Nr 1 - S3 Kamratförening

PIFS var ett system som enkelt kan beskrivas
som datoriserad pärm med möjlighet till kartskisser.
Men ändå ett stort steg framåt. När jag själv
var Sambandschef på Milostab NN i början på
90-talet hade vi PIFS där.
Man måste även påpeka att mycket av denna
utveckling – som så ofta – innebar att tekniken
kom först och utvecklingen av stabsarbetsmetoderna
kom – möjligen – efteråt. Detta är tyvärr
typiskt, och enligt min uppfattning likadant
fortfarande….?
Eftersom jag som barn vuxit upp utan datorer,
kan jag inte låta bli att göra reflexionen att det
numer förefaller totalt omöjligt att genomföra
minsta uppgift utan att först ställa krav på datorstöd.
Vart tog förmågan till arbete och ledning
med penna och papper vägen ?
3.2 Bredband
Bredband är ett begrepp som alls inte var uppfunnet
i mitten på sextiotalet. Bredband är ju
ett synnerligen nytt begrepp. Vid min militära
begynnelse var det allt överskuggande sättet att
överföra information synnerligen analogt och
smalbandigt. Det som gällde var tal, telegrafi och
fjärrskrift samt
mc-ordonnans.
Vid våra ledningsförband
för
Brigad och Fördelning
fanns då
ett radiolänksystem
(RL 320) som
medgav manuell
förmedling av
fyra talkanaler
till olika abonnenter i nätet. Trafiken växlades
manuellt på Radiolänkcentralen (RLC) med
Telefonväxel 40 DL. Sedermera anlände RL340
( runt 1973 ?) med förmåga till fyra talkanaler
och två fjärrskriftkanaler. Talkanalerna växlades
fortfarande manuellt, medan fjärrskriften
växlades automatiskt ( Fskrvx Frederic). Först
med Telesystem 9000 (TS 9000) fick vi ett någorlunda
hyfsat system i bredbandsbranschen?
Emellertid har vi då fortfarande inte kommit
ovanför 2-Mb-nivån.
I de s.k. Milosambandsförbanden skedde också
utveckling mot högre förmågor, men fortfarande
är 2 Mb (undantagsvis 34 Mb) fortfarande stan-
dard i icke fast grupperade förband / ledningssystem.
Realiseringen av NBF kommer att generera krav
på allt högre trafikavverkningsförmåga, där 2 Mb
kommer att vara någon form av ”lägsta krav”.
Detta kompliceras då givetvis av behovet av vanliga
taktiska radiokanaler som inte i första hand
karaktäriseras av påtaglig bredbandsförmåga.
3.3 Vem minns M-blanketten ?
Meddelandeblanketten (M-blanketten) har genomgått
ett stort antal förändringar under åren
med nästan en version vartannat år. När jag var
befälselev var den i versionen av liggande A
5-format på vitt papper. Den versionen var till
för signalister på de olika sambandsmedlen. För
stabsmedlem fanns en gul version av samma
blankett med två blad och ett karbonpapper emellan.
Mer om det nedan. Layouten av blanketten
förändrades ofta, men den stora förändringen
kom när FAX introducerades som sambandsmöjlighet.
Då kom en version av M-blanketten
på stående A4 med - i princip – blank baksida
för text / skiss/ bild. Man hade insett att det var
synnerligen oekonomiskt – transmissionsmässigt
sett – att FAX:a en massa rutor och tabellformat. I
och med införandet av möjligheten till någon version
av e-post, började behovet av M-blanketten
att deklinera. Idag skriver ju stabsmedlemmen
antingen direkt i en databas (t.ex. IS UNDSÄK)
eller sänder e-post ( i EMIL eller FM AP ) och
reflekterar alls inte på behovet av en fastställd
blankett för sitt meddelande. Det kan vara så
att våra ordinarie WORD-mallar för skrivelser
på något sätt har ersatt M-blanketten utan att vi
vare sig har givit order därom eller ens reflekterat
däröver.
3.4 Vem minns Meddelandets Väg?
Meddelandets väg var ju det sätt på vilket ett
meddelande (vanligtvis nedtecknat på M-blankett,
se ovan) skulle expeditionsbehandlas från
författande stabsmedlem till dess meddelandet
kom fram till mottagande stabsmedlem.
Man skilde då på:
* Utgående meddelande
* Utgående meddelande på retur
* Inkommande meddelande
Och alla dessa delprocesser hade var sina regler
för hur det skulle gå till. Man registrerade
meddelanden på trafiklistor vid respektive sam-
11