Carlforsskas Europaresa 2009 - Västerås stad

Carlforsskas Europaresa 2009
- 8-17 Maj

Ett tillfälle att lära sig av det annorlunda
För 20:e året i ordningen arrangerade Carlforsska en Europaresa den 8:e till 17:e Maj. I år gick resan
till Balkan, med besök i bland annat Belgrad, Tirana, Podgorica och Split. Resan ingår som en del i
kurserna Internationella relationer och Miljökunskap, sammanlagt deltog 28 elever från Europa- och
Samhällsprogrammet. Syftet med resan är att erbjuda eleverna en chans att få genuina fallstudier i
sina ämnen.
I kursen Internationella relationer har gruppen besökt Svenska ambassaden i Belgrad,
Honorärkonsuln i Tirana och Utrikesdepartementet i Podgorica. Samtidigt har gruppen fördjupat sig
i kursen Miljökunskap genom att besöka två kontor hos miljöorganisationen REC, i Belgrad samt i
Podgorica där även en representant för Naturvårdsverket deltog. Under resan har också tre
stadsvandringar, ett skolbesök, besök i droppstensgrotta samt ett besök på koncentrationslägret i
Dachau genomförts. Dessa besök och de upplevelser besöken medförde beskrivs av eleverna själva i
denna sammanfattning.
Utifrån ett inlärningsperspektiv kan denna resa ses som mycket givande, ett tillfälle som eleverna får
att ta till sig nya intryck, få möta andra människor, få en inblick i autentiskt arbete med de frågor de
studerar. Ett tillfälle att lära sig av det annorlunda.
Per-Göran Ersson, Johan Luks, Stina Skarelius, Liselotte Vesterberg och Olov Åberg.

Innehållsförteckning
En resa genom 15 länder ....................................................................................................................... 4
Stadsvandring ........................................................................................................................................ 6
Svenska ambassaden i Belgrad, Serbien den 11 maj 2009 ................................................................... 8
Besök på REC i Belgrad ..................................................................................................................... 10
Rapport droppstensgrottan .................................................................................................................. 11
Sveriges honorärkonsul i Tirana ......................................................................................................... 12
REC – Regional Environmental Center - Podgorica, Montenegro ..................................................... 14
Studiebesök på UD i Podgorica .......................................................................................................... 15
Guidad tur i Split – Kroatiens näst största stad ................................................................................... 16
Besök på First Language High School, Split ...................................................................................... 17
Dachau – Arbeit macht frei? ............................................................................................................... 18
Stadsvandring i Nürnberg ................................................................................................................... 19

En resa genom 15 länder
Eleverna från Carlforsska åkte från Västerås på fredag
klockan sju på morgonen. Många var trötta men alla
verkade taggade inför den långa Balkanresan. Det blev ett
godisstopp i Mariestad. Genom Sverige var det många
regnskurar och sedan började det läcka genom taket. Men
eleverna var innovativa och snart var problemen med
vattenläckan löst. Dock såg det ganska roligt med alla
vattenfyllda påsar som hängde från taket. Eleverna tog två
färjor från Sverige till Danmark och från Danmark till
Tyskland. På båten åt alla gott. Men i Tyskland blev det
motorstopp på färjan och vi fick hjälp att komma av båten.
Men det blev bra till slut och snart hämtade vi upp Andreas i Berlin. På bussen fick vi en
språklektion av Gabriela och Teufika, vår kroatiska respektive bosniska klasskamrater.
Det var kanske inte den allra bästa sömnen den första natten på bussen, men trots det var alla ganska
pigga. Vi elever fick snabbt lära oss att tvätta oss på olika bensinstationer. Det blev lunch i Ungern.
Vegetarianerna fick en speciellt god tallrik av friterade grönsaker. Vi var i Belgrad tidigare än
förväntat. Alla var glada av att äntligen sova på en vanlig säng. Många gick ut på kvällen och njöt av
Belgrads uteliv. På dagen fick Carlforsskas elever se Belgrad genom en bra stadsvandring. På
kvällen var många ute än en gång. På måndagen blev det lite struligt på väg till ambassaden, men
med våra tolkar klarade vi tiden galant. Några fick även uppleva en vild taxifärd som slutade med att
taxichauffören sprang från polisen för att slippa böter.
j
Sedan satt vi fart mot Albanien, under kvällen åkte vi genom flera olika gränser inklusive
Makedoniens, fast de flesta elever sov. I Albanien besökte vi Tirana där vi fick en del fritid och fick
uppleva staden på egen hand. Det visade sig att fördomarna många hade om landet inte stämde och
speciellt tjejerna på bussen blev positivt överraskade. Landets utbud av manliga homosapiens var ett
stort samtalsämne och många ville spendera mer tid i Albanien. På vägen från Albanien körde några
en tävling om hur många pussar och vinkar de kunde få från befolkningen. Deltagarna fick sig en de

