Affärsdriven hållbar stadsutveckling - Mistra urban future

förtroende beskrivs som grundläggande för att verka mot ett gemensamt mål går det
inte att bortse från de personliga relationerna. Men både i Stadsskogen och i Floda
står man nu mitt i en process, som till viss del har formaliserats, där ny kunskap om
hållbar utveckling och politiska målsättningar delvis borde förändra inriktningen på
planerna. Det rör såväl tekniska krav, politiska målsättningar för regional utveckling
och kunskap kring sociala aspekter. Planeringen av ett område är i högsta grad
präglad av tillfälliga förändringar i omvärlden. Ekonomiska konjunkturer påverkar
exempelvis styrkeförhållanden mellan kommun och exploatör, liksom många gånger
den politiska agendan. Här spelar även kunskapsmässiga landvinningar stor roll för
både kommuner och privata aktörer.
Utmaningen är alltså att balansera den stabilitet som parterna i samverkansprocesserna
eftersträvar, mot en flexibilitet som ger utrymme för att inhämta nya perspektiv och
justera inriktningen. När en aktör ensam äger processen, är denna förhållandevis
fri att agera utifrån en egen logik, och har också maximalt manöverutrymme att
ändra kurs. I komplexa samverkansprocesser är styrningen mer beroende av ett
samstämmigt agerande, vilket i sin tur är beroende av gemensamma mål och en viss
förutsägbarhet i övriga parters agerande. I de exempel som här diskuteras stadfästs
tilliten mellan aktörerna i gemensamma mål- och styrdokument. Tilliten och de
konkreta målformuleringarna blir således ömsesidigt beroende. Att från kommunalt
håll under pågående process ändra i grundläggande överenskommelser – oavsett
dessas juridiska status – riskerar då att skada förtroendet parterna emellan, med risk
att störa styrningen i processen.
hållbarhetsambitioner – tekniska krav och nya
dimensioner
På strategisk nivå, i översiktsplaner, policy etc. är frågan om hållbar utveckling i dag väl
framlyft i de flesta kommuner. Samtidigt tycks det svårt att operationalisera frågorna,
inte minst eftersom de betraktas som ”nya” och har svårt att finna sin plats i processer
som pågått under många år. Aspekter som ryms inom hållbarhetsambitionerna
omfattar för kommunerna allt från tekniska krav kring energi och avfallshantering,
till beteendepåverkan och demokrati.
Diskussionerna har visat på en utbredd valhänthet inför hur och inte minst vilka
hållbarhetsfrågor som ska lyftas fram. Många av de problem kommunen ställs inför
har redan en hemvist inom en sektor eller disciplin, så som exempelvis miljöfrågorna,
men kräver sin lösning i tvärsektoriell samverkan. Hållbar utveckling hanteras
många gånger också som synonymt med miljöfrågor, med all sannolikhet eftersom
miljö har stått i fokus för till exempel det svenska Agenda 21-arbetet och nationella
hållbarhetsstrategier. Kanske har också kunskapens naturvetenskapliga och tekniska
karaktär gjort det lättare för miljöfrågorna att hitta en plats i stadsplaneringen, som
sedan länge varit styrd av tekniska krav i relation till trafik eller till exempel geologi. I
fokusgruppens diskussioner har ansvaret för teknikutveckling och miljökrav i högre
grad hänförts till de privata aktörerna, som en fråga för ”branschen”. Istället är det
nu den sociala dimensionen av hållbarhetsbegreppet som lyfts fram som ett viktigt
kommunalt ansvarsområde. Ekonomisk hållbarhet nämns alltjämt i förbigående,
trots att aspekter som kommunalekonomi och företagsekonomi är centrala i
diskussionerna.
Inom den sociala dimensionen nämns då vid sidan av rena gestaltningsfrågor och
kommunal eller kommersiell service, mer komplexa utmaningar som segregation/
22