September - Skogsbruket

More documents

Recommendations

Info

naturhänsyn Skyddet av vitryggig hackspett och havsörn är solskenshistorier Ännu i slutet av 1980-talet var man i publikationer tvungen att uppge havsörnarnas häckningsplatser med 30 kilometers noggrannhet av skyddsskäl. Vid samma tid hade antalet vitryggiga hackspettar sjunkit till 20–30 par och arten förekom huvudsakligen endast i tavastland och södra Savolax. Idag ringmärks uppemot 200 ungar av havsörn årligen och inom skogsbruket tar man systematiskt hänsyn till kända boträds omgivning. Över hundra häckande par av den vitryggiga hackspetten noterades i år och artens skyddsstatus kunde sänkas med en klass. Under de två senaste decennierna har havsörnen spridit sig till nästan hela vårt kustområde. Förutom i kustskogarna finns havsörnen idag också i Kuusamo i form av en helt ny förekomst. Havsörnen har flyttat rätt långt in i inlandet också i södra och mellersta Finland. Tecken på det här finns i form av lyckade häckningar i både Tavastland och Norra Karelen. Havsörnens boträd är fre- dat enligt naturskyddslagen och i samband med anmälan om användning av skog uppger skogsägarna ifall det finns ett känt boträd på ett område som ska avverkas. Genom att göra avverkningar och skogsvårdsåtgärder kring boträden utanför häckningstiden (1.8–31.1.) tryggar man havsörnens häckningsfrid. Om skogsägaren vill gå in för fredning kan också ELY-centralen kontaktas för ett tidsbundet METSO-avtal för boträdets omgivning. Skogscentralerna sluter inte METSO-avtal med artskydd som grund, berättar skogsnaturrådgivare Sirke Kajava vid Sydvästra Finlands skogscentral. Havsörnsstammen reducerades kraftigt på 1800-talet och i början av 1900-talet genom jakt. Det utbetalades skottpeng på örnar och bon förstördes systematiskt. Orsaken var att rovfåglarna sågs som ett hot mot sjöfågelstammarna och fisket. Ironiskt nog är det just beskattningen av sjöfågel som gör havsörnen populär i skärgården idag. En del skärgårdsbor är glada över att den omdiskuterade skarven äntligen har mött sin överman i kustområdena. I takt med att jakten på havsörn minskade på 1940-talet gjorde miljögifterna sitt intåg. Havsörnsstammen sjönk på grund av reproduktionssvårigheter som lägst till ett antal på 45–50 i början av 1970-talet. Då inleddes en systematisk uppföljning av stammen. Ett lyckat artskydd har lett till att stammen idag ökar. I Östersjöområdet häckar nu mer än 1500 havsörnspar. Artens framtid är ljus och samexistensen med människan är också i balans för tillfället. Den vitryggiga hackspetten blev skogsskyddets symbol Den systematiska satsningen som privatskogsbruket gör Havsörnens byte är oftast fisk men även en hel del däggdjur, inklusive kadaver, och gärna sjöfågel. 28 SkogSbruket 9/2011 Foto: Wikimedia
Den vitryggiga hackspettens föda består i huvudsak av insektlarver. Här ses hanen invid sitt bo. på naturvården är hemligheten bakom framgången för den vitryggiga hackspetten. Det slår Juha-Matti Valonen som är miljöexpert vid UPM fast. Inom de områden i Finland där arten har gått framåt mest finns det mycket få lagstadgade skyddsområden, berättar han. Det är främst i privata ekonomiskogar som den vitryggiga hackspetten har ökat. Den vitryggiga hackspetten trivs i ljusa löv- och blandskogar och är betydligt mer kräsen gällande livsmiljö än våra andra hackspettar. Den vill ha död ved, eftersom den äter insektlarver som trivs i veden. Förekomsten av föda, speciellt vintertid är avgörande. Skogsmiljöer som hackspetten trivs i är svedje- och hagmarker