skratt och ökade självförtroendet avsevärt hos många av landets invånare. Dock var alla trötta efter
den varma dagen och kvällen blev ganska lugn i bussen.
Resans rutt
Vi anlände i Podgorica, Montenegro på kvällen där vi spenderade
natten på mysiga hotellrum och besökte olika platser. Kvällen därpå
fortsatte vi mot Kroatien och denna gång var stämningen i bussen
väldigt festlig. Atmosfären fylldes med sång, dans och djupa
konversationer. Vid slutet av kvällen headbangade alla till
houseremixen av Figaro, som spelades konstant under resan.
Passagerarna delades upp i två grupper där gruppen i den främre delen
av bussen fortsatte med festligheterna medan den bakre delen virade in
sig i filtar och sussade sött. Vägen till Kroatien var komplicerad
eftersom vi var tvungna att passera 4 gränskontroller trots att det bara
är ett land som skiljer Kroatien och Montenegro åt. Detta land var
Bosnien Hercegovina och Teufika, som är en stolt bosnisk patriot, stod
vakt och gjorde honnör. Vid den första gränskontrollen hade
majoriteten av bussen däckat p.g.a. den omtumlande lukten av dålig
andedräkt, fotsvett och andra kroppsliga gaser och lukter. Dock hade
en person som vi väljer att låta vara anonym, svårt att skilja mellan ett
pass och en blodapelsin under nattens småtimmar. Vi tackar för denna
roande underhållning.
Sverige
Danmark
Tyskland
Tjeckien
Slovakien
Ungern
Serbien
Makedonien
Albanien
Montenegro
Bosnien
Kroatien
Bosnien
Slovenien
Österrike
Tyskland
Danmark
Sverige
När vi anlände i Split sprudlade alla av glädje över de underbara hotellrummen och det varma
vädret. Även i denna stad skapade passagerarna sig minnen för livet, och återvände till bussen
solbrända och lite ledsna över att det var dags att åka hem. De flesta passade på att sova till vi kom
till koncentrationslägret i Dachau, där alla blev djupt berörda och förhoppningsvis blev lite klokare
av besöket. Väl i Tyskland var det dags för Andreas att lämna oss, vi önskade honom lycka till på
tävlingen hemma i Västerås. Strax därpå stannade vi i staden Nürnberg, där vi besökte sevärdheter,
shoppade och åt fet mat.
Tjejerna som satt längst bak i bussen valde att sätta upp filtar som skilde de från resten av bussen
och kallade detta VIP-rummet. Tyvärr har vi inga källor som kan informera oss om vad som pågick i
detta så kallade VIP-rum men rykten går att rummets invånare är involverade i svarta marknaden.
Det uppstod även en diskussion huruvida Tinky Winky i det ökända programmet Teletubbies är
homosexuell eller inte men frågan tycks bestå obesvarad.
Väl hemma i Sverige fick P-G ett tal av Olov och många applåder av eleverna som också stödde
förslaget om att resa en staty efter P-G på skolgården. Vi stannade till i Vårgården där vi åt på
McDonalds och några elever använde ballonger för att förstora vissa kroppsdelar, vilket var väldigt
underhållande.
Till slut vill vi säga och vi tror att alla håller med oss när vi säger att denna resa har varit otroligt
lärorik, underhållande och gett oss minnen för livet. Tack till alla er som har gjort detta möjligt och
ett stort tack till lärarna och busschaufförerna för deras engagemang och omtanke.
Hedvig M och Teufika B

Stadsvandring i Belgrad, Serbien, den 11 maj 2009
Under söndagsförmiddagen, vår andra dag av
vistelsen i Belgrad, begav sig gruppen på
stadsvandring under ledning av samhällseleven
Predrag Savinovic. Predrags familj kom till
Sverige -92 och har sedan dess under många år
besökt Belgrad under somrarna, därför har han
mycket erfarenhet av staden.
Trots en sen kväll kvällen innan var det med glatt
humör och stort intresse som gruppen intog
Belgrads vackra gator tillsammans med Predrag
och megafonen. Vandringen pågick till största
delen i Gamla Stan, men även i själva centrumet
som inte tillhör stadens äldre delar.
Det första egentliga stoppet, anekdoterna
borträknat, var vid Serbiens regeringshus och den
vackra parken intill. Här fick gruppen vara vittne
till en pågående demonstration mot några nya
Serbiska lagar, där en liten grupp människor hade
slagit upp tält för att visa sitt missnöje.
Nästa stopp var bara ett tiotal meter bort,
nämligen Belgrads praktfulla konserthus. Flera av
deras pjäser gör årligen uppträdanden i
Stockholms teaterhallar, däribland Dramaten inräknat.
Vandringen fortsatte mot de äldre delarna och republikens torg där många människor hade samlats
för att ta del av något slags uppträdande. Själva torgets mittpunkt utgörs av en staty föreställande
Mihailo Obrenovic III, en av Serbiens mest uppmärksammade ledare som levde under 1800-talet.
Torget är sammanlänkat med Belgrads hjärta, Ulica Knez Mihailova, som är döpt efter Mihailo
Obrenovic. Ulica Knez Mihailova är Belgrads huvudgata, nästan uteslutet konstruerad med
renässansstuk men även romantisk stil, där Belgrads politiska elit och mest välbärgade familjer
bodde förut.
Singidunum är det romerska namnet på Belgrad som var än en del av det stora riket när det var som
störst. Många gånger blev staden ockuperad av andra makter och under turkarnas styre satte man
upp många vackra fontäner och statyer som går att se än idag. Knez Mihailova är en av Europas
allra vackraste gator och här finns många bra affärer och fik.
Det sista stora stoppet gjordes vid vad som många förknippar Belgrad med, nämligen fästningen
Kalamegdan. Det är en enorm borg, strategiskt belägen vid floden Savas östra strand där den
mynnar ut i Donau. Under många år fungerade den som ett skydd för Belgrads invånare, då man
samlade hela befolkningen inom dess murar vid fara. Namnet härstammar från turkiskas kale som
betyder fält och megdan som betyder slag. Under många, många hundra år har det förekommit
konstanta strider om borgen och staden, därav namnet. Många har dött både när de försökt inta och
försvara den. Sammanlagt fyrtio gånger har den bytt ägare innan serberna slutligen återtog
kontrollen över den och det intressanta är att samtliga lämnat spår efter sig i hur borgen ser ut.

