Alla byarna av Arne Ivarsson Stava - Hasse Rydbergs Alster

Arne Ivarsson
Stavabygden - gränsbygden
Bidrag till min hembygds historia.
Denna bygd är min hembygd. Här har många generationer av förfäder
strävat och stretat. De har brutit sten, de har odlat och de har skött sina djur.
Ibland har de rätat på ryggen och blickat ut över Vättern. De har sett månens
silverstig över sjön. De har sett ljusen från Hjo, liksom vi. De har älskat, de
har njutit av livet ibland, men ibland har de gråtit. De har varit samma slags
människor som vi. De har jämnat vägen för oss. Det skall vi vara
tacksamma för.
Det är en berättelse om en bygd, om människor och händelser under mer
än fyra århundraden. Det handlar om bönder, torpare, skräddare, och
skomakare, kvinnor, barn, drängar och pigor. Det handlar om tungt och hårt
arbete, om fattigdom och nöd, om sjukdom och om död. Ändå kan detta
bara bli litet skummande på ytan. Den verklighet som ligger bakom kan vi
kanske ana något av, men aldrig helt fånga eller förstå. Jag ser det som
nödvändigt att försöka minnas de som gått före oss och med sitt arbete gjort
det lättare för oss, sena tiders barn.
Allmänt om Stavabygden
Stavabygden är en del av Holaveden, ett område som människorna i
gamla tider i det längsta försökte undvika. Holaveden var ett osäkert och
farligt område, där resande blev överfallna och rånade. Rakt genom detta
område gick vägen mellan Jönköping och Stockholm, den kanske viktigaste
vägen i vårt land. Oländiga berg, kärr och mossar och steniga åkerlappar
präglar bygden. I norr ligger Östergötlands bördiga slättbygd, i väster stupar
bergen brant ner i Vättern. I söder går gränsen till Småland. Stavabygden
består av 19 byar i Östergötlands sydvästra hörn, invid Vättern, mellan
Ödeshög och Gränna.
Holavedens bebyggelsehistoria är yngre än för bygderna runt omkring.
Ändå bodde det människor här redan under medeltiden. Holavedsvägen har
också under mycket lång tid varit en gångstig och en ridstig innan den blev
vagnväg.
Vilka människor var det som först kom till Stavabygden och började odla
denna steniga mark? Kanske bygden under åtskillig tid varit fäbodar och
jaktmarker till de mera permanenta bosättningarna nere på slätten vid
Tåkern och Omberg. Kanske förekom sommarbosättningar som en övergång
till fasta boplatser, någon gång under medeltiden.
För Stavabygdens del började det sannolikt utmed Vätterstranden. Det
var nära Vättern som de första byarna uppstod. Första delen av medeltiden
var en intensiv nyodlingsperiod. Kanske frigivna trälar var ett inslag i
Holavedens tidigaste historia?
Jag tänkte först skriva endast om de 19 byar, som jag räknar till
stavabygden, nämligen Börstabol, Glasfall, Gyllinge, Holkaberg, Hårstorp,
2