Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna

faltbiologerna.se

Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna

1/2012

I din närhet


ind en gräskrona

1

Plocka en stor bukett långa grässtrån med fina ax.

Välj ett långt (ca 20 cm) och grovt grässtrå att börja med.

Håll axet i vänster hand med strået pekande mot höger.

3

Vik upp stjälken på baksidan.

5

Upprepa sedan steg 2–4 tills flätan är så lång som

du vill ha den.

7

Slut flätan till en ring, låt avslutningen med

stjälkarna vara på insidan. Håll ihop ringen.

Här kan du använda dig av en klädnypa

alternativt ta hjälp av någon annan.

2

4

6

8

Lägg ett grässtrå på det första

med axet pekande uppåt.

Vik stjälken fram över sig själv så att den ligger parallellt

med den första stjälken.

Knyt fast en tråd efter det sista grässtrået så att det sitter fast,

vira tråden runt stjälkarna som sticker ut i slutet. Avsluta med

att knyta fast tråden.

Knyt fast en tråd runt kransen och stjälkarna

på insidan så att de sitter ihop. Fortsätt

vira tråden runt kransen och stjälkarna tills

stjälkarna är helt fästa vid kransen. Avluta

med en knut. Fäst 4 långa trådar i kransen

som du kan hänga upp din gräskrona i.

Du kan också fläta gräs runt en stomme gjord

av en gren eller en ståltråd. Då får du en mer

stabil konstruktion.

Några arter som är lätta att binda gräskronor av: hundstarr, rödven, bergslok, kruståtel, knylhavre, hundäxing, smörblomma, ängsgröe och timotej.


Manifestationer och civil olydnad 8

Allt du behöver veta om aktioner

Träden skymmer skogen 12

Men det finns hopp för även för skogsbruket

Tid för fladder 16

Håll reda på när fjärilarna flyger

Vilse i mossan 18

Där finns en hel värld i miniatyr

Svinbra 20

Vildsvinen stortrivs i Sverige

22

5

FÄLTBIOLOGEN

är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och

distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa

prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt

arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att redigera inkomna texter.

Texter och bilder som publiceras i tidningen publiceras även på Fältbiologens

hemsida www.faltbiologerna.se/faltbiologen. För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se

Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle.

Ansvarig utgivare: Lars Axelsson

OMSLAG

Framsida: Martin Arvidsson

Sidan 2: Hilde Christiansen-Meijer, Lisa Behrenfeldt och Magnus Bjelkefelt

Baksida: Magnus Bjelkefelt

4

26

12

8

7

24

Alltid i Fältbiologen:

innehåll

Tips och notiser 4

Blodsugare, persisk blåklocka och vargvalpsmiss

Hotspot 6

Som man sår får man skörda

Aktionsbild 7

Jättegiftiga jättebebisar

Minifältis 22

Starta en fjärilsfarm

Kultur 24

Tågrån och kollapser

Krönika 25

Mat är också politik

Experten 25

Bli kung över ängen

Internt 26

Ny ordförande och nya klubbar samt debatt

REDAKTIONEN

Lisa Behrenfeldt, Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin Axelsson,

Jenny Luukkonen, Alva Anderberg, Svante Hansson.

Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se

TAcK FöR ER MEDvERKAN

Linnéa Andersson, Felicia Lindh, Kleo Bartilsson.

2

TRYcKINFO

Tryck: Risbergs Information & Media AB

Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt

Upplaga: 4 000 exemplar

www.faltbiologerna.se/faltbiologen

16

18

22

Fältbiologen 1/2012 | 3


ledare och notiser

Ofrivilliga

husdjur

Jag fick tre krukväxter av min pappa i somras. Strax efter

det började flera av mina andra växter att må dåligt.

Deras blad gulnade och vissnade bort. På undersidan av

bladen fanns spår i form av små svarta lortar och många

blad fick små silvriga strimmor där de blivit plundrade på

växtsaft. Bovarna gömde sig i bladvecken så mycket de kunde

men någon gång kunde jag se en liten svart insekt kila runt.

Jag hade fått trips.

Jag hade noterat att två av de växter jag fått från pappa hade

små bruna fläckar på bladen men tänkt att det inte var något

konstigt med det. Efter att tripsen härjat bland mina växter i

två månader fattade jag plötsligt misstanke även mot de bruna

fläckarna . Kanske var det inte bara trips jag hade fått. Jag tittade

närmare på fläckarna och såg att de buktade ut lite. När

jag pillade på en fläck lossnade den. Det var inte bladen som

var bruna, det var något som satt på dem. En Google-sökning

senare hade jag lärt mig att de här djuren heter sköldlöss och

att de kan lägga tusentals ägg under sina sköldar.

Numera har jag ofrivilligt sorgmyggor som husdjur. De

är relativt oförargliga och tycks tillbringa det mesta av sin

aktiva tid med att flyga runt bland mina krukväxter eller

försöka ta sig ut genom fönsterrutorna. När jag lagat mat och

lagt upp på tallriken händer det ofta att en sorgmygga kommer

flygande, landar i maten och klibbar fast i vätskan, totalt

hjälplös. Evolutionen verkar inte helt ha anpassat dem till att

klara faror i form av linsgrytor. De verkar dock intresserade av

ny teknik och tillbringar gärna en stund med att promenera

omkring på min datorskärm och insupa det välgörande ljuset.

Själv njuter jag mest av ljuset under den fem minuters promenad

jag tar mellan min lägenhet och universitetet några

gånger om dagen. Vårsolen gör att det händer något i mig.

Vinterns stress sjunker undan och jag känner mig lugnare

inombords än på länge. Samtidigt får jag ny energi och lust

att upptäcka. Våren är för mig en tid av upptäckter. Plötsligt

känns den närmaste omgivningen så mycket mer intressant.

En rabatt som jag knappt noterat fanns börjar grönska och

tidigare oansenliga gräsplättar lockar mig att lägga mig och

njuta av värmen. Varje yrvaken fluga och varje förbifladdrande

fjäril är speciell.

I det här numret av Fältbiologen rör vi oss i din närhet. Vi

studerar fjärilar, vi dyker ner i mossornas rike och vi sätter

avtryck i vår omgivning genom våra beslut och hur vi agerar

. Vad har du i din närhet? Och vad vill du ha i din närhet?

4 | Fältbiologen 1/2012

Kristin Axelsson

redaktionen

Svår vinter för fästingarna

I januari–februari var det en längre period som var kall

samtidigt som snötäcket var tunt. Det är det sämsta möjliga

vädret för övervintrande fästingar. De håller till en bit ner i

marken, där de är väl skyddade från kyla så länge det finns

ett isolerande snötäcke. När det blir kallt utan att det finns

ett sådant tränger kylan ner och gör att det blir djup tjäle.

Därför har många fästingar troligtvis frusit ihjäl i år. Det

finns dock inga garantier för att fästingarna kommer att

vara färre än vanligt i sommar. Om vädret blir gynnsamt

tar de snabbt igen vinterns förluster.

Från 6 grader till

180 graders sväng

Den brittiske journalisten och författaren

Mark Lynas blev ett internationellt

namn inom klimatrörelsen efter att ha väckt många

till medvetenhet om den globala uppvärmningen med

böcker som Oväder och 6 grader. Nu har han gjort en

total u-sväng i sin samhällsanalys vilket framgår av

hans senaste bok Guds utvalda art – Hur planeten kan

överleva oss. Tidigare befann han sig i miljörörelsens

mittfåra och pläderade för småskalighet, ekologisk odling

och förnyelsebar energi. Nu propagerar han istället

för genteknik, kärnkraft och så kallad ”geoengineering”

som innebär att man genom tekniska lösningar

försöker sänka jordens medeltemperatur. Numera har

Mark Lynas tappat tilltron till att människors beteendeförändringar

kan lösa miljöproblem och han anser

till och med att miljörörelsens kärnkraftsmotstånd har

mycket negativa konsekvenser för miljön då det berett

marken för ökad kolkraftsanvändning.

Foto: Marie Andersson, Umeå universitet


Vargvalparna blev

kvar på djurparken

Under vintern var det meningen att

vargvalpar från djurparker skulle placeras

ut i vilda vargflockar. Det är en del i

Naturvårdsverkets regeringsuppdrag för att

förbättra den genetiska variationen inom

den svenska vargstammen. Förberedelserna

har dock visat sig vara förgäves då vädret inte

varit gynnsamt för projektet. Den snöfattiga

vintern har kraftigt försvårat vargspårning

och märkning av lämpliga vargtikar som

skulle ha tjänat som adoptivmammor till

djurparksvalparna.

Glöm inte att

sätta potatisen!

Kebnekaise

förorenat

av flygfotogen

Det norska Herculesplanet

som störtade i Kebnekaise i mitten

av mars beräknas ha innehållit 8

000 liter miljöfarligt flygfotogen. Fotogenen spriddes

över ett stort område i bergsmassivet, bland

annat är glaciären Rabots drabbad. Flygbränslet

består av flera giftiga ämnen men miljöeffekterna

lär dämpas när bränslet späds ut med vatten och

rinner ned från glaciärerna.

Vardagsnatur – 90 arter på 14 språk

Daggmask på finska, koltrast på arabiska eller blåklocka på persiska? I boken Vardagsnatur

– 90 arter på 14 språk finns bilder och namn på närnaturens vanligaste arter angivna

på svenska och latin, arabiska, persiska, nordkurdiska, sydkurdiska, BKS (=bosniska,

kroatiska, serbiska), engelska, tyska, franska, spanska, finska, norska och danska.

Boken kostar 125 kr plus porto och kan beställas via Studiefrämjandet i Uppsala.

Gifter

förvillar bin

tips och notiser

Franska forskare i har kommit fram

till att orienteringsförmågan hos bin störs

av vanliga insektsgifter som används inom

jordbruket. Detta får till konsekvens att de får

svårt att hitta tillbaka till kupan och löper två

till tre gånger så står risk att avlida jämfört med

bin som inte utsatts för insektsgift. En brittisk

studie visar också att bisamhällen som exponerats

för bekämpningsmedel har samlat in mindre föda

och dessutom regenererat färre bidrottningar. Det

står dock klart att insektsgifter inte ensamma

ligger bakom den bidöd som brett ut sig

under senare år. Parasitangrepp är

också en vanlig orsak till att

bi samhällen slås ut.

Lien slår allt

Lienätverket startades 2008 och jobbar för att

skapa intresse och kunskap kring liar och slåtter.

Hemsidan www.lienatverket.se innehåller

en del viktiga länkar och annat

intressant, men framförallt finns

där en pdf-handbok med allt du

behöver veta om ergonomi,

orv, slipning, slåttertyper,

naturvård och mycket

mycket mer.

Fältbiologen 1/2012 | 5

bild: Rune Stenholm Jakobsen


hotspot Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att

uppleva häftig natur! Fältbiologen tipsar här om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap.

Rotsellerin såddes redan i slutet av februari. Nu ska de små plantorna ut på åkern. Terez (längst till höger) på traktorn

tillsammans med de två andra WWOOF-volontärerna Huny och Camille.

Jord under naglarna

text: Terez Bergfeldt foto: Karin Berlin

Det ska sås och vattnas, rensas ogräs och skördas. Men ju fler händer det

är som hjälps åt desto lättare och roligare blir det. Ramsjö gård är en av alla

ekologiska gårdar runt om i världen som tacksamt tar emot dig som längtar

efter att sätta spaden i jorden.

Det är en kylig morgon i början

av maj och jag har gått upp

kring halv sju för att hinna

vattna småplantorna innan

frukost. Inne i växthusen trängs de i sina

brödbackar – kål, broccoli, blomkål, olika

sorters sallad och en och annan kryddväxt.

Det är ont om plats för att manövrera mellan

raderna och det gäller att se upp så inga

plantor går en för tidig död till mötes under

vattenslangen.

I den gamla lagården huserar numera

tomat-, paprika- och aubergineplantor.

6 | Fältbiologen 1/2012

Lukten av de hundratals tomatplantorna

ligger tät i luften. Varje kruka får sig en

välförtjänt dusch innan jag beger mig in till

köket och frukosten med de andra.

Växthusen fulla av plantor i väntan

på sommaren finns på Ramsjö Gård

i Björklinge. Från februari till december

2009 var jag där som praktikant och hjälpte

till med gårdens alla sysslor, i utbyte mot

mat, husrum och mängder av kunskaper

om odling.

Karin och Anders Berlin har drivit

Ramsjö Gård ekologiskt sedan 80-talet.

Idag odlas ett trettiotal olika grönsaker,

och i gårdsbageriet bakas bröd på eget mjöl.

Grönsakerna säljs i så kallade andelskorgar,

vilka fullpackade med säsongens grönsaker

varje eller varannan vecka levereras till prenumeranter

i Uppsala och Björklinge.

Gården tar året runt emot volontärer från

hela världen. De flesta stannar mellan två

och fyra veckor, men det går även att vara på

gården en längre tid. Det är genom nätverket

WWOOF (Willing Workers On Organic

Farms) som volontärer och gården kommer i


kontakt med varandra. Genom att bli medlem

i WWOOF kan en få kontaktuppgifter

till gårdar över hela världen. Det går även

att ta kontakt direkt med Karin på Ramsjö

Gård om en vill komma dit som volontär.

Att jobba som volontär är en fantastisk

möjlighet att få prova på ekologisk odling,

följa säsongernas växlingar och se hur ett frö

blir till en tomat. Att arbeta och bo tillsammans

med de andra volontärerna ger även

små glimtar av andra länder och kulturer,

utan att en själv behöver resa utomlands.