Runtom borgen finns en mycket vacker park
där belgradbor älskar att ta det lugnt och njuta
av naturen eller köpa något från marknaden
som ligger på samma plats.
Inne i fästningen finns Belgrads militärmuseum
där mycket intressant finns att se, bland annat
pansarvagnar, kanoner och diverse vapen och
en del bomber som inte lyckades detonera
under NATO:s bombning av Serbien -99.
Kalamegdans centrum utgörs av statyn
Pobednik, som med svärdet i ena handen
symboliserar serbernas slutliga seger över
borgen och duvan i den andra som symboliserar
freden man till slut lyckades få. Detta var även
den guidade turens slutgiltiga stopp och efteråt fick gruppen unna sig några timmar härlig fritid.
Adam R och Predrag S

Svenska ambassaden i Belgrad den 11 maj 2009
Den svenska ambassaden i Belgrad består av olika myndigheter
såsom bland annat Sida och migration. Vi fick träffa en av
Sidas 17 anställda, Björn Mossberg, som berättade om olika
projekt Sida är aktiva med i Serbien. Vi träffade även Björn
Linderfalk, som är ambassadråd i den svenska ambassaden i
Serbien och hans praktikant som inte var lika vältalig.
Serbiens relation till EU fokuserar sig främst på politik och
ekonomi, både inrikes och utrikes. Deras relation är
komplicerad, dock är landet ett potentiellt kandidatland för EU
medlemskap. Serbiens medlemskap hindras på grund av dåliga
samarbetet med Haag-tribunalen. Serbiens relation med Kosovo
är inte särskilt god, då utnämnandet av Kosovo som
självständig stat går emot staters suveränitet på grund av hotet
mot Serbiens territoriella integritet. Relationen med närliggande
länder har dock inte försämrats på politiskt plan, men inom
etniska grupper pågår ständiga små konflikter. Landet vill inte
gå med i NATO pga. landets historia under år -99, då
bombningar av huvudstaden Belgrad tog plats, dock är de med i
Partnership for Peace.
Den ekonomiska krisen har påverkat landet ytterligare, där den förstörda infrastrukturen inte går
att reparera och leder till sämre tillväxt. Landet lider även av exportkris, deras export är hälften så
stor som import och landets ekonomi stödjer sig fortfarande starkt på sina emigranter som skickar
hem pengar till sina familjer i Serbien. Den serbiska diasporan i Sverige motsvarar 1% av Sveriges
befolkning, vilket är ungefär 75 000 invånare. Den ekonomiska tillväxten har under 2000-talet
endast ökat med 6-7% vilket är avsevärt lite i jämförelse med närliggande länders tillväxt, såsom
exempelvis Montenegro. Serbien är även besviket på Montenegro som erkände Kosovo som
självständig stat. Montenegro som splittrades från Serbien 2006 har utvecklats mer än vad Serbien
har gjort de senaste åren, trots dess mindre storlek. De har bättre förhållande med NATO och
Ryssland och dess turistindustri som gör Montenegro rikare är något Serbien saknar.
Lönen i dagens Serbien är väldigt låg i jämförelse med länder som har liknande historia. En
medelmåttig lön i Serbien ligger på 300 – 350 euro. Som historien har konstaterat leder fattigdom
ofta till svarthandel och korruption. Serbien har organiserad brottslighet där dem framför allt
importerar narkotika och vapen från Sydamerika och Asien via Balkan. Deras främsta köpare är
Skandinaviska länder.
När det gäller inrikespolitik är det demokratiska partiet i majoritet, dock har det radikala partiet
avancerat stort under det senaste årtiondet. När det gäller parlamentsval prioriteras själva omvalet
istället för landets bästa. Befolkningen röstar oftast på kandidater som de känner tillhörighet med,
därför har dessa även suttit under en längre period. De höjer lönen för de statsanställda med 50 %
just för att dessa är deras främsta och mest viktiga väljare under valen. Serbien använder sig av ett
såkallat feodaltsystem där högt uppsatta politiker är privilegierade.
Sverige har genom Sida bidragit till Serbiens återuppbyggnad sen 1999 med bistånd på 100
miljoner $ om året, men bidraget har sänkts pga. den ekonomiska krisen. Sverige bidrog med 10
miljarder i humanitärtbistånd fram till 2002 och återbyggnadsbistånd till bland annat Serbien. De har
även hjälpt landet att gå mot en mer demokratisk riktning för att komma med i EU genom att

