miljötillstånd och utveckling - Mälarens vattenvårdsförbund

Fosforhalter i Mälarens utlopp
µg P l
100
-1
80
60
40
20
0
jan-1996 jan-1997 jan-1998
3.2.4. Surhet
Tot-P Norrström
Tot-P järnvägsbron
PO 4-P Norrström
PO 4-P järnvägsbron
Figur 3.8. Halt totalfosfor och fosfatfosfor vid månatliga mätningar
vid två stationer i Mälarens utlopp under perioden
1996–98.
Både alkalinitet och pH i tillflödena uppvisar en öst-västlig
gradient med minskande nivåer från öster mot väster. Detta
förhållande avspeglar skillnader i markkemi mellan de höglänta
nordvästliga delarna av tillrinningsområdet, vilka är
fattiga på buffrande ämnen, och de näringsrika och till viss
del kalkrika markerna i no, vilka har stor buffringsförmåga.
3.3. Halter och ämnestransporter
i utloppet
Tillförlitligheten i haltmätningarna och transportberäkningarna
i Mälarens utlopp har stor betydelse vid beräkning
av retentionen av fosfor och kväve samt för bedömning
av Mälarens betydelse som belastningskälla för havet.
Det är därför viktigt att lokala belastningskällor i nära anslutning
till utloppsstationen har så liten påverkan som
möjligt på halterna. Eftersom misstankar finns att den ordinarie
stationen i Mälarens utlopp Norrström är påverkad av
närliggande belastningskällor så tas prover parallellt vid en
närliggande station sedan 1996. Denna station är belägen
vid järnvägsbron uppströms Norrström. I figur 3.8 och 3.9.
redovisas hur fosfor- och kvävehalterna varierat på båda
dessa stationer sedan 1996.
Som framgår av figur 3.8 är det mycket små skillnad
mellan de båda stationerna med avseende på såväl totalfosfor
(Tot-P) som fosfatfosfor (PO4-P). Det förekommer
25
Kvävehalter i Mälarens utlopp
µg N l
1000
-1
800
600
400
200
0
Tot-N Norrström Tot-N järnvägsbron
jan-1996 jan-1997 jan-1998
Figur 3.9. Halt totalkväve vid månatliga mätningar vid två stationer
i Mälarens utlopp under perioden 1996-98.
dock enstaka halttoppar i totalfosfor vid stationen i Norrström
som inte registreras uppströms vid järnvägsbron. Eftersom
fosfatfosfor inte skiljer sig åt vid dessa tillfällen verkar
halttopparna utgöras av partikulärt bunden fosfor.
Även vad gäller halterna totalkväve är skillnaderna mellan
de båda stationerna små, men med en tendens till något
högre halter vid stationen i Norrström. Sammantaget indikerar
resultaten från de parallella provtagningarna i Mälarens
utlopp att den nya stationen i Mälarens utlopp (järnvägsbron)
är mindre påverkad av närliggande belastningskällor
och därmed bör ge tillförlitligare resultat. Det behövs
dock ett par års provtagningsdata ytterligare för att med säkerhet
kunna dra denna slutsats.
Vad gäller ämnestransporterna i Mälarens utlopp är det
största intresset knutet till kvävetransporterna, med tanke
på Mälarens betydelse som belastningskälla för kusten och
havet. Det långsiktiga miljömålet är att kvävetransporterna
i Mälarens utlopp begränsas till högst 2 gånger bakgrundstransporten
vilket motsvarar en minskning av nuvarande
transport med 35% (Kommittén för Mälarens vattenvård
1993).
I figur 3.10 redovisas den årliga kvävetransporten ut ur
Mälaren under perioden 1965–98. Som framgår av denna figur
är mellanårsvariation mycket stor (ca 5000 ton/år) och
beror till stor del på naturliga variationer i vattenföring. De
relativt torra åren på 1990-talet ger tex naturligt lägre transporter
än de blöta åren på 1980-talet. Detta gör det mycket
svårt att dra slutsatser om trender i kvävetransporterna ut