Det är en tillvaro i ständig förändring,

full av hårt men meningsskapande arbete,

många skratt och språkliga utmaningar.

Den kyliga majmorgonen är det premiär

för utplantering på friland. Rotsellerin

är först ut, en grönsak som brukar väcka

stark avsmak hos många. Hatare av rotselleri

göre sig dock icke besvär idag, det

är bortåt tvåtusen plantor som varsamt

men bestämt ska ner i jorden. För tillfället

är vi fyra volontärer på Ramsjö: Camille

från Australien, Malin från Sverige, Huny

från Sydkorea och så jag. Eftersom regnet

hänger i luften drar vi på oss regnkläder och

stövlar innan vi börjar lasta traktorn full

med rotselleri. Att regnmolnen drar ihop

sig är dock helt enligt planerna, direkt efter

utplantering är plantorna känsliga mot uttorkning

och behöver en rejäl bevattning

för att de ska börja rota sig.

Tre av oss tar plats på ”karusellsätena”

bakefter traktorn, som rattas av Anders.

Den fjärde volontären ska följa efter och

rätta till plantor som inte kommit ner ordentligt

i jorden. Och sedan kör vi, i lägsta

möjliga hastighet rullar traktorn framåt

medan vi så taktfast vi kan stoppar ner

planta efter planta i jorden.

Sent på eftermiddagen är vi färdiga och

kan skåda ut över rotselleriåkern. Det

känns mäktigt att ha varit med hela vägen i

plantornas utveckling från frö, via omplantering,

till utplantering och så småningom

(men inte förrän i oktober) även skörd.

Som avslutning på en intensiv dag går

jag bort till bäcken som rinner förbi gården

för ett svalkande kvällsdopp. Det gäller att

ladda batterierna, för imorgon väntar en ny

dag med vattning, omplantering, sådd och

växthusbygge. •••

Länkar:

www.ramsjogard.net

www.wwoof.org

www.wwoof.se

Förgiftade

text: Ellinor Scharin foto: Kleo Bartilsson

aktionsbild

Den 5 januari samlades fältbiologer från hela

Sverige i Stockholm för att kräva skärpning i

kemikalielagstiftningen. Utklädda till bebisar

i skyddsdräkt kröp vi över Sergels torg och

bad om att inte matas med farliga kemikalier. Aktionen

genomfördes i samband med riksårsmötet i Järna som även

i övrigt erbjöd många sidoaktiviteter på temat kemikalier

och föroreningar. Målet med aktionen var att uppmana till

skärpt kemikaliepolitik, bland annat med anledning av att

dessa frågor ska behandlas av EU-kommissionen senare i vår.

Fria Tidningen och Länstidningen Södertälje rapporterade

från aktionen.

Vad som är särskilt alarmerande är att inte ens fem procent

av kemikalierna vi använder är undersökta. Man vet särskilt

lite om riskerna när olika kemikalier samverkar. Forskare

ser tydliga samband mellan den ökande kemikaliekonsumtionen

och bland annat sänkt fortplantningsförmåga,

ökade fall av cancer, koncentrationssvårigheter, fosterskador,

beteenderubbningar och nervskador. Därför är det viktigt

att uppmärksamma beslutsfattare och allmänhet på detta

osynliga miljöproblem som utgör en fara för både människor

och natur.

Fältbiologen 1/2012 | 7


AKTION åT

FOLKET!

text: Miahabo Berkelder och Salomon Abresparr bild: Mia Fernau

Världen är ett jävla skitställe, tänker vi alla nog

ibland. Men då är det upp till dig att göra något åt

det! Fältbiologen guidar dig till hur du kan göra en fett

grym aktion och med den göra skillnad.

8 | Fältbiologen 1/2012

En aktion är ett lysande sätt att göra

sin röst hörd. Samla ihop några

andra och diskutera igenom vad ni

vill göra. Vad är målet med aktionen?

När och var ska aktionen äga rum för

att få störst effekt?

För att genomföra en lyckad aktion kan ni

lika gärna vara två personer som trehundra.

Det beror alldeles på vad ni tänker göra. Slår

ni till vid rätt tillfälle kan en aktion med tre

personer få långt mycket mer uppmärksamhet

än en stor demonstration.

Sjysta grejer att använda vid en aktion är

banderoller, flygblad och kanske något visuellt

eller något som låter, för att väcka folks

uppmärksamhet. Banderolltyger, till exempel

gamla lakan, är lätta att hitta i second

hand-affärer och flygblad kan ni skriva ut

på närmsta skrivare.

Du har all rätt i världen att göra aktioner.

Att demonstrera är varken olagligt, farligt

eller konstigt. Se det snarare som en skyldighet

att uttrycka dina åsikter! Ni behöver

inget polistillstånd för att göra en aktion –

demonstrationsfriheten ligger i den svenska

grundlagen och är en av våra starkaste lagar.

Det går alldeles utmärkt att ordna aktioner

utan tillstånd. Polisen kan be er att flytta på

er om ni stör allmän ordning eller innebär en

säkerhetsrisk. Men annars är polisen oftast

tillmötesgående. Tillstånd kan vara bra om

ni ska göra något större och vill vara helt

säkra på att ni får vara kvar, för med ett tillstånd

kan polisen inte lika lätt be er flytta på

er, även om ni stör allmän ordning.

Arrangerar ni en stor demonstration med

hundratals deltagare som ska marschera mitt

i biltrafiken är det praktiskt med ett tillstånd,

för då ser polisen ofta till att fösa undan bilarna.

Men som sagt, är det knappt om tid

och ni har lust att göra något spontant ska

inte avsaknad av polistillstånd hindra er, det

går oftast utmärkt utan.

För att söka polistillstånd går ni in på polisen.se,

klickar er fram till ”service” och ”tillstånd”,

väljer län och fyller i en ansökan. Det

kan ta runt två veckor tills ni får tillståndet,

så det är bra med lite framförhållning. De

väntar ofta med att kolla på ansökan tills

någon har satt in en avgift på ett par hundralappar

på polisens konto. Om ni känner

er osäkra kan ni ringa polisen och då är de

ofta behjälpliga, särskilt om ni låter hjälplösa

i telefonen.


Använd media

Med en aktion kan ni påverka dem som

ser eller hör aktionen på plats. Men får ni

media att rapportera om aktionen får ni

plötsligt ut ert budskap till många, många

fler!

Skriv ett pressmeddelande och kontakta

media i lagom tid, typ en vecka innan, så

de hinner förbereda sig. Skicka sedan en

påminnelse samma dag som aktionen. Om

det är en spontan aktion går det ofta bra

att höra av sig på morgonen samma dag.

Klockan sju på morgonen är den bästa tiden

att skicka pressmeddelandet. Då kommer

det högst upp i mejlkorgen när journalisterna

som ska läsa meddelandet kommer

till jobbet. I pressmeddelandet skriver ni

kortfattat när och var ni ska vara, vad ni

tänker göra och varför. Journalister är stressade

människor, så försök att vara kort och

koncis. Samtidigt är det viktigt att all värdefull

info finns med. Det är bra att skriva

ett färdigt citat i pressmeddelandet som

journalisterna kan använda. Då är chansen

större att ni får fram just det ni vill säga.

Väl på plats när aktionen äger rum kan

det lätt bli nervöst. Förbered några rader ni

kan säga när ni får en mikrofon upptryckt

under näsan. Kom ihåg att media vill veta

vad just ni har att säga, det är därför de är

där. Det är ni som är kungar över media.

Men media kan ibland ställa konstiga frågor

för att vinkla det på ett visst sätt. Svara

så att ni får fram det ni tycker är viktigt,

och strunta i om ni inte svarar exakt på frågan.

Med andra ord, ni kan alltid använda

er av så kallade politikersvar!

Vi skapar också vår egen media! Skriv

en nyhet på Fältbiologernas hemsida om

aktionen och sprid på Facebook så får fler

reda på vad ni åstadkommit.

Civil olydnad

Att öppet bryta mot lagen för att protestera

mot det som är fel kallas civil olydnad. Det

har använts effektivt många gånger genom

historien. Greenpeace är ett exempel på en

cool miljöorganisation som använder sig

systematiskt av civil olydnad för att uppmärksamma

olika källor till miljöproblem.

Även Fältbiologerna använder sig av civil

olydnad när vi känner att det behövs. Det

kan vara ett mycket effektivt sätt att påverka,

på samma gång som det är otroligt

kontroversiellt att bryta mot lagen. Civil

olydnad är perfekt för er som är lite mer

erfarna, som är medvetna om vad ni ger er

in på. Det är ett fantastiskt sätt att känna

att ni gör skillnad.

Miahabo minns …

Min första aktion någonsin, hösten 2008, stormade jag Göteborgs kommunfullmäktige

tillsammans med fem andra tjejer. Vi ville uppmärksamma och protestera mot byggandet

av Marieholmstunneln, en fet och fruktansvärd motorväg som ska byggas i

Göteborg. Utklädda till suffragetter (brittiska kvinnorättskämpar) klev vi helt sonika in

mitt under kommunfullmäktiges möte. Vi vecklade ut en banderoll och höll ett tal om

motorvägens konsekvenser för klimatet innan vi föstes ut ur salen. Utanför dansade

vi fram på gatorna. Vilken aktion det blev! Många, långa timmar hade vi planerat, vilket

vi fick lön för när vi lyckades så bra samt blev publicerade i både GP och GT.

Salomon minns …

Vargmanifestationen i februari 2011. Vi protesterade mot hetsjakten på den

utrotningshotade vargen och samlade ihop 300 personer som gick i ett stillsamt

begravningståg genom Stockholm. Vi var omkring 60 fältbiologer och

resten var vanligt folk som slöt upp efter att vi gjort ett Facebookevenemang

och satt upp stora affischer om manifestationen på stan. Vi var svartklädda

och sorgsna. Vi bar 20 kistor, en för varje dödsdömd varg. Kistorna hade vi

snickrat och målat och de gav vi sedan bort till de ledande riksdagspolitiker

som tagit beslut om jakten. Vår manifestation blev en världsnyhet, vi hittade

till och med en bild på begravningståget i en indisk dagstidning.

Manifestation

En manifestation betyder att en grupp

människor samlas på ett ställe för att tillsammans

protestera eller informera om

något. I samband med manifestationen

kan ni hålla tal, sjunga sånger, spela teater

och dela ut flygblad. Det här är en perfekt

aktion för nybörjare, och ett bra sätt att

påverka politiker och informera vanliga

människor om något.

Manifestationer är ett vanligt medel för

att uppmärksamma en fråga, opinionsbilda

eller att påverka i samband med ett beslut

i riksdagen eller kommunfullmäktige. Är

det en stor manifestation på gång kan det

vara lägligt att söka polistillstånd, är det

en mindre manifestation kan man oftast

köra ändå.

Fältbiologen 1/2012 | 9


Flashmob

En flashmob betyder att en grupp människor,

vanligtvis på ett torg eller i ett köpcentrum,

plötsligt gör något oväntat, till

exempel utför en dans eller lägger sig ned

och spelar döda. Detta är ett otroligt kreativt

och spännande sätt att få människor att

stanna upp och tänka till. En flashmob är

också väldigt praktisk eftersom man oftast

inte behöver så mycket förberedelser i form

av tillstånd, material och så vidare. Med en

flashmob kan man förmedla sitt budskap på

platser där stora manifestationer inte passar.

Risken att bli tillsagd eller bortförd är inte

heller stor då man försvinner in i folkvimlet

direkt efter.

Slå till när det är så mycket folk som

möjligt i rörelse. Lönefredagar eller lördagar

brukar vara perfekta, särskilt under

december. Vill ni med flashmoben beröra

ett särskilt ämne kan det vara bra att göra

aktionen i samband med att en debattartikel

publiceras eller att ett beslut ska tas

eller nyss har tagits. Var kreativa! Bjud in

så många som möjligt, via sms, Facebook,

affischer, flygblad, på skolan. En flashmob

tar oftast inte mer än tio minuter vilket gör

att många gärna ställer upp och deltar.

10 | Fältbiologen 1/2012

Miahabo minns …

Hösten 2010 gjorde vi i Ume Fältbiologer en grym aktion på köpfria dagen. Klockan

fem på morgonen sågs vi, mörkt och snålblåst var det, fingrarna frös till is när vi

kämpade med tejpen. Vi tejpade för dörrarna till köpcentrumen. Med oss hade vi

affischer med texten ”STÄNGT PÅ GRUND AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR”. På affischerna

fanns även en text som förklarade kopplingen mellan överkonsumtion och

klimatförändringar. Nyheten om aktionen publicerades i både tidningar och radio.

Adbusting

Att förändra något i staden, reklamen eller

på vägskyltarna – kanske måla ett storföretags

skyltar rosa, eller något annat kreativt

som får människor att stanna upp och tänka

till – kan kallas för adbusting eller gatukonst.

Att vara kreativ i staden, helt enkelt.

Adbusting passar bra om ett kasst företag

(till exempel Vattenfall som utger sig för att

vara klimatbra när de i själva verket äger

massvis med kolkraftverk i Tyskland) har

en stor reklamkampanj på gång eller om

en matbutik gör reklam för tigerräkor eller

oxfilé – två produkter som innebär miljökatastrof.

Natten är gatukonstnärens arbetstid. Då

är staden hyfsat tom och på sin höjd smyger

en Securitasbil runt som ni lätt kan undvika.

