Samer i Angermanland, Medelpad och Hälsingland - Murberget ...

KrOE 

RAPPORT 2000.4 

LÄNSMUSED VÄSTERNORRLAND 

AVDELNINGEN FÖR KULTURMlUÖVARD OCH DOKUMENTATION 

JUNI 2000

Innehållsförteckning 

Sam er i Ångermanland, Medelpad och Hål singland 

. en introduktion 3 

Förhisto ria till Vasatid 7 

Äldre belägg för sam isk närvaro..................................................................................... 8 

Brottstycken om äldre tider 9 

Smolk skymmer sanningen 10 

Ishavspolitik och helnomadism. tidigt 1600-ta1... 12 

Medeltid och jamtska berörin gspunkter 12 

1570-1645 _ 13 

Carl IX:s intresse för renavel. 13 

H elnomadism ens genes, uppståndelse 14 

D et sena 1600-, samt 1700- och t äec-talen 16 

1650-18. 0-talet _ 17 

Exkurs: Övik och samiska förgrundsgesralrer 18 

Sockenlappen som arbetsgivare 19 

Icke-samiska sockenlappar och lappd rän gar/ -pigor 20 

De vanliga vinterflyttningarn a - dvs de fjäl1samiska rajderna 1750-1850 21 

Regler för bofasthet 22 

Ert renproletariat och en en arkaisk, 'ex-skogssamisk' 

renskötsel 1740·1 850: en hypotes 22 

Status och social ran gordning 23 

Och var skulle då dessa småhjordar ha cirkulerat? 24 

Sammanfatt ning, disk.: om bofa sta samer och relationer samer sinsemellan 28 

Det sena 1800- och 1900-talet 32 

Flyttleder och sittställ en ca 1850-1950 33 

Varför slutade man flytta till kusten: Ingreppens tid, 1900·talet: 35 

Frostvikens m ellersta, Frostv. södra, H otagen, ngt om Offerdal, 

Frostvikens norra, T åssåsens "lappbyar" 35-43 

Lappfogdeväsendet. 43 

Västerbottensame rna - Ångermanlandssamer på vintern: byarnas vinterbete 

Vilhelmina södra, Vilhelmina norra, Vapsten, Umbyn, Ran, Gran 45 

Sammanfattning, diskussion: krympande marker 46 

Dagens renbete 48 

I( ällor/ Sources............................................................................................................... 50 

Kulturstigar och stud iecirklar 2000-2003 54 

Bilagor 63 

Bil agor: I. Myndighetern as etniska rensning... II. Boupptecknin g efter Thomas Thomasson I i 

Nara III . Ur kyrko arkivaliema: N ordin gråsamer 1699-1896, Njurundasamer 1696-1839. 

Bilagorn a är sidnumrerade på samma sätt som huvudinnehållet i rapponen. 

4

o 

Samer i Angermanland, Medelpad och Hälsingland 

- en introduktion 

Det finns ca 1 200 samer i Västernorrland (sista "folkräkningen" gjordes för 25 år sedan I ) och 

folk med sami skt påbrå ett par, tre led bakåt torde vara mångdubbelt fler. 

Man bör i sammanhanget känna till att Västemorrland i lån ga tider och även idag präglat s och 

präglas av fjällsamernas vinterflyttnin gar (främ st Frostviken- och Vilhelminasamerna, som 

sedan mer än trehundra år årligen residerat här ung. från november till april) och i någon mån 

dess skatteland . och skogssamiska skatteland har det funnits fem till sju under tiden 

1511/1550-1860/70 i norra nuv. länet; mer står att läsa härom i Christer Westerdahls Sam er 

N olaskogs (1986): dessa skatteland täckte en ansenlig landyra - bara ett, det (1771) största 

Karta med ung. om råde för nutida bete (olivgrönt 

falt), äldre samiska skatteland (ljusgrönt fält). 

Röda, dubbeldragna linjer är Frostvikens gamla 

flyttle der till vinterlanden. 

Gröna är Vilhelmina Södras. 

Gullblå linjer är Vilhelmina Norras flyttle der. 

Botniabanans dragning är inlagd, blå markering. 

Dagens f lyttrouter (ung.) är dragna med feta linjer till 

senare års sydg räns for renbete: Liden i Medelpad; 

Remsele-Helguru. Jansjö-trakt en i Ådalsliden 

Resele) och området N Artundsj ö . Bjö rna socknar) 

resp länets NVligaste hörn (Junsele). 

Karta: Förfaltarens bearbetning av 

© Lantmäteriverkets Gröna Kartan CDRO!\1 (J996). 

skattelandet, Olof j ons[sons] och Arvid N ilssons Landet, sträckte sig ned till Utt ersjö och 

Agnsjön, knappt två m il N resp . knappt halvannan (1,5) mil VNV om Anundsjö centralbygd . 2 

H artill finns tidigt en ansenlig bofast samisk befolkning, många noterade i den kategorin t ex 

1690-1870: här var lappdrängar och -pigor, sockenlappar, torpare, fiskare, arbetare och sjömän samt 

i norr nybyggare. Idag består NoerhteNaestie, länets sameförening. av 2·380 medlemmar... 

Ångennanne g:a lappmark är högst levande, och kunde idag kallas: Västernorrlands SameIand. EV- 

I Publicerad i SOU 1975: 100. Nutida siffror Stiftelsen Glesbygdens Forskningsenhet i södra Lappland 2000. 

2 Skattelandens namn och gränser finns utfö rliga på Joh. Tömstens kartor frå n 177J och 1766. De fyra andra 

namnet inom länets nuv. gräns d å, var Arvid vaniks -, Stavars Jam s ., Käring Träsk- och Per Perssons Landet. 

De avhändes ägarna under 180D-talet.Om skattelandsinst.n läs K Korppijakko Samerna och j ordägander ätten J. 

och 2. Diedut 3.(Kautokeino 1985). 

Om vi räkna r gamla Ångermanland med Bjurhclms och Nordrnaltngs socknar, blir an talet skatteland fler. 

5

projektet Ljusminne arbetar för det samiska kulturarvet och sorterar under Kl\.1V·avd på 

Länsmuseet Vasternorrland. ) 

Några av de viktigaste samiska flynl eder med ren vintertid. Vanli gen anlände man kustlandet i novdec, 

och återflytten mot fjällen skedde i april. "Färgerna" avser sameby: kcnuasr ar Frostvikens byar, 

brett, grått Vilhelmina södra och ljust/inramat vithelmina norra. Ubmeje. vepsten och Ran syns i NO . 

Hotagen, nume ra Jiingievaerte har i perioder anslutit Frostvike ns södras leder; även andra sydliga 

Jämtlandssamebyar har nyna! till Medelpad och Hälsingland. Den norska flaggan avser BorgefjeJls 

konventionsbete. Det blå strecket är Botniaban an med tillhörande potentiella fyndplatser. 

De murriga områdena i norr och NV är gamla skogssamiska sketteland. 

Kalla: Huss 1959, Westerdahl 1986. Karta: Lantm äteriverkets Gröna Kartan CDRO;\l (1996), bearb. 

} Ex på socknar med tidiga bofasta samer är Gudmundrå, Ytterlännäs. Nordingrå. Kuriöst nog är Nordingrå 

också en av de senare med en bofast samis k befolkning med ålderdom lig livsstil. l e." med boende i sommarkåta. 

6

Mdnga belägg finns för samernas närvaro tusen dr bakåt, men fältet lämnar mycket dt 

fantas in! 

Nyligt gjorda skelettfynd frdn Bjömed, som antas ha samband med medeltidsborgen 

Styresho lm, har genom modern DNA-teknik oisat sig vara samiska; Blåfinnstjärn , 

stridbar plats som antingen är liktydig med Graningesjön eller annat vatten i området, 

anas som gransmarkering pd ttöö-talet; det mystifierande Finmork syns till 1600tal - det 

är ju helt enkelt samernas land (som ju än heter Finnmark i tIorra No rge), dd ju finn förr 

alltid stod för same; ännu tidigare Thorolvs fiwrferder, antagligen i norra Jäm tland eller 

Vilhe/minatrakten (förr Yualtjere}; senare Margareta Utrs färder till V nionsdrottningen 

ända nere vid andra änden av Skandinaiien blnnt ryktbara: hon jämfördes med Heliga 

Birgitta, men b/ev själv aldrig kanoniserad. 

Frdn Vasaättens lid börjar kunskapen ta fastare f orm: den f örsta säkerställda anteckning 

med namn, dr och plats är Olof Thomasson som 1511 säljer en del av sitt fisketräsk 

(ev. skatteland) Essan till en bonde i R uske. 1530 kommer skattelängderna. 

• 

Äldre belägg för samisk närvaro 

FÖRHISTORIA 

TILL VASATID 

Ännu saknas erforderlig kunskap' för an ens ana åldern på samernas förfader. Finska arkeologer och 

språkforskare enas munera om en ungefärlig startpunkt för det samiska språkt1s Iramvåxande ung. 1700 

LK.r. Detta ger dock ingen närmare datering på samejö/kt:u ålder vare sig i "Sverige" eller j övriga Norden: 

• Vi inser naturligtvis att vi bara befinner oss på kryp stadiet i medvetandegörandeprocessen om same r i y-tan. 

7

Detta tycks man ha tagit konsekvensen av och placerade lappfogden j Junsele under en tid under 

15OO-talets andra hälft. &rhinda speglardoma ITvilja art dra sig namai marknadstid (dvs. på 15·1600ra1en i 

janftb) en ökande ncmaiisn ab ett samernasf/}-somsllt tyIIigare drar nalJt kustiPndet.. 

Sm olk skymmer sanningen 

Ska vi bringa reda i Ängermanlands, Medelpads och Hälsinglands samiska historia, måste vi först 

vara på det klara med en sak; historieskildringarna som gjorts domineras aven anda av förnekande 

och undanträngande av det samiska. När detta dessutom paras med en mytrik allmän schablonuppfattning 

om att "samerna kom före", blir det väldigt svårt an få någon klarhet. Man måste ha is i 

magen, och fördjupa sig i förekommande teorier. Vi rekommenderar Roger Kvist och Lennart 

Lundmark; det mest matnyttiga från trakten har skrivits av Christer \Vesterdahl 1986, Sonia 

Nordli ng 1979, Harald H varfner 1957, Gustaf Gustafsson 1979 och Karin Strömberg 1984. 

Sök alltså ta reda på orsakerna till den dimhöljdhet som döljer samernas historia i våra trakter 

mycken anledning finner du förstås i förra sekelskiftets socialdarwinism och tidlös{?) etnocentrism. 

Kombinerar vi informationen om Blåfinn - som skulle ha funnit i närheten eller rentav intill 

Graningesjön. Gothes Finmork (se s 11) som tilltalade de uppmarscherande svedjefinnama samt 

det faktum att samiska boplatser i den äldsta historiska tiden vanligen dterfinns pd 

ägogränser, må de vara bya-, socken-, landskaps- eller länsgränser; sd fdr vi en bild av att 

samerna besatt en hävdvunnen mark frdn den senare benämnda s a s faktiska Lapp marken 

och ned till Ram sele-Ha mm erdal. kanske rent av i en kil (möjligen bruten m ed samiska 

enklauer söder därom) Ragnnda-Helgnm-Graninge längs länsgränsen och nedöver tvärs 

genom M edelpad Il edrill Hälsingland. Detta [örbdllande upph örde i sdfall l645. 

Om man valde gränstrakten för an den var befriande folktom (impediment - gärna stora myrar • 

för de bofasta, idealland för samernas renskötsel), eller om gränsen dragits där för an det har varit 

samernas område, det må vara osagt, man får studera fenomenet från fall till fall. 

Margareta [rdn lappmarken, har antagits vara same och från de södra lappmarkerna. Hon 

åstadkom att Unionsdrottningen. namnen Margareta och ärkebispen i Lund sände en brev till 

samerna på latin (det näst äldsta dokumentet där ordet lapp förekommer, skriver Bo Lundmark 

1999) den 6 aug. 1389. Många har velat förlägga Margaretas ursprung till Vilhelminattakten - i 

likhet med Thorolvs handelspartners - vilket skulle harmoniera med, som Westerdahl skriver "en 

väl etablerad tradition bland sydsamerna an i händelse av trängmål gå direkt till kungs." (Och som 

densanune, tillika åt Margareta, ägnat extra utrymme åt i Oknytt 1-21989:) 

Breven om Lappkvinnan Margareta kommer omkring 1388·89 och tycks ebba ut med ett .WIIl kan 

vara från år 1./1./ --- Några år därefter utfärdar kung Erik av Pommern ett skydds bre I' för en 

lappmissionärfrån Gurre slott på Själ/and. adresserat --- 9 oktober 1419. 

