Klimatkonferensen - Digitalboken

- De är nog ute efter dig nu. Jag berättade att det var du som hade informerat mig om al
Sauds dokument, sa Louisa knappt hörbart genom gråten.
Henning nickade.
- Ingen fara. Jag vet. CIA har redan frågat mig varför jag berättade om det för dig.
Förlåt mig. Hade jag inte sagt något hade du inte behövt uppleva det som du har gått
igenom.
Louisa slutade gråta.
- Var det CIA som förde bort mig?
- Jag misstänker det? svarade Henning.
- Varför det?
- Jag vet inte. Allt med de här morden är så märkligt.
- Jag vill hem till Sverige.
- Jag förstår det. Nu när konferensen är avblåst finns inget mer för dig att göra här.
- Är konferensen avblåst?
Henning tittade på Lina. Hon uppfattade blicken som en smula irriterad.
- Det har inte funnits tillfälle att berätta det, efter allt som Louisa gått igenom,
stammade hon urskuldande.
- Nej, självklart, muttrade Henning.
- Då är allt förlorat, suckade Louisa. Då blir det ingen global överenskommelse nu
heller. Allt fortsätter som förut. När blir nästa konferens?
- Det vet jag inte, sa Henning. Frågan är om någon törs stå som värdstad för en ny
konferens. I alla fall så länge som de här morden inte är uppklarade. Det kanske är det som
gör det så viktigt att vi klarar ut dem.
Louisa nickade.
- Är du redo att berätta om hela bortförandet nu? Från det att du blev gripen, tills du
blev frisläppt.
- Ja, sa Louisa.
- Är det okej att jag spelar in det hela också? Jag är inte så rapp med
anteckningsblocket.
- Ja, visst.
När intervjun var avslutad begav sig Louisa och Lina till centralstationen och köpte tågbiljetter
hem, både till sig själva och till några vänner. Det gick ett tåg på kvällen som de skulle hinna med
om de skyndade tillbaka och hämtade sin packning.
- Är det inte bättre att vi tar ett tåg i morgon bitti? föreslog Lina.