10 - Länsstyrelserna

FÖRORD 

Inom ramen för det av riksdagen beslutade programmet för regionala inventeringar av 

grus och alternativa material (prop 1981/82:220) har föreliggande inventering i delar 

av Västmanlands län genomförts. De geovetenskapliga undersökningarna kar utförts 

av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) medan miljövårdsenheten vid länsstyrelsen 

i Västmanlands län har svarat för klassificeringen av naturvärdet Arbetet har röljt 

länsstyrelsens inventeringsprogram och Naturvårdsverkets råd och riktlinjer (RR 

1983:5). 

Inventeringen har omfattat översiktlig inventering av naturgrus över och under grundvattenytan 

samt en översiktlig sammanställning av befmtliga uppgifter om möjligheterna 

att lokalisera grov morän. En separat rappon över den av SGU utförda regionala 

inventeringen av krossberg har publicerats av länsstyrelsens miljövårdsenheL 

Arbetena har utförts av l. statsgeolog Anders G Linden och statsgeolog Tor Söderlund 

och påbörjades sommaren 1988. Rapporten har renskrivits av Margreth Olde, Brina 

Lindkvist och Inger Nord. 

Värdefulla upplysningar angående täktverksamheten och användningen av grus har 

erhållits från länsstyrelsen, berörda kommuner, Statens vägverk och flera företag inom 

branschen. Det goda samarbetet med länsstyrelsens miljövårdsenhet har varit av stor 

betydelse för inventeringens genomförande. Till samtliga som bidragit till 

utredningens genomförande riktas ett vannt tack. 

Anders G. Linden 

Projektledare 

Omslagsbild: Klapper vid Finnhäll, Arboga (foto E. Magnusson, 1972)

0_ 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

FÖRORD 

SAMMANFATINING 4 

1. INVENTERINGENS SYFfE OCH OMFATTNING 6 

2. INVENTERINGENS UPPLÄGGNING 9 

2.1 Grusinventering 9 

2.1.1 Grus över grundvattenytan 9 

2.1.2 Grus under grundvattenytan 12 

2.2 Moräninventering 14 

3. GEOLOGISK ÖVERSIKT 16 

3.1 Berggrund 16 

3.2 Jordarter 16 

4. MATERIALKVALITET • KVALITETSBESTÄMMANDE EGENSKAPER 21 

5. GRUSINVENTERING 24 

5.1 Västerås 24 

5.1.1 Undersökta grusförekomster 24 

5.1.2 Kvantitet 24 

5.1.3 Kvalitet 27 

5.1.4 Beskrivning av viktigare grusförekomster 32 

5.2 Hallstahammar 58 

5.2.1 Undersökta grusförekomster 58 



5.2.4 Beskrivning av viktigare grusförekomster 65 

5.3 Surahammar 

5.3.1 Undersökta grusförekomster 

5.3.2 Kvantitet 

5.3.3 Kvalitet 

5.3.4 Beskrivning av viktigare grusförekomster 

5.4 Köping 

5.3.1 Undersökta grusförekomsrer 



5.3.4 Beskrivning av viktigare grusförekomsrer 

Sid 

69 

69 

69 

72 

77 

89 

89 

89 

91 

96

". 

5.5 Kungsör 

5.5.1 Undersökta grusf'örekomster 



5.5.4 Bcsbivning av viktigare grusf(Srekomster 

Sid 

IOS 

IOS 

IOS 

107 

112 

5.6 Arboga 117 

5.6.1 Undcrsmcta grusfiSrekomster 117 



5.6.4 Bcsbivning av viktigare grusförekomster 124 

6. MORÄNINVENTERlNG. ÖVERSIKTLIG SAMMANSTÄLLNING 133 

6.1 Moräntyper 133 

6.2 ytfonner 136 

6.3 Moränförekomster 136 

LI1TERATURFÖRTECKNING 141 

ÖVRIGT UNDERLAGSMATERIAL 

Bll..AGA l: Inventeringsprotokoll

5 

Hallstahammar: Konununen saknar i stort sett grusfdrekomster av betydelse för materialförsörjningen. 

Andra marlåntressen är mycket starka beträffande Strömsholmsåsens 

sträckning genom kommunen. 

Surahammar: Resultatet av grusinventeringen visar att det totalt finns met In 6 milj 

, fm' sand och grus över grundvattenytan i konununen. Den teoretiskt uttagbara volymen 

har uppskattats till ca 0,9 milj fm3 (se tabell 3) och finns i förekomster med 

samlat naturvll'de klass U. Dessa är ofta av högt värde för den lokala naturYlrdcn. De 

kvarvarande grustillglngama ligger dels i den lilla Isen söderut fdn sjön Gllpen, dels 

inom några sml partier av Strömsholmslsen. I övriga delar av kommunen saknas 

grusförekomster. 

Köping: Huvuddelen av de kvarvarande sand- och grustilIglngama Ilses av bebyggelse, 

vägar nun eller ligger inom omrlden med gentemot utvinning starka motstående 

markintressen. Den teoretiskt uttagbara volymen i fdrckomster i naturvlrdsk1ass U och 

ID är ca 0,6 milj fm 3 (se tabell 4). Materialet har god - mycket god hl1lfastbet och kan 

användas till väg- och betongframställning samt vid bl a vid Kräggesta även till 

betongframställning. Materialsamrnansänningar har bedömts vara övervägande 

grovkornig fdr ca 0,2 milj fm 30ch växlande f6r ca 0,4 milj fm 3 • 

Kungsör: Den totala mängden sand och grus i kommunen har inte beräknats men 

uppgår till mer än 14 milj fm 3 • Huvuddelen därav llses av bebyggelse, vägar eller ligger 

i områden med starka motstående marlåntressen. Den teoretiskt uttagbara volymen 

i f6rekomster i naturvårdsklass n och In är uppskattningsvis ca 3,5 milj fm 3 varav ca 

2.5 milj fm 3 har bedömts ha övervägande växlande sammansättning och ca l milj fm 3 

övervägande sandig sammansätming (se tabell 5). Gruset har god - mycket god 

hållfasthet och kan användas till alla viktiga användningsområden. 

Arboga: De kvarvarande grustillglngarna ligger i kommunens västra delar. Inom övriga 

delar saknas förekomster av praktisk betydelse. De teoretiskt uttagbara grusmängderna 

i f6rekomster i naturvårdsklass II och III har uppskattats till ca 1,2 milj fm 3 (se 

tabell 6). Ca 0.5 fm) därav har bedömts har övervägande grov materialsammansättning. 

ca 0.5 milj fm) övervägande växlande och ca 0,2 milj fm) övervägande sandig 

sammansättning. Gruset har god hållfasthet och material till väg-, betong- och fyllnadsändamål 

finns vid Lunger. 

Grov morän har inventerats mycket översiktligt vilket innebär att en översiktlig 

sammanställning av befintliga uppgifter om möjligheterna att lokalisera grov morän 

inklusive flygbildstolkning har utföns. Totalt har 18 presumtiva moränfdrekomster 

påträffats men de har ej undersökts i fålt (se tabell 7). Moränfdrckomstema ligger på 

spridda platser inom de inventerade centrala och södra delarna av länet

7 

Figur 1 InventeringsomrAde. Topografiska och gröna kartans indelning samt 

numrering för SOUs jordartskartor.

.- 

- Klassificering av grosavlagringamas samlade naturvärde. 

8 

Moräninventeringen har utförts i enlighet med den lägre ambitionsnivån, som har 

angetts av statens naturvArdsverlc (1983). Den bar omfattat sammanställning av befintliga 

uppgifter om morän ocb flygbildstolkning för avgränsning av tänkbara moränförekomster 

med grovkornig morän. Se avsnitt 2.2. Inventeringen bar omfattat de 

ovan nämnda kommunerna.

12 

- Övervägande sandig materiaIsarnmansättning domineras av sand (även grovma) 

och fingrus. 

- Okänd materialsammansättning, avlagringar där uppgifter om materialsammansättning 

saknas och där inte nlgon klar parallell kan dras till principiella 

avlagringstyper. 

Redovisning: De inventerade grusförekomsternas utbredning redovisas pi den topografIska 

kanan i skala 1:50 000. Sml tunna förekomster (mindre är 2 m medelmiktighet 

över grundvattenytan) markeras med en särskild symbol (G, S) men behandlas ej i 

text och tabeller. Detsamma gäller för förekomster om innehIller en materialvolym 

mindre än 20.000 fm3. 

Förekomsterna är numrerade löpande inom varje kommun. Indelning i delförekomster, 

t ex 4a och 4b miste pi grund av datalagringen i SGU:s grusdataarkiv markeras 

40 respektive 41. Där ingen uppdelning görs blir numreringen: 10,20,30,40. 

För att entydigt ange en förekomst miste blde topografiskt kanblad och löpnummer 

anges, lex. 11G SO:4O. 

I tabeller över alla undersökta grusförekomster redovisas b1.a. förekomsternas volym, 

materialsammansättning och skyddsvärde. 

Alla uppgifter om grusförekomster och täkter som samlats in pi protokoll (bilaga 1) 

under inventeringen fInns lagrade i SGU:s grusdataarkiv och kan erhållas därifrån. 

Vid behov är det ocksl möjligt att ta fram särskilt anpassade redovisningar och sammanställningar. 

2.1.2 Grus under uundvattenytan 

Översiktlig inventering av grus under grundvattenytan kan inte utföras med sanuna 

noggrannhet och krav som de översiktliga inventeringarna av grus över grundvanenytan. 

För att uppfylla de krav som gäller för denna skulle nämligen krävas omfattande 

och kostsamma undersökningar. Den översiktliga inventeringen av naturgrus under 

grundvattenytan ger därför i första hand uppgifter om förutsättningar att finna grus 

under grundvattenytan. Endast i de fall där mer detaljerade uppgifter finns tillgängliga 

kan upplysningar ges om grustiIlgångamas kvantitet och kvalitet under grundvanenytan. 

Se vidare i naturvårdsverkets rid och riktlinjer (SNY 1983). 

För att kunna göra översiktliga uppskattningar av förutsättningarna att finna grus under 

grundvattenytan i olika typer av grusavlagringar görs en klassificering i goda, 

mlttliga, dlliga eller okända förutsättningar, grundad pi bedömningar av parametrarna: 

- omgivande marknivl 

- bergläge (berggrundsytans läge) 

- grundvattenläge (grundvattenytans läge) 

- terrängläge

13 

Definitionen av dessa parametrar har gjons mot bakgrund av erfarenheter från ut:föIda 

metodstudier, försöksinventeringar samt klassificeringar av fömtsättningar att finna 

grus under grundvattenytan (SGU 1981). 

Omgivande marknivå definieras som en s k nollinje till vilken bergläge och grundvattenläge 

relateras. Där en nivAkurva viker ut 200 m eller mer frln gmsavlagringen 

kan en punktangivelse för marknivin i m ö. h. approximativt bestämmas. Ofta skiljer 

sig nivin för omgivande mark väsentligt mellan grusavlagringamas bida sidor. I dessa 

fall gäller den lägsta punktangivelsen (i m ö.h.) i tvärsektionen som nivA för omgivande 

mark. 

Bergläget i rörhållandet till omgivande marknivå anges i högt (

14 

Efter bedömningar av terränglige. bergllge och grundvattenlige kan grusavlagringama 

delas in i avsnitt med avseende pi olika förutsättningar att finna grus under 

grundvattenytan. Denna indelning har si IAngt det varit möjligt samordnats med indelningen 

av förekomsterna över grundvattenytan 

För att förutsättningarna ska definieras som goda skall grusmaterialets mäktighet under 

grundvattenytan vara minst 3 m. 

Förutsättningarna att finna grus under grundvattenytan redovisas i tabellerna över 

grusföl"Ckomster och i förekomstbeskrivningar. 

2.2 MORÄNINVENTERING 

Inventeringen av grov morän har genomförts enligt den lägre ambitionsnivån som 

naturvlrdsverket anger i sin rid och riktlinjer (SNV 1983): Nivå 1. översiktlig sammanställning 

av befintliga uppgifter om möjligheterna att lokalisera grov morän. Inga 

fciltundersökningar har utförts. 

Med grov morän avses här dels morän med grusig-sandig sammansättning, dels morän 

med hög sten- och blockhalt och "nonnal", sandig-moig kornfördelning Ofr fig. 20). 

De geologiska kriterier som är av betydelse vid lokalisering av grov morän har studerats 

av Johansson och Enkell (1980) och de är följande: 

- terrängens utseende - grov morän uppträder föresträdesvis i dalar och sänkor. 

- berggrund - hårda bergarter, t ex porfyr, kvartsit har i allmänhet samband med 

grovkorniga moräner - sprickzoner kan ha givit upphov till grov morän. 

- läget i förhållande till högsta kustlinjen (HK) - förutsättningarna för avlagring avgrovkornig 

morän var gynnsam nära och över nivån för HK d v s den nivå till vilken 

havet nådde efter landisens avsmältning. 

- läget i förhållande till isälvsavlagringar - förekomster av grov morän är vanligare 

än annorstädes i isbildningars omedelbara närhet, i områden där stråk med 

isälvsmaterial försvinner och i dalar där isälvsavlagringar saknas. 

- ytfonn - oregelbunden kullighet eller ryggar i olika riktningar innehåller ofta grov 

morän liksom även s kläsidesbildningar. 

Förberedande arbeten: Inventeringsarbetet började med noggrann genomgång av 

befintligt underlagsmaterial: geologiska kanor. statens väginstituts grusinventcring, 

geologisk litteratur, uppsatser och utredningar. 

I samband med att omrldet översiktligt flygbildstolkades med avseende pi grusförekomstcr 

(endast vissa omrlden) markerades även ev. morlntäkter och förmodade moränförekomstcr 

(jfr Viberg 1984).

22 

Radioaktiviteten fAr inte vara för bög bos bcrglaossmaterial, som används vid byggande 

av bostadshus eller liknande. De vanligaste bergancma med bög strIlningsnivl 

Ir alunskiffer (användes tidigare i blAbetong) samt vissa "yngre" graniter. Grovt indelat 

kan man dkna < 10 som lAgt och över IS som bögt värde, vilket kräver särskild utredning. 

(Anges i mikror6ntgen per timme, p RJb). 

Färgen hos grusmaterialet har betydelse vid användning till ytbellggning pl vägar. 

Ljusa material Ir lämpligasL För användning i liten skala (trädglrdar och dyl). kan 

även estetiska synpunkter ha betydelse. 

De hlr uppräknade egenskaperna stAr i direkt relation till bergartsinnehlllet i grus- och 

bergkrossmaterialeL Det är svArt att ge en bestämd kvalitetsindelning av bergarter, dl 

en viss bergartstyp kan ha varierande egenskaper i olika omrAden. Nedan följer dock 

nlgra generella samband, som gäller vid kvalitetsbedömning av bergarter. 

Ökande hållfasthet Kvartsit 

Porfyr 

Diabas. finkorniga grönstenar 

Granit, gnejs (stora variationer) 

Glimmerrikt urberg (ökande flisighet) 

Pegmatit (stor sprödhet) 

Yngre sedimentbergarter 

Kvartsit och porfyr är sega och hårda bergarter med mycket goda kvalitetsegenskaper. 

Dessa bergarter lämpar sig väl till ytbeläggning av vägar. Granit och gnejs varierar 

starkt från plats till plats och kan ha allt från god till dålig kvalitet Finkorninga grönstenar 

har ofta stor slaghållfasthet och liten flisighet. men något sämre slipvärde. 

Densiteten är också för hög för vissa ändamål- Övriga bergarter i tabellen klassas som 

dåliga. 

I stenindustrin tas prover vanligen för att ge köparen en garanti för produktens egenskaper. 

Provet tas därför direkt ur det siktade krossmaterialet och dl kan det finnas 

inslag av oönskade bergarter och material från kraftigt sönderspruckna berggrundspartier. 

