En undersökning - Sveriges Kungahus

Slutligen framgår även födelseort. Födda i Tyskland före 1919 uppgick till 2 618 personer
(92,77 %), födda i utlandet utom Brasilien till 102 personer (3,61 %), födda i Brasilien till 69
personer (2,45 %) samt utan uppgift 33 personer (1,17 %). 76
Moraes granskar närmare partiverksamheten i huvudstaden Rio de Janeiro. I en av de tyska
tidningarna infördes i oktober 1931 en annons med inbjudan till möte i avsikt att bilda en
lokalförening till NSDAP. Sannolikt fick mötet formen av en föredragsafton på en restaurang
i stadens centrum. Det finns inga uppgifter på anslutningen under den första tiden, men
sammankomsterna var öppna för alla intresserade.
Partigruppens ställning i staden var emellertid inte enkel. Under de första åren hölls
sammankomsterna på den tämligen beskedliga restaurangen Bar República, inte i den tyska
kolonins mer bekanta samlingslokaler. Försök att få utnyttja mer erkända lokaler bemöttes
avvisande. Det är också uppenbart att partiet under de första åren aldrig var närvarande vid
större begivenheter i kolonin. En direkt konflikt uppstod 1932 mellan partiet och den tyska
skolan, där lärarna starkt reagerade mot partiets kritik mot ”kommunistisk och defaitistisk”
litteratur. Det är uppenbart att kolonins etablissemang inte betraktade partiet med något större
intresse. Vägen till erkännande var tämligen lång. 77
En omsvängning inleddes efter det att Hitler utnämnts till rikskansler 1933. Vid första
majfirandet i Rio de Janeiro bevistade för första gången även den tyske ambassadören ett
partimöte. Publiktillströmningen ökade, och nya lokaler måste sökas. Att utvecklingen inte
gick snabbare kan med säkerhet förklaras av att den dittillsvarande partiledningens politiska
framtoning varit ganska aggressiv. Det ledde till och med till anmärkningar från den centrala
utlandsorganisationen i Hamburg. 78
Sommaren 1933 inträdde ett skifte på ledande poster i den lokala partiorganisationen. Man
förklarade programmatiskt att tiden för den agitatoriska kampen hade runnit ut och att det nu
var tid att bygga upp ett hus ”där det fanns rum för alla våra tyska bröder, som hade ett tyskt
sinnelag.” Mötesprogrammen lugnade ned sig, och vid ett möte vid slutet av sommaren hölls
en minnesfest för skalden Theodor Körner, som hade fallit i kriget mot Napoleon.
Från 1934 tycktes alla dörrar stå öppna för arrangemangen, och organisationen uppträdde
alltmer integrerat med den övriga tyska kolonin. Sånggrupper från olika lokala föreningar
kunde framträda på partimöten, och partifunktionärer fick tillfälle medverka i andra
föreningssammanhang.
Men det gick inte alltid utan friktioner. Ett typfall kunde vara det som rörde den mycket
etablerade kulturföreningen Pro Arte. Hösten 1933 inledde partiet kontakter med föreningen i
avsikt att få medverka i förberedelserna för val av ny styrelse. Målet var inledningsvis att få
en egen kandidat på en förtroendepost i kulturföreningen, men snart stod det klart att
ambitionen sträckte sig längre. I ett brev förklarade partiet, att man ville åstadkomma ett
förtroendefullt samarbete genom att få inrätta en specialkommission, som skulle få granska
alla skrivelser till föreningen och kontrasignera alla brev därifrån. Inga muntliga
överenskommelser eller utbetalningar skulle gälla, om inte kommissionen skriftligen hade
bekräftat dem. Följden blev trots ett inledande motstånd att ordföranden i Pro Arte avgick,
och att partimedlemmar kom in i föreningen på tunga poster.
76 Moraes s 165 ff.
77 Moraes s 233 ff.
78 Moraes s 246 ff.
19