Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna

ledare och notiser
Ofrivilliga
husdjur
Jag fick tre krukväxter av min pappa i somras. Strax efter
det började flera av mina andra växter att må dåligt.
Deras blad gulnade och vissnade bort. På undersidan av
bladen fanns spår i form av små svarta lortar och många
blad fick små silvriga strimmor där de blivit plundrade på
växtsaft. Bovarna gömde sig i bladvecken så mycket de kunde
men någon gång kunde jag se en liten svart insekt kila runt.
Jag hade fått trips.
Jag hade noterat att två av de växter jag fått från pappa hade
små bruna fläckar på bladen men tänkt att det inte var något
konstigt med det. Efter att tripsen härjat bland mina växter i
två månader fattade jag plötsligt misstanke även mot de bruna
fläckarna . Kanske var det inte bara trips jag hade fått. Jag tittade
närmare på fläckarna och såg att de buktade ut lite. När
jag pillade på en fläck lossnade den. Det var inte bladen som
var bruna, det var något som satt på dem. En Google-sökning
senare hade jag lärt mig att de här djuren heter sköldlöss och
att de kan lägga tusentals ägg under sina sköldar.
Numera har jag ofrivilligt sorgmyggor som husdjur. De
är relativt oförargliga och tycks tillbringa det mesta av sin
aktiva tid med att flyga runt bland mina krukväxter eller
försöka ta sig ut genom fönsterrutorna. När jag lagat mat och
lagt upp på tallriken händer det ofta att en sorgmygga kommer
flygande, landar i maten och klibbar fast i vätskan, totalt
hjälplös. Evolutionen verkar inte helt ha anpassat dem till att
klara faror i form av linsgrytor. De verkar dock intresserade av
ny teknik och tillbringar gärna en stund med att promenera
omkring på min datorskärm och insupa det välgörande ljuset.
Själv njuter jag mest av ljuset under den fem minuters promenad
jag tar mellan min lägenhet och universitetet några
gånger om dagen. Vårsolen gör att det händer något i mig.
Vinterns stress sjunker undan och jag känner mig lugnare
inombords än på länge. Samtidigt får jag ny energi och lust
att upptäcka. Våren är för mig en tid av upptäckter. Plötsligt
känns den närmaste omgivningen så mycket mer intressant.
En rabatt som jag knappt noterat fanns börjar grönska och
tidigare oansenliga gräsplättar lockar mig att lägga mig och
njuta av värmen. Varje yrvaken fluga och varje förbifladdrande
fjäril är speciell.
I det här numret av Fältbiologen rör vi oss i din närhet. Vi
studerar fjärilar, vi dyker ner i mossornas rike och vi sätter
avtryck i vår omgivning genom våra beslut och hur vi agerar
. Vad har du i din närhet? Och vad vill du ha i din närhet?
4 | Fältbiologen 1/2012
Kristin Axelsson
redaktionen
Svår vinter för fästingarna
I januari–februari var det en längre period som var kall
samtidigt som snötäcket var tunt. Det är det sämsta möjliga
vädret för övervintrande fästingar. De håller till en bit ner i
marken, där de är väl skyddade från kyla så länge det finns
ett isolerande snötäcke. När det blir kallt utan att det finns
ett sådant tränger kylan ner och gör att det blir djup tjäle.
Därför har många fästingar troligtvis frusit ihjäl i år. Det
finns dock inga garantier för att fästingarna kommer att
vara färre än vanligt i sommar. Om vädret blir gynnsamt
tar de snabbt igen vinterns förluster.
Från 6 grader till
180 graders sväng
Den brittiske journalisten och författaren
Mark Lynas blev ett internationellt
namn inom klimatrörelsen efter att ha väckt många
till medvetenhet om den globala uppvärmningen med
böcker som Oväder och 6 grader. Nu har han gjort en
total u-sväng i sin samhällsanalys vilket framgår av
hans senaste bok Guds utvalda art – Hur planeten kan
överleva oss. Tidigare befann han sig i miljörörelsens
mittfåra och pläderade för småskalighet, ekologisk odling
och förnyelsebar energi. Nu propagerar han istället
för genteknik, kärnkraft och så kallad ”geoengineering”
som innebär att man genom tekniska lösningar
försöker sänka jordens medeltemperatur. Numera har
Mark Lynas tappat tilltron till att människors beteendeförändringar
kan lösa miljöproblem och han anser
till och med att miljörörelsens kärnkraftsmotstånd har
mycket negativa konsekvenser för miljön då det berett
marken för ökad kolkraftsanvändning.
Foto: Marie Andersson, Umeå universitet