eformera deras förvaltning och fokusering på mänskliga rättigheter för att stärka det civila
samhället. Reformer har även gjorts på säkerhetssektorn på justitieministeriet, rättshjälpssystem,
polisstyrka och CSI. Sida har även hjälpt till utvecklingen av marknadsekonomi, privat ägande och
privatisering av banker.
Miljöfrågor i Serbien är en av deras problematiska sektorer. Miljön har inte prioriterats genom
året, vilket har lett till dagens miljösituation. Landet hanterar inte problemen med behövliga åtgärder
pga. brist på kunskap och resurser. Luftföroreningarna ligger på 53 % och är landets största problem,
även vattnet är förorenat och dåligt fördelat (22 %) vilket gör det till det näst största problemet
landet handskas med. Det tredje och sista största problemet är landets avfallshantering som ligger på
11 %. Den största orsaken till luftföroreningarna inom landet beror på värmeproduktion, och
användningen av diesel som innehåller svavel. Kolen de använder är av dålig kvalité och endast 5 %
av det förorenade vattnet behandlas medan resten släpps ut i sjöar inom landet. 60 % av de
kommunala avfallen hanteras genom att dumpas på landsbygden, så deras återvinning är inte aktuell.
Pga. att de dumpar avfallet på landbygden blir marken oanvändbar och jordbruket blir ytterligare
lidande.
När det gäller framtiden så har landet beslutat att lägga resurser på kraftverk, vattenrening och
infrastruktur. Även hoppas landet att utländska investeringar ska göra landet rikare och därmed öka
dess tillväxt. Dess inflation som förut låg på 15 % ligger nu på 7 % och förutsägs sjunka ytterligare.
Vi tycker att besöket på den svenska ambassaden i Serbien var ett mycket givande besök. Alla
frågor som ställdes fick mycket kloka och intressanta svar, och ingen fråga blev hängande. De som
tog emot oss var självklart väldigt pålästa och hade svar på tal, och vi tror att det inte bara var vi som
tyckte att det både var intressant och lärorikt.
Paola R- E, Mariam R- A och Gabriela G

Besök på REC i Belgrad den 11 maj 2009
Vi gjorde ett besök på REC (Regional Environmental Center) i Belgrad. De jobbar för att skapa en
hållbar utveckling i 17 länder i Central- och Östeuropa, bland annat genom att informera
allmänheten och samarbeta med regeringar och andra organisationer. De jobbar även för ett ökat
samarbete mellan länderna och med att förmedla hjälp och bistånd från omvärlden. Organisationen
grundades 1990 och har sedan dess växt till att bli en internationell organisation med stor betydelse i
olika delar av världen. REC finansieras till 40 % av olika EU-länder, varav 20 % kommer från
Sverige, framförallt från SIDA.
Vårt besök inleddes med att Jovan Pavlović, som har jobbat på REC sedan 2003, berättade lite om
organisationen, och vad de sysslar med, samt en hel del om de olika miljöproblem som Serbien
kämpar med för tillfället. Ett av organisationens viktigaste motton är ”Act before it’s too late!”
vilket innebär att vi måste göra något åt klimatförändringarna nu, innan de har gått för långt, bortom
räddning. Efter det berättades det om ett datorprogram organisationen tagit fram, vilket distribueras
till skolor över hela Europa för att hjälpa barn att lära sig om miljön och dess problem. Ordet
släpptes sedan fritt, och eleverna ställde alla frågor de suttit och ruvat på under presentationen.
Diskussionen rörde bland annat ämnen som kärnkraft, miljömedvetenhet, media och naturreservat,
samt även frågor från föreläsarna om Sverige och våra åsikter.
Efter presentationen och frågestunden fick vi se en kort film om organisationen och deras arbete,
och därefter bjöds det på lokala specialiteter och mingel på terrassen. Detta gav eleverna chansen att
prata lite djupare med föreläsarna om de områden som intresserade dem mest, samt att avnjuta
serbiska delikatesser och diverse drycker i den tryckande värmen.
Besöket gav mycket ny kunskap och ny insikt om hur man arbetar med miljön i ett så pass hårt
drabbat land, och även om situationen är svår just för tillfället, märks det att det finns en begynnande
optimism för framtiden, vilket inte minst dessa engagerade miljöarbetare är bevis på.
Hanna S, Ida U och Emilia U

Rapport droppstensgrottan Rezavska den 11 maj 2009
Mitt i ingenstans stannade äntligen bussen efter en
lång tur
på puckelpistliknande vägar och ut klev illamående,
trötta,
hungriga, nyvakna och kissnödiga ungdomar.
Trots taskiga
förutsättningar inledde vi studiebesöket med
skratt då en
elev försökte att betala inträdet med fel valuta, totalt
omedveten om sitt misstag. Även läraren
Johan Luks bjöd
in till skratt när han blev tagen för ett barn och snopet fick
mottaga en barnbiljett. Skratten fortsatte när vi mötte guiden
som var påpaltad lik en medelsvensk på besök i Jokkmokk
i
en Michellinaktig dunjacka och mössa, allt för en sju gradig
droppstensgrotta.
Redan vid de första stegen ner i grottan så höll några elever att dratta på ändan av de hala stenarna,
som blivit våta av dropparna från grottvalvet. Luften var så syrerik att den framkallade känslan man
får när man precis har stoppat i sig en Vicks Blue.
Vi vandrade igenom grottrum som alla hade olika berättelser kring namnen på stalagmiter (tappar
som växer underifrån), som grottan till viss del var uppbyggd av. Tittade man upp i grottstensvalven
möttes man antingen av istappsliknande stenar (stalaktiter) eller en syn av något som liknande
isoleringsskum. Hade man tur kunde man skymta en fladdermus. Dessa syner lockade fram alla
möjliga grandiosa ord; mäktigt, storslaget, med mera.
Allmänt om grottan; vattnet som rör sig i grottan är
100 -procentigt renat av naturen och används av
lokalbefolkningen. Skulle du svepa fingret över en
stalaktit, skulle du svepa bort 100 år av historia.
Grottan är öppen för allmänheten eftersom man
vill
visa världen vad naturen kan skapa. Grottan hotas, så
som resten av världen, av den globala
uppvärmningen. Eftersom grottan innehåller mycket
vatten, och tapparna bildas av det droppande vattnet i
en kemisk reaktion, riskerar den att drabbas av
uttorkning och avdunstning. Detta skulle kunna få
en
del tappar att rasa, något som guiden uttryckte oro
över. Hon stärkte detta och avslutade den guidade
turen med en mening som fick oss alla att uttrycka ett
”haw”: ”Så länge vattnet finns och tapparna växer,
finns kärlek”.
Sammanfattningsvis var det ett lyckat besök. Det var häftigt att se vad naturen kan skapa.
Zara F och Andreas R

