Föräldraboken - Bris

More documents

Recommendations

Info

Om en pappa som tappat tron på sin egen betydelse. I hallen hänger ett fotografi som av någon anledning får Ymer Tribali att stanna till ibland. Fotografiet föreställer honom och Nora när de åker karusell på Bakkens tivoli utanför Köpenhamn. Nora är i sexårsåldern, hon har huvudet bakåtlutat och skrattar kvillrande och ohämmat, omedveten om fotografen. Ymer själv är iförd en skotskrutig stickad väst och helskägg, han håller ena armen om Nora och tittar roat in i kameran. Mycket i den där bilden känns plötsligt väldigt långt borta: Helskägg. Rutig stickad väst. Men framför allt tycker Ymer Tribali plötsligt att det känns främmande att möta sin egen blick; stolt, glad, avslappnad och faderlig. Så såg han alltså ut för bara tio år sedan. Beviset finns i hallen. I lördags kväll gick Nora ut på fest och kom inte hem förrän på söndagen. Först ville han krama henne när hon kom in genom dörren men sedan lät han bli. Han hade visserligen legat sömnlös av oro men hon hade ju faktiskt brutit ett löfte. Naturligtvis kunde Nora inte känna till något om kramen som inte blev av, hon gick raka vägen till sitt rum och hela hennes uppenbarelse signalerade låt-bli-mig. Kramas av sin far skulle hon nog ändå inte ha låtit sig. Någonstans på vägen tycks Nora ha tappat respekten för Ymer Tribali. Numera visar hon tydligt att hon föraktar allt vad han representerar: Hon svär åt honom och kallar honom för en massa vidrigheter. Hon säger sig skämmas över hans kläder, över hans skämt, över att han inte kan använda en dator, över hans gamla Ford Fiesta. Hon flinar honom rakt upp i ansiktet när han blir arg. Hon kallar honom för jävla idiot så att andra människor hör. Allt det där får Ymer Tribali att känna sig som en diskvalificerad pappa. Tillsammans med ilska och maktlöshet kommer känslan av misslyckande farande över honom med ljusets hastighet. Och ibland reagerar han genom att handgripligen skaka om Nora för att försöka få tillbaka kontrollen på det sättet.
Lite senare den där söndagen, i svallet av ännu en noratypisk provokation, slår Ymer Tribali till sin dotter hårt över ansiktet med utsidan av handen, en träffsäker backhand som får henne att fara baklänges in i väggen och sakta, med näsblodet rinnande, glida ner mot golvet. Nora skriker att hon hatar honom, han får höra saker om sig som han aldrig har hört förut och att hon ska anmäla honom för misshandel. Då vrålar Ymer Tribali tillbaka att det fanimej är han som borde anmäla henne så som hon uppför sig, och så vänder han sig om och går därifrån. Ymer Tribali tror att det enda Nora vill i livet är att göra honom förbannad, men i själva verket vill hon förmodligen motsatsen. Hon skulle inte erkänna det själv, men innerst inne är hon osäker och sårbar och önskar att hennes pappa sänkte tonfallet, behöll sitt vuxna lugn och visade att han brydde sig om henne genom att fråga: Vad är det som har hänt som gör att du är så här? Jag förstår inte och jag vill att du förklarar för mig. Jag bryr mig om dig och jag tänker inte lämna dig i den här situationen förrän du har berättat hur det ligger till. I stället slår Ymer Tribali alltså i vanmakt till sin dotter över ansiktet. På tydligast möjliga vis signalerar han att han är fullkomligt ointresserad av vad hon egentligen känner (trots att han inte är det), att hon är en hopplös unge omöjlig att resonera med (trots att han egentligen inte har försökt), att enda sättet att nå fram till någon som hon måste vara att ta till rent fysiska grepp (trots att han egentligen inte tycker så). Därigenom åstadkommer han inte bara en kraftig rodnad på Noras vänstra kind. Han klämmer också till sin tonårsdotters självkänsla som ju var i gungning redan tidigare. Och sådana märken går som bekant inte bort lika lätt, om någonsin. Nej, den som bevisligen bar helskägg redan i mitten av åttiotalet måste helt enkelt vara mer livserfaren än den som just fyllt 16 år. Och den som har en vuxens livserfarenhet måste kunna använda den till att resonera sig ur konflikter med andra människor i stället för att kränka eller slå dem. Det är i alla fall något med bilden i hallen som får Ymer Tribali att hejda sig ibland: den föreställer en relation med
Page 1 and 2: Den här lilla boken handlar om fö
Page 3 and 4: Om en mamma som håller på att str
Page 5: © Eva Eriksson, Mamman och den vil
Page 9 and 10: © Elsa Beskow, Puttes äventyr i b
Page 11 and 12: åde sig själv och den människan.
Page 13 and 14: Om en mamma som inte visste riktigt
Page 15 and 16: När Johannas mamma går förbi dun
Page 17 and 18: Om en styvfamilj som har lite svår
Page 19 and 20: Att ha en extrapappa är egentligen
Page 21 and 22: Om en som fått veta att han inte d
Page 23 and 24: man är rädd för blod. Och man kl
Page 25 and 26: 4. om du känner vanmakt över ditt
Page 27 and 28: Vad är egentligen barnmisshandel?

Föräldraboken - Bris

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?