Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna

1/2012 

I din närhet

ind en gräskrona 

1 

Plocka en stor bukett långa grässtrån med fina ax. 

Välj ett långt (ca 20 cm) och grovt grässtrå att börja med. 

Håll axet i vänster hand med strået pekande mot höger. 

3 

Vik upp stjälken på baksidan. 

5 

Upprepa sedan steg 2–4 tills flätan är så lång som 

du vill ha den. 

7 

Slut flätan till en ring, låt avslutningen med 

stjälkarna vara på insidan. Håll ihop ringen. 

Här kan du använda dig av en klädnypa 

alternativt ta hjälp av någon annan. 

2 

4 

6 

8 

Lägg ett grässtrå på det första 

med axet pekande uppåt. 

Vik stjälken fram över sig själv så att den ligger parallellt 

med den första stjälken. 

Knyt fast en tråd efter det sista grässtrået så att det sitter fast, 

vira tråden runt stjälkarna som sticker ut i slutet. Avsluta med 

att knyta fast tråden. 

Knyt fast en tråd runt kransen och stjälkarna 

på insidan så att de sitter ihop. Fortsätt 

vira tråden runt kransen och stjälkarna tills 

stjälkarna är helt fästa vid kransen. Avluta 

med en knut. Fäst 4 långa trådar i kransen 

som du kan hänga upp din gräskrona i. 

Du kan också fläta gräs runt en stomme gjord 

av en gren eller en ståltråd. Då får du en mer 

stabil konstruktion. 

Några arter som är lätta att binda gräskronor av: hundstarr, rödven, bergslok, kruståtel, knylhavre, hundäxing, smörblomma, ängsgröe och timotej.

Manifestationer och civil olydnad 8 

Allt du behöver veta om aktioner 

Träden skymmer skogen 12 

Men det finns hopp för även för skogsbruket 

Tid för fladder 16 

Håll reda på när fjärilarna flyger 

Vilse i mossan 18 

Där finns en hel värld i miniatyr 

Svinbra 20 

Vildsvinen stortrivs i Sverige 

22 

5 

FÄLTBIOLOGEN 

är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och 

distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa 

prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt 

arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att redigera inkomna texter. 

Texter och bilder som publiceras i tidningen publiceras även på Fältbiologens 

hemsida www.faltbiologerna.se/faltbiologen. För icke beställt material ansvaras ej. 

Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se 

Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle. 

Ansvarig utgivare: Lars Axelsson 

OMSLAG 

Framsida: Martin Arvidsson 

Sidan 2: Hilde Christiansen-Meijer, Lisa Behrenfeldt och Magnus Bjelkefelt 

Baksida: Magnus Bjelkefelt 

4 

26 

12 

8 

7 

24 

Alltid i Fältbiologen: 

innehåll 

Tips och notiser 4 

Blodsugare, persisk blåklocka och vargvalpsmiss 

Hotspot 6 

Som man sår får man skörda 

Aktionsbild 7 

Jättegiftiga jättebebisar 

Minifältis 22 

Starta en fjärilsfarm 

Kultur 24 

Tågrån och kollapser 

Krönika 25 

Mat är också politik 

Experten 25 

Bli kung över ängen 

Internt 26 

Ny ordförande och nya klubbar samt debatt 

REDAKTIONEN 

Lisa Behrenfeldt, Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin Axelsson, 

Jenny Luukkonen, Alva Anderberg, Svante Hansson. 

Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se 

TAcK FöR ER MEDvERKAN 

Linnéa Andersson, Felicia Lindh, Kleo Bartilsson. 

2 

TRYcKINFO 

Tryck: Risbergs Information & Media AB 

Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt 

Upplaga: 4 000 exemplar 

www.faltbiologerna.se/faltbiologen 

16 

18 

22 

Fältbiologen 1/2012 | 3

ledare och notiser 

Ofrivilliga 

husdjur 

Jag fick tre krukväxter av min pappa i somras. Strax efter 

det började flera av mina andra växter att må dåligt. 

Deras blad gulnade och vissnade bort. På undersidan av 

bladen fanns spår i form av små svarta lortar och många 

blad fick små silvriga strimmor där de blivit plundrade på 

växtsaft. Bovarna gömde sig i bladvecken så mycket de kunde 

men någon gång kunde jag se en liten svart insekt kila runt. 

Jag hade fått trips. 

Jag hade noterat att två av de växter jag fått från pappa hade 

små bruna fläckar på bladen men tänkt att det inte var något 

konstigt med det. Efter att tripsen härjat bland mina växter i 

två månader fattade jag plötsligt misstanke även mot de bruna 

fläckarna . Kanske var det inte bara trips jag hade fått. Jag tittade 

närmare på fläckarna och såg att de buktade ut lite. När 

jag pillade på en fläck lossnade den. Det var inte bladen som 

var bruna, det var något som satt på dem. En Google-sökning 

senare hade jag lärt mig att de här djuren heter sköldlöss och 

att de kan lägga tusentals ägg under sina sköldar. 

Numera har jag ofrivilligt sorgmyggor som husdjur. De 

är relativt oförargliga och tycks tillbringa det mesta av sin 

aktiva tid med att flyga runt bland mina krukväxter eller 

försöka ta sig ut genom fönsterrutorna. När jag lagat mat och 

lagt upp på tallriken händer det ofta att en sorgmygga kommer 

flygande, landar i maten och klibbar fast i vätskan, totalt 

hjälplös. Evolutionen verkar inte helt ha anpassat dem till att 

klara faror i form av linsgrytor. De verkar dock intresserade av 

ny teknik och tillbringar gärna en stund med att promenera 

omkring på min datorskärm och insupa det välgörande ljuset. 

Själv njuter jag mest av ljuset under den fem minuters promenad 

jag tar mellan min lägenhet och universitetet några 

gånger om dagen. Vårsolen gör att det händer något i mig. 

Vinterns stress sjunker undan och jag känner mig lugnare 

inombords än på länge. Samtidigt får jag ny energi och lust 

att upptäcka. Våren är för mig en tid av upptäckter. Plötsligt 

känns den närmaste omgivningen så mycket mer intressant. 

En rabatt som jag knappt noterat fanns börjar grönska och 

tidigare oansenliga gräsplättar lockar mig att lägga mig och 

njuta av värmen. Varje yrvaken fluga och varje förbifladdrande 

fjäril är speciell. 

I det här numret av Fältbiologen rör vi oss i din närhet. Vi 

studerar fjärilar, vi dyker ner i mossornas rike och vi sätter 

avtryck i vår omgivning genom våra beslut och hur vi agerar 

. Vad har du i din närhet? Och vad vill du ha i din närhet? 

4 | Fältbiologen 1/2012 

Kristin Axelsson 

redaktionen 

Svår vinter för fästingarna 

I januari–februari var det en längre period som var kall 

samtidigt som snötäcket var tunt. Det är det sämsta möjliga 

vädret för övervintrande fästingar. De håller till en bit ner i 

marken, där de är väl skyddade från kyla så länge det finns 

ett isolerande snötäcke. När det blir kallt utan att det finns 

ett sådant tränger kylan ner och gör att det blir djup tjäle. 

Därför har många fästingar troligtvis frusit ihjäl i år. Det 

finns dock inga garantier för att fästingarna kommer att 

vara färre än vanligt i sommar. Om vädret blir gynnsamt 

tar de snabbt igen vinterns förluster. 

Från 6 grader till 

180 graders sväng 

Den brittiske journalisten och författaren 

Mark Lynas blev ett internationellt 

namn inom klimatrörelsen efter att ha väckt många 

till medvetenhet om den globala uppvärmningen med 

böcker som Oväder och 6 grader. Nu har han gjort en 

total u-sväng i sin samhällsanalys vilket framgår av 

hans senaste bok Guds utvalda art – Hur planeten kan 

överleva oss. Tidigare befann han sig i miljörörelsens 

mittfåra och pläderade för småskalighet, ekologisk odling 

och förnyelsebar energi. Nu propagerar han istället 

för genteknik, kärnkraft och så kallad ”geoengineering” 

som innebär att man genom tekniska lösningar 

försöker sänka jordens medeltemperatur. Numera har 

Mark Lynas tappat tilltron till att människors beteendeförändringar 

kan lösa miljöproblem och han anser 

till och med att miljörörelsens kärnkraftsmotstånd har 

mycket negativa konsekvenser för miljön då det berett 

marken för ökad kolkraftsanvändning. 

Foto: Marie Andersson, Umeå universitet

Vargvalparna blev 

kvar på djurparken 

Under vintern var det meningen att 

vargvalpar från djurparker skulle placeras 

ut i vilda vargflockar. Det är en del i 

Naturvårdsverkets regeringsuppdrag för att 

förbättra den genetiska variationen inom 

den svenska vargstammen. Förberedelserna 

har dock visat sig vara förgäves då vädret inte 

varit gynnsamt för projektet. Den snöfattiga 

vintern har kraftigt försvårat vargspårning 

och märkning av lämpliga vargtikar som 

skulle ha tjänat som adoptivmammor till 

djurparksvalparna. 

Glöm inte att 

sätta potatisen! 

Kebnekaise 

förorenat 

av flygfotogen 

Det norska Herculesplanet 

som störtade i Kebnekaise i mitten 

av mars beräknas ha innehållit 8 

000 liter miljöfarligt flygfotogen. Fotogenen spriddes 

över ett stort område i bergsmassivet, bland 

annat är glaciären Rabots drabbad. Flygbränslet 

består av flera giftiga ämnen men miljöeffekterna 

lär dämpas när bränslet späds ut med vatten och 

rinner ned från glaciärerna. 

Vardagsnatur – 90 arter på 14 språk 

Daggmask på finska, koltrast på arabiska eller blåklocka på persiska? I boken Vardagsnatur 

– 90 arter på 14 språk finns bilder och namn på närnaturens vanligaste arter angivna 

på svenska och latin, arabiska, persiska, nordkurdiska, sydkurdiska, BKS (=bosniska, 

kroatiska, serbiska), engelska, tyska, franska, spanska, finska, norska och danska. 

Boken kostar 125 kr plus porto och kan beställas via Studiefrämjandet i Uppsala. 

Gifter 

förvillar bin 

tips och notiser 

Franska forskare i har kommit fram 

till att orienteringsförmågan hos bin störs 

av vanliga insektsgifter som används inom 

jordbruket. Detta får till konsekvens att de får 

svårt att hitta tillbaka till kupan och löper två 

till tre gånger så står risk att avlida jämfört med 

bin som inte utsatts för insektsgift. En brittisk 

studie visar också att bisamhällen som exponerats 

för bekämpningsmedel har samlat in mindre föda 

och dessutom regenererat färre bidrottningar. Det 

står dock klart att insektsgifter inte ensamma 

ligger bakom den bidöd som brett ut sig 

under senare år. Parasitangrepp är 

också en vanlig orsak till att 

bi samhällen slås ut. 

Lien slår allt 

Lienätverket startades 2008 och jobbar för att 

skapa intresse och kunskap kring liar och slåtter. 

Hemsidan www.lienatverket.se innehåller 

en del viktiga länkar och annat 

intressant, men framförallt finns 

där en pdf-handbok med allt du 

behöver veta om ergonomi, 

orv, slipning, slåttertyper, 

naturvård och mycket 

mycket mer. 

Fältbiologen 1/2012 | 5 

bild: Rune Stenholm Jakobsen

hotspot Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att 

uppleva häftig natur! Fältbiologen tipsar här om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap. 

Rotsellerin såddes redan i slutet av februari. Nu ska de små plantorna ut på åkern. Terez (längst till höger) på traktorn 

tillsammans med de två andra WWOOF-volontärerna Huny och Camille. 

Jord under naglarna 

text: Terez Bergfeldt foto: Karin Berlin 

Det ska sås och vattnas, rensas ogräs och skördas. Men ju fler händer det 

är som hjälps åt desto lättare och roligare blir det. Ramsjö gård är en av alla 

ekologiska gårdar runt om i världen som tacksamt tar emot dig som längtar 

efter att sätta spaden i jorden. 

Det är en kylig morgon i början 

av maj och jag har gått upp 

kring halv sju för att hinna 

vattna småplantorna innan 

frukost. Inne i växthusen trängs de i sina 

brödbackar – kål, broccoli, blomkål, olika 

sorters sallad och en och annan kryddväxt. 

Det är ont om plats för att manövrera mellan 

raderna och det gäller att se upp så inga 

plantor går en för tidig död till mötes under 

vattenslangen. 

I den gamla lagården huserar numera 

tomat-, paprika- och aubergineplantor. 


Lukten av de hundratals tomatplantorna 

ligger tät i luften. Varje kruka får sig en 

välförtjänt dusch innan jag beger mig in till 

köket och frukosten med de andra. 

Växthusen fulla av plantor i väntan 

på sommaren finns på Ramsjö Gård 

i Björklinge. Från februari till december 

2009 var jag där som praktikant och hjälpte 

till med gårdens alla sysslor, i utbyte mot 

mat, husrum och mängder av kunskaper 

om odling. 

Karin och Anders Berlin har drivit 

Ramsjö Gård ekologiskt sedan 80-talet. 

Idag odlas ett trettiotal olika grönsaker, 

och i gårdsbageriet bakas bröd på eget mjöl. 

Grönsakerna säljs i så kallade andelskorgar, 

vilka fullpackade med säsongens grönsaker 

varje eller varannan vecka levereras till prenumeranter 

i Uppsala och Björklinge. 

Gården tar året runt emot volontärer från 

hela världen. De flesta stannar mellan två 

och fyra veckor, men det går även att vara på 

gården en längre tid. Det är genom nätverket 

WWOOF (Willing Workers On Organic 

Farms) som volontärer och gården kommer i

kontakt med varandra. Genom att bli medlem 

i WWOOF kan en få kontaktuppgifter 

till gårdar över hela världen. Det går även 

att ta kontakt direkt med Karin på Ramsjö 

Gård om en vill komma dit som volontär. 

Att jobba som volontär är en fantastisk 

möjlighet att få prova på ekologisk odling, 

följa säsongernas växlingar och se hur ett frö 

blir till en tomat. Att arbeta och bo tillsammans 

med de andra volontärerna ger även 

små glimtar av andra länder och kulturer, 

utan att en själv behöver resa utomlands. 

