Grevinnan på tredje våningen - Läs en bok

omkring med ett förväntansfullt leende, medan hon gjorde sig
i ordning. Håret var som vanligt besvärligt, men inte ens det
oroade henne. Den nya klänningen var sydd av skimrande
isblått siden, kantad med lite mörkare band. Hon hade också
ett par alldeles nya långa vita, glacéläderhandskar. Och första
gången skulle hon bära mors dubbla pärlhalsband. Skorna var
högklackade av vitt siden. I håret hade hon ett diadem med
pärlor och ljusblå blommor. När hon såg sig i spergeln var hon
ganska nöjd. Fast när hon var klar att åka, blev hon plötslig
olustig och hade helst stannat hemma.
Marta kom ännu ihåg den stora ljusgula villan. Trots
mörkläggningen kunde man ana det varmt och välkomnande
ljuset bakom fördragna gardiner. Inne doftade det gran, stearin,
parfym och fuktiga yllekläder. Värdfolket stod precis som de
skulle, under en stor kristallkrona och hälsade gästerna
välkomna. Alla flickor hänvisades sedan till ett litet rum
innanför hallen. Där skulle de lägga en sko i en korg och sedan
stanna kvar och vänta medan pojkarna valde sin bordsdams
sko i hallen utanför. Marta tyckte det var ovanligt dumt, men
de flesta fnittrade och tyckte det var spännande och det hördes
många glada skratt och rop.
Plötsligt hade Carl-Henrik stått framför henne, med hennes
sko i handen. Han var lång och gänglig, och hans mörkblonda
hår var nyklippt och alltför kort. Öronen var lite utstående och
hans grå ögon syntes knappt bakom de tjocka glasögonen. Men
leendet var varmt och tänderna jämna och vita.
- Tillåt mig min sköna, log han och böjde sig ner för att