Detta innebär dock att ni måste ha

möjlighet att kunna sova dagen efter, vilket

kanske kan skapa problem. Adbusting är

nämligen inget superbra att syssla med på

helgnätter, då gatorna av någon anledning

befolkas fram på småtimmarna. Satsa, om

möjligt, på en kväll mitt i veckan, måndag

eller tisdag kanske? Om det går, ge er ut vid

två–tre-tiden. Då är det som mörkast, och

folket sover som djupast …


Direkt aktion

Med direkt aktion åstadkommer ni ett resultat

utan inblandning av tredje part. Det

betyder att ni genom aktionen får till en

förändring utan att till exempel en politiker

eller företagsledare behöver genomföra

förändringen. En ”vanlig” aktion – alltså

en indirekt aktion – kan ha som enda mål

att skapa opinion. En direkt aktion har

däremot ett självuppfyllt resultat i sikte,

men kan självklart också skapa opinion.

Indirekta aktioner kan också maskeras som

direkta aktioner.

Till exempel blockerade Fältbiologerna

och många fler vägen till ett kärnkraftverksbygge

i Finland förra sommaren för att

stoppa bygget. Fastän vi visste att aktionen

inte skulle uppfylla sitt egentliga mål gjorde

vi aktionen för att skapa debatt och opinion.

Direkt aktion har också en pedagogisk

funktion, alltså att folk lär sig att ta hand

om samhället på egen hand. Direkta aktioner

kan vara att klättra upp i träden i en

avverkningshotad gammelskog, att ägna sig

åt ”guerilla gardening” (busplantering) eller

att bygga egna parkbänkar till kvarterets

nedgångna centrum utan att fråga kommunen

om lov. Med direkt aktion lär ni er

hur ni gör saker själva. •••

Salomon minns …

I slutet av klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 planerades en storslagen aktion

som kallades Reclaim Power. Aktionen gick ut på att stänga ner klimattoppmötet

och samla förhandlare och folk utanför konferenslokalerna. Meningen var att

skapa en ny mötesplats för att på ett bättre sätt komma fram till lösningen på

klimatproblemen, eftersom toppolitikerna och lobbyisterna misslyckats med att

komma någonstans. Reclaim Power hindrades av polisen.

Att tänka på vid alla

typer av aktioner

!

Alla ska med. Prata med varandra i er grupp vad ni vill göra. Är du ensam,

fråga några vänner om de är intresserade av att göra en miljöaktion tillsammans.

Se till så att allas idéer får komma fram och diskuteras och att alla får

vara med och ta beslut om vad ni ska göra!

Prata igenom allt. Prata igenom aktionen flera gånger. Vilka olika scenarion

kan uppstå? Tänk igenom alla möjliga knäppa saker som kan hända, så att ni är

förberedda. Vad gör ni om någon är sjuk? Vad gör ni om det störtregnar, eller

om polisen vill köra iväg er? Om ni glömmer kakorna ni bakat, eller om det dyker

upp någon som verkar hotfull?

Fördela ansvaret. Bestäm vem som ska göra vad. Vem målar banderoll, vem

skriver flygblad, vem gör ett pressmeddelande och vem är mediakontakt? Eller

gör ni allt tillsammans? Vem är poliskontakt under aktionen utifall de dyker upp

och vem söker polistillstånd, om ni ska göra det? Vem gör fikat ni ska bjuda

på, vem sprider information till vänner och bekanta om aktionen? Se till att

ansvarsfördelningen blir någorlunda jämn, så att ingen ska göra nästan allt.

Syftet. Vet alla varför ni gör aktionen? Det är viktigt att alla som är med kan

grundläggande fakta till varför ni till exempel blockerar energimyndigheterna!

Då kan alla stå för att ni gör aktionen, och känna sig tryggare.

Metoden. Har alla informerats om den metod ni ska använda? Om ni ska klättra

upp någonstans, har alla klätterkunskap? Om ni ska kedja fast er i varandra,

vet ni hur ni ska göra det?

Läs på om era rättigheter. Om ni ska göra en aktion där ni bryter mot lagen,

kolla upp lagarna och de eventuella juridiska konsekvenserna. Lär er vilka

rättigheter ni har om ni blir gripna av polisen, och vad som händer om ni blir

åtalade och kallade till rättegång. Detta är inte farligt, men kan kännas läskigt.

Om ni är väl förberedda och vet vilka rättigheter ni har samt har grundade fakta

kring varför ni har gjort aktionen känns det tryggare.

Peppa varandra. Peppa varandra, både före, under och efter aktionen. Prata

igenom förväntningar på aktionen, stöd varandra under aktionen och utvärdera

tillsammans efteråt. Vad gjorde ni bra och vad kan göras bättre nästa gång?

Kände alla sig trygga?

Sprid vad ni gjort. Oavsett om media dök upp eller inte, skicka gärna pressmeddelanden

med bilder även efteråt. Gör en sammanfattning av vad som hände.

Publicera en text på Fältbiologernas hemsida så att andra kan bli peppade av

vad ni har gjort!

Fältbiologen 1/2012 | 11


12 | Fältbiologen 1/2012

EN ANNAN

SKOG är

MöJLIG

text: Kleo Bartilsson foto: Magnus Bjelkefelt

Plantering och röjning – att ha en trädåker kräver arbetsinsatser. Mikael

Karlsson på Silvaskog, som arbetar med skogsbruk enligt Lübeckmodellen,

tycker att arbetet görs i onödan. En produktionsskog måste inte vara

likriktad för att vara lönsam. Tanken med Lübeckmodellen är att skogen

tillåts föryngra sig själv och att träd som är redo att bli timmer av hög kvalitet

tas ut kontinuerligt, istället för att man kalhugger. Men hur går en omställning

till? Vad innebär den? Följ med till en granåker i sydligaste Västergötland där

en omställning tar sin början.


Vi står i duggregnet, det är grå höst

och från kvistar och barr dryper

fukten. Över sjön ligger dimma

och ekan är uppdragen för länge

sedan. Vi tar oss systematiskt genom skogen

bit för bit. Träden står på rad, varje stam lik

den andra. Jag har varit på den här marken

många gånger förr, den tillhör min familj

och har gjort så genom generationer.

Trots det tittar jag på den på ett nytt sätt

idag. Skogen har förut bara varit just en

skog. Nu träder varje stam fram som en individ,

varje planta ska utvärderas. Idag tittar

vi på vår skog med hjälp av Lübeckmodellen.

Det är min pappa som har hand om våra

cirka 70 hektar mark, som till största del består

av odlad skog, med andra ord en granplantage.

Han ärvde marken för 10 år sedan

och har fortsatt att bruka den på samma

sätt som den varit brukad sedan 50-talet,

då kalhyggesbruket kom till Skandinavien.

Förr intresserade jag mig inte speciellt

mycket för vår granåker, trots att den

tillhör mitt arv. När jag var liten var den

vacker, djup och mossbelupen. Så ser en

granplantage ut precis innan den är redo för

kal avverkning – just när den fått en aning

äkta skog över sig. Nu består vår skogsmark

mest av unga träd, planterade för fyra, tio

och fyrtio år sedan. Det mesta är gran. Det

säger sig självt att en fältbiolog inte är speciellt

intresserad av sådana marker, där den

biologiska mångfalden är nära botten. Som

liten privat skogsägare gäller det främst att

få verksamheten att gå runt och då får hänsynen

till naturen komma i andra hand.

Men när alternativet med Lübeckmodellen

dök upp blev jag minst sagt intresserad.

Vetskapen om att det faktiskt går

att ha en produktion som också tar hänsyn

till ekologin kunde jag inte ignorera.

Det var därför vi tog kontakt med Mikael

Karlsson från företaget Silvaskog, som gör

skogsbruksplaner enligt modellen.

Vi plockar upp Mikael med vår bil och

han berättar om Lübeckmodellens grunder.

Istället för att likrikta skogen inför slutavverkningen

satsar man på ett kontinuerligt

bruk med självföryngring och plockhuggning.

Principen är att minimera arbetsinsatserna

och därmed kostnaderna. Plantering

och röjning gör endast i undantagsfall och

man satsar på högkvalitativt timmervirke.

Detta gör att verksamheten till och med

kan bli mer lönsam än kalhyggesbruk.

Pappa undrar hur en modell som är utvecklad

i Tyskland kan fungera i Sverige.

Här finns ju helt andra förutsättningar

än längre söderut. Mikael förklarar att

Lübeckmodellen alltid utgår från den

naturl iga biotopen för platsen, och därför

kan appliceras på all mark där skog vill växa

– från taigan till Amazonas. I Sverige vill

skog växa i högsta grad, och naturen strävar

hela tiden efter att beskoga marken med

det trädslag som trivs bäst där. Det vet alla

som försökt hålla en granplantage fri från

björk. I södra Sverige är granar en vanlig

syn, men egentligen tillhör denna region

lövskogsbältet. Granen i södra Sverige är

stressad av det varma klimatet. Detta gör

den extra mottaglig för skadeinsekter och

stormskador.

Vi kommer ut till ägorna, det är regnigt

och ruskigt, men det märker vi knappt då vi

går upp mot det första området vi ska titta

på. Här har granarna växt sig manshöga,

likaså de oönskade björkarna – en plantage

som snart bör röjas, enligt våra traditioner.

Men Mikael är av annan åsikt:

– Det här området ska vi bara låta vara,

de närmsta tio åren. Sedan gör vi en ny

bedömning.

Att tänka i tioårsperioder är brukligt

inom Lübeckmodellen. I kalhyggesbruket

är omloppsperioden längre, närmare bestämt

den tid det tar för de små plantorna

Fältbiologen 1/2012 | 13


Hyggesfritt skogsbruk

Lübeckmodellen lanserades första gången 1994 och bygger på kontinuitetsskogsbruk,

det vill säga ingen kalavverkning och ingen plantering. Istället

låter skogsbrukaren skogen föryngra sig själv utifrån de förutsättningar

som finns på platsen.

För att skogsbruket ska gå med vinst är tanken med Lübeckmodellen att

man satsar på högkvalitativt timmer istället för massaved. Man planerar för

att skötselkostnaderna går ner rejält, men att mer resurser istället går till

administration. Kostnaderna för avverkning blir desamma som för trakthyggesskogsbruk

om man i denna kostnad också räknar in konventionella skogsbrukets

gallringkostnader. Lübeckskogen behöver inte röjas eller planteras.

De ekologiska fördelarna är stora eftersom skiktad skog innehåller större

mångfald än en plantage. Fler arter får chansen att etablera sig i skogen

och utan kalavverkning kan de också stanna kvar.

Modellen härstammar från Tyskland där 5–10 procent av skogsarealen

brukas på detta sätt. Modellen stöds av Greenpeace och har utnämnts av

tyska miljöministeriet till den bästa skogsbruksmodellen. I Brasilien används

modellen på 300 000 hektar skog. Även i Kina och Vietnam används modellen.

Förra året lades en motion till riksdagen om att utreda införandet av ett

skogsbruk enligt Lübeckmodellen i Sverige.

att växa upp och bli redo för slutavverkning.

Lübeckmodellen är istället en ”adaptiv

förvaltningsform”, vilket innebär att den

hela tiden kan anpassas och utvärderas. I

kalhyggesbruket finns inget utrymme att

ångra sig, ett kalhygge är ett kalhygge. I

en Lübeckskog kan följden av varje åtgärd

analyseras, och kommande åtgärder anpassas

därefter.

Vi rör oss genom snåriga granplantager

och över markberedda hyggen fulla av

förrä diska hål att trampa snett i. Här gick

jag själv med röjsågen för några år sedan.

Då såg jag bara de självföryngrade lövträden

som oönskat sly – björk, bok, ek och rönn

måste bort om granarna ska klara konkurrensen.

Gran skulle aldrig växa här i samma

skala om vi inte planterade den och dessutom

curlade den genom hela uppväxten

genom att ta bort konkurrerande trädslag.

Mikael menar att denna självföryngrande

kraft är något vi bör utnyttja, inte kämpa

emot.

Hur ska vår granplantage kunna bli en levande

skiktad blandskog? Steget känns enormt

och jag luftar mina farhågor för Mikael: Hur

sker omställningen? Han förklarar att det kan

gå olika snabbt, allt beror på vilka åtgärder

man sätter in och hur utgångsläget ser ut.

14 | Fältbiologen 1/2012

– Det viktiga är att man bestämmer sig

för en ny riktning, så att man tar ett steg

framåt, säger Mikael.

Är markägaren mycket angelägen om

att så fort som möjligt få en skiktad skog

och vill att omställningen till den naturliga

skogstypen ska påskyndas, så finns det en

hel del man kan göra. Till exempel kan man

öppna upp ytor i granskogen där lövträden

får en chans att komma upp och hägna in

stora eller små ytor där betestrycket från

vilt är hårt.

– Vi planterar sällan. Och om vi gör det,

så använder vi ett så lokalt plantmaterial

som möjligt, berättar Mikael.

Det är när vi kommer ut till de delar av

ägorna som består av högrest skog som det

börjar bli riktigt intressant. Här har stora

delar av kalhyggesbrukets process genomförts,

vilket gjort skogen väldigt likriktad.

De plantor som sattes för trettio till femtio

år sedan har hela tiden varit utgångsläget

för skötseln, och under hela omloppstiden

har man jobbat för att främja dessa träd.