I vissa fall tvättas proverna med vatten för att fl bon allt finmaterial. Skillnaderna 

i provtagningen gör att stenindustrins analysresultat kan skilja sig från vad de 

enstaka bergartsanalyserna anger. 

De viktigaste egenskaperna hos en bergan med god kvalitet: 

Finkornighet ---! 

Hög levartshalt 

Jämnkornig eller porfyrisk textur 

Komplex komfogning 

Ug g1immerhalt 

Ug vittringsgrad 

Mlttlig densitet 

Ug sulf"ldhalt 

Ug radioaktivitet 

Ljus färg 

fl : 

) 

Hållfasthet 

gäller vissa 

användningsområden

S. GRUSlNVENIERING 

- . 

5.1 VASTERAS 

24 

Två av Mälardalens stora rullstenslsar löper genom Västeds kommun. ungst ned i 

sydväst sträcker sig Strämsholmslsen trAn Kvicksund mot nordväst och fortsätter in i 

Hallstahanunar. Vid Horn ligger en lsförgrening och niot nordost avlänkas här Lagcrbergslsen, 

en mindre bils. Denna fortsätter med några avbrott en dryg mil upp till 

trakten av Dingtuna. 

Badelundalsen är en av vArt lands mest kända åsar och den sträcker sig frän trakten av 

Ludgo två mil nordväst om Nyköping till Siljan. Den löper ungefär i nord-syd genom 

de centrala delarna av kommunen. Strax öster om Asen ligger några smärre bilsar. 

Ytterligare några små. spridda grusförekomster fInns i kommunens östra del. 

S.l.l UndersÖkta uusfÖrekQIDster 

Inventeringen i Västerås kommun har omfattat grus över och under grundvattenytan. 

Alla grusförekomster med minst två meters medelmäktighet och med en uppskattad 

total volym överstigande ca 20 000 fm 3 (m 3 i fast mått) har undersökts. Översiktliga 

uppgifter finns samlade i tabellform, se tabell 1, och förekomsternas utbredning redovisas 

på kartor i skala 1:50 000, se delkartor V1-V7. Ett flenal grusförekomster beskrivs 

översiktligt i avsnitt 5.1.4. Många uppgifter har hlmtats från inventering av Söderlund 

(1982). Detaljuppgifter om grusförekomsterna finns samlade på inventeringsprotokoll 

(bilaga 1, arkivmaterial) och är inlagrade i SGUs Grusdataarkiv varifrån 

uppgifter och olika typer av redovisningar anpassade till olika ändamål kan erhållas. 


Resultat av den genomförda inventeringen av grustillgångama över grundvattenytan i 

Västerås visar, an det finns stora volymer sand och grus (se tabell1). Huvuddelen 

därav låses av bebyggelse. vägar ID m eller ligger inom områden med gentemot 

utvinning starka motsläende markintressen. Vanligen p g a an de är synnerligen 

skyddsvärda från naturvårdssynpunkt, naturvårdsklass I. Den teoretiskt uttagbara volymen 

i klass n och nI förekomsterna har sålunda uppskattats till ca 23.5 milj fm3. 

Uppskattningsvis har uppemot 4,5 milj fm 3 övervägande grov sammansättning ca 9 

milj fm 3 övervägande växlande och ca 10 milj fm 3 övervägande sandig materialsammansänning. 

Av kartor och tabell 1 framgår hur grustillgångama är fördelade inom kommunen 

samt vilken sammansättning materialet har i de olika grusfdrekomstema. De kvarvarande 

sand- och grustillgångama ligger i Badelundaåsen i den norra delen av kommunen 

och i åsens fortsättning i den sydligaste delen av Sala kommun. Inom övriga delar 

av kommunen saknas förekomster av långsiktligt värde för försörjningssituationen. 

Av avgörande betydelse vid bedömningen av de utvinningsbara tillgångarnas storlek 

är klassificeringen av naturvänlet • naturvårdsklass. Av de 31 inventerade sand- och 

grusförekomsterna har 9 fdrekomster bedömts vara synnerligen skyddsvärda från naturvårdssynpunkt, 

klass 1. TIll naturvårdsklass II har 18 fdrekomster fdm, vilka inne- 

· ..•-:--;-

27 

hAller ca 8 milj fm3 teoretiskt uttagbara material. Observeras bör att det i klass n finns 

ett flertal omdden som har högt skyddsvärde för den lokala naturvlrdcn. 

Förekomsterna i klass minnehmer ca IS,s milj fm3 sand och grus. 

Framtida planering av markdispositionen liksom förordnanden och andra. undersökningar 

kan Indra pi hur stora delar av grustillgAngarna som kan anses vara exploaterbara. 

Förutsättningarna för att finna grus under grundvattenytan i Västeris kommun (se tabell 

1), är goda i 13 grusförekomster (8 i klass n och S i klass I) och mltt1iga i 9 

fdrekomster (därav 1 i klass moch S i klass m. En särskild utredning om ev. förekomst 

av grus under grundvattenytan i BadelundaAsen har SGU tidigare utfört At 

Västerls kommun (Söderlund, 1982). 

5.1.3 Kyalitet 

Kvalitetslcraven på naturgrus varierar kraftigt beroende på till vilket användningsområde 

grusmaterialet skall nytjas. Faktorer som har betydelse fdr kvaliteten är framför 

allt kornstorleksfdrdelning, kornform, bergansinnehåll och därav betingad sprödhet 

(slaghållfasthet) och sliphårdhet (slipvärde). Även slam- och humushalt samt fdrekomst 

av speciella mineral kan i hög grad påverka grusets användbarhet (se Höbeda 

och Johansson 197S) 

Uppgifter frAn statens vägverk, grusexploatörer i trakten och tidigare kvalitetsanalyser 

registrerade hos statens väg och traflldnstitut tyder på att gruset har god hållfasthet I 

Badelundalsen är innehållet av finmaterial ibland högt. Åsens material kan användas 

till väg-, betong- och fyllnadsändamål. 

Kornstorleksfördelningen eller -sammansättningen i de inventerade sand- och grusförekomsterna 

redovisas i tabell I och i förekomstbeskrivningar. 

Berganssanunansättningen i grusmaterialet visar ett tydligt samband med den underliggande 

berggrunden, vilket är känt från undersökningar i andra delar av landet De 

dominerande bergarterna i gruset är granit, gnejs och leptit

28 

Figur 5 Översiktskarta med indelning i deUcanor i skala 1:50 000 för grus- och 

morlninventeringama i Västerls kommuD.

so 

TEORETISKT·UTTAGBAR VOLYM 11000-TALS M 3 OVER GVY 

o 

o 

O 

0- 100 

100- 250 

250- 500 

500-1000 

1000-2000 

2000-5000 

5000- 

MATERIALSAMMANSÄTTNING 

G = GROV 

. V .. VÄXL 

S • SAND

.......... 

. I 

., I 

'.. 

31 

V1 

llGSO 

lOG NO

30 HÄLLA (delkarta VI) 

Kommun: 

Topografiskt kartblad 

Typ av avlagring: 

Naturvlrdsklass: 

33 

Västcds 

11G Västeds SO 

Ås 

Klass D 

Beskrivning: Badelundalsen är pi denna sträcka ca ISO m bred. Huvuddelen av sedimenten 

är uttagna. Kvar finns endast nlgra obetydliga !eSter som binds av vlgar eller 

bebyggelse. 

Grustagen är efterbehandlade och delvis igenfyllda med bla. lera, morln och 

"sprängsten"• 

Geovetenskapligt värde: Klass 3. 

Samlat naturvirde: Klass ll. Objekt 80:87 i naturvArdsplanen samt slrskilt värdefull 

landskapsbild. Objekt 80:3, 18a i kultunninnesvlrdsprogrammet som är av riksintresse 

för ku1tunninnesvården 105. 

40 TmBLE (delkana Vl) 

Kommun: 

Topografiskt kanblad: 


Materialsammansättning: 

Teoretiskt uttagbar volym: 

Naturvårdsklass: 

Västerås 

IlG Västerås SO 

ÅS under HK 

Växlande 

Klass I 

Beskrivning: Tibble-förekomsten är ca 1.2 km lång och 200 m bred. Åsen framträder 

med ett väl markerat krön 15 - 20 m över omgivande mark. Åssträckan är nästan helt 

fri från spår av täktverksamhet. 

Geovetenskapligt värde: Klass l. Ytterst väl bibehållen och representativ. del av 

Badelundaåsen i Västerås närområde. Åspartiet har de sk typiska dragen för mIlardalens 

åsar dvs ett tämligen smalt men kraftigt svallat åskrön och ganska branta sluttningar. 

Längs åsens östra och västra sluttningar finns mer och mindre framträdande 

strandvallar och hak. 

Samlat naturvärde: Klass I. Objekt 80:87 i naturvArdsplanen och objekt 80;3, 18a + 

K25 i kuIturminnesvArdsprogrammet.

50 ANUNDSHÖG (delkana V2) 

Kommun: 

Topografiskt kartblad 





35 

VIstcds 

l1G Västerås SO 

ÅS under HK 

Vlxlande 

Klass I 

Beskrivning: Åsavsnittet är en delvis utbruten del av Badelundaåsen. Av kvarvarande 

ås och omgivande svallsediment framgår att krönet utsatts för kraftig svallning. Åsen 

böjer av mot nordväst vilket sammankopplas med en oregelbunden berggrundsyta i 

omrädeL Åsens krön når som högst 300 m SSO om Anundshög där överytan ligger ca 

35 mö.h. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: TvA stora grustag finns inom omrldet. 

De är nästan helt "Aterställda" med fyllnadsmassor. 175 m SSO om torpet Karlsro 

finns en liten skärning där isälvssedimenten är grusig sand. I allmänhet är sammansättningen 

vlxlande med relativt hög andel sand. Kvarvarande volymer är bundna av 

fornlämningar och vägar. 


Samlat naturvärde: Klass I. Förekomsten är i norr av riksintresse fdr naturvården 

(U24). objekt 80;88 i naturvårdsplanen och ligger inom område med särskilt värdefull 

landskapsbild. Objket 80:3, 18a + K25 i kultunninnesvlrdsprogrammeL 

60 BADELUNDA (delkarta V2) 

Kommun: 

Topografiskt kanblad 


Materialsammansänning: 


NaturvArdsklass: 

Västerls 

llG VästerAs SO 

ÅS under HK (omlagrad) 

30 % grovt, 40 % växlande och' 30 % sand 

Klass I 

Beskrivning: Åspartiet omfattar ca 20 ha pA en sträcka av 1,7 km. Åskrönet nAr som 

högst 50 m ö.h. eller närmare 20 m över omgivande fålt sydost om Baclelunda kyrka. 

Den ryggformade Asen är i söder relativt symetrisk fram till en Asgrop strax norr om 

kyrkan. I höjd med gropen fanns tidigare en källa, lungfrukällan. Mellan kyrkan och 

Malma är Asen svagt välvd. En form som fdrstärkts av svallningsprocesser. Strandlinjer 

finns utbildade längs Asens sidor. 

Material, kvalitet, volym och täktverlcsamhet: TvA gamla grustag rmns inom omddeL 

Det ena grustaget är igenvuxet med tallskog och rmns sader om Baclclunda kyrka, 

pAlsens västra sida. Det andra II' medelstort och ligger mer centralt i Asen, ett hundra· 

tal meter sydost om den förra. Skärningar visar pi sand i öster och sandigt grus och 

sten centtalt i Isen. Enstaka stora block finns i ytan. Norr om kyrkan har berggrundsy-

37 

konstaterats varför rörutsätmingarna bör vara goda. Delar av åsen ligger dock inom 

skyddsområde rör grondvanenskydd. 


Samlat naturvärde: Klass n. Förekomstens södra del är av riksintresse för naturvården 

(U24), objekt 80:88 i naturVåIdsplanen samt ligger i område med särskilt värdefull 

landskapsbild. Objekt 80:3, ISa + K25 i kultunninnesvlrdsprogrammeL Skyddsområde 

för vattentäkt. 

- . 

80 HOKASEN (delkarta V2) 

Kommun: 

Topografiskt kartblad: 


Materialsa.mrnansättning: 



Västerås 

11G Västerås SO 

Ås under HK 

50 % växlande och 50 % sand 

Klass II 

Beskrivning: Den aktuella delen av Badelundaå5en är 2.4 km lång och i allmänhet 

mer än 250 m bred. Inom Hökåsen finns endast en 100 m lång åssträcka bevarad, 

skyddad enligt fornminneslagen. Åsen är i detta avsnitt 300 m bred och krönet når 57 

m ö.h. I övrigt består förekomsten Hökåsen av tre stora grustag. I grustaget längst i 

söder finns en stor grundvattensjö som är 250 m lång och har ett största djup av 12 m. 

Den är resultatet av tidigare täktverksamhet under grundvattenytan. I åsen infiltreras 

vatten från Mälaren vid Hökåsen till uttagsbrunnar vid torpet Fågelbacken. Mer än 15 

m höga slänter i väster visar på stora umag av material över grundvattenytan i grustaget. 

I det mellersta grustaget. som till ytan omfattar ca 20 ha. har täktdjupet varierat 

mellan 5 m och 20 m. Täktbotten är i området kraftigt kuperad med bergblottningar 

och ej brytvärt material i linser och "knölar". Numera finns även fyllnadsmassor av 

rätt stor mäktighet i grustaget. både i norr och i söder. Norr om det ovan nämnda 

fornminnesområdet ligger "det tredje" grustaget. 350 m långt och ca 100 m brett. 

Detta hade en ca 20 m hög slänt in mot åsen när täl

90 FÄGELBACKEN (delkarta V2) 

Kommun: 



Materialsamrnansättning: 



38 

Västerås 


Ås under HK 

Sand 

Ca 250 000 fm 3 

Klass U 

Beskrivning: En sidoplatA till huvudAsen åtskiljd från denna aven smal lersträng. 

PlatAn, ca 500 m lång, ligger 35 - 40 m ö.h. med lägsta delen i sydost 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: I avlagringen har en 13 m djup 

borrning utförts nära huvudlsen. Denna sondering och ytterligare några visar an sand 

dominerar i denna avlagring. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Månliga. 

Geovetenskapligt värde: Klass 3 

Samlat naturvärde: Klass n. Förekomsten ligger inom område med särskilt värdefull 

landskapsbild. Skyddsområde för vattentäkt. 

100 GRYTA (delkana V2) 

Kommun: 






Västerås 

11 G Västeås SO 

ÅS under HK 


Klass II 

Beskrivning: Badelundaåsen är på denna 2.3 km långa sträcka omgiven av flacka lerområden. 

Åsens bredd är i södra delen av förekomsten ca 250 m och krönet når som 

mest ca 15m över omgivande terräng. I norr. i höjd med Lillån. befinner sig den ca 50 

m breda åsen i en sk lågpunktszon i terrängen och är delvis övenäckt av lera. Det är 

högst ett 50 m långt avbrott i åsens synliga del. Svallsediment. både öster och väster 

om åsen. visar att det från åsen förts ut relativt stora volymer sand och grovmo som 

avlagrats ovanpå lera. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Detta Asavsnin är ett i stort utbrutet 

förekomstområde. Kvarstående volymer isälvssediment binds av vägar och bebyggelse 

samt fornlämningar. Centralt i Asen är materialet i huvudsak av växlande sammansättning. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Måttliga. 

Geovetenskapligt värde: Klass 3 

Samlat naturvårde: Klass n. Skyddsområde för vattetäkt.

