God Jul! - Dagen

More documents

Recommendations

Info

16 DAGEN fredag 14 december 2012 dokument De sökte asyl – så gick det ”Vi har det bästa och mest Migrationsverket: Svårt att följa upp hur det går för dem som utvisats ur Sverige Jag har ofta funderat vad det blev av de asylsökande som jag intervjuat? De dyker upp mitt i ett av görande skeende i sitt liv, desperata efter hjälp. Men vad händer sedan? Framför allt, vad händer med de som blivit utvisade? Får du avslag rycks du upp från detta land, och ju djupare rötterna sitter desto smärtsammare process. Finns det en hotbild inblandad smärtar det extra mycket. Men eftersom hotbilden är geografiskt långt borta kan den vara svår att avgöra. ”Jag kommer att dödas om jag skickas tillbaka” är en fras jag som journalist mött flera gånger. Ibland har det känts smärtsamt och äkta, i andra fall funderar man cyniskt om det är en teatralisk effekt som förväntas att uppnås, ska man uttala sig i media gäller det att dra till med det värsta. ”Vi litar på dig nu”, kan en asylsökande sedan säga efter en intervju, som om det är upp till mig och min formuleringskonst om de får ha kvar sina liv. Som reporter önskar man då att man hade ett trollspö som kunde ställa allt till rätta, antingen låta känslorna i stället för juridiken vara avgörande för om personen får stanna, eller så vill man kunna släta ut de globala orättvisor som många gånger speglas i ett asylärende. Vem bryr sig när dramatiken lagt sig? Jag har efteråt ofta funderat, vad blev det av dem som jag intervjuat? De dyker upp, desperata och nervösa när de som bäst behöver hjälp. De är mitt uppe i ett avgörande skeende i sitt liv. Men vem bryr sig om dem när dramatiken lagt sig och de 188 I så många länder är Röda Korset verksamt i. Ulrika Årehed Kågström. ska återerövra någon form av vardag? Framför allt undrar man, vad hände med dem som faktiskt utvisades? De som är engagerade i flyktingfrågor vittnar då och då om att det går snett. Under arbetet med det här dokumentet har vi exempelvis fått höra en hårresande historia där en man torterades brutalt efter att han uvvisades från Sverige. Men tortyr och övergrepp är inte en regel. Det berättar de experter vi pratat med som jobbar i frivilligorganisationer som kommer nära flyktingar. – Hade det funnits många fall hade vi hört om det och lyft frågan, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Röda Korset. Viktig roll Hon berättar att Röda Korset jobbar med hela migrations- och integrationskedjan och har de senaste åren blivit allt mer engagerad i återvändandearbetet. Under två år har de bedrivit ett projekt, främst riktat mot Irak, Serbien och Kosovo, där de följt cirka 3 500 personer för att hjälpa dem att komma till rätta med livet efter avvisningen. Det handlar om att se till att de blir mottagna i landet, att barnen kan börja skolan, de försöker hjälpa till med jobb, bostad och andra praktiska detaljer. – Vi vill bidra till ett värdigt, säkert och hållbart återvändande. Det är frivilligt att söka sig till oss och jag tror att det är en fördel att vi gör det här och inte staten. Vi är en organisation som många har förtroende för. Röda Korsets globala nätverk spelar också en viktig roll i arbetet med flyktingar. Organisationen är i dag verksam i 188 länder. När organisationen arbetar med avvisade asylsökande från Sverige handlar det inte bara om att se till att de ska komma fram säkert. De följer också upp vad som händer på längre sikt, bland annat genom uppföljningsresor, i vissa fall efter tre månader, i andra fall efter ett år. – Det vi vet att efter ett år är de flesta kvar, berättar Ulrika Årehed Kågström. I Irak och Kosovo är det cirka 90 procent, i Serbien något lägre. Kyrkor ofta involverade Kyrkor runtom i Sverige är ofta involverade i olika flyktingärenden, och i Sveriges kristna råds migrationsgrupp sitter Michael Williams, som även jobbar med frågorna för Svenska kyrkans räkning. Han menar att det inte alltid är så lätt att kolla upp vad som har hänt med människor som lämnat Sverige. I vissa länder går det inte att med svensk naivitet bara höra av sig och kolla läget. – Det kanske inte går att tala öppet med en person då på samma sätt som man har gjort i Sverige. Helt andra villkor kan gälla, och en välvillig persons agerande kan bli någon annans undergång, säger han. I andra fall tror han att människor som är avvisade bara vill skaka av sig erfarenheterna från Sverige och gå vidare med sitt liv. Hur vanligt är det att ni följer upp vad som händer de avvisade? – Det händer i enskilda fall, men det hör till undantagen och är inte inbyggt i det strukturella arbetet. Enligt Michael Williams så finns det möjligheter att kolla upp vad som händer tack vare dagens moderna teknik. Inte bara för myndigheter eller