Och det lyder bl.a. 

--- herre Tosta, hwilkin oss hoposa a l starten kerlech hauer til al alle wille tappanos matte re 

wardhe cristne QC blijll'a! stathuga i Guds tro _•• (hänv. till Svenskt Diplomatarium nr 2697) 12 

...Man har und rat över hur Margareta skulle kunna vara kristen och same; men varför inte? 

1550 · 1650, ishavspolitik, helnomadism 

Nationernas kamp om territorium och ishavsherravälde präglar svensk samepolitik. jakt- och 

fångstsamhällets Rekar och Fisketräsk övergår till Lappskatteland. Under 1600-talet beräknar man 

att helnomadismen skjuter fartj dvs. renskötseln bedrivs med den tidens mått män storskaligt, och 

fjällsamerna ägnade allt mindre tid och fiske och jakt. Vi ser ett 'Utq'.J"rnSystem, liksom i norr, med 

12 samt till HSB XXIX, s 25 (Handlingar rörande Skandinaviens histori)a. Art. j Oknyu Nr 1-2/1989: s55-75. 

10

Det tycks här som om svenskarna invaderade samernas hävdvurma land samtidigt med 

den jämtska invasionen! - Att studera situationen i området 1570-1645 mellan krigen 

torde vara en angelägen uppgift för dagens forskning. Det kan inte råda någon tvekan 

om att jamtamas gamla jakträtt bortom Finmorksgränsen har något med detta att göra; 

men vad? 

- Olans Magnus karterar norra Bottnen, ger uppgifter om samiska förhållanden. Bl. a skriver han 

att "en man kan äga sina 40 tama renar", visar på renmjölkning och på samisk jaktriåring 

och bågar. 200 italienska mil kan renen löpa... 

-1570 ockuperade suenskarna f dmtland. Kanske stammar handelsplatsen Gulsele från denna 

tid? Ville man konkurrera med H ammerdals marknad, som är känd redan lS20? Gel sele. 

beläget ett par mil N om Junsele, ligger ju utomordentligt strategiskt, geografiskt sett. 

Hurusom väckte 1S70-talets händelser Ont blod hos jamtarna, vilkasägs från den dagen 

(och än idag?) hysa fiendskap mot storsvensken. Det kan finnas anledning att anta att 

etablerandet av Gulsele som marknadsplats vid denna tid, att det står i direkt samband 

med ockupationstiden. Härtill hamnar ju H ammerdals marknads etablerande 1520 i ett 

helt annat ljus, om man tar in det Gotlieska perspektivet; både vad gäller den geografiska 

placeringen och den tid det handlar om. Mer forskning krävs! 

1570·1645 

1599 inleds Hertig Carls (sedermera Kung Carl IX) Ishavspolitik. Det går en röd tråd från Gustav 

Vasas intresse för samerna (och deras produkter och skatteintäkter kanske främst: dennes vrede 

sägs ha varit stor när han lärt vad birkarlarna fick ut för profit som gått honom förbi). 

Ishavspolitiken siktade till svenskt herravälde över ishavskusten för att blockera den ännu 1600 

relativt nyupptäckta Barents passage till Dvinas mynning och därmed handeln England/Ryssland. 

Med andra ord storpolitik; och vi återkommer till detta i kommande utgåvor. T v tycker vi att 

Richard Goth es synsätt med ett då ännu levande Finmork är värt att seriöst begrunda. 

Carl IX:s intresse för renavel 

Man kan om man vill se en röd tråd från Gustav Vasa med fruar och hovdamer intresse för 

norrländska pälsverk (och deras försök att via 'sponsring' "'" genom att själva bära det modet söka 

sprida trenden nedpå kontinenten) över vasasönernas (las: Carl IX) 

Till de mer kuriösa inslagen i den milt sagt intensiva Ishavspolitiska epoken (ca 1599-161 1) 

hörde H ertig Carls - som han vanligen kallas - försök an upprätta renkoloruer i Ängermanland 

och Medelpad 1603. De senare kvirrerades i Pite, den 11 oktober av Gerround Hansson, Lasse 

Urväders tjänare (vilket synes omständligt, då renar ju bort finnas på avsevart närmre håll). 1606 

framgår an Medelpadsrenarna dukat under; samrna år sände Mäster Daniel Hjon 54 renar från 

Ume lappmarktill Ångermanland. 

Detta tord e vara runt en generation innan fjällsamerna sjalva börjar nomadisera enligt det 

mönster som är känt under de följande tre-fyrahundra åren. Renarna tycks ha klarat sig i norra ylän; 

men de i Medelpad dukade under. O ckså till Värmland, O srerborten, Kemi m fl. regioner 

skeppades/buffrades hjord ar, åtföljda av avlönade samiska renskötare. En benrad rankesedel 

från slutet av 1603 visar att planerna sedermera utsträckte sig även till Hälsingland och Gästrikland. 

Kanske kan man säga att H eltig/ Kung Karl var en framtidsman på sitt sätt: ffi u a Österbotten 

och Varmland (vad vi vet j det är ju möjligt att samer nomadiserat även där på samma sätt 

som i vårt område, bara att det 'glömts '... ?) kom ju mycket snart samerna att börja nomadisera 

och bedriva vinterbete åt renen exakt i dessa områden... Dock; det faktum att han i fallet x-län 

avsett ta renarna "av Lule och Pite lappmark, så [rarut de förnimma, att de renar som i 

Ängennanhnd och Medelpad äro, där trivas.", röjer ju kanske en viss naivitet. Kanske kom han 

13

nedom odlings . och lappmarksgräns (som ju saknas i derta fall; me n motsvaras ungefärligen av 

den väster-norrländska länsgränsen) för jattigjapp..r. Vi vill nyansera den bilden! 

Trots hästkönstabut skriver Svanberg (1981) an sockenlapparna inte stigmatiserades p.g.a. detta 

värv; månne hästslakt och hund- och kattavlivningen dock kunde leda till detta. Han pratar istället 

om en s)'nJios där samerna utförde för bondesamh ället allt viktigare uppgifter såsom repslagning, 

korgmakning, lappmudd-, röm-, tågA, (tenn broderade bålt-), skidtillverkning, rovdjursjakt etc. Just 

hästslakt utfördes i södra Sverige av racleann, ej sällan en s k tattare (idag: resande folk). I norra 

Sverige och i H ärjedalen - därtill på spridda håll i Jämtland utförde bondebefolkni ngen själv 

hästslakten. Efter nödåren 1866-67 försvann hästslaktstabut, och därmed undandrogs en av 

hörnstenarna för socke nlappens utkomst. 18 

Diverse binäringar som rovdjursjakt i bl.a. H älsingland och slöjdande väl balanserade alltså 

upp tidigare brännmärkningstendenser. 

Icke- sam iska sockenlappar och lappcirängar /-pigor? 

En intres sant företeelse, som tas upp av Ingvar Svanberg (a.a.) är s a s svenskfödda som 

assimilehs in i samegruppen genom att bli sockenlappar. D et tillgick på så vis att de helt enkelt 

gifte sig med en kvinna ur sockenlapparnas led. O m derta sorts äktenskap med vidhängande 

assimilering till det samiska samhället förekommit också bland rendrängar/ lappdrängar och d:o 

pigor är mer osäkert. Efte rsom en viss status medföljde sockenlappsvårver: är det kanske troligast 

att detta yrke varit det åtråvärdaste. Svanberg exemplifierar med bl.a. en dalmas som flyttar till 

Gä vleborg oc h blir sockenlapp. med västgöten på Ulvön som Hölphers träffade på 1700-talet 

sam t med Pehr Persson på Alnön som antecknas 1824 för att vara svenskfödd men av samer 

accepterad såsom en av dem. Avgjort torde det gå att hitta fler exempel på denna mycket 

spännande företeelse, som är en paradexempel på den norske antropologen Fredrik Barths (1969) 

rörliga och flytande etniska gränser. 29 

Paralleller finns, bl.a. uppe i Anundsjö, på temat assimilerade svenskar. Under nybyggesepoken 

torde exemplen varit legio: språk, umgängessätt, föremål - man torde ha haft mycket att 

vinna på att kunna 'fungera samiskt'. I Ram sele har vi den SVAR-anställde som deltar i 

renskötseln vintertid. I Offerdal skådespelaren som fån delta i renskiljningar. detta med den äran. 

Jan Guillou är till synes upptagen i Tåssåsens samebys gemenskap: den samebyn har (trot s senare 

års i media uppblåsta konflikter) f ö vad vi förstår en lång historia av flödande samverkan med 

icke-samer; detta bl.a. i Börtnan, där delar av befolkningen tydligen var skickliga i det samiska 

språket kring förra sekelskiftet och tidigare (framkommer bl.a. från Minnesbanken. Jamtli)....I 

Västernorrland finns Högsjö som lysande exemp el: den ljudupptagning som nämns nedan aven 

kvinna som sjunger barndomens inlärda sydsamiska sånger, där kunde knappast föräld rarna ha 

hindrat henne i detta 30. O ch då vi vet att H ögsjö under perioden ca 1750 och framåt haft samer 

boende i princip alla byar under de flesta tidsperi oder, måst e de naturligtvis ha san sin prägel på 

socknen. Boken cm HÖ6sjöII, av H ögsjö hembygdsförening , talar också sitt tydliga språk. Knappast 

någon annanstans i vare sig Västerno rrland eller Gävleborg har sam erna satt så mycket spår i en 

bygdehisto rik, trots alla vetenskapliga och samhälleliga/politiska trender som egentligen borde ha 

talat emot all denna uppmärksamhet (nå; ett liknande exempel finns faktiskt, - i Dellenbygden; 

boken DelImb,'iPms rike av Bernr L Srolr " ). l By/p i fOnnndling (1979) skriver man en del om 

28 Svanberg 198 1: 511 om produkterna. "Förmodligen" skriver han, "ä r det no rnadsamema och senare sockenlapparna 

som utfört de tenntrådsapplikationer på kj olväskoma som hä r och var i Dalarna och Hälsingla nd använts 

till sockendräkterna". Vilket bekräftas av Hedlun d 1951, som anger "Svärdsj ö-Lappen" som en av dessa . 

29 n.a.: s 40 f. Barth Elhnic Grol/ps al/d their Boundaries ( 1969/ 198 1). 

re Ett parallellfall frän Särrna [alar dock om att modern i det fallet oroade sig för an barnen skulle byta språ k. 

Informant. Sanna. V delen. Kv, född ca 1933. Intervju 2 dec 1999. 

j l Omfattar främst norra Hälsin gland; dvs socknarna Ram sj ö. Bjuråker. Hassela. Bergsjö, Gnarp , Det sbo. Norrbo 

och i någon mån Harmånger. Jättendal och Ljusdal. 

20

Om orsaken till att denna sm åskaliga renskötsel uppstod kan vi än så länge bara spekulera. Men 

det finn s sex st företeelser inom loppet av 19 år som i samverkan kan ha omvandlat ren skötseln 

om än under begränsad tid i ett längre historiskt perspektiv så i alla fall genomgripande: 1748 

kom en lag so m förbj öd samer att vistas utanför lappmarken. Det var naturligtvis alldeles för sent 

och världsfrånvänt värre, men så sa man. Lappkodicillen" 1751 möjliggjorde för fjällsam erna an 

flytta till Norge också på vintern. 1754 (i mars)kom en ny regulation , Landshövdingeorder, som 

inskärpte lagen från 1748 om lappars vistande enbart i lappmarken. 1756-59, ev längre, beslagtogs 

bofasta samers bössor i dec. mån ad, behölls till apr-maj (se bl.a. N ordling 1979 och 

Svanberg 1981). Från 1762 kom]ämtland och Härjedalen att ti llhöra Vastern orrlands län (pågick 

till strax efter nästa sekelskifte): det verkar ha satt fart på migrationen , äkten skapen, bosättningen 

här - inget pass behövdes längre. Och för det sjätt e: 1766 uppdrogs lappmarksgransen, det kan ha 

spelat in på ett avgörande sätt . Mer forskning m åste dock till i detta. Härutöver kan ev. viss 

nybyggesverksamhet i NO Jämtland och Bodum-Tåsjö-Fjällsjö samt (Doroteas-) Ramseles-]unseles 

med grannsocknars utbyggd ha hindrat vinterflyttningar. N aturligtvis m åste vi ta i beräkningarna 

alla tvångsförflyttningar från Hälsingland och sydligare landskap. 