Det är en tillvaro i ständig förändring, 

full av hårt men meningsskapande arbete, 

många skratt och språkliga utmaningar. 

Den kyliga majmorgonen är det premiär 

för utplantering på friland. Rotsellerin 

är först ut, en grönsak som brukar väcka 

stark avsmak hos många. Hatare av rotselleri 

göre sig dock icke besvär idag, det 

är bortåt tvåtusen plantor som varsamt 

men bestämt ska ner i jorden. För tillfället 

är vi fyra volontärer på Ramsjö: Camille 

från Australien, Malin från Sverige, Huny 

från Sydkorea och så jag. Eftersom regnet 

hänger i luften drar vi på oss regnkläder och 

stövlar innan vi börjar lasta traktorn full 

med rotselleri. Att regnmolnen drar ihop 

sig är dock helt enligt planerna, direkt efter 

utplantering är plantorna känsliga mot uttorkning 

och behöver en rejäl bevattning 

för att de ska börja rota sig. 

Tre av oss tar plats på ”karusellsätena” 

bakefter traktorn, som rattas av Anders. 

Den fjärde volontären ska följa efter och 

rätta till plantor som inte kommit ner ordentligt 

i jorden. Och sedan kör vi, i lägsta 

möjliga hastighet rullar traktorn framåt 

medan vi så taktfast vi kan stoppar ner 

planta efter planta i jorden. 

Sent på eftermiddagen är vi färdiga och 

kan skåda ut över rotselleriåkern. Det 

känns mäktigt att ha varit med hela vägen i 

plantornas utveckling från frö, via omplantering, 

till utplantering och så småningom 

(men inte förrän i oktober) även skörd. 

Som avslutning på en intensiv dag går 

jag bort till bäcken som rinner förbi gården 

för ett svalkande kvällsdopp. Det gäller att 

ladda batterierna, för imorgon väntar en ny 

dag med vattning, omplantering, sådd och 

växthusbygge. ••• 

Länkar: 

www.ramsjogard.net 

www.wwoof.org 

www.wwoof.se 

Förgiftade 

text: Ellinor Scharin foto: Kleo Bartilsson 

aktionsbild 

Den 5 januari samlades fältbiologer från hela 

Sverige i Stockholm för att kräva skärpning i 

kemikalielagstiftningen. Utklädda till bebisar 

i skyddsdräkt kröp vi över Sergels torg och 

bad om att inte matas med farliga kemikalier. Aktionen 

genomfördes i samband med riksårsmötet i Järna som även 

i övrigt erbjöd många sidoaktiviteter på temat kemikalier 

och föroreningar. Målet med aktionen var att uppmana till 

skärpt kemikaliepolitik, bland annat med anledning av att 

dessa frågor ska behandlas av EU-kommissionen senare i vår. 

Fria Tidningen och Länstidningen Södertälje rapporterade 

från aktionen. 

Vad som är särskilt alarmerande är att inte ens fem procent 

av kemikalierna vi använder är undersökta. Man vet särskilt 

lite om riskerna när olika kemikalier samverkar. Forskare 

ser tydliga samband mellan den ökande kemikaliekonsumtionen 

och bland annat sänkt fortplantningsförmåga, 

ökade fall av cancer, koncentrationssvårigheter, fosterskador, 

beteenderubbningar och nervskador. Därför är det viktigt 

att uppmärksamma beslutsfattare och allmänhet på detta 

osynliga miljöproblem som utgör en fara för både människor 

och natur. 


AKTION åT 

FOLKET! 

text: Miahabo Berkelder och Salomon Abresparr bild: Mia Fernau 

Världen är ett jävla skitställe, tänker vi alla nog 

ibland. Men då är det upp till dig att göra något åt 

det! Fältbiologen guidar dig till hur du kan göra en fett 

grym aktion och med den göra skillnad. 


En aktion är ett lysande sätt att göra 

sin röst hörd. Samla ihop några 

andra och diskutera igenom vad ni 

vill göra. Vad är målet med aktionen? 

När och var ska aktionen äga rum för 

att få störst effekt? 

För att genomföra en lyckad aktion kan ni 

lika gärna vara två personer som trehundra. 

Det beror alldeles på vad ni tänker göra. Slår 

ni till vid rätt tillfälle kan en aktion med tre 

personer få långt mycket mer uppmärksamhet 

än en stor demonstration. 

Sjysta grejer att använda vid en aktion är 

banderoller, flygblad och kanske något visuellt 

eller något som låter, för att väcka folks 

uppmärksamhet. Banderolltyger, till exempel 

gamla lakan, är lätta att hitta i second 

hand-affärer och flygblad kan ni skriva ut 

på närmsta skrivare. 

Du har all rätt i världen att göra aktioner. 

Att demonstrera är varken olagligt, farligt 

eller konstigt. Se det snarare som en skyldighet 

att uttrycka dina åsikter! Ni behöver 

inget polistillstånd för att göra en aktion – 

demonstrationsfriheten ligger i den svenska 

grundlagen och är en av våra starkaste lagar. 

Det går alldeles utmärkt att ordna aktioner 

utan tillstånd. Polisen kan be er att flytta på 

er om ni stör allmän ordning eller innebär en 

säkerhetsrisk. Men annars är polisen oftast 

tillmötesgående. Tillstånd kan vara bra om 

ni ska göra något större och vill vara helt 

säkra på att ni får vara kvar, för med ett tillstånd 

kan polisen inte lika lätt be er flytta på 

er, även om ni stör allmän ordning. 

Arrangerar ni en stor demonstration med 

hundratals deltagare som ska marschera mitt 

i biltrafiken är det praktiskt med ett tillstånd, 

för då ser polisen ofta till att fösa undan bilarna. 

Men som sagt, är det knappt om tid 

och ni har lust att göra något spontant ska 

inte avsaknad av polistillstånd hindra er, det 

går oftast utmärkt utan. 

För att söka polistillstånd går ni in på polisen.se, 

klickar er fram till ”service” och ”tillstånd”, 

väljer län och fyller i en ansökan. Det 

kan ta runt två veckor tills ni får tillståndet, 

så det är bra med lite framförhållning. De 

väntar ofta med att kolla på ansökan tills 

någon har satt in en avgift på ett par hundralappar 

på polisens konto. Om ni känner 

er osäkra kan ni ringa polisen och då är de 

ofta behjälpliga, särskilt om ni låter hjälplösa 

i telefonen.

Använd media 

Med en aktion kan ni påverka dem som 

ser eller hör aktionen på plats. Men får ni 

media att rapportera om aktionen får ni 

plötsligt ut ert budskap till många, många 

fler! 

Skriv ett pressmeddelande och kontakta 

media i lagom tid, typ en vecka innan, så 

de hinner förbereda sig. Skicka sedan en 

påminnelse samma dag som aktionen. Om 

det är en spontan aktion går det ofta bra 

att höra av sig på morgonen samma dag. 

Klockan sju på morgonen är den bästa tiden 

att skicka pressmeddelandet. Då kommer 

det högst upp i mejlkorgen när journalisterna 

som ska läsa meddelandet kommer 

till jobbet. I pressmeddelandet skriver ni 

kortfattat när och var ni ska vara, vad ni 

tänker göra och varför. Journalister är stressade 

människor, så försök att vara kort och 

koncis. Samtidigt är det viktigt att all värdefull 

info finns med. Det är bra att skriva 

ett färdigt citat i pressmeddelandet som 

journalisterna kan använda. Då är chansen 

större att ni får fram just det ni vill säga. 

Väl på plats när aktionen äger rum kan 

det lätt bli nervöst. Förbered några rader ni 

kan säga när ni får en mikrofon upptryckt 

under näsan. Kom ihåg att media vill veta 

vad just ni har att säga, det är därför de är 

där. Det är ni som är kungar över media. 

Men media kan ibland ställa konstiga frågor 

för att vinkla det på ett visst sätt. Svara 

så att ni får fram det ni tycker är viktigt, 

och strunta i om ni inte svarar exakt på frågan. 

Med andra ord, ni kan alltid använda 

er av så kallade politikersvar! 

Vi skapar också vår egen media! Skriv 

en nyhet på Fältbiologernas hemsida om 

aktionen och sprid på Facebook så får fler 

reda på vad ni åstadkommit. 

Civil olydnad 

Att öppet bryta mot lagen för att protestera 

mot det som är fel kallas civil olydnad. Det 

har använts effektivt många gånger genom 

historien. Greenpeace är ett exempel på en 

cool miljöorganisation som använder sig 

systematiskt av civil olydnad för att uppmärksamma 

olika källor till miljöproblem. 

Även Fältbiologerna använder sig av civil 

olydnad när vi känner att det behövs. Det 

kan vara ett mycket effektivt sätt att påverka, 

på samma gång som det är otroligt 

kontroversiellt att bryta mot lagen. Civil 

olydnad är perfekt för er som är lite mer 

erfarna, som är medvetna om vad ni ger er 

in på. Det är ett fantastiskt sätt att känna 

att ni gör skillnad. 

Miahabo minns … 

Min första aktion någonsin, hösten 2008, stormade jag Göteborgs kommunfullmäktige 

tillsammans med fem andra tjejer. Vi ville uppmärksamma och protestera mot byggandet 

av Marieholmstunneln, en fet och fruktansvärd motorväg som ska byggas i 

Göteborg. Utklädda till suffragetter (brittiska kvinnorättskämpar) klev vi helt sonika in 

mitt under kommunfullmäktiges möte. Vi vecklade ut en banderoll och höll ett tal om 

motorvägens konsekvenser för klimatet innan vi föstes ut ur salen. Utanför dansade 

vi fram på gatorna. Vilken aktion det blev! Många, långa timmar hade vi planerat, vilket 

vi fick lön för när vi lyckades så bra samt blev publicerade i både GP och GT. 

Salomon minns … 

Vargmanifestationen i februari 2011. Vi protesterade mot hetsjakten på den 

utrotningshotade vargen och samlade ihop 300 personer som gick i ett stillsamt 

begravningståg genom Stockholm. Vi var omkring 60 fältbiologer och 

resten var vanligt folk som slöt upp efter att vi gjort ett Facebookevenemang 

och satt upp stora affischer om manifestationen på stan. Vi var svartklädda 

och sorgsna. Vi bar 20 kistor, en för varje dödsdömd varg. Kistorna hade vi 

snickrat och målat och de gav vi sedan bort till de ledande riksdagspolitiker 

som tagit beslut om jakten. Vår manifestation blev en världsnyhet, vi hittade 

till och med en bild på begravningståget i en indisk dagstidning. 

Manifestation 

En manifestation betyder att en grupp 

människor samlas på ett ställe för att tillsammans 

protestera eller informera om 

något. I samband med manifestationen 

kan ni hålla tal, sjunga sånger, spela teater 

och dela ut flygblad. Det här är en perfekt 

aktion för nybörjare, och ett bra sätt att 

påverka politiker och informera vanliga 

människor om något. 

Manifestationer är ett vanligt medel för 

att uppmärksamma en fråga, opinionsbilda 

eller att påverka i samband med ett beslut 

i riksdagen eller kommunfullmäktige. Är 

det en stor manifestation på gång kan det 

vara lägligt att söka polistillstånd, är det 

en mindre manifestation kan man oftast 

köra ändå. 


Flashmob 

En flashmob betyder att en grupp människor, 

vanligtvis på ett torg eller i ett köpcentrum, 

plötsligt gör något oväntat, till 

exempel utför en dans eller lägger sig ned 

och spelar döda. Detta är ett otroligt kreativt 

och spännande sätt att få människor att 

stanna upp och tänka till. En flashmob är 

också väldigt praktisk eftersom man oftast 

inte behöver så mycket förberedelser i form 

av tillstånd, material och så vidare. Med en 

flashmob kan man förmedla sitt budskap på 

platser där stora manifestationer inte passar. 

Risken att bli tillsagd eller bortförd är inte 

heller stor då man försvinner in i folkvimlet 

direkt efter. 

Slå till när det är så mycket folk som 

möjligt i rörelse. Lönefredagar eller lördagar 

brukar vara perfekta, särskilt under 

december. Vill ni med flashmoben beröra 

ett särskilt ämne kan det vara bra att göra 

aktionen i samband med att en debattartikel 

publiceras eller att ett beslut ska tas 

eller nyss har tagits. Var kreativa! Bjud in 

så många som möjligt, via sms, Facebook, 

affischer, flygblad, på skolan. En flashmob 

tar oftast inte mer än tio minuter vilket gör 

att många gärna ställer upp och deltar. 


Miahabo minns … 

Hösten 2010 gjorde vi i Ume Fältbiologer en grym aktion på köpfria dagen. Klockan 

fem på morgonen sågs vi, mörkt och snålblåst var det, fingrarna frös till is när vi 

kämpade med tejpen. Vi tejpade för dörrarna till köpcentrumen. Med oss hade vi 

affischer med texten ”STÄNGT PÅ GRUND AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR”. På affischerna 

fanns även en text som förklarade kopplingen mellan överkonsumtion och 

klimatförändringar. Nyheten om aktionen publicerades i både tidningar och radio. 

Adbusting 

Att förändra något i staden, reklamen eller 

på vägskyltarna – kanske måla ett storföretags 

skyltar rosa, eller något annat kreativt 

som får människor att stanna upp och tänka 

till – kan kallas för adbusting eller gatukonst. 

Att vara kreativ i staden, helt enkelt. 

Adbusting passar bra om ett kasst företag 

(till exempel Vattenfall som utger sig för att 

vara klimatbra när de i själva verket äger 

massvis med kolkraftverk i Tyskland) har 

en stor reklamkampanj på gång eller om 

en matbutik gör reklam för tigerräkor eller 

oxfilé – två produkter som innebär miljökatastrof. 

Natten är gatukonstnärens arbetstid. Då 

är staden hyfsat tom och på sin höjd smyger 

en Securitasbil runt som ni lätt kan undvika. 

