Grevinnan på tredje våningen - Läs en bok

det ju också förstås. Naturligtvis kan man inte leva i all evighet.
- Men Marta du har säkert många år framför dig, och det är
nu du ska ha det bra och njuta av livet. Nu är det är skördetid.
Min farfar var bonde och han brukade alltid säga att livet är
som året. Januari, februari då förbereder vi oss, det är
barndomen och sedan kommer våren då vi sår och planterar,
det är skoltiden. Sommaren med arbete på åker och äng, det
är vuxenlivet med mycket jobb och många plikter. Sedan
kommer hösten skördetiden, den bästa då får vi njuta frukten
av vårt arbete. Sedan vilar vi tryggt och skönt och så börjar
allt om igen. Så sa alltid farfar och jag tycker det är en skön
tanke, sa Yvonne tankfullt.
- Ja. Jag är ju själv bonddotter och det var en fin och
förtröstansfull filosofi din farfar hade. Det ska jag komma ihåg.
Hon suckade och log lite och fortsatte, du har säkert rätt Yvonne
och jag hoppas att du inte glömmer bort mig när jag flyttat.
Det skulle vara så roligt om du kom och hälsade på ibland.
Om du har tid förstås.
- Visst har jag tid och självfallet kommer jag gärna. Det ska
bli riktigt roligt och vår granne Anders följer nog med ibland,
vi har börjat sällskapa nu i höst. Jag är säker på att du kommer
att tycka om honom.
- Är det han som bor där nere? Ja han ser snäll och rar ut.
Jag önskar er all lycka, och hoppas att ni blir lika lyckliga som
jag och Carl-Henrik var.
- Det hoppas jag med, sa Marie och log varmt mot Yvonne.
Och då ska du veta att mamma och pappa var alldeles ovanligt