Nr 6 2011 - Onkologi i Sverige

Anne-Lise Børresen-Dale
Vi får lära oss, sade Guiseppe Viale,
att det finns tumörer som har extra
HER2-gener, sådana som inte har det
och så tumörer med extra exemplar av
kromosom 17 (polysomi). Det förra är en
sjukdom i generna och det senare en
kromosomsjukdom, och det är helt olika
sjukdomar som ska behandlas olika.
Trastuzumab rekommenderas till exempel
inte vid polysomi.
Ta en patient med 6,25 HER2-genkopior,
3,5 kopior av kromosom 17 och
kvoten 1,78. Har patienten en HER2amplifierad
sjukdom och/eller polysom
sjukdom? Hur ska hon behandlas, frågade
Giuseppe Viale retoriskt.
– Faktum är att ”sann” polysomi är
mycket sällsynt vid bröstcancer. I själva
verket handlar det oftare om att enbart
centrala delar av kromosomen 17, centromeren,
duplikerats eller amplifierats,
inte hela kromosomen. Så många tumörer
som vi tidigare kallade polysoma har
i stället en samtidig amplifiering av
centromerer i kromosom 17 och HER2genen.
Risken är att en sann HER2-positiv
tumör inte upptäcks på grund av
felaktigt antagen polysomi, hävdade Giuseppe
Viale.
När FISH användes som analysteknik
räknar man gener och kromosomer i
kanske 20–60 celler. Slutresultatet beror
på hur många ickeamplifierade celler
38 onkologi i sverige nr 6– 11
som utvärderats. Med IHC (immunohistokemi)
analyserar man individuella celler
och därmed upptäcks enstaka HER2positiva
celler.
Enligt en ny definition (från CAP)
finns en genetisk heterogenitet för
HER2 när mer än 5 procent men färre
än 50 procent av infiltrerande tumörceller
har en kvot HER2/kromosom 17 som
är högre än 2,2. Om en större andel än
50 procent av tumörcellerna har en högre
kvot bedöms tumören som HER2amplifierad.
Giuseppe Viale anser att patienter
med en mindre andel än 10 procent
HER2-positiva celler bör utredas vidare.
Fler delar av primärtumören bör undersökas
liksom eventuella metastaser i
lymfkörtlar. Om andelen fortsätter att
ligga under 10 procent anser han att andelen
ska dokumenteras eftersom dessa
patienter kan vara de som har mest nytta
av en ny biopsi i händelse av metastaser.
Molekylprofiler hos her2-positiva
brösttuMörer
Anne-Lise Børresen-Dale, professor i
molekylär onkologi vid Radiumhospitalet,
Oslo universitetssjukhus, talade sedan
om molekylprofiler hos HER2-positiva
brösttumörer. Hon tog avstamp i att
bröstcancer är en heterogen sjukdom
som både varierar mellan patienter och i
en enskild tumör. Detta gäller även för
HER2-positiva tumörer. Tumörer klassificeras
i undergrupper för att identifiera
de som har en avvikande respons på
behandling.
Tumörer kartläggs med en rad diagnostiska
metoder, från mammografi,
röntgen och magnetkamera till proteinklassificering.
För ungefär tio år sedan
hade 550 gener identifierats och de delades
in i fem subgrupper: normal bröstvävnad,
ErbB2-positiva (HER2-positiva),
basallika, luminal B och luminal A.
Subgrupperna hade skillnader i mutationsspektrum,
sekvensförändringar, kopieringsavvikelser,
metylering, metabolism
och proteinuttryck. Kort sagt: deras
biologi såg olika ut – både inom och
mellan subgrupperna. Och överlevnaden
varierade.
HER2-positiva tumörer kan delas
upp i ännu mindre grupper.
– En grupp av dessa tumörer är negativa
för östrogenreceptorer (ER) medan
andra är ER-positiva. En del tumörer har
”Det finns allt mer
som talar för att
HER2-status kan
variera mellan primära
tumörer och
deras metastaser.”