Klimatkonferensen - Digitalboken

procent av världens oupptäckta oljetillgångar finns i Arktis. Vi måste låta dessa oljetillgångar ligga orörda. Företrädare
för andra länder kanske tycker att det är lätt för mig att säga, jag som företräder ett land som redan har utvunnit så
mycket olja. Har jag moralisk rätt att vilja förbjuda andra att göra samma sak som mitt land redan har gjort? Låt mig då
säga att även i Saudiarabien finns många oexploaterade oljekällor kvar. Även dessa ska naturligtvis lämnas orörda. Men
för det andra, och viktigare: felaktiga och farliga beteenden blir inte mer berättigade bara för att någon redan har begått
samma fel. För det tredje, och svårast: låt oss istället finna mekanismer för att solidariskt dela på det välstånd som
oljeutvinningen inneburit för vissa länder, för att därigenom skapa förutsättningar för andra att inte utvinna den olja de
har möjlighet att utvinna. Helt enkelt kombinera handeln med utsläppsrätter med en handel av oexploaterade
naturtillgångar, på ett sätt som garanterar att all den olja, naturgas och kol som fortfarande finns lagrad i marken förblir
oförbränd. Slutsatsen om vad som måste göras för att undvika en katastrof är enkel. Jag hoppas att vi kan enas kring det
förslag till lösning som jag har lagt fram; ett moratorium mot prospektering för att hitta nya olje-, kol- och
naturgaskällor.
Henning lade ifrån sig dokumentet. Han tog upp en näsduk ur fickan och torkade svetten ur pannan.
Han var helt säker på sin sak: Wilson och al Saud hade mördats av politiska skäl. Men inte av någon
miljöorganisation, utan av någon som gick oljebolagens ärenden. De två representanter vid
kongressen som allmänt ansågs stå för den mest reaktionära politiken var i själva verket de två mest
radikala. Moratorium mot ytterligare prospektering för att hitta nya oljekällor skulle vara ett
tänkbart globalt politiskt beslut, eftersom det inte slog direkt mot några aktörer eller länder i detta
nu. Men samtidigt omöjliggjorde det naturligtvis vinster av framtida oljeutvinning, och sågs säkert
därför som ett hot av både oljeindustrin och vissa stater. Genom att mörda Wilson och al Saud
kunde någon hoppas på att förhindra ett sådant beslut. Men hade en så stor fråga verkligen bara
kunnat diskuteras mellan dessa två? Borde inte fler ha involverats i arbetet, för att säkerställa att
beslut i den riktningen verkligen skulle kunna tas? Eller hade Wilson och al Saud varit rädda att
sprida sina åsikter till fler, just med tanke på de motkrafter det skulle väcka om det kom till allmän
kännedom vad de planerade? I så fall var det kanske en logisk strategi att vänta med att presentera
förslaget tills det var dags för de sammanfattande besluten, och plötsligt presentera det hela på ett
sätt som skulle kunna leda till ett snabbt beslut.
Henning kallade in Mads Westergaard till sitt rum, för att överlägga om den teori han hade, och för
att kunna resonera om vilken strategi som nu var lämplig att föra. CIA skulle helt klart vara en
omöjlig samarbetspartner.
- Vi har nog inte så lång tid på oss, antagligen kommer konferensen att avbrytas, sa Mads.
- Vad menar du?
- Det kan du inte ha missat, sa Mads rättframt. De skulle ju ta ställning idag till om de ska
avbryta konferensen eller inte.
- När delegaterna väl reser härifrån är vi akterseglade. Vi får agera snabbt. Jag ska prata
med Nielsen.
Henning skyndade iväg till Annes rum och knackade på.
- Ett ögonblick, jag talar i telefon.
När Anne hade avslutat telefonsamtalet öppnade hon dörren. Henning gick in och slog sig ner i
samma stol som vanligt.