• 

Status och social rangordning 

Ett faktum är att renlegoarbeterna fifte sig i väldigt stor utsträckning; och fick barn i m otsvarande 

mindre omfattning än de flesta andra 'bofasta' (i gruppen bofasta utgör denna grupp den rörligaste 

kategorin. Det är sällan dessa har någon bostadsort uppskriven, och ofta ses de i två eller 

flera sockn ar - inte nödvändigtvis intill varandra). Vanligen tycks en karriär ha startat med vigsel: i 

synnerhet 1760-talet hölls många samiska bröllop med rendrängar och -pigor som kontrahent er. 

Vigseldarum bör betraktas som ungefärligt inflyttningsår (se nedan s 31). 

N og kan man invända att många av rendrängarna och -pigor kan ha kommit från fjällen; vi 

tror dock oss se att de lokala kyrkoskrivarna vanligen inte kunnat uppfatta skillnaden på ex 

husmän och rendräng, för fjällsamer står det normalt bara "lapp" . Till saken hör också att d e 

vanligaste ant ecknade dat umen för renproletärerna ligger på sommarhalvåret (åtminstone 3,4). 

Ytterligare starkt bidragande faktorer till näringsformen torde dock ha varit kombination en 

fjällsamiska renskötselns expan sion och ideligen återkomm ande 0- och flenår: alltfler slogs ut från 

renskötseln. Samarbete och sociala blandäktenskap balanserade den sociala disharmoni som 

stundtals lär ha uppstått. H öga födelsetal parat med försvårade villkor i renskötseln bl.a. i 

Anundsj ö-Bj örna-Å sele (bl.a. pga. tilltagande kolonisation) allteftersom det sena 1700-talet led lär 

också vara grundläggande: vi ser en hel del folk från skogssamiska familjer, ona verkar det handla 

om andra eller senare barnet i stora familjer, som sö ker utkomst söderut. Slående är också lapp 

/ rendrängars och -pigors relativa ungdom; det rö r sig ofta om folk i 20-årsåldern. N og kunde en 

och annan förbli titulerad på så vis upp i åldrarna; men yngre dominerar. 

Länsstyrelsens antecknin gar från minen av 17aO-talet visar tydligt att sockenlappens varv var 

mer att raktivt än rendrängens. De senare stod alltså lägst på skalan. Det förkl arar också varför så 

förhållandevis få barn föds inom den gruppen, man kunde antagligen inte försörja en familj, oc h 

torde ha han någon fonn av familjeplan ering. O ckså hos sockenlapparna var barnadödligheten 

enorm; det är vanligen fråga om nyanser i fattigdomstillstånden. H ögst på skalan stod renskötarna 

- men skillnaderna ska inte överdrivas, man kunde alltså ibland gifta sig över 'klassgränsen' och 

um gicks synnerligen flitigt, hade ju även - givet resec . grun dläggande affärer tillsammans. 

reminiscens aven äldre näring och som en nygammal nä ring i en tid då omständigheterna liknade de rådande 

1740- 1760 (bl a att kolon isationen - och nu ännu starkare - tvang fjällsamer västerut). Westerdahl 1986: s257ff. 

Berg beskriver hur svenska samer driver norska framför sig västerut då nybyggesrörelsen tilltog; men detta 

avser i förstone det sena 1800·takt. 

)1 Stavningen varierar på delta ord. Lundmark skriver kadecillen: har här anslutit mig till detta skrivstitt. 

23

DC( är en heterogen oc h differentierad samling, same rna i motsv. dagens Västernorrland 

under den tid vi avhandlat i detta kapitel: en del står som drängar i betydelsen bonddrängar, men 

de är inte så många relaterat till helheten. Torparna är något fler. Nybyggare finns också. Mot 

slutet av perioden ser vi de samiska arbetarna dyka upp. Någon särstudie på bruksorterna har ej 

gjort; men den skulle kunn a visa på samiska anhopningar även där: vi tror att man upphört 'vara 

lapp ' om man tagit sådant värv. Under hela perioden ser vi samiska båtsmän, soldater och 

sjömän, något som ju också \Vesterdahl (1986) ägnat en hel del utrymme åt. 

Vi har i tid och rum försökt visa på vidden av den smdskaliga renskötseln, som tidigare 

belysts från H älsinglands horisont av Ingvar Svanberg (1981) och som också nämns hos 

Westerdahl (1986), där företrädesvis sockenlappar ägde renhjordarna, i en del fall sannolikt också 

fjällsamerna. H jordarna sköttes av renlegofo1k, kallade "lappdräng" och "lappiga'' i kyrkoarkivalierna... 

En kategori väl företrädda i länet, vi har undersökt 200 st., fler har uppdagats under 

arbetets gång, de allra flesta under den aktuella tiden med hemm abas härnere. Vi har kopplat den 

rikliga förekomsten av lappdrängar och pigor 1740-1850 ca i Ångermanland och Medelpad med 

den förhål landevis - dvs. jämfört med tiden innan och efter - sparsamma förekomsten av 

fjällsarnlska vinterflyttningar. Dessa år föredrogs troligen- av skiftande skäl, som vi också tittat p å 

- Norge som vinterbetsornråde. 

1730- och 40-talen föregås dock av 1700-talets, första decennium, OO-talet, när det gäller ett 

ökat antal samer i m«ieLpadssocknama : i samliga socknar från Stöde samt Liden och utåt kusten, 

registreras ett ganska stort antal människor som samer: vad händer då - är det månne ännu en 

tvångsförflyttning likt ovanstående beskrivningar? Det skulle i så fall vara runt år 1700. 

Vi har föreslagit en sons ståndscirkulation, resonemang därom; en tidigare relativt 

välsituerad renägare som blivit utan hjord och dänned fattig, kunde flytta nedåt kusten och bli 

lappdräng med regional bas, arbeta sig upp och bli sockenlapp, ett värv med högre rang. 

Det ska dock framhållas, att långtifrån allt renlegofolk inte kom från fjällen i V och NY; 

tvärtom, snarare: vi har åtminstone att göra med en ytterst heterogen bild - en hel del kom 

söderifrån, med 16- och 17oo-talets tvångsförflyttningar, andra kom norrifrån med skogssamebakgrund. 

Vissa kom givetvis från Jämtland och Vilhelminabyama, någon från Tårnahållet. Åter 

andra kunde ha rötter i trakten sedan urminnes tider, precis som hälsingesamerna kunde påvisa 

sitt ursprung där. Ännu en komplicerande faktor nr dels ingifta icke-samer, vanligen svenskar 

och dels som sockenlappa r antagna icke-samer, samma där - således en grupp församiskade, 

assimilerade svenskar; som genom att antas som sockenlappar, kunde ernå en någorlunda 

etab lerad ställning. Assimilerade svenskar i renlegogruppen har vi inte kunnat p åvisa, men 

utesluter inte möjligheten. 

Förutsättning för att få bedriva lokal verksamhet i Ångermanland och Medelpad "ar att man 

var gift och kristen, samt - om man skulle bedriva hantverks- eller annan egen verksamhet - att 

man ansökte till Lansstyrelsen om detta. Detta innebär att en släktforskare kan komm a en god bit 

genom att söka i Ansökan an attfJ bedrita bant:..erksfJng tillika i vigselböckerna. Drygt ty,\ tredjedelar 

av de lappdrängar vi känner, antecknas för vigsel, en hel del av dem endast för detta. 

H ärom återstår ännu mycket forskning, för vår del fortsätter den löpande. 

Vi ber läsaren notera att trots en glesnad frekvens av kustflyttningar för fjällsamerna 175J-1850, 

så fortgår flyttningar även under denna tid. D et rycks dock som om man då oftast stanriar i övre 

Ådalen och inskränker kustflyttningar till norra Ångermanland: och vid större delen av de n 

nuvarande y-länska kusten så är det de småskaliga permanentade renlegoarbetama som upprarthål.ler 

hävden för renskötseln; enligt ett mönster som vi känner igen från Norge. Vi har dock gått 

igenom ett antal belägg för att flyuningarna fortgick också under denna tid. 

Sockenlapparna + renskö tarlegoarberarna + de samiska torparna + alla övriga fastboende samer 

(arbetare, sjömän nun) kom alltså att utgöra en försvarlig mängd folk i de vasternorr-landska 

30

Om denna senare epok finns en del skrivet i nyutkomna Tidsspår (Härnösand 1999, 

red: Margareta Berguall}. Karin Strömberg gjort en viktig doku mentationsinsats t' 

uppsatsen Samerna vid Medelpadskusten (Etnologiska Institutionen VmV 1984, 

handled: Phebe Fjellström; med fok us pd senaste sekelskiftet och decenn ierna närmast 

därefter. Uppsats Samerna i Angermanland har Sonia (dd:) Nordling skrivit (1979); den 

sträcker sig lmgefär över samma tid som bär behandlats - rekommenderas! Finns pd 

HLA. Detmesta Du vill veta om samer i norra länet, finns i Samer Nolaskogs av Cbrister 

Westerdahl (1986) . Eljest finns mest strödda noteringar i div. bygde -och sockenhistoriker. 

EV-Projektet Ljusminne (se nedan) söker rdda bot pd glesheten ifrdga om litteratur ocb 

samisk historia och kulturarv. Se även nedan om litteratur. 

• 

DET SENA 1800 

OCH 

1900-TALET 

32

Flyttleder oc h sittställen ca 1850·1950 

Intensiv tid med 'helnomadisk' renskötsel. Ingrepp I inland och fjäll och, samesamhället klyvs i 

två delar: renskötare och icke-renskötare. Enligt bl a Israel Ruong börj ar detta på allvar 1886. &.) 

Från 1900-talet betraktar vi gärna marknadsbilderna från kuststädernas torg med kön-och 

renskinnsnasande samer såsom etnografisk kuriosa; avgjortsvis har denna sida av historien getts 

op roportionerligt stort utrymme. Dock speglar det en ;vflera sidor av samiskt liv i "kustlandet" . I 

O-vik brukade den samiske organisationspionjären Torkel Tbomasson som ung sälja renkött på 

torget ijärme Elsa Laula och Gustav Park den starkast lysande märkespersonligheten i 1900talets 

första hälft; fler finns från idnRt, men här räcker spaltytan bion till ett axplock). Ådalens 

radikalism smittade av sig på den gryende s k etnopolitiska rörelsen. Före Thomasson, ocksåi Övikstrakten 

och Narra, fanns den bemärkta MariaMagdalena Mathsdotter, som företog en resa till 

kungs 186-1 och en 1866 · skidade då till G ävle. 

• 

63 Ruong 1982: Samerna. 

33

Varför slutad e m an flytta t ill kuste n? In greppens. tid, Isöö-talet 

Som synes beskrivs här ej narrnare Såpmis allmänna h istoria; den får ni leta efter på annat håll, 

bra samlingsverk har kommit ut på senare år 1>7. Men irgrrpp är något som är signifikant även för 

de samer som flyttat till Västern orrland (och avhandandet av skartelandsrärtigherem a på skattelanden 

i norra Åogermanlaod upplevdes säkerligen som ingrepp av skogssamem al). Bland fysiska 

exploateringsingrepp i den äldre historien kan nämnas gruvbrytningen på 16o:J..talet (kan ha 

skjutit fart på rennomadismen, också i vån län ); andligt bör delar av missionsarbetet och i 

synnerh et trolldomsprocessern a 168D-90-talen rik..rade mot samer (fastän det sägs att samer ej 

drabbades av håxprrx:esSI!I"IU, finns tecken på att de visst gjorde det - i Srigsjö skyllde man åtminstone 

i ett par fall på en samekvinna "l. 

Orsaker som uppgetts leda till att man slutad e flytta nedåt kusten är: Inlandsbanan s tillkomst 

på 1910·talet (vartill säkert kan fogas Stam- och Ostkustbanoma], ökad motortrafik och vatten 

regleringarna. T omnjölkens genomslag på 19SD-talet gjorde det mindre viktigt att vara nära orter. 

Samtliga dessa ingreppstyper liknar dem som försvårat nordligare samers vinrerflyttningar." 

Till detta kan läggas RBL 1928 '0, vilket äntligen - efter en hård tid av "Lapp-ska-lapp-vara" 

juridiskträresligt tillät same r bosätta sig fast i sommar-, höst- och vårlanden samt inneha viss 

boskap. Den snabba övergången till extensiv renskötsel på 1930-talet kan också ha spelat in.. 

Härtill torde vi foga konjunkturen i trävaruindustrin; som gjorde det mindre attraktivt att flytta på 

kusten, klart är att avsaluaspekten för kött m.fl. renskötselprodukter var väsentlig. Övergången till 

penningekonomi var irreversibel, dvs. ingen väg fanns tillbaka. 

