SMT 1-2005 - Sveriges Mykologiska Förening

SVAMPKEMI
fortbildningskurser kompletterat sina kunskaper
och själv hållit hundratals svampkurser.
Vi har i vår familj försökt inlemma olika ätliga
och goda svampar på vår matlista. Vid våra
svampexkursioner har vi vid olika tillfällen stött
på kantmusseronen, som ju är en prydlig och
vacker svamp. Jag tyckte att svampen inte
kunde vara skadlig då den åts med förtjusning i
Sydeuropa och av många författare fått gott
vitsord. Och de svampböcker som vi då hade
tillgängliga, angav inte svampen som giftig.
Men Tora var något betänksam då hon vid något
tillfälle fått uppgifter om att kantmusseronen
inte var så lämplig som matsvamp.
Hösten 2000 gav kantmusseronen en riklig
skörd och vi beslöt att proväta denna svamp och
kontrollera om de svenska svampböckernas
uppgifter om kantmusseronen stämde. Så värst
giftig kunde den ju inte vara, eftersom åtminstone
två välkända svampboksförfattare ansåg att den
var god och två andra lika välkända ansåg den
endast som oätlig. För säkerhets skull beslöt vi
dock att dokumentera provätningen och gjorde
således noggranna anteckningar om händelseförloppet.
Tid, plockning och tillagning
Lördagen den 11 september 2000 plockade vi
för ändamålet några fina kantmusseroner på
sanddynerna i Kalajoki. Svamparna plockades
på ett ganska litet område varför de troligen
hörde till samma mycel. Efter hemkomsten
valde vi ut ca 150 gram unga, felfria exemplar.
Dessa rensades och skars i tärningar. Svampen
stektes med lök i ca 20 minuter samt kryddades
med salt och peppar. Anrättningen blev välstekt
och doftade som en normal svamprätt.
Bedömning
Klockan 21.00 satte vi oss framför TV för att
njuta av anrättningen. Vi avsmakade svampen
på två sätt. Tora åt hälften utan tilltugg (bröd),
men hon drack ett glas mjölk till. Andra hälften
av svampen åts av mig men jag åt samtidigt
också en smörgås. Som måltidsdryck drack jag
ett glas vin.
Då vi diskuterade den stekta svampen ansåg
Tora att den hade en avvikande smak i förhållande
till andra svampar, hon nämnde orden
kärv bismak. Hon tyckte inte att kantmusseronen
var läcker och var av den åsikten att vi inte
i framtiden skulle plocka denna svamp. Min
bedömning var något annorlunda. Jag tyckte om
svampen och var glad över att vi funnit en ny
svamp i vårt hushållssortiment.
Efterverkningar
Efter ungefär en timme började jag känna svaga
kväljningar men tänkte först inte vidare på
saken. Då jag senare började kallsvettas förstod
vi att det måste ha med svampen att göra. Jag
ville i säng så fort som möjligt, men Tora som
fortfarande mådde bra ville se slutet på filmen.
När hon en stund senare kom in i sovrummet
hade min svettning ökat, men samtidigt frös jag
så att jag skakade. Tora provade feber på mig
och temperaturen var under 36º. Vi hade beslutat
att göra noggranna anteckningar och skrev
därför ner allt som hände med oss, för nu hade
också Tora börjat må dåligt.
Vi tog temperaturen varje kvart, medan vi låg
där och frös och svettades om vartannat.
Åtminstone fyra gånger bytte vi lakan och övriga
sängkläder, men det skedde nog på mycket
darriga ben. Jag mådde betydligt sämre än Tora.
Klockan 02.30 hade min kroppstemperatur
sjunkit ner till 33,4 ºC medan Toras kroppstemperatur
var som lägst 34,9 ºC . Efter det började
temperaturen stiga för oss båda och vi somnade
så småningom.
Efter 6 timmars sömn var min kroppstemperatur
36,1ºC. Jag kände mig dock kraftlös och
både händer och kropp darrade svagt. Följande
dag upplevde jag mitt tillstånd som det som
man brukar kalla "dagen efter". På morgonen
var Toras kroppstemperatur också normal, men
hon kände sig inte lika kraftlös som jag gjorde.
44 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:1 (2005)