Under den första röjningen tar man bort

björk och annat sly som skymmer och konkurrerar

med plantorna. Mikael berättar att

björken är en pionjär art (art som är ”först

på plats”), varför sekundärarten gran (en

Mikael Karlsson från Silvaskog tycker inte att vi ska curla

granplantor. Det är bättre att låta skogen föryngra sig själv, det är

den så bra på. Foto: Felicia Lindh.

art som vill växa upp i skydd av andra träd)

har svårt att hävda sig på ett hygge. Cirka

15 år och två röjningar senare har granen

tagit över helt, plantagen är tät och stammarna

raka, alla i samma ålder. Då kommer

första gallringen, då ungefär 25–40 procent

av träden tas bort för att ge resterande träd

mer plats. Detta upprepas normalt ett par

gånger innan slutavverkningen.

Vi går genom pelarsalen av raka träd

– Det här hade jag gjort helt annorlunda,

säger Mikael.

Istället för att ta bort de små, klena stammarna

som är urskiljningsmetoden vid

konventionell gallring, hade han tagit bort

större sneda, stormskadade stammar eller

större stammar som konkurrerar med önskade

huvudstammar. Med huvudstammar

menas de stammar, bland de större träden,

som har störst chans att bli fint timmervirke.

Det innebär en kontinuerlig gallring

där man friställer de träd som kommer ge

högst avkastning och samtidigt ger skogen

utrymme att självföryngra sig.

– Men det är viktigt att poängtera att det

inte handlar om några hårda gallringar där

man hugger bort alla träd runt en huvudstam,

utan endast försiktiga åtgärder, säger Mikael.

När tiden är inne kan man även skörda


de huvudstammar som är redo.

Lübeckmodellen säger också att vi ska

låta 10–20 procent av arealen vara obrukad.

Detta för att främja den biologiska mångfalden

– en obrukad skog kommer alltid att

skilja sig från en brukad. Det gäller speciellt

andelen död ved, som minskar vid uttag av

virke från skogen. Sedan behövs de avsatta

arealerna som referensytor då vi studerar

skogen. Lübeckmodellens grundtanke är

att den brukade skogen ska vara så lik den

obrukade som möjligt. Då måste det finnas

platser där vi kan studera hur den obrukade

skogen ter sig. I Silvaskogs folder ”Lilla

skogspraktikan” kan man läsa: ”Vad som

betraktas som en naturlig skog är inte ett

bakåtblickande begrepp utan vi studerar

befintliga obrukade skogars utveckling”.

Möra i benen är vi tillbaka i bilen.

Jag är övertygad, men pappa är skeptisk.

Om vi lämnar våra plantor vind för

våg, kommer allt vårt slit med plantering

och röjning gå om intet. Det blir en del

pengar i sjön. Granplantorna kommer att

duka under om björken tillåts växa fritt.

Avverkningskostnaderna vid plockhuggningen

tror han blir högre och därmed nettovinsten

lägre. Man får även mer betalt

för gran än björk idag. Men hur ser det ut

om 80 år?

Man måste i alla fall börja någonstans.

Mikael är inte positiv till idén att ”fasa ut”

kalhyggesbruket (att jobba med hyggena

som förr, så att granarna får en chans, ) och

sedan börja med Lübeckmodellen.

– Bara för att man tagit dåliga beslut tidigare,

betyder det inte att man måste hålla

fast vid dem, säger han.

Och här närmar vi oss ett av de största

problemen med Lübeckmodellen. Hur ändrar

man mentaliteten hos skogsbrukarna?

Hur rubbar man en tradition som är så

djupt rotad som kalhyggesbruket är? Att

byta brukarform är ett väldigt svårt beslut,

för det sträcker sig över en ofantligt lång tid.

Det är inte min far som kommer ta de flesta

konsekvenserna av det här beslutet, kanske

Det måste inte bli såhär.

I ett skogsbruk enligt

Lübeckmodellen gäller

plockhuggning istället för

kalhuggning. Inga hyggen.

inte ens jag, utan generationen efter mig.

Men det är också detta som i mina ögon

gör det till ett lätt beslut. För i grunden

handlar det inte om mig och min plånbok,

utan om hur vi förvaltar vår bit av jorden.

Jag vill ge mina barn en levande skog, inte

en plantage vars biologiska mångfald bara

kommer att minska och minska, om den

fortsätter brukas på samma sätt.

När det finns ett sätt som är både lönsamt

och som tar hänsyn till ekologin – då finns

inga undanflykter. Pappa nämner något om

att det här kanske bara är en trend, det är

obeprövat och nytt, vem vet hur länge det

kommer hålla i sig? Men jag tänker att nej,

det här är på riktigt. För Lübeckmodellen är

det mest långsiktiga tänket för skogen som

jag någonsin stött på. Om något kommer

hålla i sig så är det detta. •••

Det kan se ut så här. Blandad skog med träd i alla åldrar.

Foto: Silvaskog

Fältbiologen 1/2012 | 15


text och bild: Kleo Bartilsson

KARTFJÄRIL 1:a generationen (vårform)

KÅLFJÄRIL 2–3 generationer

GRÖNSNABBVINGE

MINDRE

TOSTEBLÅVINGE 1:a generationen

MAKAONFJÄRIL

RAPSFJÄRIL 2–3 generationer

AURORAFJÄRIL

SORGMANTEL 1:a generationen

SKOGSNÄTFJÄRIL

NÄSSELFJÄRIL 1:a generationen

LUKTGRÄS

PÅFÅGELÖGA 1:a generationen

APOLLOFJ

KAMGRÄSFJÄRIL

VIOLE

VINBÄRSFUKS 1:a generationen

LJUNG- O

CITRONFJÄRIL 1:a generationen

MID

SILVERBLÅVIN

SVARTRIN

ÄLGGRÄS

SMULTRONVISSLARE

ASPF

AMIRAL

PRYDLIG P

VITFLÄCK

ÄNGSSMYGARE

PUKTÖRNEBLÅVINGE


TÅTELSMYGARE

TOSTEBLÅVINGE 2:a generationen

SILVERSTRECKAD PÄRLEMORFJÄRIL

TT BLÅVINGE

VINBÄRSFUKS 2:a generationen

CH HEDBLÅVINGE

CITRONFJÄRIL 2:a generationen

SOMMARBLÅVINGE

GE

GLAD PÄRLEMORFJÄRIL

PÄRLEMORFJÄRIL

JÄRIL

ÄRLEMORFJÄRIL

IG GULDVINGE

SORGMANTEL 2:a generationen

NÄSSELFJÄRIL 2:a generationen

FJÄRIL

PÅFÅGELÖGA 2:a generationen

ÄRIL

När är det dags att börja spana efter grönsnabbvingens första

fladder, vilken fjäril flyger i mars, när är ängarna fjärilstätast

och vilka håller oss sällskap in i höstmörkret?

KARTFJÄRIL 2:a generationen (höstform)


Bryosfären

– mossornas rike

Det finns kanske så många som 20 000 olika mossarter i världen. Tillsammans

täcker de en stor del av jordens landyta. En matta av mossa är ett helt ekosystem

i miniatyr. Det byggs upp av levande och död mossa, och är fullt av alla de

bakterier, svampar, alger, spindlar och leddjur som lever där. Det finns ett ord

som innefattar allt detta – bryosfären.

De allra minsta organismerna i

bryosfären, mikrofaunan, håller

till i vattenfilmen som bildas

runt mossans olika delar.

Där kan man hitta trögkrypare, hjuldjur

och rundmaskar. I de luftfyllda utrymmena

mellan mossdelarna finns de lite större djuren

– mesofaunan. Den består av spindlar,

kvalster och insekter. Speciellt olika sorters

kvalster trivs i mossan, det kan finnas så

många som 100 000 individer per kvadratmeter!

– Man slås av vilken rikedom av olika

djur som lever i mossan, berättar forskarstuderande

Mattias Wass som skriver på en

18 | Fältbiologen 1/2012

text: Liselott Evasdotter foto: Kleo Bartilsson

avhandling om smådjurssamhällen i Grå

raggmossa (Racomitrium languinosum) på

hällmarker.

– Där finns hoppstjärtar, hornkvalster

och rovkvalster, små spindlar och penselfotingar.

Dessutom kryper det sannolikt

omkring en stor mängd arter som fortfarande

är oupptäckta i mosstuvorna.

– Jag gissar att livet i mossan är rätt

händelse rikt, säger Mattias och beskriver

hur en samling med hoppstjärtar, som betar

på svamp, kan bli attackerade av ett rovkvalster

som snart i sin tur blir uppätet av

en lurpassande spindel.

En anledning till att Mattias studerar just

mossor är att ekosystemen som finns där,

trots att de är i miniformat, innehåller en

stor mångfald av arter som påverkar varandra

på olika sätt.

– Det som jag är mest intresserad av i

min forskning är hur biologisk mångfald

antingen kan återhämta sig, förändras eller

försvinna som en konsekvens av att arternas

livsmiljöer styckas upp i småbitar, berättar

han. Sett i stor skala blir naturmiljöer

i stora delar av världen hela tiden alltmer

fragmenterade av till exempel skogsavverkningar,

åkermark och byggprojekt. Jag använder

mossmattornas miniatyrlandskap

som modeller där jag kan skapa egna frag-


menteringar för att studera vad som händer

med de olika arterna när deras livsmiljöer

splittras upp.

Andra som har forskat på liknande miniatyrlandskap

av mossa har sett att förlusten

av arter i fragmenterade mossor minskar om

man kopplar ihop dem med korridorer till

större mosslandskap. Man har också konstaterat

att storleken på mossfragmenten har

större betydelse än hur isolerade de är. Ju

större ett fragment är, desto större är chansen

att arterna i det ska överleva.

– Sällsynta arter och rovdjur som finns

högt upp i näringskedjan tycks vara de

som är känsligast för fragmentering, säger

Mattias. Men olika djurgrupper kan reagera

helt olika när deras livsmiljö styckas upp.

Hornkvalstren är till exempel känsligare

för isolering än vad hoppstjärtarna är. Det

beror antagligen på att hoppstjärtarna både

är större och därmed snabbare än hornkvalstren,

och att de dessutom är försedda med

ett katapultorgan på buken som de kan

slunga iväg sig med.

Mossorna är inte bara viktiga för de

små djur som lever där. De påverkar också

hela jordens kolbalans. Varje enskild mossindivid

är ganska liten, men mosstäcket i en

skog eller myr kan utgöra en betydande del

av ekosystemets biomassa. Eftersom mossor

har fotosyntes, precis som kärlväxter, tar de

Bli mästare på mossor

Det går bra att ta hem mossan för att titta mer på den

hemma, till exempel för att artbestämma den. Då är

det smart att vika små konvolut av papper, skriva

insamlingsplats och datum på, och spara mossan

däri. Det gör inget att mossan torkar, det är bara

att spruta vatten på den då man vill titta på den

igen. När man artbestämmer mossor finns det flera

små detaljer som hjälper en i artbestämningen. Har

bladen en synlig nerv? Finns det blad på stammen?

Vilken form har bladen och bladspetsen? För att se

de små detaljerna ordentligt behövs en bra lupp och

en del tålamod. Andra faktorer som kan leda till rätt

artbestämning är hur stor mossan är, vilken miljö den

lever i och hur sporkapslarna ser ut.

”Där finns hoppstjärtar, hornkvalster och rovkvalster,

små spindlar och penselfotingar. Dessutom kryper

det sannolikt omkring en stor mängd arter som

fortfarande är oupptäckta”

upp koldioxid från atmosfären. När mossan

dör bryts den ner långsamt, med resultatet

att förnalagret byggs på. I detta lager

av växtdelar som inte brutits ner än lagras

kolet, istället för att spridas ut i atmosfären

igen som koldioxid.

I motsats till kärlväxterna kan inte mossorna

styra sitt vattenupptag. Mossor har

nämligen inga rötter. Istället tar de upp

vatten direkt via cellerna när det regnar

eller är fuktigt i luften. Om det är blött

i botten av mosstuvan dras vatten uppåt

längs mossans stam med hjälp av kapillärkraften.

Ju fler små hängande grenar

mossan har längs stammen, desto större

blir det kapillära nätverket som vattnet kan

röra sig uppåt i.

För att klara sig lever de flesta mossor på

platser som är skuggiga och fuktiga. Många

mossor växer också i täta tuvor, vilket gör

att fukten lättare hålls kvar. Skulle mossan

torka ut ändå gör det inte så mycket, den

kan gå in i en vilofas tills nästa gång det

blir fuktigt.

När mossan torkat är det lätt att den

bryts av i mindre bitar. Om de bitarna följer

med ett djur eller blåser med vinden till

en annan plats med bra miljö, så kan biten

växa ut till en ny mossplanta. Det kallas

vegetativ förökning och är ett sätt för mossor

att sprida sig.

Mossor förökar sig också via sporer som

finns i speciella kapslar. Ibland kan man

se sporkapslarna sticka upp ur mosstuvorna.

Sporerna är små och lätta och väldigt

tåliga. Många sprids med vinden upp i

atmosfären där de utsätts både för stark

UV-strålning och stark kyla. Med hjälp

av vindarna sprids sporerna runt jorden.

Många mossarter kan hittas på flera kontinenter.

Tänk att samma mossarter finns

både i Sverige och till exem pel på Hawaii!

Mossorna är inte bara små ekosystem i sig

själva, det ingår också mossor i en mängd

olika slags ekosystem över hela jorden.

Från regnskogen, till den svenska taigan

och den arktiska tundran. •••

Gå på jakt efter djuren

Samla in lite mossa eller förna och lägg den uppochner

i en tratt med en glasburk under. Häll lite kallt

vatten i glasburken. Rikta ljuset från en skrivbordslampa ovanifrån

mot mossan och vänta ett tag. Djuren vill undvika ljuset och kryper

därför neråt mot det kalla vattnet. Samla in djuren och titta på dem

med en lupp. Kul!