Ser man på remiss-svaren till den utredning som Johan \Viden genomförde 1924 (som ersatte 

den mångfaldigt mer omspänn ande Lappkommittens utredning av år 1919 - som bl.a. de för oss 

känd a Jonas Amen och Torehel Larsson Kroik satt i - framgår det tydligt att Gävleborgs läns 

ansvariga inte visste (eller inte ville veta?) att flyttningar ännu försiggick då; man hänvisade till de 

förment 'sista flyttningarna' rum tjugo år tidigare. Andå vet vi att samer flyttade till N orrala ända 

fram ti11193S. D en sista Frostvikenrajden till Sundsvallstrakten gick vad vi vet 1934·35. Ljustorp 

angjordes senast 1938-39 '1.Skule och N ordingrå angjordes senast ca 1935, oc h Nora 1930, 1918 

gick senaste rajden förbi Sunnansjö (Wesrerdahl 1986) mot Narra, och 1915, vad vi vet, sågs 

senast en renhjord gå via Mosjön mot Skags udde samt 1916 veterligen gick rajder till 

Nordmaling, ev har det skett även senare (se not 91). Vi vill överlag reservera oss mot uppgifter 

om senare kust flytt ningar som ännu ej kommit till vår kännedom; men överlag tycks man 

successivt ha avslutat kustflyttningarna i olika omgångar i en utdragen histori sk process från ca 

1900-1906 (främst delar av Hälsingland)/1908-1928/1 930/ 1935-40. 

Frostv iken s mellersta 

Låt oss se hu r grupp (sijhl!:)1i Frostvikens mellersta lappby bedrev sin bete från 1890-t alet:: 

[efter Tåsjön och H oting i slutet av oktober eller bö rjan av november, ibland senare ] 

över Bodum, Backe. Fjällsj ösit. Nordantjat. Ramsele. Edsele lill Helgtun. och därifrån till Granil/ge 

och efter sjön eller tandsvägen titt Öster-Graninget all de därifrån kunnat laga n'e/llle ,'ögar. 

nämligen dels landsvägen till Viksj ö och Lj ustarp och dels över Vällingsjön och Sr. La xsj ön till 

Frötuna i Lj ustorp. där de ibland overvintrat och vant samma vagar liter till fjälls: all de ibland 

fortsatt från Ljustarp över II/dal och Sanna till Kolsta i Set ångers socken, där de övervintras: all 

de ock plägat övervintra i Tunbyn. TWIlI socken. där de på betat renarna mot "'iI/TImda: au de 

67 ex av PG Kvenangen oc h O M Hetta. Om sydsarner har bl a Ande rs Lcov skr ivit en hel de l. 

61 Se HLA: rcnov. Dombok Stig sjö-Viksjö vol 10. häfte III , För trolldom ank lagades också samer tidigare. 

6'1 Det slutgiltiga ' ing reppet' ar förs lås Tjemobyl-katastr ofe n, vars efterverkningar ännu kanske ar oanade 

70 Renbeteslagen. Dom an dra renbetesr-nartngs-tagama kom 1886, 1898 och 197 1, 

11 Beskr iven av Åke Nilsso n. som var med hela rajden upp på våren , i outgiven essä 1998 . 

35

1933/34 13 juni 1934 Grupp I: flyttning i likhet med grupp 11932/33 (Timra socken) 

Grupp IV: jlyttning längs Stor ån samt över Strömsund • Ulriksfors » Länglingen 

- Görvik - Sörvik - Fullsj ön - Köttsj ön • Selsviken • 

Kalame . Haltesj ö• Holm • Sauna med betning huvudsakligen i 

Töva stations närhe t (Selångers komm un) 

[Grupperna II och III flyttade till Ragurida tesp. Ramselej 

1934/35 15juni 1935 Grupp l-flyttning i likhet med grupp 1 1933/34 (Timra socken) 

Grupp iV: flyttning i likhet med grupp i V 1933/34; dock all 

betningen skett i trakten av Gårdtjärns by i Sauna socken 

1935/36 20 juni 1936 [Ingen av gr:a till vare sig Sundsvallstrakten eller kusten, dock Ramse1e] 

1936/37 15j uni 1937 Grupp l: Stav reviken i Ljustorps socken 

[Grupperna II, II och IV till Rudsjö i Fjällsjö sn., Vängelsby i d:o sno 

tesp. Hammerdal. Lit och Ragunda (rörlig hjord detta år) 

1937/38 14j uni 1938 [Ingen ffi' grupperna till Sunds vallstrakten eller kusten; men l-IJf till 

• 

Fj ällsj ö, Ramsele resp. Bodum. Grupp IVförde renarna till Lit} 

1938/39 16juni 1939 Grupp I: flyttning över Norrsjön Tjärnmyrberget Rotn äset 

Bodu III Fjällsjö - Rall/sele Edsele Helgum Graninge 

Indalsllden till Ljustarp med kvarter i Edsåker 

[Grupperna lI-lVtill i/ängeln, Nogasj ökålen resp. Överammer]. 

Åren som följer (dvs. vintrarna från 1939/40 till 1957/58 ser vi grupperna i Frostvikens mellersta 

lappby valla ren i Jansjö i Fjällsjö, Nagasjön, N äset i Bodum, Taxan, Harrsjön och Lidsjöberg 

m.fl. platser. Det är platser i gamla A..;"germanland, dåföniden även inom Vasremorrland, men 

inte idag (Tåsjö, Fjällsjö och Bodum socknar hamnade inom Jämtlands län 1974, strikt formelle 

från 1 januari 1974). 1951/ 52 betade Grupp VI (!) i Boberg, Borgvattnet. De sista rapponerade 

åren sker bete i Svansele och Harrsjön. Lidsjöberg; Stomaset i Tåsjö; Saxåmon och slutvintern i 

rapporten 1957/1 958 skedde ingen egentlig flyttning. 

Tendensen är kristallklar: flynlederna krympte drastiskt över denna tid - i synnerhet gäller 

detta fastslående om man väger in flyrmingama innan den registrerade perioden, alltså bort till en 

bra bit neri i Hål singland... 

Frostvikens södra 

Jonas Ähren berättar i en utsaga från 17 januari 1922, gjord i Långlingen. H ammerdal bl.a. om 

flynleden via Korselbränn a - Rotnäset, Tåsjö so (från Tåsjöns sydända antingen landsvägen elöver 

St. Skyrsjön • Gässjö n)och via Backe till Sil diir ledbegynnelsevarianterna förenades. Därefter 

till N ordantjal i Ramsele sno och via Edsele och Artrik (som är ett av dagens betesområden för 

Orhedahke). H elgum till Grani nge och vidare enl. Jonas Nilssons uppgifter, med tillägg efter 

Oster-G raninge: "öve r Återvän ningen, Rigaåsen. Storskalsjön" (inom Indals-Lidens sn.) "och 

Bredsjön till Ind al;" och vidare - 

att i Indal tapparna skilt sig i flera grupper och dragit till sina vanliga övervintringsplatser. som 

varit: Kårsta i Indals socken, Strömnäs och Solum i Sauna socken, ibland Bandsjö och Skottgård 

inom Till/rå socken; Kolsta och Böle inom Scl ångers socken. Långmyran. Alnöns socken. därifrån 

en del kunnat fortsätta över flärden till Svartvik. Juniskär och Nytand inom Njurunda socken; alt 

de ock därv id betat sina renar å Bramön ••• 

37

Härefter följer uppgifter om övervintringar vid Riksgränsbyn (Iimrå so), Fröruna (Ljustorp), 

Fjät (Hässjö), Astön (Tynderö so). Åhren uppger okt-nov. som nedflyttningsrid liksom Nilsson 

ovan, emedan uppflyrten preciseras tillS-lO april, och menar an- 

Dessa omskrivna Frostvikslappars flyttningar ned till kusten hade upphört 191J, men hade en del 

andra Frostvikstappar redanupphört härm ed några årförut. 

Åhren beskriver sedan en av hans grupp utförd - mindre väldokumenterad, men likafullt 

intressant och, intygar han "skolat gammalt använts av lapparna" - 

[efter Ramsele och Ragunda] --- till Håsj ö, Hallesj ö, Särbygden och in i Medelpad efter sjön 

Leringen till FränSIG. Torps socken, där han varit en månad och därpå vänt [ --- J andra året 

sammauigar till Frånsta cxJ, dirifrån till Gim cdr Mlmsjön (!orps sock1!J1) odr in i Hälsinlfnnd öier 

5twg!ng oh Heduigsfars i Bjuråkers socken, till Ömb;n (Farssa sock",) på östra sidan om sjön Deilm, 

där Ixtat med renarna cmkring6w:"= tidsamt därpå uint ( ...J attJanas Aim'nsladerJanas Mattsson 

Aim'n skolatflyttat ända ned mxHudilestall odi att detta ooede längsta Aim'n hört någcn Frosukslapp 

flyttat i

192 7/2 8 22juli 1928 [---JGr upp lI:jlyttnillg över Ström - Hammerdat - Ragunda - Håsj ö 

Haltesj ö- Holm : Liden> Indal till Timrå socken; 

viste där i Lunde 

1928/29 3j uni 192 9 Grupp / : jlyttning över Ström - Hammerdal - Rag unda - Håsj ä 

flällesj ö - Holm till Sättna socken 

[ --- } Grupp Illrflyttning över samma sock nar som grupp I samt vidare till 

Selånger socken 77 

1929/30 lO sept.1930 [._.} Grupp ll-fiyuning över Alanäs - Str äm : Hammerdal 

Borgvattnet - Ragunda - Hällesj ö - Holm Sättna 

till Ro by i Selånger socken 

1930/31 l l juni 1931 [---J Grupp llflyttnlng i likh et med grupp Il 1929/30 [dvs. Sauna] 

...Åren efter uppgör som genom ett trollslag alla flyttningar till Sarrna. H är har 

uppenbarligen ·något hänt. Liknande tendens finn s på andra håll, just åren 1930-35 tycks på 

flera håll vara de sista som man flyttade nedpå kusten, på många håll (förutom till 

Sundsvallstrakten även ex tillNora-Ncrdingrå-Skule, till Ljustorp fortsatte m an några år till). 

Hotagens lappby 

Ett vittnesbörd om flyttvägar av Torkel N ilsson född 1890, given 1 mars på lappfogdekomorer, 

och avseende tiden efter 1910, visar inga vare sig västernorrländska eller hälsingska flyttningar 

(det narmåste man konuner är understundom Borgvattnet ), 

Byn är klart underrepresenterad i det Huss:ska materialet; vilket är olyckligt, Vi har 

emellertid antecknade förmodade fjällsamer ganska lång tillbaka på 1800-talet; tillika dels 

rikhaltiga uppgifter om Hotagsflyttningar till H ärnösands- och H äggdångerstraktema och 

Medelpad och dels den märkliga traditionen om Tingshuset för samiska judiciella saker i 

Häggdånger. 

1922/23 27juli Grupp 1: "Land ön en månad och dörifr ån till Namn i Slinne socken och s åftyttat 

till Ljusdal. Bjur åker och Hudiksvalt och sa/lJllla vag åter " 

1924/25 flyttar byn samfällt till Grö nviken. Braeke socken, Men nästa år åter till X-län: 78 

1924/25 Il j uni 1925 Grupp 1: Bjuråkcrs- och Hudiksvallstrakten (Hede i Hätsingtuna) 

1925/26 25 ong. 1926 [ ---) {Grupp U:] Namn oc h Bjur åker (flyttat över Gillhov. Haverö 

och Ramsjo) 

Därefter betas vintertid vanligen endast med en siJhte (med två vintrarna 1927/ 28, 1934/ 35 oc h 

med tre 1929/ 30) på orter som Skynmon, Lit, Föllinge, Grenås i H ammerdals kommun som det 

då var, Lövsj ön, Laxviken. Grenås tycks vara vanligast. Två vintrar på 1950-talet blev det ånyo 

två grupper. 

N ågot om Offerdal 

77 Första året med tre grupper för Frostvikens södra 

78 Intressant här att notera tir att detta är den vintern efter att KB i Gävleborg i SOU 1924 XXX skrev att 

flyttningarna länge sedan är över! 