DAGEN fredag 14 december 2012 Redigering: Helena Waern generösa systemet” organisationer, även privatpersoner kan behålla kontakten med en asylsökande som nekats stanna. Borde Sverige göra mer? – Det är svårt att säga. Utifrån ett myndighetsperspektiv har man redan beslutat att en person inte har något skyddsbehov. Om man bygger upp ett system där de har en skyldighet att följa upp beslutet, så undergräver det legitimiteten i bedömningen. Om någon uppföljning ska göras, menar Michael Williams, så bör det vara en neutral organisation som sköter det. Det måste också ske i samförstånd med den som utvisas. Här kan alltså frivilligorganisationer träda in, vilket också sker i bland. Han berättar om kyrkornas engagemang för kristna irakier och att kyrkorna tog hjälp av UNHCR när irakierna började utvisas från Sverige. Irakierna fick instruktioner att höra av sig till UNHCR för att på så sätt försäkra sig om att läget var okej i Irak. Men det ledde inte till att UNHCR gick ut och höjde rösten och sa att de kristna irakierna var extra utsatta – vilket de ju var. Även om människor som avvisats inte avrättats, torterats eller utsätts för extrema händelser påpekar Michael Williams att de mycket väl kan få det tufft ändå. Han anser också att man måste möta en asylsökandes rädsla att avvisas med respekt. För rädslan är alltid subjektiv. Inget uppföljningsuppdrag Mikael Ribbenvik är rättschef på Migrationsverket och berättar att myndigheten jobbar med det uppdrag som de får av regeringen, och de har inga instruktioner om att följa upp vad som händer med asylsökande. Och det tycker inte han är speciellt uppseendeväckande. Michael Williams. Mikael Ribbenvik. Läs mer på sid 2: Flyktingars öde måste följas upp – Det finns inget land i världen som sysslar med det. Mikael Ribbenvik tror att huvudanledningen är att det rent praktiskt är svårt. Åker man ner till Bagdad och kollar så att allt är bra? Ska man ringa? Och hur ska man värdera den information man får in? Lika lite som man i en asylprocess kan köpa en människas personliga berättelse rakt av, lika svårt skulle det vara med trovärdighet i en uppföljning. Dessutom kan inte Sverige utföra några kommandoräder i ett annat land för att hämta tillbaka en individ man utvisat. Får information från hela världen Att Sverige lämnar de avvisade vind för våg, det håller Mikael Ribbenvik inte med om. Han berättar att Migrationsverket följer vad som händer i omvärlden, inte bara generella tendenser, utan deras information kommer ned till individnivå. Om 100 personer dör i Gaza så får de reda på vilka de är. På så sätt följer Migrationsverket indirekt upp vad som händer, ända ned på individnivå. Information får de på olika vägar, UD har vissa uppgifter, i andra fall kommer fakta från samarbete med andra europeiska länder. – Mer detaljerad information åker vi ner och skaffar oss själva. Vi tar in rapporter och tittar på specifika frågor, speciellt i länder som är viktiga för oss. Om ni tog ett felaktigt beslut, skulle ni få reda på det? – Frågan är så klart, vad är ett felaktigt beslut? Vi och domstolarna som dömer i asylärenden gör en framåtsyftande riskbedömning, och där finns det inget facit. Visst finns det folk som har råkat illa ut efter en avvisning, men det behöver inte nödvändigtvis ha något med deras asylansökan 17 dokument FlyktFörSök. En man försöker springa undan vid utvisning från Örebro flygplats till Afghanistan. foto Håkan RisbeRg, sCanPiX att göra. Saker händer, säger Mikael Ribbenvik. Han resonerar att Migrationsverket omöjligt kan garantera att en människa som avvisas inte kommer att bli överfallen av rånare eller dödas i ett attentat flera år senare, saker som inte har något med deras asylansökan i Sverige att göra. – Men om någon skulle råka illa ut så är det en katastrof, ett misslyckande. Har det hänt att ni erkänt ett fel så att någon kommit tillbaka? – Det hör till absoluta undantagsfall. Ribbenvik nämner två fall, varav ett är ganska känt, en iranier som skickades till Irak, där han nu sitter fängslad. Sned mediebevakning På det hela taget tycker Migrationsverkets rättschef att svensk asylpolitik fungerar bra, även om han verkar tycka att mediernas bevakning är något snedvänd. – Här i Sverige så rapporterar man om avarterna, men man vägrar att se systemet. Vi avgör omkring 300 000 ärenden per år, det är klart att allt inte blir bra, det måste man förstå. Men man kan inte beskriva ett system utifrån dess avarter. För vi har trots allt det bästa och mest generösa systemet. – Jag brukar trösta mig med, tänk om det hade varit tvärtom. Om vi fått kritik för att vi var för snällla. Så är det i vissa länder inte långt ifrån oss, där är medieklimatet det omvända och det rapporteras om när någon får stanna, inte när någon ska avvisas. jacOB Zetterman jacob.zetterman@dagen.se 08-619 24 15
Page 1 and 2: Helg Söndagsskolan 24-25 Helgkrö
Page 3 and 4: DAGEN fredag 14 december 2012 Redig
Page 6: - En riktig placeringsrådgivare me
Page 13 and 14: ”näsan i vädret” av caroline
Page 15: DAGEN fredag 14 december 2012 Redig
Page 29 and 30: Julhälsningar2012 God Jul tillöns
Page 31 and 32: God Jul & Gott Nytt År önskar S
Page 33 and 34: DAGEN fredag 14 december 2012 Jobbg
Page 37 and 38: DAGEN fredag 14 december 2012 tv l
Page 39 and 40: DAGEN fredag 14 december 2012 tv m

God Jul! - Dagen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?