110 GESALA (delkarta V2) 

Kommun: 





NaturvArdsldass: 

39 

Västerås 


ÅS under HK 


Klass I 

Beskrivning: Från lillAn. sydväst om Äs. till Gesala är den ca 100 m breda isen 

praktiskt taget helt bongr'ävd. Rester av åsen finns kvar på grund av bebyggelse och 

vägar. Åsens krön är inom dessa delar som högst ca 10 m över omgivande mark. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Grustagen är i allmänhet släntade 

och under igenväxning. Några mindre skärningar i förekomstens norra del visar på 

sandiga och grovmoiga sediment Resterande isä1vssediment binds av vägar och bebyggelse. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Måttliga. I fdrekomstens 

norra del har berggrunden höga berglägen centralt i åsen. I söder fmns sannolikt, under 

grundvattenytan. berggrundsfickor med isälvssediment. Sannolikheten an påträffa 

silt och lera i anslutning till dessa berggrundsfickor är stor, speciellt längs åsens sidor 

och i anslutning till höga berglägen centralt i åsen. 

Geovetenskapligt \'ärde: Klass 2, Åsen på denna sträcka, framför allt den ryggformade 

delen vid Äs, är ett vacken exempel på en måttligt omlagrad ås under HK. Morfologiskt 

sett är åsen i dess helhet av ston värde för landskapsbilden. En geologisk dokumentation 

aven tvärsektion genom åsen bör genomföras. Exempelvis en sektion i 

grustaget vid Äs. på vägens västra sida. 

Samlat natunärde: Klass I. Förekomsten ligger inom område med särskilt värdefull 

landskapbild. Skyddsområde för vattentäkt. 

120 IGELSTA (delkana V2) 

Kommun: 





Naturvårdsk1ass: 

Västerås 

IlG Västerås 'SO 

ÅS under HK 

100 % växlande 

Klass nI 

Beskrivning: Avlagringen sydöst om Stensbo bildar ett plan, som består av grusig 

sand. Enligt uppgift en mycket grund avlagring. Vid Stensbo ligger isä1vssedimenten i 

en svagt välvd avlagring som mot norr övergår i en kon rygg av block och sten. Mor- 

\ l

lo 

42 

Inom Brlnsta täktplaneområde bedöms fOllltsättningama vara dåliga dl berg över 

grundvattenytan har registrerats på flera ställen, framför allt längs åsens västra sida. 

En berggrundsskål rIMS söder om åsförgreningen med bergytan 40. - 45 m 

ö.h.Beräknad volym är ca 300 000 fm 3 grovt material. Totalt uppskattas volymen till 

600 000 fm 3 längs åssträckan. 

Geovetenskapligt värde: Klass 2. Av geovetenskapligt intresse är en åsförgrening 

med inriktning på glacialgeologiska och geomorfologiska processer. Förekomsten ligger 

i ett område där huvudåsen har en bils mot nordöst Denna nordöstra del tillsammans 

med lssträckan norr därom är en morfologiskt vacker och representativ del av 

Badelundaåsen. Täkterna ger unika möjligheter till glacialgeologisk dokumentation. 

Åsens karaktär (morfologi, lagerföljder och jordarter i ytan) bör dokumenteras innan 

fortsatt täktverksamhet genomförs. Vid denna forekomst är det av ston värde an en 

geolog kontinuerligt foljer upp och dokumenterar skärningar under brytningens glng. 

Samlat naturvärde: Klass nI. Objekt 80:24 i narurvårdsplanen. 

140 HALLSTA (De1karra V3) 

Kommun: 





NaturvArdskIass: 

Västerås 

11G Västerås NO 

ÅS under HK 

25% grov, 35% växlande och 40% sand 

3,8 milj. fm 3 

Klass II 

Beskrivning: Denna ca 2,5 km långa sträcka av Badelundaåsen är 200 - 400 m bred 

och har ett högsta krönläge (Storstigen) 80.52 m ö.h. Västra sidan är brant, speciellt i 

södra delen. Sydöst om Hallstas grustag är åsen kraftigt svallad och med väl utbildade 

hak samt små strandvallar. På svallplanet finns rikligt med block, däribland många 

stora. Blocken finns på båda sidorna om krönet. De är något mer utspridda i väster. 

Utöver svallsediment (grus - mo) finns små områden med morän och lera i ytan. Strax 

söder om Hjortronmossen finns en orörd åssträcka som är 200 m lång och 150 m bred. 

Åsen höjer'sig 7-8 m över omgivande terräng och har ett flackt, svallat krön. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Förekomstens södra del (l km) 

består till övervägande del av sanddominerade isälvssediment. Teoretiskt uttagbara 

volymer är ca 0,7 milj. fm 3 grovt, 1,3 milj. fm 3 växlande och 1,3 milj. fm3 sand. 

Svallsand och grus samt glacial lera med mo och mjälaskikt täcker i allmänhet isälvssedirnenten. 

Två grustag finns inom forekomstens norra del. Täktverksamheten sker i huvudsak 

under grundvattenytan vilken pågår i det södra grustaget. Grovt till växlande material 

finns i mer än halva åsens bredd i den ej utbrutna delen. Sand och till kornstorleken 

finare material finns dock i betydande mängd ovanpå delar av det grova isälvssedimentet 

samt ett stycke från åsens kärna, framför allt längs åsens västra sida. Återstår


46 

Samlat naturvärde: Klass ID. Gränsar till objekt 81:63 i naturvArdsplanen. 

180 OLSBO (delkarta V3) 

Konunun: 






Sala 

llG Västerås NO 

ÅS under HK 

30% grov,4O% växlande och 30% sand 

220000 fm 3 

Klass n 

Beskrivning: Åsen har i sydöst en markerad ryggfonn med krönet ca 74 m ö.h. Den 

relativt smala åsen behåller sin bredd mot nordväst men får efter ca 600 m en flackare 

profil med krönet 70 m ö.h. Förekomsten begränsas i nordväst av flera berggrundsblottningar. 

På båda sidorna om åsen finns utbredda fålt med glaciallera och mo. men 

även svallsand. Sannolikt finns också isälvssand under leran ett stycke från åsen. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Spår av täktverksamhet finns inom 

förekomstens norra och södra delar. De flesta grustagen är relativt små och igenväxta. 

I de skärningar som finns framgår att åsens kärna är grov i sydöst men får en mer 

växlande sammansättning mot nordväst. Sanddominerade isälvssediment finns under 

lera och svallmaterial på ganska ston avstånd från åsens centrala del. Förekomstens 

totala volym är 750 000 fm 3 varav 530 000 fm 3 låses av vägar och bebyggelse. 

220 000 fm 3 teoretisk volym utgörs huvudsakligen av grovt och växlande sediment. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Dåliga. Höga berglägen 

med delvis torra åssträckor ger totalt sett små möjligheter att finna brytvärda mängder 

isälvssediment under grundvattenytan. Uppskattningsvis mindre än 500 000 fm 3 teoretiskt 

uttagbar volym. 

Geovetenskapligt \'årde: Klass 2. Ett representativt utformat avsnin av Badelundaåsen. 

Samlat naturvärde: Klass II. Förekomstens norra del ligger i område med särskilt 

värdefull landskapsbild. 

190 SÄBY (delkana V4) 

Kommun: 






Hallstaharnmar 

IlG Västerås SO 

Ås 

Grov 

Klass n 

.. 

(

gen och material på djupet krävs kompletterande undersökningar för tillförlitliga 

uppgifter om återstående volymer. 


Samlat naturvärde: Klass n. 

160 LÄNSTA (delkarta V3) 

Kommun: 






Sala (och Västerls) 

11G Västerls NO 

ÅS under HK 

25% grov. 45% växlande och 30% sand 

5,3 milj. fm 3 

Klass m 

Beskrivning: Denna tre kilometer långa lssträcka är ca 300 m' bred och har ett rätt 

flackt krön i den mellersta delen som nlr 80-85 m ö.h. vilket är 20 - 25 m över omgivande 

mark. Den västra sidan är brant och ytan är här och där kraftigt blockbeströdd, t 

ex vid Simonsbo. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Täkter har öppnats på 5-6 platser 

utefter lssträckan. Skärningar i grustaget öster om Muren visar att där återstår i huvudsak 

isälvssand och stora mängder silt och grovmo. Detta gäller även grustaget vid 

Lågbolund. Förekomstens mellersta del har en ca 150 m bred kärna med grovt material. 

Öster om kärnan dominerar sand och grovmo. Lera förekommer relativt högt upp 

på åsens sidor. Teoretiskt uttagbar volym i förekomsten är ca 5,3 milj. fm 3 • Materialsammansättningen 

bedöms vara 25% grov, 45% växlande och 30% sand. Dessutom 

finns relativt stora volymer sand, grovmo och finare fraktioner utanför den på kartan 

markerade åsutbredningen. 

Mer än 2 milj. fm 3 , i huvudsak isälvssand och svallsediment, binds av vägar. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Totalt sett är förutsättningarna 

dåliga för tiUctverksamhet under grundvattenytan. I norr har grundvattenytan en 

brant lutning och berget ligger där vanligen omkring vattenytans nivå. Förekomstens 

mellersta del uppvisar höga berglägen framför allt i öster. Berggrundsfickor med brytvärt 

material finns företrädesvis längst i söder och längs avlagringens västra sida. Volymerna 

under grundvattenytan uppskattas till ca 0,4 milj. fm 3 grovt och 1,0 milj. fm 3 

växlande material. - 


Samlat naturvärde: Klass ID.

51 

Höga berglägen finns längs åsens västra sida och i anslutning till dessa lägen finns 

mAnga stora block på isälvsscdimenten. Vägsklmingar visar i allmänhet pi växlande 

material i en smal central del av åsen. Sand dominerar i övrigt. Väg och bebyggelse 

binder volymerna av isälvssedimenl 


Samlat naturvärde: Klass I. Förekomsten ligger inom område med slrskilt värdefull 

landskapsbild. Objekt 80:55 i naturvårdsplanen samt objekt 80:3, 2a i kultunninnesvårdsprogrammel 

240 HAGBYHOLM (delkarta Vl) 

Kommun: 



MateriaIsammansättning: 


Naturvårdsldass: 

Västerås 

l1G Västerås SO 

ÅS ("tvärrygg") 

Grov 

60000 fm 3 

Klass II 

Beskrivning: Två parallella ryggar, sk tvärryggar. bestående av isälvssediment är 

synliga på lerslätten, varav den södra är störst De är orienterade i nästan öst - väst 

Ryggarna når endast 4 - 5 m över omgivande slätt. Öster om paraIlellryggama finns 

ytterligare en rygg i avvikande riktning. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: En skärning i den södra parallellryggen 

visar isälvssediment med en grov kärna av väl rundade stenar. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Goda. Grundvattenytan 

ligger högt i avlagringen. En mindre del av sedimenten framträder i terrängen. Där 

bedöms f6rutsättningarna att finna grus under grundvanenytan som goda. Till övervägande 

del täcks dock de grova sedimenten av betydande mängder lera och andra finkorniga 

sediment. 

Geovetenskapligt värde: Klass 1. Tvärryggar uppbyggda av välrundat isälvssediment 

och belägna ett stycke från de stora stråken av isälvsavlagringar är mycket ovanliga 

inom kommunen. Sydöst om dessa ryggar finns ytterligare en rygg i nord - syd. Sannolikt 

f6renas tvärryggama och den nord - sydliga ryggen i en tredje tvärrygg inom 

området. Hydrogeologiskt intressant. 

Samlat naturvärde: Klass II.

250 BRUNNBY (dclkana VI) 

Kommun: 



Materia1sammansätming: 


Naturvlrdsldass: 

53 

Västerås 


Ås 

Växlande 

20000fm3 

Klass D 

Beskrivning: I förekomsten ingår tre flacka avlagringar vid Lista och öster om 

Brunnby. De utgör sannolikt en fortsättning pi strAket av isälvsavlagringar benämnda 

Hagbyholm (förekomst 240). I södra delen av Brunnbyavlagringen finns ett rän stott 

grustag, ca 200 m långt och 100 m brett, som visar pI material av växlande sammansättning. 

Avlagringen har tydlig ryggform i den avsmalnande norra delen. 


Samlat naturvärde: Klass II. 

260 SÖRBY (delkana V6) 

Kommun: 





NaturvårdskJass: 

Västerås 

llG Västerås SO 

ÅS 

Grov 

20000 fm 3 

Klass II 

Beskrivning: Förekomsten vid Sörby är ca lA km lång. I söder har avlagringen en . 

flack ytform på drygt hundra meters bredd. I denna del finns också en grustag. Norr 

om grustaget. på en sträcka av l km, är åsen smal och ryggformad. Återstående volymer 

isälvssediment bedöms vara av grov sammansänning. 


Samlat naturvärde: Klass II. 

270 FURBY (delkana V6) 

Kommun: 





Narurvårdsk1ass: 

Västerås 

11G Västerls SO 

ÅS 

Växlande 

40000 fm 3 

Klass II 

Beskrivning: Furbylsen är längs denna ca 1,5 km lAnga sträcka smal och har i allmänhet 

en väl fonnad rygg. Den höjer sig i södra delen ca 15 m över omgivningen.

54 

Flera grustag finns utefter åsen. några 8 - 10 m djupa. Åsen smalnar succesivt av mot 

nOIr. Materialsammansättningen är växlande. 


Samlat naturvärde: Klass n. 

280 IRSTA (delkarta V6) 

Kommun: 






Västerås 

llH Enköping SV 

Ås 

Grov 

30000 fm 3 

Klass II 

Beskrivning: En ca 250 m lång avlagring med två ryggar 4 - 5 m höga över omgivningen. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: I norra delen av avlagringen fInns en 

4 - 5 m djup grop i stenigt grus. 


Samlat naturvärde: Klass II (fornlämning). Objekt 80:96 i naturvårdsplanen. Objekt 

80:3. l7a + K3l i kultunninnesvårdsprogramrnet. 

290 NYBYGGET (delkarta V6 ) 

Kommun: 


Typ av avlagring 

Materialsarnmansättning: 



Västerås 

llH Enköping SV 

Fält 

20% grov och 80% sand 

35000 fm) 

Klass II 

Beskrivning: Ett ca 300 m långt och 100 m brett fålt. Avlagringen ingår i ett mindre 

stråk av isälvsavlagringar som delvis är dolt av lera. I fältets södra del fInns små gropar 

med maximalt 2 m sand. Längst i norr är sanden något mäktigare. 3 - 4 m som 

mest Där finns under sanden dåligt sorterat, stenigt grus. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Måttliga. 


Samlat naturvärde: Klass U.

" 

55 

V7 

llH SV

300 TORTUNA (delkarta V6) 

Konunun: 






56 

Västerås 

118 Enköping SV 

Läsidesavlagring (isälvsavlagring) 

Växlande 

so 000 fm3 

Klass n 

Beskrivning: Isälvssedimenten är avsatta söder om ett uppstickande bergomrlde. Små 

övergivna grustag visar på mäktigheter upp mot 8 m. Materialet är i slänterna grovt 

stenigt grus. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Dåliga. 


Samlat naturvärde: Klass ll. Förekomsten ligger inom område med särskilt värdefull 

landskapsbild. Objekt 80:3, 18a + K25 i kulturrninnesvårdsprogrammet. 

310 SANDTORPET (de1karta V7) 

Kommun: 






Västerås 

llH Enköing SV 

Dalfyllnad 

20% grov och 80% sand 

50000 fm 3 

Klass II 

Beskrivning: Dalgången spärras aven isälvsavlagring som är ca 300 m lång och 100 

m bred. Sedimenten utgörs av stenigt grus i västra delen och sand i övrigt. Tidigare 

har man tagit brytvärt material till 4 m djup inom delar av området. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Måttliga 


Samlat naturvärde: Klass ll.

57 

ve 

11GNO

5.2 HALLSTAHAMMAR 

58 

Från Mälaren i söder löper Strömsholmslsen norrut genom hela kommunen. Åsen är 

sammanhängadc och genombryts endast av KolbäcksAn pA tvA stillen. Den är en av dc 

större Asarna i Mälardalen och kan fiiljas en slllng sträcka som mellan sjön BAven i 

Södennanland och Årnänningcn i nom Västmanland. Vid Kolbäck ansluti:r en liten 

bils frln nordost som bestAr av korta Isar och lskullar. Materialvolymcma är sm!. 

