den svenska verksamheten i de regionala strukturerna - och ...

22 3. nö D c e n t r a l s v e r k e t
3. nö D c e n t r a l s v e r k e t
23
tuationer och bedöma behovet av räddnings- och polismyndigheters hjälpinsatser. Nödcentraloperatören
arbetar i tre skift. Arbetet som nödcentraloperatör förutsätter nödcentraloperatörsexamen som ges vid
Räddningsinstitutet i Kuopio eller polisens grundexamen som ges vid Polisyrkeshögskolan i Tammerfors.
Nödcentralsverkets högsta beslutsfattande organ är direktionen vars medlemmar jämte suppleanter utses av
statsrådet. Direktionen består av ordförande och vice ordförande samt fem ordinarie medlemmar som representerar
olika myndigheter. Två av direktionens medlemmar representerar Nödcentralsverkets personal.
Direktion har en mandatperiod på fyra år och den nuvarande direktionen utsågs av statsrådet den 1.4.2005
för mandatperioden 21.4.2005–20.4.2009. Därtill förutsätter 11 § i statsrådets förordning om nödcentralsverket
(990/2000) att inrikesministeriet tillsätter en samarbetsgrupp för såväl nödcentralsverket som för
respektive nödcentral i syfte att effektivera samarbetet mellan myndigheterna och serviceproducenterna
som anknyter till nödcentralsverksamheten. Nödcentralsverkets samarbetsgrupp består av representanter
för inrikesminsiteriets polis- och räddningsavdelning, social- och häslovårdsministeriet, gränsbevakningsväsendet
och räddningsverken. Ordföranden för den riksomfattande samarbetsgruppen är nödcentralsverkets
direktör och gruppen samlas regelbundet med cirka 1-2 månaders mellanrum. Nödcentralernas interna
samarbetsgrupper kan föreslå ärenden som skall upptas till behandling i den riksomfattande gruppen.
Landets samtliga nödcentraler har från och med år 2008 tagit i bruk ett gemensamt datasystem. Tack vare
övergången är det möjligt att bygga upp ett system, där nödcentralerna kan stöda varandra i nödsituationer.
En nödcentral kan ta hand om 112-samtal som kommer till en annan central, om denna central till exempel
är överbelastad och därmed inte kan ta emot samtal. Därtill utvecklar Nödcentralsverket sin serviceverksamhet
genom att samla in respons genom olika lokala och riksomfattande enkäter och utredningar. Bland
annat genomförs i slutet av år 2008 en omfattande enkätundersökning om kundernas tillfredsställelse med
servicen.
I statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen till riksdagen den 29.11.2007, ingår ett kapitel om nödcentralstjänster
för den finsk- respektive svenskspråkiga befolkningen. Riksdagens förvaltningsutskott har den
8.2.2008 bett Svenska Finlands folkting ge ett utlåtande om statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen
(VNS 3/2007 vp). Folktinget tog i enlighet med sitt uppdrag ställning till redogörelsen utifrån nödcentralens
lagstadgade språkliga skyldigheter. Folktinget anser att texten lämnar flera frågor öppna. Av redogörelsen
framgår att det har förekommit problem med språkservicen i en del fall. Därtill konstateras en brist på
svenskkunniga jourhavande. Situationen är problematisk, eftersom utbildningen för jourhavande anordnas
vid Räddningsinstitutet i Kuopio, som är en helt finskspråkig ort. Folktinget understryker att bristen på svenskkunniga
jourhavande länge har varit uppenbar och anser att ministeriet bör komma med exakt besked om
hur man avser komma till rätta med detta problem. Folktinget önskar ännu påminna om språklagens 32 §
1 mom., som gäller myndigheternas information. Enligt detta lagrum ska det behöriga ministeriet se till att
information som är väsentlig för individens liv, hälsa och säkerhet ges på finska och svenska i hela landet, detta
oberoende av kommunens språkliga ställning. Inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet bör
alltså ha beredskap att informera på båda språken om storolyckor, exceptionella naturförhållanden, epidemier
och undantagsförhållanden oberoende av i vilken form och på vilket sätt informationen ges. Det behöriga
ministeriet ansvarar för att informationen inte fördröjs på något dera språket.
Av redogörelsen framkommer att regeringen bereder en ny strukturreform under år 2008 så att nödcentralernas
verksamhetsområden kan förstoras före år 2015. I samband med detta anges att regeringen avser
trygga tillgången till nödcentralstjänster så att de lokala förhållandena i hela landet beaktas och att tjänsterna
säkerställs på nationalspråken. Enligt uppgifter i offentligheten kan strukturreformen innebära att fem
till tio nya nödcentraler inrättas i stället för 15 i dagsläget. Enligt Folktingets mening kan en indelning i fem
nödcentralskretsar innebära att verksamhetsområdena sammanfaller med de så kallade miljondistrikten för
universitetscentralsjukhusen. Det här innebär i så fall att exempelvis Österbotten hänförs till en nödcentralskrets
där nödcentralens placeringsort är Tammerfors. Folktinget konstaterar att en sådan omorganisering
får avsevärda konsekvenser för nödcentralens möjligheter att fungera på svenska. Folktinget framhåller därför
det viktiga i att tvåspråkiga nödcentraler inrättas på tvåspråkiga orter. I en skild skrivelse (15.10.2008)
till inrikesminister Anne Holmlund uppmanar folktingets styrelse inrikesministeriet att uppgöra en språkstrategi
för Nödcentralsverket.
