990-talet har naturvården 

speciellt kring små vattendrag, 

stränder och i form av 

grupper av naturvårdsträd 

varit gynnsamma för arten. 

Valonen påminner också att 

det ofta är bestånd som är 

lågproducerande som är bra 

livsmiljöer för den vitryggiga 

hackspetten. Istället för 

att beskoga ett lågproducerande 

albuskage med gran 

kan skogsägaren välja att 

sluta ett METSO-avtal, beskriver 

Valonen skogsägarens 

Juha-Matti Valonen tycker att 

privatskogsbruket på ett bra 

sätt jobbar för naturvården i 

skogen. 

möjligheter. Genom METSOprogrammet 

har vi tillgång till 

bra verktyg för att spara den 

vitryggiga hackspettens levnadsmiljöer. 

Han tycker att det nu är 

dags att erkänna privatskogsbrukets 

roll i arbetet med att 

skapa förutsättningar för arten 

att återhämta sig. Det går idag 

utan större hallå att genomföra 

skogsbruk som beaktar de 

behov arten har. Genom att 

planera avverkningarna väl, 

lämna död ved och prioritera 

välplacerade grupper av naturvårdsträd 

samt genom val 

av trädslag har framgången 

uppnåtts. Skogsägarnas och 

skogsfackmännens kännedom 

om de små knepens inverkan 

tror han att kostnadseffektivt 

kan se till att artens 

framgångssaga fortsätter. m 

Text: Maria Lindén 

29 

Foto: UPMs bildarkiv

kÖp & säLj 

På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag 

annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för 

annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. 

Utbud på tjänster i Österbotten: 

• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området 

Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749 

• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 

8565. 

• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i 

Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 

041 435 8089. 

• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av 

tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, 

tfn 050 322 0567. 

• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth 

Forsman, tfn 050 351 3197. 

• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby 

med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. 

• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och 

rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, 

tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 

750 7929. 

• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar 

i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. 

• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens 

farmartjänst, tfn 0500 567 171 

• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig 

Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. 

• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs 

i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. 

• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 

050 518 1054 

• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs 

mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. 

• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs 

område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 

eller 050 562 2449. 

• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, 

tfn 0500 160 669. 

• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, 

tfn 050 505 7088. 

• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, 

J. Slotte, tfn 0400 139 508. 

• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, 

tfn 0400 86 73 73. 

Utbud på tjänster vid Sydkusten: 

• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW 

Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240. 

• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, 

tfn 040 5057 723. 

• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med 

traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. 

Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver 

inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet 

nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets 

köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. 

Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören 

betjänar. 

– Rune fick allt fel då han använde 

den mindre öppningen i relaskopet 

i stället för den större! 

– När man har sett hans gallringsskogar 

kan man tro att det 

hänt honom förut också! 

2,50 % 

1 års deposition 

Månadens Tok 

2,80 % 


Minimideposition 10 000 €. Erbjudandet gäller 

tillsvidare. Under depositionstiden är det tillåtet att 

ta ut pengar mot uttagsprovision. Uttagsprovisionen 

uppgår till 0,5 % av det uttagna beloppet om 

den resterande depositionstiden är högst ett år och 

1,0 % om den resterande depositionstiden är längre 

än ett år. Mera information får du på Aktia Bank. 

Välkommen till Aktia Bank. Boka tid på 

tfn 0800 02470 

www.aktia.fi 

VårA pLACerinGserBJUdAnden 

3,10 % 


Ser en människa i varje kund. 


Höstarbeten på tomten 

Varm mark och sval luft gör hösten till en utmärkt tid för plantering av träd och buskar. 

Det är glest bland kunderna hos plantförsäljarna och personalen har mer tid att 

hjälpa till. Så länge det går att gräva i jorden så går det utmärkt att plantera buskar 

och träd. 

När växtkraften avtagit 

och plantan 

börjat tappa lite 

blad, är det bra tid 

att plantera. För nu kan den 

ägna all kraft åt att utveckla 

rotsystemet. Det är fördelen 

med höstplantering. På våren 

lurar ljus och värme den 

nyplanterade växten att lägga 

kraften på att skjuta nya skott 

upp mot solen istället för att 

satsa på att bygga upp ett ordentligt 

rotsystem. 

Men på hösten finns ingen 

konkurrens. Växten kan i lugn 

och ro ägna all energi på 

att växa under jord. Undvik 

dock att plantera vintergröna 

växter på senhösten. Dessa 

växter avdunstar vatten via 

bladen hela vintern och därför 

klarar de inte av en sen 

plantering. Har de inte hunnit 

rota sig kan de torka ut eftersom 

de inte kan kompensera 

avdunstningen med vatten 

från jorden. 

bark runt plantan 

I samband med planteringen 

bör området närmast plantan 

täckas med till exempel bark 

eller flis. Det hindrar vatten 

från att avdunsta från marken. 