De flesta av djuren som lever i mossan är runt en millimeter stora.

De är erkänt svåra att artbestämma och det krävs oftast mikroskop.

Men om du ser ett avlångt litet djur i mossan eller på barken av

ett träd, som plötsligt spritter iväg när du försöker röra det, då är

det sannolikt en hoppstjärt som undflyr dig med sitt katapultorgan.

Fältbiologen 1/2012 | 19

foto: Mattias Wass


20 | Fältbiologen 1/2012

Grymt i natten

Sedan 40 år tillbaka har ett stort däggdjur återkommit i den

svenska faunan. Den som törs ge sig ut i terrängen för att

speja efter vildsvin bör kika efter uppbökad mossa, spetsa

öronen efter frustningar och grymtningar men framför allt ha

någon att hålla hårt i handen.

text: Andreas Hansen foto: Jan-Peter Lahall

Det är mörkt i skogen. Långsamt

rör du dig fram mellan trädstammarna.

Plötsligt hörs ett

gällt skrik! Du hoppar till och

råkar knäcka en kvist. Frustningar hörs

alldeles i närheten. Sedan en grymtning,

följt av ett högljutt brak när ett antal stora

djur rusar iväg i mörkret. Med andan i

halsen tar du dig ut till den närbelägna

skogsvägen. Du har mött en flock vildsvin.

Vildsvinet är en art som gjort en otrolig

comeback i den svenska naturen. På 1700talet

utrotades vildsvinet från Sverige men

under 1970- och 1980-talet rymde djur från

olika hägn. Sedan dess har stammen vuxit

snabbt och beräknas nu till mellan 50 000

och 100 000 djur. De förekommer i hela

Syd- och Mellansverige.

Vildsvin förökar sig snabbt och kan få

upp till tio kultingar i en kull. Ibland lyckas

de också få två kullar om året. I Sverige

bedrivs intensiv jakt på vildsvin men det har

inte haft någon stor inverkan på stammen.

Vildsvin är sociala djur och lever i grupper

om upp till cirka 30 individer. Klanen

leds av en gammal sugga som har stor kännedom

om gruppens hemområde. Övriga

medlemmar är oftast hennes döttrar, deras


ungar, andra släktingar samt några yngre

galtar. Äldre galtar går större delen av tiden

ensamma men återkommer till flocken

regel bundet.

Vildsvinen är allätare, som bökar runt i

markskiktet efter föda. De lever på växter,

rötter, svamp, ekollon, insekter, maskar

och smådjur. De tackar inte heller nej till

kadaver. Jägare utfodrar ofta vildsvin för

jaktändamål och för att hålla dem borta

från åkergrödor.

Vildsvin har ganska dålig syn, vilket de

kompenserar genom att ha god hörsel och

det skarpaste luktsinnet bland däggdjuren.

Vildsvinen har ett väl utvecklat ljudspråk

med olika slags grymtningar för kommunikation.

En skarp fnysning fungerar som

varningsläte, både för andra svin men även

som signal till rovdjuret att det är upptäckt.

Vid slagsmål, eller när djuren bara smågnabbas

vid en matplats, utstöter de gälla skrik

som hörs lång väg. När de äter smaskar de

oftast högljutt. Vildsvinets enda fiende vid

sidan om människan är vargen, som framförallt

kan ta ungdjur.

Att skåda vildsvin

Att studera vildsvin är något av det mest spännande i naturen. Tänk

på att de är vilda djur, behandla dem varsamt och visa respekt.

Var? Vildsvin är anpassningsbara. De föredrar dock ett varierat

landskap, gärna där öppen mark och åker blandas med skog och

våtmark. Lövskog är favoritbiotopen men barrskog funkar också.

När? Skymning och gryning är bästa tiden att se vildsvin. Det

är på natten de är mest aktiva. På dagtid vilar de i tät skog eller

barrplanteringar. Jägarnas foderplatser är bra ställen att leta efter

vildsvin året om. På vintern är de särskilt välbesökta.

Hur? Att titta efter spår kan ge en bra bild över var man kan tänkas möta vildsvin. Ordentligt

uppbökad mark är det tydligaste tecknet på vildsvin. Lergropar i fuktig mark, upptrampade

stigar och kli­träd är andra spår. Kli­träden finns ofta nära lergroparna och brukar se nötta ut

samt vara klädda med lera. Här kan man också hitta hår – långa svarta eller bruna borst som

är kluvna i spetsarna. Klövavtrycken varierar i storlek. Ett typiskt kännetecken är dock att

lättklövarna sitter brett isär, vid sidan om klövarna snarare än rakt bakom som hos hjortdjur.

Ljusa sommarnätter erbjuder särskilt bra möjligheter. Sätt dig still och vänta vid en åkerkant,

vid ett gärde eller vid en foderplats i skymningen. Eller ge dig ut och leta aktivt. Rör dig

långsamt och undvik onödiga ljud. Tänk på vindriktningen, de känner lukt på långt håll! Om

ett vildsvin mot all förmodan går till anfall, om det är skadat eller skyddar sina ungar, försök

ta dig upp i ett träd eller på en större sten. Genom att långsamt backa undan och prata lugnt

kan du avvärja de flesta attacker. För det mesta är vildsvinen skygga och svåra att träffa på.

Men med tur och skicklighet kan du få syn på det vilda svinet, det är bara att ge sig ut i natten.

Vildsvinets år

Parningstiden infaller i december. De

vuxna galtarna hänger då med flockarna

och uppvaktar suggorna. De markerar

dominans genom att urinera och slita ner

småträd som de täcker med starkt doftande

saliv. Om en strid bryter ut ryker galtarna

ihop under höga skrik. De rammar varandra

och hugger med sina vassa betar. Den

segrande galten får ofta möjligheten att para

sig, men det är ledarsuggan som fäller slutliga

avgörandet. Vid hård tjäle och djup snö

har vildsvinen svårt att finna mat. Då lever

de av sina fettreserver. Utfodringsplatser är

ofta välbesökta under hårda vintrar.

I mars och april föds de flesta kultingarna.

Suggan gör i ordning ett bo av granris, torrt

gräs eller vass i ett tätt snår eller under en

yvig gran. Under den första tiden efter födseln

stannar suggan hos sina kultingar och

håller dem varma, och gör bara korta turer

för att leta föda. Efter ett par veckor börjar

kultingarna följa med suggan från boet

och ansluta sig till flocken. Kultingarna har

längsgående ränder de första två månaderna

som ett kamouflage bland markens torra löv

och gräs. Suggan försvarar sina kultingar

aggressivt mot alla slags rovdjur, även människor.

Under sommaren lever vildsvinen gott.

Det finns rikligt med saftig grönska att äta

av. Värmen kan dock bli ett bekymmer. På

fuktiga ställen i skogen bökar svinen upp

gyttjegropar. Här rullar de sig och njuter

av svalkande lera. Leran fungerar som ett

skydd mot solen och håller dessutom insekter

borta. Genom att skrubba sig mot

trädstammar efter badet kan de även bli

av med en del fästingar. I den här åldern är

kultingarna nyfikna och undersöker allt. En

gång blev jag vittne till hur några unga svin

en sommarnatt jagade gräsänder.

När hösten kommer börjar förberedelserna

för vintern. Pälsen blir tjockare och

svinen börjar bygga upp fettreserver av

rotknölar, svamp, äpplen och rester efter

älgjakten. Mognande spannmål på åkrarna

lockar ut grisarna nattetid. I områden där

det finns ek och bok blir ollonen bra höstföda.

•••

foto: Andreas Hansen

Fältbiologen 1/2012 | 21


minifältis

Fjärilsmagi

text och bild: Elin Sandberg

Fånga in en larv och släpp ut en fjäril! Det är

spännande, och inte alls svårt, att följa fjärilens

förvandling på nära håll.

22 | Fältbiologen 1/2012

Ta max 10 larver och lägg dem i

en stor burk. Lägg tidningspapper

i botten på burken och spänn ett

finmaskigt nät över öppningen.

Ställ burken ljust, men inte i direkt

solsken.

Du får ta hand om dina larver i upp

till tre veckor innan de förpuppar

sig. Mata dem med färska nässlor

varje dag. Då och då behöver du

städa. Byt ut allt, både papper och

gamla nässlor, så det inte ligger

larvbajs och möglar i burken.

Larverna ömsar skinn tre gånger

innan de förpuppas. Tänk på att inte

störa dem när de just ömsat för då

är de extra känsliga.


Det första du behöver är några

fjärilslarver. Nässelfjärilens larver

är lätta att hitta, för de äter bara

brännässlor.

Lägg in lite pinnar i burken när det närmar

sig puppning så att fjärilarna har

någonstans att krypa upp och torka

vingarna. Ett tecken på att det är

dags är att larverna hänger sig

upp och ner.

Larven hänger

sig uppochner

Den är puppa

i 1–2 veckor

Puppan börjar

kläckas, sedan

går det fort.

Leta efter nässlor som ser ut

att vara invävda i spindelnät.

Om du tittar noga så ser

du att där inte bor några

spindlar, utan en massa små

larver (storleken kan variera

kraftigt beroende på hur

gamla larverna är).

Vingarna vecklas ut

Efter två timmar

har vingarna torkat

ordentligt och

fjärilen är flygfärdig.


kultur

Det stora tågrånet

Mikael Nyberg

Karneval förlag, 2012

Länge har tågtrafikens problem varit

ett återkommande samtalsämne,

såväl i fikarum som i riksdagsutfrågningar.

Det stora tågrånet är den

första populärt skrivna genomgången av det

svenska tågkaoset. I första hand bör den läsas

som ett träffsäkert utfall mot den havererade

transportpolitiken men det är också ett rofyllt

reportage om de människor som arbetar

med svensk järnväg.

Boken tar avstamp långt innan avregleringarna,

i den svenska järnvägens barndom. Även

då drevs trafiken efter marknadsprinciper med

minst sagt blygsam framgång. Ironiskt nog

kallades marknadslösningen för ”gammalliberal”

politik när staten tröttnat och inrättat

ett mer centralplanerat system.

Även den senare järnvägshistorien får en

grundlig genomgång, från SJ:s storhetstid då

stinsarna residerade som överstar på stationer

i varje avkrok, till 90-talets uppdelning av

ansvar för trafik, underhåll och fastigheter.

Återblickarna blandas upp med personliga

berättelser från Mikael Nybergs imponerande

efterforskningsarbete. Från norr till söder

har han samlat iakttagelser från järnvägare

som slitit i decennier för att tågen ska gå i

tid. Boken tar också upp det arbetsrättsliga

Kollaps – livet vid

civilisationens slut

David Jonstad

Ordfront, 2012

Jag läser den här boken

om civilisationens

kollaps i skenet av

stearinljus under ett

64 timmar långt elavbrott

efter stormen

Dagmars härjningar. Det

är en lättläst, men ändå

faktaspäckad bok.

Författaren David Jonstad är chefredaktör

för klimatmagasinet Effekt, föreläsare och

författare till klimatboken Vår beskärda

del. Med den nya boken Kollaps, väcker han

åter centrala frågor som hur vi ska stärka

vår anpassningsförmåga inför de stundande

klimatförändringarna.

Enligt boken är en global civilisations-

24 | Fältbiologen 1/2012

perspektivet, som tidigare

saknats i debatten.

I och med att

avtal och operatörer

byts ut med jämna

mellanrum kan företagen

fritt välja

vilken personal de

vill behålla. Därmed

kortsluts tryggheten

i hela branschen.

Det är lätt att nästan

känna ångest

inför Mikael Nybergs

beskrivning av hur

tågbolagen gör sig

av med kunnigt folk

som påtalar fel och

brister. Alltmer resurser

går istället till

jurister som letar kryphål i kontrakt för att

kunna lämpa över ansvaret på någon annan

när det kör ihop sig. Ett av de mer belysande

exemplen på järnvägens kafkaliknande byråkratisering

är att upphandlade bolag skickat

ut ”felavhjälpare” utan varken utbildning eller

redskap för att göra någonting, viktigast är att

avtalets inställningstid uppfylls.

Boken är i första hand en knivskarp

uppgörelse med splittringen inom den järnvägssektor

som nu plågas av den kompakta

oförutsägbarhet som upphandlingskarusel-

kollaps nära förestående,

men det lär inte bli som att

falla utför ett stup, utan snarare

som att tumla ner för en

backe. Det som väntar oss är

en undergång för den industriella

civilisationen, men för

mänskligheten som sådan

innebär förändringen snarare

en övergång till något ännu

okänt. Vad som följer kan vi

fortfarande påverka.

Under världshistoriens

lopp har otaliga civilisationer

gått under. En viktig orsak

till att samhällen bryter samman är att de

blir för komplexa. Idag är både vår produktion

och våra maktcentra globalt sammanflätade,

vilket gör att kollapsen blir global.

Ett par exempel på systemets komplexitet

är att EU:s administration sköts av mer än

170 000 heltidsanställda – bara EU:s expertgrupp

för mineralvatten sysselsätter 60 per-

lerna medfört. Kritiken

är bitvis så nedgörande

att jag stannar upp och

frågar mig hur det är

möjligt att det fortfarande

går tåg i Sverige.

Miljöperspektivet hänger

dock med hela tiden i

bakgrunden som bärande

argument för att järnvägen

måste fungera.

Det märks att Mikael

Nyberg är missnöjd med

mer än tågtrafiken. Här

och var svävar han ut i ett

yvigt fäktande mot svällande

banksystem, privatiseringar

inom vården, till

och med Irakkriget får sig

en känga. Det är inget fel

på analyserna men jag önskar att det genomarbetade

reportaget fått tala för sig självt.