39

Offerdal var 1916-1929 uppdelat i två lappbyar. Sålunda flyttade en vinter och endast en under 

denna period Offerdal östra: 

1922/23 29 maj 1923 [ ---J Grupp II: Landön och Lövviken (Tu lleråsen) i Offerda ls kommun, 

Namn i Frösö i nuvarande köping och "därifrån över Pilgrimstad. Br äcke, Borgsjö, 

Torpshammor, St öde, Setånger till S ödra Stadsberget (Sidsj ö) vid S undsvall dä r var en tid och 

sedan vant. " 

Här bör dessutom not eras an denna flynningsväg inte är känd i något annat dokument från äldre 

tider: D ärem ot verifieras den i ] amtlis Minnesbankens samiska arkiv, från uppteckningar gjorda 

1979-1984. Offerdals västra betade vid tiden i närområdet och runt Srorsjön; själva O fferdals 

lappby kom efter bildandet 1930 arr följa den västra lappbydelens flytt- och betesmönster. 79 

Tåssåsens lappby betade från 1917/ 18 till 1957/ 58 int e någonstans i vare sig Y- eller X-län 

D ock: tiden innan är dåligt dokumenterad: men Berrit L. Stolt hävdar arr byn hade flyttvågar både 

via norra H älsingland upp till Alnön och ner via Ramsjö eller Torp till Bjuråke r och G narp en bit 

in på 1900-t alet. Vi vet dessutom att någon eller några byar haft vinterbete runt Bollnås. tillika 

Edsbyn, Ljusdal och passerat Färila och Los. Dellenbygden är så välbevistat vintertid av samer an 

det knappast endast är fråga om Frostvikens stundom sällsynta besök. . 0 

Andra leder genom och till Medelpad och H älsingland förekom i modem tid, åtminstone 1 

perioder, se här Lars Larsson Kroiks ord från ]ärpen 6 apr, 1922- 

att hall vore född 1875 i Vilhehnina lappby och 1897 överfly ttat till Frostvikens lappby samt 1915 

till Ha ndölsdatens lappby 

H an beskriver bete i socknarna Selånger, Tuna och Attmar/Njurunda (Kolsta i det första fallet, 

Speksta i det sista), vägen dit identisk med Orrnäsfjällslapparnas hävdade II, och beråtr ar an han 

en vinter fortsatt längre söderut till Bergs ötsic) f --- J, dar han betat några veckor och vidare till 

Harmånger där han hajt sitt vinterbete m ellan Stocka och Ströms bruk. 

H ärpå beskriver Kroik bete i Stugun och Borgvatt net och att - 

han ett år fortsatt vidare till Hemsj ö. Braeke socken, och där övervintrat; att han ett årj ortsatt till 

Borgsjö socken i Medelpad. där hall övervintrat på norra sidall Borgsjön: att han ett år fortsatt 

över Mellansjö station. Ramsj ö och till Måga i Ljusdals socken. där betat 2 a 3 veckor, samt 

vidare till Los och Färila, dör vänt: att han ett årfortsatt till Ovan åker. att han v ånt samma vägar 

åter; att dessaflyttningar och betesplatser inom Borgvattnets. Hammerdals. Ströms, Stuguns [osv. 

ja mtska socknar t o ffi Bräcke] sedan gammalt skolat anvonts b'] 

H an vill dock inte hävda att flyttledsdelarna till Borgsjö och nedi Hälsingland är gamla. Dock vet 

vi, utifrån lokal tradition, att samer någonstans ifrån vistats i Edsbyn-Ovanåkertrakten i långliga 

tider. H ärtill känn er vi en led begagnad av Frostviken södra, idag Raedrie vaerie, ford om 

Klumpvausfjäll, intygad av Anders Thomasson i Skyttmon 19 jan 1922 - 

[från Bräckej över Jämtkrogen till Lombäcken i Borgsjö socken i Mede/pad f ---J dels under tre år 

öve rvintrat i Ange (Bergsj ösocken), där betet utnyttjats på södra sidan Angesjön (bott i töltkåta) 

Vi rör oss uppåt i de jämtländska skatrefjällen (tidigare delvis även"-landen", ex. V Tåsjölandet) - 

Frostvikens n orra 

79 Man räknar allmän t med att denna typ av flyttn ingar skett pga. av att initiativtagaren vid ändring av bostadsort 

tagit med sig vinte rbetesrätten till ett kustområde, från sin tidigare lapp- eller sameby, 

10 B. L Stolt, Dellenbygdens rike Il. Hudiksvall 1998. 

11 se ovan. 

12 IIuss 1959: s B 23f(Staafs bilaga). 

40

från "nedan för Lao Byen" om ett olyckligert ihjälsuttet spädbarn, döpt i "Huds...'iksvald": vilket 

kunde indikera antingen en tvångsförflyttning söderifrån, en vinterflyttning eller småskalig 

renskötsel enligt vad som föres lagits härovan på' s 9f. Likaledes förbryllande är de tidiga 

ortsangivelserna från Torsåker, Dal, Ytterlännäs och Nordingrå 1699-1715. Där orter uppgivits, 

brukar det sällan vara fråga om fjällsamer. Vi tycker oss dock se att flynieden via Sånga och Boteå 

nedåt Ytterlännäs och Gudmundrå, ibland på älven, andra gånger över den och H ammars 

Marknad tidigt är en frekvent nyttjad sådan. Mosjöfynden från hösten 1999 oc h Botni autgrävningarna 

indikerar fjällrensskötsel i Grundsunda och Arn äs senast på 1750-talet. 

Vi ansluter oss till den Lennart Lundmarkska linjen, att den helnomadi ska renskötseln sköt fan 

första halvan av 1600-talet. Skogsrensskötse!n är betydligt äldre än så. 

H ärefter har de sju byarna med sedvanerätt i Västernorrland bedrivit renbete i ungefärligen d e 

områden där de syns än idag. 

Vi vill återigen minria om de många samer och än fler sam eättlingar som finns i vårt län, dels 

som en resultat av de månghundraåriga flyttningarna, dels pga. historiska och klimatol ogiska 

skeenden i historisk tid. Vi har här inte ägnat oss åt äldre tider eller förhistoria; men det ska vi 

göra i nästa rapport Tjo

Som garant för vinterbetandet fanns gxlanänj vilket torde tolkas som ett uttryck av statens 

paradoxala politik gentemot renskötarna - å ena sidan omtvistade rådare om fjällen och kustvinterbere, 

å andra sidan gärna omyndigförklarade . 'dessa omvaldes/utsågs vartannat år vad vi 

förstår. En sådan godema n fanns t.ex. i Anundsjö (bl.a. Bölen), Bodum (Böle) och Bjurholm 

(Stennäs). " 

Mest oomstridda trakter tycks norra och västra Angennan1and samt dess centralare belägna 

socknar, Säbrå, H äggdånger, Nara, Gudmundrå, Torsåker, Yrterlannas, Boreå, Stymäs och Bjärtrå 

ha varit. Nordingrå tycks inte någon slags mellanställning (vi har dock uppgifter från lokala 

infonnamer om att fjällsamer kornmit årligen i början av 1900-talet '18 ), medan Ullånger, 

Vibyggerå och Nätra - åtminstone från ca 1900 - tycks ha utgjort flenbetesområde. Vi är mer 

osäkra på Själevad och Grundsunda som flenbete. snarare tycks man regelbundet bedriva bete 

därj synn erligast i Grundsunda. det behöver dock ej vara årligen. Man stannade gärna i Gideå 

eller Björna. Stam banan kan ha spelat in där; vi behöver samstänuna våra uppgifter från den 

samiska lokaldokumentationen med nya och kommande arkivrön för att reda ut detta. 

Liden, där vinterbete ännu bedrivs av Raedtievaerie sameby, är etablerat betesområde sedan 

åtminstone vintern 1689-90. Indal, Sättna och Selånger längre nedåt buffringsvägen torde ha haft 

liknande ställning. Med H olm är vi lite mer osäkra. Flyttningar till, i och genom såväl norra som 

södra Torp och Borgsjö socknar är dokumenterade sedan 1800-talet, i Stöde sedan 1705. 

Ljustorp, Hässjö . Tynderö lär ha haft liknande ställning som socknarna utefter och nedom 

Indalen. Alnöbetet kan ha yngre rötter; men dess frodiga lavtäcken och orörda inre torde jämte 

den tidiga bruksmiljön på Lögdös filial på östra sidan ha kunnat ådra sig renägarnas aktiva 

intresse, Tuna och Attmar har varit vinterland i äldre tider; särskilt tycks man nyttjat trakten NY 

Rännö, N och NO om Målsta och ned om Lindsjöbyarna. Med undantag av genomf1ynningar 

över Mannen (sockengränsen) med tillfälliga stopp i Tunas Viforsen, Lunde och borråt Allsta/ 

Klingsta på väg mot Södra Stad sberget och Klissberget tycks eljest dessa Matforssocknar ha 

övergetts successivt. 

I äldre tider var vinterbetet överhuvudtaget inre ifrågasatt: med "äldre tider" avser vi här 

egentligen tiden ända fram till bara för något år sedan. Vi hör istället ideliga rappoller om 

samförstånd och samarbete >mycket liknande den symbios Svanberg beskriver från Hälsingland 

99 , Skotesrensystemers up phörande i slutet av ISOO-talet to rde ha påverkat. Vad som i senare tider 

har påverkat är förstås rensköt selns tillbakadragande. 

Vi har också en situation med stora renhjordar och krympande betesmarker (åtminstone i de 

områden som nyttjas), därför söker flera renägare också nya eller nygamla bet esmarker 

hänglaven står tät i Angermanlands, Medelpads och Hälsinglands allt vidsträcktare ödemarker 

idag, för att inte tala om det bete som finns helt outnyttjat i form av halvmetertjockalavr acken. 

Ett förfrämligande (alienering) mellan bondenäringens utövare och renskötarna har tilltagit 

som en följd av rajdernas försvinnande och den vanligaste logistiken idag: lastha. På flera håll ser 

vi hur kontakterna försämrats. Vinterbetet nyttjas också unde r längre tid idag, med som sagt 

mångdubblade hjordar: man kornmer vanligen ned redan i oktober nufört iden, då tid en som 

flynsträckan tillryggaläggs närmast är obefintlig idag... Det tord e dock finnas många gemensamma 

intressen mellan renskötare och småbönder här och på andra ställen i norr. De (ofta 

gcmensamma)motstående intressena står ju ofta att finna 'på samma adress'. 

Icke-renskötares situation, inte minst akruell i detta geografiska område är ett kapitel som vi får 

anledning att återkomma till: det sker bl.a. i utställningsform (Aemie juni 2000 · jan 2001), då vi 

lyfter fram Erik Nils son Mankok, en man som gett röst åt en inriktning för samer utom renskötseln. 

Det finns dock all anledning att se kritiskt på de siffror på proportionerna mellan d e 

97 a.a. Se t ex byemöte 13 mars 1923 gem. för Vilhelminabyama. 

91 Informant Man f 1909 Nordingrå servicehus 14 ok1 1999. 

9'1 Senast på Föreningen Nordens årsmöte 10 feb 2000. 

47

liknande det som rått alltsedan före helnomadismens dagar: Jämtland är för trångt för renbetet, 

och inte har det blivit mer plats med åren! 

De nordligare västerbottenbyarna Ran och Umbyn har nu vinterbetet längre upp i sitt län. 

Vi tycker oss slutligen bland sydsamerna se en tydlig tendens att man samarbetar alltmer 

friktionsfritt och fruktbart mellan renskötare och icke-renskötare. Vi hoppas att Ljusminneprojektet 

också kan bidra till ett återupprättande och stärkande av de fordom så goda relationerna 

mellan samer och icke-samer i Västernorrland med kringliggande län. 

• 

49 

Peter Ericson 27 apr. 2000

Källor & litteratur (Sowces & Lirerarurej -. 

Arcbiues 

Hl..A (Landsarkivet i Härnösand) 

Av kortningslängd Reg. Västemor rlands [Vo] län 1748-1805 (Härad ss krivarna i S Angermanlands 

fögderi). 

Church Books": Birth-, Matrimonial-, Death Records. and Family Register : Alan äs. Alfta, Alnö, 

An undsjö, Attmar (-1860), Bjurho lm, Bjärtrå, Björna**(I797- 1824), Bollnäs. Bergsj ö, Bote å. Ed, Edsele, 

Fä rila, Graninge. Gudmundrå, Haverö, Helgum, Holm, H äggd ånger. H ässj ö. H ögsj ö. Junsele, Liden, 

Lju storp, Lo s, Mo, Nj urunda, Na ra, Nordingrå. Nordma ling, Nätra, Ra msele , Resele , Selånger, Sidensj ö, 

Själevad (-1824), Skog, Skön, Styrnäs, Stöde, Sånga' " ( 1756-), Säbrå, Sättna, Torp, Torsåker, Tuna 

(1720-1890), Tynderö, Ullånger. V ibygge rå, Viksj ö. Ytter lännäs. Överlännäs. 102 

Death Records : Indal, Långsele. Säbrå, Rese le, So llefteå, Timrå, Ådalsliden. 

Family Register : Attmar, Ed, Junsele , Rams e1e, Stigsjö, Tuna. 

