PocketSignalen 2012 - Bona Folkhögskola

Recommendations

Info

uBrIK ruBrIK Här är sista anhalten Marie Backström är undersköterska på Ekhults vårdboende utanför Ljungsbro. Varje dag hjälper hon äldre som lider av demens. Att ta hand om människor som befinner sig i livets sista skede ger henne perspektiv på tillvaron. POCKETSIGNALEN <strong>2012</strong> 15
Det är fortfarande mörkt ute. Dimman är tjock och det är svårt att urskilja de få bilar jag möter på vägen. Strax innan 6.30 är jag framme vid Ljungs kyrka, platsen där jag ska möta upp Marie Backström. Efter tio minuter stannar en silverfärgad Peugeot bredvid mig. Jag ser tjejen bakom ratten i den andra bilen vinka till mig och jag förstår att det är hon. Jag åker efter henne, och när vi har passerat en liten bro svänger vi till höger, in på en smal asfaltsväg. Och där ligger det. Ekhults vårdboende där Marie Backström arbetar som undersköterska. Jag känner mig lite nervös. Det här är första gången som jag kliver in på ett demensboende. Ja, det är faktiskt första gången som jag ska träffa människor som lider av Alzheimers och andra demenssjukdomar. Vad ska jag säga till dem? Hur ska jag bete mig? Förstår de mig, Kvinnan som han en gång gifte sig med kommer knappt ihåg honom. och kommer jag att förstå dem? Vi går in i den gulfärgade träbyggnaden. Omgivningen är vacker runt om. Huset ligger lite på höjden och blickar ut över Ljungsjön. Tätt bakom byggnaden skymtar skogen. Marie byter om till sina arbetskläder bestående av svarta byxor, turkos tenniströja och en svart väst med stora fickor. Själv hänger jag bara av mig jackan. Det luktar nytt och fräscht, och inte alls instängt som jag har inbillat mig att alla vårdboenden gör. Ekhult invigdes för drygt ett halvår sedan, vilket förklarar vårdhemmets toppskick. Vi går upp för en trappa. Marie öppnar glasdörren till avdelning ett. här är SISTA ANhALTEN – Hej Evy! Är du redan vaken? säger Marie till en smal kvinna med yvig morgonfrisyr. Evy står vid ett av lunchrummets matbord och går fram och kramar om Marie. Det är svårt att tyda vad hon säger, men jag förstår att hon är glad över att se oss. Jag blir presenterad, men vet inte riktigt vad jag ska säga till den, för mig, främmande kvinnan. Eftersom hon pratar osammanhängande och sluddrigt vet jag inte om hon förstår mig. Jag säger hej och nöjer mig så. Marie är 24 år och bor i en tvåa i Linköping tillsammans med marsvinen Pixie och Trixie, eller ”smågrisarna” som hon också kallar dem. Marie är en social person som gillar att umgås med sina vänner och sin familj. – Om jag inte vore social skulle jag aldrig ha passat i det här yrket. Jag vill arbeta med människor och skulle aldrig klara ett kontorsjobb. För mig är det betydelse- fullt att jag känner att jag gör något viktigt för andra. Marie började som undersköterska direkt efter gymnasiet där hon läste Samhällsprogrammet. Efter att ha varit timvikarie på ett par vårdboenden och inom hemtjänsten bestämde hon sig för att utbilda sig till undersköterska. Efter att Marie har tänt upp i lunchrummet går vi in på avdelningens kontor. Det är ett litet rum med ett skrivbord och ett par stolar. Det finns också ett avlångt fönster där man kan se ut till lunchrummet. Evy står vid fönstret och tittar in på oss. Hon vinkar lite lätt och det syns på henne att hon gärna vill vara med. Men dörren till kontoret stängs av en av nattpersonalen. Här inne får inte de boende vara. Av nattpersonalen får Marie och hennes kollega rapport över hur natten har varit. En man har ramlat och slagit i huvudet och några andra har varit oroliga och inte kunnat sova. Plötsligt hörs en signal från en av telefonerna. Marie förklarar för mig att det är golvlarmen i de boendes rum. Så fort de passerar sensorn larmas personalen så att de vet vem som är vaken. Efter det korta mötet med nattpersonalen är det dags att hjälpa de boende som har vaknat. Förutom Evy, är Rut den som är uppe först. När vi är framme vid hennes dörr knackar POCKETSIGNALEN <strong>2012</strong> 17
Page 1 and 2: I livet kan man aldrig vara riktigt
Page 3 and 4: Innehåll Visslande jobbglädje 6 h
Page 5 and 6: Jag vaknar några timmar tidigare
Page 7: Maten lagar Sven tillsammans med pe
Page 11 and 12: Strax innan jul avled hennes pappa
Page 13 and 14: - Henning älskar sötsaker. Jenny
Page 15 and 16: - Är det du som jobbat på kafé A
Page 17 and 18: Det är städdag när jag kommer ti
Page 19 and 20: TySTNAD, TAGNING! För mig är det
Page 21 and 22: Den fria teatergruppen Teater Sörm
Page 23 and 24: EGISSör På fLErA PLAN inte fick v
Page 25 and 26: Det var en sommardag år 2002 i Tun
Page 27 and 28: JONNy KäMPAr för LIVET Jag fråga
Page 29 and 30: Jag upplever Martin ungefär som ha
Page 31 and 32: Efter lunchen bjuds det på kaffe p
Page 33 and 34: På fel plats vid fel tid är ett k
Page 35 and 36: fEL TID fEL PLATS - Mamma, säger B
Page 37 and 38: - Hallå där! Stopp, stanna! Vi g
Page 39 and 40: ETT GrIPANDE ENGAGEMANG - Sköt er
Page 41 and 42: LIKE A BOSS > Peter är ofokuserad
Page 43 and 44: komst fram till Peter på restauran
Page 45 and 46: Det är en solig novembermorgon. N
Page 47 and 48: in på Motala lasarett. Nu är hon
Page 49 and 50: - Jag måste stimulera öronen! Det
Page 51 and 52: EN hårIG SJäL det trodde de att d
Page 53 and 54: ”Välkommen!” säger Madeleine
Page 55 and 56: vill vi även ge till våra barn un
Page 57 and 58: Redan på väg in till bageriet dof
Page 59 and 60:
surdeg märker jag nästan direkt.
show all

PocketSignalen 2012 - Bona Folkhögskola

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?