Ytterligare ett litet lsstrAk finns strax väster om Berg.· Det uppbyggs av llga 1-2 m 

höga Asar och lskuUar och innehUler sml grusmängder. Ungst ned i sydost, öster om 

Säby,ligger en förekomst som ingår i ett lsstrAk i Västerås kommun, se avsnitt 5.1. 

DA trakten höjdes över vattenytan tack vare landhöjningen svallades och omlagrades 

vissa utsatta höjdområden kraftigt sA att utbredda ofta tuMa grusområden bildades. 

Mäktigheten på maximalt ca 2 m har observerats t ex ca 2 km väster om Hallstahammar. 

5.2.1 UndersÖkta uusförekomster 

Inventeringen i Hallstahammars kommun har omfattat grus över och under grundvattenytan. 

Alla grusförekomster med minst två meters medelmäktighet och med en 

uppskattad total volym överstigande ca 20 000 fm 3 (m 3 i fast mån) har undersökts. 

Översiktliga uppgifter fmns samlade i tabellform, se tabell 2, och förekomsternas utbredning 

redovisas på kartor i skala 1:50000. se deIkartor HI-H2. Ett flertal grusföre- 

komster beskrivs översiktligt i avsnin 5.2.4. Detaljuppgifter om grusförekomsterna 

finns samlade på inventeringsprotokoll (bilaga l, arkivmaterial) och är inlagrade i 

SGUs Grusdataarkiv varifrån uppgifter och olika typer av redovisningar anpassade till 

olika ändamål kan erhållas. 

5.2.2. Kyantitet 

Den genomförda inventeringen av grustillgångarna över grundvattenytan i Hallstahanunar 

visar, an det finns totalt mer än 8 milj fm 3 sand och grus (se tabell 2). Huvuddelen 

därav låses av bebyggelse, vägar m m eller ligger inom områden med gentemot 

utvinning starka motstående markintressen. Vanligen p g a an de är synnerligen 

skyddsvärda från naturvårdssynpunkt, naturvårdsklass I. Den teoretiskt uttagbara volymen 

i klass III fÖrekomsterna är obetydlii. 

Av tabell 2 och kartor framgår hur grustillgångarna är fördelade inom kommunen 

samt vilken sammansättning materialet har i de olika grusförekomstema. De kvarvarande 

sand- och grustillgångarna som är uttagbara ligger i kommunens västra delar, i 

de sml åsbildningarna i lsstråket väster om Berg. 

Förutsättningarna för att fmna grus under grundvattenytan i Hallstahammar kommun 

(se tabell 2), är goda i 5 grusförekomster (l i klass moch 4 i klass 1).

TABELL 2 HAU..STAHAMMARS KOMMUN - UNDERSÖKTA GRUSFÖREKOMSTER 

• = PGreItomSIeD II'btakriven i avsnitt 5.2.4 

Top. Pare. Del. Benämning Total Teoretiskl MateriaJsammansällning Förutsätt- Typ av Ollmpligl GeoveL Samlat Anmlrlming 

kan- komsl karta volym ultagbar grov växI. sandig ningar avlag- material vlrde naturblad 

nr x 1()3 volym % % % under ring klass vlrdo NVP=N8IUI'VArdsplan 

Cm3 x 1()3 Cm3 grundv.y klass KMV= KulLminn.v.progr 

- (D 

11050 400 HI Strömsholm S 000 - 30 70 - goda As lera l I ribinlr. naturomr. U31 

NVP 61:27 o 28. NaLmerv 

KMV 61:4 + K7h 

Ikyddsomr. rvattentlkt 

110 SV 410 HI SkJl1by - - - - 100 goda As lera, Sill 3 ui 8kyddsomr. f vauentlkt 

420 HI KyrtbyAsen 420 - SO SO - goda As lera 2 I NVP61:26. Naueaerv 

akyddsomr. f vatlentlkl 

430" HI 5ör1orpel 30 30 - 100 - dAliga As lera 2 ID 

44Ot' HI NIs 120 - 60 20 20 goda As lera I I NVP61:16 

akyddsomr. f vatlenllkt 

Ut 

450- H2 Tdngfon 2500 SO 30 20 goda As I I NVP61:1

61 

Figur 6 Oversiktskarta med indelning i dclbnor i skala 1:50 000 mr grus- och 

morlninvcnr.eringama i Hallstahammars kommun.

64 

Hi 

116.sY 

11GSO 

lOG NO

400 STRÖMSHQLM (dclkarta Hl) 

Kommun: 



Materialsammansltg: 

Volym, teoretiskt uttagbar: 

Naturvlrdsldass: 

Naturreservat. 

65 

Hallstahammar 

lOG Eskilstuna NO. 11G Västeris SV o. SO 

Ås 

30 'IJ grov. 70 'IJ vlxlande 

Klass I 

Samlat Naturvärde: Klass I. Riksintressant naturomrAde, U 31. Naturreservat. 0mråde 

61:27, 28 i naturvlrdsplanen, 61:4 + K7 h i kultunninnesvlrdsprogrammet. 

Skyddsomdde fdr vattentäkt. 

410 SKÄLBY (delkana Hl) 

Obetydliga volymer återstår. 

Samlat Naturvärde: Klass m. Skyddsområde fdr vattentäkt. 

• 

420 KYBKBYASEN (delkana Hl) 

Kommun: 





Naturvårdsk1ass: 

Naturvårdsklass. 

Hallstahammar 

11G Västerås SV 

Ås 

SO % grov, SO % växlande 

Klass I 

Samlat Naturvärde: Klass I. Naturreservat. Område 61:26 i naturvlrdsplanen. 

Skyddsområde fdr vanentäkt 

430 SÖRTORPET (delkana Hl) 

Kommun: 



Materialsammansäaning: 



Hallstahammar 


Ås 

Växlande 

30 000 fm 3 

Klass m 

\ 

( 

\

---------------------------------------------- 

• 

72 

nehAllcr ca 9 milj fm3 teoretiskt uttagbara material. Observeras bör att det i klass n 

finns ett flertal omdden som har högt skyddsvärde för den lokala naturvlrdcn. Den 

enda flSrekomsten i klass ID inneh1llcr ca 30 000 fm' grus och sten. 

Framtida planering av markdispositionen liksom förordnanden och andra undersökningar 

kan Indra på hm' stora delar av grustillgAngarna som kan anses vara .exploaterbara. 

Förutsättningarna flSr att finna grus under grundvattenytan i Smahammars kommun 

(se tabell 3) är goda i 10 grusförekomster (3 i klass fl och 7 i klass I) och måttliga i 2 

förekomster (därav 1 i klass noch 1 i klass 1). 


Kvalitetskraven på naturgrus varierar kraftigt beroende på till vilket användningsområde 

grusmaterialet skall nyttjas. Faktorer som har betydelse för kvaliteten är framför 

allt komstorleksfördelning, komform, bergartsinnehAll och därav betingad sprödhet 

(slaghAllfasthet) och sliphårdhelÄven slam- och humushalt samt förekomst av speciella 

mineral kan i hög grad påverka grusets användbarhet (se Höbeda och Iohansson 

1975). 

Uppgifter från statens vägverk och grusexploatörer i trakten tyder på an gruset har 

varierande kvalitetsegenskaper. Hlllfastheten är vanligen god- mycket god. Kornstorleksfördelningen 

eller -sammansättningen i de inventerade sand- och grusförekomstema 

redovisas i tabell 3 och i förekomstbeskrivningar. 

Bergartssanunansättningen i grusmaterialet visar ett tydligt samband med den underliggande 

berggrunden, vilket är känt från undersökningar i andra delar av landet De 

dominerande bergarterna i gruset är granit, gnejs och leptit

73 

Figur 7 Oversiktskarta med indelning i delkartor i skala 1:50 000 för grus- och 

morlninventeringama i Surabammars kommUD. 

( 

\. 

I 

(

75 

TEORETISKT-UTTAGBAR VOLYM 11000-TALS M 3 OVER GVY 

o· 

o 

o 



250- 500 



2000-5000 

5000- 


G &: GROV 

V • VÄXL 

S • SAND 

.. 

( 

\ I

Si 

Spi 

11GNV

77 

53.4 Beskrimjnfay yiktjpre rmsförekQmslet 

500 BJÖRNRYGGEN (delkarta SI) 

Kommun: 



MaterialsammansIuning: 


Naturvlrdsk1ass: 

Surahammar 

llGVIstedsSV 

Kr6nrygg 

Grov 

Klass I 

Beskrivning: Bjömryggen är en stradvallsbildning av typen krönrygg. SIdana uppträder 

vanligen på krönet av moränhöjder och bildas av omlagrat och svallat morlnmaterial. 

Ryggen är ca 900 m lång och på en sträcka av mer än 400 m alldeles rak i nära 

nord-syd (tig 8), men den böjer i norr av mot nordväst och i söder mot sydost 

(Magnusson 1979). Vallens krön är något högre än den närbelägna triangelpunktens 

nivå (101 m ö.h.). Själva ryggen höjer sig 2-3 m över omgivningen och den är 10-20 

m bred. ytlagret utgörs ofta av smlblockigt stenigt material, klapper. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Materialet består övervägande grovt 

svallgrus. Ingen täktverksamhet har förekommiL 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Dåliga 

Geovetenskapligt värde: Klass l. Bjömryggen är en s.k. krönrygg och saknar motsvarighet 

i trakten. Den är representativt utbildad med en tydlig ryggform. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Objekt 07:52 i naturvårdsplanen. 

• 

510 BASTASEN N. (delkma SI) 

Kommun: 






Surahammar 

llG Västerås SV 

ÅS 

Grov 

Klass I 

Beskrivning: Vid Bastlsen löper en liten ls söderut upp över en flackt höjdomrlde. 

Åsen är en bils till Strömsholmsisen och ansluter till denna en dryg halvmil mot 

sydost Vid gArden är lsen utplanad, men söder om landsvägen är den bevarad och bar 

en jämn ryggform med spridda block pi ytan. Åshöjden är 2-3 m och bredden ca 

15 m. Avlagringen slingrar sig fram och uppvisar spår av dödispartier. I nOIT upphör 

Isen plötsligt mot en moränrygg, som har en riktning ungefär vinlce1rltt mot Isens 

riktning.

78 

Figur 8 Björnryggen, förekomst 500. Foto E. Magnusson, 1974. 

Figur 9 Grustag nära Hovgården, förekomst 580, täkt 2 (foto A.G. Linden, 1988).

79 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Åsen innehåller övervägande grovkornigt 

material som domineras av urbergarter. Materialet är förmodligen relativt dåligt 

sorterat. 


Geovetenskapligt värde: Klass I. Åsen är ett representativt exempel på länets minsta 

rullstensåsar. Företeelsen att åsen plötsligt upphör vid en tvärställd moränrygg är 

märklig och mycket ovanlig, varför åsen är av stort intresse for den gologiska forskningen. 


o 

520 BASTASEN S. (delkarta Sl 

Kommun: 






530 GUBBMYRAN (delkarta SI) 

Kommun: 






540 JOBSBO (delkarta SI) 

Kommun: 






Surahammar 


Ås 

Grov 

Ca 20 000 fm 3 

Klass II 

Surahammar 


Ås 

Grov 

Ca 30 000 fm 3 

Klass II 

Surahammar 

tiG Västerås SV 

Ås 

50 % grov, 50 % växlande 

Ca 50000 fm 3 

Klass II 

•

550 T APPFALET. (Delkana SI) 

Kommun: 






80 

Suraharnmar 


ÅS 

Grov 

Ca 30 OOOfm 3 

Klass m 

560 STÄLTORP, 570 BORGÄSEN, 580 HOVGÄRDEN och 590 HEDVALLS 

BRON. (delkana SI) 

Kommun: 






Surahammar 


ÅS 

560: 50% grov, 30% växlande, 20% sandig 

570: 50% grov, 50% växlande 

580: 70% grov, 30% sandig 

590: växlande 

560: Klass I 

570: Klass I 

580: Klass I 

590: Klass II 

Beskrivning: Strömsholmsåsen löper från Ålunda i söder genom hela kommunen mer 

eller mindre sammanhängande. Strax söder om Ålunda uppvisar den en tydlig 

åssvacka och blir strax norr kommungränsen tillfälligt lägre ca 5-10 m hög men ändå 

mycket välmarkerad. Vid Ålunda blir den bredare och ca 15 m hög med den västra 

åssluttningen brantare än den östra. Åsryggplanet är här som vanligt annars några 10tal 

meter brett. En dryg kilometer norr om Alunda blir åsen allt lägre norrut genom att 

den ligger allt djupare under omgivande jordlager, lera och torv. Endast toppartier når 

här ovan markytan vid Ståltorp och norrut mellan åsgravama Västersjön och Östersjön. 

Sura skans ligger på en uppemot 20 m hög åskulle med branta sluttningar och ett 

flackt åsryggplan. Kullen övergår mot norr i en betydligt lägre och väl markerad åsrygg 

vilken har formen aven getryggsås. 

Ca 1.5 km norr om Surahammar ligger en kraftig ansvällning av Strömsholmsåsen 

mot väster (förekomst 580). Huvudåsen har brant östsluttning och är ca 15 m hög. 

Den är något skadad av täktverksamhet på sin västra sida. Åsen blir lägre, ca 5 m hög, 

uppemot Kolbäcksåns genombrott vid Hedvallsbron, men har en markerad välvning i 

terrängen. Vid Magsjön där åsen ligger djupt når endast dess översta parti ovan 

vattenytan. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Flera grustag finns utmed åsens 

sidor, vilka oftast visar grovkornigt åsmaterial. I norra delen av grustaget vid Hovgården, 

se tig 9. pågår täkt i ett dåligt sorterat grovt åsmaterial, blockigt stenigt grus.

83 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Längst i norr vid Gatstugan har 

täktverksamhet bedrivits på några ställen och grusmaterialet där och i övriga delar av 

åsen har en övervägande grovkornig (50%) och växlande (30%) sammansättning. 

Sandigt material fönnodas uppträda i viss utsträckning väster om länsvägen. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Goda. 

Förekomsten är belägen inom skyddsområdet för Surahammars vattentäkt 

Geovetenskapligt värde: Klass I. Förekomsten utgörs av ett av Strömsholmsåsens 

mäktigaste avsnitt. Åsen är en ovanligt stor, väl utbildad getryggsås. Den uppvisar 

spår av det forntida havets erosion i form av ett par strandterrasser. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Objekt 07:57 i naturvårdsplanen. Förekomsten ligger 

inom yttre skyddsområde för vattentäkt. 

610 GATSTUGAN (delkana SI) 

Kommun: 



Materialsarnrnansänning 

Volym, teoretiskt unagbar: 


Surahammar 

IlG Västerås SV 

Ås 


Ca 20000 fm 3 

Klass II 

Samlat Naturvärde: Klass II. Objekt 07:36 i naturvårdsplanen. Gränsar till naturom· 

råde av riksintresse (V10). Förekomsten ligger inom yttre skyddsområde för vatten· 

täkt. 

620 GNIEN, 630 RAMNÄS och 640 FÄRMANSBO (delkana 52). 

Kommun: 



MateriaIsammansänning: 

Volym, teoretiskt unagbar: 


Surahammar 

11G Västerås NV 

ÅS 

620: 60 % grov, 40 % växlande 

630: 50 % grov, 50 % växlande 

640: 40 % grov, 30 % växlande. 30 % sandig 

620:- 

630:- 

640: ca 0.6 milj fm 3 

620: Klass I 

630: Klass I 

640: Klass II 

Beskrivning: Längs länsvägen öster om sjön Gnien finns drygt en halv kilometer av 

Strömsholmsåsen kvar. Den har inom detta avsnitt markant ryggfonn med branta 

sluttningar typiskt för getryggsåsar. Åshöjden är 6-8 m. Ytterligare en symmetriskt utfonnad 

getryggsås med relativt jämn krönhöjd har bevarats sydöst om Rarnnäs kyrka. 

