Klimatkonferensen - Digitalboken

det du fått utstå här några dagar.
Henning skyndade tillbaka till sitt rum, gjorde en snabb internetsökning på Heartland och beordrade
sedan Mads att få fram uppgifter om vilka som finansierade institutet.
Louisa och de andra aktivisterna hade tur med tidpunkten för frigivningen, de hann precis ansluta
till den massiva huvuddemonstration som planerats till måndagen. Även Simon lyckades följa med,
om än i rullstol. Lina hade en gnagande känsla att det var hennes och Simons bråk kvällen före
razzian som hade fått honom att agera så överilat, och hon försökte därför att göra sitt bästa för att
ta hand om honom. Louisa arbetade intensivt med att få ihop plakat med krav på att införa
moratorium mot jakt på nya oljekällor. Ett ögonblick hade hon funderat på att utnyttja Henning
Sörensens information och göra plakat med slagord om att inte låta Wilson och al Saud dö förgäves,
utan rösta på det förslag de tänkt lägga. Men hon insåg att det var ett alldeles för komplicerat
budskap. Wilson och al Saud hade ju varit reaktionärer i allas ögon. Viss risk fanns också att ett
sådant grepp tolkades som om miljörörelsen försökte skylla morden på någon annan, för att dölja att
man egentligen varit inblandad.
Språkröret för det tyska gröna ungdomsförbundet haffade Louisa.
- Louisa, vi vill att du håller huvudanförandet. Du har fått lite kultstatus sedan du häktades,
det vore en bra symbolhandling om du gick upp i talarstolen.
- Men jag har inte förberett något tal!
- Klimatfrågan kan du, och kryddar du talet med någon personlig erfarenhet från dina
nätter i häktet blir det utmärkt.
- Får jag fundera på saken?
- Snabbt i så fall. När vi kommer fram till Bella Center måste allt flyta. Risken finns hela
tiden att polisen försöker avbryta demonstrationerna.
Den danska polisen höll sig dock avvaktande till demonstranterna. Några ytterlighetsgrupper
försökte sig på stenkastning mot polisen, men de var väldigt isolerade. Tiden då det ansågs okej att
inom ramarna för stora demonstrationer också förstöra saker eller ta till våld var helt klart förbi.
Kravallpolis sattes in mot de grupperingar där problem uppstod, och poliserna lyckades snabbt
splittra de få stenkastarna, samtidigt som huvuddemonstrationen kunde tåga ostört till Bella Center,
trots att den var illegal.
CIA hade arbetat febrilt med att kartlägga aktiviteten vid adressen till det telefonnummer man fått
av al Quaidamannen. Valet stod som alltid mellan ett snabbt tillslag för att förekomma terroristerna
innan de fått klart för sig att en av de deras hade gripits, eller att först genomföra en längre tids
spaning mot all aktivitet vid adressen, för att kunna ringa in så många terroristers medverkan som
möjligt. Howard Miller var otålig av naturen och valde det första alternativet, motiverat med att så
snart Ramzi Azzam rapporterades som saknad inom al Quaida skulle alla spår dit han skulle kunna
leda polisen sopas bort. Efter att ha lyssnat av telefonen i några timmar, utan att några
anmärkningsvärda samtal förekommit, utgick order om aktion. En man lämnade lägenheten strax
därefter och greps i trapphuset med buller och bång. Han fördes till CIA-hotellet samtidigt som
övriga personer i lägenheten greps, en kvinna och två barn. Lägenheten söktes igenom och en agent