En undersökning - Sveriges Kungahus

Ändå ville inte Sommerlath helt ge upp tanken på att återvända till Berlin för att starta firman
igen. Han stod i upprepad kontakt med juridiska rådgivare för att sondera möjligheten att
återfå de nödvändiga maskinerna. 106 Men vid årsskiftet var nog frågan avgjord. I ett mycket
öppenhjärtigt och varmt brev till Engels meddelade han sina närmaste planer. Han hade
lyckats få utresetillstånd ur Tyskland och inresetillstånd till Brasilien. Avsikten var att resa till
Hamburg och att där embarkera ett brasilianskt fartyg. Han hade kommit fram till att efter
förlusten av företaget och alla tillgångar, den enda utsikten att få en framtid för sig och
familjen var att återvända till Brasilien. Det var med tungt hjärta för han var fäst vid sitt land,
sina släktingar och vänner. Men han ansåg sig ändå vara skyldig sin familj detta, då han kort
före kriget hade fört dem från deras hemland till Tyskland.
Han försäkrade åter Engels, att han skulle kompensera sina närmaste medarbetare för den
innestående lönen, antingen i pengar eller in natura, vilket de föredrog. Och för att Engels
skulle veta var han fanns, uppgav han svågerns adress där han skulle kunna nås den närmaste
tiden: Dr. Renato Soares de Toledo, Rua Direita 49, São Paulo. 107
Även med Johanna Bongertmann hade Walther Sommerlath direkt kontakt. Hon hade förstått
att familjen Sommerlath hade tankar på att försöka återvända till Brasilien och önskade dem
all framgång med detta. Hon kunde förmedla nyheter om flera av de närmaste i firmans
personal, och hon tog tillfället att fråga Walther Sommerlath om han hade adressen i Brasilien
till Efim Wechsler. Uppenbarligen räknade hon med, att Sommerlath och Wechsler hade stått
i kontakt. 108
Sommerlaths direkta svar är inte bevarat, men däremot ett brev till Johanna Bongertmann från
São Paulo i augusti 1947. Familjen hade blivit mycket väl mottagen av släkten i Brasilien,
kunde han berätta. Han hade sänt paket med kaffe, cigaretter och tvål till Engels, och inom
kort skulle han sända varor även till Bongertmann. En tredjedel av lönen hade han anslagit till
försändelser till Tyskland. Han förde även på tal de medarbetare som kallats in till
militärtjänst och frågade om Bongertmann hade hört något från dem eller visste om de hade
återvänt. Nu kunde han också anförtro henne att han hade besökt Rio de Janeiro. Han hade
visserligen ännu inte träffat Wechsler, men enligt vad han visste levde Wechsler i staden och
hade det väl. 109
Slutpunkten för Firma Walther Sommerlath sattes 1957. Sommerlath begärde då att man i
handelsregistret skulle föra in att firman hade upphört att verka. Skrivelsen bestyrktes av
notarie Ernst Schneider, Berlin. 110
11. Vilka förvärvade företag under ariseringsprocessen?
Det råder naturligtvis ingen tvekan om att ariseringsprocessen under 1930-talet fick
existentiella följder för judiska affärsmän och deras närmaste samt djupgående konsekvenser
för det tyska näringslivet. Vi har också sett att själva ariseringen drevs fram obevekligt, men
106 Sommerlath 1/11 1946 till Engels; Dipl.-Ing Barbara Heise. Familjearkivet.
107 Sommerlath 20/1 1947 till Engels; Dipl.-Ing Barbara Heise. Familjearkivet.
108 Bongertmann 15/12 1946 till Sommerlath. Familjearkivet.
109 Sommerlath 17/8 1947 till Bongertmann. Familjearkivet.
110 Sommerlath 5/8 1957 till Amtsgericht, Handelsregister, Berlin-Charlottenburg; Landesarchiv Berlin, A Rep.
342-02 Nr. 21524.
27