miljötillstånd och utveckling - Mälarens vattenvårdsförbund

More documents

Recommendations

Info

Enligt de olika tidsserierna bör djurplanktonförekomsten ha nått sitt maximum 1974 eller senare. Det är möjligt att den topp som uppmättes 1974 verkligen utgjorde maximum. Den kom då efter två år med ovanligt stora biovolymer av chrysomonader (en alggrupp med mycket stort näringsvärde för djurplankton). Övriga alggrupper hade då börjat avta efter den totala växtplantonvolymens maximum fyra år tidigare (figur 8.4), vilket i sin tur inträffade ett år efter totalfosforhaltens maximum. Ekoln var då hårt fosforbelastad dels av Uppsala reningsverk, dels av ovanligt stor avrinning. Fosforreduktion i reningsverket togs i drift 1973–74 och djurplanktonbestånden avklingade antagligen successivt (data saknas 1975–78) till ett första bottenläge 1986. Växtplankton minskade betydligt snabbare vilket gav avvikande låga växtplanktonmängder i relation till fosforhalten, som avklingade långsammare (efter de första årens snabba 73 minskning). Detta innebar att 1980-talet kännetecknades inte bara av små växtplanktonmängder i relation till fosforhalten, utan även av att djurplanktons biovolymer var större än växtplanktons, ett förhållande som liknar det i Södra Björkfjärden (tabell 8.1). Under 1990-talet har emellertid både växt- och djurplanktons biovolym legat på en mer stabil nivå medan totalfosforhalten fortsatt att minska. Detta betyder uttryckt på annat sätt att fosforsänkande åtgärder inte längre gett lägre växt- och djurplanktonmängder under 1990-talet. Om fosforsänkningen i Ekoln kan fortgå bör dock växt- och djurplanktonmängderna ytterligare minska i framtiden. Mängder och artsammansättning under tidigare skeden indikerar detta. Antar man att en jämvikt nu inte råder torde det framför allt vara biologiska mekanismer som fördröjer den, men eftersom de inte är kända och kan beskrivas, kan inte heller fördröjningstiden förutsägas. FOTO: LÄNSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN
Undersökning av bottenlevande djur, eller bottenfauna, i sjöar och vattendrag görs för att beskriva tillstånd och förändringar i artsammansättning och mängdförhållanden i bottenfaunasamhället. Både artsammansättning och mängdförhållanden förändras vid miljöpåverkan, och resultaten kan därför användas för att bedöma sjöekosystemets samlade påverkan av luftföroreningar, utsläpp, markanvändning och andra ingrepp eller åtgärder inom avrinningsområdet. Profundal- och sublitoralfauna är speciellt lämplig för att bedöma tillstånd och förändringar i sjöars näringstillstånd, medan litoralfauna är lämplig för att bedöma surhetstillstånd och biologisk mångfald (se fakta 9.1). 9.1. Index för bedömning av ekologisk kvalitet Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999) har använts för att bedöma ekologisk kvalitet i Mälaren utifrån bottenfaunadata. Fakta 9.1. Provtagning av bottenfauna i Mälaren Bottenfaunaprov har tagits i profundalen (djupbotten) i september eller oktober sedan 1969. Provtagning av bottenfauna i sublitoralen (ca 5–6 m djup) och litoralen (0–1 m, exponerad strand) började 1996 och i denna rapport redovisas data från de första tre åren. I sublitoralen och profundalen insamlades 5 mjukbottenprov från varje station. Provtagningsmetodik och utrustning följer de som finns beskrivna i Svensk Standard (SS 028190). Proven sållades genom ett 0,5 mm:s såll och konserverades sedan i etanol (slutkoncentration 70–80%). I li- 9. Bottenlevande djur i Mälaren För profundalfaunan har de relativt långa tidsserierna i Mälaren använts som jämförvärden (1969–1998), medan inga jämförvärden anges för sublitoral- och litoralbottenfaunan som enbart har övervakats sedan 1996. 