Detta innebär dock att ni måste ha 

möjlighet att kunna sova dagen efter, vilket 

kanske kan skapa problem. Adbusting är 

nämligen inget superbra att syssla med på 

helgnätter, då gatorna av någon anledning 

befolkas fram på småtimmarna. Satsa, om 

möjligt, på en kväll mitt i veckan, måndag 

eller tisdag kanske? Om det går, ge er ut vid 

två–tre-tiden. Då är det som mörkast, och 

folket sover som djupast …

Direkt aktion 

Med direkt aktion åstadkommer ni ett resultat 

utan inblandning av tredje part. Det 

betyder att ni genom aktionen får till en 

förändring utan att till exempel en politiker 

eller företagsledare behöver genomföra 

förändringen. En ”vanlig” aktion – alltså 

en indirekt aktion – kan ha som enda mål 

att skapa opinion. En direkt aktion har 

däremot ett självuppfyllt resultat i sikte, 

men kan självklart också skapa opinion. 

Indirekta aktioner kan också maskeras som 

direkta aktioner. 

Till exempel blockerade Fältbiologerna 

och många fler vägen till ett kärnkraftverksbygge 

i Finland förra sommaren för att 

stoppa bygget. Fastän vi visste att aktionen 

inte skulle uppfylla sitt egentliga mål gjorde 

vi aktionen för att skapa debatt och opinion. 

Direkt aktion har också en pedagogisk 

funktion, alltså att folk lär sig att ta hand 

om samhället på egen hand. Direkta aktioner 

kan vara att klättra upp i träden i en 

avverkningshotad gammelskog, att ägna sig 

åt ”guerilla gardening” (busplantering) eller 

att bygga egna parkbänkar till kvarterets 

nedgångna centrum utan att fråga kommunen 

om lov. Med direkt aktion lär ni er 

hur ni gör saker själva. ••• 

Salomon minns … 

I slutet av klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 planerades en storslagen aktion 

som kallades Reclaim Power. Aktionen gick ut på att stänga ner klimattoppmötet 

och samla förhandlare och folk utanför konferenslokalerna. Meningen var att 

skapa en ny mötesplats för att på ett bättre sätt komma fram till lösningen på 

klimatproblemen, eftersom toppolitikerna och lobbyisterna misslyckats med att 

komma någonstans. Reclaim Power hindrades av polisen. 

Att tänka på vid alla 

typer av aktioner 

! 

Alla ska med. Prata med varandra i er grupp vad ni vill göra. Är du ensam, 

fråga några vänner om de är intresserade av att göra en miljöaktion tillsammans. 

Se till så att allas idéer får komma fram och diskuteras och att alla får 

vara med och ta beslut om vad ni ska göra! 

Prata igenom allt. Prata igenom aktionen flera gånger. Vilka olika scenarion 

kan uppstå? Tänk igenom alla möjliga knäppa saker som kan hända, så att ni är 

förberedda. Vad gör ni om någon är sjuk? Vad gör ni om det störtregnar, eller 

om polisen vill köra iväg er? Om ni glömmer kakorna ni bakat, eller om det dyker 

upp någon som verkar hotfull? 

Fördela ansvaret. Bestäm vem som ska göra vad. Vem målar banderoll, vem 

skriver flygblad, vem gör ett pressmeddelande och vem är mediakontakt? Eller 

gör ni allt tillsammans? Vem är poliskontakt under aktionen utifall de dyker upp 

och vem söker polistillstånd, om ni ska göra det? Vem gör fikat ni ska bjuda 

på, vem sprider information till vänner och bekanta om aktionen? Se till att 

ansvarsfördelningen blir någorlunda jämn, så att ingen ska göra nästan allt. 

Syftet. Vet alla varför ni gör aktionen? Det är viktigt att alla som är med kan 

grundläggande fakta till varför ni till exempel blockerar energimyndigheterna! 

Då kan alla stå för att ni gör aktionen, och känna sig tryggare. 

Metoden. Har alla informerats om den metod ni ska använda? Om ni ska klättra 

upp någonstans, har alla klätterkunskap? Om ni ska kedja fast er i varandra, 

vet ni hur ni ska göra det? 

Läs på om era rättigheter. Om ni ska göra en aktion där ni bryter mot lagen, 

kolla upp lagarna och de eventuella juridiska konsekvenserna. Lär er vilka 

rättigheter ni har om ni blir gripna av polisen, och vad som händer om ni blir 

åtalade och kallade till rättegång. Detta är inte farligt, men kan kännas läskigt. 

Om ni är väl förberedda och vet vilka rättigheter ni har samt har grundade fakta 

kring varför ni har gjort aktionen känns det tryggare. 

Peppa varandra. Peppa varandra, både före, under och efter aktionen. Prata 

igenom förväntningar på aktionen, stöd varandra under aktionen och utvärdera 

tillsammans efteråt. Vad gjorde ni bra och vad kan göras bättre nästa gång? 

Kände alla sig trygga? 

Sprid vad ni gjort. Oavsett om media dök upp eller inte, skicka gärna pressmeddelanden 

med bilder även efteråt. Gör en sammanfattning av vad som hände. 

Publicera en text på Fältbiologernas hemsida så att andra kan bli peppade av 

vad ni har gjort! 



EN ANNAN 

SKOG är 

MöJLIG 

text: Kleo Bartilsson foto: Magnus Bjelkefelt 

Plantering och röjning – att ha en trädåker kräver arbetsinsatser. Mikael 

Karlsson på Silvaskog, som arbetar med skogsbruk enligt Lübeckmodellen, 

tycker att arbetet görs i onödan. En produktionsskog måste inte vara 

likriktad för att vara lönsam. Tanken med Lübeckmodellen är att skogen 

tillåts föryngra sig själv och att träd som är redo att bli timmer av hög kvalitet 

tas ut kontinuerligt, istället för att man kalhugger. Men hur går en omställning 

till? Vad innebär den? Följ med till en granåker i sydligaste Västergötland där 

en omställning tar sin början.

Vi står i duggregnet, det är grå höst 

och från kvistar och barr dryper 

fukten. Över sjön ligger dimma 

och ekan är uppdragen för länge 

sedan. Vi tar oss systematiskt genom skogen 

bit för bit. Träden står på rad, varje stam lik 

den andra. Jag har varit på den här marken 

många gånger förr, den tillhör min familj 

och har gjort så genom generationer. 

Trots det tittar jag på den på ett nytt sätt 

idag. Skogen har förut bara varit just en 

skog. Nu träder varje stam fram som en individ, 

varje planta ska utvärderas. Idag tittar 

vi på vår skog med hjälp av Lübeckmodellen. 

Det är min pappa som har hand om våra 

cirka 70 hektar mark, som till största del består 

av odlad skog, med andra ord en granplantage. 

Han ärvde marken för 10 år sedan 

och har fortsatt att bruka den på samma 

sätt som den varit brukad sedan 50-talet, 

då kalhyggesbruket kom till Skandinavien. 

Förr intresserade jag mig inte speciellt 

mycket för vår granåker, trots att den 

tillhör mitt arv. När jag var liten var den 

vacker, djup och mossbelupen. Så ser en 

granplantage ut precis innan den är redo för 

kal avverkning – just när den fått en aning 

äkta skog över sig. Nu består vår skogsmark 

mest av unga träd, planterade för fyra, tio 

och fyrtio år sedan. Det mesta är gran. Det 

säger sig självt att en fältbiolog inte är speciellt 

intresserad av sådana marker, där den 

biologiska mångfalden är nära botten. Som 

liten privat skogsägare gäller det främst att 

få verksamheten att gå runt och då får hänsynen 

till naturen komma i andra hand. 

Men när alternativet med Lübeckmodellen 

dök upp blev jag minst sagt intresserad. 

Vetskapen om att det faktiskt går 

att ha en produktion som också tar hänsyn 

till ekologin kunde jag inte ignorera. 

Det var därför vi tog kontakt med Mikael 

Karlsson från företaget Silvaskog, som gör 

skogsbruksplaner enligt modellen. 

Vi plockar upp Mikael med vår bil och 

han berättar om Lübeckmodellens grunder. 

Istället för att likrikta skogen inför slutavverkningen 

satsar man på ett kontinuerligt 

bruk med självföryngring och plockhuggning. 

Principen är att minimera arbetsinsatserna 

och därmed kostnaderna. Plantering 

och röjning gör endast i undantagsfall och 

man satsar på högkvalitativt timmervirke. 

Detta gör att verksamheten till och med 

kan bli mer lönsam än kalhyggesbruk. 

Pappa undrar hur en modell som är utvecklad 

i Tyskland kan fungera i Sverige. 

Här finns ju helt andra förutsättningar 

än längre söderut. Mikael förklarar att 

Lübeckmodellen alltid utgår från den 

naturl iga biotopen för platsen, och därför 

kan appliceras på all mark där skog vill växa 

– från taigan till Amazonas. I Sverige vill 

skog växa i högsta grad, och naturen strävar 

hela tiden efter att beskoga marken med 

det trädslag som trivs bäst där. Det vet alla 

som försökt hålla en granplantage fri från 

björk. I södra Sverige är granar en vanlig 

syn, men egentligen tillhör denna region 

lövskogsbältet. Granen i södra Sverige är 

stressad av det varma klimatet. Detta gör 

den extra mottaglig för skadeinsekter och 

stormskador. 

Vi kommer ut till ägorna, det är regnigt 

och ruskigt, men det märker vi knappt då vi 

går upp mot det första området vi ska titta 

på. Här har granarna växt sig manshöga, 

likaså de oönskade björkarna – en plantage 

som snart bör röjas, enligt våra traditioner. 

Men Mikael är av annan åsikt: 

– Det här området ska vi bara låta vara, 

de närmsta tio åren. Sedan gör vi en ny 

bedömning. 

Att tänka i tioårsperioder är brukligt 

inom Lübeckmodellen. I kalhyggesbruket 

är omloppsperioden längre, närmare bestämt 

den tid det tar för de små plantorna 


Hyggesfritt skogsbruk 

Lübeckmodellen lanserades första gången 1994 och bygger på kontinuitetsskogsbruk, 

det vill säga ingen kalavverkning och ingen plantering. Istället 

låter skogsbrukaren skogen föryngra sig själv utifrån de förutsättningar 

som finns på platsen. 

För att skogsbruket ska gå med vinst är tanken med Lübeckmodellen att 

man satsar på högkvalitativt timmer istället för massaved. Man planerar för 

att skötselkostnaderna går ner rejält, men att mer resurser istället går till 

administration. Kostnaderna för avverkning blir desamma som för trakthyggesskogsbruk 

om man i denna kostnad också räknar in konventionella skogsbrukets 

gallringkostnader. Lübeckskogen behöver inte röjas eller planteras. 

De ekologiska fördelarna är stora eftersom skiktad skog innehåller större 

mångfald än en plantage. Fler arter får chansen att etablera sig i skogen 

och utan kalavverkning kan de också stanna kvar. 

Modellen härstammar från Tyskland där 5–10 procent av skogsarealen 

brukas på detta sätt. Modellen stöds av Greenpeace och har utnämnts av 

tyska miljöministeriet till den bästa skogsbruksmodellen. I Brasilien används 

modellen på 300 000 hektar skog. Även i Kina och Vietnam används modellen. 

Förra året lades en motion till riksdagen om att utreda införandet av ett 

skogsbruk enligt Lübeckmodellen i Sverige. 

att växa upp och bli redo för slutavverkning. 

Lübeckmodellen är istället en ”adaptiv 

förvaltningsform”, vilket innebär att den 

hela tiden kan anpassas och utvärderas. I 

kalhyggesbruket finns inget utrymme att 

ångra sig, ett kalhygge är ett kalhygge. I 

en Lübeckskog kan följden av varje åtgärd 

analyseras, och kommande åtgärder anpassas 

därefter. 

Vi rör oss genom snåriga granplantager 

och över markberedda hyggen fulla av 

förrä diska hål att trampa snett i. Här gick 

jag själv med röjsågen för några år sedan. 

Då såg jag bara de självföryngrade lövträden 

som oönskat sly – björk, bok, ek och rönn 

måste bort om granarna ska klara konkurrensen. 

Gran skulle aldrig växa här i samma 

skala om vi inte planterade den och dessutom 

curlade den genom hela uppväxten 

genom att ta bort konkurrerande trädslag. 

Mikael menar att denna självföryngrande 

kraft är något vi bör utnyttja, inte kämpa 

emot. 

Hur ska vår granplantage kunna bli en levande 

skiktad blandskog? Steget känns enormt 

och jag luftar mina farhågor för Mikael: Hur 

sker omställningen? Han förklarar att det kan 

gå olika snabbt, allt beror på vilka åtgärder 

man sätter in och hur utgångsläget ser ut. 


– Det viktiga är att man bestämmer sig 

för en ny riktning, så att man tar ett steg 

framåt, säger Mikael. 

Är markägaren mycket angelägen om 

att så fort som möjligt få en skiktad skog 

och vill att omställningen till den naturliga 

skogstypen ska påskyndas, så finns det en 

hel del man kan göra. Till exempel kan man 

öppna upp ytor i granskogen där lövträden 

får en chans att komma upp och hägna in 

stora eller små ytor där betestrycket från 

vilt är hårt. 

– Vi planterar sällan. Och om vi gör det, 

så använder vi ett så lokalt plantmaterial 

som möjligt, berättar Mikael. 

Det är när vi kommer ut till de delar av 

ägorna som består av högrest skog som det 

börjar bli riktigt intressant. Här har stora 

delar av kalhyggesbrukets process genomförts, 

vilket gjort skogen väldigt likriktad. 

De plantor som sattes för trettio till femtio 

år sedan har hela tiden varit utgångsläget 

för skötseln, och under hela omloppstiden 

har man jobbat för att främja dessa träd. 