Sveriges honorärkonsul i Tirana den 12 maj 2009
Vi besökte Sveriges honorärkonsul i Albaniens huvudstad Tirana. Honorärkonsuln hette Ilir Abdiu
och var en mycket trevlig och påläst man. Stället där vi träffade honom var mycket vackert och det
var högklassigt och äntligen så fick vi gå på fina toaletter!
Konsuln jobbar för Sverige sedan 1992, där jobbade han i tre år tills han 1995 blev konsul.
Personligen så har han fortfarande mycket kontakt med Sverige utanför jobbet, då hans båda döttrar
pluggar i Sverige. Konsulatets uppgift är att ta hand om Sveriges relationer i kringliggande länder,
till exempel turister som blir sjuka, tappar bort pass eller kommer i andra svårigheter. Konsulatet har
alltså samma uppgifter som en svensk ambassad skulle ha.
Konsuln började med att berätta
lite om Albaniens historia, om vad
NATO- medlemskapet de fick i
april innebär för landet och viljan
om att utländska företag ska
investera i Albanien. Han berättade
även om att de är i första steget för
att bli ett kandidatland till ett EU-
medlemskap. Efter det var det vår
tur att ställa frågor. Vi ställde
frågor som bland annat om det är
många albaner som immigrerar
tillbaka till Albanien efter krigen.
Vi frågade även om skillnaden
mellan de rika och fattiga i landet,
om relationen med konsulatet i
Italien som de länge har samarbetat
med. Vi frågade om vilka områden
Albanien har förbättrats på, deras industrier, framtiden för landet och lite om deras miljöproblem.
Han svarade mycket bra på dessa frågor och berättade att immigranterna flyttar till bland annat
Tyskland och Kanada, detta spelar en viktig roll för landets utveckling då de skickar tillbaka pengar
till familjen som är kvar i Albanien. Han berättade även att landet har ortodoxa i söder och katoliker
i norr, men de flesta är muslimer. Dessa har ett bra samarbete, även historiskt sett. Han sade att
tyvärr så var religion förbjudet i landet under kommunisttiden vilket har resulterat i att ungdomar
inte bekänner sig till någon religion. Fem till tio procent av landets befolkning lever i välstånd,
resten lever i fattigdom, vilket vi har fått se under vår resa genom landet. Men mycket har förbättrats
sedan 1992 då man levde på endast 300 US-dollar/capita, idag lever man på 3000 US-dollar/capita.
Gällande Albaniens samarbete med Rom så var de sammanlänkade från 1995 till 2009, nu
samarbetar de med Svenska ambassaden i Skopje. När det gäller Albaniens turister så är
lokalbefolkningen väldigt respektfulla mot dem och är väldigt gästvänliga mot dem.

Albanien förstår att de måste göra stora förändringar för att kunna bli EU-medlem, detta är något
som även polisen och presidenten är medvetna om. Angående valkorruption i landet så säger
konsuln att de tyvärr har haft mycket av det, men även detta har blivit bättre. När det gäller statistik
för valdeltagande så var det vid senaste valet under 65 %. Korruptionen är hög även på högre nivå,
han erkänner att detta är en lång process att få bort. Numera måste man ha någon form av ID för att
kunna rösta, det finns flera organisationer som bevakar valen.
Albanien har haft dåligt med industrier, de har mest haft mineralbrytningar som krom och nickel.
Detta är något de jobbar med och försöker förbättra, de satsar mycket på livsmedelsindustrin men
huvudindustrin är byggindustrin.
De länder Albanien står närmast är Italien, Tyskland och Grekland, detta gäller mest
affärssamarbete. När det gäller politik så står de nära USA, men Abdiu säger att de har en bra
relation med alla grannländer, dock lite småproblem med Grekland.
Miljöproblemen i Albanien blir mer och mer upplysta av politiker och media i landet. Landet är
mycket skadat, men folket har börjat inse att de själva måste förbättra hur de behandlar miljön.
Fortfarande finns mycket att göra.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vi är mycket nöjda med besöket, det var mycket givande och
han var mycket kunnig och svarade på alla våra frågor ärligt. Vi blev överraskade över hur stort
samarbetet mellan Sverige och Albanien är, det är något man hör om mycket sällan. Det känns som
han har en realistisk men positiv syn på landets framtid, han har mycket hopp för att Albanien ska
utvecklas vidare och så småningom få sitt EU-medlemskap.
Sofia N och Victoria S