som minskat kraftigt de senaste femtio åren. Valonen förklarar att hackspetten trivs vid vattendrag och i strandskogar för att den dras till öppna ytor. Den vitryggiga hackspettens förekomst har tidigare förknippats med gamla och vidsträckta björkskogar. På 2000-talet märkte man att arten också trivs bra i grå- och klibbalsbestånd och i strandskogar. Efter det har man också hittat allt fler häckningar av arten i sydöstra Finland. Juha-Matti Valonen menar att vi kan vara mycket stolta över den vitryggiga hackspettens utveckling inom privatskogsbruket. Speciellt i landets sydöstra delar och i Savolax är det främst i privata ekonomiskogar som de nya häckningsområdena har uppkommit under de senaste tio åren. Häckningar och observationer har ökat också i södra Finlands mellersta och västra delar. Arten har nu gått från skyddsklassen akut hotad till SkogSbruket 9/2011 Foto: Lassi Kujala bara utrotningshotad på tio år. Skyddsstatusen för arten har alltså sänkts med en klass i och med att man denna sommar noterade över hundra häckningar av arten. I många fall av naturskydd kan skyddsklassen ändra bara på grund av att arten blir känd och efter det ökar observationerna. Det här menar experterna att inte är fallet gällande den vitryggiga hackspetten. Orsakerna till artens uppgång är en kombination av goda häckningsresultat, skyddet och skötseln av livsmiljöerna samt inflyttningen av nya individer från öster. Naturvården som en självklar del av ekonomiskogsbruket är banbrytande, säger Valonen. Från och med medlet av 1990-talet har naturvården speciellt kring små vattendrag, stränder och i form av grupper av naturvårdsträd varit gynnsamma för arten. Valonen påminner också att det ofta är bestånd som är lågproducerande som är bra livsmiljöer för den vitryggiga hackspetten. Istället för att beskoga ett lågproducerande albuskage med gran kan skogsägaren välja att sluta ett METSO-avtal, beskriver Valonen skogsägarens Juha-Matti Valonen tycker att privatskogsbruket på ett bra sätt jobbar för naturvården i skogen. möjligheter. Genom METSOprogrammet har vi tillgång till bra verktyg för att spara den vitryggiga hackspettens levnadsmiljöer. Han tycker att det nu är dags att erkänna privatskogsbrukets roll i arbetet med att skapa förutsättningar för arten att återhämta sig. Det går idag utan större hallå att genomföra skogsbruk som beaktar de behov arten har. Genom att planera avverkningarna väl, lämna död ved och prioritera välplacerade grupper av naturvårdsträd samt genom val av trädslag har framgången uppnåtts. Skogsägarnas och skogsfackmännens kännedom om de små knepens inverkan tror han att kostnadseffektivt kan se till att artens framgångssaga fortsätter. m Text: Maria Lindén 29 Foto: UPMs bildarkiv
Page 1 and 2: Skogsbruket 9-2011 Hur mycket virke
Page 3 and 4: Skogsbruket SkogSbruket 9/2011 www.
Page 5 and 6: Bioenergi Tomtträd och park skog
Page 7 and 8: OBS! De penningvärden som anges i
Page 9 and 10: och stora aspar kan det vara motive
Page 11 and 12: Kampen om returpapper hårdnar retu
Page 13 and 14: kartlägger Finlands torvreserver l
Page 15 and 16: Foto: Åke Lindelöw, SLU skogsskad
Page 17 and 18: Med sikte på skogs brukets natur
Page 19 and 20: - Väntetiden för ett projekt är
Page 21 and 22: edo att utföra de förslagna åtg
Page 23 and 24: 3. Från näringslösningen överf
Page 25 and 26: SKOGSMARK PÅ ÅLAND Många vill k
Page 27: virkespriser Rotpriser vecka 36 p s
Page 31 and 32: Höstarbeten på tomten Varm mark o

September - Skogsbruket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?