Under den första röjningen tar man bort 

björk och annat sly som skymmer och konkurrerar 

med plantorna. Mikael berättar att 

björken är en pionjär art (art som är ”först 

på plats”), varför sekundärarten gran (en 

Mikael Karlsson från Silvaskog tycker inte att vi ska curla 

granplantor. Det är bättre att låta skogen föryngra sig själv, det är 

den så bra på. Foto: Felicia Lindh. 

art som vill växa upp i skydd av andra träd) 

har svårt att hävda sig på ett hygge. Cirka 

15 år och två röjningar senare har granen 

tagit över helt, plantagen är tät och stammarna 

raka, alla i samma ålder. Då kommer 

första gallringen, då ungefär 25–40 procent 

av träden tas bort för att ge resterande träd 

mer plats. Detta upprepas normalt ett par 

gånger innan slutavverkningen. 

Vi går genom pelarsalen av raka träd 

– Det här hade jag gjort helt annorlunda, 

säger Mikael. 

Istället för att ta bort de små, klena stammarna 

som är urskiljningsmetoden vid 

konventionell gallring, hade han tagit bort 

större sneda, stormskadade stammar eller 

större stammar som konkurrerar med önskade 

huvudstammar. Med huvudstammar 

menas de stammar, bland de större träden, 

som har störst chans att bli fint timmervirke. 

Det innebär en kontinuerlig gallring 

där man friställer de träd som kommer ge 

högst avkastning och samtidigt ger skogen 

utrymme att självföryngra sig. 

– Men det är viktigt att poängtera att det 

inte handlar om några hårda gallringar där 

man hugger bort alla träd runt en huvudstam, 

utan endast försiktiga åtgärder, säger Mikael. 

När tiden är inne kan man även skörda

de huvudstammar som är redo. 

Lübeckmodellen säger också att vi ska 

låta 10–20 procent av arealen vara obrukad. 

Detta för att främja den biologiska mångfalden 

– en obrukad skog kommer alltid att 

skilja sig från en brukad. Det gäller speciellt 

andelen död ved, som minskar vid uttag av 

virke från skogen. Sedan behövs de avsatta 

arealerna som referensytor då vi studerar 

skogen. Lübeckmodellens grundtanke är 

att den brukade skogen ska vara så lik den 

obrukade som möjligt. Då måste det finnas 

platser där vi kan studera hur den obrukade 

skogen ter sig. I Silvaskogs folder ”Lilla 

skogspraktikan” kan man läsa: ”Vad som 

betraktas som en naturlig skog är inte ett 

bakåtblickande begrepp utan vi studerar 

befintliga obrukade skogars utveckling”. 

Möra i benen är vi tillbaka i bilen. 

Jag är övertygad, men pappa är skeptisk. 

Om vi lämnar våra plantor vind för 

våg, kommer allt vårt slit med plantering 

och röjning gå om intet. Det blir en del 

pengar i sjön. Granplantorna kommer att 

duka under om björken tillåts växa fritt. 

Avverkningskostnaderna vid plockhuggningen 

tror han blir högre och därmed nettovinsten 

lägre. Man får även mer betalt 

för gran än björk idag. Men hur ser det ut 

om 80 år? 

Man måste i alla fall börja någonstans. 

Mikael är inte positiv till idén att ”fasa ut” 

kalhyggesbruket (att jobba med hyggena 

som förr, så att granarna får en chans, ) och 

sedan börja med Lübeckmodellen. 

– Bara för att man tagit dåliga beslut tidigare, 

betyder det inte att man måste hålla 

fast vid dem, säger han. 

Och här närmar vi oss ett av de största 

problemen med Lübeckmodellen. Hur ändrar 

man mentaliteten hos skogsbrukarna? 

Hur rubbar man en tradition som är så 

djupt rotad som kalhyggesbruket är? Att 

byta brukarform är ett väldigt svårt beslut, 

för det sträcker sig över en ofantligt lång tid. 

Det är inte min far som kommer ta de flesta 

konsekvenserna av det här beslutet, kanske 

Det måste inte bli såhär. 

I ett skogsbruk enligt 

Lübeckmodellen gäller 

plockhuggning istället för 

kalhuggning. Inga hyggen. 

inte ens jag, utan generationen efter mig. 

Men det är också detta som i mina ögon 

gör det till ett lätt beslut. För i grunden 

handlar det inte om mig och min plånbok, 

utan om hur vi förvaltar vår bit av jorden. 

Jag vill ge mina barn en levande skog, inte 

en plantage vars biologiska mångfald bara 

kommer att minska och minska, om den 

fortsätter brukas på samma sätt. 

När det finns ett sätt som är både lönsamt 

och som tar hänsyn till ekologin – då finns 

inga undanflykter. Pappa nämner något om 

att det här kanske bara är en trend, det är 

obeprövat och nytt, vem vet hur länge det 

kommer hålla i sig? Men jag tänker att nej, 

det här är på riktigt. För Lübeckmodellen är 

det mest långsiktiga tänket för skogen som 

jag någonsin stött på. Om något kommer 

hålla i sig så är det detta. ••• 

Det kan se ut så här. Blandad skog med träd i alla åldrar. 

Foto: Silvaskog 


text och bild: Kleo Bartilsson 

KARTFJÄRIL 1:a generationen (vårform) 

KÅLFJÄRIL 2–3 generationer 

GRÖNSNABBVINGE 

MINDRE 

TOSTEBLÅVINGE 1:a generationen 

MAKAONFJÄRIL 

RAPSFJÄRIL 2–3 generationer 

AURORAFJÄRIL 

SORGMANTEL 1:a generationen 

SKOGSNÄTFJÄRIL 

NÄSSELFJÄRIL 1:a generationen 

LUKTGRÄS 

PÅFÅGELÖGA 1:a generationen 

APOLLOFJ 

KAMGRÄSFJÄRIL 

VIOLE 

VINBÄRSFUKS 1:a generationen 

LJUNG- O 

CITRONFJÄRIL 1:a generationen 

MID 

SILVERBLÅVIN 

SVARTRIN 

ÄLGGRÄS 

SMULTRONVISSLARE 

ASPF 

AMIRAL 

PRYDLIG P 

VITFLÄCK 

ÄNGSSMYGARE 

PUKTÖRNEBLÅVINGE

TÅTELSMYGARE 

TOSTEBLÅVINGE 2:a generationen 

SILVERSTRECKAD PÄRLEMORFJÄRIL 

TT BLÅVINGE 

VINBÄRSFUKS 2:a generationen 

CH HEDBLÅVINGE 

CITRONFJÄRIL 2:a generationen 

SOMMARBLÅVINGE 

GE 

GLAD PÄRLEMORFJÄRIL 

PÄRLEMORFJÄRIL 

JÄRIL 

ÄRLEMORFJÄRIL 

IG GULDVINGE 

SORGMANTEL 2:a generationen 

NÄSSELFJÄRIL 2:a generationen 

FJÄRIL 

PÅFÅGELÖGA 2:a generationen 

ÄRIL 

När är det dags att börja spana efter grönsnabbvingens första 

fladder, vilken fjäril flyger i mars, när är ängarna fjärilstätast 

och vilka håller oss sällskap in i höstmörkret? 

KARTFJÄRIL 2:a generationen (höstform)

Bryosfären 

– mossornas rike 

Det finns kanske så många som 20 000 olika mossarter i världen. Tillsammans 

täcker de en stor del av jordens landyta. En matta av mossa är ett helt ekosystem 

i miniatyr. Det byggs upp av levande och död mossa, och är fullt av alla de 

bakterier, svampar, alger, spindlar och leddjur som lever där. Det finns ett ord 

som innefattar allt detta – bryosfären. 

De allra minsta organismerna i 

bryosfären, mikrofaunan, håller 

till i vattenfilmen som bildas 

runt mossans olika delar. 

Där kan man hitta trögkrypare, hjuldjur 

och rundmaskar. I de luftfyllda utrymmena 

mellan mossdelarna finns de lite större djuren 

– mesofaunan. Den består av spindlar, 

kvalster och insekter. Speciellt olika sorters 

kvalster trivs i mossan, det kan finnas så 

många som 100 000 individer per kvadratmeter! 

– Man slås av vilken rikedom av olika 

djur som lever i mossan, berättar forskarstuderande 

Mattias Wass som skriver på en 


text: Liselott Evasdotter foto: Kleo Bartilsson 

avhandling om smådjurssamhällen i Grå 

raggmossa (Racomitrium languinosum) på 

hällmarker. 

– Där finns hoppstjärtar, hornkvalster 

och rovkvalster, små spindlar och penselfotingar. 

Dessutom kryper det sannolikt 

omkring en stor mängd arter som fortfarande 

är oupptäckta i mosstuvorna. 

– Jag gissar att livet i mossan är rätt 

händelse rikt, säger Mattias och beskriver 

hur en samling med hoppstjärtar, som betar 

på svamp, kan bli attackerade av ett rovkvalster 

som snart i sin tur blir uppätet av 

en lurpassande spindel. 

En anledning till att Mattias studerar just 

mossor är att ekosystemen som finns där, 

trots att de är i miniformat, innehåller en 

stor mångfald av arter som påverkar varandra 

på olika sätt. 

– Det som jag är mest intresserad av i 

min forskning är hur biologisk mångfald 

antingen kan återhämta sig, förändras eller 

försvinna som en konsekvens av att arternas 

livsmiljöer styckas upp i småbitar, berättar 

han. Sett i stor skala blir naturmiljöer 

i stora delar av världen hela tiden alltmer 

fragmenterade av till exempel skogsavverkningar, 

åkermark och byggprojekt. Jag använder 

mossmattornas miniatyrlandskap 

som modeller där jag kan skapa egna frag-

menteringar för att studera vad som händer 

med de olika arterna när deras livsmiljöer 

splittras upp. 

Andra som har forskat på liknande miniatyrlandskap 

av mossa har sett att förlusten 

av arter i fragmenterade mossor minskar om 

man kopplar ihop dem med korridorer till 

större mosslandskap. Man har också konstaterat 

att storleken på mossfragmenten har 

större betydelse än hur isolerade de är. Ju 

större ett fragment är, desto större är chansen 

att arterna i det ska överleva. 

– Sällsynta arter och rovdjur som finns 

högt upp i näringskedjan tycks vara de 

som är känsligast för fragmentering, säger 

Mattias. Men olika djurgrupper kan reagera 

helt olika när deras livsmiljö styckas upp. 

Hornkvalstren är till exempel känsligare 

för isolering än vad hoppstjärtarna är. Det 

beror antagligen på att hoppstjärtarna både 

är större och därmed snabbare än hornkvalstren, 

och att de dessutom är försedda med 

ett katapultorgan på buken som de kan 

slunga iväg sig med. 

Mossorna är inte bara viktiga för de 

små djur som lever där. De påverkar också 

hela jordens kolbalans. Varje enskild mossindivid 

är ganska liten, men mosstäcket i en 

skog eller myr kan utgöra en betydande del 

av ekosystemets biomassa. Eftersom mossor 

har fotosyntes, precis som kärlväxter, tar de 

Bli mästare på mossor 

Det går bra att ta hem mossan för att titta mer på den 

hemma, till exempel för att artbestämma den. Då är 

det smart att vika små konvolut av papper, skriva 

insamlingsplats och datum på, och spara mossan 

däri. Det gör inget att mossan torkar, det är bara 

att spruta vatten på den då man vill titta på den 

igen. När man artbestämmer mossor finns det flera 

små detaljer som hjälper en i artbestämningen. Har 

bladen en synlig nerv? Finns det blad på stammen? 

Vilken form har bladen och bladspetsen? För att se 

de små detaljerna ordentligt behövs en bra lupp och 

en del tålamod. Andra faktorer som kan leda till rätt 

artbestämning är hur stor mossan är, vilken miljö den 

lever i och hur sporkapslarna ser ut. 

”Där finns hoppstjärtar, hornkvalster och rovkvalster, 

små spindlar och penselfotingar. Dessutom kryper 

det sannolikt omkring en stor mängd arter som 

fortfarande är oupptäckta” 

upp koldioxid från atmosfären. När mossan 

dör bryts den ner långsamt, med resultatet 

att förnalagret byggs på. I detta lager 

av växtdelar som inte brutits ner än lagras 

kolet, istället för att spridas ut i atmosfären 

igen som koldioxid. 

I motsats till kärlväxterna kan inte mossorna 

styra sitt vattenupptag. Mossor har 

nämligen inga rötter. Istället tar de upp 

vatten direkt via cellerna när det regnar 

eller är fuktigt i luften. Om det är blött 

i botten av mosstuvan dras vatten uppåt 

längs mossans stam med hjälp av kapillärkraften. 

Ju fler små hängande grenar 

mossan har längs stammen, desto större 

blir det kapillära nätverket som vattnet kan 

röra sig uppåt i. 

För att klara sig lever de flesta mossor på 

platser som är skuggiga och fuktiga. Många 

mossor växer också i täta tuvor, vilket gör 

att fukten lättare hålls kvar. Skulle mossan 

torka ut ändå gör det inte så mycket, den 

kan gå in i en vilofas tills nästa gång det 

blir fuktigt. 

När mossan torkat är det lätt att den 

bryts av i mindre bitar. Om de bitarna följer 

med ett djur eller blåser med vinden till 

en annan plats med bra miljö, så kan biten 

växa ut till en ny mossplanta. Det kallas 

vegetativ förökning och är ett sätt för mossor 

att sprida sig. 

Mossor förökar sig också via sporer som 

finns i speciella kapslar. Ibland kan man 

se sporkapslarna sticka upp ur mosstuvorna. 

Sporerna är små och lätta och väldigt 

tåliga. Många sprids med vinden upp i 

atmosfären där de utsätts både för stark 

UV-strålning och stark kyla. Med hjälp 

av vindarna sprids sporerna runt jorden. 

Många mossarter kan hittas på flera kontinenter. 

Tänk att samma mossarter finns 

både i Sverige och till exem pel på Hawaii! 

Mossorna är inte bara små ekosystem i sig 

själva, det ingår också mossor i en mängd 

olika slags ekosystem över hela jorden. 

Från regnskogen, till den svenska taigan 

och den arktiska tundran. ••• 

Gå på jakt efter djuren 

Samla in lite mossa eller förna och lägg den uppochner 

i en tratt med en glasburk under. Häll lite kallt 

vatten i glasburken. Rikta ljuset från en skrivbordslampa ovanifrån 

mot mossan och vänta ett tag. Djuren vill undvika ljuset och kryper 

därför neråt mot det kalla vattnet. Samla in djuren och titta på dem 

med en lupp. Kul! 