REC – Regional Environmental Center - Podgorica, den 13 maj 2009
Onsdagen den 13 maj besökte vi REC:s kontor i Podgorica för att träffa Naturvårdsverkets VD samt
REC:s ”country office director”.
Om man jämför med REC:s kontor i Belgrad så var det
en stor och tydlig kvalitetsskillnad på byggnaden. För
både byggnaden och konferensrummet var slitet. Salen
som vi fick sitta var liten och varm, för att det var en
stekande dag i vackra Podgorica. Det bor ca 600,000
människor i Montenegro, vilket gör det lättare att
jobba och nå bättre resultat för REC i Montenegro. Det
märktes att de hade bättre koll på miljön och de har
nått bättre resultat än REC i Belgrad. Till skillnad från
sina forna landsmän, så har Montenegro kommit långt
i sitt arbete för en bättre miljö.
Naturvårdsverket hade omkring 80 anställda som är experter på olika områden inom miljöfrågorna.
Man hoppas kunna utveckla sin verksamhet och år 2012 kunna ha 120 anställda, vilket ska göra det
mycket lättare att arbeta för en bättre miljö. Eftersom att det är lågkonjunktur så har regeringen svårt
att anställa fler medarbetare. En sak som både Naturvårdsverket och REC påpekar är att det är
väldigt viktigt att ha ett bra samarbete med alla länder för att kunna nå EU-medlemskap och en
bättre miljö, samt att samarbeta med olika grupper. En sak som de tog upp var att de har stiftat ett
flertal olika regler om miljön och det blir fler. Som vi skrev tidigare har Naturvårdsverket experter
inom olika områden, alltså olika avdelningar. Och dessa avdelningar utfärdar licenser t.ex.
byggnadstillstånd och då med miljön i baktanke.
Enligt REC så är mediebevakningen ett problem i Montenegro, p.g.a. att det skrivs och sägs alldeles
för lite om miljön. En sak som vi tycker är en viktig del för att värna om miljön är återvinning, och
det hade de inga planer eller strategier på just nu. REC oroar sig för att Albanien ska bygga
kärnkraftverk intill den vackra sjön Sckoder som skiljer länderna åt. REC tror inte alls på
kärnkraftverk. Ett mål som REC har i Montenegro är att renovera ett gammalt vattenkraftverk och
bygga ett flertal nya vattenkraftverk i landet. Både REC och Naturvårdsverket hoppas att
Montenegro ska kunna bli medlemmar i EU inom en snar framtid. Detta hoppas de ska bidra till att
arbetet för miljön i Montenegro ska ge ännu bättre resultat. REC:s viktigaste mål är utbilda de unga i
miljökunskap, så att de kan föra med sin kunskap hem.
Vi fick under besöket ställa frågor till båda parterna, vilket vi tycker gav bra resultat.
Vi känner att vi fick bra svar på våra frågor. Vi tycker även att VD:n för Naturvårdsverket och
REC:s representant var professionella och trevliga. Som helhetsintryck var besöket givande och
trevligt trots att lokalen var trång och varm.
Klas D och Hampus T

Studiebesök på UD i Podgorica den 13 maj 2009
Vi kliver in i ett rymligt rum som omväxlings skull hade bra luftkonditionering. I storslagna fåtöljer
slår vi oss ner och njuter av ett glas jordgubbssoppa.
Klassen bländas genast av en liten man vars auktoritet är
dubbelt så stor som hans ringa längd. Mirsad Bibović,
generalsekreterare på UD i Podgorica, talar bra engelska med
god retorik och slänger in små uppskattade skämt här och där.
Han inleder med lite fakta om Montenegro och berättar om
ekonomin i landet som är bra även om krisen har satt sina spår
som i övriga världen. Uppfattningen är att landet mår bättre nu
jämfört med när det var i union med Serbien. När
folkomröstningen ägde rum angående en eventuell delning
behövdes det 55 % för att den skulle genomföras. Resultatet
blev knappt 56 % för en delning.
Mirsad följde därefter upp genom att berätta om ”de tre stora” punkterna som landet arbetar med.
• NATO
- Landet behöver säkerheten eftersom att Balkan är ett problemfyllt
område och ett
medlemskap är nödvändigt för att få fred. Än så länge är stödet hos landets invånare för ett
NATO-medlemsskap bara drygt 40 % men det ökar hela tiden enligt opinionsmätningar.
• EU
- Montenegro har euro som officiell valuta utan att vara medlem
i EU. Dock vill i princip
hela befolkningen gå med. Mirsad förklarade att det är flera
tusen problem som behöver
åtgärdas innan ett medlemskap är aktuellt, men
att landet fortsätter att kämpa vidare med
dessa.
• Stabilitet i landet
- Relationerna är bra med alla grannländer enligt Mirsad och erkännandet av Kosovo var
absolut inte menat som en skymf mot grannlandet
Serbien, även om vissa ser det på det
viset. Han var också noga med att poängtera att även om
Kosovo är erkänt av Montenegro
så är problemen inte lösta.
Klassen fick under hela besöket
ställa så många frågor som vi
ville och fick också svar på
allting. Helhetsintrycket av
besöket: Mirsad var oerhört
professionell och informationen
var både intressant och rolig. Det
är inte alls överdrivet att benämna
detta besök som det mest givande
under resan på Balkan.
Anton S, Oliver S och Emelie L

