Bästsvenska bladet 2010 nr 1.pdf - Fältbiologerna

Bästsvenska
nr 1, 2010
– ett nummer om vårförhoppningar
redaktion:
Magnus Bjelkefelt
Jenny Luukkonen
Kleo Bartilsson
Sofia Grönborg
ansvarig utgivare:
Magnus Bjelkefelt
tryck:
Majornas Grafiska
upplaga 750 ex
Bladet
framsida:
Snart landar
strandskatan med våren.
f. MaGnuS BJeLKefeLt
baksida:
Fältbiologer i stordemon,
COP 15, Köpenhamn, dec-09.
f. MaGnuS BJeLeKfeLt
Redaktionen ansvarar inte för
obeställt material och tar sig friheten
att redigera inkomna texter.
fältbiologeRna –
ute i naturen.
inne i mijlödebatten.
fältbiologerna är en
organisation för miljö- och
natur intresserade ungdomar.
Inga vuxna ledare, inga religiösa
eller partipolitiska bindningar.
Ute i naturen: Lär dig mer om
fåglar eller inventera hotade
skogsområden.
Inne i miljödebatten: Var med
och protestera när motorvägar
planeras i känsliga områden,
konfrontera ansvariga politiker
och samla in pengar för den
sista spillran ursprunglig skog i
Sverige.
Det västsvenska distriktet är klubbarna
inom Västra Götalandsregionen
och norra Hallands län.
Bästsvenska Bladet är tidningen
som bevakar och informerar om
aktiviteter i Västsvenska
distriktet och dess klubbar.
Snart tar
den förgängliga
vintern slut
Den börjar som en förhoppning. en frostnatt
efter ändlösa regn. en rökpelare ur munnen
på väg till bussen. Kommer den idag? Snön.
Vintern. Den första snöflingan som singlar ner är
förknippad med ren lycka. Det har den varit sedan
barnsben. Det där vita, kalla som förvandlar hela
världen till en madrassmjuk lekplats. Snön är som
en gigantisk modellera där morotsnästa gubbar och
nedfallna änglar kan skulpteras fram. Vintern kräver
att vi går ut och upplever den. Kanske för att den
är så förgänglig; imorgon kan snön vara borta, och
världen lika grå som förut.
Jag bylsar på mig, jag pulsar runt, men vintern
är inte riktigt vad den varit. tårna blir kalla,
trottoarerna glashala och pulkabackarna är för
korta. Vintern har blivit för lång. Redan i januari
börjar jag titta efter vårtecken: Sjöng inte den där
fågeln sin vårtrudelutt? Hade inte den där skatan en
kvist i näbben? Är det inte smältvatten som droppar
ur stupröret? Men det är alltid förgäves. Vintern är
en envis en.
”Jag vill ha vår, och det är nu!” ropar jag lika
envist. Och ändå vet jag, att nästa höst när det
regnat i månader, så kommer den första singlande
snöflingan att väcka förhoppningen inom mig igen;
att få uppleva ännu en vit vinter. Så ut med er och
upplev det sista av vintern, naturen är aldrig så
magisk som när den täcks av snö.
t. KLeO BaRtILSSOn