De flesta av djuren som lever i mossan är runt en millimeter stora. 

De är erkänt svåra att artbestämma och det krävs oftast mikroskop. 

Men om du ser ett avlångt litet djur i mossan eller på barken av 

ett träd, som plötsligt spritter iväg när du försöker röra det, då är 

det sannolikt en hoppstjärt som undflyr dig med sitt katapultorgan. 


foto: Mattias Wass


Grymt i natten 

Sedan 40 år tillbaka har ett stort däggdjur återkommit i den 

svenska faunan. Den som törs ge sig ut i terrängen för att 

speja efter vildsvin bör kika efter uppbökad mossa, spetsa 

öronen efter frustningar och grymtningar men framför allt ha 

någon att hålla hårt i handen. 

text: Andreas Hansen foto: Jan-Peter Lahall 

Det är mörkt i skogen. Långsamt 

rör du dig fram mellan trädstammarna. 

Plötsligt hörs ett 

gällt skrik! Du hoppar till och 

råkar knäcka en kvist. Frustningar hörs 

alldeles i närheten. Sedan en grymtning, 

följt av ett högljutt brak när ett antal stora 

djur rusar iväg i mörkret. Med andan i 

halsen tar du dig ut till den närbelägna 

skogsvägen. Du har mött en flock vildsvin. 

Vildsvinet är en art som gjort en otrolig 

comeback i den svenska naturen. På 1700talet 

utrotades vildsvinet från Sverige men 

under 1970- och 1980-talet rymde djur från 

olika hägn. Sedan dess har stammen vuxit 

snabbt och beräknas nu till mellan 50 000 

och 100 000 djur. De förekommer i hela 

Syd- och Mellansverige. 

Vildsvin förökar sig snabbt och kan få 

upp till tio kultingar i en kull. Ibland lyckas 

de också få två kullar om året. I Sverige 

bedrivs intensiv jakt på vildsvin men det har 

inte haft någon stor inverkan på stammen. 

Vildsvin är sociala djur och lever i grupper 

om upp till cirka 30 individer. Klanen 

leds av en gammal sugga som har stor kännedom 

om gruppens hemområde. Övriga 

medlemmar är oftast hennes döttrar, deras

ungar, andra släktingar samt några yngre 

galtar. Äldre galtar går större delen av tiden 

ensamma men återkommer till flocken 

regel bundet. 

Vildsvinen är allätare, som bökar runt i 

markskiktet efter föda. De lever på växter, 

rötter, svamp, ekollon, insekter, maskar 

och smådjur. De tackar inte heller nej till 

kadaver. Jägare utfodrar ofta vildsvin för 

jaktändamål och för att hålla dem borta 

från åkergrödor. 

Vildsvin har ganska dålig syn, vilket de 

kompenserar genom att ha god hörsel och 

det skarpaste luktsinnet bland däggdjuren. 

Vildsvinen har ett väl utvecklat ljudspråk 

med olika slags grymtningar för kommunikation. 

En skarp fnysning fungerar som 

varningsläte, både för andra svin men även 

som signal till rovdjuret att det är upptäckt. 

Vid slagsmål, eller när djuren bara smågnabbas 

vid en matplats, utstöter de gälla skrik 

som hörs lång väg. När de äter smaskar de 

oftast högljutt. Vildsvinets enda fiende vid 

sidan om människan är vargen, som framförallt 

kan ta ungdjur. 

Att skåda vildsvin 

Att studera vildsvin är något av det mest spännande i naturen. Tänk 

på att de är vilda djur, behandla dem varsamt och visa respekt. 

Var? Vildsvin är anpassningsbara. De föredrar dock ett varierat 

landskap, gärna där öppen mark och åker blandas med skog och 

våtmark. Lövskog är favoritbiotopen men barrskog funkar också. 

När? Skymning och gryning är bästa tiden att se vildsvin. Det 

är på natten de är mest aktiva. På dagtid vilar de i tät skog eller 

barrplanteringar. Jägarnas foderplatser är bra ställen att leta efter 

vildsvin året om. På vintern är de särskilt välbesökta. 

Hur? Att titta efter spår kan ge en bra bild över var man kan tänkas möta vildsvin. Ordentligt 

uppbökad mark är det tydligaste tecknet på vildsvin. Lergropar i fuktig mark, upptrampade 

stigar och kliträd är andra spår. Kliträden finns ofta nära lergroparna och brukar se nötta ut 

samt vara klädda med lera. Här kan man också hitta hår – långa svarta eller bruna borst som 

är kluvna i spetsarna. Klövavtrycken varierar i storlek. Ett typiskt kännetecken är dock att 

lättklövarna sitter brett isär, vid sidan om klövarna snarare än rakt bakom som hos hjortdjur. 

Ljusa sommarnätter erbjuder särskilt bra möjligheter. Sätt dig still och vänta vid en åkerkant, 

vid ett gärde eller vid en foderplats i skymningen. Eller ge dig ut och leta aktivt. Rör dig 

långsamt och undvik onödiga ljud. Tänk på vindriktningen, de känner lukt på långt håll! Om 

ett vildsvin mot all förmodan går till anfall, om det är skadat eller skyddar sina ungar, försök 

ta dig upp i ett träd eller på en större sten. Genom att långsamt backa undan och prata lugnt 

kan du avvärja de flesta attacker. För det mesta är vildsvinen skygga och svåra att träffa på. 

Men med tur och skicklighet kan du få syn på det vilda svinet, det är bara att ge sig ut i natten. 

Vildsvinets år 

Parningstiden infaller i december. De 

vuxna galtarna hänger då med flockarna 

och uppvaktar suggorna. De markerar 

dominans genom att urinera och slita ner 

småträd som de täcker med starkt doftande 

saliv. Om en strid bryter ut ryker galtarna 

ihop under höga skrik. De rammar varandra 

och hugger med sina vassa betar. Den 

segrande galten får ofta möjligheten att para 

sig, men det är ledarsuggan som fäller slutliga 

avgörandet. Vid hård tjäle och djup snö 

har vildsvinen svårt att finna mat. Då lever 

de av sina fettreserver. Utfodringsplatser är 

ofta välbesökta under hårda vintrar. 

I mars och april föds de flesta kultingarna. 

Suggan gör i ordning ett bo av granris, torrt 

gräs eller vass i ett tätt snår eller under en 

yvig gran. Under den första tiden efter födseln 

stannar suggan hos sina kultingar och 

håller dem varma, och gör bara korta turer 

för att leta föda. Efter ett par veckor börjar 

kultingarna följa med suggan från boet 

och ansluta sig till flocken. Kultingarna har 

längsgående ränder de första två månaderna 

som ett kamouflage bland markens torra löv 

och gräs. Suggan försvarar sina kultingar 

aggressivt mot alla slags rovdjur, även människor. 

Under sommaren lever vildsvinen gott. 

Det finns rikligt med saftig grönska att äta 

av. Värmen kan dock bli ett bekymmer. På 

fuktiga ställen i skogen bökar svinen upp 

gyttjegropar. Här rullar de sig och njuter 

av svalkande lera. Leran fungerar som ett 

skydd mot solen och håller dessutom insekter 

borta. Genom att skrubba sig mot 

trädstammar efter badet kan de även bli 

av med en del fästingar. I den här åldern är 

kultingarna nyfikna och undersöker allt. En 

gång blev jag vittne till hur några unga svin 

en sommarnatt jagade gräsänder. 

När hösten kommer börjar förberedelserna 

för vintern. Pälsen blir tjockare och 

svinen börjar bygga upp fettreserver av 

rotknölar, svamp, äpplen och rester efter 

älgjakten. Mognande spannmål på åkrarna 

lockar ut grisarna nattetid. I områden där 

det finns ek och bok blir ollonen bra höstföda. 

••• 

foto: Andreas Hansen 


minifältis 

Fjärilsmagi 

text och bild: Elin Sandberg 

Fånga in en larv och släpp ut en fjäril! Det är 

spännande, och inte alls svårt, att följa fjärilens 

förvandling på nära håll. 


Ta max 10 larver och lägg dem i 

en stor burk. Lägg tidningspapper 

i botten på burken och spänn ett 

finmaskigt nät över öppningen. 

Ställ burken ljust, men inte i direkt 

solsken. 

Du får ta hand om dina larver i upp 

till tre veckor innan de förpuppar 

sig. Mata dem med färska nässlor 

varje dag. Då och då behöver du 

städa. Byt ut allt, både papper och 

gamla nässlor, så det inte ligger 

larvbajs och möglar i burken. 

Larverna ömsar skinn tre gånger 

innan de förpuppas. Tänk på att inte 

störa dem när de just ömsat för då 

är de extra känsliga.

Det första du behöver är några 

fjärilslarver. Nässelfjärilens larver 

är lätta att hitta, för de äter bara 

brännässlor. 

Lägg in lite pinnar i burken när det närmar 

sig puppning så att fjärilarna har 

någonstans att krypa upp och torka 

vingarna. Ett tecken på att det är 

dags är att larverna hänger sig 

upp och ner. 

Larven hänger 

sig uppochner 

Den är puppa 

i 1–2 veckor 

Puppan börjar 

kläckas, sedan 

går det fort. 

Leta efter nässlor som ser ut 

att vara invävda i spindelnät. 

Om du tittar noga så ser 

du att där inte bor några 

spindlar, utan en massa små 

larver (storleken kan variera 

kraftigt beroende på hur 

gamla larverna är). 

Vingarna vecklas ut 

Efter två timmar 

har vingarna torkat 

ordentligt och 

fjärilen är flygfärdig.

kultur 

Det stora tågrånet 

Mikael Nyberg 

Karneval förlag, 2012 

Länge har tågtrafikens problem varit 

ett återkommande samtalsämne, 

såväl i fikarum som i riksdagsutfrågningar. 

Det stora tågrånet är den 

första populärt skrivna genomgången av det 

svenska tågkaoset. I första hand bör den läsas 

som ett träffsäkert utfall mot den havererade 

transportpolitiken men det är också ett rofyllt 

reportage om de människor som arbetar 

med svensk järnväg. 

Boken tar avstamp långt innan avregleringarna, 

i den svenska järnvägens barndom. Även 

då drevs trafiken efter marknadsprinciper med 

minst sagt blygsam framgång. Ironiskt nog 

kallades marknadslösningen för ”gammalliberal” 

politik när staten tröttnat och inrättat 

ett mer centralplanerat system. 

Även den senare järnvägshistorien får en 

grundlig genomgång, från SJ:s storhetstid då 

stinsarna residerade som överstar på stationer 

i varje avkrok, till 90-talets uppdelning av 

ansvar för trafik, underhåll och fastigheter. 

Återblickarna blandas upp med personliga 

berättelser från Mikael Nybergs imponerande 

efterforskningsarbete. Från norr till söder 

har han samlat iakttagelser från järnvägare 

som slitit i decennier för att tågen ska gå i 

tid. Boken tar också upp det arbetsrättsliga 

Kollaps – livet vid 

civilisationens slut 

David Jonstad 

Ordfront, 2012 

Jag läser den här boken 

om civilisationens 

kollaps i skenet av 

stearinljus under ett 

64 timmar långt elavbrott 

efter stormen 

Dagmars härjningar. Det 

är en lättläst, men ändå 

faktaspäckad bok. 

Författaren David Jonstad är chefredaktör 

för klimatmagasinet Effekt, föreläsare och 

författare till klimatboken Vår beskärda 

del. Med den nya boken Kollaps, väcker han 

åter centrala frågor som hur vi ska stärka 

vår anpassningsförmåga inför de stundande 

klimatförändringarna. 

Enligt boken är en global civilisations- 


perspektivet, som tidigare 

saknats i debatten. 

I och med att 

avtal och operatörer 

byts ut med jämna 

mellanrum kan företagen 

fritt välja 

vilken personal de 

vill behålla. Därmed 

kortsluts tryggheten 

i hela branschen. 

Det är lätt att nästan 

känna ångest 

inför Mikael Nybergs 

beskrivning av hur 

tågbolagen gör sig 

av med kunnigt folk 

som påtalar fel och 

brister. Alltmer resurser 

går istället till 

jurister som letar kryphål i kontrakt för att 

kunna lämpa över ansvaret på någon annan 

när det kör ihop sig. Ett av de mer belysande 

exemplen på järnvägens kafkaliknande byråkratisering 

är att upphandlade bolag skickat 

ut ”felavhjälpare” utan varken utbildning eller 

redskap för att göra någonting, viktigast är att 

avtalets inställningstid uppfylls. 

Boken är i första hand en knivskarp 

uppgörelse med splittringen inom den järnvägssektor 

som nu plågas av den kompakta 

oförutsägbarhet som upphandlingskarusel- 

kollaps nära förestående, 

men det lär inte bli som att 

falla utför ett stup, utan snarare 

som att tumla ner för en 

backe. Det som väntar oss är 

en undergång för den industriella 

civilisationen, men för 

mänskligheten som sådan 

innebär förändringen snarare 

en övergång till något ännu 

okänt. Vad som följer kan vi 

fortfarande påverka. 

Under världshistoriens 

lopp har otaliga civilisationer 

gått under. En viktig orsak 

till att samhällen bryter samman är att de 

blir för komplexa. Idag är både vår produktion 

och våra maktcentra globalt sammanflätade, 

vilket gör att kollapsen blir global. 

Ett par exempel på systemets komplexitet 

är att EU:s administration sköts av mer än 

170 000 heltidsanställda – bara EU:s expertgrupp 

för mineralvatten sysselsätter 60 per- 

lerna medfört. Kritiken 

är bitvis så nedgörande 

att jag stannar upp och 

frågar mig hur det är 

möjligt att det fortfarande 

går tåg i Sverige. 

Miljöperspektivet hänger 

dock med hela tiden i 

bakgrunden som bärande 

argument för att järnvägen 

måste fungera. 

Det märks att Mikael 

Nyberg är missnöjd med 

mer än tågtrafiken. Här 

och var svävar han ut i ett 

yvigt fäktande mot svällande 

banksystem, privatiseringar 

inom vården, till 

och med Irakkriget får sig 

en känga. Det är inget fel 

på analyserna men jag önskar att det genomarbetade 

reportaget fått tala för sig självt. 

