miljötillstånd och utveckling - Mälarens vattenvårdsförbund

Fakta 7.1. Provtagningar
Efter några inledande år med provtagningar i ett
tätt stationsnät över hela sjön glesades stationsnätet
ut till sex lokaler (Ekoln, Skarven, Görväln,
Södra Björkfjärden, Granfjärden och Galten)
och provtagningsperioden omfattade månaderna
maj–oktober (6 provtagningar) fram till 1996
(Willén mfl 1990). Från 1996 har stationsnätet
ytterligare minskats så att endast Ekoln, Södra
Björkfjärden och Granfjärden fått representera
sjön. Provtagningarna har här omfattat månaderna
april, maj, juli, augusti och september. Ett tillägg
har således skett med provtagningar i april,
för att belägga den viktiga vårutvecklingen som
sedan början av 1990-talet har börjat tidigare än
perioden från 1960-talet. Islossningen sker nu redan
i början av april – ca fjorton dagar tidigare
än vad som gällt förut. Däremot övervakas inte
utvecklingen under juni och oktober längre.
Jämförelser med tidigare år liksom med Naturvårdsverkets
Bedömningsgrunder för miljökvalitet
bör därför göras med försiktighet. Bedömningsgrunderna
är utarbetade med hänsyn till en
vegetationsperiodsprovtagning dvs april/maj–
oktober.
Från 1997 påbörjades en särskild studie med
inriktning på cyanobakterier, deras mängder och
tidsutsträckningen under blomningssäsongen.
Prov togs var 14:e dag från mitten av juli till och
med månadsskiftet september/oktober i följande
fjärdar: Ekoln, Skarven, Södra Björkfjärden,
Ulvhällsfjärden, Svinnegarnsviken, Granfjärden,
Västeråsfjärden och Galten. I samtliga fjärdar
utom Södra Björkfjärden förekommer tidvis
vattenblomningar.
Provtagningsnivån utgörs av ett samlingsprov
från 0–8 m skiktet vilket omfattar större delen av
epilimnion.
att tillståndet ska kunna bedömas enligt bedömningsgrunderna.
Därför har data från perioden 1966–1995 använts
i denna redogörelse vid bedömning av växtplanktonsituationen
med avseende på säsongsmedelvärden. Däremot
kan augustivärden bedömas liksom vårvärden av kiselalgernas
biomassa och sommarvärden av vattenblommande
cyanobakterier även efter 1995.
7.3. Artmångfald och karaktärsarter
7.3.1. Antal arter/taxa
Antalet arter eller morfologiskt särskiljbara taxa i Mälaren
har vid översiktliga inventeringar under 1960 talet
uppgått till ca 300 (Willén 1973, 1976). Det finns dock
anledning att förmoda att en så varierad sjö som Mälaren
skulle kunna innehålla 400–500 växtplanktonarter, ett
antal som redovisats för Hjälmaren (Persson 1996). Med
den i miljöövervakningen gängse analysmetoden återfinns
mer frekvent förekommande arter medan sällsynta
taxa kräver en betydligt större inventeringsansträngning.
Med utgångspunkt från 1990-talets räkningar där utökad
ansträngning gjorts för att analysera strukturen i hela
samhället och inte enbart räkna dominerande taxa erhålles
följande resultat:
• Galten är den artrikaste bassängen med i medeltal 134 arter
räknade per vegetationsperiod,
• Granfjärden och Görväln är de därnäst rikaste med genomsnittligt
antal av 116 respektive 105 arter,
• Ekoln, Skarven och Södra Björkfjärdens artantal är 89,
85 respektive 94.
Västra Mälaren är således artrikare än de östra och centrala
fjärdarna vilket också kan verifieras med ett statistiskt
test (Mann-Whitney) (figur 7.1). Augusti och september är
de artrikaste månaderna. Den rika mångfalden i september
är särskild uttalad i västra Mälaren (figur 7.2).
De artrikaste fjärdarna är antingen utsatta för påtaglig
vattenomrörning p g a att de är oskiktade (Galten) eller
fungerar som genomströmningsbassänger, där vattenmassor
från flera håll blandas (Görväln, Granfjärden). Fjärdarna
är således utsatta för en störningsfrekvens och en störningsintensitet
som ger utrymme för en rik artutveckling.
En måttlig störningsfrekvens och intensitet är en ekologisk
förutsättning för att livsrum skall kunna ges till många arter
(Reynolds 1993). Blir omrörningen (störningen) alltför
56