Om det fria skolvalets effekter på skolans likvärdighet - Lärarförbundet

More documents

Recommendations

Info

kommun desto mer beskuren blir det kommunpolitiska och kommundemokratiska inflytandet över skolans organisation och resursfördelning. Det finns en gräns då man inte längre kan beskriva skolan som kommunalt organiserad, utan det är marknadens efterfrågan i form av elevers och föräldrars val som styr. Utöver bilden ovan har ytterligare en faktor tillkommit under 2000-talet, nämligen framväxten av skolbolag och skolkoncerner. I dag är det fem stora koncerner som dominerar den privata utbildningssektorn. Tre av de största utbildningskoncernerna ägs av riskkapitalbolag varav två är danska. Uppkomsten av skolkoncerner har medfört en rad konsekvenser som man inte förutsåg eller diskuterade när besluten om de fristående skolorna togs. En skolkoncern kan till exempel flytta skolans resurser inom koncernen både till andra kommuner och utomlands. En annan effekt som uppstått är att i en del kommuner har det uppenbart varit oklart vilket ansvar kommunen har för skolan. I en del kommuner har det förts en debatt om att alla grundskolor i en kommun skulle kunna vara fristående. I Mullsjö kommun till exempel, övervägde man för några år sedan att låta ett skolbolag ta över alla grundskolor. Sedan 90-talet har också modellen med avknoppning av kommunal verksamhet varit vanlig i flera kommuner. Avknoppning sågs som en snabb och bra metod att privatisera en stor del av den kommunala verksamheten. I flera kommuner såldes förskolor och skolor mycket billigt, långt under marknadsvärdet och man riktade försäljningen till utvalda enskilda personer i strid med både kommunallag och lagen om offentlig upphandling. Ett annat exempel på att det kommunala ansvaret för skolan är oklart är föreställningen om att kommunen är en skolhuvudman som vilken som helst, och att kommunen konkurrerar med privata skolhuvudmän på lika villkor på en marknad. Men en kommun är inte vilken huvudman som helst utan den har ett särskilt ansvar för skolväsendet som är betydligt mer omfattande än vad de fristående huvudmännen har och detta särskilda ansvar kan den inte överlåta till fristående huvudmän. Hur skolan övergripande ska planeras och organiseras samt hur resurserna ska fördelas är en uppgift för en politiskt vald nämnd, som ska finnas i varje kommun. Kommunen ska se till att alla barn har en skola av bra kvalitet att gå i. För de minsta barnen ska skolan ligga i närheten av hemmet medan de lite äldre eleverna klarar en längre skolväg. Det kräver en organisation och en planering av skolan som sträcker sig över flera år Det är också kommunen som ansvarar för att skolplikten upprätthålls. En kommun har en skyldighet att ta hand om alla elever. Det gäller också om en fristående skola skulle gå i konkurs, kommunen har en skyldighet att ta hand om eleverna. Kommunen har också ett ansvar för de elever som har problem av olika slag och som är frånvarande från skolan. Kommunen har dessutom ett uppföljningsansvar för ungdomar upp till och med 20 års ålder. Slutligen är kommunen skyldig att organisera fritidshem i anslutning till skolan. Man kan således dela upp skolans uppgifter i en samhällelig/organisatorisk myndighetsdel som stat och kommun ansvarar för och en begränsad del som innebär att utföra vissa delar av skoluppdraget. Det begränsade utföraruppdraget kan läggas ut på en fri- 10 (40)