Judgement Books: Ram sele tingslag*** ( 16 12- 1790), Nara tingslag (16 12- 1770), Hälsinglands dom saga 

(1620- 164;), Stigsjö-Vik sj ö Vol. 10, Häfte III (1670 's, on witchcraft processes). 

Vn läns La ndskansli, Vol. D lY Sockel/hantverkares m.j!. ansökningar attf å bedriva näringsf ång 1763 

1867 

Lapp SheriffArchives (Lappf ogdeark ivet). Vol. Ö 7. Lappfogden i Västerbottens län . Utr edning om 

Lappförhållanden191 4. A. Montell, E. Bergström , C. Österberg, J.O. Holm. 

Vol. A I: 2-4. Lappfogden i Vasterb otten s län . Byemöten Umbyn, Vapsten, Gran, Ra n, Vithelmina norra, 

Vilhelmirra södra samebyar 1926-46. 

Åseleboma 1674-1920 de l I K-E Gavelin (R obertsfors 1994) 

Nat e: Church Archives mostly from ab 1688 - 1860/ 1880 (a few parishes from ab 1720 or even later"). 

Al so same Moval Record s. 

• ** Ram sel e, Fjällsjö, Ed se le, Helgum 

Min nesbanken. Jämtlands läns museum 

Secret Intervi ew Mater ial 1979-1984 [here used to moval tralls o nly). 

Riksarkivet 

Danica, Vol. 369 

Kcmmittearkivet, Lappkommitten div . vo lyme r 19 19·23 [includes a map on moval routes] 

SO FI, Språk-oc h Folkmin nesarkivet i Uppsala 

Frågelista M 207 svar fr o m 1954 

Inf ormants ( 1999) 

Bj änr å: M b ab 1909, Wo b ab 1935, M b ab 1935, Bottnas:Man ab 55 y.o, Fjällsjö, Man ab 55 y.o, 

Frostviken. M ab 70 y.o, Hetgum: Wo b ab 1940, Högsj ö. M ab 83 y.o, Junseie: Wo 86 y.o, Ljustorp: M 

ab 65 y.o, Nora: M b 1940, M b ab 1920 (back-up inform ation), Nordingr å. M b 190 9, ?-.1 b ab 1913, W o b 

1916, Wo b 1921 , Wo b ab 19 16, M b ab 1935, Nä/ra : M b ab 1935, M b ab 1935, Wo b 1940, Ovanåke r: 

Roger Persson Eds byns Mu seum Letter 23'dof Sep 1999, Resele: M b ab 1930, Se/ånger: M, b ab 1914, 

Wo ab 65-70 y.o, M 70 y.o, Sauna: Wo b ab 1933, M b ab 1930, Tyndero: Man b ab 1935 (back-up 

information), Viksj ö: M b ab 1935, Vithetmina. M 83 y.o, M 82 y.o. Besides on occasion 14 th of Sep 1999 

from Norrala and in general on So uth Hälsingland Karin Häger, Söderham n. 

Printed sources 

Arrdermyr. B.En självupplevd berättelse om samer vid medelpadsku sten och en återflyttning aven renhjord 

102 Förf. är ett stort tack skyldig till Ådalens Släktforskarförening, som renoverat otaliga kyrkoböcker! 

50

ångermanländska skogssamernas käm område, i en u nik natur med rik samisk kulturmil jö snart sagt 

överallt. Nybyggarhistorien glömmer vi ej heller; den är intimt sammankopplad med det andra: 

TOPOGRAFISK KARTA 20 I BjÖRNA NO, 

H är finns alternativa dragningar. Icke an förglömma är anslutningen till och från Fredrika och 

Åsele. Men låt oss starta vid Stor-Tällvannet, G ideälven vilket är en mycket besöksvärt område: 

samiska härdar, gammalt samiskt skatteland. samisk gravholme. modem rengärda, stenåldersboplatser, 

fån gstgropar. bad, fiske, naturscenerier. D är ligger två härd ar inom Bjurholms socken 

(Ångennaniand, Västerbon ens län). En härd ligger intill den södra av Åtjärnama. D en andra 

ligger intill en tjärn öster om älvens utlopp av Stor-Tällvanner. Dess a härdar an lades sannolikt när 

buffringen kommit ned/upp förbi Skiruunuddselet inom Fredrika socken altern ativt över 

Sravarsjo (rop. Karta 20 I Björna NV) inom både Västerbotten och Ån germanland). Alternativt är 

det skogssamiska härdar. 

TOPOGRAFISK KARTA 20 I BJÖRNA NY, 

På Slätrnon ca .\ km SSV om Stavarsjo ligger en härd. NO om Flärken ligger en härd samt uppgifter 

om kåtatomt samt plats för tahkåra där rester av resvirke ska finnas kvar. Därifrån är det ej 

långt till N ationalparken Björnlander inom Åsete. På samma kartblad kommer vi ned mot 

området Locksta, Björna socken. 

TOPOGRAFISK KARTA 20 I BJÖRNANO, 

Där har vi en större antal härdar, ensamliggande och i grupper, samt den 1984 uppbyggda. och 

skyltade Locksrakåran. På Lockstamon är en 25·tal samiska härdar registrerade. Vi ser här en 

koncentrationsområde med samiska kultunninnen i en område med idag aktiv renskötsel. 

Området ansluter i NV till flera naturreservat bl. a. T rolltjärn med hälhnålning, Vändåtberget med 

kanske Norrlands finaste gammelskog där uppgifter gör gällande att spår i träd efter samiskt bruk 

ska finnas. Ovemartnings möjlighec finns inne i reservatet. D elsträcka av "Ödemarksleden" löper 

genom området. Lockstamon är en ypperligt område, väl avgränsat och lätt an vandra i. Fiske 

och bad. 

Till det rika renbeteslandet på Lockstamon, isranddeltabildningen . löper flera alternativa leder. 

Från Stor-Tällvan ner över Aspsele mot Studsviken. Intill Kalvmyran direkt norr om Srudsviken 

är registrerat ett tiotal härdar, H ärdarna ligger på en flygsandsbildning. lätt illgängligt. H elt nära är 

Kvarnforsen med kvarn och enkla ovemattningsstugor. Därifrån är det nära till sammanflödet av 

Flärkån och G ideälven och Vacksundsmon-Lockstamon. På Vacksundsmon registrerades den 

första samiska härden i Västemorrlands län. H ärden är sk-yltad. I närheten är ett sky lrat 

fångstgropssystem. Intill j onketjarn är ett samiskt hårdområde skyltat. Vid sammanflödet av 

Flärkån-Gideälven har enligt uppgift (se \Vesterdahl 1986) varit en inofficiell marknadsplats för 

samer och "svenskar" , Platsen är skyltad. I närheten till sammanflodetnr ett numera borrtaget (1) 

röse (skanelands?) där renben och näver var deponerat 0-Vesterdahl 1986 s 56). 

De andra lederna har sannolikt kommit över Tegelträsk (inom Åsele) -Nomjärn samt mot 

området Lagstasjön. Där kornmer en annan led på ömse sidor om Srockholmsgata samt mot 

Lakasjö och vidare mot Mesjön-Långvan net-Sved jan·Ynernssjö- Nederrissjö (samtliga inom 

Åsele). I det området har upptäckts samiska härdar. Den isälvavlagring som löper genom området 

kan följas som ett band ända mot området Vojmsjön inom Vilhelmina. 

TOPOGRAFISK KARTA20 I BJÖRNA SO, 

Från området Locksta följer vi leden mot Nyliden-Movarrner ( en registrerad härd) till 

Långviksmon (en registrerad härd) och beteslandet vilket löper vidare mot Vasterg issjömon med 

Lapptorpet. 

55

TOPOGRAFISK KARTAJUNSELENY: . 

Området Gulsele-Gultjål-Essan är svårt (ominte omöjligt) att komma ifrån. Marknadsplatsen, 

1511-års uppgift om same, närheten till "navet" strax norrom, mot Hälla till. 

Mellan Gulsele längsmed den mäktiga isälvsavlagringen vilken löper mot området Kläppsjö har 

som bekant även ett inte så litet antal samiska härdar upptäckts sent förra året. Kruxet kan i vissa 

fall (men inte nödvändigtvis) vara tillgängligheten. Vi kan vara säkra på att fler upptäckter skeri 

•ar. 

GRÖNA KARTAN JUNSELE 20H SV: 

N är vi kommer in i området från sidan och söderifrån har vi ert antal fina lägen med ca 10 härdar, 

ensamma och i grup'per. Sedan ansluter vi från byn Kläppsjö lite längre ner och tar oss mot Norra 

Vetasjön (gränsen Omskökisvik-Scllefteå) omnämnt i Pilgrimsrid (1997 eller -98). Det är en 

klassiskt område. Väl inventerat. Vi har idag ett zö-tal upptäcktahärdaroch en kåtatomt i 

områdetssom helhet (fler kommer). Skylrat fångstgropssystem. Stenåldersmaterial skvallrarhär 

och där. Lättillgängligt. Finfin väg. Lättgången terräng. Bergsjöarna är ettoemotståndligt skönt 

område. Bad, fiske,vindskydd. 

Vi kan även komma in i området från väster. Nära vägen ]unsele samhälle-Klappsjö har vi två 

lokaler med härdar. Intill en av dom är skyltat systemav fångstgropar. 

I vinter håller man just nu renarna i nästa område som här skissas, mot MyckeIgensjö. Då är vi i 

dalgången där Södra Anundsjöån rinner ned mot sammanflödet med Storån (Norra Anundsjöån) 

intill Bredbyn. Från Myckelgensjö till Bredbyn är en härdkänd. 

Härsarrunanstrålar två större leder. Nära Bredbyn. nära Österfanbybodarna på skogen är känt ett 

tö-tal samiska härdar samten kåtatomt. I närområdet har skyltats stenålder, tjärdal mm. 

Mellan Bredbyn och kustbandet inga kända fasta lämningar av nomadisk karaktär men 

kåtaromten i Nätrahar vi. Låt oss prata om det. / Bernt Ove Viklund 

Not: Under maj 2000 sker j"" i Ndtra arkivstudier cdr jallim.uzterin;}u au Lj.i!mime påuppd"", ,ro UV· 

Mitt infUr Bomiabanan: Vi ber er ocksåWlnWhz att In aude rwmh,/ag 4 kanfiirhorfningYl.is igJngsättas 2000 mm skyltning i Kläppsjö. Leden berördekis mm 

ViOxlmina S samebj, des", ilagmed loeala aktöreranmrrariT.x:r skötseln. 

4. Graningeleden kallar vi t v den skiss på kulturstig/turistled som vi vill få till stånd utefter 

huvudsakligen Orhedahkes mångseke!hävdade flynled här. Underhandlingar med Gaakije 

sydsamiskt informationscenter - pågår ifråga om bl.a. inventeringar härefter. Något konkret 

förslag föreligger ännu icke; men flynleden kommer ned från Ramsele över Helgum-Graningeviksjö. 

delvis Stigsjö och gick sedan oftast ned till Ljustorp och Hassjö. ibland vidare Tynderö 

Alnö och en del vintrar ännu längre nedemotNjurunda el t o ffi Halsingland. 

Denna led skulle kunna fortsätta ända ned till Söderhamn; och norrut till Härbergsdalen. De 

först berörda lär förutom Orhedahke sameby vara Tirnråkommun och ortens hembygdsför. IPE 

Not: Vi påJ:Vrp dema led srxJerifrån med bas i Hässja och Lapptorpe: i Fjäl, santro/. skyl"" 2000. lliand 

Wn/e man mol SV gmc:m Paljakhz rxh Indal·Sättna (dm Sman! sedenen n.Wes eljest r{t45t via Indalen): 

Knlltp'D"!kter härkan gå tilltänkr led (n«!an) nou: i Hämösard . och/eller In i Sundswl1, on i Hälsinlfand. l 

korm:lagåwr k=memtförlilfjimlag attpuUiaYas auMalJ1'u HoImgi.st. 

5. Mittens Rike - integrerade leder. Medel söks för 2001-02. Start ev. redan 2000. 

58

a) The Cultural Route Vi startar på H uberger i Srö de, sjudande aktivitets plats sommartid. 

Därifrån Su Olofs Pilgrimsled/E 14 till BodaBorg över till Viskan, därp å till Sveriges medelpunkt : 

Flataklocken 465 m. ö.h. och med servering etc. Efter Hjaltanstorp kan finska intressenter vika 

mot Storm örtsjön österut via Saxens engång mycket livfulla finn boställe och likadant är fallet 

med Srormörtsjön, som dessutom var platsen där Jonas Åhrens kåtalag vid förra sekelskiftet 

plägade stanna på sina flynningar till och från vimerland i H älsingland. Imillligger Stormörtsjön, 

559 m.ö.h., med vidunderlig utsikt över 'hela södra Medelpad' och in i grannlandskapet. 

