Alla byarna av Arne Ivarsson Stava - Hasse Rydbergs Alster

När jag studerat domböckerna har jag anträffat ett antal torpkontrakt.
Dessa kontrakt har varierat. Ibland har det varit förpantningskontrakt med
en ganska stor förpantningssumma. Det har ibland varit kontrakt som avsett
en husplan med en liten kålgård. Det har ibland varit torpkontrakt som mest
varit inriktade på dagsverken vid gården.
Den årliga ersättningen för torpet har ibland enbart uttryckts i pengar och
ibland i dagsverken. Ofta har en trohets och lydnadsklausul funnits av
ungefär följande lydelse: Ett är att påminna, att om det befinnes mot mig
göras något förfång är detta kontrakt då dödat, eller i annat utförande:
Åliggandes att mot såväl jordägaren som grannar bevisa all möjlig välvilja
och trohet vid äventyr att annars detta kontrakt upphör därpå följande
fardag.
Backstugusittare var ett begrepp som dök upp i början av 1800-talet.
Begreppet backstugor har förmodligen ibland använts felaktigt. Många
anser att en backstuga var till hälften inbyggd i en backe, där bakre väggen
och kanske också en del av sidoväggarna var jord. En annan mening är att
begreppet backstugor gällde alla de stugor, oavsett utförande, som stod på
annans mark.
Backstugusittaren brukade ingen jord, i motsats till torparen. En
backstugusittare hade på sin höjd en kålgård och kanske en katt, kanske
höns också men inga andra husdjur.
På konceptkartan till häradskartan är backstugor och torp betecknade var
för sig. I Stavabygden kunde då räknas 26 backstugor och 32 torp. Vi
började närma oss slutet av torparnas och backstugusittarnas tid. De, eller
åtminstone deras barn lämnade bygden och flyttade till stan.
Vid en torpinventering som gjordes 2000 antecknades 90 torp eller
backstugor i de 19 byarna, varav 10 soldattorp. Därutöver antecknades tre
f.d. gårdstomter samt sju f.d. kvarnställen, således 100 inventerade objekt.
Av de 90 torpen var 22 fortfarande bebyggda, av dem tre bebodda året runt.
Övriga 19 var fritidshus. Denna torpinventering finns att läsa på biblioteket i
Ödeshög.
Sociala förhållanden
Torpare och backstugusittare var den grupp som först drabbades av
dåliga tider, som när skördarna slog fel. Så länge skördarna blev goda var
det gott om arbete. Maten räckte till även för de som bodde i torp och
backstugor. När det blev dåliga skördeår fick även bönderna dra åt
svångremmen för att kunna klara sig. Då blev det ont om arbete och då
klappade nöden först på i de stugor som låg ute på ägorna. Det går inte att
mäta den nöden eller den hungern som drabbade dessa människor och deras
barn. Vi kan inte nu räkna ut hur många barn som fick gå hungriga till
sängs, men vi kanske kan ana något av nöden.
I rödsotsepidemin hösten 1857 dog 49 människor i Stavabygden under
ungefär lika många dagar. Av dessa 49 var 33 från denna egendomslösa
grupp av människor. Av dessa 49 var 35 barn.
En speciell situation var också den som drabbade människorna vid
stigande ålder, när krafterna började ta slut, när krämporna kom. En bonde
och hans hustru kunde få ett undantag på gården med mat och annat som
behövdes. En torpare och backstugusittare och deras familjer var även då
8