Författarens recept för en fungerande

tågtrafik är knappast överraskande, men

pläderingen för mer samordning och central

planering får en oerhörd tyngd tack vare

bokens gedigna genomgång av dagens tillstånd.

Trots att regeringen fortsatt travar på

i motsatt riktning hörs enskilda röster, även

från höger, som slutat stirra sig blinda på den

gammalliberala kartan och börjat anpassa sig

till hur verkligheten ser ut.

Svante Hansson

soner. För att bygga en Volvo V70 går det åt

20 000–30 000 delar från 300 underleverantörer

i 41 länder. Systemet är effektivt på kort

sikt, men minst sagt sårbart.

Om man ska tro USA:s energidepartement

är oljan civilisationens blodomlopp. Den står

för cirka 35 procent av världens energiförsörjning

och 94 procent av transporterna. En

liter olja är en produkt av 25 ton organiskt

material, med en energimängd motsvarande

19 dagars hårt kroppsarbete. För detta är

världsmarknadspriset fem kronor.

Komplexiteten i den globala världsordningen

har gjort att det idag kanske är

svårare än någonsin att sia om framtiden.

Mänskligheten har dock en stark tendens

till överdriven självsäkerhet om förmågan att

förutse framtiden. Att det ibland sker väldigt

oväntade saker är statistiskt helt naturligt,

ändå räknar vi ofta med att allt fortsätter

ungefär som nu. Att tillväxten snart kan bli

nerväxt verkar svårsmält.

Göran Hådén


I varje nummer har Fältbiologen en gäst som skriver om natur och miljö.

Fråga vad som helst! Fältbiologens experter kan svara på allt.

Skicka din fråga till redaktion@faltbiologerna.se.

Politik på tallriken

Idag kan den som vill lätt fylla sin shoppingkasse i mataffären

med varor från hela jordklotet. ”Det är alltid skördesäsong någonstans

i världen”, som livsmedelskedjan framhåller i sitt försök

att haka på den senaste trenden att handla säsongsbetonat.

En helt vanlig kundkorg, i en helt vanlig butik, kan enkelt innehålla

mjölk från Tyskland, ris från USA, kött från Irland, apelsiner

från Israel och en fiskfilé från Vietnam. Utifrån förpackningarna

är det helt omöjligt att uttyda under vilka förhållanden som maten

producerats – vilka löner arbetarna haft, hur djuren har haft det och

vilka insatser i form av fossil energi och handelsgödsel som krävts.

Dagens mat är anonym. Konsumenten bryr sig inte om vilken roll

maten har för samhällsutvecklingen. Du blir kanske inte vad du

äter, men du får det samhälle som du äter. För mat är politik.

Under lång tid har livsmedelsproducenter i Sverige och på många

andra platser drivits till att bilda allt större och mer specialiserade

enheter. Det har inneburit att färre människor kan producera mer

mat till lägre priser. Det som subventionerat priset på mat är energi

lånad från dinosauriernas tid – oljan. Förr eller senare kommer

det inte längre gå att subventionera vår västerländska livsstil med

fossil energi.

I framtiden måste livsmedelproduktion, energiproduktion och

biologisk mångfald kunna finnas på samma plats, där fokus idag

ligger på att producera endast livsmedel. Utsikterna är ingalunda

hopplösa. Faktum är att det redan idag finns människor som arbetar

för att bevara och utveckla den infrastruktur som krävs för

ett hållbart samhälle. Tekniken finns redan, det som saknas är en

ekonomisk politik som möjliggör idéerna.

Småskalighet innebär automatiskt att det bildas en mosaik

av miljöer i landskapet, vilket ger större biologisk mångfald. Det

betyder i sin tur att skadeinsekter i högre grad kan kontrolleras av till

exempel spindlar och rovskalbaggar istället för med bekämpningsmedel.

Småskaligheten ger också möjligheter att utnyttja en kraft

som både ger bättre djurvälfärd och mindre behov av fossil energi

– nämligen muskelkraften hos djuren. Smarta kor kan själva plocka

ihop sitt foder istället för att det fraktas hit från andra sidan jorden.

Kor som betar kan till och med fungera som en koldioxidsänka, till

skillnad från sina kusiner inom industrijordbruket.

Inom många jordbruk finns idag ytor som idag står helt outnyttjade.

Istället skulle taken kunna producera solenergi, inte bara

till gården utan också till elnätet. Gödselstacken skulle kunna ge

biogas som kan driva mjölkbilen till mejeriet.

Utmaningen ligger i att knyta ihop stad och land. Att hitta mötesplatserna

för producenter och konsumenter som gör det möjligt

för människor att få kunskap om vad maten de äter har för påverkan

på samhället. För frågan är inte om vi ska ställa om samhället, utan

när och på vilket sätt. Lär känna din mat!

Therese Forsberg är vetenskapsjournalist

och biolog och arbetar bland annat som

redaktör för tidningen Småbrukaren.

krönika och experten

INSPIRATION: Hilde Christiansen-Meijer har jobbat

med allehanda pedagogiska projekt, både inom och utanför

Fältbiologerna. Hon kan allt om lekar, barn och hantverk.

Har du tips på hantverk som man

kan göra ute, utan att behöva ha

tillgång till olika redskap? /Nicholas

Nu har vi försommaren framför oss. I maj och juni går

det fantastiskt bra att binda gräskronor. Ge dig ut i

gräshavet, helst med en snörstump i fickan. Plocka

de grässtrån som du tilltalas mest av. Tiden kring midsommar

är grässtråna som allra vackrast och lättast att arbeta

med. Grässorter som timotej, hundäxing, knylhavre, kruståtel,

bergsloke, rödven, flaskstarr och ängsgröe är lätta att

binda gräskronor av men andra sorter brukar också fungera.

Det är bara att testa sig fram. Blommor som smörblommor,

ängsull, rödklöver och renfana som håller kvar färgen även

när de torkar, kan också bindas in i gräskronan.

En gräskrona kan bäras på huvudet, eller hängas upp i taket

hemma. Där kan de skira gräskronorna sedan hänga och

påminna om försommarens grönska och dofter.

Figurer, girlanger och kransar av gräs har bundits i århundraden

i Sverige. Det var så man hälsade sommaren

välkommen in i husen och gårdarna. Gräs har det alltid

funnits gott om och det var bara fantasin som kunde sätta

gränser för vad stråna skulle förvandlas till.

Att binda en gräskrona kan aldrig bli fel eller fult. Det

är att fånga nuet. Gillar du kronan tar du med den hem,

annars kan den få ligga kvar och bli till nya grässtrån

nästa år. Testa att binda gräskronor med dina minifältisar.

Instruktion finns på sidan 2.

Fältbiologen 1/2012 | 25


foto: Peder Winding

internt

De sista sidorna i Fältbiologen är reserverade för Fältbiologernas interna rapporter om vad fältbiologer runt om i landet har för sig.

Har du, din klubb, ditt crew eller din miljögrupp haft ett schysst möte, fått tjugo nya kryss, gått en trevlig promenad, organiserat

en blockad? Skicka in en bild och skriv en kort text. redaktion@faltbiologerna.se är adressen.

Fågelskåningar for norrut

På fredagseftermiddagen den 9 mars lämnade

en bil Helsingborg för en skådarresa till

Mellansverige. Och nog fick alla sitt lystmäte tillfredsställt.

Fredagsnatten innebar ugglerunda i

norra Uppland och fyra slagugglor bjöd upp till

dovt hoande, vackert ackompanjerade av räv och

kattuggla. En grävling sprang snabbt över vägen.

Vår lördag inleddes på hemlig lokal i Gästrikland.

Där bjöds sällskapet på vitryggig hackspett –

denna mytomspunna och i Sverige närmast försvunna

art. Även två gråspettar, spelande orrar

i fjärran och sparvuggla gjorde morgonen till en

härlig historia. Inne i Gävle lät en lappuggla visa

sig både jagandes och sittandes på tio meters

Flyt(t)färdiga

Uppsala Fältbiologer sprang en morgon i februari

runt i centrala Uppsala och klädde statyer i flytvästar

för att uppmärksamma Uppsalabor och

kommunpolitiker på vad som kan hända om vi

inte minskar utsläppen nu och hejdar klimatförändringarna.

Aktionen gick jättebra. Det blev en hel del klättring

för att få dit flytvästarna på de statyer som

stod högt upp. Vi klädde sex statyer och hängde

en skylt runt halsen på varje staty med texten

Fältbiologerna har räddat mig från översvämning.

Klimatet väntar inte – agera nu!”

En del statyer var så tjocka och stora så

de behövde två flytvästar för att inte drunkna.

Nästan all lokalmedia var där och fotade, filmade

och intervjuade oss.

Ingrid Petri, Uppsala Fältbiologer

26 | Fältbiologen 1/2012

håll. Vi stod alla helt förbluffade över vilken fantastisk

varelse vi hade framför oss. I Kittan fick

vi fina obsar av gråspett och kungsörn, så även

om lavskrikorna, som var huvudattraktionen på

platsen, uteblev var turen dit inte helt fy skam.

Söndagen innebar, förutom hemfärd, även på

fina obsar av tretåig hackspett och gråspett i

Båtfors. För den ena bilen, det vill säga. Vi andra

fick nöja oss med tofsmes, skogsduva och mindre

hackspett i Fiby urskog. Sammantaget kunde vi

alla vara överens om att vi varit uppe på en fantastisk

helg i ugglornas och hackspettarnas tecken.

Peder Winding, Helsingborgsklubben

Vargarna på

spåren

På en tisdag strålade vi samman – tio personer

med vargar i tankarna. Vi slog upp vårt militärtält

på en gammal ödetomt strax utanför

Svartå på gränsen mellan Värmland och

Närke, i Hasselfors vargrevir. Länsstyrelsens

rovdjursspårare Sven­Olof visade oss gamla

vargspår redan första kvällen så att vi visste

vad vi senare skulle leta efter.

Vädret under veckan var inte anpassat

för spårning. Snön försvann under andra

dagens regnande och vi hann bara hitta några

enstaka spår som inte gick följa efter, men vi

fick chans att pilla i och lukta på bajs!

Sven­Olof kom tillbaka dag tre och pratade

om rovdjur och spårning och hade många

fascinerande historier från sina år som rovdjursspårare.

I brist på vargspårning letade

vi istället strömstarar och vildsvin, tittade

på moln och stjärnor, lyssnade på hackspettarnas

trummande och såg en livs levande

lappuggla på nära håll i ljuset av en ficklampa.

Vi skymtade älg, rådjur och skogshare under

en nattlig bilfärd där vi försökte få kontakt

med vargarna genom att yla på olika ställen.

Vi var ute fyra nätter och hade fina kvällar

tillsammans i tältet, kring den värmande

kaminen. Trots bristen på spårsnö fick vi alla

en minnesvärd naturupplevelse.

Axel Löfsved

Lundaklubben

är igång igen!

Hurra, Lundaklubben har uppstått igen! Den

27 mars hade vi klubbårsmöte med ett fint,

peppat och härligt stort gäng. Vi har redan

hunnit bada vinterbad och ha en film­ och matlagningskväll.

Det kommande året kommer

bjuda på en mängd sjukt roliga aktiviteter

med kråkprofessorer, paddor, keramik, aktioner,

hajk, islandshästar, odling och mycket

mer. We’re back and it feels so good!

Sara Vikstöm Olsson, Lundaklubben


Minifältisar i

Uppsala

Nu drar Uppsala fältbiologer igång en minifältisverksamhet.

Men för att detta ska komma igång

behöver vi minifältisar, barn i åldern 6 till 12 år

som under aktiviteterna kommer ledas av äldre

fältbiologer.

Under våren och sommaren kommer vi träffas

lördagar jämna veckor. Då kommer vi bland annat

grilla, gå på skattjakt, spåra djur och bygga kojor.

Självklart kan man även komma men andra aktivitetsförslag

om man har något specialintresse!

Föräldrar är välkomna på första träffen. Vill du

hänga med eller känner du någon som är lek­ och

naturintresserad?

Anna Karlsson, Minifältisledare Uppsala

Ny klubb i

östergötland

Vi kan gladeligen meddela att en klubb i

Östergötland har startats upp! Vi är ett flertal

medlemmar som har träffats två gånger.

En dag spenderade vi ute i Eklandskapet i

Linköping och grillade våfflor. Tipsa gärna

vänner om oss! Om du har några frågor eller

bara vill skicka en massa pepp, hör av dig till

maria.kulen@hotmail.se.

Maria Külen, Östergötlands fältbiologer

FÄLTBIOLOGERNAS FöRLAG

foto: Finn Wiström

Gävle – en

Fältbiologstad

Gävle, Fältbiologernas huvudstad, staden

med kansliet. Varför har den så länge varit

utan en klubb? Det kan vi inte svara på men

har istället gjort något åt saken, vi har startat

Gävleklubben igen! Både aktioner och exkursioner

är planerade och förutom uppstartsmötet

som samlade hela nio personer har vi

redan hunnit med en fågelmorgon. Det blev

en strålande vårdag men ett trettiotal fåglar

och ett par fältbiologer vågade även känna

på vattentemperaturen ända upp till knäna.

Linnéa Andersson, Gävle fältbiologer

Du vet väl om att Fältbiologerna har ett eget förlag? Vi har billiga böcker om alltifrån utomhuspedagogik och miljökamp

till bållevermossor och rovfåglar. Många av våra böcker fördjupar sig i natur- och miljöfrågor som andra förlag

kanske inte sett som viktiga att publicera. Fältbiologerna förlag tar saken i egna händer och ger ut de böcker vi själva

vill läsa! Tillsammans sprider vi vår kärlek till naturen, vår kampvilja och kunskap om att allting hör ihop!