3.1 sv e n s k s p r å k i g se rv i c e vi D nö D c e n t r a l s v e r k e t
o c h De tv å s p r å k i g a nö D c e n t r a l e r n a
Vid kartläggningen erhölls ett centraliserat svar av nödcentralsenheten i fråga om organisering av svensk
service vid de tvåspråkiga nödcentralerna. Därtill inkom enkilda svar av Helsingfors samt Östra och Mellersta
Nylands nödcentraler.
De enskilda nödcentralerna ansvarar för organisering av språklig service inom den egna enheten medan Nödcentralsverket
har ett generellt ansvar för att den svenskspråkiga servicen är sakenligt organiserad inom dess organisation.
Vid de tvåspråkiga nödcentralerna tillgodoses svensk service genom att det vid varje arbetsskifte arbetar ett
tillräckligt antal med svensk- eller tvåspråkiga nödcentralsoperatörer. Om nödcentralsoperatören som tagit emot
ett nödsamtal inte är kapabel att besvara samtalet på svenska, kopplas samtalet vidare till annan nödcentralsoperatör
med kunskaper i svenska och som arbetar i samma skifte. Därtill är det möjligt att vidarekoppla nödsamtalen
till särskilda samtalsköer enligt språk med alternativen finska/svenska och finska. Exempelvis inom Österbottens
nödcentral har det utarbetats en personalmatris var personalens språkkunskaper har definierats enligt olika nivåer.
Då nödcentralsoperatören vid inledande av ett skifte loggar in sig till telefonsystemet placeras operatören i någon
dera språkkö med beredskap att besvara både svenska och finska nödsamtal eller enbart finska nödsamtal.
Det största antalet svenskspråkiga nödsamtal mottas av Helsingfors, Östra och Mellersta Nylands, Västra
Nylands och Österbottens nödcentraler. Det totala antalet personal och de anställdas språkliga fördelning
varierar kontinuerligt vid nödcentralerna och de siffror som presenteras nedan beskriver läget i september/
oktober 2008. Den språkliga fördelningen bland personalen vid Östra och Mellersta Nylands nödcentral
beläget i Kerava är följande; finskspråkiga 49, svenskspråkiga 11 och av samtliga nödcentralsoperatörer är
53 tvåspråkiga. Vid Västra Nylands nödcentral i Lojo arbetar 39 finskspråkiga nödcentralsoperatörer, 16
svenskspråkiga och av samtliga 21 tvåspråkiga. Vid Österbottens nödcentral i Vasa är 33 nödcentralsoperatörer
finskspråkiga, 23 svenskspråkiga och av samtliga 23+2 tvåspråkiga. Vid Egentliga Finlands nödcentral
i Åbo arbetar 53 finskspråkiga nödcentralsoperatörer, 2 svenskspråkiga och av samtliga är 33 tvåspråkiga.
Vid Sydöstra Finlands nödcentral arbetar endast en nödcentralsoperatör med svenska som modersmål
medan de övriga i personalen har finska som modersmål eller som första betjäningsspråk. Vid Helsingfors
nödcentral arbetar 40 finskspråkiga och fem svenskspråkiga nödcentralsoperatörer samt tio med nöjaktiga
kunskaper i svenska (tvåspråkiga).
Nödcentral Personal
Finskspråkiga Svenskspråkiga Tvåspråkiga
Helsingfors 40 5 10
Östra och Mellersta Nyland 49 11 53
Västra Nyland 39 16 21
Egentliga Finland 53 2 33
Österbotten 33 23 23+2
Sydöstra Finland 35 1 –
Figur 6. Personalens språkliga fördelning vid de tvåspråkiga nödcentralerna i
september/oktober 2008
Vid de tvåspråkiga nödcentralerna har arbetsgivaren erbjudit personalen språkkurser i svenska i inom ramen
för Promentor-språkutbildningssystemet (distans- och närstudier) och som initierats av nödcentralenheten.
Därtill uppmuntras nödcentralernas personal att upprätthålla sina språkkunskaper i svenska på
eget initiativ. Vid rekrytering av ny personal kontrolleras sökandes språkkunskaper genom uppvisande av
språkexamensbetyg och därtill kan anställningsintervjuerna innehålla en svenskspråkig del.