här - Club300

Lunds universitet
Sociologiska institutionen VT06
Avdelningen för Socialantropologi Handledare: Steven Sampson
på Morups Tånge 1968 och hur han och vännerna (som alla saknade körkort) övertalade
någons mamma att skjutsa dem för att se rariteten. 22
70-talet skulle komma att innebära en ny tidsanda då fler åkte på drag. I allt större
utsträckning blev det okej att skåda ovanliga fåglar. När Göran Cederwall och Stefan
Svensson fångade en vit näktergal 1971 gick de ut i såväl radio som tidningar med nyheten,
vilket fick till följd att mängder med skådare fick se rariteten. År 1972 bildade Henrik
Waldenström den klubb han kallade SPAJK, Stockholms Privata Art-Jägar-Klubb. SPAJK
hade inte nämnvärt många medlemmar (även om man spred sig internationellt och hade två
medlemmar i Danmark och en i USA), kanske främst på grund av det massiva motstånd
klubben mötte bland främst fältbiologer. Waldenström berättar om hur han munhöggs ute i
fält och hur han vid ett tillfälle ensam debatterade mot ett helt auditorium fältbiologer i
Södertörn. Diskussionerna kunde gälla det mesta från hur långt ett drag får vara eller vad det
får kosta, till om man får dra på en art som har en släkting i närheten. Attityderna gentemot
dragen kom så småningom att förbättras. 23
I denna veva uppkom fenomenet ”plock” som på vissa sätt påminde om draget. Under ett
plock gällde det att riktigt krama musten ur en viss dag, på ett visst tema, en viss lokal eller
ett visst landskap. Skådarna såg alltså så mycket som möjligt av exempelvis vadare i Halland
eller gäss i Tåkern. Ett plock fokuserar inte på rariteter i samma utsträckning som draget. Men
också ett plock kan leda till vissa extrema uttryck. När Martin Tjernberg körde under ett
skåneplock tillsammans med Erik Hirschfeld och Lasse Byrén i april 1978 försökte de se alla
Skånes häckfåglar på en helg, ett företag som till sist fick chauffören att köra i 40-50
kilometer i timmen för att han såg fyrdubbelt av sömnlösheten. 24
Under 70-talet började skådare med smak för rariteter att hitta varandra. Kontakter knöts som
skulle komma att bli viktiga under dragen (eftersom det under denna tid inte fanns någon
larmtjänst) och kommunikationen förbättrades avsevärt. Kryssarfilosofin ledde fram till en
dragkultur. 25 Under 80-talet började dragkulturen utvecklas allt mer. Fler och fler skådare
började inse att det faktiskt gick att dra långa sträckor och lyckas hänga in en raritet. Landets
22 RR#3:2004, sid. 24
23 RR#3:2004, sid. 22ff
24 RR#3:2004, sid. 24
25 RR#3:2004, sid. 24f
20