• 

..

85 

Den är 10-14 m hög och har branta sluttningar och smalt åsryggplan. Förmodade 

strandlinjer iakttogs på åsens västra sluttning och även en rikblockig yta. Bebyggelse 

och vägar har skadat åsen och låser en längre sträcka norrut. Norr om badplatsen i sjön 

St Nadden har åsen en rundad och bred ryggform och blir som högst ca 10 m över 

omgivningen. Vid Färrnansbo är åsen mycket flack och låg och framträder i terrängen 

som en svagt skönjbar rygg. Åsens former, morfologi, beror troligen på den underlagrande 

berggrundsytans topografi. Berg går idagen intill åsen. I norr höjer sig åsen 

ca 10m över Kolbäcksån och Strömsholms kanal. 

Material. kvalitet, volym och täktverksamhet: Materialsammansättningen är grovkornig 

och växlande i de grustag som undersökts, se tabell ovan. I norr vid Färmansbo 

förefaller andelen sandiga lager att öka. Täktverksamhet har bedrivits på många ställer 

inom det aktuella avsnittet av Strömsholmsåsen. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Goda utom i de centrala 

och södra delarna av förekomst 640 där bergläget är relativt högt. 

Geovetenskapligt värde: Klass 2. Förekomsterna 620 och 630 utgörs av väl utformade, 

typiska getryggsåsar. Den vid Gnien i söder är ett representativt exempel på en 

mindre getryggsås och åsen vid Ramnäs k:a en typisk medelstor getryggsås. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Förekomst 620, se objekt 07:36 i naturvårdsplanen. 

Gränsar till naturområde av riksintresse (U l O). Förekomsten ligger inom yttre skyddsområde 


Förekomst 630. se objekt 07:32 i naturvårdsplanen. Förekomsten gränsar till objekt 

07:9 i kulturminnesvårdsprogrammet samt ligger inom yttre skyddsområde för 

vattentäkt. 

Klass II. förekomst 640. särskilt värdefull landskapsbild, gränsar till objekt 07: 19. 20 

och 21 i naturvårdsplanen. Objekt 07: 10 och Il i kulturminnesvårdsprogrammet. Förekomsten 

ligger inom yttre skyddsområde för vattentäkt. 

650 SEGLINGSBERG (delkarta S3) 

Kommun: 



Materialsammansättning 



Surahammar 

IlG Västerås NV 

Ås 

30 % grov, 40 % växlande. 30 Ck sandig 

Klass I

86 

Beskrivning: Utmed Kolbäcksåns västra strand vid Seglingsberg löper Strömsholmsåsen 

som en framträdande, kraftigt utbildad rygg (fig 10). Den har getryggsfonn 

längs en ca 1,5 km lång sträcka norrut från Seglingsberg. I söder höjer sig åsen 

successivt från ågenombrottet och norrut. Åsens östra sluttning mot ån är den 

brantaste. Åshöjden undulerar och några mäktigare partier, åskullp.r, med 

mellanliggande svackor kan urskiljas. Ett genomsnittligt avstånd mellan åskullarna är 

omkring 250 m, vilket antyder isens årliga reträtthastighet. Det mäktigaste åspartiet ca 

20 m högt och med branta sluttningar ligger ca 200 m sydost om Mantestorp. På några 

ställen på åsen förekommer här rikblockiga ytor. På den nordöstra sluttningen finns en 

antydan till strandlinjebildning (Eriksson 1968). Mot nordväst ändras åsformen 

successivt och ca 300 m söder om Heden har åsen terassfonn mot en moränhöjd 

österut. Vid Heden framträder åter en markerad åsrygg ca 6-7 m hög och med spridda 

storblock på ytan. Mot nordväst blir åsen lägre ca 10 m för att upp emot 

Hökebomossen åter minska i höjd. Här i förekomstens nordligaste del har .åsen 

symmetrisk ryggfonn och är 3-6 m hög. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Täkt har bedrivits endast på några få 

ställen i åsen och pågår f.n. endast i närheten av badplatsen ca 1 km nordväst om Seglingsberg. 

Materialsammansättningen där växlar, men stenigt sandigt grus dominerar 

i grustaget. Väster om Mantestorp är förmodligen åsmaterialet i stor utsträckning 

sandigt och en större andel sandigt material förekommer även i åsens fortsättning förbi 

Heden mot nordväst. Totalt sett uppskattas åsen innehålla ca 30 % grovkornigt, ca 40 

% växlande och ca 30 % sandigt material. Utmed åsens kanter förmodas lera uppträda. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Goda söder om Mantestorp 

men dåliga i övrigt. 

Geovetenskapligt värde: Klass 1. Det långa sammanhängande avsnittet av Strömsholmsåsen 

vid Seglingsberg är välbevarat, intakt och uppvisar en ovanligt intressant 

formrikedom: getryggspartier, rundade åspartier, åssvackor, åskul1ar, terrassformat åsavsnitt, 

antydan till strandlinjebildning, rikblockiga ytor m.fl. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Förekomsten är av riksintresse för naturvården (U9), 

objekt 07:14 i naturvårdsplanen och objekt 07:12 i kulturminnesvårdsprogrammet. 

Åsen ligger inom yttre skyddsområde för vattentäkt. 

660 HÖKEBO och 670 NÄS (delkarta S3) 

Kommun: 






Surahammar 


Ås 


670: 70 % grov, 30 % sandig 

Klass I 

Beskrivning: Strömsholmsåsen har blygsam storlek (ca 2-5 m hög) inom avsnitten 

vid Hökebo och vid Näs ute på udden i Virsbosjön. Vid Hökebo ligger en bred, låg

87 

Figur 10 Rullstensåsen norr om Seglingsberg, förekomst 650 (foto mot V av A.G. 

Linden, 1988). 

flack rygg med ganska brant sluttning mot sjön i öster och en långsluttande sida mot 

väster. Åsavsnittet vid Näs är svagt välvt i söder, men blir högre, ca 3-5 m, i den norra 

delen. Åsen bildar en liten udde ut i Virsbosjön. 

Material. kvalitet, volym och täktverksamhet: I små gropar i förekomst 660 iakttogs 

sand och även moränartat material, varför materialsammansättningen har bedömts 

vara växlande. I förekomst 670 är materialet mer grovkornigt och både i söder och i 

det 2-3 m djupa grustaget i norr observerades grovt åsgrus. En borrning i byn har visat 

ca 8 m sandigt åsmateriaL 



Samlat Naturvärde: Klass I. Förekomst 660 är belägen intill naturområde av riksintresse. 

Båda förekomsterna 660 och 670 ligger i område med särskilt värdefull landskapsbild 

samt inom objekt 07:19 i kultunninnesvärdsprogrammet.

88 

680 VlRSBO S. och 690 VlRSBO N. (dclkarta S3). 

Konunun: 


Materialsanunansättning: 



Surahanunar 


Ås 

680: 2S % grov, 75 % växlande 

690: SO % grov, SO % växlande 

680: 170 000 fm3 

690: - 

690: Klass I 

680: Klass n 

Beskrivning: Genom Virsbo löper Strömsholmsåsen från udden ut i Virsbosjön söder 

om skolan, förbi kapellet och vattentäkten nära Brännmossen och ut i Amänningen i 

norr. I söder har åsen genyggskaraktär men flackar ut vid skolan där åsen även är skadad 

av grustäkt. Strax norr därom ligger i grusförekomstens (680) centrala del en delvis 

torvfylld, flack åsgrav. Åsen på dess östra sida är bortgrävd, men åsen på västra sidan 

är bara obetydligt skadad. Den är 5-10 m hög och Virsbo kapell är beläget på 

åsen. Sluttningen mot öster är brantare än den mot väster. Nordväst om landsvägen 

smalnar åsen av och är 5-6 m hög. Ryggen blir allt lägre norrut och försvinner vid 

stranden av Åmänningen. 

Material. kvalitet, volym och täktverksamhet: Materialet har bedömts ha dels grov 

och dels växlande sanunansättning i båda fårekomsterna. I grustaget norr om kapellet 

finns lera, men stenigt sandigt grusigt material dominerar. Grovt material observerades 

även i den gamla grusgropen nordväst om landsvägen. Den teoretiskt uttagbara 

volymen har uppskattats till ca 170 000 fm 3 i förekomst 680. 


I södra delen av förekomst 680 dock måttliga 

Geovetenskapligt värde: Klass 2. Förekomst 680 uppvisar viss mångformighet och i 

båda förekomsterna är åsarna representativt utformade. 

Samlat Naturvärde: Klass I för förekomst 690. Objekt 07:3 och 4 i naturvårdsplanen 

samt 07:15 + K7d i kulturminnesvårdsprogranunet. 

Klass II. Förekomst 680 ligger inom område med särskilt värdefull landskapsbild. 

Objekt 07:18 i kultunninnesvårdsprogranunet.

5.4 KÖPING 

89 

Genom kommunen sträcker sig KöpingsAsen som är en av de stora nillstensåsarna i 

Mälardalen. Från Malmön i söder löper den genom staden mot nordväst förbi Kolsva 

och in i Skinnskanebergs kommun. Ca 0.5 km norr om Slröbo hög delar sig Asen och 

biAsen ValstaAsen avlänkas här och följer Valstaåns dalgAng mot norr. Denna As är 

betydligt mindre och är uppsplittad i ett flertal korta åsavsnitt. Även denna 'Is fortsätter 

in i grannkommunen. I östra delen av kommunen ca 2 km nordväst om Häljeby 

finns ytterligare nigra sm! grusförekomster. 

Di trakten steg upp över vattenytan tack vare landhöjningen svallades och omlagrades 

vissa utsatta höjdomrlden av vigorna si kraftigt att utbredda ofta tunna svallgrusomriden 

bildades. Mäktigheter pi maximalt ca 2 m har observerats lex. ca 5 km norr om 

Odensvi och ca l km norr om Kölsta i kommunens nordöstra del. 

5.4.1 UndersÖkta uusförekomster 

Inventeringen i Köpings kommun har omfattat grus över och under grundvanenytan. 

Alla grusförekomster med minst tvi meters medelmäktighet och med en uppskattad 

total volym överstigande ca 20 000 fm 3 (m 3 i fast mitt) har undersökts. Översiktliga 

uppgifter fmns samlade i tabellform, se tabell 4, och förekomsternas utbredning redovisas 

pi kartor i skala 1:50 000, se delkartor Köl - Kö 3. Ett flertal grusförekomster 

beskrivs översiktligt i avsnitt 5.4.4. Detaljuppgifter om grusförekomsterna fmos samlade 

pi inventeringsprotokoll (bilaga 1, arkivmaterial) och är inlagrade i SGUs Grusdataarkiv 

varifrån uppgifter och olika typer av redovisningar anpassade till olika ändam!l 

kan erh!llas. 


Den genomförda inventeringen av grustillgångama över grundvattenytan i Köping visar, 

att det finns totalt mer än 3,5 milj fm 3 sand och grus (se tabell 4). Huvuddelen 

därav läses av bebyggelse, vägar m m eller ligger inom omr!den med gentemot utvinning 

starka motstående markintressen. Vanligen p g a att de är synnerligen skyddsvärda 

från naturvårdssynpunkt, naturvårdsklass I. Den teoretiskt uttae;bara volymen i 

klass II och ro fÖrekomsterna har s!lunda uppskattats till ca 0,6 milj fW. Vid beräkningarna 

har uppemot 0,4 milj fm 3 överVägande växlande sammansättning och ca 0,2 

milj fm 3 övervägande grov materialsammansättning, 

Av tabell 4 och kartor framgår hur grustillglngarna är fördelade inom kommunen 

samt vilken sammansättning materialet har i de olika grusförekomsterna. De kvarvarande 

sand- och grustillgångarna ligger i kommunens västra delar. Inom övriga delar 

av kommunen saknas förekomster av praktisk betydelse. 

Av avgörande betydelse vid bedömningen av de utvinningsbara tillgingarnas storlek 

är klassificeringen av naturvärdets naturvlnisklass. Av de 13 inventerade sand- och 

grusförekomsterna har 5 förekomster bedömts vara synnerligen skyddsvärda frän naturvårdssynpunkt, 

klass I. Till naturvirdsk1ass II har 7 förekomster förts, vilka inneh!ller 

ca 0,5 milj fm 3 teoretiskt uttagbara material. Observeras bör att det i klass n 

finns ett flertal omr!den som har högt skyddsvärde för den lokala naturvärden. Förekomsterna 

i klass minnehUler ca 0,1 milj fm 3 sand och grus.

i 

, 

TABEU.4 KÖPINGS KOMMUN - UNDERSÖKTA GRUSFÖREKOMSTER 

• = Förekomsten lirbeskriven i avsnitt 5.4.4 

Top. Före- Del. Benämning Total Teoretiskt MaterialsammanslllDing FörulSätt- Typ av Olämpligt Geovet. Samlat Anmllrkning 

kan- komst karta volym uttagbar grov väx!. sandig ningar avlag- material värde naturblad 

nr x 103 volym % % % under ring klass värde NVP=NaturvArdsplan 

fm3 x 103 fm3 grundv.y klass KMV= Kult.minn.v.progr 

8 

tl0SV 700 Kö l Vrena 25 25 75 25 - dåliga As lera 3 II 

710· Kö l Buskbo 40 - 50 50 - dåliga As lera l I NVP83:30 

no* Köl LlIrsJlter 100 - - tOO - dåliga As lera 2 I NVP 83:30, KMV 83:34 

730* Kö I Kulinge 90 - 50 50 - dåliga As lera 2 I NVP83:33 

740* Kö 1 Valsta SO SO · tOO - dåliga As lera 3 II KMV83:19 

750 Kö2 Holmsmalma 500 100 50 50 - goda As lera 3 II KMV83:21 

skyddsom. f vattentäkt 

760 Kö2 Kräggesta 120 120 50 50 · mlll1iga As lera 3 II 

no Kö2 Asby 250 50 50 50 · måtl1iga As lera 3 II NVP 83:24, KMV 83:35 

780 Kö2 Åsbynorra -60 60 · tOO · goda As lera 3 II 

790· Kö2 Överberga 60 . - 100 · goda As lera 2 I NVP83:23 

800 Kö2 Vallsta 130 130 - 100 - goda ås lera 3 II 

810 Kö2 GUllSta 80 80 · 100 · goda As lera 3 II 

110 SV 820· Kö3 Gisslarbo 2000 - 30 40 30 goda As, Asnllt lera I I NVP83:IS 

IIPSO 

KMV 83:37 o 38 

skyddsom. f vattentäkt 

•

91 


kan Indra på hur stora delar av grustillglngarna som kan anses vara exploaterbara. 

Förutsättningarna för att finna grus under grundvattenytan i Köpings kommun (se tabell 

4) är goda i 6 st grusförekomster (4 i klass n och 2 i klass I) och mlttlip i 2 förekomster 

(därav l i klass moch l i klass ll). 

5.4.3. Kvalitet 



allt kornstorleksfördelning. komform. bergartsinnehlll och därav betingad sprödhet 

(slaghJJlfasthet) och sliphlrdhet. Även slam- och humushalt samt förkomst av speciella 

mineral kan i hög grad påverka grusets användbarhet ( se Höbeda och Johansson 

1975.) 

Uppgifter från statens vägverk och grusexploatörer i trakten tyder på att gruset har god 

- mycket god hlllfasthet. I Köpingsåsen finns material till väg- betong- och fyllnadsändamål 

t.ex. vid Kräggesta. Kornstorleksfördelningen eller -sammansättningen i de 

inventerade sand- och grusförekomsterna redovisas i tabell 4. och i förekomstbeskrivningar. 

