Föräldraboken - Bris

Om en som fått veta
att han inte duger.
Johans pappa sa alltid att man klarar allt om man bara bestämmer
sig för det. Som exempel tog han gärna sig själv.
Arbetarpojken som blev överläkare – helt och hållet tack vare
god vilja, jävlaranamma och stipendiepengar. Min äldste son
kan gå hur långt som helst om han bara lägger manken till,
skröt Johans pappa ibland när det kom gäster på besök. När
Johan hörde det första gången undrade han över vad det betydde:
att lägga manken till. Han frågade sin lillebror. Som
inte heller visste så noga.
När Johan gick i ettan skulle alla barn pröva in till kommunala
musikskolan. De som klarade provet bäst fick börja spela
fiol. De som klarade provet näst bäst fick spela trumpet eller
klarinett. Sedan följde i rakt nedstigande led: piano, gitarr,
trummor och blockflöjt. Johan fick efter lång, otålig väntan i
korridoren det smärtsamma beskedet att han var välkommen
att börja spela blockflöjt. Än idag minns han hur han grät i
bilen hem från kommunala musikskolan, trots att han just
aldrig hade haft någon dröm om att spela fiol. Och han minns
att hans pappa sa åt honom att det hade gått bättre om du
bara hade lagt manken till.
Man klarar allt om man bara bestämmer sig för det.
När Johan var tio fick han följa med sin far på älgjakt. Det
var en omtalad händelse i familjen sedan lång tid tillbaka,
Johans pappa hade under sista delen av september avslutat
många kvällar med att berätta jakthistorier för Johan och hans
lillebror.
Från själva älgjakten minns Johan fyra saker: Att taxen
darrade av upphetsning. Att det var ansträngande att hålla
tyst. Att han kräktes när någon tog ur inälvorna på ett storögt
rådjur. Men tydligast av allt minns han hur hans pappa
tittade kallt på honom och sa att det är visst lika bra att vi
åker hem med dig.
Man klarar allt om man bara bestämmer sig för det.