Författarens recept för en fungerande 

tågtrafik är knappast överraskande, men 

pläderingen för mer samordning och central 

planering får en oerhörd tyngd tack vare 

bokens gedigna genomgång av dagens tillstånd. 

Trots att regeringen fortsatt travar på 

i motsatt riktning hörs enskilda röster, även 

från höger, som slutat stirra sig blinda på den 

gammalliberala kartan och börjat anpassa sig 

till hur verkligheten ser ut. 

Svante Hansson 

soner. För att bygga en Volvo V70 går det åt 

20 000–30 000 delar från 300 underleverantörer 

i 41 länder. Systemet är effektivt på kort 

sikt, men minst sagt sårbart. 

Om man ska tro USA:s energidepartement 

är oljan civilisationens blodomlopp. Den står 

för cirka 35 procent av världens energiförsörjning 

och 94 procent av transporterna. En 

liter olja är en produkt av 25 ton organiskt 

material, med en energimängd motsvarande 

19 dagars hårt kroppsarbete. För detta är 

världsmarknadspriset fem kronor. 

Komplexiteten i den globala världsordningen 

har gjort att det idag kanske är 

svårare än någonsin att sia om framtiden. 

Mänskligheten har dock en stark tendens 

till överdriven självsäkerhet om förmågan att 

förutse framtiden. Att det ibland sker väldigt 

oväntade saker är statistiskt helt naturligt, 

ändå räknar vi ofta med att allt fortsätter 

ungefär som nu. Att tillväxten snart kan bli 

nerväxt verkar svårsmält. 

Göran Hådén

I varje nummer har Fältbiologen en gäst som skriver om natur och miljö. 

Fråga vad som helst! Fältbiologens experter kan svara på allt. 

Skicka din fråga till redaktion@faltbiologerna.se. 

Politik på tallriken 

Idag kan den som vill lätt fylla sin shoppingkasse i mataffären 

med varor från hela jordklotet. ”Det är alltid skördesäsong någonstans 

i världen”, som livsmedelskedjan framhåller i sitt försök 

att haka på den senaste trenden att handla säsongsbetonat. 

En helt vanlig kundkorg, i en helt vanlig butik, kan enkelt innehålla 

mjölk från Tyskland, ris från USA, kött från Irland, apelsiner 

från Israel och en fiskfilé från Vietnam. Utifrån förpackningarna 

är det helt omöjligt att uttyda under vilka förhållanden som maten 

producerats – vilka löner arbetarna haft, hur djuren har haft det och 

vilka insatser i form av fossil energi och handelsgödsel som krävts. 

Dagens mat är anonym. Konsumenten bryr sig inte om vilken roll 

maten har för samhällsutvecklingen. Du blir kanske inte vad du 

äter, men du får det samhälle som du äter. För mat är politik. 

Under lång tid har livsmedelsproducenter i Sverige och på många 

andra platser drivits till att bilda allt större och mer specialiserade 

enheter. Det har inneburit att färre människor kan producera mer 

mat till lägre priser. Det som subventionerat priset på mat är energi 

lånad från dinosauriernas tid – oljan. Förr eller senare kommer 

det inte längre gå att subventionera vår västerländska livsstil med 

fossil energi. 

I framtiden måste livsmedelproduktion, energiproduktion och 

biologisk mångfald kunna finnas på samma plats, där fokus idag 

ligger på att producera endast livsmedel. Utsikterna är ingalunda 

hopplösa. Faktum är att det redan idag finns människor som arbetar 

för att bevara och utveckla den infrastruktur som krävs för 

ett hållbart samhälle. Tekniken finns redan, det som saknas är en 

ekonomisk politik som möjliggör idéerna. 

Småskalighet innebär automatiskt att det bildas en mosaik 

av miljöer i landskapet, vilket ger större biologisk mångfald. Det 

betyder i sin tur att skadeinsekter i högre grad kan kontrolleras av till 

exempel spindlar och rovskalbaggar istället för med bekämpningsmedel. 

Småskaligheten ger också möjligheter att utnyttja en kraft 

som både ger bättre djurvälfärd och mindre behov av fossil energi 

– nämligen muskelkraften hos djuren. Smarta kor kan själva plocka 

ihop sitt foder istället för att det fraktas hit från andra sidan jorden. 

Kor som betar kan till och med fungera som en koldioxidsänka, till 

skillnad från sina kusiner inom industrijordbruket. 

Inom många jordbruk finns idag ytor som idag står helt outnyttjade. 

Istället skulle taken kunna producera solenergi, inte bara 

till gården utan också till elnätet. Gödselstacken skulle kunna ge 

biogas som kan driva mjölkbilen till mejeriet. 

Utmaningen ligger i att knyta ihop stad och land. Att hitta mötesplatserna 

för producenter och konsumenter som gör det möjligt 

för människor att få kunskap om vad maten de äter har för påverkan 

på samhället. För frågan är inte om vi ska ställa om samhället, utan 

när och på vilket sätt. Lär känna din mat! 

Therese Forsberg är vetenskapsjournalist 

och biolog och arbetar bland annat som 

redaktör för tidningen Småbrukaren. 

krönika och experten 

INSPIRATION: Hilde Christiansen-Meijer har jobbat 

med allehanda pedagogiska projekt, både inom och utanför 

Fältbiologerna. Hon kan allt om lekar, barn och hantverk. 

Har du tips på hantverk som man 

kan göra ute, utan att behöva ha 

tillgång till olika redskap? /Nicholas 

Nu har vi försommaren framför oss. I maj och juni går 

det fantastiskt bra att binda gräskronor. Ge dig ut i 

gräshavet, helst med en snörstump i fickan. Plocka 

de grässtrån som du tilltalas mest av. Tiden kring midsommar 

är grässtråna som allra vackrast och lättast att arbeta 

med. Grässorter som timotej, hundäxing, knylhavre, kruståtel, 

bergsloke, rödven, flaskstarr och ängsgröe är lätta att 

binda gräskronor av men andra sorter brukar också fungera. 

Det är bara att testa sig fram. Blommor som smörblommor, 

ängsull, rödklöver och renfana som håller kvar färgen även 

när de torkar, kan också bindas in i gräskronan. 

En gräskrona kan bäras på huvudet, eller hängas upp i taket 

hemma. Där kan de skira gräskronorna sedan hänga och 

påminna om försommarens grönska och dofter. 

Figurer, girlanger och kransar av gräs har bundits i århundraden 

i Sverige. Det var så man hälsade sommaren 

välkommen in i husen och gårdarna. Gräs har det alltid 

funnits gott om och det var bara fantasin som kunde sätta 

gränser för vad stråna skulle förvandlas till. 

Att binda en gräskrona kan aldrig bli fel eller fult. Det 

är att fånga nuet. Gillar du kronan tar du med den hem, 

annars kan den få ligga kvar och bli till nya grässtrån 

nästa år. Testa att binda gräskronor med dina minifältisar. 

Instruktion finns på sidan 2. 


foto: Peder Winding 

internt 

De sista sidorna i Fältbiologen är reserverade för Fältbiologernas interna rapporter om vad fältbiologer runt om i landet har för sig. 

Har du, din klubb, ditt crew eller din miljögrupp haft ett schysst möte, fått tjugo nya kryss, gått en trevlig promenad, organiserat 

en blockad? Skicka in en bild och skriv en kort text. redaktion@faltbiologerna.se är adressen. 

Fågelskåningar for norrut 

På fredagseftermiddagen den 9 mars lämnade 

en bil Helsingborg för en skådarresa till 

Mellansverige. Och nog fick alla sitt lystmäte tillfredsställt. 

Fredagsnatten innebar ugglerunda i 

norra Uppland och fyra slagugglor bjöd upp till 

dovt hoande, vackert ackompanjerade av räv och 

kattuggla. En grävling sprang snabbt över vägen. 

Vår lördag inleddes på hemlig lokal i Gästrikland. 

Där bjöds sällskapet på vitryggig hackspett – 

denna mytomspunna och i Sverige närmast försvunna 

art. Även två gråspettar, spelande orrar 

i fjärran och sparvuggla gjorde morgonen till en 

härlig historia. Inne i Gävle lät en lappuggla visa 

sig både jagandes och sittandes på tio meters 

Flyt(t)färdiga 

Uppsala Fältbiologer sprang en morgon i februari 

runt i centrala Uppsala och klädde statyer i flytvästar 

för att uppmärksamma Uppsalabor och 

kommunpolitiker på vad som kan hända om vi 

inte minskar utsläppen nu och hejdar klimatförändringarna. 

Aktionen gick jättebra. Det blev en hel del klättring 

för att få dit flytvästarna på de statyer som 

stod högt upp. Vi klädde sex statyer och hängde 

en skylt runt halsen på varje staty med texten 

”Fältbiologerna har räddat mig från översvämning. 

Klimatet väntar inte – agera nu!” 

En del statyer var så tjocka och stora så 

de behövde två flytvästar för att inte drunkna. 

Nästan all lokalmedia var där och fotade, filmade 

och intervjuade oss. 

Ingrid Petri, Uppsala Fältbiologer 


håll. Vi stod alla helt förbluffade över vilken fantastisk 

varelse vi hade framför oss. I Kittan fick 

vi fina obsar av gråspett och kungsörn, så även 

om lavskrikorna, som var huvudattraktionen på 

platsen, uteblev var turen dit inte helt fy skam. 

Söndagen innebar, förutom hemfärd, även på 

fina obsar av tretåig hackspett och gråspett i 

Båtfors. För den ena bilen, det vill säga. Vi andra 

fick nöja oss med tofsmes, skogsduva och mindre 

hackspett i Fiby urskog. Sammantaget kunde vi 

alla vara överens om att vi varit uppe på en fantastisk 

helg i ugglornas och hackspettarnas tecken. 

Peder Winding, Helsingborgsklubben 

Vargarna på 

spåren 

På en tisdag strålade vi samman – tio personer 

med vargar i tankarna. Vi slog upp vårt militärtält 

på en gammal ödetomt strax utanför 

Svartå på gränsen mellan Värmland och 

Närke, i Hasselfors vargrevir. Länsstyrelsens 

rovdjursspårare SvenOlof visade oss gamla 

vargspår redan första kvällen så att vi visste 

vad vi senare skulle leta efter. 

Vädret under veckan var inte anpassat 

för spårning. Snön försvann under andra 

dagens regnande och vi hann bara hitta några 

enstaka spår som inte gick följa efter, men vi 

fick chans att pilla i och lukta på bajs! 

SvenOlof kom tillbaka dag tre och pratade 

om rovdjur och spårning och hade många 

fascinerande historier från sina år som rovdjursspårare. 

I brist på vargspårning letade 

vi istället strömstarar och vildsvin, tittade 

på moln och stjärnor, lyssnade på hackspettarnas 

trummande och såg en livs levande 

lappuggla på nära håll i ljuset av en ficklampa. 

Vi skymtade älg, rådjur och skogshare under 

en nattlig bilfärd där vi försökte få kontakt 

med vargarna genom att yla på olika ställen. 

Vi var ute fyra nätter och hade fina kvällar 

tillsammans i tältet, kring den värmande 

kaminen. Trots bristen på spårsnö fick vi alla 

en minnesvärd naturupplevelse. 

Axel Löfsved 

Lundaklubben 

är igång igen! 

Hurra, Lundaklubben har uppstått igen! Den 

27 mars hade vi klubbårsmöte med ett fint, 

peppat och härligt stort gäng. Vi har redan 

hunnit bada vinterbad och ha en film och matlagningskväll. 

Det kommande året kommer 

bjuda på en mängd sjukt roliga aktiviteter 

med kråkprofessorer, paddor, keramik, aktioner, 

hajk, islandshästar, odling och mycket 

mer. We’re back and it feels so good! 

Sara Vikstöm Olsson, Lundaklubben

Minifältisar i 

Uppsala 

Nu drar Uppsala fältbiologer igång en minifältisverksamhet. 

Men för att detta ska komma igång 

behöver vi minifältisar, barn i åldern 6 till 12 år 

som under aktiviteterna kommer ledas av äldre 

fältbiologer. 

Under våren och sommaren kommer vi träffas 

lördagar jämna veckor. Då kommer vi bland annat 

grilla, gå på skattjakt, spåra djur och bygga kojor. 

Självklart kan man även komma men andra aktivitetsförslag 

om man har något specialintresse! 

Föräldrar är välkomna på första träffen. Vill du 

hänga med eller känner du någon som är lek och 

naturintresserad? 

Anna Karlsson, Minifältisledare Uppsala 

Ny klubb i 

östergötland 

Vi kan gladeligen meddela att en klubb i 

Östergötland har startats upp! Vi är ett flertal 

medlemmar som har träffats två gånger. 

En dag spenderade vi ute i Eklandskapet i 

Linköping och grillade våfflor. Tipsa gärna 

vänner om oss! Om du har några frågor eller 

bara vill skicka en massa pepp, hör av dig till 

maria.kulen@hotmail.se. 

Maria Külen, Östergötlands fältbiologer 

FÄLTBIOLOGERNAS FöRLAG 

foto: Finn Wiström 

Gävle – en 

Fältbiologstad 

Gävle, Fältbiologernas huvudstad, staden 

med kansliet. Varför har den så länge varit 

utan en klubb? Det kan vi inte svara på men 

har istället gjort något åt saken, vi har startat 

Gävleklubben igen! Både aktioner och exkursioner 

är planerade och förutom uppstartsmötet 

som samlade hela nio personer har vi 

redan hunnit med en fågelmorgon. Det blev 

en strålande vårdag men ett trettiotal fåglar 

och ett par fältbiologer vågade även känna 

på vattentemperaturen ända upp till knäna. 

Linnéa Andersson, Gävle fältbiologer 

Du vet väl om att Fältbiologerna har ett eget förlag? Vi har billiga böcker om alltifrån utomhuspedagogik och miljökamp 

till bållevermossor och rovfåglar. Många av våra böcker fördjupar sig i natur- och miljöfrågor som andra förlag 

kanske inte sett som viktiga att publicera. Fältbiologerna förlag tar saken i egna händer och ger ut de böcker vi själva 

vill läsa! Tillsammans sprider vi vår kärlek till naturen, vår kampvilja och kunskap om att allting hör ihop! 