Bergartssammansättningen i grusmaterialet visar ett tydligt samband med den underliggande 

berggrunden. vilket är känt från undersökningarna i andra delar av landet. De 

dominerande bergarterna i gruset är granit. gnejs och leptit.

TEORETISKT-UTTAGBAR VOLYM I1000-TALS M J OVER GVY 

o 

o 

O 

O 



250- 500 



2000-5000 

5000- 


G = GROV 

. V = VÄXL 

S • SAND

96 

5.4.4 Beskrivnjul ay yjktjare msförekmnster 

700 VRENA (delkarta Köl) 

Kommun: 






Köping 


ÅS 

75 % grov, 2S % växlande 

ca2S 000fm 3 

Klass n 

710 BUSKBO och 720 LÅRSÅTER (delkana Köl) 

Kommun: 






Köping 


Ås 

710: 50 % grov 50 % växlande 

720:100% växlande 

710:- 

720:- 

Klass I 

Beskrivning: Söder om Lärsäter börjar Valstaåsen som en låg, flack liten rygg ut i 

Lundbysjön. Efter en drygt 100 m lång åssvacka höjer sig åsen ur lerlagren igen och 

är här ca 5 m hög. Den är dock sargad av ett grustag. Åsen fortsätter norrut som en 

välvd rygg, 5 - 10 m hög, och ca 200 m öster om gårdarna sväller den ut och bildar en 

ca 15 m hög, välfonnad, rund åskulle med branta sluttningar. Fortsättningen norrut 

består aven låg ås. En flack, liten åsförgrening sträcker sig mot sydväst till de första 

husen i byn. Efter ett kortare avbrott fortsätter åsen norrut utmed dalsidan fast på en 

lägre nivå (förekomst 710). Den är smal, 15 - 20 m bred, och av getryggstyp med 

branta sluttningar. Åshöjden är 3 - 4 m, men den östra sluttningen är högre. Åsfonnen 

är likartad längs en lång sträcka. 

Material. kvalitet, volym och täktverksamhet: I södra delen av vardera grusförekomsten 

finns äldre grustag. Stenigt sandigt grus synes dominera i grustaget ca 150 m 

norr om Lundbysjön, men i övriga delar av förekomst 720 bedöms materialet ha övervägande 

växlande sammansättning. I grustaget i södra delen av förekomst 710 dominerar 

sand. Åsavsnittet har dock bedömts vara uppbyggt av ca 50 % grovkornigt åsgrus 

och ca 50 % åsmaterial med växlande sammanfattning. 


Geovetenskapligt värde: Klass l. Förekomst 710 Buskbo består av ett ovanligt representativt 

exempel på en liten rullstensås av getryggstyp som löper genom landskapet 

oberoende av topografin. Den drygt kilometerlånga åsen har fdr trakten anmärkningsvärt 

små variationer i bredd och krönhöjd.

97 

Klass 2. Förekomst 720 Lärsäter visar en nillstensås som från sjön löper uppför en 

sluttning upp till en DivA som är mer än 20 m högre. Åsen uppvisar viss fonnrikedom: 

en stor ansvällning i form aven hög rund kulle, välformad lsrygg i söder och en åsförgrening 

i norr med liga flacka åsryggar. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Objekt nr 83:30 i naturvArdsplanen samt nr 83:34 i 

kulturminnesvArdsprogrammet (förekomst 720). 

730 KULINGE (de1karta Köl) 

Kommun: 






Köping 


Ås 


Klass I 

Beskrivning: Åsavsnittet vid Kulinge är kuperat och varierar mycket i storlek. I norr 

och i söder är åsen ca 5 m hög. Centralt ligger en ca 15 m hög åskulle med branta 

sluttningar och med ett fornminne på krönet. Spridda block förekommer på åsens yta. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Både i norr och i söder har täkt 

bedrivits i åsmaterial med grov och växlande sammansättning (uppskattningsvis 50 % 

av vardera). 




740 VALSTA (delkana Köl) 

Kommun: 






Köping 

IIG Västerås SV 

Ås 

Växlande 

Ca 50 000 fm 3 

Klass n 

Beskrivning: Vid Valsta ligger en typiskt utformad rullstensIs strax öster om byn. 

Åsen har delvis getryggsform och är orienterad i ungefär nord-syd. Den är högst, ca 

6 m, i sin norra del. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Norr om landsvägen som korsar 

Isen har omfattande täktverksamhet bedrivits. Materialets sammansättning växlar. På

99 

Figur 12 Grovt grus i Köpingsåsens kärna vid Kräggesta, förekomst 760, ca 800 m 

nordväst om Malma kyrka (foto E. Magnusson, 1978). 

Figur 13 Köpingsåsen vid Överberga, förekomst 790 (foto mot sydväst av A.G. 

Linden, 1988).

780 ÅSBY NORRA (delkarta Kö2) 

Kommun: 


Typ av avlagring 



NaturvArdsldass: 

790 ÖVERBERGA (delkarta Kö2) 

Kommun: 







Köping 


Ås 

Växlande 

Ca 60 000 fm3 

Klass II 

Köping 

l1G Västerås SV 

ÅS 

Växlande 

Klass I 

Beskrivning: Vid Överberga löper Köpingsåsen på västra sidan av ån Hedströmmen. 

Åsavsnittet är ca 800 m långt och består aven serie större och mindre åskullar rörbundna 

med lertäckta, låga ryggar. Endast åsens högsta partier når här upp över de 

omgivande leråkrarna (fig 13). Kullarnas höjd över omgivningen varierar mellan ca 4 

och ca 8 m. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Husbehovstä.kter i växlande materialsammansänning 

fmns inom åsavsnittet. 


Geovetenskapligt värde: Klass 2. Representativt exempel på en kuperad rullstensås 

Samlat Naturvärde: Klass I. Objekt 83:23 i naturvårdsplanen 

800 VALLSTA (delkana Kö 2) 

Kommun: 




Volym. teoretiskt uttagbar: 


Köping 


ÅS 

Växlande 

Ca 130 000 fm 3 

Klass II 

. 

•

810 GUITSTA (delkarta Kö 2) 

Kommun: 







Köping 

110 Västerås SV 

Ås 

Växlande 

Ca 80 000fm 3 

Klass n 

Samlat Naturvärde: Klass n. Förekomsten ligger intill område 83:17 i naturvårdsplanen. 

820 GISSLARBO (delkana Kö 3) 

Kommun: 



Materialsanunansättning 



Köping 

llF Lindesberg SO och 110 Västerås SV 

ÅS, åsnät 

30 % grov 

40 % växlande 

30 % sandig 

Klass I 

Beskrivning: Efter ett avbrott i norra delen av Kolsva återkommer Köpingsåsen drygt 

en kilometer längre mot norr i form aven väl utformad terrass på östra dalsidan. belägen 

20-30 m högre än ån. Åsen fonsätter härifrån och norrut till Oisslarbo som en 

kraftig 10-15 m hög rygg. vilken är genombruten av Oisslarboån söder om Hagelbäcks 

udde (fig 14). Åssluttningarna är tämligen branta och åsplanet svagt välvt Fyra 

tydliga åskullar kan urskiljas på en sträcka om nära 1000 m. vilket kan antyda att isens 

reträtthastighet i detta område varit omkring 250 m lår (Eriksson 1970). Bysjön upptager 

en åsgrav och söder om denna svänger åsen något mot öster och får en nordsydlig 

sträckning. Ryggfonnen upphör i höjd med Bysjön och Köpingsåsen fonsätter 

utmed dalsidan mot nordväst med en höjd av 15-20 m över Bysjön och med brant 

sluttning ned mot Hedströmmen. Vid Nordväg består åsbildningen dels aven ca 25 m 

hög sluttning mot ån. dels aven mer än 700 m parallellås ute i dalgången som sticker 

upp genom lerfålten i form av tre åskullar (Magnusson 1982). En tidigare borrning 

mellan de två södra kullarna visar grus ned till mer än 10 meters djup. under det ytliga 

ca 2 m mäktiga lerlagret Huvudåsen fonsätter efter en kort åssvacka vidare mot nordväst 

utmed dalsidan med en hög, brant sluttning mot ån men den har ofta inte någon 

motfologiskt synlig gräns åt motsatt håll. Överlagrande lera försvårar möjligheterna 

att avgränsa åsavlagringarna österut Vid Järbo har dödispartier i samband med isavsmältningen 

medfört att ett åsnät med tre parallella åsryggar bildats med tydliga åsgropar 

och gravar emellan. Ryggen i väster är flack och 2-7 m hög. Den mäktigaste åsryggen, 

den mellersta, är en getrygg med branta sidor och med en höjd på 15-20 m 

som mest Den östra ryggen är lägre och tydligt utbildad. Norr om det formrika åsnätet 

slingrar sig åsen fram omgiven av flera av myrvegetation upptagna åsgravar. Vid 

kommungränsen ligger en större, tydligt utbildad ansvällning, en uppemot 20 m hög 

åskulle med branta sidor och enstaka block på ytan. 

'.


FÖlUtsättningarna att finna grus under grundvattenytan i KungSÖlS kommun (se tabell 

S) är goda i förekomst 930 och måttliga i förekomst 940. Bida tillhör natmvlrdsklass 

L 


• 



allt komstorleksfiSrdclning, komfonn, bergartsinnehlll och därav betingad spradhet 

(sIaghlllfasthet) samt sliphArdhet. Även slam- och humushalt samt förekomst av speciella 

mineral kan i hög grad påverka grusets användbarhet (se Höbeda och Johansson 

1975). Uppgifter från Statens vägverk och grusexploatörer i trakten tyder på att gruset 

har mycket goda kvalitetsegenskaper. Resultaten från utförda analyser visar att gruset 

har mycket god hlIIfasthet och gruset kan användas till alla viktiga användningsområden. 

KomstorleksfdrdeIningen eller sammansättningen i de inventerade sand- och 

grusförekomstema redovisas i tabell S och i förekomstbeskrivningar (avsnitt 9.4). 

GlUsets bergartssammansättning visar ett tydligt samband med den underliggande 

berggrunden, vilket är känt från undersökningar i andra delar av landet. De dominerande 

bergarterna i gruset är gnejs och granit.


Figur IS Översiktskarta med indelning i delkartor i skala l :SO 000 för grus- och 

morlninventerinJtama i Kung5Ön kommun.

, , 

:'j 

\ ..... 

, 

" 

...., 

m 

K1 

lOGNV 

\\

112 

5,5.4 Beskrimjo& ay yjktjorc uusförekQrnstcr 

900 SO. ALGRYT, 910 STENGÄRDET, 920 KUNG KARL och 930 HOGSTA 

(delkarta Kl) . • 

Kommun: 






Kungsör 

lOG Eskilstuna NV 

Ås 


910: växlande 


930: grov 

900: 0.7 milj fm3 

910:- 

920: 2.8 milj fm 3 

930:- 

900: Klass n 

910: Klass I 

920: Klass ID 

930: Klass I 

Beskrimiog: Köpingsåsen löper tvärs igenom hela kommunen i nordsydlig riktning. 

Avsnittet söder om Arbogaån och ned tilllänsgränsen kallas vanligen Kungsörsåsen. 

Den är en typisk kraftigt välvd mellansvensk rullstensås ca 10 - 20 m hög och ca 0.2 

km bred. Den underliggande bergytan är kuperad, varför djupet till berg varierar. Berg 

ha grävts fram i några grustag. En mycket kraftig omlagring av åsens ytliga delar 

skedde då området tack vare landhöjningen höjdes ur havet Detta medförde att åsen 

ställvis har fått en asymetrisk tvärprofil med en brant västsluttning och en vanligen 

mer långsluttande östsluttning. Krönet utgörs ofta aven markant s k krönrygg längs 

västra kanten av åsens svagt välvda åsplan (Eriksson 1970 och Magnusson 1975). Förekomst 

900 vid länsgränsen i söder utgörs av ett flackt välvt åsparti, som höjer sig 

10-15 m över omgivningen. På den kraftigt svallade ytan finns strandvallar, hak och 

terrasser bildade av de forna vågorna. På östra sluttningen förekommer stora block. 

Åsen höjer sig mot norr upp till drygt 75 meters höjd över havet inom förekomst 910 

och består här bl a av det berömda Stengärdet Åsen utgör tillsammans med ett par 

spridda, små bergshöjder de högsta terrängpartierna inom ett vidsträckt område. Åsens 

högsta delar utsattes därIör för en kraftig svallning då havsytan för ca 7500 år sedan 

var i nivå med åskrönet Vågornas omlagring resulterade i att rena klapperstensfält 

(fig. 16) och strandvallar av klapper bildades längs åsens ca 2 km långa högsta parti. 

Stengärdet består av de största och bäst utformade klapperbildningarna och har närmare 

beskrivits av Teiling och Florin (1956). Genom landhöjningen kom klapper- och 

strandvallar samt strandhak successivt att utbildas på lägre nivåer, (se figur av S. 

Florin i Magnusson 1975). 

Åsavsnittet inom förekomst 920 är i mycket stor utsträckning sargat av grustag. vilka 

skir igenom den ca 15-20 m mäktiga åsen. Avsnittet har undersökts och beskrivits av 

Ekbäck m fl. (1967).

n3 

Förekomst 930 utgörs aven välbevarad Assträcka norr om täktområdena och upp till 

Dammen där Asen är genombruten aven bäckravin. Inom denna sträcka har Asen markant 

välutbildad fonn med rundat krön och med strandhak och -vallar på sluttningarna. 

Spridda block, ställvis rikligt, uppträder på östra sluttningen. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: I förekomst 900 i söder finns endast 

enstaka små gropar i sand och grus. Alldeles söder om länsgränsen ligger dock ett ca 8 

m djupt grustag i material med växlande sammansättning i Asens centrala del. Stengärdet 

(förekomst 910) är till en del sargat av stentäkt särskilt inom den högst belägna 

och intressantaste delen av klapperstensfålteL Från en undersökning av Stengärdet 

uppger H.von Post (1855) att fältets sammansättning var oförändrad ned till mer än 3 

meters djup. 

De på lägre nivå belägna strandvallarna består däremot huvudsakligen av grus men 

med hög stenhalt på vallarnas krön. 

Inom förekomst 920 pågår omfattande tälctverksamhet i några stora grustag. 

Mäktigheter på ca 20 m uppträder i åsens centrala delar (fig. 17) där materialet vanligen 

har förhållandevis grov sammansättning. Sandiga lager och partier förekommer 

särskilt utmed kanterna. På båda sidor av Asen finns lera. Denna förekomst har varit 

föremål för en specialundersökning i dokumentationssyfte, vilken utfördes år 1966 av 

Ekbäck m fl. (1967). De redovisar bI.a avvägningar av strandlinjer, grustagets skärningsväggar 

och stratigrafi. De observerade i det nordligaste grustaget vid L. Melbo 

att åsen delvis är uppbyggd av två kärnor, den ena över den andra, vilka på sina ställen 

är åtskilda av glacial lera. Gruset i Asen har mycket god kvalitet och används till betongframställning, 

vägbeläggningsändamål m m. 

Förekomst 930 uppbyggs av övervägande grovt material. Endast ett par små grustag 

iakttogs inom detta Asavsnitt. 

Den teoretiskt uttagbara volymen har uppskattats till ca 0.7 milj fm 3 i 

förekomst 900 och till ca 2.8 milj fm 3 i förekomst 920. 

Förutsättningar att finna grus under grundvattenytan: Dåliga utom i forekomst 

930 där de är goda. 

Geovetenskapligt värde: Klass l. Förekomst 910 och 930 utgör representativa exempel 

på olikartat utfonnade partier aven mellansvensk rullstensås. Förekomst 930 är 

betydligt mindre omfonnad av svallning än forekomst 910, vilken är sällsynt kraftigt 

omlagrad av vågerosion. Detta Asavsnitt har mycket högt värde for den geologiska 

forskningen och for undervisningen om landets geologiska - geografiska utveckling. 

