En undersökning - Sveriges Kungahus

Samtidigt gjorde de nya lagarna och ariseringspolitiken läget alltmer besvärligt för Wechsler.
Särskilt märktes åtgärder som riktade sig mot judars möjlighet att bedriva näringsverksamhet
En förordning av den 12 november 1938 utestängde judar från det tyska affärslivet.
Förordningen innebar att judar i Tyskland fr.o.m. den 1 januari 1939 förbjöds att bedriva
yrkesmässig handel, eller som det specificerades ”Einzelhandels-, Versandtgeschäften oder
Bestellkontoren sowie der selbständliche Betrieb eines Handwerks”. 50
1 början av december 1938 kom, som nämnts, ytterligare en förordning som skärpte
ariseringsprocessen. Enligt den förordningen kunde judiska näringsidkare föreläggas att inom
en viss angiven tidsfrist avveckla eller överlåta sitt företag. Om föreläggandet inte följdes,
kunde en offentlig förvaltare tillsättas. Förvaltaren kunde ges i uppdrag att fortsätta, avveckla
eller överlåta företaget. Från och med det att förvaltarförordnandet infördes var den judiske
företagaren helt berövad sin möjlighet att företräda företaget och att förfoga över dess
tillgångar.
I en studie av Frank Bajohr rörande förhållanden i Hamburg vid denna tid, hade ariseringen
nu nått ett akut läge. Vid årsskiftet 1938/39 hade alla judiska butiker sålts eller slagit igen, och
hundratals företagare hade satts i fängelse eller koncentrationsläger. 51 Till de repressiva
åtgärderna hörde nedvärderingen av judiska företag i samband med framtvingad försäljning.
Åtgärderna skiftade starkt mellan branscher och städer. Det förekom att man fastställde priset
till hälften av det värderade värdet, och inte sällan inträffade det att man helt enkelt angav
konkursvärdet. 52
Wechslers vilja att tilldela Engels och Bongertmann fullmakter att företräda firman kan säkert
ses mot bakgrund av ariseringsprocessen. Det finns många exempel på judiska affärsmän som
tidigt försökte överlämna ledningen av sina företag till en arisk affärsman i förhoppningen att
ändå kunna behålla sitt inflytande. Före 1938 hade de flesta judiska företagen övergått i annan
ägo, i varje fall i de mindre städerna. 53 I storstäder som Hamburg och Berlin var tempot något
långsammare. 54 Det är ändå inte svårt att förstå, att Wechsler måste agera snabbt och
dessutom ha tur, om han skulle kunna få någon ersättning för sin firma.
Hösten 1938 avvisade han ett bud på 25 000 riksmark från Dresdener Bank, ett bud som enligt
samma dokument hade sänkts från 30 000. 55 Dresdner Bank hade från slutet av 1800-talet
utvecklat sig från en sachsisk regionalbank till en av de stora tyska bankerna. Den tillhörde
också de banker, som stärkte sin ställning genom att aktivt medverka till ariseringen. På det
sättet kom den även att verka som den tyska finansförvaltningens förlängda arm. 56
50 Reichsgesetzblatt 1938:I. Österreichische Nationalbibliothek; http://alex.onb.ac.at/cgi-content/anno-
plus?apm=0&aid=dra&datum=19380004&seite=00001580&zoom=2
51
Frank Bajohr, ‘Aryanisation’ in Hamburg, The Economic Exclusion of Jews and the Confiscation of their
Property in Nazi Germany; New York 2002, s 142.
52
Frank Bajohr, ‘Aryanisation’ in Hamburg, The Economic Exclusion of Jews and the Confiscation of their
Property in Nazi Germany (New York 2002), s 195 ff.
53
Martin Dean, Robbing the Jews. Confiscation of Jewish Property in the Holocaust, 1933-1945 (Cambridge
University Press 2010) s 29, 47.
54
Frank Bajohr, ‘Aryanisation’ in Hamburg, The Economic Exclusion of Jews and the Confiscation of their
Property in Nazi Germany (New York 2002), s 314.
55 Uppgift av Mats Deland.
56
https://www.commerzbank.de/de/hauptnavigation/konzern/geschichte/archiv_bestaende/archive_bestaende
.html. 26/9 2011. http://www.eugen-gutmann-gesellschaft.de/upload/abstract_ziegler.pdf. 26/9 2011.
13