Nr 2 2009 - Karlstads Hembygdsförening

ÅRGÅNG 16 NUMMER 2
Graven på Tormesrtad
Gustaf IV Adolf beordrade i mars
1808 att Västra armén skulle sättas
upp och samlas till Värmland,
Dalsland och Bohuslän. Detta innebar
också att ett Arméns sjukhus
skulle inrättas och man valde
Karlstad. Den plats som utsågs av
arméöverläkaren blev Gymnasiet,
det som i dag kallas Gamla Gymnasiet.
Närmare gränsen upprättades
nederlagssjukhus bland annat i
Södra by strax söder om Eda
skans. Med förbanden följde brigadernas
rörliga sjukhus. Oavsett
vilket sjukhus det rörde sig om
leddes det av en (1) läkare. Denne
hade ingen annan hjälp än den han
kunde skaffa på platsen. I Karlstad
fick frivilliga gymnasieelever en
kort utbildning och utnämndes
därefter till biträdande läkare. Dessa
hade i sin tur några avdankade
soldater och gårdsdrängar till sitt
förfogande. De biträdande läkarna
skulle ge patienterna den medicin
läkaren bestämt medan drängarnas
uppgift var att byta halm och sängkläder
samt forsla undan de som
dött. De som hamnade på sjukhusen
var till 95 % sjuka och då vanligen
i den så kallade fältsjukan.
Denna bestod av olika epidemiska
sjukdomar som tyfus, fläckfeber,
malaria eller dysenteri. Överlevnaden
var låg beroende på att det tog
lång tid innan de kom under vård
samt att de ofta låg tätt packade på
grund av platsbrist. I Karlstad vårdades
under perioden juni 1808 till
juni 1809 omkring 1 500 soldater
av olika slag och från olika landsändar.
Av dessa avled omkring 25
%. Det innebär att det dog omkring
450 soldater här. Dessa fick
inte begravas på stadens kyrkogård
och kunde heller inte transporteras
hem till respektive torp
eller bostad. Man begravde dem
då ute på fältet vid Tormestad på
Lambergsslätten. Vi vet i dag inte
hur det hela gick till men man kan
förmoda att de utan vidare ceremonier
grävdes ner i gemensamma
gravar allt eftersom de dog. När
vintern kom och tjälen i marken
blev för djup lades de i någon bod
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
intill gymnasiet eller ute på begravningsplatsen
för att begravas
när tjälen släppt. Så gjorde man
ofta i det civila så det var inget
märkvärdigt med det. När Adlersparre
passerade Karlstad i mars
1809 var en av anledningarna till
protesterna mot kungen och vissa
tjänstemannakretsar uppsättandet
av Lantvärnet och det därpå dåliga
omhändertagandet av lantvärnsmännen.
Adlersparre hade lovat att
hemförlova Lantvärnet, som administrativt
lydde under landshövdingen,
men först sedan de döda
som fanns i Karlstad jordats. Det
fanns då omkring 25 soldater av
vilka de flesta inte var lantvärnsmän
utan indelta och värvade soldater
från flera olika regementen.
Dessa begravdes då samtidigt varför
en större grav hade öppnats.
Den sten som i dag står i den lilla
talldungen där ute minner alltså
SIDA 7
om ett stort antal olika soldater
vilka dött under ett års tid. Ingen
vet i dag vilka de är eller varifrån
de kommer. Att graven kommit att
kallas ”Lantvärnsgraven” är ett
minne från den tid då debatten
stod som hetast om just lantvärnet
och den därpå följande allmänna
värnplikten. Man trodde fortfarande
1908 att det enbart var lantvärnsmän
som dog när det i själva
verket var reguljära soldater. Därför
heter gatan i dag Lantvärnsgatan
vilket måste ses som ett misstag.
I Paris, i Stalingrad och
många andra städer finns den
okände soldatens grav och där
brinner en evig låga. Soldatgraven
på Lambergsslätten känner få karlstadsbor
till i dag vilket är förvånande.
Sven-Åke Modin
Foto: Lennart Fernqvist