En undersökning - Sveriges Kungahus

försäljning av mark. 133 Det förekom också att mark överfördes till flyktingar från Europa för
att de skulle kunna räknas som jordägare. 134
Det finns inga uppgifter om bytesaffären mellan Efim Wechsler och Walther Sommerlath på
ett eller annat sätt skulle vara ett led i sådana uppgörelser, men både kopplingen mellan
Wechsler och kaffeplantagen och affären mellan Wechsler och Sommerlath måste ändå
bedömas mot denna bakgrund.
Wechsler, som hade sina erfarenheter inom verkstadsområdet, började snart arbeta på en
fabrik i São Paulo, och 1943 flyttade han till Rio de Janeiro. Han hade vid den tiden medel
som räckte till att köpa en tomt i staden samt att där bygga ett hus och en mindre verkstad.
Samtliga dessa transaktioner med noggrant angivande av tomtmark, överlåtare och förvärvare
samt pris är dokumenterade i de officiella handlingarna. Men om det verkligen var fråga om
något egentligt utbyte av likvida medel i samband med alla dessa transaktioner framgår inte.
Allt tyder på att detta var en uppgörelse, som hade iscensatts för att kompensera Wechsler för
övertagandet av firma Wechsler und Hennig samt för att göra det möjligt för Wechsler att
etablera sig i Brasilien.
Plantagen och marken i Santo André var således ersättning för Firma Wechsler und Hennig.
Men man måste fråga sig om detta var hela sanningen. All erfarenhet av ekonomiska
transaktioner i samband med ariseringen tyder på att myndigheterna hade god kontroll på
skeendet. Ersättning levererades i sådana fall in på ett blockerat konto som myndigheterna
och inte den judiske säljaren kontrollerade.
Överlåtelsen av Firma Wechsler und Hennig och registreringen på den nye ägaren ägde rum
på ett mycket formellt sätt, och de handlingar som Efim Wechsler och Walther Sommerlath
utväxlade bestyrktes av notarius publicus. Det är inte rimligt att tro, att affären mellan
Sommerlath och Wechsler skulle gå spårlöst förbi, utan att de tyska myndigheterna noterade
ersättningen eller var den placerades. Det normala var också att handelskammaren och andra
institutioner godkände beloppet. En naturlig hypotes kan vara att Walther Sommerlath
verkligen betalade en summa för firman, och att detta belopp var av en storlek som
myndigheterna fann naturligt. Beloppet bör sedan ha satts in på ett blockerat konto, som var
skrivet på Efim Wechsler.
Detta är en hypotes som styrks genom kunskaper om ariseringens regelverk och tidens tyska
miljö. Motsvarande tillvägagångssätt i händelse av transaktion mellan mer välvilliga partners
beskrivs även av Wolfram Selig i arbetet ”Arisierung” in München (2004). Köparen kunde då
inte sällan i hemlighet betala säljaren mer än de fick, och metoderna kunde skifta: ”Vissa
överlät till den judiske innehavaren till och med tillgångar i utlandet eller betalade i hemlighet
en ränta.” 135 Beskrivningen av överföring till utlandet stämmer väl överens med
framställningarna hos Frank Bajohr, Martin Dean, Martin Friedenberger och Jeffrey Lesser
ovan.
133 Jeffrey Lesser, Welcoming the undesirables. Brazil and the Jewish question (University of California Press
1995) s 96. http://publishing.cdlib.org/ucpressebooks/view?docId=ft367nb2gm;chunk.id=0;doc.view=print.
134 Jeffrey Lesser, sid 126.
http://publishing.cdlib.org/ucpressebooks/view?docId=ft367nb2gm;chunk.id=0;doc.view=print.
135 Wolfram Selig, ”Arisierung” in München. Die Vernichtung jüdischer Existenz 1937-1939 (Berlin 2004) s 89.
34