Guidad tur i Split – Kroatiens näst största stad, den 14 maj 2009
Efter att ha blivit avsläppta i
hamnen begav vi oss i grupp
mot Splits antika delar. Den
antika delen ligger mitt i
Split och kallas Diocletianus
palats, det är som en egen
liten stad. Staden är skyddad
av en kvadratisk mur och det
var troligen grekerna som
grundade staden. Idag
klassas den som ett
världsarv. Staden har många
av antikens kännetecken
bl.a. de två huvudgatorna
som korsas och de fyra
stadsportarna, en i varje
väderstreck. Gatstenarna är
bevarade sedan antiken och
den här lilla staden skulle
endast bestå av ruiner om den inte hade återuppbyggts av folket genom tiderna.
P-G guidade oss genom Splits historia och berättade bl.a. om St. Dujes Katedral och Jupiters tempel.
Stämningen innanför stadens mur var en helt annan än atmosfären utanför. Känslan av en annan tid
slog emot oss och eftersom rundvandringen inte varade allt för länge så var intresset fortfarande på
topp när turen var över. Det fanns mycket intressant att se och vi tyckte att staden var klart sevärd.
Trots att det bara var förmiddag var det
förvånansvärt mycket folk ute. Det fanns inte
många lediga platser på de mysiga
uteserveringarna. Efter den guidade turen fick vi
tid att strosa runt på egen hand och upptäcka
staden. Den stora marknaden var uppskattad och
hamnen bjöd på fin utsikt och en hel del sol.
Emilia U och Malin F

Besök på First Language High School, Split, den 15 maj 2009
Morgonen fredagen den 15 maj infann vi oss kvart i nio vid busshållsplatsplatsen.
För att låta våra
busschaufförer vila tog vi lokalbussen in till gamla stan i Split. Bussen
var full av folk vilket gjorde
resan mycket varm. Väl framme i Split guidade Gabriela i Europa 06 oss fram
till skolan, det var
Gabriela som ordnade besöket eftersom hennes kusin går på skolan.
Vi välkomnades av rektorn och en engelsklärare i ett klassrum där
de gav en kort presentation av skolan. De berättade stolt om skolans
300-åriga historia och att det är en av Kroatiens främsta skolor.
Skolan har idag mer än 700 elever, nästan alla elever som tar
studenten fortsätter att studera vidare på högre nivå. Det finns två
inriktningar eleverna kan välja, klassisk (latin och grekiska) och
lingvistisk (franska, italienska, engelska och tyska).
Efter rektorns presentation tog vår ”värdklass” 3c över ordet och visade en PowerPoint-presentation
om den egna klassen och skolan. Detta uppskattades av eleverna eftersom de hade Abba-låtar spela-
ndes i bakgrunden. De berättade kort om deras skoltidning ”Fama”, musikalerna
de sätter upp så
ofta de kan, samt aktiviteter och projekt de engagerar sig i. Det var trevligt
att lyssna på klassen, de
verkade ha bra sammanhållning och var väldigt öppna vilket gjorde att vi kände oss mycket väl-
komna. Efter presentationen begav vi oss till det förvånansvärt lilla biblioteket för
mingel. Vi bjöds
på goda förfriskningar som eleverna själva bakat som vi avnjöt medan vi jämförde
varandras skolor.
Det vi svenskar reagerade mest på var de kroatiska elevernas hårda schemaläggning med
16 ämnen
samtidigt, samt att de går i skola i skift. Varannan vecka går de kl 8- 14 och de andra kl 14- 19. Det
gör att skolan tar upp nästan största delen av elevernas tid vilket gör att de inte kan jobba vid sidan
av som många svenska elever gör. Skolan har ett elevråd, men eleverna var inte insatta i det alls och
genom detta drog vi slutsatsen att de kroatiska eleverna inte verkar ha något krav på skoldemokrati.
Eleverna tyckte även att de älskade sin skola, men att den var lite hård.
Vi fick sedan chansen att följa med på några typiska kroatiska lektioner. Första lektionen vi besökte
var en latinklass där läraren lagt upp lektionen efter vårt besök, då han skrivit ”Valkommen” på
tavlan samt ett svenskt citat från Axel Oxenstierna vilket eleverna fick arbeta med. Även fast vi inte
förstod vad som sades ansåg vi att lektionen var väldigt bra, då eleverna tvingades vara aktiva hela
tiden.
Efter att vi lämnat latinklassen delades vi upp i två grupper där ena fick besöka en mattelektion och
den andra en kemilektion. Kemilektionen var underhållande eftersom den
bästa eleven på skolan visade några intressanta experiment. Det mest
imponerande var när han ”förvandlade” kopparmynt till guld och silver.
Mattelektionen bestod av genomgång och läraren förklarade med att
noggrant rita på tavlan. Han poängterade dock att de hade andra tekniska
hjälpmedel men att han föredrog den klassiska kritan. När lektionen var
slut tog eleverna med oss på en kort rundtur i Split och vi skildes åt med
goda miner. Sammanfattningsvis ansåg vi att besöket i helhet v ar lyckat
och fikat av högsta kvalitet.
Madeleine F och Johanna Å

