Grevinnan på tredje våningen - Läs en bok

visst låg mor på sängen? Men vad blek hon var, och när
Marta ropade fick hon inget svar. Sakta smög hon närmare
sig närmare mors säng. Hon stod stilla och såg på modern.
Plötsligt blev hon rädd och när hon rörde vid mors hand var
den iskall. Sven, var fanns han, tänkte Marta och sprang
med bultande hjärta till barnkammaren. Han sov också, men
han var röd i ansiktet och hon såg att han gråtit mycket.
Han hade fortfarande pyjamasen på sig. Med ens slog han
upp ögonen och Marta såg att han skulle börja gråta så hon
tog upp honom och kände att han var alldeles blöt. Utan att
tänka sprang hon med sin tunnklädde, skrikande lillebror
till grannen.
Det blev inga julklappar. Mor begravdes tre dagar innan
julafton, Sven var förkyld och ovanligt skrikig och far var
tyst och stilla. Dagen innan julafton kom morfar och hämtade
barnen, far ville inte följa med. Marta kände hur tårarna
rann ner för kinderna. Det var så oändligt länge sedan, men
kändes plötsligt så nära. Med knivskarp skärpa mindes hon
allt precis som om det hänt igår, trots att den sorgliga dagen
hade varit bortglömd i många år. Hon visste naturligtvis att
mor hade dött vid jultid, ändå hade hon glömt att det var
hon själv som upptäckt henne i det mörka kalla huset. Men
hon hade alltid känt en vag olust och ängslan inför
julhelgerna.
Marta reste lite stelt och släckte teven. Det hade börjat
skymma och regnet hängde åter i luften. Det hade varit en kall
regnig sommar efter den tidiga varma våren. Plötsligt greps