ÅTERVINN RÄTT innehåller

mycket spännande fakta om hur

återvinning egentligen går till.

Riktar sig lika mycket till dig som

vill ha grundläggande vägledning

som till superåtervinnaren med

törst efter mer kunskap.

VÅRTEcKEN är en bok för dig

som fascineras av våren och

allt som då vaknar till liv. 55

vårtecken, såväl djur som växter,

beskrivs i text och bild. Innehåller

också tabeller där du kan fylla i

vårtecknens ankomst olika år.

ÖRNGOTT. Dröm om

skogen med huvudet på

vårt örngott med insektsmotiv.

Finns i brunt eller

mossgrönt tryck på vit

bomull.

VENTIL – RÖSTER FRÅN MILJÖ­

RÖRELSEN är boken om oss. Om

unga människors kamp för en

rättvis och hållbar jord, med tips

på hur du själv gör aktioner, pratar

med media m.m. Ger inspiration

och verktyg till miljökampen!

För att se hela vårt utbud och göra beställningar: gå in på förlagets hemsida www.faltbiologerna.se/forlag.

Fältbiologen 1/2012 | 27

foto: Linnéa Andersson


internt

Salomon Abresparr är

Fältbiologernas nye ordförande

text: Kristin Axelsson foto: Magnus Bjelkefelt


Jag ville satsa på

Fältbiologerna.

För mig är Fältbiologerna

värt det

engagemanget.

Föreningen tar upp det mesta av

21-åriga Salomon Abresparrs tid.

Han är inte bara Fältbiologernas

nya ordförande, han jobbar

också som DISI (distriktsinformatör)

för S-U-G. Själv bor han

i U-delen av distriktet, närmare

bestämt i Uppsala.

Salomons engagemang i

Fältbiologerna började år 2009

när han blev meddragen till

riksårsmötet.

– Jag fick mersmak direkt. Det

var grymt. Efter det blev jag aktiv i Stockholm och i klimatnätverket

och sedan har det bara fortsatt.

Nu sitter Salomon sitt tredje år i riksstyrelsen och ingen kan väl

tvivla på att han brinner för föreningen. På frågan om vilka som

är de viktigaste frågorna att arbeta med under året svarar han:

– Allt! Vi borde bli mer aktiva i miljöpolitiken och synas mer.

Ingen ska vara 27 år och tänka: ”Oj, fanns Fältbiologerna, det låter

ju helt fantastiskt! Men nu är jag för gammal ...” Vi måste sprida

Fältbiologernas nya styrelse

Bakre raden fr. vänster: Salmon Abresparr, Pontus Johansson, Lovisa Nilsson.

Främre raden fr vänster: Carin Fröjd, Sara Vikström Olsson, Hilda Bergström, Andreas

Hansen och Ann-Christine Troberg. På bilden saknas Marina Widén. Foto: Felicia Lindh

28 | Fältbiologen 1/2012

vad vi gör. Vi är ju en aktiv förening.

Även om Salomon pratar mycket

om miljö vill han poängtera att föreningens

naturprofil är lika viktig.

–Vi behöver bli fler nördar. Och

fler miljö aktivister.

Salomon tycker att det är viktigt

att satsa på klubbarna – att klubbarna

blir fler, att de blir mer självgående

och att det ordnas fler aktiviteter.

Han gläds åt att det redan händer

saker.

Fältbiologerna är på uppgång

nu. Vi blir fler och fler medlemmar

och det har startats flera nya klubbar.

Östergötlandsklubben bildades

precis, Gävleklubben har haft uppstartsmöte

och Norrtälje och Kalmar

är på gång. Det är skitkul!

Under 2012 ser Salomon fram emot att Fältbiologerna blir större

och bättre. Han förefaller inte tveka det minsta över att föreningen

går en ljus framtid till mötes.

– Nu kör vi! Det finns så mycket pepp överallt som jag vill förmedla

ut till folk. Det vi gör i Fältbiologerna är sjukt viktigt. Och

roligt. Det är mest bara kul med Fältbiologerna, men sedan räddar

vi ju världen lite grann faktiskt. •••

Salomon Abresparr, ordförande

0708­14 20 82 salomon.abresparr@faltbiologerna.se

Sara Vikström Olsson, vice ordförande

0734­23 79 50 sara.vikstrom.olsson@faltbiologerna.se

Pontus Johansson, vice ordförande

0700­98 71 82 pontus.johansson@faltbiologerna.se

Ann-Christine Troberg, sekreterare

0735­65 24 12 ann.christine.troberg@faltbiologerna.se

Lovisa Nilsson, kassör

0739­51 89 45 lovisa.nilsson@faltbiologerna.se

Carin Fröjd, kanslichef

0732­29 88 36 cfrojd@gmail.com

Andreas Hansen, fältbiologisekreterare

0768­19 34 92 andreas.hansen@faltbiologerna.se

Marina Widén, gruppdynamiksekreterare

0737­59 28 33 marina.widen@faltbiologerna.se

Hilda Bergström, ledamot

0700­90 80 56 hilda.bergstrom@hotmail.com

Hela styrelsen: styrelsen@faltbiologerna.se


Satsa på klubbaktivitet

Fältbiologerna ska vara en förening som är uppbyggd

av sina medlemmar. Vi ska göra saker själva. Vi lär oss

saker tillsammans genom att göra dem, vi lär av varandra

och hjälps åt. Vi kan titta på fåglar, lära oss lavar,

rädda skogar och stoppa vägbyggen. Genom att organisera oss,

dela kunskap och låta alla vara med får vi större möjligheter

att påverka, lära oss nya saker och träffa andra ungdomar som

vill åt samma håll. Vi har varandra – det är vår styrka. Men

en medlemsstyrd förening, som vår, kräver både engagemang

och tid av sina medlemmar.

Fältbiologerna är en stor förening men trots detta har

vi få aktiva medlemmar. Idag finns ytterst få klubbar, som

dessutom nästan alla är knutna till stora städer, och riksföreningen

har fått en betydligt starkare och viktigare roll i att

skapa aktiviteter samt driva föreningen framåt. Denna centralisering

rimmar illa med att vi som förening strävar efter

gräsrotsorganisering (föreningen styrs nerifrån, det vill säga

från klubbnivå). Det är svårt att analysera varför det har blivit

så här, men några av orsakerna tror vi kan vara:

• anställningar, som har lett till att medlemmar inte lärt sig

grundläggande föreningsorganisering.

• satsningar på värvning, utåtriktad verksamhet och samarbeten

med externa organisationer – tid och energi som

istället borde använts till att stärka vår organiseringskraft.

• att tid mer och mer blir en bristvara, även för ungdomar.

• individualisering av samhället, där organisering och föreningsliv

inte uppmuntras.

De flesta aktiva medlemmar är överens om att gräsrotsorganisering

är det vi ska satsa på. Men de senaste åren

har vi tagit många beslut som för föreningen i en annan riktning

– mot ett centralstyre där anställda gör mer och mer av

det som medlemmarna borde gjort. På årsmötet 2012 togs ett

beslut som innebär att en klubbs pengar kan administreras

av riksföreningen istället för av en klubbkassör, ett beslut som

motiverades med att det ”förenklar för klubbarna”.

Vi tror att beslut som detta är förödande för Fältbiologerna.

Det kommer att leda till att mer ansvar förflyttas till riksföreningen

och anställda. Det är viktigt att vara medveten om

att riksstyrelsen och andra förtroendevalda arbetar ideellt. Det

blir färre personer som måste ta hand om hela föreningens

byråkrati, när det egentligen borde vara så att vi delar på ansvaret

och arbetet.

När ansvaret flyttas från klubbstyrelser till riksnivå och anställda

kommer också kunskapen om hur man organiserar sig,

gå förlorad. Att alla medlemmar vet hur man organiserar sig

är en förutsättning för att påverka samhället och göra roliga

saker tillsammans. Att vara klubbkassör behöver inte bli en

jättestor arbetsbörda, istället bör man se det som ett verktyg

för aktivitet.

Att klubbar själva ansvarar för sin ekonomi är ett bra exem-

pel på maktspridning som också skapar större möjligheter för

den enskilda klubben att använda pengarna på det sätt man

själv tycker är viktigt. Det bidrar också till en kunskapsspridning,

vilket har en demokratisk funktion när vi ska besluta om

pengar. Utan klubbkassörer i föreningen kommer vi också på

lång sikt behöva förlita oss på utomstående, och då minskas

vårt handlingsutrymme.

Det har gjorts många försök att lösa grundproblematiken,

att vi har för få lokalt aktiva medlemmar.

På riksårsmötet 2012 beslutades det att anställa fler personer

inom riksföreningen, vilket motiverades med att det kommer

leda till att fler medlemmar kan värvas och att Fältbiologerna

kommer synas mer. Dessutom lyftes flera förslag om att

Fältbiologerna bör byta namn.

Vi tycker inte att Fältbiologerna i dagsläget bör syssla med

värvning. Vi borde istället jobba för att aktivera medlemmar

och få fler att starta klubbar. Riksaktiva medlemmar borde ha

större möjlighet att engagera sig lokalt, att skapa aktiviteten

där de bor istället för att administrera en anställd som ska

göra samma sak. Som det ser ut idag sugs lokalt aktiva medlemmar

upp i riksföreningen väldigt snabbt och fråntas därmed

chansen att engagera sig lokalt. Det finns inte tillräcklig

många aktiva medlemmar för att både fylla utskottsposter och

hålla igång lokal aktivitet. Alltså bör vi minska riksföreningen

genom att ta bort, alternativt minska utskott. Det är jättecoolt

att vi har ett förlag och en flådig tidning, men det kan inte få

gå före lokal aktivitet.

Att Fältbiologerna ska byta namn motiverades med att folk

inte vet vad Fältbiologerna är och att vårt namn är ett hinder

för att nå ut till fler. Vi tror inte att ett namnbyte är lösningen

på vår grundproblematik, utan ett försök att sopa den under

mattan. Lösningen ”fler medlemmar” är i våra ögon felaktig

och flyttar fokus från det som egentligen behöver göras: att

direkt skapa lokal aktivitet.

Föreningsbyråkrati får inte ses som något jobbigt, utan

som ett verktyg som gör oss till en organisation med styrka.

Föreningsstrukturen kan också formas precis som vi vill, men

vi måste diskutera hur vi vill ha det och varför. Om vi inte

vill hamna i ett anställningsberoende måste vi faktiskt göra

sakerna själva. Att kunna det är vår styrka och det vi alltid

måste sträva efter.

Vi vill lyfta den här debatten från att gälla medlemsökning

och namnbyte till att handla om hur vi vill att vår förening

ska se ut. Hur ska vi organisera oss?

Kleo Bartilsson, föreningsutskottet

Magnus Bjelkefelt, redaktionen och webb-utskottet

Diskutera Fältbiologernas organisation och utveckling!

Gå in på www.faltbiologerna.se/faltbiologen

Diskussionen finns också på Facebook.

debatt

Fältbiologen 1/2012 | 29


kalendarium

Fågelmornar

29 mars–31 maj, Uppsala. Torsdagsmornar

framåt våren är det åter dags för fågelskådning!

Vi samlas i fågeltornet vid Övre Föret,

kikar på fåglar och äter frukost. Ta med varma

kläder, fågelbok och kikare (finns också att

låna). Kontakt: olga.tingstedt@gmail.com

0706-50 02 91

Fågelmornar i Stockholmsvåren

29 mars–31 maj, Stockholm. Varje torsdagsmorgon

under våren skådar vi fågel i

Stockholm! Uppsalaklubben kommer varje

torsdagsmorgon från 29 mars också vara ute

och skåda. Och precis som förra året utmanar

vi dem till tävling – en klassisk kamp, klubb

mot klubb, om vilka som lyckas se flest fågelarter

under vårsäsongen! Kontakt: Leo Rudberg

076-250 82 30, leo.rudberg@gmail.com.

Stora Hästdraget

14 april, Skövde. Har du undrat hur jordbruket

gick till innan vi började strö konstgödsel

och gifter omkring oss med fossilbränsledrivna

monstermaskiner? Då ska du hänga

med Göteborgsklubben till Arvidstorp där

det sedan några år tillbaka drivs småskaligt

ekologiskt hästjordbruk. En gång om året

sammankallar denna gård till något som de

kallar stora hästdraget då de och alla andra

som driver hästjordbruk i närheten visar upp

sina djur och maskiner i arbete på Arvidstorps

åkrar. Om du är intresserad så mejla. Kontakt:

Elin Sandberg elinsand@gmail.com.

Utflykt till ryaskogen

15 april, Göteborg. Vi ses vid Kungsten och

cyklar över Älvsborgsbron till Hisingens enda

urskog. Blommande vitsippor och mycket

vårfåglar utlovas. Kontakt: Jacob Petersson,

jacob.petersson1@gmail.com och Patrick Scott

Rossi 0730-82 87 09.

Kolla på fågelskinnsamlingar

16 april, Stockholm. Naturhistoriska

Riksmuseet har en samling av 110 000 fågelskinn!

Dessa samlingar är inte tillgängliga för

allmänheten, utan enbart för museets anställda.

Ungdomsgruppen Landsort Fågelstation

kommer, tillsammans med Fältbiologernas

Stockholm City-klubb och Stockholms

Ornitologiska Förenings ungdomssektion,

få en guidad tur av en av museets anställda.

