Konsulten nr 4 2010 - Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF

Kritik riktas
mot Far
I majnumret av Balans riktar förre ordföranden
i SRS stark kritik mot Fars agerande efter
samgåendet. Nedanstående artikel redogör
för hans synpunkter.
På två genomförda föreningsstämmor i FAR SRS
har beslut tagits att organisationens namn skall
ändras till Far.
Därmed är den sista skärvan av Svenska Revisorsamfundet
SRS krossad.
Man kan fråga sig, mot bakgrund av nedan,
för vem var denna förändring så viktig? Varför
drev man fram denna? Hur kunde SRS representanterna
i organisationen låta detta ske? Jag
ifrågasätter inte den demokratiska processen för
förändringen. Att mobilisera ihop ett kraftfullt
motstånd förstår jag dock att ingen kunnat orka.
Men bara tanken och handlingen att driva
fram ett sådant beslut är ju brist på empati och
respektlöshet mot SRS, Sveriges äldsta revisorsorganisation
(104 år), dess fd 1400 medlemmar,
dess fd personal och vi alla som var aktiva i
samgåendeprocessen. Det måste göra andra till
eftertanke.
Kritikerna inom SRS under samgåendeprocessen
framförde sina argument ”vi blir överkörda”,
”besluten blir centralstyrda”, ”småskaligheten
försvinner” tom påståendet att de kommer att
ta tillbaka namnet FAR framfördes.
FAR deklarerade till mig personligen ”vi
kan släppa namnet FAR om bara samgåendet
kommer tillstånd”. Det uttalandet var en av
grundpelarna till att SRS överhuvudtaget kom
till förhandling om samgåendet. Det var klart
för alla. Det framstod som om FAR var beredd
att offra för att få något annat. Bra argument
till att övertyga kritikerna inom SRS.
Nu i efterhand förstår jag att FAR succesivt
förde oss in i fällan. Med vissa undantag är ju
det samma ledning i Far idag som i FAR då
förhandlingarna genomfördes.
Jag som OF i SRS och ledde förhandlingarna
argumenterade tillbaka till SRS medlemmarna
(främst på första extra föreningsstämman 2006
i Sthlm), ”vi måste lita på dem, de har goda
syften” ”de är ärliga”, ”finns ingen anledning till
oro”. Ledningen i FAR, på egen stämma 2006
inför alla, framförde tom att denna årsstämma
hoppades bli den sista för FAR i den andemeningen
att nästa gång blir det troligen FAR SRS
första stämma och under gemensamt namn.
Namnet FAR skulle vara borta för all framtid
menade man bara samgåendet kom till stånd.
Redovisningskonsulten nr 4 2010
Då de nya gemensamma stadgarna utarbetades
var namnfrågan så viktig att en tävling
utlystes om namnförslag från medlemmarna i
FAR och SRS. Vi fick ett hundratal förslag men
parterna valde ändå FAR SRS och med ny logga.
Alla var nöjda även om vi kanske hade önskat
oss ett neutralt namn som mer skulle spegla förnyelse,
nya tider, ny kultur, ny avspark mm. Vid
ett tillfälle föreslogs dock att återgå till namnet
FAR vilket fick styrelsen i SRS att skarpt reagera
mot detta varför förslaget släpptes.
Trots detta går det endast 3 år från samgåendet
tills man nu går tillbaka till det gamla, dock
Far med små bokstäver. Varför små bokstäver
kan man fråga sig? Som om det skulle göra någon
skillnad? Skulle det vara ett motargument
mot eventuell kritik?
Namnfrågan är viktig för det ger symbolvärden
som nu raserats sett ur SRS perspektiv till
förmån för det ”gamla”.
Ett svek mot alla oss inom SRS med hänsyn
tagen utifrån den anda och löften som låg till
grund för samgåendet.
Eftersom jag som OF i SRS slogs med ”näbbar
o klor” om att samgåendet skulle komma
tillstånd så är ansvarsvaret mitt att jag lett oss
in i ”fällan” vilket jag beklagar. Jag hade fel, jag
var för godtrogen. Jag trodde på människorna.
Under förhandlingsprocessen så mötte jag
”Judas” i våra egna led. Nu fick jag möta ”även
du min Brutus” fast hos motparten. Det hade
jag inte förväntat mig.
TExT: PER-OLOF ANDERSSON
FD. ORDFÖRANDEN I SVENSKA REVISORSAMFuNDET SRS.
15