9.1.1. Litoralfauna toralen (strandzonen) togs fem s k sparkprov per lokal (SS-EN 27828). Lokalerna utgjordes av exponerad strandzon med stenbotten, om möjligt fri från vegetation. Proverna togs med håv med maskstorleken 0,5 mm. Varje delprov konserverades i 70–80% etanol. slu, inst. för miljöanalys, har svarat för provtagning och analys under alla år, förutom 1996 och 1998 (Svelab 1996, KM Lab 1998). Under 1996 togs bottenfaunaprover från fem litoralstationer (Strängnäsfjärden, Blacken, Svinnegarnsviken, Galten och Västeråsfjärden) men under 1997 och framåt har provtagning förekommit på sex andra stationer Litoralfaunan på exponerade stränder används framförallt för bedömning av graden av försurning, men anses också fungera för bedömning av eutrofiering och/eller organisk förorening. Nedan redovisas ett antal index som ingår i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och som används för miljökvalitetsbedömning utifrån litoralfaunan i Mälaren. ASPT aspt (Average Score Per Taxon) är ett renvattenindex som har utvecklats i England (Armitage mfl 1983). aspt indikerar förekomst av familjer som är känsliga, respektive tåliga mot organisk belastning, alternativt eutrofiering. Känsliga arter bidrar med höga värden, medan tåliga arter får låga (Ekoln, Skarven, Görväln, Södra Björkfjärden, Granfjärden och Prästfjärden). Redovisningen här sker bara för de sex litoralstationer som togs efter 1996. Även artbestämning avviker något mellan de olika lab som utfört analysen. Tex utfördes ingen artbestämning av fjädermyggor (Chironomidae) under 1996, vilket innebär att två av de miljökvalitetsindex som används för att bedöma effekter av näringstillståndet på mjukbottnar (bqi och o/c (z)) ej kunde beräknas för 1996.
Page 1 and 2:
Mälaren miljötillstånd och utvec
Page 3 and 4:
Utgivare: Mälarens vattenvårdsfö
Page 6 and 7:
FOTO: LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS L
Page 8 and 9:
Resultat från paleolimnologiska se
Page 10 and 11:
Lake Mälaren, the third largest la
Page 12 and 13:
Den beskrivning av Mälaren och des
Page 14 and 15:
Figur 1.2. Mälarens olika delbass
Page 16 and 17:
turligt har olika bakgrundsnivåer
Page 18 and 19:
Två mätstationer från smhi valde
Page 20 and 21:
Vindhastighet m s -1 Figur 2.6. År
Page 22 and 23:
200 150 100 50 0 100 80 60 40 20 0
Page 24 and 25: föring. Bedömning av arealspecifi
Page 26 and 27: Fosforhalter i Mälarens utlopp µg
Page 28 and 29: 4. Mälarvattnets fysikalisk-kemisk
Page 30 and 31: Tabell 4.1. Bakgrundshalter för to
Page 32 and 33: Ekolns fosforhalt är liten mellan
Page 34 and 35: dra Björkfjärden. Efter 1975 kom
Page 36 and 37: Kiselhalter 1965-98 mg Si l -1 Säs
Page 38 and 39: Säsongsvariation i alkalinitet mek
Page 40 and 41: mg O2 l-1 Minimum syrgas bottenvatt
Page 42 and 43: Siktdjup 1965-98 m Säsongsvariatio
Page 44 and 45: Klorofyllhalter 1965-98 µg l -1 S
Page 46 and 47: Minskningen av utsläppen från pun
Page 48 and 49: S6.1 Allmänt om fosformodeller 6.
Page 50 and 51: sak kan vara att den diffusa tillf
Page 52 and 53: Fosforflöden ton P år -1 depositi
Page 54 and 55: µg tot-P l-1 Fosforscenarier 60 50
Page 56 and 57: U7.1. Planktiska alger som miljöin
Page 58 and 59: kraftig kan bara ett fåtal störni
Page 60 and 61: använts i Bedömningsgrunder för
Page 62 and 63: Tillståndsbedömning - vårutveckl
Page 64 and 65: FOTO: EVA WILLÉN. Microcystis aeru
Page 66 and 67: D8.1 Inledning De smådjur som leve
Page 68 and 69: nästan enbart av arten Leptodora k
Page 70 and 71: Individtäthet (ind/m3) Daphnia cuc
Page 72 and 73: 400000 300000 200000 100000 0 15000
Page 76 and 77: värden på en skala från 1 till 1
Page 78 and 79: astp-indexet varierade mellan 4,5 i
Page 80 and 81: Bottenfauna - profundal Granfjärde
Page 82 and 83: a) b) S. Björkfjärden 98 N. Präs
Page 84 and 85: Tabell 9.1. Individtäthet av vitm
Page 86 and 87: och Gorran (50%) samt Segeröfjärd
Page 88 and 89: 0 20 40 60 80 100 120 cm Vattendjup
Page 90 and 91: 11.2. Förändringar Vid stränder
Page 92 and 93: viken. År 1994 noterades en massut
Page 94 and 95: pling - The importance of diatom in
Page 96: Mälaren förser 1,5 miljoner männ
show all

miljötillstånd och utveckling - Mälarens vattenvårdsförbund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?