Våtmarker och sjösystemen härifrån över Hångsta till Naggen är fågel- och fiskrika och erbjuder 

den naturintresserade formid abla upplevelser, lämpliga tältplatser finns. Du handl ar och tankar i 

N aggen. 

Den ordinarie routen för vidare till Styggberg och Hassela/Dellenbygden (denna del av routen 

är ännu ej färdigundersökt). Åter mot norr längs Svågandalen, och från Brännås över till H ennan 

och Lappsandet och Lappsunden. N orrut över skogsbrukarsamhället Ramsjö. Vid Mellansjön 

över till St. Grundsjöns södra sida med fem lappnamn i terrängen (inventeras juni 2000), gammal 

finsk bosättning på norra. Härifrån spåddes vargen bort för sekler framåt.... Åt er till riksväg 83 via 

ett större fångstgropssystem vid Juvatssjön och Alby med Lappberget. För den intresserade av 

skogsbruksepoken, är en avstickare med besök på f lottningsmuseet vid Eldnäset att rekommendera; 

lämpligt kombinera med Haver ö Strömmar. Routen fortsätter efter Alby till Ånge, 

centralon i området. Ev. kan routen innehålla ett eller flera nedslag söder om Ångesjön ; annars 

fonsätter man till antingen Lombäcken nära jämtgränsen, eller Magdbyn med samiskt vinterbete 

till ca 1930. jämtgaveln är nästa hållpunkt; intressant för fiske, men också med samiska och andra 

kulturmiljöer. Vi passerar sedan Marktjärn. garrunal Finnby i N Borgsjö socken. Därpå mot 

Frånsta viaLappgärdet. (not; Hä!sinwJel'" aJiingig«vaktömna i Gidelo'lf, sememalan). / PE 

I forminskad punktstorlek visar vi här på en mer ren kommunal Änge-rutt: 

b) Mittsameleden är arbetsnamnet på en led som i mångt blir en Ånge-aogelsgeohet. Den bör lämpligen integreras 

med de många svedjefinska kulnumiljöer som kommunen väljer. Liksom för Kramfors tänker vi oss här en cirkulär 

led, som visar lika mycket bofasta samers platser och rörelsemönster som de genom- och hitflynaode fjällsamerna 

vintertid. Inget färdigt förslag finns; men vi kunde starta i Lombäcken strax S om E14, med relativt rika anor av 

passerande oc h periodvis stannande rajder. uppgärdet N Frånsta är en given punkt. En avstickare till finnbyn 

Marktjärn (beskriven i rapport avMagnus Holmqvist 1998) via Borgsjöbyn . Villberger - Skinnsjöama så fram ditopp 

och så bär det uppåt ] ämrkrogen/·gave1n och åter (välkänd uppehlllsplcrs riter fjällsanllska fl)ttleder) , Generån ned 

oc h så tar man höger vid Åseberge t mot Fränsta. på vägen dit passerar mm nära Lappgärdet. som bör kunna nås 

med bil. 

Vi viker sedan österut till Torpshammar (möjl. kan BodaBorg vara en utgångspunkt); vi passerar och 'bestiger' 

Flaraklacken . Sveriges medelpunkt, sedan, efter en extramil T/R Kåtalamm (finska kåtor) och kmda finnbo naller 

Saxen, via H ja ltanstorp till Stormörtsjön där (förutom svedjefinnar och andra invånare som präglat bygden) jonas 

Åhrens kåtalag stannade till ibland på väg söderut. Vi dödliga. som inte går upp på Stonnönsjökullen och spmar ut 

från dess 558 m ö h • kan göra avstickare över Finnsjön och Oxsjör» annars tar man lämpligen vägen över fågel- och 

fiskrika H lngstat-raktem c med milslånga myrstråk och Naggen (som kunde bli knutpunkt, om man i Halsingland 

ville anlägga en led över Styggberg och H assela/ Dellen-bygden) med dess bensinpump och framåtanda, vidare 

västerut mot G rundsjön med div. samcminnen; därpå upp riksvägen mot Angesjön varvid Frostvikensamer gärna 

betat sina renar. 

Avstickare bortåt Be rgsjö, julåsen och österut mot Stöde/Mnfors/Svcll kan tänk.as. Bodaberg kunde vara en 

knutpunkt. En rejäl gir öve r H ave-ö kan vara motiverad; då Handölsdalens och Tås,.isens samebyar torde kunna 

påvisa historiska flytt ningar där förbi."* 

.. MUl kan tänka sig en orde ntlig avstickare vidare på E 14 via et! periodvis vålfrekventerat område för 

fjällrensskötsel n runt Bensjö-Braeke up p förbi Dockmyr Omge anhalt för Frostvikens södra och Hotagens samer) • 

ev. en gir kring området S om Stugu n (bete idag för jiingieveerie, dvs. Hotagen) och sedan nedh Serbygden t ill 

Sandnäset vid Leringen. ett välk.w.t genom-flyu ningsställe för bl.a. det tidiga 19DO-talets rajder [den riktigt hugade 

kan fara förbi H olm och sedan den vegen nedtill Torpshammar). H är hm vi kanske tänka oss en knutpunkt 

(Sandnäset eller Am mdgård-Holm) till en poremiellled bdden nedit Sundsvall och uppit Frostviken. 

Antingen vän der man åter pi E 14 mot Borgsjö efter Lembacken. eller far man in i j amdand enligt den 

"ordentliga avstickaren" harovan Hursomhelst rekor nrucndcras i foldrar och anru: . och kanske är skyltning 

mot iverad . en närmre titt på Jimtga.veln; km göras vi,\Marktjärn. 

59

förbjöds. Det kunde förklara de mycket sporadiska 

flyttningarna ca 1750.1850. 106 

Vi har att räkna med att de bofasta samerna i det här 

länet på t 700-talet hade rötter såväl från söder, väster 

(Jämtlandssamer) och norr (Västerbottenssamer och 

skogssamer nedom och ovan länsgränsen). 

• 

106 Se vidare nedan s 9· 10 avsnitt om 

renproletariatsamt i sammanfattningen därom 

64

Bilaga If. 

Bouppteckning efter Thomas Thomasson I i Nara, död 26juni 1820 

Från boup pteckn ingen 1820 (gjord på begäran av 

hu strun och tre barnen- myndige sonen Tf, Märtha 

och Sara Greta döttrar vars r ärtlgh bev.av Bonden 

Eric Jonsson i Björås), referat: 

Rubriker: Åbyggnader, Silfwer, Koppar, Blecksaker, 

Porsliner, Jemsaker, Snickarverktyg, Kärill, Div 

h usgeråd , Sängkläder, Gångkläder, Sj öredskap. 

Glask äril. Utgåe nd e fordringar 

Abyggnader 

En stu gu[ /·e?{byggning 6knytt, med kammare och 

forstu ga 10 RO 

En wist bod 1,16 • 

S ilfwe r 

En liten skå l l . •_- 6 lod 4 RO 

Ett par knöspanner 0,28 RO 

Koppar 

En Kittel " 1" 1,12 RD 

" mindre 0,4 

" mindre 0,2 

.. dito gl 0,2 

En liten skopa 0,24 

En Caffepanna 1,32 

Transp ort 37,23 

Blecksaker 

Skål 0,3 

Liten skopa 0,6 

Tratt 0,2 

Do mässing 0,3 

Porslin 

8 tallrikar 0,28 

5 stenfat 0,16 

12 tallrikar sten 0,6 

2 sk -- ? 0,2 

Jem saker 

Sk rädda resnx 0,8 

fotp anna 0,24 

Gryta 0,4 

[---] 

Jem stör 

Stekpanna 0, 16 

Eldga ffel 0,7 

Huggyx a 0,8 

do 0,8 

do hand- 0,16 

Liten tälj yxa 

Skoham mare 0,3 

Höstång 0,1 

Skinnr ingar [?} 0,6 

En större handsåg 0,12 

65 

" mindre ? värde 

2 naglar ?v 

2 små pressjärn 

utanlås 

bytta med j em skrot 

j äddrag 0,4 

rasp 0,4 

2 filar 0,8 

Sniekare redskap 

En foghyveljem 0,16 

" hyvel do 0,4 

3 släthy flar 0,6 

g las" - 6 

fals do , I 

tumstock 0,12 

Ett par skrufwer 0,8 

2 skinnknifvar?v 

2 huggbogar? 0,2 

3smä --·? 

Käril 

Dricksflaska. halvt fjärdingsmån 

DrickskappeI bytt a [??] 

2 drickskaggar 0,4 

2 Y:z tunnor för strömming 0,6 

tunna ?, 4 

tran tun nor Y. 0,2 

Ett baketråg 0,6 

Mjölkflaska 0,4 

2 do felac ktige ?v 

2 större wrila r 0,8 

2 mindre - 0,3 

div wrilskålur 

6 tallrikar 0,6 

spillk um? 0,6 

wril skål 0,2 

Div husg eråd 

Sto l 0,\ 

2 spinnrockar 0,24 resp 0 1 

Spolrock ?v 

Haspel 0,6 

Lindrag 0,8 

Skacklor 0,6 

drög 0,4 

dragkärra 0,4 

En dragkälke jernskodd 0, 14 

Linhäckel finare 0, 16 

" [---?] 0,1 2 

Ullk arler 0,8 

[---l 

[---l

1748 död 24/5 Lpm AA 40å begr dg, ej anh 

uppg. Stämmer med not 13. 

ca 1749 N ils Jonsson LpdrStigsjö G 29/12 

Nord. + Gertrud Andersdotter Lpi 

1749 5/1OAnders Nils Jonsson + Kj erstin 

Andersd 

1753 G 13/3 Jon Tomasson Ipdr Åsclc i Vib. 

+ Cherstin Andersd tpÄ 

1753 25/4 Lars Persson lpm H:irnön*** 

Vib. Gunilla Andersdorter-" Hed Lpkv 

..'" ev felskr för Homön i Vibyggcrå 

1754 19/ 10 Helena Lars Andersson + Dordi 

Jonsdotter - Gifte sig ro varandra tidigare 

under året i lIögsjö; befann sig äv där 1755 

som dopvittnen 

1755 död 2/2 Helena Mjösjö 3m 4v LA Ipm, 

begr dag [Mjösjö sameviste med bröderna 

Lars och Anders Andersson ro familjer; trol 

Dordi Jonsd resp Kerstin Andersd & barn 

l!?] 

1755 27111 Lars Bengtsson Ipm 1755 & 

Nordingrå Gertrud Andersdotter" änka[Lp-] 

1756 3/11 Jonas Lars Larsson + Dordi 

Jonsdotter[får vi räkna med att Larssonär 

fel?] (dör Lars A och får Dord i J giftaom 

sig?]. - Lars Larssonfr Tyn der ö, se nedan! 

1758 28/8 Jonas Lars Jonsson (bror till 

Anders 17)+ Gunnila Andersd 

- GA omgift ellerfelskrivning av "Persson?" 

1759 24/12 Helena Lars Bengtsson (hemvist 

Ull.) + Gertrud Andersd 

OBS OBS Lars B lämnar Nordingråför 

Tynderö mellan 1759 och 1762, jinnspå 

Alnö1765 och i Nordingrå igen 1771; 

däremot i Säbrå 1780 

68 

'1760 död 2/l1 Jonas koppor 2å 2m Lars 

.Jonsson begrdag 

1760 död 3011 1 Nils 4å 2m Lars Bengtsson 

Jon Arvidsson 1766 16/l1 Nord. + Margera 

Andersdotter Ipiga 

1768 död 12/11 Kerstin Andersdotter lapphu 

håll & styng f 1702 

1769 död 28/4 Lp m Jonas el Jon Arvidsson 

el Nilsson (trol Jon) N äsblod f 1744 , 25 år 

1761 G. 12/4 Anders Bengtson Ipdr 1761 

Vibyggcr å & Gunilla Andersotter"'*LpÄ 

1761 4/ 10 Anders Lars Jonsson + "Gunnilla" 

Andersd. 

1761 22/11 Helena Nils Anderss [se Nora?] 

+ Car in Mauritzd ["?] 