De sällsynt väl utfonnade kIapperstens- och strandvallsbildningama vid Stengärdet är 

i stor utsträckning skyddade inom ett naturreservaL 

Klass 2. Förekomst 900 uppvisar en orörd, representativt utfonnad rullstensAs av 

mellansvensk typ. Ett flertal strandvallar och strandhak på ytan vittnar om en omfattande 

vågbearbetning av Asens yta. 

Klass 3. Förekomst 920.

114 

Figur 17 Grustag vid Kung Karl, förekomst 920 (foto mot söder av A.G. Linden, 

1988). 

Figur 16 Strandvallar vid Stengärdet, förekomst 910 (foto mot söder av A.G. Linden, 

1988).

S.6ARBOGA 

117 

Genom kommunen löper 6 st rollstensAsar med en riktning från söder mot norr. 

Längst i väster förbi Lunger och Götlunda passerar Vingåker- FellingsbroAsen, som är 

en medelstor As, vilken börjar vid gränsen mellan östergötland och S&Iennanland i 

söder och fortsätter nOII'Ut uppemot Ramsberg. Ca två km öster om denni As ligger 

HastaAsen en låg, smal Is som är störst söder om vig E3. Den 5-6 m höga Asen är 

dock här i stor utsträckning list av vig och bebyggelse. Totalt är Issträket endast ca 

4.5 km llngt. 

Frän Ålhanunarsudden i Hjälmaren och ca 15 km nOII'Ut sträcker sig Katrineholmsåsen. 

Åsen minskar i storlek och upphör norr om sjön Tjurllngen uppemot den stora 

förkastningsbranten. Även nästföljande Is Brattbergslsen försvinner praktiskt taget 

vid förkastningsbranten. Den uppvisar bara ett mindre lsparti intill Arbogaln strax 

norr därom. Vägar och bebyggelse llser långa avsnitt av Brattbergslsen och övriga 

lspartier är låga och smala. De enda undantagen är lsansvl1lningen ca 1 km sydost om 

Tofta (blde Is och svallgrus) och Isen vid Findla vid kommungränsen i sydost En liten 

biås till Brattbergsåsen går från Tyringe förbi Arboga flygplats och eventuellt upp 

ända till Gräsnäs ca 3.5 km norr om Arbogaln. Detta åsstråk är ofta otydligt utbildat 

samt osammanhängande i de norra delarna. Väg låser långa sträckor. Materialet uppvisar 

växlande sammansättning. 

Ungst i öster ligger ett kort avsnitt av Grönhultslsen inom kommunen. Åsen är låg 

och innehåller material med växlande sammansättning. 

Då trakten steg upp över vattenytan tack vare landhöjningen svallades och omlagrades 

vissa utsatta höjdområden söder om förkastningsbranten kraftigt så att utbredda ofta 

tunna grusamråden bildades. Mäktigheter på maximalt 2 m har observerats t ex söder 

om lädesbruk, söder och sydväst om Brattberg, Finnhäll klapperstensfält 

5.6.1 UndersÖkta uusfÖrekowster 

Inventeringen i Arboga kommun har omfattat grus över och under grundvattenytan. 

Alla grusförekomster med minst två meters medelmäktighet och med en uppskattad 

total volym överstigande ca 20 000 fm 3 (m3 i fast mått) har undersökts. Översiktliga 

uppgifter finns samlade i tabellform, se tabell 6, och f6rekomstemas utbredning redovisas 

på kanor i skala 1:50 000, se delkanor AI-A4. Ett flertal grusförekomster beskrivs 

översiktligt i avsnitt 10.4. Detaljuppgifter om grusförekomsterna fmos samlade 

på inventeringsprotokoll (bilaga l, arkivmaterial) och är inlagrade i SGUs Grusdataarkiv 

varifrån uppgifter och olika typer av redovisningar anpassade till olika ändamål 

kan erhållas. 

5.6.2 Kyantitet 

Den genomförda inventeringen av grustillgångarna över grundvattenytan i Arboga visar, 

att det fmns totalt mer än 4.5 milj fm 3 sand och grus (se tabell 6). Huvuddelen 

därav låses av bebyggelse, vlgar m m eller ligger inom områden med gentemot utvinning 

starka motstAende markintressen. Vanligen p g a att de är synnerligen skyddsvärda 

från naturvårdssynpunkt, naturvårdsklass I. Den teoretiskt uttaebara volymen i

• 

TABEU..6 ARBOOA KOMMUN· UNDERSÖKTA GRUSPÖREKOMSTER 

• = Förekomsten II'beskriven i avsnill 5.6.1 

Top. Före- Del. Benämning Total Teoretiskt Materialsammansättning Pörutsäll- Typ av Olämpligt GeoveL Samlat Anmärkning 

kan· komat karta volym uttagbar grov växl. sandig ningar avlag· material värde naturblad 

nr x 103 volym % % % under ring klass värde NVP=NaturvArdsplan 

fm3 x 103 fm3 grundv.y klass KMV= KuILminn.v.progr 

10PNO 1000· Al Södra Lunger 1500 · - 100 - goda As lera 1 I riksintr. frit.liv omr U2 

NVP 84:56 KMV 84:15 

skyddsomr. f vattenlJlkt 

1010· Al Lunger 650 300 - 100 · goda As lera 3 II 

1020· Al Götlunda södra 400 ISO 70 · 30 dåliga As lera 2 II 

1030· Al Götlunda norra 800 400 70 · 30 goda As lera 2 II skyddsomr. f vattenlJlkt 

1040· Al Urvalla 300 100 70 · 30 måttliga As lera 3 III skyddsomr. f vattenUlkt 

1050* Al TorpstAng . · 100 · · goda As 1 I riksintr. naturomr. U 37 

NVP 84:35, KMV 84:21 

1060· Al Homudden 20 · 70 - 30 goda As lera 1 I riksintr. naturomr. U 37 å 

NVP 84:35, KMV 84:21 

1070 Al Hasta SO 20 · 100 - dåliga As lera 3 II KMV84:14 

lOG SV 1080· A2 Prösshammarsön 70 · - 100 · måttliga As lera 2 I riksintr. fril.liv. omr, U2 

NVP 84:33 034, KMV 84:8 

skyddsomr. f vattenUlkt 

IOGNV 1090· A2 Österhult 20 20 · 50 50 måttliga As lera 3 II NVP84:33 

1100· A2 Sickelsjö 100 · SO 50 · måttliga As lera 2 I NVP84:49 

KMV 84:6 o riksintr. KI 

1110 A2 Sickelsjö norra 100 SO 100 · - dåliga As 3 II NVP84:49 

CD 

KMV 84:6 o riksintr. Kl 

1120· A2 Pindla 180 SO 100 · · dåliga As 2 II 

1130 A3 ToftsjölOrp 160 120 - 100 · dåliga As 3 II 

1140 A3 Sl1erbo 30 20 · 50 SO dåliga As silt 3 II KMV84:1 

1150* A3 Pinnhlll 200 · 100 · · dåliga klapper. l I NVP 84:25 026 

stensfJl1t 

••

klass U ocb ffi förekomsterna har silunda yp,pskanats till ca 1.2 mili frn1. Uppskattningsvis 

har ca 0,5 milj fm3 övervägande grov sanunansättning, ca 0,5 milj fm3 övervägande 

växlande och ca 0.2 milj fm3 övervägande sandig materialsammansättning. 

Av kartor, förekomstbeskrivningar ocb tabell 6 framgAr hur grusti1lgAngama är fördelade 

inom kommunen samt vilken sammansättning materialet har i de olika.grusförekomstema. 

De kvarvarande sand- och grustil1gAngama ligger i kommunens'Vlstra delar. 

Inom övriga delar av kommunen saknas förekomster av praktisk betydelse. 

Av avgörande betydelse vid bedömningen av de utvinningsbara tiDgAngamas storlek 

är klassificeringen av naturvärdets naturvårdsklass. Av de 16 inventerade sand- och 

grusförekomstema har 7 förekomster bedömts vara synnerligen skyddsvärda från naturvårdssynpunkt, 

klass I. Till naturvårdsklass n har 8 förekomster förts, vilka innebåller 

ca 1,1 milj fm3 teoretiskt uttagbara material. Observeras bör att det i klass n 

fmns ett flertal områden som bar högt skyddsvärde för den lokala naturvården. En förekomst 

i klass ID innebåller ca 0,1 milj fm 3 sand och grus. 


kan ändra på hur stora delar av grustillgångarna som kan anses vara exploaterbara. 

Förutsättningarna för att finna grus under grundvattenytan i Arboga kommun (se tabell 

6) är goda i 5 grusförekomster, (2 i klass II ocb 3 i klass nocb måttliga i 4 förekomster 

(därav l i klass m, l i klass n ocb 2 i klass n. 




allt kornstorleksfördelning, komform, bergartsinnehåll och därav betingad sprödhet 

(slaghållfasthet) och sliphårdhet (slipvärde). Även slam- och humushalt samt förekomst 

av speciella mineral kan i hög grad påverka grusets användbarbet (se Höbeda 

och Jobansson 1975). Uppgifter från statens vägverk ocb grusexploatörer i trakten tyder 

på att gruset har varierande kvalitetsegenskaper. Material till väg-, betong- ocb 

fyllnadsändamål finns vid Lunger. Grus till betongändamåI är sällsynt i övriga delar 

av kommunen. 

Kornstorleksfördelningen eller -sammansättningen i de inventerade sand- ocb grusförekomsterna 

redovisas i tabell 6 och i förekomstbeskrivningar. 

Bergartssammansättningen i grusmaterialet visar ett tydligt samband med den underliggande 

berggrunden, vilket är känt från undersökningar i andra delar av landet. De 

dominerande bergarterna i gruset är granit, gnejs och leptit.

120 

Figur 18 ÖVersiktskarta med indelning i dclkartor i skala 1:50 000 för grus- och 

morlninventeringama i Arbop kommun.

TEORETISKT·UTTAGBAR VOLYM 11000-TALS M 3 aV·ER GVY 

o· 

o 

O 

0- 100· 


250- 500 



2000-5000 

5000- 


G = GRO'V 

. V = VÄXL 

S • SAND

" 

124 

5,6,4 Beskrivnjnl ay yjktilare IJllsförekolDSter 

1000 SÖDRA LUNGER och 1010 LUNGER (de1karta Al) 

Kommun: 





Naturvlrdsklass 

Arboga 

lOF Örebro NO o. SO 

Ås 

Växlande 

1000:- 

1010: 0.3 milj fm 3 

1000: Klass I 

1010: Klass n 

Beskrivning: Vid Hjälmarens norra strand löper Vingåker - Fellingsbroåsen som en 

udde, Lungers udde, ut i sjön. Åsen höjer sig 5-15 m över vattnet och har en rundad 

ryggfOml med blockig yta. Den fortsätter ca 4 km norrut till Lunger med en höjd på 

10-20 m och bredd på ca 150 m. I förekomst 1000 är åsen förhållandevis opåverkad 

av täkter och delvis vackert utbildad. särskilt i partiet omkring fornminnet "Kung Sigges 

sten". 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Vid Lunger (förekomst 1010) har 

täkt bedrivits sedan lång tid tillbaka. Både grovkorniga och sandiga lager uppträder i 

de ca 10 m djupa grustagen. Små inslag av lera och silt förekommer. Material till alla 

viktiga ändamål kan framtas. Inom förekomst 1000 har täkt tidigare bedrivits väster 

om Bokärr i grus, sandigt grus och grusig sand i växellagring och med varierande 

stenhalt. Endast några enstaka gropar finns inom förekomstens övriga delar. Materialet 

har god kvalitet och övervägande växlande sammansättning. På åsens sidor uppträder 

lerlager. 


Geovetenskapligt värde: Klass l. Representativ mellansvensk rullstensås med jämn 

åshöjd. Den är i stor utsträckning orörd, vilket är sällsynt i regionen. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Förekomst 1000. Södra delen av åspartiet är upptaget 

som klass II-objekt (84:56) i naturvårdsplanen och som objekt (84: 15) i kulturminnesvårdsprogrammel 

Områdets södra del ligger inom avgränsat riksintresseområde 

för friluftsliv kring sjön Hjälmaren. Inom åspartiets centrala del finns en kommunal 

grundvattentäkt med fastställt skyddsområde. I områdets norra del finns omfattande 

bebyggelse. Hela åspartiet har stort värde från landskapsbildssynpunkl 

Klass n. Förekomst 1010 är starkt påverkad av täktverksamhel Vid den fortsana exploateringen 

måste hänsyn tas till omgivande bebyggelse, vägmiljö och landskapsbild 

Förekomsten ligger inom område med särskilt värdefull landskapsbild.

125 

1020 SÖDRA GÖTLUNDA och 1030 NORRA GÖTLUNDA. (delkana Al) 

Kommun: 



Materialsammansittning: 



Arboga 

10F Örebro NO 

Ås 

Ca 70 % grov ca 30 % sandig 

1020: O.lS milj fm3 

1030: 0.4 milj fm' 

Klassn 

Beskrivning: Söder och norr om Göt!unda har Vinglker - Fellingsbroåsen en ror åsar 

karaktäristiskt slingrande, utsträckning genom landskapet Den har väl utbildad ryggform 

med varierande höjd. S-lO m och blockig yta (i söder). Unga sträckor låses av 

väg och bebyggelse. En ansvällning av åsen finns dels vid Göt!unda kyrka, dels i norra 

delen av rorekomst 1030 Söder om Runeberg. Det breda åsavsnittet vid kyrkan är låst 

av bebyggelse. Åsens fortsättning härifrån och norrut är smal. har branta sidor och är 

ca 6-8 m hög. Den övergår vid St Sandvad i den ovan nämnda åsansvällningen. en ca 

6-8 m mäktig. 200-300 m bred isälvsavlagring, som är uppemot 1 km lång. Dödisgropar 

uppträder. vilket ger rörekomsten en värdefull mångformighet 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Små gropar fmns på ett par ställen 

inom förekomsterna i vanligen grovkornigt material. Den teoretiskt uttagbara volymen 

har uppskattats till ca 0,15 milj fm 3 i forekomst 1020 och till ca 0,4 fm 3 i forekomst 

1030. 


Geovetenskapligt värde: Klass 2. Åsavsnitten utgör representativa exempel på en 

medelstor mellansvensk rullstensås. vilken på ett karak- täristiskt vis i stor utsträckning 

är låst av landsväg. Det orörda nordligaste partiet äger en värdefull formrikedom 

med ryggar. terrasser, dödisgropar m m betingade av avsättningsmiljön vid en flack 

passpunkt i landskapet 

Samlat Naturvärde: Klass ll. Förekomst 1020. Förekomst 1030 ligger inom skyddsområde 


1040 URVALLA (delkarta Al) 

Kommun: 






Arboga 


Ås 

70% grov. 30% sandig 

0.1 milj fm 3 

Klass UI 

Samlat Naturvärde: KLass nI. Förekomsten ligger inom skyddsområde för vatten 

, täkt.

tr, 

126 

1050 TORPSTÅNG och 1060 HORNUDDEN (delkarta Al) 

Kommun: 





Naturvårdskalss: 

Arboga 


Ås 

1050: grov 

1060: 70 % grov 30 % sandig 

Klass I 

Beskrivning: Förekomsterna består av två separata, korta åsar. Mellan- backen resp. 