Dachau – Arbeit macht frei? (den 16 maj 2009)
Den 16 maj 2009. Vi besöker Dachau, en av de av döden präglade platser som andra världskriget
lämnat efter sig. Fortfarande finns efterlämningar kvar av detta koncentrationsläger. Baracker,
taggtrådsstängsel, vakttorn och krematorium saknar nuförtiden funktion men symboliserar det som
en gång var; förintelsen. Det är inte bara materiella ting som har bevarats i Dachau; den ångestfyllda
stämningen ligger tung i luften och är markant påtaglig än idag.
Luften är frisk, men solen skiner inte över Dachau. Himlen är täckt av regntunga moln, som bitvis
släpper efter och låter ett lätt duggregn svepa över oss. Platsen är kal och avskalad. Ett skelett av det
som var. Här blandas den monotona berättarrösten från bandspelaren vi fått med oss vid ingången,
med intrycken från allt vi ser omkring oss. I bakgrunden sjöng näktergalen vilket gjorde denna
sorgens boning än mer betungande.
Det första vi möts av när vi går in på området är ingången.
”Arbeit macht frei”; arbete ger frihet; orden som står skrivna på
grindarna till det som var nazitysklands första
koncentrationsläger, finns här som i många andra läger från
tiden. Väl inne landar blicken på de stora gräs- och grusplanerna
där tidigare baracker för inhysning av fångar och en
uppsamlingsplats var belägna. Vi slogs av hur stor och vidsträckt
ytan var. Bandspelaren berättar för oss att lägret ursprungligen
var tänkt för sextusen fångar men att man på grund av massdeportering och effektivisering höll över
trettiotusen människor fångna där. De tomma arealerna framför oss måste ha varit allt annat än
tomma tiden då de användes.
Det första stoppet vi gör inne på området är vid fängelsebaracken. Här hölls individer som hade
brutit mot någon av lägerreglerna. Många gånger var brotten iscensatta av vakter och
SS som ville
trakassera. Till exempel kunde vakter som eskorterade en grupp, med flit se till att någon hamnade
på efterkälken och på grund av detta bli ihjälskjuten. I fängelset hölls även specialfångar som till
stor del utgjordes av människor vilka motsatte sig naziregimen, eller sades göra det för att de var
icke önskvärda.
Vi kom dit som en grupp, gick runt tillsammans, men upplevelsen och intrycken vi
bär med oss är personliga, och något vi kommer minnas länge. Något vi bör
minnas länge. Särskilt gripande var synerna vid de krematorier som fanns på
platsen, av vilket det ena även var anslutet till en gaskammare, som man dock inte
tror har, eller kanske snarare inte har hunnit användas för planerat massmord.
Väl tillbaka på bussen låg ångestkänslan kvar ett tag i magen. Det tog en stund
innan man skrattade igen och allt återgick till den vanliga lite galna stämningen.
Vi fick nog många en tankeställare på ett eller annat sätt. Som man säger; om detta
bör vi berätta, inte låta falla i glömska. Blodet ropar fortfarande till oss från jorden.
Elin S och Alexina B

Stadsvandring i Nürnberg den 16 maj 2009
Vi anlände till Nürnberg ca 13.30 på lördagseftermiddagen. Solen sken och hela världen var vår
lekplats. Efter en snabb lunch på stadens station hade vi ett kärt återseende med en av skolans före
detta lärare då hon hade varit så vänlig att ställa upp på en guidad stadsvandring.
Hon inledde med att berätta att staden invånarantal för närvarande var 500 000 invånare då vi
vandrade mot stadens äldre delar som grundades på 1000-talet. Dessa delar omges av murar som
blev uppbyggda mellan 1300- och 1500-talen. Inom murarna fick vi möjligheten att se en liten
pittoresk stadsdel där det fanns försäljning av fint hantverk och äkta tysk öl. Vår privata guide
berättade om familjeföretaget Tucker som gjort sig ett namn på den tyska ölmarknaden.
Vi fortsatte vår promenad mot stadens stora torg där det
under vintermånaderna äger rum en mycket välbesökt
julmarknad. Under sommarhalvåret täcks området av
gulliga uteserveringar med charmiga tyska servitörer. I
utkanten av torget ligger en katolsk kyrka från 1300-talet i
gotisk stil. Det fanns också en fontän där en av teorierna till
dess konstruktion var att den var avsedd som kyrktorn men
på grund av bristande teknik kunde de inte placera detta
konstverk på toppen av kyrkan. På fontänen satt en
mässingsring som enligt sägnen skulle bringa barnalycka.
Flickorna i gruppen snurrade ivrigt…
Efter en massivt brant uppförsbacke nådde vi äntligen
fram till en ståtlig borg. Under vår tunga
backträning blev vi omsprungna av öldrickande studentgossar iklädda
Lederhosen. Utsikten från
borgen var magnifik och man kunde se flera intressanta objekt (flera studenter iklädda roliga kläder)
t.ex. Kongresshallen som han med mustaschen lät
bygga och som är inspirerad av Colosseum.
När den guidade turen var avslutad fick vi fritid
under några timmar där det blev mycket shopping,
glassande på uteserveringar och vi andades in den tyska atmosfären.
En mycket trevlig stad som
många av oss redan planerar att återvända till.
Rebecca H och Elsa O