Grevinnan på tredje våningen - Läs en bok

Hon hade varit i trädgården och rensat ogräs, då hon hört en
bil stanna med skrikande bromsar. Hoppas att det gick bra,
hade hon tänkt lite förstrött, men strax därpå kom en ambulans.
Men inte ens då hade hon haft en tanke på Ulrik. Att Ulrik låg
där på båren och i ilfart kördes till sjukhuset. Att livet tog slut
allt för tidigt för en glad lycklig kille.
Med sonen dog en liten bit av henne själv och många
timmar satt hon ensam i hans rum, mindes och försökte förstå,
men att förlora ett barn… Sorgen blev en del av deras liv, men
för Maries skull var de tvungna att gå vidare. Ett litet steg i
taget. Och på något sätt kom de igenom.
Marta reste sig sakta och gick för att hämta dammtrasan,
det låg ett tunt lager damm över alla möblerna. I villan hade
hon städat varje dag och haft städhjälp en gång i veckan, men
nu blev städningen ofta bortglömd. Hon flyttade försiktigt den
stora majolikaurnan som stod mitt på bordet och torkade av
under duken. Skåpet och buffén som hörde till bordet hade
inte fått plats här. Men hon hade rokokobyrån, kristallkronan,
några mattor och tavlor och soffgruppen. Fåtöljen var lite
nersutten men den passade henne, den ska hon ha så länge hon
lever tänkte hon bestämt. Marta såg sig om i det vackra rummet,
men hon kände ingen glädje. Bara sorg och saknad och vetskapen
att hennes liv snart är slut kändes nästan tröstrik. Döda
ting ger ingen lycka och numera är det bara katten Oscar som
kan få henne att le lite.