landsdomarsläkten i norrland - Murberget CollectiveAccess System

ä
r
LANDSDOMARSLÄKTEN I NORRLAND
A v Erik Gunnar Lindgren
fJl artegns ätt är otvivelaktigt en huvudstam i den hälsing­
..JJ ska landsdomarsläkten, från vilken utgått så många
dugliga grenar. I Sehlbergs handskrift i Gävle stadsbibliotek
samt i Johan Bures släktregister kan man se, hur olika grenar
av släkten genom korsvis giften behållit greppet om makten
både inom kyrklig och världslig administration i Norrland.
Detta gäller alla norrländska landskap, och då runinskrifterna
i Selånger och Njurunda ge vid handen, att Fartegns ätt
måste ha haft släktgårdar i Medelpad, är det klart, att olika
släktled av dessa män måste ges hemortsrätt både i Angermanland
och Medelpad.
En samling av de norrländska urkunderna skulle stimulera
hembygdsforskningen i Norrland. Eftersom Nils Ahnlund
uträttat ett sådant grundläggande arbete i det förslag till ett
norrländskt diplomatarium, som han deponerat i Riksarkivet,
så borde de norrländska landskapen kunna fortsätta och fullfölja
det verk, som nu inletts i och med att den värdefulla
samlingen »Medelpads äldre urkunder» utkommit. En polemik
mot att i denna samling urkunder medtagits, där företrädesvis
ångermanlänningar uppträder, är helt onödig.
Intressant är emellertid Algot Rellboms förslag till en revision
av översättningen från latin till svenska språket i urkunden
från Skön av år 1300 (Sv. dipl. nr 2471). Det kan inte
uteslutas, att namnet Spelbudhi här är en genitivform. Därmed
skulle brorsonen försvinna, men i stället skulle vi få en
intressant upplysning, nämligen Fartegns farsnamn. Döck

Slutsatsen blir, att absolut klarhet kanske ej kan vinnas om
namnen i urkunden från Skön av år 1300.
Av intresse är att även Hadorph refererat Fartegn Unges
jordbytesbrev och att därigenom en komplettering vunnits av
namnen på de män, som beseglat bytesbrevet. Sålunda tillkommer
Peter i Näshem och Påål i Lugnvik samt Äsvid.
Vid jordbyten var det vanligt, att någon av kontrahenterna
jämte någon lagkunnig plus representativa medlemmar av
ätten beseglade bytesbrevet. I Näshem och Lugnvik bodde
som bekant genom århundraden lagmän och fogdar i Ängermanland
eller med dem i rang närmast jämförliga.
Beträffande fiskeöverlåtelserna under 1300-talets första
hälft, så är det på grund av bestämningen »i Indalsaa» sannolikt,
att det fiske, som Nikolaus Fartegnsson ärvt av sin fader,
är identiskt med fisket Sieleören i Liden. De fiskeandelar,
som ångermanlänningen Sigge i Remsie jämte Kettil
Pedersson i Fors överlät till konungens syssloman i Jämtland,
Nils Djäkn, torde ha legat i Fors socken (J.H.D. 71). Det är
oklart, på vems uppdrag Nils Djäkn från början handlade,
när han förvärvade fiskeandelar i Ragundaån, som älven här
kallas. Såväl ärkebiskopsbordet som domkyrkan stärkte emellertid
vid denna tid ställningen som fiskeintressenter i älven.
Enligt M. Nordström i boken »Jämtlands kyrkliga ställning»
(Härnösand 1884), var domkyrkans inbringande laxHske i
Fors socken det enda av betydelse i Jämtland.
I de berättelser från Skön, som Johan Bure upptecknat,
omtalas att män av Fartegns ätt innehaft förläningar även i
Jämtland. Någon kärna av verklighet bör det finnas i dessa
gamla berättelser, eftersom män av ätten bevisligen innehaft
förläningar på andra håll i Norrland. Vad Jämtland beträffar
har det i så fall troligen gällt laxfiskerättigheter.
Sigurd och Sigge var enligt Bures släktregister bland de
vanligaste namnen inom ätten. Men självfallet måste det gälla
för en hypotes, att de i J.H.D.71 omnämnda männen tillhörde
Fartegns ätt.
25

28
övervägas. Raven von Barnekows räkenskaper omtalar en
militär expedition till Hälsingland, av allt att döma 1365, och
härvid torde hälsingarna ha fått det hett om öronen. Fartegn
Unges försvinnande ur hävderna kan ha något att göra med
dessa strider. Till jämförelse kan nämnas, att Eliv Djäkn,
underlagman i Hälsingland, samtidigt var hövitsman och tillsatt
av Erik Puke att leda hälsingarnas krigsfolk under Engelbrektsfejden.
Det är ej alldeles uteslutet, att det i den stora Nordinska
samlingen, som endast är partiellt utforskad, kan finnas handlingar,
som ge ytterligare upplysningar om 1300-talets ledande
män i Norrland.