Nr 6 2011 - Onkologi i Sverige

••• notiser
Mindre kirurgiskt ingrepp tillräckligt vid
högriskmelanom
Hälften så stort kirurgiskt ingrepp är fullt tillräckligt för behandling
av patienter med den farligare formen av malignt
melanom i huden. Ett mindre kirurgiskt ingrepp spar onödigt
lidande, ger bättre kosmetiskt resultat och visar sig dessutom
vara lika säkert, då patienternas överlevnad i de båda grupperna
är densamma.
Hudcancertypen malignt melanom, är en av de vanligaste
cancerformerna i Sverige och den cancerform som ökar
snabbast i Sverige och andra länder med i huvudsak ljushyad
befolkning. Nästan alla patienter med malignt melanom
i huden genomgår en operation då tumören tas bort.
Under de senaste 20 åren har fler rapporter visat att ett
mindre kirurgiskt ingrepp är fullt tillräckligt för lågriskmelanom,
men för patienter med högriskmelanom har osäkerhet
kring den bästa kirurgiska behandlingen varit stor. Ovissheten
har rört hur mycket hud som ska tas bort runt tumören,
totalt sett, som ett led i första linjen behandling.
– Under 1990-talet var den gängse rutinen att operera
dessa patienter med fyra centimeters marginal och traditionellt
har patienter med malignt melanom opererats med ännu
större marginaler hud, vilket har lett till dåligt kosmetiskt resultat,
längre vårdtider på sjukhus och onödigt lidande, utan
att överlevnaden varit bättre i denna patientgrupp, säger
Peter Gillgren, forskare vid Karolinska institutet, Solna, och
verksam som kirurg vid Södersjukhuset, Stockholm.
Totalt ingick 936 patienter med högriskmelanom i studien.
Patienterna lottades till en operation på antingen 2 cm (465
patienter) eller 4 cm (471 patienter) och stannade i sin utlottningsgrupp
oavsett vad som hände efter lottningen. Syftet
var att i första hand jämföra överlevnad mellan grupperna,
men man undersökte även tid utan återfall i melanom. Studien,
en multicenterstudie, utfördes mellan åren 1992 och
2004 och hade en längre uppföljningstid än tidigare studier.
– Studien visar att det är lika säkert att operera patienter
med högriskmelanom med 2 centimeters hud marginal in i
frisk hud jämfört med 4 centimeters marginal. Vi visar alltså
att det inte är någon skillnad i överlevnad mellan grupperna
och vid femårskontroll var 65 procent av patienterna vid liv i
båda grupperna, säger Peter Gillgren. (Källa: KI)
Tidig studie positiv för patienter med
cancer i bukspottkörteln
Abraxane, ett läkemedel som skulle kunna vara en ny möjlighet
för patienter med cancer i bukspottkörteln, utvärderas i
en fas I/II-studie där 67 patienter deltagit. Med Abraxane,
ett läkemedel som tidigare godkänts för behandling av bröstcancer,
levde patienterna i studien i median 12,2 månader.
Patienterna behandlades med 125 mg/kvadratmeter Abraxane
följt av 1 000 mg/kvadratmeter gemcitabin på dag 1,
8 och 15 i 28-dagars cykler.
Studien visar att nästan hälften av patienterna som behandlades
svarade på behandlingen (RR 48 procent) och
12 onkologi i sverige nr 6– 11
Strålbehandling minskar spridning av lokal
prostatacancer
Tidigare betraktades lokal prostatacancer som så ofarlig att
man ifrågasatte om det var nödvändigt att behandla den. En
tydlig slutsats i den här studien är emellertid att strålbehandling
fördröjer tumörspridning utanför prostatakörteln. På
grund av ett litet material framkom ingen signifikant motsvarande
skillnad i överlevnad, men trots detta tyder de faktiska
skillnaderna i studien på att strålbehandling har en liknande
positiv effekt på den prostatacancerspecifika överlevnaden
som operation jämfört med att enbart följa och kontrollera
patienterna.
Under 15 år har sammanlagt 214 patienter med låg-/mellanriskcancer
studerats, de flesta i Norra sjukvårdsregionen,
det vill säga de fyra nordligaste länen i Sverige, men också
vid sjukhusen i danska Århus och norska Stavanger. Mellan
april 1986 och januari 1997 fick hälften av dem, slumpvis utvalda,
lokal strålbehandling. Vid den tiden innebar det enbart
32 behandlingar som också var betydligt mindre kraftiga än
dagens standard som är 39 behandlingar.
Bland de strålbehandlade i studien halverades risken för
återfall: Endast 32 procent visade tecken på återfall jämfört
med 65 procent av de obehandlade. Återfall definieras här
som klinisk progress, det vill säga att sjukdomen växer på
ett sådant sätt att den behandlande läkaren ändrar behandlingen.
Det kan ha berott på till exempel ett kraftigt stigande
PSA-värde eller en konstaterad tumörtillväxt i prostata.
Resultaten visar en säkerställd skillnad mellan strålbehandlade
och icke strålbehandlade när det gäller spridning
av tumörer, metastasering: I den obehandlade gruppen fick
31 procent metastaser mot endast 17 procent bland dem
som fått strålbehandling. Det innebär att 66 procent respektive
81 procent inte fått metastaser efter 15 år.
Sammanlagt 25 obehandlade patienter och 21 strålbehandlade
avled på grund av sin prostatacancer under perioden,
vilket betyder en femtonårsöverlevnad på 71 procent
respektive 76 procent. Skillnaden på fem procentenheter är
emellertid inte signifikant på grund av för få patienter i studien.
Endast en procents skillnad sågs i total överlevnad.
(Källa: Umeå universitet)
att tumörens tillväxt bromsades hos två tredjedelar av patienterna
(CR+PR+SD 68 procent). Den progressionsfria
överlevnaden (tiden tills tumören åter började växa) var i
median 7,9 månader (95 % CI: 5,8–11,0) och medianöverlevnaden
(OS) var 12,2 månader (95 % KI: 8,9–17,9). 48
procent av patienterna i studien levde efter ett år.
I en pågående internationell, randomiserad fas III-studie
jämförs Abraxane i kombination med gemcitabin med endast
gemcitabin. (Källa: Celgene)