Kontakt: Leo Rudberg 0762-50 82 30,

leo.rudberg@gmail.com

30 | Fältbiologen 1/2012

Uppsalaklubben till Hornborgasjön

20–22 april, Uppsala. Den 20 april far vi

till Hornborgasjön! Tusentals tranor är att

vänta, men förutom trandansen blir det turer

i omgivningen, vi besöker naturrumet och

än fler fågeltorn. Då även Göteborg- och

Växjöklubben kommer vara där samma helg

kommer vi samordna aktiviteterna med dem.

Anmäl dig gärna så snart som möjligt men

senast den 15 april. Kontakt: Anna Karlsson

0734-456 458 annakarlsson88@hotmail.com.

Hornborgasjön

20–22 april, Göteborg. Nu är det åter igen

dags för Göteborgsklubbens årliga Hornborga-

XQ. Det blir två dagar vid en av Sveriges

häftigaste fågelsjöar. Inte bara trandansen

kommer att få fint besök av oss, det blir även

färder till olika fågeltorn. Eventuellt kan det

bli ringmärkning. Bor gör vi i Sätuna bygdegård.

Anmäl dig senast 15 april. Kontakt: Elin

Sandberg elinsand@gmail.com 0736-31 19 02

Lundaklubben på marinkurs

29 april, Helsingborgs hamn. Lundaklubben

gör en repris på förra året och åker ännu en

gång ut på havsexkursion i Öresund med

båten Sabella. Vi utgår ifrån Norra hamnen

i Helsingborg för en tvåtimmars-tur ute på

vågorna. Med oss ombord har vi en marinbiolog

som berättar allting om den marina

faunan som tas upp ifrån havsbotten. Mer

info kommer när kursen närmar sig! Det är en

anmälningsavgift på 50 kr och tyvärr är det

begränsat med platser, så det är först till kvarn

som gäller. Reseersättning står Lundaklubben

för. Kontakt: Carolin Oredsson 0721-810503,

carolin.oredsson@gmail.com

Fågelutflykt i Bokhultet, Växjö

29 april, kl 9–13, växjö. Vid Kassaviken i S.

Bergundasjön finns ett nytt fågeltorn. Detta

kommer att vara basen för vår fågelskådning.

Här räknar vi med att få se skäggdopping,

fiskgjuse, storskarv och fisktärna. I skogen

intill är det nu full fart på mesar, rödhake,

gärdsmyg, större hackspett och koltrast. Några

av de tropiska sångarna har troligen också

anlänt. Om det är soligt hoppas vi också få se

vilda bin och fjärilar i Biparadiset. Kontakt:

Johan Runeson 0768-08 52 46

Kompostläger på ängsbacka

4–6 maj, Molkom. Under en helg på kursgården

Ängsbacka i Värmland ska vi lära oss allt

om kompostering, näringsflöden och att bygga

komposttoaletter! Det kommer vara teoripass

som förklarar vad för lagar som gäller och hur

man undviker sjukdomar, men främst blir det

mycket praktiskt arbete så att alla ska kunna

bygga sin egna toalett när de kommer hem.

Det utlovas också gudomlig mat i överflöd!

Det kommer tyvärr bara finnas ett begränsat

antal platser så anmäl dig så fort som möjligt!

Kontakt: John Gustafsson, johnmedh@gmail.

com, 0705-81 29 71.

Falsterbopaddor

5 maj, Lund. Våren är här och vi passar på

att åka ut till Falsterbo för att leta paddor

i skymningen. Vi hoppas på att få se/höra

både stink- och grönfläckig padda. Mer info

kommer när aktiviteten närmar sig! Kontakt:

Petter Karlsson 0730-29 48 68,

petter.karlsson@ovi.com

Vandring längst Upplandsleden

5–6 maj, Uppsala. En helg i maj åker vi

ut till Almunge för att sedan vandra längst

Upplandsleden tillbaka till Uppsala. Första

dagen går man ca 15 km till Fjällnora. Där

kan vi övernatta i vindskydd och det finns fina

bad- och grillplatser. Andra dagen återstår ca

25 km, sista biten går genom Lunsens naturreservat.

Kontakt: Olga Tingstedt

olga.tingstedt@gmail.com 0706-50 02 91


Insektsfångning

7 maj, Göteborg. Nu i maj har de flesta insekter

kommit på benen igen efter den långa

vinterdvalan och vi ska försöka få syn på så

många som möjligt av dem. Vi kollar efter

dem i förnan på marken, gräver efter dem

under trädens bark, håvar in dem från luften

och bygger fällor för dem. För att kunna

känna igen dem har vi luppar, böcker och en

äkta fältbiologisk insektsnörd i egenskap av

Vänersborgsklubbens ledare Erik. Kontakt:

Elin Sandberg elinsand@gmail.com

Dagsutflykt till Kullen

12 maj, Lund. Kullabergs naturreservat på

halvön Kullen har många häftiga naturupplevelser

att bjuda på. Vi sticker på en dagsutflykt

för att bl.a. fågelskåda, klättra, promenera,

kolla på Nimis, piknicka och grilla. Vi gör helt

enkelt lite vad vi vill! Fältbiologerna står för

reseersättning. Glöm inte ta med fika och ev.

kikare/lupp. Kontakt: Elin Andersen Thulin,

0730-93 14 07 elin_at@hotmail.com

Fågelutflykt till Hjälstaviken

13 maj, kl 5:00, Stockholm. Hjälstaviken är

en av Sveriges absolut bästa fågelsjöar. Särskilt

berömd är den för de tiotusentals (!) gäss som

rastar om höstarna, men även på våren är den

ett eldorado för fågelintresserade. I vassen håller

de skygga men väldigt söta skäggmesarna

till, lärkfalkar patrullerar över sjön och ibland

är det fullt av de sällsynta dvärgmåsarna. Och

vem vet – kanske något särskilt spännande

dyker upp denna gång? Kontakt: Leo Rudberg

0762-50 82 30, leo.rudberg@gmail.com.

Fältstation öland

16–20 maj, öland. Välkommen till

Fältstation Öland! Sveriges största fältbiologaktivitet

med exkursioner och grundkurser går

av stapeln under Kristi Himmelsfärdshelgen.

Fältstationen äger rum i Grönhögen på södra

Öland. Här kommer det erbjudas botanik,

fotografi, entomologi, limnologi, geologi,

fågelskådning och allmän fältbiologi. Utöver

detta kan en gå på praktiska workshops, diskussioner,

lekar, dans, musik, föreläsningar,

film och temakväll angående den aktuella gasborrningen

på Öland. Fältstationen är såväl

en plats för gamla fältbiologer att träffas som

en perfekt första aktivitet för nya medlemmar.

Tält och mat ordnas av deltagarna själva, alternativt

i matlag. Det finns en liten mataffär

i närheten som säljer det allra nödvändigaste.

Är du ny och/eller inte har tält, köksutrustning

eller vill laga mat med andra, säg till oss

i Ölandskommittén. Kontakt: Johan Runeson

0768-08 52 46, John Gustafsson 0705-81 29 71,

Per Gustavsson 0768-64 39 20. Mail:

oland@faltbiologerna.se. Mer info på

www.faltbiologerna.se/oland.

foto: Magnus Bjelkefelt

Lennakatten och vandring längst

Upplandsleden

19–20 maj, Uppsala. Framåt våren tänkte vi

åka ångloket Lennakatten ut till Almunge.

Därifrån vi vandrar vi Upplandsleden tillbaka

mot Uppsala. Sträckan är totalt 4 mil så man

kan dela upp vandringen på två dagar. Ett

förslag är att övernatta i vindskydd i Fjällnora

friluftsområde. Kontakt: Olga Tingstedt

olga.tingstedt@gmail.com

Håva och grilla

3 juni, Lund. Nu är sommaren här och det

firar vi med att sticka till okänd plats för att

håva och grilla. Ta med dig ett glatt humör

och något att gott grilla. Har vi tur blir det

även möjlighet för bad. Mer info om tid och

plats kommer när det närmar sig! Kontakt:

Rasmus Johansson, 0732-02 06 11,

johansson@gmail.com

Nyckla dagfjärilar och insekter

6 juni, Lund. Vi sticker till Falsterbo för att

nyckla dagfjärilar och insekter. Kursen riktar

sig till både nybörjare och inbitna insektsnördar

– alla är välkomna! Mer info kommer

när aktiviteten närmar sig. Kontakt: Petter

Karlsson, 0730-29 48 68, petter.karlsson@ovi.

com, Paul Simpson Östangård 0703-91 16 47.

Grönt spadtag!

1 juni–31 augusti. Fältbiologernas jordbruksnätverk

håller i projektet Grönt spadtag som

går ut på att ge oss fältbiologer chans att lära oss

mer om fäbodbruk samtidigt som vi får njuta

av sommaren och den vackra naturen. Allt

detta medan vi kan vara till hjälp för brukaren.

Vi har kontakt med två fäbodar i Dalarna och

en i södra Jämtland. Under tio dagar får du bo

och arbeta på fäboden. Vill du inte åka ensam,

utan med en vän går det fint! Läs mer på

www.faltbiologerna.se/gront-spadtag

rusta upp Valldastugan

9–10 juni, Göteborg. Fältbiologerna har

sedan urminnes tider haft tillgång till en stuga

på Vallda Sandö. Det blir en helg i loppisens

och möbelsläpandets tecken när vi nu ska

försöka förvandla stora ateljérummet till sovsal

och göra köket mer funktionsdugligt och

framförallt musfritt! När vi behöver en paus i

arbetet är det bara att rusa bort till badbryggan

och ta sig ett dopp, eller kanske ägna

sig åt fågelskådning eller fjärilsjakt ett slag.

Kontakt: Elin Sandberg, elinsand@gmail.com

och Lisa Orrheim, lisa.orrheim@hotmail.com

Försommar i fåglarnas högsäsong

15–21 juni, Jämtland. Är du nyfiken på

Jämtlandsfjällen och vill lära dig känna igen

fjällfåglarna, eller inbiten fågelskådare som vill

hjälpa till att kartlägga fåglarnas utbredning

i Ånnsjöområdet? Oavsett tidigare kunskap

är du varmt välkommen att genomföra årets

kvadratruteinventering i samarbete med

Ånnsjöns fågelstation. Dagarna tillbringas i

fjällens varierande och vackra landskap. Vi

rör oss utanför stigarna från norska gränsen

i väster, över kalfjäll, genom barrskog och på

många myrar. Vi utgår från Ånnsjöns fågelstation

och sover Handöls stugby. Kursavgift

300 kr, reseersättning utgår till alla. Kontakt:

Jennie Wadman jennie.wadman@gmail.com,

0730-42 51 14.

Botanikläger

16–20 juni, öland. Är du mellan 13 och 25

år och intresserad av växter? Spendera några

av de första sommardagarna på natursköna

Öland för att lära och ha kul! Kursen passar

både nybörjare och fortsättare och innehåller

alltifrån orkidé- och gräspass till alvarsekologi

och inventeringskunskap. Antalet platser är

begränsade, först till kvarn gäller. Kursen

anordnas av Sveriges botaniska förening och

Fältbiologerna. Kontakt: Johanna Yourstone,

johannayourstone@hotmail.com 0707-98 92 31.

Fältbiologerna i Almedalen

1–8 juli, visby. För fjärde året åker

Fältbiologerna till politikerveckan i

Almedalsveckan på Gotland. Här samlas

Sveriges makthavare för att lobba och diskutera

politik under en vecka. Fältbiologerna kommer

vara där för att se till att miljöfrågorna kommer

högt på alla politikers dagordning! Vi kommer

göra feta aktioner, gå på seminarier och ställa

makthavarna mot väggen och kanske dansa lite

på Visbys gator. Tveka inte! Anmäl dig idag,

antalet platser är begränsade. Sista anmälningsdag

är 1 juni. Läs mer på almedalsveckan.

info och alternativveckan.se. Kontakt: Linn

Andersson, linn.andersson@faltbiologerna.se

rovfåglar i Batumi, Georgien

Augusti–september, Georgien. Varje höst

flyttar över 800 000 rovfåglar över Batumi i

Georgien. Batumi Raptor Count är ett naturvårdsprojekt

med syfte att räkna rovfåglarna.

Vill du vara med? Gör en intresseanmälan där

du skriver om dig själv samt om hur mycket

erfarenhet du har av rovfåglar. Kontakt:

Johanna Yourstone, 0707-98 92 31,

johannayourstone@hotmail.com. Mer info om

projektet, se www.batumiraptorcount.org

GLöM INTE ATT KOLLA IN www.faltbiologerna.se/kalendarium för mer

detaljerad information om aktiviteterna. I hemsideskalendariet läggs det ständigt in nya

aktiviteter, så gå in där och håll dig uppdaterad! Och glöm inte att lägga in din egen aktivitet!

Fältbiologen 1/2012 | 31


POSTTIDNING B

Fältbiologerna

Brunnsgatan 62

802 52 Gävle

ADRESSUPPDATERING

111 015 300

Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds

försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med

nya adressen sänds till postkontoret.

110 06 Stockholm

Fältstation

Öland

16–20 maj!

mer inFo, sid 31 och

www.faltbiologerna.se/oland

Ute i naturen. Inne i miljödebatten.

ånnsjÖns

Fågelstation

15–21 juni ...

mer inFo på sid 31

Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa

eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar eller inventera hotade skogsområden. Inne

i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras i känsliga områden, konfrontera ansvariga

politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog i Sverige.

Bli medlem GrATIS genom att sms:a ”Fä + ditt personnummer” till 724 56!