ÅTERVINN RÄTT innehåller 

mycket spännande fakta om hur 

återvinning egentligen går till. 

Riktar sig lika mycket till dig som 

vill ha grundläggande vägledning 

som till superåtervinnaren med 

törst efter mer kunskap. 

VÅRTEcKEN är en bok för dig 

som fascineras av våren och 

allt som då vaknar till liv. 55 

vårtecken, såväl djur som växter, 

beskrivs i text och bild. Innehåller 

också tabeller där du kan fylla i 

vårtecknens ankomst olika år. 

ÖRNGOTT. Dröm om 

skogen med huvudet på 

vårt örngott med insektsmotiv. 

Finns i brunt eller 

mossgrönt tryck på vit 

bomull. 

VENTIL – RÖSTER FRÅN MILJÖ 

RÖRELSEN är boken om oss. Om 

unga människors kamp för en 

rättvis och hållbar jord, med tips 

på hur du själv gör aktioner, pratar 

med media m.m. Ger inspiration 

och verktyg till miljökampen! 

För att se hela vårt utbud och göra beställningar: gå in på förlagets hemsida www.faltbiologerna.se/forlag. 


foto: Linnéa Andersson

internt 

Salomon Abresparr är 

Fältbiologernas nye ordförande 

text: Kristin Axelsson foto: Magnus Bjelkefelt 

– 

Jag ville satsa på 

Fältbiologerna. 

För mig är Fältbiologerna 

värt det 

engagemanget. 

Föreningen tar upp det mesta av 

21-åriga Salomon Abresparrs tid. 

Han är inte bara Fältbiologernas 

nya ordförande, han jobbar 

också som DISI (distriktsinformatör) 

för S-U-G. Själv bor han 

i U-delen av distriktet, närmare 

bestämt i Uppsala. 

Salomons engagemang i 

Fältbiologerna började år 2009 

när han blev meddragen till 

riksårsmötet. 

– Jag fick mersmak direkt. Det 

var grymt. Efter det blev jag aktiv i Stockholm och i klimatnätverket 

och sedan har det bara fortsatt. 

Nu sitter Salomon sitt tredje år i riksstyrelsen och ingen kan väl 

tvivla på att han brinner för föreningen. På frågan om vilka som 

är de viktigaste frågorna att arbeta med under året svarar han: 

– Allt! Vi borde bli mer aktiva i miljöpolitiken och synas mer. 

Ingen ska vara 27 år och tänka: ”Oj, fanns Fältbiologerna, det låter 

ju helt fantastiskt! Men nu är jag för gammal ...” Vi måste sprida 

Fältbiologernas nya styrelse 

Bakre raden fr. vänster: Salmon Abresparr, Pontus Johansson, Lovisa Nilsson. 

Främre raden fr vänster: Carin Fröjd, Sara Vikström Olsson, Hilda Bergström, Andreas 

Hansen och Ann-Christine Troberg. På bilden saknas Marina Widén. Foto: Felicia Lindh 


vad vi gör. Vi är ju en aktiv förening. 

Även om Salomon pratar mycket 

om miljö vill han poängtera att föreningens 

naturprofil är lika viktig. 

–Vi behöver bli fler nördar. Och 

fler miljö aktivister. 

Salomon tycker att det är viktigt 

att satsa på klubbarna – att klubbarna 

blir fler, att de blir mer självgående 

och att det ordnas fler aktiviteter. 

Han gläds åt att det redan händer 

saker. 

– Fältbiologerna är på uppgång 

nu. Vi blir fler och fler medlemmar 

och det har startats flera nya klubbar. 

Östergötlandsklubben bildades 

precis, Gävleklubben har haft uppstartsmöte 

och Norrtälje och Kalmar 

är på gång. Det är skitkul! 

Under 2012 ser Salomon fram emot att Fältbiologerna blir större 

och bättre. Han förefaller inte tveka det minsta över att föreningen 

går en ljus framtid till mötes. 

– Nu kör vi! Det finns så mycket pepp överallt som jag vill förmedla 

ut till folk. Det vi gör i Fältbiologerna är sjukt viktigt. Och 

roligt. Det är mest bara kul med Fältbiologerna, men sedan räddar 

vi ju världen lite grann faktiskt. ••• 

Salomon Abresparr, ordförande 

070814 20 82 salomon.abresparr@faltbiologerna.se 

Sara Vikström Olsson, vice ordförande 

073423 79 50 sara.vikstrom.olsson@faltbiologerna.se 

Pontus Johansson, vice ordförande 

070098 71 82 pontus.johansson@faltbiologerna.se 

Ann-Christine Troberg, sekreterare 

073565 24 12 ann.christine.troberg@faltbiologerna.se 

Lovisa Nilsson, kassör 

073951 89 45 lovisa.nilsson@faltbiologerna.se 

Carin Fröjd, kanslichef 

073229 88 36 cfrojd@gmail.com 

Andreas Hansen, fältbiologisekreterare 

076819 34 92 andreas.hansen@faltbiologerna.se 

Marina Widén, gruppdynamiksekreterare 

073759 28 33 marina.widen@faltbiologerna.se 

Hilda Bergström, ledamot 

070090 80 56 hilda.bergstrom@hotmail.com 

Hela styrelsen: styrelsen@faltbiologerna.se

Satsa på klubbaktivitet 

Fältbiologerna ska vara en förening som är uppbyggd 

av sina medlemmar. Vi ska göra saker själva. Vi lär oss 

saker tillsammans genom att göra dem, vi lär av varandra 

och hjälps åt. Vi kan titta på fåglar, lära oss lavar, 

rädda skogar och stoppa vägbyggen. Genom att organisera oss, 

dela kunskap och låta alla vara med får vi större möjligheter 

att påverka, lära oss nya saker och träffa andra ungdomar som 

vill åt samma håll. Vi har varandra – det är vår styrka. Men 

en medlemsstyrd förening, som vår, kräver både engagemang 

och tid av sina medlemmar. 

Fältbiologerna är en stor förening men trots detta har 

vi få aktiva medlemmar. Idag finns ytterst få klubbar, som 

dessutom nästan alla är knutna till stora städer, och riksföreningen 

har fått en betydligt starkare och viktigare roll i att 

skapa aktiviteter samt driva föreningen framåt. Denna centralisering 

rimmar illa med att vi som förening strävar efter 

gräsrotsorganisering (föreningen styrs nerifrån, det vill säga 

från klubbnivå). Det är svårt att analysera varför det har blivit 

så här, men några av orsakerna tror vi kan vara: 

• anställningar, som har lett till att medlemmar inte lärt sig 

grundläggande föreningsorganisering. 

• satsningar på värvning, utåtriktad verksamhet och samarbeten 

med externa organisationer – tid och energi som 

istället borde använts till att stärka vår organiseringskraft. 

• att tid mer och mer blir en bristvara, även för ungdomar. 

• individualisering av samhället, där organisering och föreningsliv 

inte uppmuntras. 

De flesta aktiva medlemmar är överens om att gräsrotsorganisering 

är det vi ska satsa på. Men de senaste åren 

har vi tagit många beslut som för föreningen i en annan riktning 

– mot ett centralstyre där anställda gör mer och mer av 

det som medlemmarna borde gjort. På årsmötet 2012 togs ett 

beslut som innebär att en klubbs pengar kan administreras 

av riksföreningen istället för av en klubbkassör, ett beslut som 

motiverades med att det ”förenklar för klubbarna”. 

Vi tror att beslut som detta är förödande för Fältbiologerna. 

Det kommer att leda till att mer ansvar förflyttas till riksföreningen 

och anställda. Det är viktigt att vara medveten om 

att riksstyrelsen och andra förtroendevalda arbetar ideellt. Det 

blir färre personer som måste ta hand om hela föreningens 

byråkrati, när det egentligen borde vara så att vi delar på ansvaret 

och arbetet. 

När ansvaret flyttas från klubbstyrelser till riksnivå och anställda 

kommer också kunskapen om hur man organiserar sig, 

gå förlorad. Att alla medlemmar vet hur man organiserar sig 

är en förutsättning för att påverka samhället och göra roliga 

saker tillsammans. Att vara klubbkassör behöver inte bli en 

jättestor arbetsbörda, istället bör man se det som ett verktyg 

för aktivitet. 

Att klubbar själva ansvarar för sin ekonomi är ett bra exem- 

pel på maktspridning som också skapar större möjligheter för 

den enskilda klubben att använda pengarna på det sätt man 

själv tycker är viktigt. Det bidrar också till en kunskapsspridning, 

vilket har en demokratisk funktion när vi ska besluta om 

pengar. Utan klubbkassörer i föreningen kommer vi också på 

lång sikt behöva förlita oss på utomstående, och då minskas 

vårt handlingsutrymme. 

Det har gjorts många försök att lösa grundproblematiken, 

att vi har för få lokalt aktiva medlemmar. 

På riksårsmötet 2012 beslutades det att anställa fler personer 

inom riksföreningen, vilket motiverades med att det kommer 

leda till att fler medlemmar kan värvas och att Fältbiologerna 

kommer synas mer. Dessutom lyftes flera förslag om att 

Fältbiologerna bör byta namn. 

Vi tycker inte att Fältbiologerna i dagsläget bör syssla med 

värvning. Vi borde istället jobba för att aktivera medlemmar 

och få fler att starta klubbar. Riksaktiva medlemmar borde ha 

större möjlighet att engagera sig lokalt, att skapa aktiviteten 

där de bor istället för att administrera en anställd som ska 

göra samma sak. Som det ser ut idag sugs lokalt aktiva medlemmar 

upp i riksföreningen väldigt snabbt och fråntas därmed 

chansen att engagera sig lokalt. Det finns inte tillräcklig 

många aktiva medlemmar för att både fylla utskottsposter och 

hålla igång lokal aktivitet. Alltså bör vi minska riksföreningen 

genom att ta bort, alternativt minska utskott. Det är jättecoolt 

att vi har ett förlag och en flådig tidning, men det kan inte få 

gå före lokal aktivitet. 

Att Fältbiologerna ska byta namn motiverades med att folk 

inte vet vad Fältbiologerna är och att vårt namn är ett hinder 

för att nå ut till fler. Vi tror inte att ett namnbyte är lösningen 

på vår grundproblematik, utan ett försök att sopa den under 

mattan. Lösningen ”fler medlemmar” är i våra ögon felaktig 

och flyttar fokus från det som egentligen behöver göras: att 

direkt skapa lokal aktivitet. 

Föreningsbyråkrati får inte ses som något jobbigt, utan 

som ett verktyg som gör oss till en organisation med styrka. 

Föreningsstrukturen kan också formas precis som vi vill, men 

vi måste diskutera hur vi vill ha det och varför. Om vi inte 

vill hamna i ett anställningsberoende måste vi faktiskt göra 

sakerna själva. Att kunna det är vår styrka och det vi alltid 

måste sträva efter. 

Vi vill lyfta den här debatten från att gälla medlemsökning 

och namnbyte till att handla om hur vi vill att vår förening 

ska se ut. Hur ska vi organisera oss? 

Kleo Bartilsson, föreningsutskottet 

Magnus Bjelkefelt, redaktionen och webb-utskottet 

Diskutera Fältbiologernas organisation och utveckling! 

Gå in på www.faltbiologerna.se/faltbiologen 

Diskussionen finns också på Facebook. 

debatt 


kalendarium 

Fågelmornar 

29 mars–31 maj, Uppsala. Torsdagsmornar 

framåt våren är det åter dags för fågelskådning! 

Vi samlas i fågeltornet vid Övre Föret, 

kikar på fåglar och äter frukost. Ta med varma 

kläder, fågelbok och kikare (finns också att 

låna). Kontakt: olga.tingstedt@gmail.com 

0706-50 02 91 

Fågelmornar i Stockholmsvåren 

29 mars–31 maj, Stockholm. Varje torsdagsmorgon 

under våren skådar vi fågel i 

Stockholm! Uppsalaklubben kommer varje 

torsdagsmorgon från 29 mars också vara ute 

och skåda. Och precis som förra året utmanar 

vi dem till tävling – en klassisk kamp, klubb 

mot klubb, om vilka som lyckas se flest fågelarter 

under vårsäsongen! Kontakt: Leo Rudberg 

076-250 82 30, leo.rudberg@gmail.com. 

Stora Hästdraget 

14 april, Skövde. Har du undrat hur jordbruket 

gick till innan vi började strö konstgödsel 

och gifter omkring oss med fossilbränsledrivna 

monstermaskiner? Då ska du hänga 

med Göteborgsklubben till Arvidstorp där 

det sedan några år tillbaka drivs småskaligt 

ekologiskt hästjordbruk. En gång om året 

sammankallar denna gård till något som de 

kallar stora hästdraget då de och alla andra 

som driver hästjordbruk i närheten visar upp 

sina djur och maskiner i arbete på Arvidstorps 

åkrar. Om du är intresserad så mejla. Kontakt: 

Elin Sandberg elinsand@gmail.com. 

Utflykt till ryaskogen 

15 april, Göteborg. Vi ses vid Kungsten och 

cyklar över Älvsborgsbron till Hisingens enda 

urskog. Blommande vitsippor och mycket 

vårfåglar utlovas. Kontakt: Jacob Petersson, 

jacob.petersson1@gmail.com och Patrick Scott 

Rossi 0730-82 87 09. 

Kolla på fågelskinnsamlingar 

16 april, Stockholm. Naturhistoriska 

Riksmuseet har en samling av 110 000 fågelskinn! 

Dessa samlingar är inte tillgängliga för 

allmänheten, utan enbart för museets anställda. 

Ungdomsgruppen Landsort Fågelstation 

kommer, tillsammans med Fältbiologernas 

Stockholm City-klubb och Stockholms 

Ornitologiska Förenings ungdomssektion, 

få en guidad tur av en av museets anställda. 

