Grevinnan på tredje våningen - Läs en bok

Litet men fullt utrustat. Priset var ungefär detsamma, så det
var trivsel och läge som Marta hade att välja mellan. Båda
lägenheterna hade all service man kunde önska, som restaurang,
tvätt och städning, fotvård och frisör. Och ingen behövde vara
ensam, det fanns många gemensamma utrymmen och aktivteter.
Alla lägenheter hade larm och personalen var sjukvårdsutbildad
och en husläkare kom varje vecka.
Yvonne tyckte att det borde vara en mänsklig rättighet att
alla skulle få bo så när de blev gamla. Att de skulle få välja
hur mycket stöd och hjälp de ville ha och naturligtvis få mer
allteftersom de blev äldre och orkade mindre. Men tyvärr var
verkligheten en annan. Det var bara de rikaste som kunde få
god vård och omsorg, ja helt enkelt en värdig ålderdom.
Andra fick bo kvar i sina bostäder ensamma och isolerade,
medan någon från hemtjänsten kom med mat, en eller ett par
gånger om dagen. När det var som bäst, eller när den gamle
var som sämst! Annars fick de sju paket djupfrysta rätter att
värma i mikron. Men så ruskigt det måste vara att vara ensam
dag ut och dag in. Inte orka eller våga gå ut. För pensionärer är
unga rånares favoritobjekt. Inte ens hemma i sin bostad fick
de vara i fred. Skurkarna ringer på och lurar sig in på något
sätt, ibland vill de ha hjälp att skriva lappar, ibland vill de
dricka och ibland är de från hemtjänsten. Och från hemtjänsten
kommer det ständigt nya ansikten, det är inte lätt att veta vem
som är ny. Men den gamle blir väl glad när någon kommer
och snart är lägenheten länsad på allt av värde. Och den gamle
får vara glad om han själv är oskadd. Men eget boende är bäst.