Grevinnan på tredje våningen - Läs en bok

lomma och en god kaka och ta med till Marta? Precis som
hon gjort när hon gick till Evert. Sedan visade det sig väl om
Marta behövde hjälp. Den stackaren var visst alltid ensam, så
hon blev kanske glad över ett besök. I så fall skulle hon hälsa
på fler gånger. De kunde väl hitta på något att prata om. Yvonne
brukade ha lätt att prata med folk och hon var intresserad av
att höra gamla människor berätta. Och tid hade hon också.
Och precis som hon tänkt så köpte hon en fin blombukett och
en god kaka med sig hem. När hon gick förbi Anders dörr
kände hon en ilning av lycka. Men de var nog inte hemma.
Det var varmt och Yvonne tog en snabb dusch och klädde sig i
en sval gul bomullsklänning. Sedan gick hon ner och ringde
på Martas dörr. Men ingen öppnade så hon ringde en gång till,
men det var alldeles tyst på andra sidan. Kunde hon vara ute,
ja visst kunde hon väl det. Plötsligt kände Yvonne sig dum där
hon stod med blommor och tårtkartong. Villrådig försökte
Yvonne kika lite försiktigt genom brevinkastet. Tänk om Marta
var hemma och inte ville öppna. Hon ville kanske vara ifred.
Alla sa ju att hon var en enstöring. Just som Yvonne tvekande
vände för att gå upp till sig, hörde hon att dörren öppnades,
sakta.
- Är det Carl-Henrik? Frågade Marta förvirrat och såg på
Yvonne.
- Nej, Marta, det är jag Yvonne. Jag som jobbar i affären.
Jag bor i lägenheten ovanpå här. Får jag komma in en liten en
stund?
Marta var mager och ihopsjunken, liksom skrumpnad. Var