stående skola. Man kan beskriva det som att de fristående skolorna är ett komplement till den kommunala skolorganisationen. På den statliga nivån har det inte varit några större diskussioner eller oklarheter kring den fastlagda ansvarsfördelningen. Det är allmänt accepterat att staten ska styra skolan genom skollag, läroplaner, kursplaner, betygssystem med mera. Det har heller inte varit någon nämnvärd diskussion om hur decentraliseringen, det fria valet och marknadsstyrningen har påverkat skolan i kommunerna. Ingen ordentlig utvärdering av 90-talsreformerna har skett utan diskussionen har huvudsakligen handlat om att kommunerna inte sköter sina uppgifter ordentligt. Diskussionen har varit fokuserad på skolans resultat. När det gäller det utökade ansvar som professionen fick i början på 90-talet så finns det både positiva och negativa tendenser. Det som har stärkt professionen är framför allt att en egen forskningsbas har börjat byggas upp. Skolledare och lärare ser sig som företrädare för ett yrke som är i ständig förändring och där det gäller att noga följa utvecklingen och forskningen. Alla nya lärare blir behöriga att söka en forskarutbildning och en hel del kommuner understödjer skolforskningen på olika sätt. Det som talar mot en utveckling av professionen är att skolledare och lärare har blivit allt mer uppbundna av olika centralt fastställda arbetsuppgifter och att de saknar tid till utveckling och forskning. Hade det funnits en väl utbyggd forskningsbas skulle initiativ till att utveckla och förbättra skolans verksamhet kunnat komma från professionen. Nu styrs utvecklingen till stor del av att staten lägger på professionen uppgifter ovanifrån. Lärarförbundet har tagit fasta på den möjlighet till utökat ansvar som låg i decentraliseringen och förbundet har tagit en rad initiativ för att utveckla yrkesfrågorna och professionen. Det gäller till exempel ”Lärarna lyfter Sverige” där förbundet gjorde en kraftfull satsning på att utveckla yrkesfrågorna. Det gäller även de yrkesetiska riktlinjer som arbetats fram tillsamman med Lärarnas Riksförbund och inrättandet av ett yrkesetiskt råd. Andra exempel är utgivandet av Pedagogiska magasinet, arbetet för en lärarlegitimation och satsningen på forskningsfrågor. De flesta kommuner har tillämpat ansvarsfördelningen mellan profession och politiker så som ansvarspropositionen anger. Politikerna har i allmänhet lämnat över frågorna om att sköta undervisningen och den dagliga verksamheten till lärare och skolledare. Men det finns kommuner där det har uppstått problem när politiker har velat lägga fast en särskild pedagogisk inriktning eller velat detaljstyra verksamheten. Bland de fristående skolorna finns det också exempel där ansvarsfördelningen mellan huvudman och profession är oklar. I den skollag som antogs av riksdagen sommaren 2010 slås det tydligt fast att den ansvarsfördelning som antogs i början på 90-talet ligger fast. Staten anger målen och det är huvudmän och profession som ansvarar för att de nås. Hos huvudmännen är det professionen som ansvarar för den dagliga verksamheten och undervisningens planering och genomförande. 11 (40)
Page 1 and 2: Perspektiv på skolan - Om det fria
Page 3 and 4: 1. Bakgrund och definitioner Denna
Page 5 and 6: När lärar- och skolledartjänster
Page 7 and 8: man en starkare eller svagare markn
Page 9: ningen skulle innehålla och hur de
Page 13 and 14: Systemet med betygsintagning till g
Page 15 and 16: 5. Effekter av valfrihet och markna
Page 17 and 18: Genomsnittligt meritvärde för ele
Page 19 and 20: Det har diskuterats om skolorna sä
Page 21 and 22: kostnadssänkningar sker ju på sna
Page 23 and 24: Koncern Antal skolor Antal elever A
Page 25 and 26: kunskaper hos elever och föräldra
Page 27 and 28: fristående stiftelseskola eller en
Page 29 and 30: Med den nya skollagen kommer en rad
Page 31 and 32: Frågan om privatanställda lärare
Page 33 and 34: de fristående skolorna. Skolverket
Page 35 and 36: terna, har växt fram inom utbildni
Page 37 and 38: 7. Professionens perspektiv på en
Page 39: Konsekvenserna för professionen ä

Om det fria skolvalets effekter på skolans likvärdighet - Lärarförbundet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?