OBS NA och Karin Mauritzd får två barn i 

Ty ndcr ö 1763 resp 1765: Anna och Gunnila 

1764 i Ljustorp ansöker Pehr Andersson f 

1714 10/6 i Nordingrå (se ovan) om att få bli 

snip, kallas fd lappman ; redan 176 1 står han 

i Avkortningslängden (LSIKB, HLA) 

1766 död 11/91p b Lars Larsson Svullen i 

magen f 1762 Från Tyndcrö. [åter 

Medelpad : Alnö n 1765] 

1766 i Stigsjö -Viksjö dör en 13-årig dotter 

Cherstin t Nils A, han är trol där 

1767 1/9 Karin - Lars Benktsson, Hemmahör 

i Ull-Skog + Cherstin An dersdetter Ny fru ? 

1768 10/4 Anders Jon Arwidsson + Marget 

Andcrsd 

1769 25/1 1 Jonas JA + MA 

1770 4/3 Andreas Mådan Nils Andersson + 

Anna Sjulsdotter (ett fall av namnar? - en

Anders Nilsso n ärG med en Anna 

Sjulsdotter i Bjärtrå!?) 

1773 Nils Anders Nilsson + Anna 

Sjulsdotter 

1774 24/2 Paulus Chri sopher Pälsson + 

Dordi Nil sd. 

1776 7/5 Nil s CP + DN 

1777 28/9 Gertru CP + Dordi "Larsd" [trol 

felskrivn mr ''Nilsd'') 

• 

1783 23/1 i Ullå nger får Clerner Clemetsson 

sonen Clemet tills m Greta Svensd 

1787 19/5 Lars Simon Larsson + Lena 

Larsdotter Tviii, Lappm 

1789 22/6 Anna Sim on L + LL 

"Lappkojan" i ant. 

1787 19/5 Pehr -"- 

17942711 0 Jonas Körning HJ+"Karin" Lpm 

1794 i Nora (-s k:obok) finns Anders 

Jonsson "lappdräng" G. 15/1 i Skog med 

Dorothea Jonsdotter Lappänka G ävle 

1796 Testes i Bj ärtrå: Kerstin Persdotter 

No rdingr å. samt LA o hu Cajsa "ni lsd'' 

1796 Clemct Clemetsson i avkortn.längd 

24/12 

1803 17/12 Anders Björnås - ? Anna Lpm 

1806 3/3 Sara - OlofNil sson Fjällapp obs 

obs [=l1yttning 1805-06 troll) 

1810 död Stina Olofsdotter i Säb rå, hon 

kommer fr Nordingrå 

1819 18/12 "Dotter" Sven Norrman .. ? mor 

28 

69 

J821 6/9 Clemens Järesta Sven "Norman" 

+ Magdalena Henricsd 30 

1825 23/9 Henric Jåresta Sven Norman + 

"Magdal" Henri csd 35 

182723/12 MarQarelha Järesta SN + MH 37 

år mor 

1839 24/1 Jonas Hyndtjärn Anders GUSI 

Jonss + Anna Greta Larsdotter "lappm" 

18402/12 Anna Calharina Hyndtj ärn AGJ + 

AGL mor 29 

1843 25/8 Lars Hyndtjarn AGJ + AGL mor 

32 "Torpare. Lappman" 

1845 8/6 Margaretha Christina" .. " 35 

"Lapp, torpare"! 

1858 23/1 Lars PelerHyndtj öm Nil s Peter 

Larsson mor 34 "Lappman" 

1861 29/3 Nils Jon as Hyndlj NPL + Helena 

Nilsdotter37 

1862 10/8 Anna Helena Hyndlj NPL+HN 3 8 

1865 4/5 Nils Eric Hyndlj NPL ? HN 41 

1872 22/2 Constantina Desideria Magn 

Const Månss 27 + Marg Chr Larsd 37Lappm 

fr Vilhelmina . [obs flyttvinler 1871-72] 

1880 5/4 Nils Johan irenius Vilhelmirra 

Nils Nilsson Slounk 27 + Anna Christ 

Andersd Fj ellman 22 "Lappm" far 

1881 4/2 Död[ son Paul Larsson + Sara 

Sofia Nilsd (ej åld ) 

1882 17/1 Sigrid t-. taria - - Paulus Larsson -t 

SSN "Lapp fr Frostvi ke n Jämtl" 

1894 28/ 1 Anna Johanna And Thomasson 

Krojk + Anna MariaThomasd Lapp fr 

Burgfj åll v -mtna 

1896 24/2 Erik Ferdinand - Hilda 

Bernhardina Sjögren Lattiksberg W miua .

PersRcg Giftasboken 

Nils Nilsson Ipdr 1785 3/4 Nord. + Gertrud 

Larsdotter Lappiga 

Simon Larsson lpdr Y-län näs sn G. 1787 

25/2 Nord. Helena Larsd piga ["Lapp-] 

Clemet Nilsson Lpdr GiT orså ker 1799 8/11 

Vibyggerå + Helena Andersd. Ipig 

Anders Andersson G. 180023/3 Ull + Sara 

Svensdotter Lpänka Svan å 

• Lappänkling Gästrikland 

IlIJon Clementsson dr 180 1 17/6 + Marget 

Nilsd Nord.o Tollsäter icke-Samer ?/// 

Sven Normari Ipm G. 1819 2517 No rd. 

Magdalena Henricsson 1pmdtr Jåresta . 

'Pehr Larsson Ipm Arnäs 1837 19/3 Vib. 

Elisabeth Dorothea Olsdotter Berg. 

Anders GustJansson "lapp torpare" 

Hyndtjärn G.1838 117 Anna Greta 

Larsdotter 

Lpiga, 

Hyndtj [omG.1847mNPLarsson lpm] 

Lars På lsson Lpm Kläpp Skogs sn G.1842 

4/2 Anna Magdalena Larsd Änka Berg . 

Nils Petter Larsson 1pm Själevad G. 1847 

16/5 Nord. + Anna Greta Larsd LpÄ 

Hyndtjärn . 

Not: De mångafamiljerna i tidig Nordingråitisk 

kyrkoskrivning är oftast svåra alt spåra 

härkomst till. Kanske var en del religiösa 

flyktingar, kanske kom några mer el mindre 

frivilligtfrån havet, ev i samband med Gävlefiskare. 

Njurundasamer 1697·1839 

Famrrg 1725·1800, dixJ·fOcU. cx1nigse/bok, stopp 1839, 

rmianknytning till Hälsingfand, Indsl, 5:ittnd, TUnA och Skogs seelenar 

1697 död 5/8 Teodor Andersson Lappgosse 

6å C:189 

1716 död 1711 Pål Andersson 33å ihjälfrusen 

på Bodtjärn C: I 107 

1725 G 1817 OlofJonsson & Lucia 

Andersdotter, brud tidigare gift iSkallsta, 

Skog . 

OlofJonssons barn (trol med nästafru) 

1726 Maria född 1/7 Maria Olofsdotter 

1727 Cecilia född 16/9 Cecilia Olofsdotter 

1729 Pär född 1729 Pär Olofsson 

1730-33: Förmodad 'massinvandring' av 

samer söderifrån pga tvångsförflyttning 

70 

1733 Gunnel, Påhl Andersson "sockenlapp", 

mor: ? - okänt datum. 

17? Sigrid, far: Pär Olsson, mor: Margareta 

Mårtensdotter, trol fr Hälsingl, far 

"Sockenlapp" 

1741 Pär okänt datum, far: Thomas 

Andersson + Märit Jonsdotter 

1741 Annika född 13/5, död 1743 717,far: 

ThomasJonsson, 1110r: Brita Jönsdotter 

1742 Pärfödd 30/6, far: Gunnar Andersson 

(fr Gnarp), mor: Margareta Jonsdotter 

Not l: GA är född 1711 i Gnarp, 

flyttar sen till I ndal. Död där 1755, 44å håll

&styng (kan Pär, Anders o Gunnar vara 

bröder - el i alla fall två av dom. en PärA 

återfinns i Gissjö mot sö Medelpads 

finnmark i Attrnar el Stöd e 1747 m h 

Cecilia Jönsd. Uppenbarligen finns en Perel 

Pär kvar j Njurunda; ytterligare en Per A i 

Indal m h Malin Jonsd 4 b 1747-52) 

Not II : Om Gunnar-namnet: sedan åtm . 

1695 års skattelängd finns en eller flera 

Gunnar i Åsele lappmark; dessa får ättlingar 

iAnundsjö, Boteå och Nerdi ngrå. på en el 

flera platser kan dock Gunnari ett efternamn 

vara felskrivet för Gotorm- el Guttonn- 

OBS! • 

Bemärk härtill att en Olof Gunnarsson 

finns i Ramsele 1776, lappman från 

Hälsingland Det är sannolikt en släkting till 

Gunnar Andersson, kanske rentav en son? 

Dessutom stämmer Pär Gunnarsson 

dödsdatum i An u ndsjö 1811 (69å) mycket 

väl in på Gunnar Anderssons & Margareta 

Jonsdotters son från 1742 30/6 här i Nju). 

Not III: Fler hälsingeanknytningarfinns 

i Tyndcrö och Attmar. 

1742 död 15/8 Margareta, dotter t Anders 

Andersson+Lisbet Thomasd. 

1743 4/1 född Anders Ols-cl Olofsson, Olof 

Andersson + Karin Thomasd (se AO nedan) 

1743 död 7/7 Annika Thomasdotter 2å I m 

7v, TJ+BJ 

174? Anna Magiena född, far: Olof 

Ersson+Sara M ånensdotter 

1748-50 (troligen!) Olof, far: Gunnar 

Andersson, mor: Margareta Jonsd. OG i 

Ramsele 1776. 

1749 född och död Anna Maja Thomasdotter 

5/4, 6v barnsjukdom (föräldrar") 

1752 återfinns paret Anders Andersson 

Lisbet ["Lisa"] Thomasdotter i Tynderö. AA 

'fr Ang' 

71 

1754 Thomas född 4/4 . far: Olof Andersson, 

mor: Karin Thomasdotter 

1755 A nders född 10/2 ("Lisa" mor), far: 

Anders Andersson + Lisa Thomasdoter 

1755 död son Thomas 3/8 2å4m mä ssling 

AA+LT 

1757 Segri född, far: Lars Jonsson, mor: 

Maria Jonsdotter 

1758 O lofflids, far: OA "d.y", mor: Anna 

Thomasdotter 

17? Anna Magiena okänt år, far: Olof 

Ersson, mor: Sara Måttensdetter 

1763 G. Per Andersson 23/1 0+ Anika 

Thomasdotter{trol rodd ca våren 1744 med 

föräldrarna 

Thomas Jonsson och Brita 

J önsdott er. en äldre avliden syster 1741-43 

hette Annika) 

1764 Karin Thomasdotter, Thomas Olofssons 

mor & den ena OA:s fru , dör 42årig i 

barnsbörd 4/9. 

1769 Jonas, far: OA "d .y" + Anna 

Thomasdotter 

1771 Pärfödd, far: Olof Andersson, mor: 

Segri Olsdotter. Paret till S ättn a trol slutet 

1770-t far en dotter Anna Lena 1780 (men 

OA kallas där OlofOlofsson - tro l felaktigt). 

1778 G 15/11 Anders O lofsson if1743 4jan 

troligast i Njurundo med / ar: 010/Anders 

5011+ trol 1/Ior: Karin Thomasdotter. död 

/81826/1l) & Helena Olofsdotter lapp-piga 

Bettne (AO t Tuna 1786 men dör i Njurunda 

på I 820-talet). 

1779 Catarina [ibl kallad Karin?] (G 181 1 

med Nils Nilsson i Målsto. Tuna.) 

NOT: Det tycks so m om AO, HO 

(och sedermera fr 1811 "Karin" Andersd +

NN bor i Målsta) bor i Målsta, Tuna fr 

1786 - iallafall finns dom där på 1800talel, 

och att dom vigs där 1779. Unde rligt är dock 

att det äri Njurunda k:obok som födslarna 

på Märla Lena (1783) och Lisa (1786) står, 

tillika vigseln 1779. 

1780 föds d Anna Lena i Sällna, far: Olof 

Andersson, mor: Segrid Olofsdoner. 

1783 Märla Lena född, far: Anders Olofsson, 

mor: HelenaOlofsd 

1787 Lisa född , far: AD, mor: HO. 

1805 i T unn : Carin (el Catarina) 

Andersdoher (AOs d) G. Anders Jonss, hon 

blir änka 1809 

72 

'1811 Carin Andersdorier G. Nils Nilsson fr 

Sk ön, f 1790 - i Tunn. 

1828 död Anders Olofss. ("ålde rstigne 

lappm" 2611 1 75å 10m 22d) oklart om död i 

Tuna el Nju. 

1839 i T una död lappänka Carin 

Andersdotter: Anders O:s dotter 9/l1 (NN 

omgifte).

Samer i Angermanland, Medelpad och Hälsingland - Murberget ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?