Kölne holme. belägna på slätten norr om förkastningsbranten vid Urvalla. Åsarna ingår 

i ett stråk med isolerade små ryggar och kullar som på ett karaktäristiskt sätt återspeglar 

en viss rytmik i den forna isälvens vattenföring. Mellanbacken (förekomst 

1050) är en 2-6 m hög ås med väl utbildad rundad ryggform. Den upp till ca 10 m 

mäktiga Kölne holme (förekomst 1060) utgörs aven åskulle med en symmetrisk rygg 

i sin södra del. Spridda block uppträder på ytan. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Båda åsarna har grustag i sin norra 

del. Grustaget i förekomst 1050 är 2-3 m djupt och visar åsmaterial med tydlig skiktad 

grusig sten och stenigt grus. Grustaget i förekomst 1060 är igenväxt 


GeovetenskapIigt värde: Klass 1. Åsbildningama ingår i ett stråk med åsar och åskullar 

som på ett sällsynt tydligt och karaktäristiskt sätt visar en rytmik i isälvens vattenföring 

och avsättning av isälvamaterialet. Man har talat om att åskullama är bildade 

årsvis vid landisens avsmältning. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Förekomsterna ligger inom naturområde av riksintresse 

U 37 och objekt 84:35 i naturvårdsplanen. Området har särskilt värdefull landskapsbild 

samt ligger inom objekt 84:21 i kultunninnesvårdsprogrammet 

1070 HASTA (delkarta Al) 

Kommun: 

Topografiskt kaartblad: 





Arboga 


ÅS 

Växlande 

Ca 20 000 fm 3 

Klass n 

Samlat Naturvärde:Klass II. Förekomsten ligger inom olTlIide med särskilt värdefull 

landskapsbild. 

.

128 

1080 FRÖSSHAMMARSÖN, 1090 ÖSTERHULT och 1100 SICKELSJÖ 

(delkarta A2) 

Kommun: 






Arboga 

lOG Eskilstuna SV o. NV 

Ås 

1080 växlande 

1090: 50 % växlande, 50 %sandig 

1100: växlande 

1080:- 

1090: 20 000 fm 3 

1100: - 

1080: Klass I 

1090: Klass II 

1100: Klass I 

Beskrivning: I kommunens sydöstra hörn ligger en fortsättning på Katrineholmsåsen 

som sträcker sig från Ålhammarsudden i söder och norrut strax väster om Frösshammar, 

över Lagnön och vidare förbi Sickelsjö mot norr. Åsen är störst i söder där den 

höjer sig upp till 10 m över Hjälmarens yta. Bebyggelse låser huvuddelen av detta 

åsav- snitt som visar rundad ryggform och blockig ställvis rikblockig yta. Från 

Lagnön och norrut sticker åsen med korta avbrott upp några få meter ur omgivande 

torvmarker. Den är i allmänhet också smal, men t ex på Fittjeudden har den en bredd 

av 60-70m. Vid Sickelsjö är åsen sanunanhängande och har karakteristisk utformning 

med en 3-6 m hög och 20-50 m bred rygg som slingrar fram genom landskapet 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Täktverksamhet har bedrivits i liten 

skala på några spridda platser. Bl a drygt l km söder om Frösshammar där materialet i 

det ca 6 m djupa igenrasade grustaget bedöms ha växlande sammansättning, en hel del 

sand men grus uppträder också. Materialsanunansätblingen har bedömts vara övervägande 

växlande i alla tre förekomsterna. I förekomst 1090 förefaller dock en stor andel, 

ca 50 %, ha sandig sammansättning. Den teoretiskt uttagbara volymen är ca 20 

000 fm 3 i förekomst 1090. 


Geovetenskapligt värde: Klass 2. De två förekomsterna 1090 och 1100 uppvisar 

typiskt utformade, små rullstensåsar av mellansvensk typ. Åsarna är relativt orörda. 

Samlat Naturvärde: Klass I Förekomst 1080 ligger i område av riksintresse för friluftslivet, 

U2. Objekt 84:33 och 34 i naturvårdsplanen samt 84:8 i kulturminnesvårdsprogrammet 

Åsen ligger inom skyddsområde för vattentäkt 

Förekomst 1100. Objekt 84:49 i naturvårdsplanen samt område Kl av riksintresse och 

objekt 84:6 i kulturminnesvårdsprogranunet 

Klass II. Förekomst 1090. Objekt 84:33 i naturvårdsplanen.

129 

1110 SICKELSJÖ NORRA (delkarta A2) 

Kommun: 






Arboga 


Ås 

Grov 

Ca 50 000 fm3 

Klassll 

Samlat Naturvärde: Klass n. Objekt 84:50 i naturvlrdsplanen. Förekomsten ligger 

inom område av riksintresse för kulturminnesvlrden, Kl samt objekt 84:6 i kultmminnesvårdsprogrammet. 

1120 FINDLA (delkana A2) 

Kommun: 





Naturvårds1dass: 

Arboga 

lOG Eskilstuna NY 

ÅS 

Grov 

SO 000 fm 3 

Klass II 

Beskrivning: Vid Findla i sydöstra delen av kommunen följer landsvägen den 

slingrande Branbergsåsen, som här är ca 2-4 m hög och har tydlig ryggform. I det södra 

åsavsnittet observerades en liten åsgrop (storlek ca 20 x 30 m och ca 2 m djup) 

omgiven av ryggar på båda sidor. 

Material, kvalitet, volym och täktverksamhet: Materialsammansättningen är övervägande 

grov. Täktverksamhet har förekommit på flera ställen. Ca SO 000 fm 3 har bedömts 

vara teoretiskt uttagbart. Landsvägen låser långa sträckor av åsen. 


Geovetenskapligt värde: Klass 2. Grusförekomsten visar en typisk, liten slingrande 

rullstensås som ofta har tydlig ryggform. 

Samlat Naturvärde: Klass II. Värdefull landskapsbild samt geovetenskapliga värden. 

1130 TOFfSJÖTORP (delkarta A3) 

Kommun: 





NaturvArds1dass: 

Arboga 

lOG Eskilstuna NY 

ÅS 

Växlande 

Ca 120 000 fm 3 

Klass n 

• 

o

130 

A3 

lOG NV 

10F NO

1140 SÄTERBO (delkana A3) 

Kommun: 





Namrvärdsklass: 

13i 

Arboga 


Ås 

50% växlande. 50% sandig 

Ca 20 000 fm 3 

Klass II 

Andra markintressen: Objekt 84:1 i kulwnninnesvärdsprogrammel 

1150 FINNHÄLL (delkarta A3) 

Kommun: 





Naturvårdskalss: 

Arboga 


Klapperstensfält 

Grov 

Klass I 

Beskrivning: Finnhäll är den höjd som blev utsatt för den kraftigaste svallningen då 

området vid landhöjningen höjdes över vattenytan. Därvid bildades det stora klapperstensfältet 

som utbreder sig på södra delen av berget (tig 19). Fältet uppvisar ett flenal 

strandvallar från ca 90 m ö.h. och ned till ca 75 m ö.h. 

Material, kvalitet, '"olym och täktverksamhet: Block och grov sten dominerar 

ytlagret. Materialet är grövre och betydligt mer kantigt än motsvarande svallsediment 

på Stengärdet. söder om Kungsör. 

Förutsättningar att finna grus under grundvatten,)"tan: Diliga. 

Geovetenskapligt ,"ärde: Klass 1. Det representativt utbildade klapperstensfältet är 

orört ovanligt stort och består av sällsynt grovt svallsediment bildat av morän. 

Samlat Naturvärde: Klass I. Objekt 84:25 och 26 i naturvårdsplanen. 

• 

11

,. 

132 

Figur 19 Klapper vid Finnhäll bestående av små och medelstora block, förekomst 

1150 (foto E. Magnusson 1972).

133 

(i, MORÄNINYENTERING • ÖYERSIKTLIG SAMMANSTÄLLNING 

Inom de södra och centrala delarna av länet har en översiktlig inventering av grov morän 

genomförts (fig. 1). Arbetena har bedrivits enligt den lägre ambitionsnivån (Nivå 

1) i naturvårdsverkets råd och riktlinjer (SNV 1983), vilket innebär att en översiktlig 

sammanställning av befintliga uppgifter om möjligheterna att lokalisera grdv morän 

samt fIygbildstolkning har utförts (se avsnitt 2.2). 

(i,I. Moräntvper 

Flera olika moräntyper förekommer i trakten: grov, normal, moig och lerig morän. 

Med grov morän menas i detta sammanhang dels morän med grusig-sandig kornfördelning 

(fig.20), dels "normal" morän med hög sten- och blockhalt. Grundmassans 

kornfördelning (material 25 vikts- % block. 

Vid statens väginstituts inventering av moräntäkter (1945) påträfades endast något 

enstaka fall morän med högt blockinnehåll (exempel i fig, 21 och 22). 

Blocki&heten vid markytan hos morän har sedan gammalt indelats i blockfattiga, normalblockiga, 

blockrika och storblockiga moränytor. Jordartskartorna, SGV Ser Ae. 

över området visar moränytans blockighet. 

Bergartsinnehållet har en avgörande betydelse för moränmaterialets sammansättning. 

Porfyr och sandsten nedkrossas i mycket stor utsträckning direkt till sten och grus vid 

moränmaterialets bildning i landisen, medan t.ex. granit ger upphov till större mängd 

block även storblock. Detta återspeglas också i moränens blockighet vid markytan. 

vilken i områden med granitberggrund ofta är blockrik- eller storblockig. 

Moränmäkti&heten är i allmänhet liten (1-3 m). Mäktigheten kan dock lokalt bli upp 

till 10 m.

". 

'oj 

140 

i enstaka fall även isälvsmaterial. I allmänhet består moränen till övervägande del av 

lokalt bergansmaterial. Förekomst av berg i kullarna och ryggarna kan inte uteslutas. 

För närmare preciseringar av moräntyp.volymer. kvalitet m m erfordras fältundersökningar 

och provschaktningar. men mängden krossbart material kan uppskattas till ca 

hälften av hela moränrnassan. Ett vanligt forhållande är att block forekommer rikligast 

på de högsta delarna av de kullar och ryggar moränen bildar. medan siinkor och 

svackor däremellan har en lägre blockfrekvens (Magnusson 1975). . 

Naturyärde. geovetenskapliga m fl. skyddsvärden har bedömts för de presumtiva moränforekomstema. 

Ett högt naturVärde. klass n. har konstaterats vara känt for moränforekomst 

M300 i Kungsörs kommun (område 60:30 i länets naturVårdsplan). Några 

kända högre naturvärden finns inte för de övriga moränforekomstema. Dessa är dock 

belägna i områden där endast översiktliga naturinventeringar har genomförts.

LrrTERATURFÖRTECKNrnNG 

141 

GFF = Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 

SGU = Sveriges geologiska undersökning 

Andersson, B.E och Edberg, L., 1974: Inventering av rullstensåsar inOtn Örebro 

kommun. Länsstyrelsen i Örebro län. 

Betonghandbok 1982. AB Svensk Byggtjänst, Stockholm 

Borell, R., 1979: Bestämning av petrografisk sammansättning hos betongballasl Cement 

och Betong 1970:4. 

Comer, R. och Rindetoft, S., 1980: Översiktlig naturlnventering, geomorfologisk del. 

Objektbeskrivningar. Arboga, Hallstahammars, Kungsörs, Köpings, Surahanunars 

och Västerås kommuner. Länsstyrelsen i Västmanlands län. 

Eriksson, K.G., 1970: Inventering av Västmanlands läns åsar. Länsstyrelsen i Västmanlands 

län. 

Höbeda, P. & Chytla, J., 1984: Undersökningar av slipvärdesmetoden. Statens vägoch 

trafikinstitut. Medd. 454. 

Höbeda, P. och Johansson, L., 1975: Kvalitetskriterier för grus- och makadammaterial. 

Cement- och Betonginstitutet, forskn. rapp. 5:75. 

Johansson, H.G. och Enkell. K., 1980: Geologiska kriterier av betydelse vid sökande 

av grovkorning morän. Statens väg- och trafikinstitut, rapport 194. 

Knutsson. G.. 1973: Block- och stenhalt i morän. Statens väg- och traflkinstitut. Intemrapport 

144. 

Knutsson. G., Linden. A.G och Rudmark, L., 1979: Grus- och moräntillgångar i Nybroregionen. 

Del l. Översiktlig inventering. SGV Rapp & medd nr 15. 

Lagerblad. B. och Niemann. C., 1991: Svenskt urberg som ballast kan orsaka betongskador. 

Betong 1991: l, Svenska Betongföreningen. 

Lundqvist. G., 1958: Beskrivning till jordartskana över Sverige. SOV Ser. Ba 17. 

Lundqvist. G och Nilsson, E., 1959: Högsta kustlinjen för hav och issjöar under 

senkvanär tid. Atlas över Sverige 23-24. Stockholm. 

Lundqvist. G., 1961: Beskrivning till karta över landisens avsmältning och högsta 

kustlinjen i Sverige. SGV ser. Ba 18. 

Lundqvist, J., 1979: Morphogenetic classification of glaciofluvial deposits. SGV ser C 

767. 

Lundqvist, Th., 1979: The precambrian of Sweden. SGV ser. C 168.

t 

• 

142 

Länsstyrelsen i Västmanlands län 1985: Narurvårdsplan. Miljövårdsenheten. Rappon 

19. 

Magnusson, E., 1972: Beskrivning tilljordanskanan örebro NO. SGU. Ser Ae 7. 

,- 

Magnusson, E., 1975: Beskrivning tilljordanskanan Eskilstuna NV. SOU. Ser Ae 18. 

Magnusson. E., 1979: Beskrivning tilljordanskartan Västerås SV. SOU. Ser Ae 35. 

Magnusson, E., 1982: Beskrivning tilljordanskartan Lindesberg SO. SOU. Ser Ae 49. 

Magnusson, E., 1984: Beskrivning till jordanskanan Västerås SO. SGU. Ser Ae 64. 

Magnusson, E., 1986: Beskrivning tilljordanskartan Eskilstuna SV. SGU. Ser Ae 79. 

Magnusson, E., 1993: Beskrivning till jordanskanan Västerås NO. sau, under 

tryckning. 

Magnusson, E: Jordanskanan Västerås NY. SGU under arbete. 

MARK AMA: Råd och anvisningar. Allmän material- och arbetsbeskrivning för 

markarbeten. 

Möller, H., 1985: Beskrivning till jordartskanan Enköping SV. SGV. Ser Ae 28. 

Samuelsson, L., 1988: Angående klassning av bergarters lämplighet för produktion av 

bergkross. SGU PM. Göteborg 1988-05-11. 

SGU 1979: Metoder för inventering av grusförekomster. Kvartär- och hydrogeologiska 

byrån. 

SGU 1981: Metoder för inventering av grus under grundvattenytan. Kvanär- och hydrogeologiska 

byrån. 

SIND 1980: Grus och sand på land och i hav. SIND 1980:1. 

Statens naturvårdsverk, 1983: Inventering av naturgrus och alternativa material - allmänna 

råd. SNV råd och riktlinjer 1983:5. 

Statens narurvårdsverk, 1991: Områden av riksintresse för natur och friluftsliv. Rappon 

3771 och 4037. 

Statens väginstitut, 1945: Grusinventering i Västmanlands län. Statens väg- och traf"lkinstitut. 

Arkivmaterial. 

Statens vägverk 1984: BYA 84. Byggnadstekniska föreskrifter och allmänna råd. TU 

154.

143 

Statens vägverk, 1986: Kvalitetskrav på stenmaterial, slitlager. BYA Nytt 1986. PubL 

1986:47. 

Statens vägverk, 1987: Materialförsörjningshandbok. PubI1987:99. 

Söderlund, T., 1982: Badelundaåsen, delen Igelsta - Tvärhandsbäcken. Västerås kommunochSGU. 

. 

Viberg, L., 1984: Geobildtolkning av grova moräner. Statens geotekniska institut 

Rapport 23. 

Wikner, T. m fl., 1982: Beskrivning och bilagor till hydrogeologiska kanan över 

Västmanlands län. SGU. Ser Ah2. 

ÖVRIGT UNDERLAGSMATERIAL 

Grundvattenutredningar i SGUS Brunnsarkiv (se SGU Ser Ah 2). 

Täktplaner. 

o

10 - Länsstyrelserna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?