Kontakt: Leo Rudberg 0762-50 82 30, 

leo.rudberg@gmail.com 


Uppsalaklubben till Hornborgasjön 

20–22 april, Uppsala. Den 20 april far vi 

till Hornborgasjön! Tusentals tranor är att 

vänta, men förutom trandansen blir det turer 

i omgivningen, vi besöker naturrumet och 

än fler fågeltorn. Då även Göteborg- och 

Växjöklubben kommer vara där samma helg 

kommer vi samordna aktiviteterna med dem. 

Anmäl dig gärna så snart som möjligt men 

senast den 15 april. Kontakt: Anna Karlsson 

0734-456 458 annakarlsson88@hotmail.com. 

Hornborgasjön 

20–22 april, Göteborg. Nu är det åter igen 

dags för Göteborgsklubbens årliga Hornborga- 

XQ. Det blir två dagar vid en av Sveriges 

häftigaste fågelsjöar. Inte bara trandansen 

kommer att få fint besök av oss, det blir även 

färder till olika fågeltorn. Eventuellt kan det 

bli ringmärkning. Bor gör vi i Sätuna bygdegård. 

Anmäl dig senast 15 april. Kontakt: Elin 

Sandberg elinsand@gmail.com 0736-31 19 02 

Lundaklubben på marinkurs 

29 april, Helsingborgs hamn. Lundaklubben 

gör en repris på förra året och åker ännu en 

gång ut på havsexkursion i Öresund med 

båten Sabella. Vi utgår ifrån Norra hamnen 

i Helsingborg för en tvåtimmars-tur ute på 

vågorna. Med oss ombord har vi en marinbiolog 

som berättar allting om den marina 

faunan som tas upp ifrån havsbotten. Mer 

info kommer när kursen närmar sig! Det är en 

anmälningsavgift på 50 kr och tyvärr är det 

begränsat med platser, så det är först till kvarn 

som gäller. Reseersättning står Lundaklubben 

för. Kontakt: Carolin Oredsson 0721-810503, 

carolin.oredsson@gmail.com 

Fågelutflykt i Bokhultet, Växjö 

29 april, kl 9–13, växjö. Vid Kassaviken i S. 

Bergundasjön finns ett nytt fågeltorn. Detta 

kommer att vara basen för vår fågelskådning. 

Här räknar vi med att få se skäggdopping, 

fiskgjuse, storskarv och fisktärna. I skogen 

intill är det nu full fart på mesar, rödhake, 

gärdsmyg, större hackspett och koltrast. Några 

av de tropiska sångarna har troligen också 

anlänt. Om det är soligt hoppas vi också få se 

vilda bin och fjärilar i Biparadiset. Kontakt: 

Johan Runeson 0768-08 52 46 

Kompostläger på ängsbacka 

4–6 maj, Molkom. Under en helg på kursgården 

Ängsbacka i Värmland ska vi lära oss allt 

om kompostering, näringsflöden och att bygga 

komposttoaletter! Det kommer vara teoripass 

som förklarar vad för lagar som gäller och hur 

man undviker sjukdomar, men främst blir det 

mycket praktiskt arbete så att alla ska kunna 

bygga sin egna toalett när de kommer hem. 

Det utlovas också gudomlig mat i överflöd! 

Det kommer tyvärr bara finnas ett begränsat 

antal platser så anmäl dig så fort som möjligt! 

Kontakt: John Gustafsson, johnmedh@gmail. 

com, 0705-81 29 71. 

Falsterbopaddor 

5 maj, Lund. Våren är här och vi passar på 

att åka ut till Falsterbo för att leta paddor 

i skymningen. Vi hoppas på att få se/höra 

både stink- och grönfläckig padda. Mer info 

kommer när aktiviteten närmar sig! Kontakt: 

Petter Karlsson 0730-29 48 68, 

petter.karlsson@ovi.com 

Vandring längst Upplandsleden 

5–6 maj, Uppsala. En helg i maj åker vi 

ut till Almunge för att sedan vandra längst 

Upplandsleden tillbaka till Uppsala. Första 

dagen går man ca 15 km till Fjällnora. Där 

kan vi övernatta i vindskydd och det finns fina 

bad- och grillplatser. Andra dagen återstår ca 

25 km, sista biten går genom Lunsens naturreservat. 

Kontakt: Olga Tingstedt 

olga.tingstedt@gmail.com 0706-50 02 91

Insektsfångning 

7 maj, Göteborg. Nu i maj har de flesta insekter 

kommit på benen igen efter den långa 

vinterdvalan och vi ska försöka få syn på så 

många som möjligt av dem. Vi kollar efter 

dem i förnan på marken, gräver efter dem 

under trädens bark, håvar in dem från luften 

och bygger fällor för dem. För att kunna 

känna igen dem har vi luppar, böcker och en 

äkta fältbiologisk insektsnörd i egenskap av 

Vänersborgsklubbens ledare Erik. Kontakt: 

Elin Sandberg elinsand@gmail.com 

Dagsutflykt till Kullen 

12 maj, Lund. Kullabergs naturreservat på 

halvön Kullen har många häftiga naturupplevelser 

att bjuda på. Vi sticker på en dagsutflykt 

för att bl.a. fågelskåda, klättra, promenera, 

kolla på Nimis, piknicka och grilla. Vi gör helt 

enkelt lite vad vi vill! Fältbiologerna står för 

reseersättning. Glöm inte ta med fika och ev. 

kikare/lupp. Kontakt: Elin Andersen Thulin, 

0730-93 14 07 elin_at@hotmail.com 

Fågelutflykt till Hjälstaviken 

13 maj, kl 5:00, Stockholm. Hjälstaviken är 

en av Sveriges absolut bästa fågelsjöar. Särskilt 

berömd är den för de tiotusentals (!) gäss som 

rastar om höstarna, men även på våren är den 

ett eldorado för fågelintresserade. I vassen håller 

de skygga men väldigt söta skäggmesarna 

till, lärkfalkar patrullerar över sjön och ibland 

är det fullt av de sällsynta dvärgmåsarna. Och 

vem vet – kanske något särskilt spännande 

dyker upp denna gång? Kontakt: Leo Rudberg 

0762-50 82 30, leo.rudberg@gmail.com. 

Fältstation öland 

16–20 maj, öland. Välkommen till 

Fältstation Öland! Sveriges största fältbiologaktivitet 

med exkursioner och grundkurser går 

av stapeln under Kristi Himmelsfärdshelgen. 

Fältstationen äger rum i Grönhögen på södra 

Öland. Här kommer det erbjudas botanik, 

fotografi, entomologi, limnologi, geologi, 

fågelskådning och allmän fältbiologi. Utöver 

detta kan en gå på praktiska workshops, diskussioner, 

lekar, dans, musik, föreläsningar, 

film och temakväll angående den aktuella gasborrningen 

på Öland. Fältstationen är såväl 

en plats för gamla fältbiologer att träffas som 

en perfekt första aktivitet för nya medlemmar. 

Tält och mat ordnas av deltagarna själva, alternativt 

i matlag. Det finns en liten mataffär 

i närheten som säljer det allra nödvändigaste. 

Är du ny och/eller inte har tält, köksutrustning 

eller vill laga mat med andra, säg till oss 

i Ölandskommittén. Kontakt: Johan Runeson 

0768-08 52 46, John Gustafsson 0705-81 29 71, 

Per Gustavsson 0768-64 39 20. Mail: 

oland@faltbiologerna.se. Mer info på 

www.faltbiologerna.se/oland. 

foto: Magnus Bjelkefelt 

Lennakatten och vandring längst 

Upplandsleden 

19–20 maj, Uppsala. Framåt våren tänkte vi 

åka ångloket Lennakatten ut till Almunge. 

Därifrån vi vandrar vi Upplandsleden tillbaka 

mot Uppsala. Sträckan är totalt 4 mil så man 

kan dela upp vandringen på två dagar. Ett 

förslag är att övernatta i vindskydd i Fjällnora 

friluftsområde. Kontakt: Olga Tingstedt 

olga.tingstedt@gmail.com 

Håva och grilla 

3 juni, Lund. Nu är sommaren här och det 

firar vi med att sticka till okänd plats för att 

håva och grilla. Ta med dig ett glatt humör 

och något att gott grilla. Har vi tur blir det 

även möjlighet för bad. Mer info om tid och 

plats kommer när det närmar sig! Kontakt: 

Rasmus Johansson, 0732-02 06 11, 

johansson@gmail.com 

Nyckla dagfjärilar och insekter 

6 juni, Lund. Vi sticker till Falsterbo för att 

nyckla dagfjärilar och insekter. Kursen riktar 

sig till både nybörjare och inbitna insektsnördar 

– alla är välkomna! Mer info kommer 

när aktiviteten närmar sig. Kontakt: Petter 

Karlsson, 0730-29 48 68, petter.karlsson@ovi. 

com, Paul Simpson Östangård 0703-91 16 47. 

Grönt spadtag! 

1 juni–31 augusti. Fältbiologernas jordbruksnätverk 

håller i projektet Grönt spadtag som 

går ut på att ge oss fältbiologer chans att lära oss 

mer om fäbodbruk samtidigt som vi får njuta 

av sommaren och den vackra naturen. Allt 

detta medan vi kan vara till hjälp för brukaren. 

Vi har kontakt med två fäbodar i Dalarna och 

en i södra Jämtland. Under tio dagar får du bo 

och arbeta på fäboden. Vill du inte åka ensam, 

utan med en vän går det fint! Läs mer på 

www.faltbiologerna.se/gront-spadtag 

rusta upp Valldastugan 

9–10 juni, Göteborg. Fältbiologerna har 

sedan urminnes tider haft tillgång till en stuga 

på Vallda Sandö. Det blir en helg i loppisens 

och möbelsläpandets tecken när vi nu ska 

försöka förvandla stora ateljérummet till sovsal 

och göra köket mer funktionsdugligt och 

framförallt musfritt! När vi behöver en paus i 

arbetet är det bara att rusa bort till badbryggan 

och ta sig ett dopp, eller kanske ägna 

sig åt fågelskådning eller fjärilsjakt ett slag. 

Kontakt: Elin Sandberg, elinsand@gmail.com 

och Lisa Orrheim, lisa.orrheim@hotmail.com 

Försommar i fåglarnas högsäsong 

15–21 juni, Jämtland. Är du nyfiken på 

Jämtlandsfjällen och vill lära dig känna igen 

fjällfåglarna, eller inbiten fågelskådare som vill 

hjälpa till att kartlägga fåglarnas utbredning 

i Ånnsjöområdet? Oavsett tidigare kunskap 

är du varmt välkommen att genomföra årets 

kvadratruteinventering i samarbete med 

Ånnsjöns fågelstation. Dagarna tillbringas i 

fjällens varierande och vackra landskap. Vi 

rör oss utanför stigarna från norska gränsen 

i väster, över kalfjäll, genom barrskog och på 

många myrar. Vi utgår från Ånnsjöns fågelstation 

och sover Handöls stugby. Kursavgift 

300 kr, reseersättning utgår till alla. Kontakt: 

Jennie Wadman jennie.wadman@gmail.com, 

0730-42 51 14. 

Botanikläger 

16–20 juni, öland. Är du mellan 13 och 25 

år och intresserad av växter? Spendera några 

av de första sommardagarna på natursköna 

Öland för att lära och ha kul! Kursen passar 

både nybörjare och fortsättare och innehåller 

alltifrån orkidé- och gräspass till alvarsekologi 

och inventeringskunskap. Antalet platser är 

begränsade, först till kvarn gäller. Kursen 

anordnas av Sveriges botaniska förening och 

Fältbiologerna. Kontakt: Johanna Yourstone, 

johannayourstone@hotmail.com 0707-98 92 31. 

Fältbiologerna i Almedalen 

1–8 juli, visby. För fjärde året åker 

Fältbiologerna till politikerveckan i 

Almedalsveckan på Gotland. Här samlas 

Sveriges makthavare för att lobba och diskutera 

politik under en vecka. Fältbiologerna kommer 

vara där för att se till att miljöfrågorna kommer 

högt på alla politikers dagordning! Vi kommer 

göra feta aktioner, gå på seminarier och ställa 

makthavarna mot väggen och kanske dansa lite 

på Visbys gator. Tveka inte! Anmäl dig idag, 

antalet platser är begränsade. Sista anmälningsdag 

är 1 juni. Läs mer på almedalsveckan. 

info och alternativveckan.se. Kontakt: Linn 

Andersson, linn.andersson@faltbiologerna.se 

rovfåglar i Batumi, Georgien 

Augusti–september, Georgien. Varje höst 

flyttar över 800 000 rovfåglar över Batumi i 

Georgien. Batumi Raptor Count är ett naturvårdsprojekt 

med syfte att räkna rovfåglarna. 

Vill du vara med? Gör en intresseanmälan där 

du skriver om dig själv samt om hur mycket 

erfarenhet du har av rovfåglar. Kontakt: 

Johanna Yourstone, 0707-98 92 31, 

johannayourstone@hotmail.com. Mer info om 

projektet, se www.batumiraptorcount.org 

GLöM INTE ATT KOLLA IN www.faltbiologerna.se/kalendarium för mer 

detaljerad information om aktiviteterna. I hemsideskalendariet läggs det ständigt in nya 

aktiviteter, så gå in där och håll dig uppdaterad! Och glöm inte att lägga in din egen aktivitet! 


POSTTIDNING B 

Fältbiologerna 

Brunnsgatan 62 

802 52 Gävle 

ADRESSUPPDATERING 

111 015 300 

Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds 

försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med 

nya adressen sänds till postkontoret. 

110 06 Stockholm 

Fältstation 

Öland 

16–20 maj! 

mer inFo, sid 31 och 

www.faltbiologerna.se/oland 

Ute i naturen. Inne i miljödebatten. 

ånnsjÖns 

Fågelstation 

15–21 juni ... 

mer inFo på sid 31 

Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa 

eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar eller inventera hotade skogsområden. Inne 

i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras i känsliga områden, konfrontera ansvariga 

politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog i Sverige. 

Bli medlem GrATIS genom att sms:a ”Fä + ditt personnummer” till 724 56!

Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?