Täckmaterialet hindrar också 

ogräs från att slå rot intill 

plantan och gräsmattan från 

att sprida sig dit. Det minskar 

risken för att gräsklipparen eller 

grästrimmern skadar plantan. 

Bark- eller flislagret får inte 

bli för tjockt, sju centimeter 

är maximum. Om du i stället 

väljer sand, får sandlagret 

inte vara tjockare än tre centimeter. 

Om lagret med täckmaterial 

blir för tjockt, räcker 

det längre innan marken blir 


varm på våren och tjälen ligger 

också kvar längre i marken. 

Stammen får inte gömmas 

in i täckmaterialet då det 

håller stammen fuktig vilket 

gör den utsatt för angrepp av 

svampar. I stället för täckmaterial 

kan man också plantera 

marktäckande låga perenner 

runt stammen. 

gärdsgårdsstörar i 

ny användning 

Käppar som är uppsatta för 

att stöda trädplantor bör kontrolleras 

ett par gånger under 

växtperioden och likaså de 

band som håller fast plantan. 

Banden kan börja gnaga på 

stammen när plantan växer 

och de töjs av hård vind. 

Ett träd har vanligen rotat 

sig på tre år och då kan stödkäpparna 

tas bort. Gamla 

gärdsgårdsstörar fungerar bra 

som stödkäppar. De är stadiga, 

färdigt spetsade i ändan 

och dessutom har de en grå, 

vacker ålderspatina. 

Skydd mot sork och 

hare 

Unga träd är eftertraktade 

som föda av sork, hare och 

kanin under vintern. Ett skydd 

runt stammen håller gnagarna 

borta. 

Skyddet bör vara tillräckligt 

högt så att hararna inte kommer 

åt att gnaga på stammen 

när snödjupet ökar och haren 

rör sig på snön. Alternativet 

till höga skydd är att trampa 

Gamla gärdsgårdsstörar fungerar 

bra som stödkäppar. 

ner eller skyffla bort snön närmast 

plantan. 

Skydd mot vitsvanshjort 

och rådjur 

Med illaluktande medel som 

sprutas eller penslas på plantorna 

blir de oaptitliga för 

hjort och rådjur. Trico är det 

avskräckningsmedel som säljs 

i Finland. Det aktiva ämnet är 

njurfett. 

Trico används också för att 

skydda tall- och björkplantor i 

skogsplanteringar från älgbetning. 

m 


Gerd Mattsson-Turku 

31

*.QG71* 

Granfrönas uppbrott 

Barnböcker 

De sju kolknubbisarna 

Det här är sagan om de sju kolknubbisarna, som från ett moln flyger ut på 

äventyr. I boken träffar vi också den familj som kolknubbisarna landar hos under 

sina äventyr. Familjen och kolknubbisarna träffar varandra bland annat i en 

papplåda, i skolans slöjdsal och under en utflykt i skogen. 

Sagan handlar om kolets kretslopp i naturen, fotosyntesen och koldioxid, men 

alla de här termerna är med avsikt bortlämnade. 

Boken, 34 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 11 euro + porto. 

Boken beställer du från Finska Forstföreningen, tfn (09) 6850 880. 

Vart ska granfröna flyga för att de ska växa till stora träd? Kottmamman råder 

sina fröbarn att i stora flockar söka sig till den forna svedjemarken; björken har 

visserligen redan hunnit dit, men där finns fortfarande gott om plats. Eller till 

den gamla grandungen där stormen snart kommer att röja utrymme för nya 

granplantor. Men fattar vinden tag i granfrönas vingar i rätt ögonblick, blåser 

fröbarnen till goda växtplatser. 

Sagan är underhållande och uttrycksfull och den håller också rent 

vetenskapligt. 

Boken, 40 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 15 euro. 

Boken beställer du från Föreningen för Skogskultur, tfn 020 772 9042, 

e-post guy.karlsson@tapio.fi.. 

Anton besöker skogen 

Anton var inte nöjd med att behöva åka till landet, till en stuga utan el och vatten. 

Hemma fanns ju dator, TV och kompisar. Men veckan blir mer innehållsrik och 

spännande än vad Anton kunnat föreställa sig. På landet träffar han Mari som 

springer snabbt över stock och sten och kan namnen på många fåglar. Han får 

också sitta i en skogsmaskin, se olika djur, fiska och göra andra spännande saker. 

Det finns mycket att göra och upptäcka i naturen. 

I boken ”Anton besöker skogen” får barn, föräldrar, förskolepersonal och lärare 

information och tips om hur besöken i skog och mark kan göras mer intressanta. 

Boken, 36 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 110 kronor + porto. 

Boken beställer du från Skogsstyrelsens bokhandel (Sverige), tfn +46 36 359340, 

e-post bokhandeln@skogsstyrelsen.se.

September - Skogsbruket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?