PocketSignalen 2012 - Bona Folkhögskola

Recommendations

Info

uBrIK ruBrIK Ett gripande engagemang Tommy Johansson har arbetat som polis hela sitt liv. Han brinner för att hjälpa barn och unga. Men inte bara på jobbet - utan även privat. Läs om en riktig vardagshjälte. POCKETSIGNALEN <strong>2012</strong> 71
– Hallå där! Stopp, stanna! Vi går längs Östermalmsgatan i Motala och möter två flickor som kommer på en cykel. De är mörkhyade och har sjalar på sina huvuden. De stannar cykeln och flickan som sitter på pakethållaren hoppar av. – Vet ni vad ni gör för fel nu tjejer, frågar Tommy Johansson, närpolis i Motala. Båda skakar på huvudet. De ser förvånade och rädda ut på samma gång. Tommy förklarar att det inte är tillåtet att skjutsa på cykel om den som skjutsar inte är över 18 år och den som blir skjutsad är under 10 år. Tjejerna säger ingenting. De bara nickar lite och ser ner i backen. Jag kan inte låta bli att undra vad de tänker. Är det deras första kontakt med en svensk polis? Hur är polisen i deras hemland? Blir man stoppad där för att man skjutsar på cykel? – Så, iväg med er nu tjejer. Ha en fin dag, säger han och vi forsätter vår promenad genom ett soligt men kallt Motala. Tommy bestämde sig för att bli polis när han Det var en svår tid. Men vi visste hela tiden att han skulle bli frisk. var 20 år gammal. Anledningen – han såg en brochyr där det stod att man fick betalt under utbildningen. Svårare än så var det inte. Idag, 37 år senare, bor han kvar i Motala. Här är han född och uppväxt. – Jag jobbar på mammas gata. Alla vet vem jag är. Han menar att det är en fördel. – Det är en styrka att känna så många som möjligt när man är polis. Jag jobbar med att förebygga brott och då är det väldigt viktigt att ETT GrIPANDE ENGAGEMANG bygga relationer med de personer jag träffar. Och det är precis det han gör hela dagarna, bygger relationer. De första 20 åren jobbade han som utryckningspolis och efter det blev han närpolis. Men han har också många andra arbetsuppgifter. Han är till exempel presstalesman i Motala, stationens ansikte utåt. Jag kommer ihåg första gången jag träffade honom. Det var första terminen på journalistutbildningen. Vi var på besök med klassen för att höra hur polisen samarbetar med media. Tommy tog emot oss. Jag förvånades över hans påtagliga glädje. Han verkade tycka att det var helt underbart att träffa oss. Vi fick en guidad tur inne i polishuset och Tommy pratade oavbrutet om hur bra allting var. Han berättade att samarbetet med lokalpressen fungerade utmärkt, alla var nöjda och det var aldrig något problem. Jag inser nu, när jag träffat honom fler gånger, att han alltid verkar vara på gott humör. När vi har promenerat en stund och närmar oss centrum börjar Tommy berätta om sin son. Han får ett djup i rösten och vi slår av lite på tempot. – När han var tretton år fick vi veta att han var all- varligt sjuk. Diagnosen var kronisk njurinflammation. Och han skulle vara sjuk länge. I nio år var familjen tvungna att se sonen bli sämre och sämre. Enligt läkarna behövde man vänta på att hans kropp skulle bli redo för en transplantation. – Det var en svår tid. Men vi visste hela tiden att han skulle bli frisk. Så fort det blev tal om transplantation anmälde sig Tommy som donator. Prover togs POCKETSIGNALEN <strong>2012</strong> 73
Page 1 and 2: I livet kan man aldrig vara riktigt
Page 3 and 4: Innehåll Visslande jobbglädje 6 h
Page 5 and 6: Jag vaknar några timmar tidigare
Page 7 and 8: Maten lagar Sven tillsammans med pe
Page 9 and 10: Det är fortfarande mörkt ute. Dim
Page 11 and 12: Strax innan jul avled hennes pappa
Page 13 and 14: - Henning älskar sötsaker. Jenny
Page 15 and 16: - Är det du som jobbat på kafé A
Page 17 and 18: Det är städdag när jag kommer ti
Page 19 and 20: TySTNAD, TAGNING! För mig är det
Page 21 and 22: Den fria teatergruppen Teater Sörm
Page 23 and 24: EGISSör På fLErA PLAN inte fick v
Page 25 and 26: Det var en sommardag år 2002 i Tun
Page 27 and 28: JONNy KäMPAr för LIVET Jag fråga
Page 29 and 30: Jag upplever Martin ungefär som ha
Page 31 and 32: Efter lunchen bjuds det på kaffe p
Page 33 and 34: På fel plats vid fel tid är ett k
Page 35: fEL TID fEL PLATS - Mamma, säger B
Page 39 and 40: ETT GrIPANDE ENGAGEMANG - Sköt er
Page 41 and 42: LIKE A BOSS > Peter är ofokuserad
Page 43 and 44: komst fram till Peter på restauran
Page 45 and 46: Det är en solig novembermorgon. N
Page 47 and 48: in på Motala lasarett. Nu är hon
Page 49 and 50: - Jag måste stimulera öronen! Det
Page 51 and 52: EN hårIG SJäL det trodde de att d
Page 53 and 54: ”Välkommen!” säger Madeleine
Page 55 and 56: vill vi även ge till våra barn un
Page 57 and 58: Redan på väg in till bageriet dof
Page 59 and 60: surdeg märker jag nästan direkt.

PocketSignalen 2012 - Bona Folkhögskola

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?