Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun
Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun
Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
8. Boken <strong>till</strong>hör de så kallade ”ädla lövträden”. Den<br />
största boken i vårt land återfinns vid Nääs slott i Floda.<br />
Den har en omkrets av 7,45 meter och beräknas vara<br />
cirka 400 år gammal. Orden ”bok” och ”bokstav” anses<br />
komma av att våra förfäder ristade sina runor i ett<br />
lämpligt stycke trä – nämligen en stav av bok, en bokstav.<br />
Bokens knoppar sväller länge om våren och spricker<br />
sedan så plötsligt, att en skog kan lövas från en dag <strong>till</strong><br />
en annan. Bladen bildar en nästan sammanhängande<br />
horisontell yta på varje gren. Härigenom kan ljuset utnyttjas<br />
maximalt, men det medför samtidigt en kraftig<br />
beskuggning av marken. I bokskogen finner man därför<br />
främst tidiga vårblommor, som hinner slå ut innan<br />
boklöven spricker ut och därmed skapar bokskogens<br />
gröna dunkel.<br />
Bokskogen i <strong>Bokedalen</strong> har ett naturligt ursprung,<br />
som är känt sedan 1600-talet. Området var ursprungligen<br />
en betesmark, som kallades Hassleskogen, tydligen<br />
på grund av riklig förekomst av hassel. Omkring<br />
förra sekelskiftet växte även björk här, men genom<br />
att man gynnat bokarna har dessa <strong>till</strong> slut kommit att<br />
dominera helt. De äldsta träden är omkring 200 år<br />
gamla.<br />
I gamla tider hade bokens frukter betydelse som<br />
svinföda. Djuren fick böka upp ollonen ur marken och<br />
jorden blev därigenom bearbetad på ett sätt, som gynnade<br />
bokskogens <strong>till</strong>växt och utveckling. Som tidigare<br />
nämnts, är det ingen <strong>till</strong>fällighet att vår urgamla allemansrätt<br />
fortfarande talar om förbud mot att plocka<br />
bokollon, ekollon och hasselnötter i markerna.<br />
Herrgårdskulturen under medeltiden och renässansen<br />
innebar bland annat en speciell form av svinavel,<br />
som var gynnsam för bokskogarna. Kanhända är detta<br />
en del av bakgrunden <strong>till</strong> att boken i dag räknas som<br />
Danmarks nationalträd. Man kan anta att det är sådana<br />
kulturyttringar, som också ligger <strong>till</strong> grund för att även<br />
Jonsereds herrgård fick sin bokskog vid <strong>Bokedalen</strong>.<br />
9. ”Nea och Axel, 1924”. Två namn ristade i barken<br />
har lämnat ett fantasieggande minne av två unga (?)<br />
människor, som vandrat längs stigen i <strong>Bokedalen</strong> för<br />
länge sedan. Under vilka förhållanden levde de? Hur<br />
gick det senare i livet för dem? Finns det ättlingar <strong>till</strong><br />
dem som lever i dag? Om man släpper loss fantasin<br />
kan en hel levnadssaga vävas – utifrån två namn ristade<br />
i barken på ett träd en vår för länge sen.<br />
Axels ristning i barken ger också viss upplysning<br />
om hur ett träd växer, och hur just denna bok utvecklats<br />
under de gångna 80 åren. Bokstäverna har blivit<br />
bredare men däremot inte högre. Detsamma gäller ramen<br />
kring texten. Trädet <strong>till</strong>växer i grovlek alltefter-<br />
som en ny årsring varje år bildas närmast under barken.<br />
Längd<strong>till</strong>växten sker genom att nya toppskott<br />
bildas varje år.<br />
10. Stengärdsgården – vittnar om det skoglösa<br />
landskapet. I mitten på 1800-talet var stora delar<br />
av Bohuslän och Halland skoglösa på grund av<br />
skogsavverkning och ett skogsbete, som förhindrade<br />
återväxten. Delar av landskapet hade förvandlats<br />
<strong>till</strong> ljunghedar av den typ, som man i dag kan se vid<br />
Sandsjöbacka naturreservat söder om Kungsbacka.<br />
Som en följd av skogbristen kom år 1734 en förordning,<br />
som förbjöd bönderna att uppföra gärdsgårdar<br />
av trä; inhägnader skulle göras av sten. På gamla<br />
foton kan man ofta notera ett skogfattigt landskap i<br />
bakgrunden.<br />
Omkring förra sekelskiftet började man på privat<br />
initiativ återplantera skog på de kala ljunghedarna i<br />
Västsverige. Det kan sägas var upphovet <strong>till</strong> svensk<br />
skogsvård och något av en dåtida miljörörelse. I Göteborg<br />
bildades Skogssällskapet 1912 med uppgift<br />
att åter beskoga de kala områdena. Både kvinnor och<br />
barn deltog i planteringsarbetet. För skolorna anordnades<br />
särskilda planteringsdagar, där klasserna inte<br />
sällan tågade ut med svenska flaggan i spetsen. En<br />
sentida parallell <strong>till</strong> den verksamheten är projektet<br />
”Skogen i Skolan”, som sedan 30 år bedrivs i landets<br />
skolor. Det ökade intresset för den svenska skogen<br />
omkring förra sekelskiftet innebar, att kapital från<br />
bland annat Göteborg verksamt bidrog <strong>till</strong> utvecklingen<br />
av sågverksindustrin längs norrlandskusten.<br />
11. Botanisk mångfald. Inom en radie av cirka 60<br />
meter från denna plats växer de flesta av våra svenska<br />
vilda lövträd: al, alm, ask, asp, apel, bok, björk,<br />
ek, hägg, lind, lönn, oxel, rönn och sälg – eller <strong>till</strong>sammans<br />
14 trädslag. Lövträden här släpper igenom<br />
mera ljus, än vad bokskogen gör, vilket också framgår<br />
av den rikare växtligheten på marken.